Hissar, trygghetsbostäder och bostadstillägg analysunderlag till Utredningen om bostäder för äldre

(1)

Hissar, trygghetsbostäder och bostadstillägg – analysunderlag till Utredningen om bostäder för äldre

Mats Klingvall RedKey Consulting AB

(2)

2

Hissar, trygghetsbostäder och bostadstillägg – analysunderlag till Utredningen om bostäder för

äldre

RedKey Consulting AB, Mats Klingvall Sångarevägen 33, 191 35 Sollentuna Tel: +46 (0)739-843 999, E-post: info@redkey.se

Hemsida: www.redkey.se 2015-09-04

(3)

3

Innehåll

1 Sammanfattning ... 5

2 Inledning ... 7

2.1 Bakgrund och syfte ... 7

2.2 Metod ... 7

3 Investeringsstöd till efterinstallation av hiss ... 8

3.1 Utredningens förslag ... 8

3.2 Tidigare studier ... 8

3.3 Antal lägenheter utan hiss... 9

3.4 Fördelar med att installera hiss ... 10

3.5 Samhällsekonomisk analys ... 11

3.6 Konsekvenser för fastighetsägarna, boende och branschen ... 14

4 Krav att undanröja enkelt avhjälpta hinder i flerbostadshus ... 16

4.2 Kostnader för fastighetsägaren ... 16

5 Investeringsstöd till trygghetsbostäder ... 18

5.2 Tidigare studier ... 18

5.3 Samhällsekonomisk utvärdering ... 19

5.4 Statens kapitalkostnad och uppskattad produktionskostnad ... 22

6 Startbidrag för byggemenskaper ... 24

6.2 Bidragsbelopp och antal byggprojekt ... 24

7 Höjt hyrestak för bostadstillägg ... 25

7.2 Höjt hyrestak ökar möjligheterna att flytta ... 25

7.3 Statsfinansiella konsekvenser ... 26

7.4 Effekter på individnivå ... 29

7.5 Samhällsekonomiskt resonemang ... 31

8 Appendix ... 32

8.1 Zonindelning i pensionsmyndighetens datalager Pedal ... 32

Referenser ... 33

(4)

4

(5)

5

1 Sammanfattning

Investeringsstöd till efterinstallation av hiss

Ett av utredningens förslag är ett statligt anslag på 300 miljoner kronor per år under en femårsperiod för installation av hissar och andra lyftanordningar i befintliga flerbostadshus.

Subventionen föreslås vara 50 % av kostnaden för hiss och installation, dock högst 650 000 kronor. Fördelarna med att installera hiss i flerbostadshus är många. Hissen ökar

tillgängligheten till bostaden för alla och för äldre personer bidrar det troligtvis till att

fallolyckorna blir färre och kanske att behovet av hemtjänst minskar. Ökad tillgänglighet i form av hiss kan också bidra till att äldre kan bo kvar längre i sin egen bostad innan de t.ex. flyttar till vård- och omsorgsboende. Om flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende minskar är det bra för kommunerna eftersom det minskar behovet av antal platser på vård- och omsorgsboende som är den största utgiftsposten inom äldreomsorgen.

Trots flera fördelar med hiss är det tveksamt om efterinstallationer av hissar i befintliga bostadshus kommer att vara samhällsekonomiskt lönsamt. Den totala kapitalkostnaden för investeringen beräknas bli betydligt högre än kommunernas minskade kostnader för vård- och omsorgsboende. Under mycket gynnsamma antaganden om att flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende minskar till följd av hiss och att det bor en stor andel äldre i trappuppgången, kan dock statens del av kostnaden, dvs. subventionen, täckas av kommunernas beräknade besparing. Installationer av hissar är förenat med höga kostnader och de flesta bostadshus som saknar hiss har högst tre våningar. I ett genomsnittligt flerbostadshus med tre våningar och i realiteten totalt sex lägenheter på våning två och tre som kommer ha nytta av hissen bor det helt enkelt för få äldre personer för att installationer av hissar ska få tillräckligt genomslag på platserna på vård- och omsorgsboenden. Stödet behöver därför styras till hus där utbytet blir bäst.

Krav att undanröja enkelt avhjälpta hinder i flerbostadshus

Utredningen föreslår att fastighetsägaren ska vara skyldig att undanröja enkelt avhjälpta hinder i eller i anslutning till entréer och trapphus i flerbostadshus. Baserat på en fallstudie från Luleå kommun kan kostnaderna att undanröja enkelt avhjälpta hinder i flerbostadshus uppskattas till mellan 5 000 och 200 000 kronor för en fastighetsägare. I fastigheter med få och små hinder, t.ex. avsaknad av kontrastmarkeringar eller mindre nivåskillnader, kostar det mindre att åtgärda tillgängligheten. I fastigheter där hindren är mer omfattande, som t.ex.

avsaknad av hissdörrautomatik, kan det kosta mer.

Investeringsstöd till trygghetsbostäder

Utredningen föreslår att ett investeringsstöd till trygghetsbostäder återinförs och att 200 miljoner kronor per år anslås för detta under en femårsperiod. En utbyggnad av trygghetsbostäder är utifrån både ett samhällsekonomiskt och ett kommunalekonomiskt perspektiv mycket lönsamt. Beräkningarna tyder på att kostnaderna för statens subventionsdel kommer att vara betydligt lägre än den vinst som en utbyggnad av trygghetsbostäderna bidrar till. Vinsten utgörs av att personer som bor på trygghetsboende flyttar i mycket mindre grad till

(6)

6

ett vård- och omsorgsboende, jämfört med flyttfrekvensen från ett ordinärt boende vilket minskar antalet boende på kommunernas vård- och omsorgsboenden. Antagandet baseras på data från SNAC. I SNAC framgår att flyttfrekvensen från ett serviceboende på Kungsholmen till ett vård- och omsorgsboende uppgår till 4,3 % för äldre personer med hemtjänst, vilket är lägre än motsvarande siffra från ett ordinärt boende som är omkring 10 %. Under förutsättning att serviceboendet på Kungsholmen är representativt för ett trygghetsboende erhålls en positiv kommunalekonomisk effekt som ett resultat av att antalet platser på kommunernas vård- och omsorgsboenden minskar.

Startbidrag för byggemenskaper

Utredningen föreslår att ett stimulansbidrag inrättas för att främja byggemenskaper. Stöd ska kunna sökas för budgeterade kostnader upp till 300 000 kronor. Beloppet uppskattas vara tillräckligt för att täcka kostnaderna för t.ex. en professionell projektsamordnare som kan fungera som ombud mellan byggemenskapen och t.ex. kommunen innan bygget startar.

Höjt hyrestak för bostadstillägg

Utredningen föreslår en förstärkning av bostadstillägget för pensionärer genom att taket för bostadsutgiften höjs från nuvarande 5 000 kronor i månaden till 7 300 kronor. Syftet med förslaget att höja hyrestaket för bostadstillägget är att göra det möjligt för pensionärer med låga inkomster att flytta till bostäder som är tillgängliga för personer med nedsatt

funktionsförmåga. Idag är det många pensionärer med bostadstillägg som inte har råd att flytta till nyproducerade moderna bostäder med högre hyror eftersom de inte får någon kompensation för den hyresökning som en flytt till modernare lägenheter i de flesta fall innebär. Baserat på data från Pensionsmyndighetens datalaget PEDAL framgår det tydligt att för många pensionärer med låga inkomster är en höjning av taket en förutsättning för att en flytt till modernare och mer tillgängliga bostäder ska kunna realiseras.

Enligt Pensionsmyndighetens beräkningar skulle en höjning av hyrestaket till 6 200 kronor medföra att kostnaderna för bostadstillägget ökar med cirka 1,1 miljarder kronor per år. Det motsvarar en ökning med 13 % i jämförelse med Pensionsmyndighetens prognos för utgifterna 2015. Om taket höjs till 7 300 kronor beräknas utgifterna för bostadstillägget öka med cirka 1,4 miljarder kronor, eller 16 % i jämförelse med utgiftsprognosen för 2015.

Det är svårt att förutse hur en höjning av taket påverkar benägenheten att flytta. Det är inte bara de privatekonomiska förutsättningarna som styr valet av bostad. Om taket höjs till 6 200 kronor och 25 % av de som idag har bostadstilägg flyttar inom fem år till en lägenhet med en hyra som ligger över 6 200 beräknas kostnaderna öka med ytterligare 90 miljoner kronor per år. Om taket höjs till 7 300 kronor beräknas kostnaderna öka med 124 miljoner kronor per år om 25 % flyttar till en lägenhet med en hyreskostnad över 7 300 kronor.

