Luleå
Dok.Id 19465
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 849 971 26 Luleå
Skeppsbrogatan 41 0920-29 54 90 0920-29 54 98 måndag – fredag 09:00-12:00 13:00-16:00 E-post: forvaltningsrattenilulea@dom.se
www.dom.se
KLAGANDE
1. Tor Lundberg, 610519-8979 Randijaurvägen 12
962 98 Randijaur
2. Svenska Naturskyddsföreningen Box 4625
116 91 Stockholm
Ombud: Joanna Cornelius Svenska Naturskyddsföreningen Box 4625
116 91 Stockholm
MOTPARTER 1. Skogsstyrelsen
Södra Norrbottens distrikt Åsgatan 26
962 31 Jokkmokk
2. Bo Göran Stenman, 580107-9079 Gamla Buddbyvägen 2
961 42 Boden
3. Curt Lennart Stenman, 520926-8977 Murkisträsk 60
960 30 Vuollerim
ÖVERKLAGADE BESLUT
Skogsstyrelsens beslut den 28 januari 2011, dnr A 47836-2009 och A 47878-2009.
SAKEN
Tillämpning av skogsvårdslagen (1979:429) ___________________
FÖRVATNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten avvisar Tor Lundbergs överklagande.
Förvaltningsrätten upphäver Skogsstyrelsens beslut.
___________________
BAKGRUND
Skogsstyrelsen beslutade den 28 januari 2011, i två separata beslut, att ge Bo Göran Stenman tillstånd till avverkning på två olika områden om sam- manlagt 40 hektar på fastigheten Kvikkjokk 5:3 som är belägen inom fjäll- nära skog. Ägare till fastigheten är Bo Göran Stenman och Curt Lennart Stenman.
YRKANDEN M.M.
Tor Lundberg har överklagat beslutet, yrkat att Skogsstyrelsens beslut ska upphävas och anfört följande. Han är delägare i Kvikkjokk S:1. Risken för skador på hans mark är överhängande eftersom virket måste transporteras över Kvikkjokk S:1. Tidigare har samma markägare orsakat stam- och markskador när de utan tillstånd korsat marken som han är delägare i med skogstraktor. En slutavverkning i ett ekologiskt känsligt område som det aktuella kommer tveklöst att påverka möjligheterna till försörjning genom jakt, fiske och fotografering. Om kalhyggen tas upp i området kommer de aldrig att kunna återbeskogas. Tack vare marknadsföring har områdets sta- tus för naturvård, friluftsliv, rekreation och turism nått höga höjder. Skogs- vårdslagen är tydlig och stadgar att avverkning i fjällnära skog inte får medges om avverkningen är oförenlig med naturvårdens intressen. Skogs- styrelsen har klassat området som nyckelbiotop och länsstyrelsen bedömer att det är av väsentlig betydelse för naturvården. Han anser att Skogsstyrel- sen genom avverkningstillståndet bryter mot lag.
Naturskyddsföreningen har överklagat beslutet, yrkat att Skogsstyrelsens beslut upphävs och anfört följande. De planerade avverkningarna omfattar urskogsartad fjällnära skog inom ett väglöst urskogsområde 3,5 km från närmaste skogsbilväg. Områdena är dessutom klassade som riksintressen för naturvård och friluftsliv. Områdena hyser ett stort antal rödlistade arter,
bland annat mörk blåslav, fläckporing och gäddporing. Avverkningarna skulle innebära fragmentering av ett intakt naturskogsområde och medföra irreversibla skador på landskapsbilden. Naturvärdesbedömningarna utförda av Skogsstyrelsen visar att av de 55 hektaren som anmälts för slutavverk- ning har 51 hektar klassats som nyckelbiotop. Flera naturvårdsorganisatio- ner har besökt området och konstaterat att skogen har mycket höga natur- värden. I enlighet med 18 § skogsvårdslagen får tillstånd till avverkning inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Skogsstyrelsen tillstyr- ker avverkningsansökan med argument om att det saknas medel för myn- digheten att ge intrångsersättning till markägaren. Naturskyddsföreningen menar att ersättningsfrågan inte kan hindra en tillämpning av 18 § skogs- vårdslagen. Rätten till ersättning är endast en följd av att ett tillstånd till avverkning vägras och kan inte ligga till grund för bedömningen av om ett tillstånd kan meddelas eller inte. Vid denna prövning kan endast faktorer som påverkar naturmiljön vägas in. Huruvida länsstyrelsen väljer att nyttja miljöbalkens bestämmelser om formellt skydd saknar relevans vid tillämp- ningen av 18 § skogsvårdslagen. En sådan tillämpning skulle leda till att paragrafen, istället för att komplettera miljöbalkens reglering om skydd för värdefulla områden, blir utan funktion. Naturskyddsföreningen anser att det är just när miljöbalkens bestämmelser inte nyttjats som 18 § skogs- vårdslagen fyller sin tänkta funktion. En av grunderna för nyckelbiotoper- nas höga naturvärden är det faktum att de utgör en del av ett större sam- manhängande och obrutet vildmarksområde. Tillstånd till avverkningen är mot bakgrund av det anförda, oförenligt med intressen som är av betydelse för naturvården enligt 18 § skogsvårdslagen.
