PROMEMORIA 2009-02-10
Nya regler om personlig assistent i handikapplag- stiftningen
1. Bakgrund
Rikets lag om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987), nedan kallad handikapplagen, gäller i landskapet i den lydelse den hade den 31 december 1992. Detta framgår av det framställningsutkast med förslag till ändringar av landskapets handikapplagstiftning som under hösten 2008 sändes ut på remiss till bl.a. kommunerna och handikapporganisationerna.
Enligt förslaget ska handikapplagen, med vissa avvikelser, göras tillämplig i landskapet i den lydelse den har för närvarande. I handikapplagen har ef- ter 1992 intagits centrala bestämmelser om bl.a. tolkningsservice och dag- verksamhet vilka även bör gälla i landskapet av skäl som närmare framgår av ovannämnda framställningsutkast. Ett flertal remissinstanser har fram- fört synpunkter på detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter under den fortsatta bered- ningen.
I riket har regeringen under hösten 2008 överlämnat en proposition (RP 166/2008) till riksdagen med förslag till nya bestämmelser som är ägnade att förbättra handikappservicen ytterligare varav de om personlig assistent utgör de mest centrala. Lagförslaget har, efter behandling i såväl riksdagens social- och hälsovårdsutskott som grundlagsutskott, antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 september 2009. Landskapsregeringen anser att det även för landskapets del är viktigt med lagbestämmelser om personlig assi- stent. Med hänsyn till händelseförloppet på rikssidan och till att de förhål- landen som föranlett de avsedda ändringarna i rikslagstiftningen även i viss utsträckning råder i landskapet, har landskapsregeringen ansett det mest ändamålsenligt att vänta med att presentera ovannämnda framställning för lagtinget för att även hinna inlemma sådant som rör bestämmelser om per- sonlig assistent i densamma.
2. Fortsatt arbetshypotes
De remissinstanser som givits möjlighet att yttra sig över det ovannämnda framställningsutkastet bör även ges möjlighet att yttra över sådant som rör ett förslag till bl.a. bestämmelser om personlig assistent. För att effektivera arbetsgången återutsänds emellertid inte ett framställningsutkast i sin helhet utan endast denna promemoria innehållande en redogörelse för vad de nya reglerna om personlig assistent innebär och vad som föranlett dessas infö- rande i lagstiftningen. Efter att berörda remissinstanser inkommit med ytt- randen, vilka givetvis kommer att beaktas i den utsträckning landskapsre- geringen finner ändamålsenligt, kommer en framställning med förslag till ändrad handikapplagstiftning, innefattande inte bara bestämmelser om tolkningsservice och dagverksamhet utan även bestämmelser om personlig assistent, att föreläggas lagtinget för antagande.
3. Närmare om de nya reglerna
3.1 Serviceplaner
Till följd av lagändringen ovan innehåller handikapplagen numera bestäm- melser om utredning av en handikappad persons servicebehov, uppgörande av en serviceplan och om kravet på att ärenden som gäller service ska be- handlas utan dröjsmål. Utredningen av servicebehovet ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att kontakt har tagits för att få service. Servi- ceplanen ska upprättas utan obefogat dröjsmål. Beslut om service och stöd ska fattas senast inom tre månader från det att ansökan lämnats in om det inte finns särskilda skäl som kräver längre behandlingstid.
Utredningen av servicebehovet är ett led i processen som ska leda fram till en individuell serviceplan. Ramen ska läggas upp med beaktande av 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) vilken gjorts tillämplig genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Här sägs det att planen ska utarbetas i samförstånd med klienten och i vissa fall med dennes lagliga företrädare, någon anhörig eller någon annan närstående.
Serviceplanen är inget överklagbart förvaltningsbeslut, men är ändå av stor betydelse, till exempel när man väljer hur personlig assistans ska ordnas, eftersom planen med klientens samtycke ska innehålla så heltäckande in- formation som möjligt om klientens individuella servicebehov och livssitu- ation.
3.2 Allmänt om personlig assistent
Genom de nya reglerna om personlig assistans har personer med gravt han- dikapp rätt till personlig assistans. Personlig assistans ingår i den service som kommunen särskilt är skyldig att sörja för. Den personliga assistansen omfattar den hjälp som är nödvändig för att en gravt handikappad ska kun- na sköta de dagliga sysslorna både hemma och utanför hemmet, arbeta, be- driva studier, delta i fritidsaktiviteter och engagera sig i samhällelig verk- samhet. Bestämmelserna om personlig assistans syftar även till att förbättra de gravt handikappades möjlighet att knyta sociala kontakter. Med arbete avses dels verksamhet som baserar sig på ett anställningsförhållande, dels också företagsverksamhet. Med studier avses här sådana studier som leder till en examen eller ett yrke eller som stärker en gravt handikappad persons yrkesskicklighet och förbättrar hans eller hennes möjligheter att sköta ett arbete. Andra former av studier betraktas som fritidsaktiviteter. Att knyta sociala kontakter är liktydigt med att träffa vänner och släktingar samt and- ra människor utanför hemmet.