(7)

7

2 Inledning

2.1 Bakgrund och syfte

Enligt direktiven (2014:44) till Utredningen om bostäder för äldre (S 2014:10) ska en särskild utredare lämna förslag på åtgärder som förbättrar och underlättar äldres bostadssituation.

Syftet är att, mot bakgrund av den demografiska utvecklingen, kunna tillgodose äldres bostadsbehov på den ordinarie bostadsmarknaden i alla delar av landet. Utredaren ska

• kartlägga förekomsten av hinder för äldre personer att anpassa sitt boende eller att flytta till ett anpassat boende och de bakomliggande orsakerna till sådana eventuella hinder,

• analysera förutsättningarna för äldre att inneha eller ordna ett ändamålsenligt boende och föreslå åtgärder i syfte att förbättra dessa förutsättningar,

• med beaktande av den förestående demografiska utvecklingen analysera förutsättningarna för kommunerna att leva upp till de krav som ställs i

bostadsförsörjningslagen och i annan relevant lagstiftning och vid behov föreslå nödvändiga åtgärder.

Syftet med föreliggande underlag är att för utredningens räkning genomföra de konsekvensanalyser som krävs enligt Kommittéförordningens 14 § och Förordningen

(2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning (med undantag för 6 § punkt 4, 6-7, 7 § punkt 4), och att där det behövs för att kunna ge ett adekvat beslutsunderlag även analysera och bedöma de dynamiska effekterna. 7 § i förordningen (2007:1244) kan tillgodoses genom ett resonemang, bland att genom att konsultera intresseorganisationer eller företag.

Konsekvensutredningarna ska täcka alla de förslag som utredningen avser lägga men särskilt fokus ska läggas på följande områden:

• Förstärkning av bostadstillägget för pensionärer (i samarbete med Pensionsmyndigheten)

• Investeringsstöd till trygghetsbostäder

• Stöd till tillgänglighetsförbättrande åtgärder i befintligt bostadsbestånd

• Stöd till alternativa boendeformer

• Nationell tillgänglighetsmärkning

2.2 Metod

Analyser, beräkningar och slutsatser i föreliggande rapport är i huvudsak det samlade resultatet från inläsning av relevanta dokument, intervjuer, möten och egna beräkningar genomförda under april-juli 2015. För de kommunalekonomiska konsekvensberäkningarna har excelbaserade simuleringsmodeller utvecklats. Statistik har hämtats från SCB,

Pensionsmyndigheten och SKLs kommundatabas KOLADA. Analyserna och beräkningarna i avsnittet om höjt hyrestak för bostadstillägg har utförts i samarbete med

Pensionsmyndigheten där data är hämtat från Pensionsmyndighetens datalager Pedal.

(8)

8

3 Investeringsstöd till

efterinstallation av hiss

3.1 Utredningens förslag

Utredningen föreslår ett statligt anslag på 300 miljoner kronor per år under en femårsperiod för installation av hissar och andra lyftanordningar i befintliga flerbostadshus. Subventionen föreslås vara 50 procent av kostnaden för hiss och installation, dock högst 650 000 kronor.

De allra flesta av de äldre bor i och kommer även fortsättningsvis att åldras i helt vanliga bostäder inom ramen för det som kallas det ordinarie bostadsbeståndet. Dit räknas småhus och lägenheter i flerbostadshus. Många bostäder har emellertid en begränsad tillgänglighet som t.ex. avsaknad av hiss som gör att en del av de äldre måste flytta till ett vård- och omsorgsboende tidigare än vad som egentligen är nödvändigt. Dessutom är det många som bor i de äldre delarna av bostadsbeståndet från 1940- till 1980-talet. En del av de äldre flyttar naturligtvis till nyprodocerade lägenheter där tillgängligheten är bättre, men de flesta kommer troligtvis att bo kvar, bl.a. av ekonomiska skäl. Nyproducerade lägenheter har höga hyror och det kommer även fortsättningsvis vara många som inte har råd att flytta till nyproduktion.

Därför anser utredningen att tillgängligheten i det befintliga bostadsbeståndet behöver förbättras genom installation av hiss och tillgänglighetsförbättrande åtgärder, framförallt vid entréer. Tidigare erfarenheter tyder dock på att detta inte sker på marknadens villkor.

Fastighetsägarna har egentligen få incitament att framförallt installera en hiss eftersom det är förenat med höga investeringskostnader som kan behöva tas ut i form av högre hyror som hyresgästerna ofta inte är villiga att betala. I svaga regioner försvagas incitamenten ytterligare av att värdet på fastigheten påverkas ytterst marginellt eller inte alls av en hissinstallation. I tillväxtregionerna får fastighetsägarna lägenheterna uthyrda ändå trots att tillgängligheten till lägenheterna inte alltid är den bästa. Med utgångspunkt från att tillgängligheten behöver förbättras och de svaga incitamenten på bostadsmarknaden anser därför utredningen att det behövs ett statligt stöd i syfte att stimulera till investeringar i tillgänglighetsförbättrande åtgärder i det befintliga fastighetsbeståndet.

3.2 Tidigare studier

I Finland har man sedan några år tillbaka gjort en satsning på installation av hissar och andra tillgänglighetsförbättrande åtgärder vid entréer. Målsättningen är att 500 hissar ska installeras per år (Miljöministeriet, 2013). Staten i Finland ger ett bidrag motsvarande 50 procent av kostnaden och 2014 avsattes 25 miljoner euro för detta. Satsningen motiveras bl.a. av en samhällsekonomisk kalkyl (Global Research & Data Services, 2014) med slutsatsen att den samhällsekonomiska vinsten blir hög genom att kostnaderna för särskilt boende minskar när de äldre kan bo kvar längre hemma. Ansatsen för beräkningarna är enkel. I princip har de kommit fram till resultatet genom att multiplicera de antal år som de äldre uppskattas bo kvar

(9)

9

hemma med kostnaderna för vård- och omsorgsboende med avdrag för investerings- och driftkostnaden per år för den efterinstallerade hissen.¹ Trots avsaknaden av andra referenser är det dock tveksamt om beräkningarna från Finland kan utgöra en rättvisande vägledning huruvida efterinstallerade hissar är lönsamt eller inte. En svaghet i den finländska kalkylen är att man inte har utgått från hur en efterinstallerad hiss påverkar den genomsnittliga

flyttfrekvensen från ordinärt boende till vård- och omsorgboende och i slutändan stocken av antalet boende på ett vård- och omsorgsboende. Inget av det framgår och därför blir det också svårt att göra en realistisk bedömning av resultaten i den finländska analysen.

I Bo bra hela livet (SOU 2008:113) finns det inte heller någon samhällsekonomisk bedömning av utredningens förslag att införa ett statligt bidrag till hissinstallation. Utredningen

konstaterar att hiss kan minska belastningen på den kommunala vården och omsorgen genom att äldre som bor i fastigheter med hiss behöver mindre hemtjänstinsatser. Utredningens remissinstanser var positiva till förslaget och menade att det ökar möjligheterna för äldre att bo kvar hemma längre och därigenom skjuter upp behovet av mer omfattande vård- och omsorgsinsatser.

Några andra kalkyler eller forskning kring tillgänglighetsförbättrande åtgärder specifikt om installationer av hissar finns inte. Däremot finns det en del lokala analyser kring andra former av tillgänglighetsförbättrande åtgärder som alla skriver att det finns stora vinster att hämta för kommunerna vid tillgänglighetsförbättrande åtgärder vid entréerna och/eller i hemmen.² Beräkningsprinciperna är dock i stort sett samma som i den finländska kalkylen ovan.

Analyserna baseras på en uppskattning av hur många år som de boende kan bo kvar hemma och inte hur det påverkar flyttfrekvenser och antalet platser på vård- och omsorgsboenden.

3.3 Antal lägenheter utan hiss

I Finland uppskattar man att det fanns över 18 400 hus och 42 000 trapphus med tre eller fler våningar som saknade hiss år 2011. Husen hade omkring 402 000 lägenheter med nästan 100 000 boende över 65 år. I Sverige är antalet trapphus utan hiss uppskattningsvis ännu fler.