Skogsstyrelsen har motsatt sig bifall till överklagandena och anfört följan- de. Skogsstyrelsens bedömning är att 18 § skogsvårdslagen är avsedd att användas i ytterst undantagsfall, när en tilltänkt avverkning bedöms så oförenlig med exempelvis naturvårdens intressen att den inte kan tillåtas
och ett mer permanent långsiktigt skydd i form av naturreservat eller bio- topskydd av något skäl inte behövs eller kan skapas. Användningen av 18 § skogsvårdslagen bör i praktiken också inskränkas till fall där man kan vara säker på att de höga naturvärdena på ett eller annat sätt får ett varak- tigt skydd eller fall där man bedömer att ett sådant skydd inte behövs.
Curt Lennart Stenman och Bo Göran Stenman har motsatt sig bifall till överklagandena och anfört följande. De har inte korsat Kvikkjokk S:1 tidi- gare och känner inte till att det skulle ha uppstått skador på marken. Det skador som befaras på Kvikkjokk S:1 är felaktiga då alla transporter kom- mer ske efter samfälld väg. Det hävdas att marker i Kvikkjokksområdet inte går att återbeskoga. Det stämmer inte och det finns studier som visar på motsatsen. De anser även att förvaltningsrätten ska bortse från Tor Lundbergs inlaga då delägare i Kvikkjokk S:1 inte kan betraktas som sak- ägare. Även Naturskyddsföreningens inlagor ska rätten bortse från då före- ningen inte är att betrakta som sakägare.
SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
Talerätt
Tor Lundberg
Enligt 4 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ska en sam- fällighet förvaltas antingen direkt av delägarna (delägarförvaltning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). – Av 6 § samma lag framgår att vid delägarförvaltning beslutar delägarna gemen- samt.
Såvitt framkommit är fastigheten Kvikkjokk S:1 delägarförvaltad, vilket innebär att samtliga delägare måste vara överens om alla förvaltningsåt-
gärder (jfr RÅ 2009 ref 89). Tor Lundberg har förelagts att styrka sin behö- righet att företräda samfälligheten. Han har dock inte hörts av. Då han inte ensam kan företräda samfälligheten och inte heller styrkt sin behörighet att föra samfällighetens talan i detta mål ska hans överklagande avvisas.
Naturskyddsföreningen
Av 40 § skogsvårdslagen framgår att skogsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överkla- gas.
Skogsvårdslagen innehåller inga bestämmelser om vem som kan överklaga Skogsstyrelsens beslut. I sådant fall gäller den allmänna regeln i 22 § för- valtningslagen. Denna bestämmelse ger endast en allmän riktlinje för frå- gans bedömning. Istället måste man falla tillbaka på principer som till- kommit genom praxis.
För att en person, som inte uppträder som part i ett ärende, ska kunna över- klaga beslutet gäller som grundläggande förutsättning att beslutets verk- ningar inte enbart drabbar den till vilket det är riktat utan också den utom- stående. Vidare krävs att beslutet berör ett av rättsordningen erkänt intres- se.
Enligt Århuskonventionen har miljöorganisationer rätt till tillgång till mil- jöinformation, rätt att delta i beslutsprocesser och rätt till tillgång till rätts- lig prövning i miljöfrågor. Konventionen har ratificerats av såväl Sverige som EU. Enligt Århuskonventionens artikel 9.2 ska vissa miljöorganisatio-
ner ha rätt att få den materiella och formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 6 i konventionen prövad av domstol. I artikel 6.1 a regleras allmänhetens deltagande i beslut om tillstånd för vissa större verksamheter som är angivna i bilaga I till konventionen. Århuskonventionen ger således miljöorganisationer rätt till domstolsprövning av bland annat tillståndsbeslut. Artikel 6 omfattar även, enligt punkten 1 b, verksamheter som inte anges i bilaga I och som kan ha betydande påverkan på miljön. Vilka verksamheter som avses kan inte pre- ciseras närmare utan en bedömning av detta får göras från fall till fall (jfr prop. 2005/06:56, s. 15-16).
Sådana miljöorganisationer som ska ges talerätt enligt konventionen är icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt. Varje konventionsland kan således infö- ra begränsningar i fråga om vilka organisationer som ges talerätt. Begräns- ningarna får dock inte strida mot konventionens principer och syfte (jfr prop. 2005/06:56, s. 15).