Gravt handikappade har rätt till minst 30 timmar personlig assistans per månad för att kunna sköta dagliga sysslor, förvärvsarbeta och bedriva stu- dier. För andra ändamål har gravt handikappade rätt till personlig assistans minst 10 timmar per månad och först från och med den 1 januari 2011 minst 30 timmar per månad.
3.3 Olika sätt att tillgodose behovet av personlig assistans
Enligt de nya reglerna kan personlig assistans ordnas på tre olika sätt. En- ligt den första varianten kan en gravt handikappad anställa en personlig as- sistent där kommunen ersätter den handikappade för de kostnader som an- ställningen föranleder. Denna arrangemangsmodell motsvarar det nuvaran- de systemet med personlig hjälpare, där hjälparen står i anställningsförhål- lande till den person som får hjälp. Modellen förutsätter att den handikap- pade har förmåga att utbilda och handleda assistenten i arbetsuppgifterna samt att han eller hon har förmåga att sköta övriga uppgifter som en förman
förväntas kunna samt även fullgöra de skyldigheter som hänför sig till rol- len som arbetsgivare. Kommunens myndigheter ska vid behov handleda och bistå den gravt handikappade i frågor som rör avlöningen av en assi- stent. En gravt handikappad kan i egenskap av arbetsgivare också delegera en del av sina uppgifter till en tredje part genom att av denna köpa tjänster som hänför sig till exempelvis löneräkning, löneutbetalning, utbildning och assistentförmedling. Skötseln av arbetsgivarplikterna förutsätter under alla omständigheter att den gravt handikappade har beredskap att ha kontroll över sitt liv och att fatta egna beslut. Anhöriga eller andra som står den handikappade nära kan dock inte fungera som assistenter såvida inte sär- skilt vägande skäl kan anföras som talar för att likväl låta sådana personer verka som personliga assistenter. Denna regel har införts eftersom avsikten med personlig assistans är att göra det möjligt för en gravt handikappad person att leva ett självständigt liv både hemma och utanför hemmet. Om en anhörig sköter uppdraget som personlig assistent uppnås detta syfte inte fullt ut i alla situationer. Inte minst för barn och unga med grav funktions- nedsättning spelar en utomstående assistent en viktig roll för utvecklingen mot självständighet och deltagande i samhällslivet på lika villkor.
Dessutom leder rollen som assistentens arbetsgivare lätt till att jävs- och konfliktsituationer uppstår, ifall det är fråga om ett anställningsförhållande inom familjen. I fråga om omyndiga personer hänför sig problemen också till situationer som föranleds av en intressebevakningsrelation, om en omyndig gravt handikappad persons vårdnadshavare eller anhöriga som ut- setts till den handikappades intressebevakare samtidigt står i ett anställ- ningsförhållande till sin huvudman. Ett särskilt vägande skäl att anställa en anhörig eller en annan närstående person som assistent kan föreligga t.ex.
vid akut behov av hjälp eller om den ordinarie assistenten insjuknar eller dennas anställningsförhållande upphör. Det kan även vara motiverat att an- ställa en anhörig om det är svårt att få någon utomstående, t.ex. för att per- sonen med handikapp bor långt borta från centralorten. Det bör dock note- ras att de tungt vägande skälen måste ligga i den handikappades intresse och till exempel inte i kommunens intresse. Begränsningen hindrar emeller- tid inte att pågående anställningar fortsätter, om en anhörig eller någon an- nan närstående redan en längre tid har varit personlig assistent och om läget kan anses ligga i den handikappade personens intresse. Vidare kan särskilda skäl som hänför sig till handikappet eller sjukdomen innebära att det med tanke på den handikappades bästa är motiverat att en anhörig eller en annan närstående person utses till assistent. Sådana situationer kan uppkomma i samband med handikapp och sjukdomar som i hög grad påverkar funk- tionsförmågan, t.ex. ALS1 och andra framskridande muskelsjukdomar, långt framskriden multipel skleros och svåra traumatiska hjärnskador. I dessa fall förutsätts det bl.a. att assistenten ska behärska den gravt handi- kappade personens fysiska motorik och, i de svåraste situationerna, kunna tolka gester och sinnesstämningar. I sammanhanget är det värt att under- stryka skillnaden mellan personlig assistans och närståendevård. Det primä-
1 ALS, amyotrofisk lateralskleros, är en obotlig och dödlig muskelsjukdom. Musk- ler i armar och händer förtvinar, därefter drabbas ben och fötter, sedan resten av kroppen. I övrigt kan sägas att det finns cirka 600 olika muskelsjukdomar. De har alla gemensamt att de ger upphov till varierande grad av muskelsvaghet, muskelut- tröttbarhet och muskelförtvining. Detta medför nedsatt förmåga för individen till muskelrörelser, vilket kan innebära alltifrån små, för utomstående knappt märkbara handikapp, till omfattande handikapp.