Någon säker siffra över antalet flerbostadshus som saknar hiss finns emellertid inte. I en rapport från Boverket från 2003 (Boverket, 2003) var den samlade bedömningen att det 2003 saknades hiss i cirka 75 000 trappuppgångar med tre eller fler våningsplan.

Lokala tillgänglighetsinventeringar visar att andelen lägenheter utan hiss kan vara mycket hög på enskilda orter. I Trelleborg uppskattas andelen lägenheter utan hiss till 87 % (Trelleborg, 2015) och i Blackeberg till 82 % (Familjebostäder m.fl., 2007).

1 Vinsten för en hiss beräknas genom formeln Y=V*(P-J), där Y = den efterinstallerade hissens beräknade intäkt för samhället för 1 person, V = ytterligare antal år som den äldre kan bo kvar hemma tack vare den efterinstallerade hissen, P = kostnad på servicehus per boende per år, vilket är en, besparing för samhället om personen kan bo kvar längre hemma, J = investerings- och driftkostnad per år för den efterinstallerade hissen.

2 Se bl.a. Hjälpmedelsinstitutet (2013), PWC (2012) och SABO m.fl. (2004).

(10)

10

I de s.k. ULF-undersökningarna från 2002/03 uppger 749 000 personer som är äldre än 65 år att bostaden är belägen över eller under bottenvåningen samt saknar hiss till våningsplanet där man bor. Det motsvarar nästan hälften av befolkningen från 65 år och äldre. Vissa lokala skillnader förekommer. I glesbygden är det en större andel boende som saknar hiss jämfört med storstadsområdena. I samma ULF-undersökning från 2012/2013 uppger nästan 50 % av de som är 65 år och äldre och bor i flerbostadshus att det saknas hiss. Enligt siffror från SCB som utredningen har tagit del av är det 65 % av flerbostadshusen som antingen saknar hiss eller där bottenvåningen inte är tillgänglig på grund trappsteg.

3.4 Fördelar med att installera hiss

Fördelarna med att installera hiss i flerbostadshus är många och bra för alla som bor i

fastigheten. Hissen ökar tillgängligheten till bostaden för alla och för en del äldre personer kan det till och med vara nödvändigt med en hiss för att kunna bo kvar i sin egen lägenhet. En hiss kan också betyda att behovet av hemtjänst minskar vilket minskar belastningen på den kommunala vården och omsorgen. Andra positiva effekter utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är att hiss kan minska behovet av hjälp från anhöriga och att fallolyckorna troligtvis blir färre.

Kostnader för alla former av fallolyckor kostar samhället stora pengar varje år. Enligt

Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB, 2010) omkom det mer än 1 500 personer och knappt 75 000 personer skadades svårt i samband med fallolyckor i Sverige 2005. För samhället innebar detta en kostnad 22 miljarder kronor i 2005 års penningvärde enligt MSB.

De indirekta kostnaderna i form av produktionsbortfall uppgick till 9,4 miljarder kronor, dvs. ca 40 % av den totala kostnaden. Alla åtgärder som förbättrar tillgängligheten och minskar risken för fallolyckor bidrar därför positivt till att minska kostnaderna för samhället och de som blir drabbade. För äldre personer sker de flesta fallolyckor i hemmen och framförallt inne i lägenheterna i vardagsrum, sovrum, hall, matrum och kök. Det är dock bara 10 % av fallolyckorna som sker i en trappa (Räddningsverket, 2005). Efterinstallationer av hiss och tillgänglighetsförbättrande åtgärder vid entréer medför sannolikt en viss minskad fallfrekvens bland äldre, men utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv blir vinsten liten i förhållande till investeringskostnaderna.

För fastighetsägaren är det oftast gynnsamt om hyresgästerna bor kvar i lägenheterna.

Eventuella vakanser i samband med en flytt är en förlorad intäkt som fastighetsägaren helst undviker. Dessutom finns det vissa administrativa kostnader i samband med att en ny

hyresgäst flyttar in i form av t.ex. arbetstid och besiktningar. Kvarboendet kan också innebära att underhållskostnaderna minskar eftersom de som bor kvar ofta har mindre behov av enklare renoveringar än de som flyttar in.

Utredningens förslag ger sannolikt en liten positiv ekonomisk effekt på alla nämnda poster ovan. Den stora kommunalekonomiska vinsten finns dock att hämta hos kommunernas vård- och omsorgsboenden. Ökad tillgänglighet i form av hiss bidrar sannolikt till att äldre kan bo kvar längre i sin egen bostad innan de behöver flytta till vård- och omsorgsboende. Om

(11)

11

flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende minskar är det bra för kommunerna eftersom det minskar behovet av antal platser på vård- och omsorgsboende, vilket är den största

utgiftsposten inom äldreomsorgen. Utifrån de senaste siffrorna från SKL och

kommundatabasen KOLADA kan kostnaden för en person på ett vård- och omsorgboende i genomsnitt för 2015 uppskattas till 650 000 kronor.³ Motsvarande siffra för hemtjänsten 2015 uppskattas till 150 000 kronor. Något förenklat kan man därmed påstå att kommunerna gör en besparing på nästan 500 000 kronor per år för varje brukare som får hemtjänst istället för en plats på ett vård- och omsorgsboende.

Kommunernas äldreomsorg innehåller även åtaganden som installation av trygghetslarm, boendestöd, dagverksamhet, korttidsvård, korttidsboende, rehabilitering, omvårdnad samt kontaktperson/kontaktfamilj. I analyserna som följer bortser vi dock från dessa verksamheter.

Kommunernas kostnader för äldreomsorg består i huvudsak av vård- och omsorgboende och hemtjänst och skulle det finnas någon övrig kommunal serviceinsats som påverkas av en tillgänglighetsförbättrande åtgärd som installation av hiss har det förmodligen en marginell effekt i förhållande till effekterna på vård- och omsorgsboendet.

3.5 Samhällsekonomisk analys

En central faktor för den samhällsekonomiska analysen är alltså hur benägenheten att flytta till vård- och omsorgsboende eventuellt kommer att förändras för personer som har hemtjänst efter hissar har installerats. Om andelen personer som flyttar från det ordinära boendet minskar efter hissar har installerats påverkar det också inflödet till vård- och omsorgsboenden vilket ger en minskad stock av boende på vård- och omsorgsboenden.

Beräkningarna som följer ger emellertid inget stöd för att efterinstallerade hissar är

samhällsekonomiskt lönsamt i flertalet av flerbostadshusen. Den totala kapitalkostnaden för investeringen beräknas bli betydligt högre än kommunernas minskade kostnader för vård- och omsorgsboende. Under mycket gynnsamma antaganden om att flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende minskar till följd av hiss kan dock statens del av kostnaden, dvs. subventionen, täckas av kommunernas beräknade besparing. Skälen är framförallt att installationer av hissar är förenat med höga kostnader och att de flesta bostadshus som saknar hiss har högst tre våningar. I ett genomsnittligt flerbostadshus med tre våningar och totalt sex eller nio

lägenheter bor det helt enkelt för få äldre personer (65+ år) för att installationen av hiss ska få tillräckligt genomslag på flyttfrekvenser och i slutändan platserna på vård- och

omsorgsboenden. Kommunens kostnader för vård- och omsorgboenden kommer troligtvis att minska något, men samhällets uppskattade kapitalkostnad för hissinvesteringen beräknas bli högre.

3 Enligt KOLADA uppgår kostnaden 2013 för särskilt boende enligt KPB (kostnad per brukare) till 1 679 kr/dygn i genomsnitt i riket (ovägt genomsnitt i egen regi). Uppräknat med OPI (omsorgsprisindex) för 2014 och 2015 från SKL kan därmed årskostnaden per brukare uppskattas till 650 000 kronor.

