Europeiska unionen 616NA-59-04-540-SV-CISSN1025-7381
Från jord till bord
Säker mat för EU:s konsumenter
Du hittar den här publikationen och andra korta, enkla beskrivningar av EU online på http://europa.eu.int/comm/publications
Europeiska kommissionen
Generaldirektoratet för press och kommunikation Publikationer
B-1049 Bryssel
Manuskriptet färdigställdes i juli 2004
Omslagsbild: LWA-Stephen Welstead/Van Parys Media
Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen.
Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2005
Från jord till bord
Säker mat för EU:s konsumenter
Strategin: från jord till bord 3 Att göra maten säker: en omfattande regelsamling 5
Riskbedömning: en solid vetenskaplig grund för en
modern politik 9
Konsumenternas säkerhet i främsta rummet: tillämpning
och kontroll 13
Konsumentupplysning: märkning för säkerhetens skull 14
Livsmedelssäkerhet börjar på gården 17
Säker mat från hela världen 19
Mer än säkerhet: kvalitet och mångfald 20 En säker grund för mångfald och kompetens 21
Läs mer 22
Innehåll
EU:s konsumenter vill ha säker och häl- sosam mat. Europeiska unionens upp- drag är att se till att den mat vi äter håller samma höga standard för alla medborgare, oberoende av om maten är inhemsk eller kommer från ett annat land, antingen inom eller utanför EU.
Arbetet med att förbättra livsmedels- säkerheten pågår hela tiden, men en stor översyn har dessutom gjorts på senare år. Den är ett svar på de larm som fick stora rubriker på 1990-talet och som exempelvis rörde galna ko-sju- kan, foder som innehöll dioxin och oäkta olivolja. Målet är inte bara att se till att EU:s lagar om livsmedelssäker- het är så moderna som möjligt, utan
Strategin: från jord till bord
också att konsumenterna har tillgång till så mycket information som möjligt om potentiella risker och vad som gjorts för att minimera dessa.
Ingenting är någonsin helt riskfritt, men med utgångspunkt i en bred stra- tegi för livsmedelssäkerhet gör EU sitt yttersta för att minimera riskerna med hjälp av de moderna livsmedel- och hygienstandarder som slagits fast för att spegla de senaste vetenskapliga rönen. Livsmedelssäkerhet börjar redan på gården. Reglerna gäller från jord till bord, oberoende av om vår mat produ- cerats inom unionen eller importerats hit från något annat land i världen.
© Luuk van der Lee/Hollandse Hoogte
Identitetsmärkning av djur gör att vi kan spåra livsmedel från jord till bord.
EU:s strategi för livsmedelssäkerhet är uppbyggd kring följande fyra grund- principer:
• Regler för säker mat och säkert djur- foder.
• Oberoende och allmänt tillgänglig vetenskaplig rådgivning.
• Insatser för att tillämpa reglerna och kontrollera processerna.
• Konsumenternas rätt att välja på basis av fullständig information om varifrån maten kommer och vad den innehåller.
Rum för mångfald
Säker mat är inte detsamma som att alla måste äta samma mat. Systemet för att garantera livsmedelssäkerhet är gemensamt för alla EU-länder, men det finns utrymme för mångfald. Traditio- nella livsmedel och lokala specialiteter har sin plats och EU främjar aktivt mångfald och kvalitet. Unionen skyd- dar speciella och traditionella matva- ror som är typiska för en viss region eller för en viss produktionsmetod från att kopieras av andra. Dessutom vill EU att lantbrukarna satsar på ekologisk odling.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
När EU får nya medlemmar
När ett land förbereder sitt EU-medlemskap, krävs ofta stora och dyra satsningar för att landet skall klara av att följa EU:s regler och modernisera sina bearbetnings- och hanteringsanläggningar. Ofta får landet ekonomiskt bistånd från EU för att göra de nödvändiga ändringarna i god tid. I undantagsfall kan EU bevilja en övergångsperiod, då landet slutför moderniseringen efter EU-anslutningen. Det är anledningen till att Tjeckien, Lettland, Litauen, Ungern, Polen och Slovakien för närvarande har beviljats undantag från vissa regler, främst för anläggningar som bearbetar kött och fisk.
Länderna måste vara färdiga med sin anpassning till EU-reglerna senast i december 2007. Under tiden får livsmedel från de anläggningar som håller på att moderniseras bara säljas i det land där de framställs. Kon- sumenterna i det aktuella landet kan lätt känna igen de här produkterna, eftersom de måste vara försedda med en stämpel som anger att de kommer från en anläggning som ännu inte följer EU:s regler.