Muskelsjukdomar drabbar kvinnor, män, barn och vuxna. En person på 1000 har någon muskelsjukdom, som därigenom är en av de vanligaste orsakerna till att en person får ett gravt handikapp och blir rullstolsburen före 50 års ålder. De flesta av muskelsjukdomarna är ärftliga.
ra målet med personlig assistans är att klienten ska bli mer självständig och oberoende och är i första hand inte tänkt att vara vård eller omsorg.
Enligt det andra alternativet kan assistans ordnas så att kommunen ger den gravt handikappade en servicesedel för assistentservice. Servicesedeln är ett lämpligt sätt att ordna personlig assistans framför allt när assistans behövs bara några timmar i veckan eller när det behövs en vikarie för den ordinarie assistenten. Värdet på en servicesedel ska vara skäligt. Att ordna personlig assistans genom utdelning av servicesedlar förutsätter att värdet av en sedel fastställs genom kommunens beslut så, att det är möjligt att med sedeln skaffa den tillräckliga personliga assistans som har definierats i den handikappades serviceplan.
Enligt det tredje alternativet kan kommunen ordna servicen i form av köpta tjänster antingen inom ramen för egen serviceproduktion eller i av- talsbaserat samarbete med en annan kommun eller andra kommuner. Av- sikten är att alla nämnda metoder att ordna personlig assistans också ska kunna kombineras med varandra och med andra service- och stödformer i enlighet med handikapplagen och den övriga socialvårdslagstiftningen, om detta är ändamålsenligt med hänsyn till det hjälpbehov som definierats i den gravt handikappades serviceplan. Sålunda kan gravt handikappades bo- endeservice kompletteras med personlig assistans, om boendeservicen inte i tillräcklig hög grad tillgodoser den gravt handikappades behov utanför bo- endeserviceenheten eller hemmet. Dessutom kan kommunen komplettera hjälpen till den gravt handikappade genom att ordna i socialvårdslagen (FFS 710/1982) avsedd hemservice eller hemvård och närståendevård.
Enligt 19 § 1 mom. i grundlagen (FFS 731/1999) har alla som inte för- mår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Tack vare de nya reglerna får gravt handikappade bättre möjligheter till ett självständigt liv och större integri- tet. Personlig assistans ger personer med gravt handikapp större möjligheter till deltagande och därmed också chansen att leva som jämlika och aktiva individer i samhället. På grund av assistansens intima karaktär och med tan- ke på ett bra genomförande är det viktigt att assistansmetoden väljs i sam- råd med den gravt handikappade. Dessutom är det angeläget att det bevakas hur de handikappades egna åsikter, önskemål och behov av individuell assi- stans beaktas.
3.3 Målgrupper
Målgruppen utgörs, vilket framgår av redogörelsen ovan, av gravt handi- kappade. Gravt handikappad är den som på grund av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller sjukdom nödvändigtvis och med jämna mel- lanrum behöver hjälp av någon annan i dagliga sysslor, arbete och studier, fritidsaktiviteter, samhällelig verksamhet och det sociala umgänget. Med dagliga sysslor avses sådant som människor behöver utföra i sitt liv anting- en varje dag eller mer sällan, men som ändå återkommer upprepade gånger med vissa tidsintervall. Som exempel nämns förflyttning, påklädning, per- sonlig hygien, kläd- och matservice, att hålla hemmet rent och uträtta ären- den.