(12)

12

I den matematiska ansatsen för beräkningarna utgår vi från att stocken av boende på ett vård- och omsorgsboende (VOB) är en funktion av inflödet till vård- och omsorgsboendet och boendetiden:

Boende i VOB= Inflöde till VOB× Boendetid i VOB

där inflödet till vård- och omsorgsboendet är en funktion av flyttfrekvensen (andelen som flyttar per år) från det ordinarie boendet (OB) och antalet boende:

Inflöde till VOB från OB= flyttfrekvens från OB× Boende i OB

I analysen som följer jämförs sedan hur flyttfrekvens, inflöde och stocken av antalet boende på vård- och omsorgsboende förändras efter att hissen har installerats. Problemet är att det inte finns några forskningsbaserade analyser som kan verifiera att flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboenden faktiskt minskar till följd av tillgänglighetsförbättrande åtgärder och installationer av hissar. Därmed är man bunden till att göra vissa antaganden. En viss vägledning för antaganden kring förändring av flyttfrekvenser före och efter hiss kan man få från SNAC⁴. Med hjälp av SNAC kan man få fram att flyttfrekvensen (andelen som flyttar per år) till vård- och omsorgsboende från ordinärt boende ligger på 9,6 % för de som har hemtjänst och 1,0 % för de som inte har hemtjänst. Flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende från ett serviceboende på Kungsholmen ligger dock på 4,3 %, dvs. betydligt lägre än flyttfrekvensen för de som har hemtjänst och bor i ordinärt boende (se tabell 3.1).

Tabell 3.1. Flyttfrekvenser (andel som flyttar per år) till vård- och omsorgsboende (VOB) från ordinärt boende(OB) och Kungsholmens serviceboende för personer som är 65 år eller äldre.

Parameter Flyttfrekvens

Från OB med hemtjänst till VOB 9,6 %

Från OB utan hemtjänst till VOB 1,0 %

Från Kungsholmens serviceboende till VOB 4,3 %

Källor: SNAC och egna beräkningar

Uppgifterna i tabell 3.1 säger egentligen inget om hur flyttfrekvenserna eventuellt förändras om en hiss installeras. Uppgifterna ger dock information om de intervall som flyttfrekvensen rimligtvis kan röra sig inom till följd av efterinstallerad hiss. Det rimligaste antagandet är kanske att flyttfrekvensen minskar till följd av installation av hiss och hamnar en eller högst två procentenheter under flyttfrekvensen för ett boende utan hiss. Att flyttfrekvensen skulle förändras mer än så förefaller inte vara rimligt för då börjar flyttfrekvensen närma sig samma nivåer som Kungsholmens serviceboende.

Trots det har vi i ett scenario antagit att efterinstallation av 500 hissar generarar en kraftfull minskning av flyttfrekvensen (se tabell 3.2). För de som har hemtjänst antas att flyttfrekvensen minskar med fem procentenheter, från 10 % till 5 %. För de som inte har hemtjänst antas att

4 The Swedish National Study on Aging and Care.

(13)

13

flyttfrekvensen till vård- och omsorgsboende minskar med 0,1 procentenheter, från 1 % till 0,9 %.

Vidare antas att hissarna installeras i en trappuppgång i ett av Sveriges vanligaste

flerbostadshus med tre våningar och tre lägenheter per våning. Varje trappuppgång har alltså nio lägenheter. I realiteten är det dock bara våning två och tre, dvs. totalt i sex lägenheter, som kommer ha nytta av hissen. I kalkylerna har vi därför utgått från att efterinstallerad hiss bidrar till ökad tillgänglighet för i genomsnitt sex lägenheter per trappuppgång, eller totalt 3 000 lägenheter under förutsättning att 500 hissar installeras.

Baserat på uppgifter från de s.k. ULF-undersökningarna kan antalet boende över 65 år i dessa lägenheter uppskattas till 1 100 personer.⁵ Enligt uppgifter från KOLADA antas att 10 % av de som är över 65 år har hemtjänst, dvs. 110 personer. Sammantaget innebär dessa antaganden om förändrade flyttfrekvenser att inflödet till vård- och omsorgsboende minskar med 6 personer per år. Utifrån ansatsen att stocken av antalet boende är en funktion av boendetid och inflöde medför det att stocken av antalet boende på vård- och omsorgsboende minskar med 19 personer per år. Under förutsättning att varje plats på ett vård- och omsorgsboende kostar i genomsnitt 650 000 kronor per år innebär det en minskad kostnad för vård- och omsorgsboende på 12,35 miljoner kronor per år.

Kommunernas minskade kostnader skall dock ställas i relation till investeringskostnaderna för att efterinstallera 500 hissar. Kostnaden för att installera en hiss kan uppskattas till mellan 0,8 och 2,0 miljoner kronor och i genomsnitt 1,3 miljoner kronor. I tabell 3.1 har vi antagit att de hissar som installeras med det statliga stödet kostar 1 miljon kronor per styck att installera, eller totalt 500 miljoner kronor. Beräknat på 4 % ränta och en ekonomisk livslängd på 25 år innebär det att kapitalkostnaden per år enligt annuitetmetoden uppgår till 32 miljoner kronor per år, dvs. betydligt högre än den vinst kommunerna gör på installationer av hissar.

Resultatet av beräkningarna i tabell 3.2 baseras dels på ett mycket ambitiöst antagande av flyttfrekvensen, dels på låga investeringskostnader. Trots det blir investeringarna i

efterinstallerade hissar inte samhällsekonomiskt lönsamt. Den totala kapitalkostnaden blir högre än den vinst som kommunerna gör till följd av färre antal platser i vård- och

omsorgsboende. Även statens del av kostnaden, dvs. subventionen, blir högre än kommunernas beräknade besparing. Statens del av kostnaden kan dock täckas av

kommunernas beräknade besparing under förutsättning att flyttfrekvensen minskar markant och att hissarna installeras i trappuppgångar där det bor en stor andel äldre personer. Men ju mindre effekt hissen får på benägenheten att flytta desto större blir skillnaden mellan statens kostnad och den beräknade besparingen.

I ett genomsnittligt flerbostadshus med tre våningar och totalt sex berörda lägenheter bor det helt enkelt för få äldre personer för att installationer av hiss ska få tillräckligt genomslag på platserna på vård- och omsorgsboenden. För att kalkylen med samma antaganden beträffande

5 Enligt data från ULF 2002/03 och SCB är det omkring 18 % av lägenheterna som har hyresgäster som är 65 år och äldre. Dessutom antas att det bor två personer i 65 % av lägenheterna.

(14)

14

flyttfrekvenser och investeringskostnad skall visa ett samhällsekonomiskt positivt resultat krävs att andelen äldre som bor i trappuppgångarna uppgår till 60 % eller mer.

Tabell 3.2. Beräknat resultat per år av 500 efterinstallerade hissar i trappuppgångar med totalt sex berörda lägenheter under förutsättning att andelen boende 65+ år är 18 % och att investeringskostnaden per installerad hiss uppgår till 1 000 000 kr.

Före hiss Efter hiss Differens

Ordinärt boende (OB) 65+ år

Antal boende med hemtjänst 110 110 0

Antal boende utan hemtjänst 993 993 0

Flyttfrekvens till VOB för boende med hemtjänst 10% 5% 5,0 Flyttfrekvens till VOB för boende utan hemtjänst 1% 0,9% 0,1 Vård- och omsorgsboende (VOB)

Inflöde från OB för boende med hemtjänst 11 6 5

Inflöde från OB för boende utan hemtjänst 10 9 1

Totalt inflöde från OB 21 15 6

Genomsnittlig boendetid i VOB 3,2 3,2 0

Motsvarande antal platser 67 48 19

Kostnader

Hemtjänst 16 500 000 16 500 000 0

Vård- och omsorgsboende 43 550 000 31 200 000 12 350 000

Kapitalkostnad totalt 0 32 005 981 -32 005 981

Kapitalkostnad staten 0 16 002 991 -16 002 991

Källa: egna beräkningar

3.6 Konsekvenser för fastighetsägarna, boende och branschen

Eftersom det statliga investeringsstödet uppgår till 50 % är det fastighetsägarna som får stå för den andra hälften av investeringskostnaderna för efterinstallerade hissar. Fastighetsägarnas finansiering av kostnaderna kan ske på olika sätt, men i de flesta fall sker det troligtvis genom ett lån där kapitalkostnaderna i form av räntor och amorteringar täcks genom högre hyror. Om kostnaden att installera en hiss är 1,3 miljoner kronor innebär det att fastighetsägarens investeringskostnad uppgår till 650 000 kronor. Räknat på ett annuitetslån på 25 år och 4 % ränta innebär det en årlig kapitalkostnad på 41 608 kronor, eller 3 467 kronor i månaden. I en trappuppgång med tre våningar och nio lägenheter innebär det en hyreshöjning på 385 kronor i månaden. Om det är sex lägenheter i trappuppgången kan det krävas en hyreshöjning på 578 kronor i månaden. Med en månadshyra på 6 000 kronor motsvarar det en hyreshöjning på nästan 10 %. Till det tillkommer också finansiering av kostnader för drift och underhåll som uppskattas till 10 000 kronor per år, eller ca 90 kronor i månaden per lägenhet i en

(15)

15

trappuppgång med nio lägenheter. Om hissen i stället kostar 1 miljon kronor blir motsvarande behov av hyreshöjningar 296 respektive 445 kronor.