De första reglerna för livsmedelssäker- het härstammar från EU:s tidigaste år.
I och med kriserna inom livsmedels- sektorn på 1990-talet blev det uppen- bart att det var dags att ersätta det lapptäcke av regler som med tiden upp- stått med en enklare och mer heltäck- ande strategi. I den nya strategin upp- märksammas också riskerna med djurfoder som sprider smitta.
Resultatet är en ny ramlag kallad den allmänna livsmedelslagen, som införs stegvis mellan 2002 och 2005. Lagen innehåller inte bara de allmänna prin- ciperna för livsmedelssäkerhet, utan också följande:
• Den inför begreppet ”spårbarhet”.
Livsmedels- och foderföretag – såväl producenter, bearbetningsföretag som importörer – måste med andra ord se till att alla livsmedel, allt djur- foder och alla foderingredienser kan spåras genom hela kedjan, från jord till bord. Företagen måste kunna identifiera sina leverantörer och ange vilka företag de själva levere- rat till. Detta kallas för ”ett steg framåt, ett steg bakåt”-metoden.
• Genom lagen grundades Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), som under ett och samma tak sammanför det arbete som tidi- gare utförts av en rad vetenskapliga kommittéer. Med EFSA skall den vetenskapliga riskbedömningen även bli mer offentlig.
• Den stärker det system för snabb- varning som Europeiska kommissio- nen och EU-länderna använder för att snabbt agera om någon slår larm om farliga matvaror eller farligt foder.
Att göra maten säker: en omfattande regelsamling
© Sabine Joosten/Hollandse Hoogte
Vi vill att det våra barn äter skall vara nyttigt och hälsosamt.
Producenter och bearbetningsföretag måste också följa en lång rad regler för specifika områden. Målet med reglerna är dels att se till att livsmedlen är så säkra som det är tekniskt möjligt, dels att säkerställa att konsumenterna är informerade och har tillgång till största möjliga utbud.
Beroende på vilken fråga det gäller kan detta innebära att EU antar en gemen- sam uppsättning standarder eller att medlemsländerna kommer överens om att godkänna varandras standarder.
Skillnader i detaljregler skall inte spela någon roll om slutresultatet är det- samma.
Standarder för livsmedel och djurfoder
Vad som får tillföras vår mat när den odlas, produceras eller förädlas kon- trolleras noggrant. Det börjar med djur- fodret, dvs. vad de djur som producerar eller (blir) vår mat får att äta.
Det senaste årtiondets livsmedelslarm har riktat strålkastarljuset mot riskerna med smitta från vissa sorters djurfoder, särskilt de som används inom det intensiva jordbruket. Det har resulterat i att EU:s beslutsfattare nu lägger särskild vikt vid att skydda människors
och djurs hälsa. Det är förbjudet att sälja djurfoder som kan vara farligt för människor, djur eller miljön. Det måste framgå klart och tydligt av märkningen vad lantbrukaren köper.
Det är inte heller tillåtet med kemiska tillsatser, om de inte är godkända för användning i livsmedel. Ett godkän- nande innebär att Europeiska myndig- heten för livsmedelssäkerhet (EFSA) grundligt utvärderar ämnet. Men att EFSA anser att ämnet är säkert är inte nödvändigtvis en garanti för grönt ljus.
EU ger bara klartecken om man är övertygad om att tillsatsen verkligen tjänar ett syfte och att användningen inte vilseleder konsumenterna.
Särskilda regler gäller för livsmedels- tillsatser som färgämnen, sötningsme- del, emulgeringsmedel, stabiliserings- medel, förtjockningsmedel och geleringsmedel. Andra regler styr inne- hållet av mineraler och vitaminer i kost- tillskott, gränsvärden för mineraler i för- packat vatten och sammansättningen av viss specialmat. Med specialmat menas barnmat, livsmedel för vikt- minskning och livsmedel för vissa medi- cinska ändamål och för idrottare. Reg- lerna gäller inte bara vad maten får innehålla, utan också vad etiketten måste berätta om innehållet.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
För att minimera riskerna för folkhälsan har EU hårda regler för vilken mängd bekämpningsmedel eller rester från veterinärmedicinska läkemedel som livs- medel får innehålla när de säljs till konsumenterna. Det är förbjudet att ge djur tillväxthormon.