I princip kan alla med gravt handikapp, oberoende av diagnos och ålder, vara i behov av personlig assistans. Däremot ska hjälpbehov som huvud- sakligen beror på åldersrelaterad sjukdom och funktionsnedsättning inte au- tomatiskt ge rätt till personlig assistans. Detta sägs direkt ut i 8c § handi- kapplagen som begränsar personkretsen. Personer med gravt handikapp får personlig assistans oberoende av i vilken ålder det handikapp eller den sjukdom har uppkommit som är orsaken till hjälpbehovet. I enskilda fall kan det uppstå problem med gränsdragning och tolkning av frågan om hjälpbehovet beror på en åldersbetingad sjukdom eller handikapp men den
nya tjänsten inte är tänkt att ersätta hemtjänst eller vård och omsorg för äld- re. Rätten till personlig assistans ges bara till personer som behöver mycket hjälp av andra i de dagliga rutinerna och till personer som visserligen har mindre hjälpbehov än de förstnämnda men där behoven är återkommande.
För att få personlig assistans krävs att den hjälpbehövande själv måste kun- na ange vilken assistans som behövs och på vilket sätt. Därmed utesluts de handikappade personer som inte själva kan ange sitt behov av assistans utan behovet bestäms av någon utomstående. I de flesta fall innebär hjälpbeho- vet då huvudsakligen omsorg, vård och tillsyn, och det är behov som bör tillgodoses på något annat sätt än genom personlig assistans. Tanken med assistansreglerna är inte att kategoriskt utesluta någon grupp med grava handikapp, utan assistansbehovet avgörs alltid från fall till fall utifrån klien- tens handikapp eller sjukdom och det anknytande hjälp- eller servicebeho- vet.
Kommunen är inte skyldig att ordna med serviceboende eller personlig assistans åt personer med mycket gravt handikapp eller multihandikapp, om de är så svårt handikappade eller sjuka att tillräcklig omsorg inte kan säker- ställas inom ramen för öppenvården, utan att de huvudsakligen fortlöpande eller långvarigt behöver hjälp av personer med sjukvårdskompetens eller annan specialkompetens.
4. Frågor av vikt för förslagets ekonomiska verkningar
För att lagtinget ska kunna ta ställning till om de nya bestämmelserna om personlig assistent överhuvudtaget behövs i landskapets lagstiftning och därigenom komma fram till ett ändamålsenligt slutresultat som tillfredsstäl- ler alla parter är det enligt landskapsregeringens uppfattning nödvändigt att en utförlig kostnadsbeskrivning ingår i ett till lagtinget överlämnat förslag.
En tillfredställande kostnadsbeskrivning förutsätter emellertid ett väl un- derbyggt beräkningsunderlag. För att kunna fastställa kostnaderna som en eventuell lagändring kan komma att innebära är det väldigt viktigt att land- skapsregeringen får svar på nedan angivna frågor.
1) Vad var kommunens kostnader för personliga hjälpare år 2008?
2) Hur många klienter i kommunen har för närvarande personlig hjälpa- re? 3) Hur många i kommunen kommer, med föreslagen lagändring, i fram- tiden att få rätt att anställa en personlig hjälpare?
4) Hur många timmar personlig assistans finansierar kommunen för närvarande?
5) Vilken lön lyfter en personlig hjälpare i kommunen?
6) Varierar lönen för personliga hjälpare?
7) Hur stor efterfrågan finns det på personliga hjälpare i kommunen?
8) Hur förhåller det sig med de personliga hjälparnas yrkeskunskaper?
9) Har särskilda utbildningar för personliga hjälpare ordnats?
10) Hur förhåller det sig med anställningsformerna, vem fungerar som arbetsgivare?
11) Kommer en eventuell lagreform att innebära att fler privata tjänste- leverantörer anlitas förutsatt att det överhuvudtaget finns sådana att tillgå?
Om det är möjligt ange en medellön i svaret på fråga 6.
De nya reglerna talar visserligen om personliga assistenter inte personli- ga hjälpare. Anledningen till att begreppet personlig hjälpare likväl figure- rar i frågorna är att det i den rådande lagstiftningen talas om personliga hjälpare inte assistenter. Detta gör emellertid inte frågeställningarna mindre relevanta som utgångspunkt för kostnadsberäkningen avseende personliga assistenter. I 9 § handikapplagen i den form den gäller i landskapet för när- varande föreskrivs följande. En handikappad ersätts, i enlighet med det be-
hov som följer av hans handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för avlönande av personlig hjälpare och anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade behöver för att klara sina dagliga funktioner. På motsvarande sätt ersätts extra kostnader, som föran- leds av anskaffning av beklädnad och specialkost som handikappet eller sjukdomen förutsätter.
5. Övrigt
För att underlätta det fortsatta arbetet biläggs handikapplagen i den lydelse den kommer att ha när de nya reglerna trätt i kraft (under förutsättning att lagtinget antar landskapsregeringens kommande förslag). De nya reglerna har markerats med fet stil.