I tillväxtregioner finns det förutsättningar för att delar av kapitalkostnaderna kan finansieras genom en värdetillväxt av fastigheten till följd av hissinstallationen. I svaga regioner har emellertid en installation liten eller ingen betydelse alls för värdetillväxten. I svaga regioner är direktavkastningskravet nämligen högre än i tillväxtregioner. I princip innebär det att en fastighetsägare som vill ha full täckning för en hissinstallation i en svag region måste ta ut en högre hyreshöjning för investeringen än vad en fastighetsägare behöver göra i en tillväxtregion där värdetillväxten i fastigheten gynnas av en hissinstallation. Dessutom ska hyrorna normalt sett förhandlas med Hyresgästföreningen och det är inte självklart att det går att få igenom en hyreshöjning som täcker investeringskostnaderna. Och kan inte fastighetsägaren höja hyran motsvarande kostnaden för investeringen inklusive avkastningskravet minskar

fastighetsägarens intresse att investera i tillgänglighetsförbättrande åtgärder.

För den bransch som arbetar med installationer, reparationer och underhåll av hissar kommer det statliga investeringsstödet innebära en betydande marknadstillväxt under förutsättning att målet om 500 hissinstallationer per år realiseras. Marknaden för hissar omsätter idag cirka 6 miljarder kronor per år, och med ett tillskott på 500 hissar per år och ett pris på i genomsnitt 1 miljon kronor betyder det en potentiell marknadstillväxt på 500 miljoner kronor per år eller drygt 8 % av marknadens omsättning. Det kommer sannolikt innebära att fler arbetstillfällen skapas och ökade möjligheter för nya mindre företag att etablera sig i branschen eftersom marknadstillväxten är betydande på kort tid. Konkurrensen kommer att öka vilket kanske gynnar de större företagen som på marginalen har lättare att anpassa priserna och attrahera kompetent arbetskraft. Risken för undanträngningseffekter anses vara liten även om en viss undanträngningseffekt kan förekomma. Det finns en risk att det sker en överflyttning av kapital och arbetskraft från t.ex. nybyggnationer av bostäder till de företag som arbetar med att installera hissar.

(16)

16

4 Krav att undanröja enkelt avhjälpta hinder i

flerbostadshus

4.1 Utredningens förslag

Utredningen föreslår att fastighetsägaren ska vara skyldig att undanröja enkelt avhjälpta hinder i eller i anslutning till entréer och trapphus i flerbostadshus.

4.2 Kostnader för fastighetsägaren

Kostnaderna för fastighetsägarna att ta bort hinder som är förhållandevis enkelt att avhjälpa uppskattas till mellan 5 000 och 200 000 kronor per trappuppgång (inklusive en enklare tillgänglighetsinventering på ca 0,5 h per trappuppgång och administration). I fastigheter med få och små hinder, t.ex. avsaknad av kontrastmarkeringar eller mindre nivåskillnader, kostar det mindre att åtgärda tillgängligheten. I fastigheter där hindren är mer omfattande, som t.ex.

avsaknad av hissdörrautomatik, kan det kosta mer.

Uppskattningen baseras framförallt på resultaten i utredningen Bostadsanpassningsbidrag till fastighetsägare - En försöksverksamhet i Luleå (Hjälpmedelsinstitutet, 2013). På uppdrag av regeringsuppdraget Teknik för äldre inom Hjälpmedelsinstitutet utredde Luleå kommun vad det kostar att åtgärda tillgängligheten (enligt TIBB) i två vanliga fastighetstyper:

1) Ett hus med 6 våningar med 24 lägenheter som har en entré. Det finns hiss, trappsteg vid entrén och trappsteg innanför entrén. Huset har i utgångsläget lägsta

tillgänglighetsnivå 0 (otillgängligt) men har med vidtagna åtgärder nått högsta tillgänglighetsnivå 5 (tillgängligt för personer som inte kan gå i trappor och som använder rollator eller rullstol och måste ha den med hela vägen in i bostaden).

2) En entré i ett hus med 3 våningar utan hiss och med 3 lägenheter per våning, trappsteg vid entrén och en halvtrappa till första våningen. Sveriges vanligaste typ av

flerbostadshus enligt Luleå kommun. Huset har tillgänglighetsnivå 0 i utgångsläget men med de åtgärder som vidtas når huset till tillgänglighetsnivå 2. Entrén fungerar för personer som kan gå i trappor, men som använder rollator som lämnas låst utanför eller innanför entrén.

(17)

17

Tabell 6.1 Kostnader för tillgänglighetsåtgärder i huset med 6 våningar.

Åtgärder Kostnad (kr)

Markarbeten 40 000

Hissdörrautomatik 100 000

Dörrautomatik entré 30 000

Ramp innertrapp 13 000

Åtgärder av hissen 5 000

Elarbeten invändigt 11 000

Kontrastmarkering ytterdörr 1 000

Summa 200 000

Källa: Hjälpmedelsinstitutet (2013)

Tabell 6.2 Kostnader för tillgänglighetsåtgärder i huset med 3 våningar.

Åtgärder Kostnad (kr)

Markarbeten 40 000

Rollatorförråd + räcke 29 000

Dörrautomatik entré 30 000

Kontrastmarkering ytterdörr 1 000

Summa 100 000

Källa: Hjälpmedelsinstitutet (2013)

Vad kravet skulle kunna kosta för enskilda fastighetsägare beror framförallt på 1) åtgärdernas omfattning, 2) antal fastigheter i bostadsbeståndet och 3) finansieringen. För vissa

fastighetsägare behöver det alltså inte vara förenat med några högre kostnader medan det för andra fastighetsägare kan kosta betydligt mer under förutsättning att entréerna har behov av mer omfattande åtgärder.

I ett beräkningsexempel antar vi att en fastighetsägare beslutar att genomföra samma åtgärder som fastighetstyp 2 vid tio entréer. Den totala kostnaden för detta uppgår då till 1 miljoner kronor vilket finansieras genom ett lån med fem års löptid och en ränta på 4 %.

Kapitalkostnaden med ett annuitetslån uppgår då till 225 000 kronor per år. I tillväxtregioner kan detta eventuellt finansieras genom att åtgärderna bidrar till ett högre fastighetsvärde istället för att tas ut i form av högre hyror. I svagare regioner kan man nog istället utgå från att kapitalkostnaderna för de tillgänglighetsförbättrande åtgärderna kommer att behöva tas ut genom högre hyror. Fördelat på 90 lägenheter (10 trapphus och 9 lägenheter per trapphus) innebär detta i så fall en hyreshöjning på drygt 200 kr/månad per lägenhet, eller motsvarande 3,5 % under förutsättning att den befintliga hyran ligger på 5 500 kronor i månaden.⁶ Enklare åtgärder som t.ex. kontrastmarkeringar vid ytterdörren antas finansieras inom budgetramen för drift och underhåll.

6 Enligt SABOs förhandlingsstatistik 2014 ligger den genomsnittliga hyran för lägenhet på tre rum och kök på 5 500 kronor i månaden.

(18)

18

5 Investeringsstöd till trygghetsbostäder

5.1 Utredningens förslag

Utredningen föreslår att ett investeringsstöd till trygghetsbostäder återinförs och att 200 miljoner kronor per år anslås för detta under en femårsperiod. Stödbeloppet föreslås uppgå till 2 800 kronor per kvadratmeter bruksarea ovan mark vid nyproduktion respektive 2 200 kronor per kvadratmeter vid ombyggnad som ger ett tillskott av trygghetsbostäder.