Det finns dessutom regler för förpack- ningsmaterial som kommer i kontakt med livsmedel, i synnerhet plaster, för att se till att de inte förorenar maten.
Enligt EU:s regler är det tillåtet att bestråla örter och kryddor för att döda mikroorganismer. Vissa medlemsländer tillåter bestrålning av vissa andra livs- medel för att förlänga hållbarheten eller minska hälsorisker. Men använd- ningen av denna metod är hårt regle- rad och i vilket fall som helst inte utbredd.
Djurens hälsa och välfärd
Om maten skall vara säker, måste dju- ren den kommer ifrån vara friska. För EU är det mycket viktigt att djuren är friska och får god veterinärvård så att man kan förebygga utbrott av smitt- samma djursjukdomar, t.ex. mul- och klövsjuka, svinpest eller fågelinfluensa.
Om ett utbrott inträffar övervakas det noggrant och man vidtar åtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids.
För att förhindra att sjuka djur hamnar i livsmedelskedjan måste alla djur och animaliska produkter uppfylla stränga krav innan de får importeras till eller säljas inom unionen. Enligt EU:s regler skall lantbrukets djur kunna identifie- ras så att de kan spåras. De skall exem- pelvis vara registrerade, öronmärkta
© EKA
EU verkar för att förbättra djurens villkor.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
hållanden spelar det ingen roll om de uppfyller standarderna. Dålig livsme- delshygien inbjuder till spridning av t.ex. salmonella och listeria, som orsa- kar matförgiftning. Salmonella får mycket mindre uppmärksamhet än BSE, men är i själva verket ett större hot:
bakterien kan finnas i en rad livsmedel, som råa ägg, fågel-, fläsk- och nötkött, och dödar flera hundra personer varje år och gör tusentals människor sjuka.
EU har särskilda regler som gäller några av dessa hot, och allmänna hygi- enregler för alla livsmedel och allt djur- foder. Reglerna har moderniserats i samband med de senaste årens all- männa översyn av reglerna för livsme- delssäkerhet. Livsmedelsföretag måste kartlägga varje steg i produktionspro- cessen som är känsligt för livsmedels- säkerheten. När de gjort detta måste de införa, tillämpa och ständigt se över sina säkerhetsföreskrifter.
Vissa undantag gäller för mindre pro- ducenter och företag i avlägsna områ- den som levererar till lokala marknader.
Anledningen är att kostnaderna för dessa åtgärder kan utgöra ett hot mot företagens överlevnad. Producenter som är undantagna från hygienreg- lerna får enbart sälja sina produkter lokalt och bara om det anges på eti- ketten att sedvanliga regler inte gäller.
eller ha pass med sig, beroende på vil- ket djur det rör sig om.
Med hjälp av ett datornätverk kan vete- rinärmyndigheter över hela EU utbyta information om förflyttningar inom uni- onen av levande djur, sperma, embryon, animaliska produkter och animaliskt avfall.
Den vägledande principen för EU:s politik är att djur inte skall utsättas för smärta eller lidande om det går att undvika. Forskning visar att djur är fris- kare och producerar bättre om de behandlas väl och kan leva naturligt.
Fysisk stress, t.ex. i samband med för- varing, transport eller slakt under dåliga förhållanden, kan påverka dju- rens hälsotillstånd och även kvaliteten på köttet.
Fler och fler europeiska konsumenter vill att de djur som förser dem med kött, ägg och mejerivaror skall må bra. Detta har lett till att det införts tydliga regler för hur höns, grisar och kalvar får födas upp och regler för hur djuren får trans- porteras och slaktas. Reglerna uppda- teras regelbundet i ljuset av nya veten- skapliga rön.
Livsmedels- och foderhygien
Om livsmedel och foder produceras eller hanteras under ohygieniska för-
När EU utformar sin politik om livsme- delssäkerhet och den godtagbara risk- nivån, fattas besluten på grundval av vetenskaplig rådgivning och de senaste tekniska framstegen. Europeiska kom- missionen rådgör med Ständiga kom- mittén för livsmedelskedjan och djur- hälsa, där alla EU-länder är re- presenterade.
Eftersom nya livsmedel och produk- tionsmetoder ständigt dyker upp utvär- derar och omvärderar EU ständigt ris- kerna med nya livsmedel. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), som grundades 2002, spelar en central roll i detta sammanhang.