Bilaga
Lag om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987)
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
Lagens syfte 1 §
Syftet med denna lag är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet med- för.
Handikappade 2 §
Med handikappad avses i denna lag den som på grund av skada eller sjukdom under långa tider har särskilda svårigheter att klara av de funktio- ner som hör till normal livsföring.
Ansvaret för service och stöd 3 §
Kommunerna skall sörja för att tjänster och stöd för handikappade ord- nas så att de till innehållet och omfattningen är sådana som behovet i kom- munen påkallar.
Vid anordnande av service och stöd enligt denna lag ska klientens individuella hjälpbehov beaktas. (19.12.2008/981)
2 mom. har tillfogats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009.
3a § (19.12.2008/981)
Utredning av klientens servicebehov samt uppgörande av en serviceplan Utredningen av behovet av service och stöd enligt denna lag ska in- ledas senast den sjunde vardagen efter det att den handikappade eller hans eller hennes lagliga företrädare eller anhöriga eller någon annan person eller en myndighet, för att få service har tagit kontakt med den myndighet i kommunen som ansvarar för socialservicen.
För utredandet av en handikappads behov av service och stöd ska, utan obefogat dröjsmål, en serviceplan göras upp enligt vad som be- stäms i 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom social- vården (812/2000). Serviceplanen ska ses över om den handikappades servicebehov eller omständigheter förändras samt även annars vid be- hov.
Beslut om service och stöd enligt denna lag ska fattas utan obefogat dröjsmål och senast inom tre månader från det att den handikappade eller hans eller hennes företrädare har ansökt om service eller stöd, om inte utredningen av ärendet av särskilda skäl kräver längre behand- lingstid.
3a § har tillfogats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009.
Lagens förhållande till annan lagstiftning (19.12.2008/981) 4 § Rubriken har ändrats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009. Den tidi- gare formen lyder: Lagens subsidiära natur
Service och stöd enligt denna lag ska ordnas, om en handikappad inte med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne. För personer
som avses i 1 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) ska dock den service och det stöd som personens handikapp påkallar i första hand ordnas enligt denna lag till den del som dessa åt- gärder är tillräckliga och lämpliga med hänsyn till personens service- behov samt även i övrigt förenliga med hans eller hennes intresse.
(19.12.2008/981)
1 mom. har ändrats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009. Den tidiga- re formen lyder: Service och stöd enligt denna lag skall ordnas, om en handikappad inte enligt någon annan lag får sådan service eller sådana förmåner som är tillräck- liga och lämpliga för honom.
Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. kan för en handikappad ord- nas service eller ekonomiskt stöd som avses i denna lag vid dröjsmål med service eller förmån som skall ges med stöd av sådan annan lag som nämns i 1 mom.
5 § (3.8.1992/743) Planering och finansiering
På verksamhet som kommunen ordnar och som avses i denna lag till- lämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/92), om inte något annat stadgas genom lag.
Utvecklande av de handikappades levnadsförhållanden 6 §
Socialnämnden och kommunens övriga myndigheter skall främja och följa de handikappades levnadsförhållanden samt genom sin verksamhet sträva efter att förebygga uppkomsten av missförhållanden och undanröja de olägenheter som begränsar de handikappades möjligheter till verksamhet och engagemang.
Utvecklande av servicen 7 §
Kommunen skall sörja för att dess offentliga service lämpar sig även för handikappade.
När kommunen utvecklar sin service och sitt stöd för handikappade skall den beakta de behov och synpunkter som dessa åberopar.
En handikappad skall ges service och servicen ordnas med beaktande av hans modersmål.
Service för handikappade 8 §
De handikappade skall ges rehabiliteringshandledning och anpassnings- träning samt annan service som behövs för att syftet med denna lag skall nås. Sådan service kan även ges en nära anhörig till en handikappad eller den som har omsorg om honom eller annars står honom nära.
Kommunen ska ordna skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, tolktjänst, dagverksamhet, personlig assistans och serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte särskild skyldighet att ordna serviceboende eller personlig assistans, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården. (19.12.2008/981)
2 mom. har ändrats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009. Den tidiga- re formen lyder: Kommunen skall ordna skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, tolktjänst, dagverksamhet samt serviceboende för en gravt handikappad som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Om den handikappade är i behov
av fortgående anstaltsvård, har kommunen ingen särskild skyldighet att ordna ser- viceboende. (22.12.2006/1267)
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i rehabiliteringshandledning och anpassningsträning samt om in- nehållet i och ordnandet av färdtjänst och serviceboende. (19.12.2008/981) 3 mom. har tillfogats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009.