5.2 Tidigare studier

I en analys av Lagergren (2007) i ett underlag (bilaga 4) till delbetänkandet Bo för att leva (SOU 2007:103) är slutsatsen att en utbyggnad av trygghetsbostäder skulle ge en förhållandevis kraftfull positiv kommunalekonomisk effekt. Analysen baserades på data från SNAC⁷som är en studie på äldre vårdtagare i Kungsholmens stadsdel i Stockholms kommun mellan 2002 och 2007.I SNAC finns data över andelen äldre personer som flyttade till ett vård- och

omsorgsboende från ett ordinärt boende respektive ett serviceboende. Data visar att den andel som flyttar från ett ordinärt boende till ett vård- och omsorgsboende (9,6 %) är betydligt högre än den andel som flyttar från serviceboendet (4,3 %). Den s.k. flyttbenägenheten till vård- och omsorgsboende är alltså betydligt lägre från serviceboendet på Kungsholmen jämfört med det ordinära boendet vilket har en direkt effekt på stocken av antalet boende på vård- och omsorgsboendet. Enligt Lagergren skulle en överflyttning av 100 respektive 200 personer från ordinärt boende med hemtjänst till ett serviceboende resultera i minskade kostnader på 2,4 % respektive 4,3 %.

I Klingvall (2012) är en av slutsatserna i den kommunalekonomiska konsekvensanalysen att en tillväxt av trygghetsbostäder kan ge en mycket hög kommunalekonomisk vinst. För en enskild kommun framstår även små investeringsprojekt som mycket lönsamma. Framförallt är det kostnaderna för vård- och omsorgsboendet som reduceras genom en utbyggnad av trygghetsbostäder. Rapporten bygger på de data som återfinns i SNAC och resultaten

förutsätter att flyttsannolikheten till vård- och omsorgsboende är lägre från trygghetsboende jämfört med ordinarie boende. På så sätt reduceras inflödet till vård- och omsorgsboende vilket resulterar i att behovet av antalet platser minskar. Resultatet av den

kommunalekonomiska analysen i rapporten tyder också på att investeringsbidraget skulle kunna höjas avsevärt och ändå ge en bra samhällsekonomisk vinst i form av fler bra

bostadsalternativ för äldre och minskade kostnader för äldreomsorgen inom framförallt vård- och omsorgsboendet.

7 The Swedish National Study on Aging and Care.

(19)

19

5.3 Samhällsekonomisk utvärdering

Den stora kommunalekonomiska vinsten vid en utbyggnad av trygghetsbostäder erhålls framförallt från minskade kostnader för vård- och omsorgsboende. För den

samhällsekonomiska utvärderingen används därför samma grundläggande matematiska ansats som i Lagergren (2007) och Klingvall (2012). Vi utgår från att stocken av boende på ett vård- och omsorgsboende (VOB) är en funktion av inflödet till vård- och omsorgsboendet och boendetiden:

Boende i VOB= Inflöde till VOB× Boendetid i VOB,

där inflödet till vård- och omsorgsboendet är en funktion av flyttfrekvensen från bostaden (ordinärt boende eller trygghetsboende) och antalet boende:

Inflöde till VOB= Flyttfrekvens från bostad× Antal boende

Under förutsättning att flyttfrekvensen från trygghetsboenden till vård- och omsorgsboenden är lägre jämfört med ordinära boenden kommer inflödet av personer till vård- och

omsorgsboenden att minska vid en utbyggnad av trygghetsbostäder. Minskat inflöde innebär också minskat antal platser på vård- och omsorgsboenden som i genomsnitt kostar

kommunerna 650 000 kronor per plats enligt siffror från SKLs kommundatabas KOLADA.

Trygghetsboende är dock en relativt ung boendeform och i realiteten vet man inte vad boendeformen har för inverkan på flyttmönster till andra boendeformer som t.ex. vård- och omsorgboenden och hur det påverkar behovet av hemtjänst. Tongångarna från kommunerna har dock varit positiva. Den bästa indikationen som finns är fortfarande från SNAC där data visar att den andel som flyttar från ett ordinärt boende till ett vård- och omsorgsboende (9,6 %) är betydligt högre än den andel som flyttar från serviceboendet på Kungsholmen (4,3 %). Serviceboendet på Kungsholmen påminner mycket om ett trygghetsboende eftersom hjälp och stöd avseende hemtjänst tilldelas genom ett biståndsbeslut på samma sätt som i ordinärt boende och genom att de äldre bor i ett huskomplex som har tillgång till viss gemensam service.

Om man applicerar data från SNAC gällande flyttfrekvenserna, använder samma matematiska ansats som ovan och antar en utbyggnad av trygghetsbostäder för 100 personer får man en mycket positiv kommunalekonomisk effekt av utbyggnaden. I scenariorna i tabellerna 5.1 och 5.2 antas en population på 1 000 personer där alla har hemtjänst i ordinärt boende. Före utbyggnaden har alla en flyttfrekvens till vård- och omsorgsboende på 9,6 % enligt SNAC. Det genererar ett inflöde till vård- och omsorgsboendet på 96 personer, vilket motsvarar 307 platser under förutsättning att boendetiden uppgår till 3,2 år (Lagergren, 2007, Klingvall, 2012).

Under förutsättning att kostnaderna för hemtjänst och vård- och omsorgsboende uppgår till 150 000 kronor respektive 650 000 kronor i genomsnitt per år innebär det att de totala kostnaderna för hemtjänst och vård- och omsorgsboende blir 349,5 miljoner kronor. Efter utbyggnaden av trygghetsboenden motsvarande 100 platser och ett antagande om att

hemtjänsttimmarna är oförändrade för de som flyttar minskar kostnaderna med 10,4 miljoner

(20)

20

kronor till 339,1 miljoner kronor (se tabell 5.1). Det motsvarar minskade kostnader med 3,2 %.

Kostnaderna minskar som en effekt av att inflödet från trygghetsboendet till vård- och omsorgsboendet sannolikt är lägre än från trygghetsboendet jämfört med det ordinära boendet vilket reducerar antalet platser på vård- och omsorgsboendet med 17, från 307 platser innan utbyggnaden till 290 platser efter utbyggnaden. I tabell 5.2 antas att antalet hemtjänsttimmar ökar med 25 % som en effekt av att de boende behöver mer

hemtjänsttimmar när de blir äldre. Därför blir den totala kostnadsreduceringen för kommunerna något lägre jämfört med scenariot som presenteras i tabell 5.1

Tabell 5.1 Förväntat utfall per år av en utbyggnad av trygghetsbostäder för 100 personer under förutsättning att antalet hemtjänsttimmar är oförändrade och att flyttfrekvensen från ordinärt boende är 9,6 % och från trygghetsboende är 4,3 %.

Före Efter

utbyggnad utbyggnad Differens

Hemtjänst

Antal personer i ordinärt boende 1 000 900 -100

Antal personer i trygghetsboende 0 100 100

Kostnad ordinärt boende (tkr/år) 150 000 135 000 -15 000

Kostnad trygghetsboende (tkr/år) 0 15 000 15 000

Vård- och omsorgsboende

Inflyttning personer/år från ordinärt boende 96 86 -10

Inflyttning personer/år från trygghetsboende 0 4 4

Total inflyttning 96 91 -5

Boendetid (år) 3,2 3,2 0

Motsvarande antal platser 307 291 -16

Kostnad vård- och omsorgsboende (tkr/år) 199 550 189 150 -10 400

Total kostnad (tkr/år) 349 550 339 150 -10 400

Kapitalkostnad staten (tkr/år) 0 773 773

(21)

21

Tabell 5.2 Förväntat utfall per år av en utbyggnad av trygghetsbostäder för 100 personer under förutsättning att antalet hemtjänsttimmar ökar med 25 % efter flytt till trygghetsboende och att flyttfrekvensen från ordinärt boende är 9,6 % och från trygghetsboende är 4,3 %.

Före Efter

Hemtjänst

Totalt inflöde 96 91 -5

I den samhällsekonomiska kalkylen skall de minskade kostnaderna för kommunerna i de olika scenarierna i tabell 5.1 och 5.2 ställas i relation till statens kapitalkostnad för subventionen för trygghetsbostäderna som beräknas uppgå till cirka 773 000 kronor per år (se avsnitt 5.4), dvs.

betydligt lägre än den kommunalekonomiska vinsten. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv framstår det därför som mycket gynnsamt med en statlig subvention på 10 % av byggkostnaderna om det stimulerar till att fler trygghetsbostäder byggs. Resultatet i analysen tyder också på att investeringsbidraget skulle kunna höjas avsevärt och ändå ge en bra samhällsekonomisk vinst i form av minskade kostnader för äldreomsorgen inom framförallt vård- och omsorgsboendet.