I svensk rätt har ideella föreningar som har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen i vissa fall rätt att över- klaga beslut. Exempel på detta är miljöbalkens 16 kapitel och plan- och bygglagens 13 kapitel.
Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation med 190 000 med- lemmar runtom i Sverige med syfte att bland annat tillvarata naturvården.
Naturskyddsföreningen har gjort gällande att då Skogstyrelsens beslut stri- der mot skogsvårdslagen – som är avsedd att skydda områden med höga naturvärden – bör Naturskyddsföreningen, i enlighet med Århuskonventio- nen, ges rätt att överklaga beslutet.
I målet är ostridigt att den aktuella avverkningen berör områden som är av betydelse för naturvården och som kan medföra en stor påverkan på mil- jön. Naturskyddsföreningen värnar om miljön och har ett syfte att skydda miljön. Med beaktande av befintlig svensk lagstiftning och med stöd av Århuskonventionen finner därför förvaltningsrätten att frågan i målet rör ett intresse som är erkänt av rättsordningen. Naturskyddsföreningen får således ha visat att beslutet berör föreningen i den mån att den ska tiller- kännas talerätt i det nu aktuella målet.
Tillstånd till avverkning
Enligt 18 § skogsvårdslagen får tillstånd till avverkning inte ges om av- verkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.
Av förarbeten till skogsvårdslagen framgår följande. Med hänsyn till de unika värden som fjällskogarna representerar är det motiverat att gå längre än vad skogsstyrelsen gjort när det gäller att markera vikten av att hänsy- nen till naturvården och kulturmiljövården iakttas vid en ansökan om av- verkning i dessa skogar. En föreskrift tas in i skogsvårdslagen som innebär att tillstånd till avverkning i fjällnära skog inte ska få meddelas om avverk- ningen är oförenlig med naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen.
Därmed finns det goda förutsättningar att bevaka alla väsentliga natur- vårds- och kulturmiljövårdsintressen i ett planerat avverkningsområde.
Bestämmelsen bör avse bland annat områden som hyser hotade eller säll- synta växter och djurarter. Även naturtyper eller kulturmiljöer av särskilt värde kan avses. – Skogsvårdsstyrelsen ska alltså kunna avslå en ansökan om tillstånd till avverkning, inte bara när återväxten inte kan tryggas, utan också om styrelsen finner att avverkningen inte går att förena med intres- sen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.
Bestämmelsen ska bland annat ses som ett komplement till naturvårdsla-
gens regler om naturreservat och naturvårdsområden. – Det finns fortfa- rande områden kvar som bör skyddas genom reservat. Om det till exempel blir frågan om att skydda större sammanhängande områden som är bety- delsefulla för naturvården bör naturreservatsinstitutet i stället tillämpas. – Det ligger i sakens natur att en skogsvårdstyrelse som överväger att vägra en avverkning av naturvårds- eller kulturmiljövårdsskäl samråder med länsstyrelsen så att det blir klarlagt om det ena eller det andra institutet bör användas (prop. 1990/91:3 s. 44-45).
Av det yttrande som Skogsstyrelsens inhämtat från Länsstyrelsen i Norr- bottens län framgår följande. Den planerade avverkningen rör skog med mycket höga naturvärden i fjällnära läge. Länsstyrelsens naturvärdesinven- tering visar att hela den planerade avverkningen rör gammal naturskog, rik på flera hundraåriga träd och död ved av olika slag. Aktuell ansökan ligger inom ett obrutet, väglöst vildmarksområde av riksintresse för naturvården och riksintresse för det rörliga friluftslivet. En avverkning skulle innebära stora och irreversibla skador på landskapsbilden i den säregna och natur- sköna miljön längs Kamajokk. För att nå den västra avdelningen måste jokken passeras vilket riskerar att ge skador på känsliga våtmarksmiljöer.
Enligt 18 § skogsvårdslagen får avverkningstillstånd inte ges om det är oförenligt med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Länsstyrelsen bedömer att den aktuella avverkningen berör ett område som har väsentlig betydelse för naturvården och att en avverkning skulle vara oförenlig med områdets naturvårdsintressen. Läns- styrelsen anser därför att tillstånd till avverkningen inte ska medges.
Skogsstyrelsen har anfört följande. Skogsstyrelsen har bedömt att 18 § skogsvårdslagen endast är avsedd att utlösas i speciella fall. För detta talar begreppen ”oförenlig” och ”av väsentlig betydelse” vilket markerar en re- striktiv tillämpning. 18 § skogsvårdslagen har varit i kraft sedan 1 juli 1991 och har aldrig tillämpats på så sätt att en ansökan om avverkningstillstånd
avslagits med stöd av paragrafen. Skogsstyrelsens uppfattning är att av- verkningen i första hand ska bedömas mot bakgrund av en helhetssyn på det landskap där avverkningen är planerad. I anslutning till de ansökta om- rådena ligger naturreservaten Kvikkjokk-Kabla fjällurskog och Kamajokk.