8a § (22.12.2006/1267) Tolktjänst
Till tolktjänst hör tolkning på teckenspråk eller med andra metoder av- sedda att förtydliga kommunikationen då den behövs på grund av arbete, studier, uträttande av ärenden, deltagande i samhällelig verksamhet eller rekreation eller av någon annan sådan orsak.
När det gäller att ordna tolktjänst anses som gravt handikappad den som är svårt hörselskadad eller hörsel- och synskadad och en person med tal- skada.
Tolktjänst skall ordnas så att svårt hörsel- och synskadade har möjlighet att få minst 360 och andra gravt handikappade minst 180 tolkningstimmar under ett kalenderår.
Med avvikelse från vad som bestäms i 3 mom. ordnas tolktjänst i an- slutning till studier i den utsträckning det är nödvändigt för att den handi- kappade skall kunna klara sina studier.
8b § (22.12.2006/1267) Dagverksamhet
Till dagverksamhet för handikappade hör verksamhet som ordnas utan- för hemmet för att stödja den handikappade att klara sig självständigt och för att främja sociala kontakter.
När det gäller att ordna dagverksamhet anses som gravt handikappad en arbetsoförmögen person som på grund av ett mycket svårt funktionshinder som förorsakats av en skada eller sjukdom inte har förutsättningar att delta i sådan arbetsverksamhet som avses i 27e § i socialvårdslagen (710/1982) och som får sin huvudsakliga försörjning av förmåner som beviljas på grund av sjukdom eller arbetsoförmåga.
Dagverksamheten skall i mån av möjlighet ordnas så att en gravt handi- kappad kan delta i verksamheten fem dagar i veckan eller mer sällan, om den gravt handikappade kan delta i arbetsverksamhet på deltid eller om det finns något annat av honom eller henne beroende skäl därtill.
8c § (19.12.2008/981) Personlig assistans
Med personlig assistans avses i denna lag den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet 1) i de dagliga sysslorna,
2) i arbete och studier, 3) i fritidsaktiviteter,
4) i samhällelig verksamhet, samt
5) i upprätthållande av sociala kontakter.
Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en gravt handi- kappad att göra sina egna val när det gäller funktioner som avses i 1 mom. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sät- tet att ordna den.
När det gäller att ordna personlig assistans anses som gravt handi- kappad den som till följd av ett långvarigt eller framskridande handi- kapp eller en sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behö- ver en annan persons hjälp för att klara de funktioner som avses i
1 mom. och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande.
Personlig assistans i de dagliga sysslorna och i arbete och studier ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för den gravt handi- kappade.
I fråga om de funktioner som avses i 1 mom. 3–5 punkten ska per- sonlig assistans ordnas minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker för att tillförsäkra den gravt handikappade nödvändig hjälp.
8c § har tillfogats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009.
8d § (19.12.2008/981) Sätt att ordna personlig assistans
När det bestäms på vilket sätt personlig assistans ska ordnas och när själva assistansen ordnas ska kommunen beakta den gravt handi- kappades egna åsikter och önskemål samt det i serviceplanen definie- rade individuella hjälpbehovet och den handikappades livssituation i sin helhet.
Kommunen kan ordna personlig assistans
1) genom att ersätta den gravt handikappade för de kostnader, in- klusive de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare ska betala en- ligt lag, som avlönandet av en personlig assistent föranleder samt de övriga skäliga och nödvändiga utgifter som anlitandet av en assistent föranleder,
2) genom att ge den gravt handikappade en i 29a § i socialvårdsla- gen avsedd servicesedel som uppgår till ett skäligt värde och med vil- ken personen i fråga kan skaffa assistentservice, eller
3) genom att skaffa den gravt handikappade assistentservice av en offentlig eller privat serviceproducent eller genom att själv ordna ser- vicen eller ingå avtal om servicen med en annan kommun eller andra kommuner.
I fall som avses i 2 mom. 1 punkten ska den gravt handikappade vid behov handledas och bistås i frågor som gäller avlönandet av en assi- stent.
En anhörig eller annan närstående till den gravt handikappade kan inte utses till sådan personlig assistent som avses i 2 mom. 1 punkten, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den gravt handikappades intresse.
8d § har tillfogats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009.
9 § (19.12.2008/981) Ekonomiskt stöd
En handikappad ersätts, enligt det behov som följer av hans eller hennes handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för stöd som behövs för att syftet med denna lag ska nås samt för sina extra kostnader för sådana kläder och sådan specialkost som behövs på grund av handikappet eller sjukdomen. Av kostnaderna för an- skaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikap- pade behöver för att klara de dagliga funktionerna ersätts hälften.