Kalkylerna ovan förutsätter att flyttfrekvensen från ett trygghetsboende till ett vård- och omsorgsboende är på samma nivå som Kungsholmens serviceboende. Huruvida detta är signifikativt för de trygghetsboenden som har byggts vet man inte med säkerhet även om det finns goda skäl för att det kan vara så. Marginalerna för en samhällsekonomisk positiv effekt är dock så pass stora, att även om flyttfrekvensen från ett trygghetsboende till ett vård- och serviceboende skulle ligga på 7 % istället för 4,3 %, erhålls en tillräckligt stor minskning av de kommunala kostnaderna för hemtjänst och vård- och omsorgsboende att det kan motivera en subvention på 10 % av investeringskostnaderna (se tabell 5.3). I tabell 5.3 visas resultatet från ett scenario enligt samma förutsättningar som tabell 5.2 med den skillnaden att

flyttfrekvensen från trygghetsboendet uppgår till 7 % istället för 4,3 %. Kostnaderna minskar nu med 1,6 miljarder kronor, men det är fortfarande inom marginal för att det ska vara lönsamt för samhället. Detsamma gäller om man dessutom utgår från lite större lägenheter, och antar att en tredjedel av bostäderna är 60 i stället för 50 kvadratmeter stora.

(22)

22

Tabell 5.3 Resultat av en utbyggnad av trygghetsbostäder för 100 personer under förutsättning att antalet hemtjänsttimmar ökar med 25 % efter flytt till trygghetsboende (Tkr), och att flyttfrekvensenen från ordinärt boende är 9,6 % och från trygghetsboende är 7 %.

Före Efter

Hemtjänst

Totalt inflöde 96 93 -3

5.4 Statens kapitalkostnad och uppskattad produktionskostnad

Statens kapitalkostnad för den föreslagna subventionen av trygghetsboendets

produktionskostnad (2 800 kr/kvm bruksarea ovan mark) beräknas uppgå till 773 000 kronor per år. Kapitalkostnaden är beräknad utifrån annuitetsmetoden med en ränta på 4 % och en ekonomisk livslängd på 25 år.

Den totala produktionskostnaden för trygghetsboenden (TB) för 100 personer uppskattas till 120,7 miljoner kronor. Siffran baseras på 1) uppgifter från Boverkets senaste data över

inkomna och beviljade ansökningar för byggande av trygghetsbostäder där det framgår att den totala produktionskostnaden för ett trygghetsboende i genomsnitt uppgår till 28 000 kronor per kvadratmeter, och 2) uppskattad byggnadsarea för trygghetsboenden motsvarande 100 personer som antas uppgå till 4 312 m2:

Total produktionskostnad TB = Byggkostnad per m2 × Total byggnadsarea eller

120 736 000 kronor = 28 000 kr/m2 × 4 312 m2

(23)

23

Den uppskattade totala byggnadsarean baseras i sin tur på att 77 lägenheter byggs, vilket är det antal lägenheter som behöver byggas om en överflyttning av 100 personer ska vara möjligt under förutsättning att:

• 54 lägenheter, eller 70 %, är avsedda för en person och är 35 m2 stora

• 23 lägenheter, eller 30 %, är avsedda för två personer och är 50 m2 stora

Gemensamhetsutrymmen tillkommer motsvarande 1) 15 m2 per lägenhet för de mindre lägenheterna på 35 m2 och 2) 20 m2 per lägenhet för de större lägenheterna på 50 m2.

Total byggnadsarea uppgår därmed till:

(54 lägenheter × 50 m2) + (23 lägenheter × 70 m2) = 4 312 m2

(24)

24

6 Startbidrag för byggemenskaper

6.1 Utredningens förslag

Utredningen föreslår att ett stimulansbidrag inrättas för att främja byggemenskaper och att regeringen anslår 10 miljoner kronor per år för detta under en femårsperiod. Stöd ska kunna sökas för budgeterade kostnader upp till 300 000 kronor.

6.2 Bidragsbelopp och antal byggprojekt

Kostnaderna för att anlita en projektsamordnare beräknas uppgå till 300 000 kronor. Ett stimulansbidrag som uppgår till 300 000 kronor förväntas därmed täcka de kostnader som en professionell projektsamordnare ska utföra för byggemenskapernas räkning.

Kostnaden för projektsamordnaren baseras på skattningar av 1) den arbetstid som projektsamordnaren behöver lägga ner på varje byggprojekt och 2) projektsamordarens ersättning. Utifrån information från yrkeskunnigt folk i branschen har projektsamordnarens effektiva arbetstid uppskattats till i genomsnitt sex veckor, eller 240 timmar. Ersättningen antas utgå i form av ett konsultarvode på 1 000 kronor per timme exklusive mervärdesskatt.

Övriga kostnader antas vara 20 % i förhållande till de totala kostnaderna.

De företag som kan gynnas av förslaget kan vara både små och stora. Någon större inverkan på branschen förväntas dock stödet inte få. Bidraget är litet i förhållande till hela byggbranschens totala omsättning.

(25)

25

7 Höjt hyrestak för bostadstillägg

7.1 Utredningens förslag

Utredningen föreslår en förstärkning av bostadstillägget för pensionärer genom att taket för bostadsutgiften höjs från nuvarande 5 000 kronor i månaden till 7 300 kronor.

7.2 Höjt hyrestak ökar möjligheterna att flytta

Syftet med förslaget att höja hyrestaket för bostadstillägget är att göra det möjligt för pensionärer med låga inkomster att flytta till bostäder som är tillgängliga för personer med nedsatt funktionsförmåga. Idag är det många pensionärer med bostadstillägg som inte har råd att flytta till nyproducerade moderna bostäder med högre hyror eftersom de inte får någon kompensation för den hyresökning som en flytt till modernare lägenheter i de flesta fall innebär. Enligt Pensionsmyndighetens datalager PEDAL⁸ har nästan hälften av de som uppbär bostadstillägg idag en bostadskostnad som är högre än det nuvarande taket på 5 000 kronor i månaden (se diagram 7.1).

Baserat på data från Pensionsmyndighetens datalager PEDAL framgår det att för många pensionärer med låga inkomster är en höjning av taket en förutsättning för att en flytt till modernare och mer tillgängliga bostäder ska kunna realiseras. En genomsnittlig pensionär med bostadstillägg har idag en hyra på 5 000 kronor och ett bostadstillägg på 2 400 kronor i

månaden efter avdrag för reduceringsinkomsten. Om pensionären flyttar till en nybyggd lägenhet med en hyra på 7 800 kronor i månaden, som är genomsnittet för en nybyggd tvårumslägenhet, skulle hens utgifter öka med drygt 2 800 kronor i månaden med nuvarande nivå på hyrestaket. Med de förutsättningarna är det sannolikt mycket få pensionärer inom den här gruppen som har möjlighet att flytta. De privatekonomiska förutsättningarna är helt enkelt för dåliga och intrycket förstärks med beaktande av att pensionen kan uppgå till max 13 000 kronor i månaden för den här gruppen.

Om hyrestaket höjs till 6 200 kronor och pensionären flyttar till en lägenhet med en hyra på 7 800 kronor i månaden kommer bostadstillägget öka med 1 116 kronor till 3 536 kronor i månaden under förutsättning att reduceringsinkomsten är oförändrad. Istället för en utgiftsökning på 2 800 kronor i månaden skulle utgifterna istället öka med 1 684 kronor Utgifterna skulle alltså halveras om taket höjdes till 6 200 kronor vilket ökar möjligheterna för en flytt. Om hyrestaket höjs till 7 300 kronor kommer bostadstillägget uppgå till 4 559 kronor och utgiftsökningen vara 661 kronor i månaden med samma förutsättningar.

Beräkningsexemplet visar att möjligheterna att flytta till t.ex. senior- och trygghetsbostäder ökar väsentligt för de grupper som annars inte skulle kunna efterfråga den typen av bostad.

8 I PEDAL finns alla personer registrerade som har bostadstillägg uppdelat på bl.a. ålder, kön, inkomst, boendekostnad, förmögenhet och civilstånd.

(26)

26

Diagram 7.1 Procentuell fördelning av boendekostnad av alla som har bostadstillägg idag

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar

7.3 Statsfinansiella konsekvenser

Enligt pensionsmyndighetens senaste prognos (Pensionsmyndigheten, 2015) kommer utgifterna för bostadstillägget till pensionärer att uppgå till 8,6 miljarder kronor 2015 (se diagram 7.2). Myndigheten gör bedömningen att utgifterna kommer att sjunka de närmaste åren som en effekt av att antalet nya pensionärer som får bostadstillägg minskar. De nytillkomna ålderspensionärerna har dessutom en högre medelpension än tidigare

pensionärer. Det medför att det successivt blir en allt större andel som kommer över gränsen där bostadstillägg är bortreducerad av inkomstgrundad pension. Det resulterar i att det genomsnittliga beloppet per BTP-mottagare minskar (se diagram 7.3).