Vid tiden för reservatsbildningen undantogs de aktuella områdena och gavs inget formellt skydd. Genom att länsstyrelsen vid två tillfällen undantagit områdena från ett formellt skydd bedömer Skogsstyrelsen att de avverk- ningar som ägarna söker tillstånd till inte kan anses vara oförenliga med intressen som är av väsentlig betydelse för natur- och kulturmiljövården.
Om så varit fallet borde områdena ha omfattats av något reservatsbeslut.
Förvaltningsrättens bedömning
Vid bedömningen av rätt till avverkning måste det enskilda intresset av att få tillstånd till att avverka vägas mot det allmänna intresset att få bevara värdefulla naturvårdsområden.
Såväl länsstyrelsen som Naturskyddsföreningen har anfört att en avverk- ning skulle ge stora och irreversibla skador på landskapsbilden i en säregen och naturskön miljö. Bo Göran Stenman och Curt Lennart Stenman har anfört att det finns studier som visar på att markerna i Kvikkjokksområdet går att återbeskoga. Bo Göran Stenman och Curt Lennart Stenman har dock inte visat, genom exempelvis en kopia på studierna, att de aktuella områdena efter en avverkning skulle gå att återbeskoga.
Innan Skogsstyrelsen fattade beslut om avverkning, fick länsstyrelsen möj- lighet att ta ställning till om området skulle ges ett formellt skydd genom deras försorg. Länsstyrelsen har i yttrande avstyrkt en avverkning, men har inte gett området något formellt skydd. Detta i sig hindrar inte Skogsstyrel- sen från att använda 18 § skogsvårdslagen. Lagstiftarens mening med 18 § skogsvårdslagen var inte att ersätta miljöbalkens bestämmelser om natur-
vårdsområden utan att komplettera dem. En ansökan om avverkning kan således inte beviljas med motivering att länsstyrelsen valt att inte ge områ- det ett formellt skydd. Istället måste en individuell prövning av det aktuella området göras. Skogsstyrelsen såväl som länsstyrelsen har konstaterat att de aktuella områdena innehåller höga naturvärden och att det finns rödlis- tade arter. Områdena har också betecknats som nyckelbiotop.
Naturreservatsinstitutet bör vidare tillämpas för att skydda större och sam- manhängande områden som är betydelsefulla för naturvården. De aktuella områdena består av två osammanhängande områden om vardera 20 hektar.
Det är alltså fråga om mindre områden med betydelsefull och skyddsvärd natur.
Förvaltningsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att sökt avverkning i områdena – med hänsyn till områdenas fjällnära läge och då områdena är klassade som nyckelbiotoper med mycket höga naturvärden och rödlistade arter – är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården. Enligt bestämmelserna i 18 § skogs- vårdslagen ska då inte tillstånd ges till de sökta avverkningarna. Förvalt- ningsrätten upphäver därför Skogsstyrelsens beslut.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 3109/1 C)
Britt Dahlin
I avgörandet har även nämndemännen Erik Berg, Elisabeth Bramfeldt och Niclas Sjöö deltagit.
www.domstol.se
DV 3109/1C • 2007-08 • Producerat av Domstolsverket
HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND
Den som vill överklaga förvaltningsrättens be- slut ska skriva till Kammarrätten i Sundsvall.
Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten.
Överklagandet ska ha kommit in till förvalt- ningsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Tiden för över- klagandet för offentligpart räknas emellertid från den dag beslutet meddelades.
Om sista dagen för överklagandet infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att skrivel- sen kommer in nästa vardag.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstill- stånd om det är av vikt för ledning av rättstil- lämpningen att överklagandet prövas, anled- ning förekommer till ändring i det slut vartill förvalningsrätten kommit eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Om prövningstillstånd inte meddelas står för- valtningsrättens beslut fast. Det är därför vik- tigt att det klart och tydligt framgår av överkla- gandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla
1. den klagandes namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbets- platsen och eventuell annan plats där kla- ganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i må- let. Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till kammarrätten,
2. det beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet,
3. de skäl som klaganden anger till stöd för begäran om prövningstillstånd,
4. den ändring av förvaltningsrättens beslut som klaganden vill få till stånd,
5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis.
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans ombud. Adressen till förvaltningsrät- ten framgår av beslutet. Om klaganden anlitar ombud ska denne sända in fullmakt i original samt uppge sitt namn, adress och telefon- nummer.