Kostnaderna för sådana nödvändiga ändringsarbeten som till följd av handikappet måste utföras på redskap, maskiner eller anordningar av standardmodell ersätts dock i sin helhet.
Kommunen ska ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden, om dessa åtgärder med hänsyn till handikap- pet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade ska klara de funktioner som hör till normal livsföring. Kommunen har dock inte
särskild skyldighet att ersätta kostnaderna, ifall tillräcklig omsorg om den gravt handikappade inte kan tryggas genom åtgärder inom den öppna vården.
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfär- das om de godtagbara kostnaderna och om andra omständigheter som inverkar på bestämmandet av ersättning enligt 1 och 2 mom.
9 § har ändrats genom L 981/2008, som träder i kraft 1.9.2009. Den tidigare formen lyder:
Ekonomiskt stöd 9 §
En handikappad ersätts, enligt det behov som följer av hans handikapp eller sjukdom, helt eller delvis för sina kostnader för avlönande av en personlig hjälpare samt för annat stöd som behövs för att syftet med denna lag skall nås. På motsva- rande sätt ersätts extra kostnader som föranleds av anskaffning av nödvändig be- klädnad och specialkost som handikappet eller sjukdomen förutsätter. Kostnaderna för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar som den handikappade be- höver för att klara sina dagliga funktioner ersätts så som närmare stadgas genom förordning. (31.1.1995/101)
Kommunen skall ersätta en gravt handikappad för skäliga kostnader för änd- ringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bosta- den, om dessa åtgärder med hänsyn till handikappet eller sjukdomen är nödvändiga för att den handikappade skall klara de funktioner som hör till normal livsföring och om han inte är i behov av fortgående anstaltsvård.
10 §
Detaljerade stadganden
Om de närmare grunderna för erhållande av service och stöd stadgas genom förordning.
2 mom. har upphävts genom L 1117/1998. (23.12.1998/1117) 11 §
Undersökningar
För att utröna den handikappades behov av sådan service och sådant stöd som avses i denna lag kan han anvisas till undersökning hos läkare el- ler annan sakkunnig.
12 § Samarbete
Kommunen skall för att förbättra de handikappades förhållanden samar- beta med olika myndigheter, anstalter och handikapporganisationer samt med andra samfund vilkas verksamhet har ett nära samband med de handi- kappades levnadsförhållanden.
13 § Handikappråd
Kommunstyrelsen kan tillsätta ett handikappråd med uppgift att med tanke på de handikappade främja och följa verksamheten på olika områden inom kommunalförvaltningen. Handikapprådet kan ta initiativ och göra framställningar samt avge utlåtanden om frågor som är av betydelse för de handikappades levnadsförhållanden och möjligheter att reda sig.
De handikappade samt deras anhöriga och organisationer skall ha en till- räcklig representation i handikapprådet.
Handikapprådet kan vara gemensamt för flera kommuner.
Om ett riksomfattande handikappråd stadgas särskilt.
14 § (3.8.1992/743) Avgifter för service
För service enligt denna lag kan avgifter uppbäras enligt lagen om kli- entavgifter inom social- och hälsovården (734/92).
15 §
Ersättning från försäkringsanstalt
Skall en försäkringsanstalt betala ersättning till en handikappad enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81), lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall (154/35), lagen om yrkes- sjukdomar (638/67), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), tra- fikförsäkringslagen (279/59), patientskadelagen (585/86) eller någon tidiga- re motsvarande lag, och har kommunen för samma ändamål och för samma tid gett honom service eller stöd som avses i 8 och 9 §§, övergår till kom- munen mot redovisning rätten till den ersättning som försäkringsanstalten skulle ha betalt till den handikappade, om kommunen inte hade gett honom service eller stöd. Om kommunens rätt till ersättning med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/91) och lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/91) stadgas separat. (3.8.1992/743)
Har redovisning som nämns i 1 mom. kommit den som betalar ersätt- ning till handa så sent att ersättning enligt annan lag redan har betalts till den handikappade, har kommunen rätt att av denne återkräva ett belopp som motsvarar denna ersättning. Om återkrav av ersättning gäller i tillämp- liga delar stadgandena i 36 och 37 §§ socialvårdslagen.
16 §
Särskild finansiering
Vid behov kan inom ramen för anslag som reserverats i statsförslaget i enlighet med denna lag ordnas
1) anpassningsträning,
2) rehabiliteringshandledning samt
3) forskning och försöksverksamhet för förbättrande av de handikappa- des ställning.