Diagram 7.2. Pensionsmyndighetens prognos för utgifterna för bostadstillägget för pensionärer (mkr)

Källa: Pensionsmyndigheten (2015)

(27)

27

Diagram 7.3. Pensionsmyndighetens prognos för genomsnittligt belopp per år per BTP-mottagare (kr)

Källa: Pensionsmyndigheten (2015)

Under förutsättning att alla bor kvar i sina lägenheter och inte flyttar skulle en höjning av hyrestaket till 6 200 kronor medföra att kostnaderna för bostadstillägget ökar med cirka 1,1 miljarder kronor per år enligt Pensionsmyndighetens beräkningar. Det motsvarar en ökning på 13 % i jämförelse med Pensionsmyndighetens prognos för utgifterna 2015. Om taket höjs till 7 300 kronor beräknas utgifterna för bostadstillägget öka med cirka 1,4 miljarder kronor, eller 16 % i jämförelse med utgiftsprognosen för 2015 (se diagram 7.4). Åren därefter kommer utgiftsökningen på grund av höjningen av hyrestaket att avta något, men ytterst marginellt enligt Pensionsmyndighetens bedömning.

En höjning av hyrestaket kommer att skapa bättre ekonomiska möjligheter att flytta till bättre bostäder för många av pensionärerna som har bostadstillägg idag. Det är dock svårt att förutse hur en höjning av taket påverkar benägenheten att flytta och därigenom även de statsfinansilla konsekvenserna. Flyttfrekvensen bland äldre är låg vilket inte bara beror på lågt utbud av bostäder som är anpassade för äldre (Boverket, 2013) eller de privatekonomiska

förutsättningarna. Många vill bo kvar i sin nuvarande bostad av andra skäl.

Enligt en analys av Abramsson M. m.fl. (2012) varierar flyttbenägenheten med åldern. I

åldersgrupperna under 80 år flyttade drygt 21 % mellan 2001 och 2005. I åldergruppen över 80 år flyttade omkring 29 % under samma tidsperiod. Baserat på Abramssons analys förefaller det därför rimligt att anta att 25 % av de som idag uppbär bostadstillägg kommer att flytta inom en femårsperiod. Om taket höjs till 6 200 kronor och 25 % av de som har bostadstilägg idag flyttar inom fem år till en lägenhet med en hyra som ligger över 6 200 kronor beräknas kostnaderna öka med ytterligare 90 miljoner kronor per år. Om taket höjs till 7 300 kronor beräknas kostnaderna öka med 124 miljoner kronor per år om 25 % flyttar till en lägenhet med en hyreskostnad över 7 300 kronor.

(28)

28

Diagram 7.4. Statsfinansiella konsekvenser av en höjning av taket för bostadstillägget från 5 000 kr till 6 200 kr eller 7 300 kr (mkr)

Källa: Pensionsmyndigheten

Diagram 7.5. Prognos för utgifterna för bostadstillägget för pensionärer (mkr) vid en höjning av taket med beaktande av den direkta effekten av höjningen från 5 000 kr till 7 300 kr samt den dynamiska effekten i form av flytt.

(29)

29

7.4 Effekter på individnivå

Om hyrestaket för bostadstillägget höjs från 5 000 kronor till 6 200 kronor kommer pensionärer som har bostadstillägg idag att få ytterligare i genomsnitt 3 474 kronor per år, eller 290 kronor i månaden, i bostadstillägg (se diagram 7.6). Baserat på

Pensionsmyndighetens prognos för 2015 kommer därmed det genomsnittliga bostadstillägget att höjas från 29 040 kronor per år till 32 514. Ökningen kommer att tillfalla de pensionärer som har en boendekostnad över 5 000 kronor per månad. Yngre pensionärer kommer att gynnas mer än äldre pensionärer, eftersom boendekostnaderna är högre bland de yngre pensionärerna. En pensionär mellan 65-69 år kommer att få 3 715 kronor mer i bostadstillägg medan en pensionär mellan 80-89 år får 3 430 kronor Det motsvarar en skillnad på 285 kronor per år eller 8,3 %. Om hyrestaket för bostadstillägget höjs från 5 000 kronor till 7 300 kronor kommer pensionärer som har bostadstillägg idag att få ytterligare i genomsnitt 4 275 kronor per år, eller 387 kronor i månaden, i bostadstillägg.

Diagram 7.6. Genomsnittlig förändring av bostadstillägg per år i kr för ogifta vid en höjning av taket för bostadstillägget från 5 000 kr till 6 200 kr eller 7 300 kr fördelat på ålder.

Enligt Pensionsmyndighetens geografiska zonindelning (se appendix) tjänar de som bor i södra Sverige och i storstäder på en höjning av bostadstillägget (se diagram 7.7). I zon 1 ingår bl.a.

Norrbottens län och Jämtlands län, i zon 2 bl.a. Gävleborgs län och Örebro län, i zon 3 bl.a.

Uppsala län, Stockholms län, Örebro län och Västra Götalands län utom Göteborg och i zon 4 bl.a. Skåne län och Göteborg.

Innehavare av en hyresbostad får ut betydligt mer av en höjning jämfört med pensionärer i andra boendeformer (se diagram 7.8). Kvinnor tjänar något mer än män på regelförändringen (se diagram 7.9). De differenser som föreligger beror framförallt på skillnader i

(30)

30

bostadskostnader. Pensionärer som bor i större lägenheter med en högre hyra kommer att få en större ökning av bostadstillägget jämfört med de som bor i lägenheter med en lägre hyra.

Diagram 7.7. Genomsnittlig förändring av bostadstillägg per år i kr vid en höjning av taket för bostadstillägget från 5 000 kr till 6 200 kr eller 7 300 kr fördelat på geografisk zon

Diagram 7.8. Genomsnittlig förändring av bostadstillägg per år i kr vid en höjning av taket för bostadstillägget från 5 000 kr till 6 200 kr eller 7 300 kr fördelat på olika boendeformer

Not: I övriga bostäder ingår bl.a.lantbruk

(31)

31

Diagram 7.9. Genomsnittlig förändring av bostadstillägg per år i kr vid en höjning av taket för bostadstillägget från 5 000 kr till 6 100 kr eller 7 300 kr fördelat på kön

7.5 Samhällsekonomiskt resonemang

Det finns flera fördelar med att göra det möjligt för pensionärer med bostadstillägg och begränsade inkomster att kunna flytta till bostäder med bättre tillgänglighet. Framförallt ger det en tryggare boendemiljö och reducerar de inlåsningseffekter som kanske finns bland många äldre med nedsatt funktionsförmåga och låga inkomster. En bostad som är bättre utrustad och som fungerar att bo i för dem med nedsatt funktionsförmåga ger bättre möjligheter för de boende att klara sig själva. Det kan minska behovet av hemtjänsttimmar vilket är positivt för kommunerna. Sannolikt kommer även fallolyckorna att minska.

Fallolyckorna kostar samhället stora belopp varje år och för äldre personer sker de flesta fallolyckor i hemmen och framförallt inne i lägenheterna i vardagsrum, sovrum, hall, matrum och kök (Räddningsverket, 2005).

För alla pensionärer som eventuellt flyttar till en mer tillgänglig bostad ökar också chansen att bo kvar hemma längre innan det sker en flytt till ett vård- och omsorgsboende. Sker flytten dessutom till ett trygghetsboende är möjligheterna ännu bättre för att kunna bo kvar hemma längre. Remissinstanserna i slutbetänkandet Bo bra hela livet (SOU 2008:113) ansåg alla att en höjning av hyrstaket var en bra reform eftersom alla, oavsett socioekonomiska förhållanden, ska ha möjlighet att efterfråga ett bra boende anpassat för äldre. En höjning av hyrestaket ansågs vara effektivt eftersom reformen når just de personer som annars inte skulle kunna efterfråga senior- eller trygghetsbostäder.

Data från SNAC tyder på att flyttfrekvensen till ett vård- och omsorgsboende är betydligt lägre från ett trygghetsboende än från ett ordinarie boende. För kommunerna är kostnaderna för vård- och omsorgsboende betydande där varje plats kostar kommunerna 650 000 kronor per år.