17 § Ändringssökande
Om sökande av ändring i ärenden som avses i denna lag gäller vad som stadgas i 45, 47, 48 och 51 §§ socialvårdslagen samt vad som stadgas ned- an.
18 §
Sökande av ändring i socialnämndens beslut
Ändring i socialnämndens beslut om service och ekonomiskt stöd enligt denna lag söks genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar efter delfåendet.
Besvären kan inom denna tid inlämnas även till socialnämnden, som jämte eget utlåtande skall sända dem till länsrätten.
19 §
Sökande av ändring i länsrättens utslag
I länsrättens utslag i ett ärende som gäller service som avses i 8 § 2 mom. eller ekonomiskt stöd som avses i 9 § 2 mom. får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvärsskriften jämte bilagor kan även inges till länsrätten för att sändas vidare till högsta förvaltningsdomstolen.
Ändring i annat utslag av länsrätten än ett sådant som nämns i 1 mom.
och som länsrätten givit med anledning av besvär över ett beslut om service eller ekonomiskt stöd får inte sökas genom besvär, om inte högsta förvalt- ningsdomstolen meddelar besvärstillstånd.
Besvärstillstånd skall sökas hos högsta förvaltningsdomstolen. Tillstånd kan meddelas endast om besvären är av synnerligen stor betydelse för änd- ringssökanden eller om det med avseende på lagens tillämpning i andra lik- nande fall eller med hänsyn till en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet prövas av högsta förvaltningsdomstolen.
L om ändringssökande i förvaltningsärenden har upphävts genom Förvalt- ningsprocessL 586/1996. Förvaltningsdomstolarna har kommit i länsrätternas stäl- le, se L om förvaltningsdomstolarna 430/1999.
19a § (31.1.1995/101) Utmätningsförbud
Ekonomiskt stöd som betalas med stöd av 9 § får inte mätas ut. Om eko- nomiskt stöd enligt 9 § har beviljats för anskaffning av redskap, maskiner och anordningar eller andra föremål, får dessa inte heller mätas ut.
20 §
Bemyndigande att utfärda förordning
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.
21 § Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
På sådan annan service som avses i 8 § 2 mom. än tolktjänst tillämpas lagen dock från den 1 januari 1992 och på tolktjänst från den 1 januari 1994. Före här nämnda tidpunkter kan en gravt handikappad ges sådan ser- vice som avses i 8 § 2 mom. med stöd av 8 § 1 mom.
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.
22 §
Stadganden som upphävs
Genom denna lag upphävs lagen den 30 december 1946 om invalidvård (907/46) jämte senare ändringar samt 1 § 2 mom. lagen den 14 juni 1951 om invalidpenning, sådant det lyder i lag av den 17 september 1982 (709/82).
2 mom. har upphävts genom L 1.2.2002/69. (1.2.2002/69)
På invalidvård som ges vid sådana yrkesläroanstalter för invalider som är underställda yrkesutbildningsstyrelsen och på ersättningar till anstalterna av statens medel tillämpas 1 § 1 mom. samt 2-4, 9, 13, 14, 16, 17, 25a, 25c, 25d, 26 och 27 §§ lagen om invalidvård, av dem 14, 25a, 25c, 25d, 26 och 27 §§ sådana de lydde den 31 december 1983 och de övriga lagrummen så- dana de lyder när denna lag träder i kraft, till och med den 31 december 1989. (14.7.1989/676)
På invalider som avses i 1 § 3 mom. lagen om invalidpenning tillämpas fortfarande 2 § 1 mom. lagen om invalidvård, sådant det lyder när denna lag träder i kraft.
23 §
Övergångsstadgande
Ansökningar som är anhängiga när denna lag träder i kraft handläggs och avgörs i enlighet med tidigare gällande stadganden, om det inte är för- delaktigare för den handikappade att saken handläggs och avgörs som en
fråga om service eller ekonomiskt stöd enligt denna lag. Om ändring söks i ett ärende som gäller tiden före denna lags ikraftträdande, handläggs och avgörs ärendet i enlighet med de stadganden som gällde tidigare.
En ansökan kan behandlas enligt tidigare gällande stadganden också när den har gjorts efter det denna lag har trätt i kraft, om kostnaderna för åtgär- den har uppkommit före ikraftträdandet och förmånerna har sökts inom den tid som nämns i 30 § 2 mom. lagen om invalidvård. (17.6.1988/574) Beslut som meddelats med stöd av lagen om invalidvård och som gäller tiden efter denna lags ikraftträdande är alltjämt i kraft.