EFSA:s roll
Europeiska myndigheten för livsme- delssäkerhet (EFSA) ansvarar för råd- givningen till EU-institutionerna, och i synnerhet till Europeiska kommissio- nen, om alla vetenskapliga aspekter av produktion, bearbetning och försälj- ning av livsmedel och djurfoder. EFSA:s arbete täcker ett brett fält som inklu- derar näringslära, genetiskt modifie- rade organismer, djurhälsa, djurskydd och växtskydd. EFSA förser EU:s besluts- fattare med vetenskapliga råd på ett effektivare och öppnare sätt än tidi- gare.
Riskbedömning: en solid vetenskaplig grund för en modern politik
© EPA PHOTO/Vassil Donev
Provtagning är ett viktigt inslag i en säker livsmedelsproduktion.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
Försiktighetsprincipen
Innan det fattas beslut om huruvida ett livsmedel eller djurfoder är säkert att äta eller om en viss ingredi- ens eller tillsats skall tillåtas, tittar EU på vad forskarna säger. För att hantera risken tillämpar EU den s.k.
försiktighetsprincipen: om det finns rimliga skäl att misstänka att något innebär en risk agerar kommissio- nen för att begränsa den. EU inväntar inte nödvändigtvis bevis på att risken verkligen existerar.
Naturligtvis får denna princip inte användas som en ursäkt för protektionistiska åtgärder. Om forskarna inte definitivt har fastslagit vad risken består i, så måste de åtminstone ha fastställt att farliga effekter kan fin- nas innan kommissionen kan motivera att försiktighetsprincipen tillämpas för att vidta åtgärder i fråga om en matvara eller ett djurfoder.
Alla åtgärder som kommissionen vidtar måste vara inriktade enbart på den potentiella risken. Åtgärden måste vara icke-diskriminerande, dvs. den måste påverka alla producenter på samma sätt. Den måste bygga
När EFSA har avgivit sitt vetenskapliga yttrande är det först och främst Euro- peiska kommissionen som bestämmer hur man skall agera. EU-ländernas regeringar och Europaparlamentet har gett kommissionen befogenhet att agera omedelbart om risken är över- hängande. Kommissionen får t.ex.
under vissa omständigheter införa vill- kor för försäljning av livsmedel och djurfoder. Kommissionen får begränsa, och till och med förbjuda, försäljningen av en viss matvara eller ett djurfoder.
Sådana och andra praktiska beslut dis- kuteras med medlemsländerna i Stän- diga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.
Behandla genetiskt
modifierade produkter med försiktighet
Den noggranna riskbedömningen ingår även i EU:s sätt att hantera bio- tekniken. Mycket få genetiskt modifie- rade organismer (GMO) eller produkter som bygger på GMO har godkänts i EU, och varje godkännande har föregåtts av en noggrann process där varje orga- nism bedöms individuellt av oberoende forskare, där nu även forskare som arbetar med EFSA ingår. Dessa forskare har kommit fram till att de genetiskt modifierade organismerna och GMO- produkterna inte har några kända negativa effekter på människors hälsa.
Det krävs godkännande innan forsk- ning om genetiskt modifierade livsme- del eller djurfoder får inledas och innan en GMO får släppas ut i naturen eller tillsättas en produkt för försäljning.
Reglerna är desamma för både djur- foder och livsmedel, och tillstånden är begränsade till tio år. I de stränga för- farandena ingår ett brett offentligt samråd.
På etiketter till livsmedel, livsmedels- ingredienser och foder måste det anges om varan består av eller inne- håller genetiskt modifierat material, även om användningen av denna tek- nik inte kan spåras i slutprodukten, vil- ket är fallet med vissa matoljor.
Det enda undantaget från etikettkra- vet är när det enbart finns en liten mängd genetiskt modifierat material som är mindre än ett mycket lågt satt tröskelvärde. Tröskelvärdena är ett uttryck för den verklighet där politiken måste drivas: det är så gott som omöj- ligt att garantera att en produkt är hundraprocentigt fri från genetiskt modifierat material. Obetydliga spår av GMO eller GMO-produkter kan hamna i konventionella livsmedel eller foder i samband med odling, skörd, transport eller bearbetning.
© EC
Livsmedelssäkerhet börjar på bond- gården.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
Finansiering av forskning om livsmedelssäkerhet
I vetenskapens intresse anslår EU tio- tals miljoner euro varje år till forskning om nya sätt att förebygga och snab- bare upptäcka utbrott av djursjukdo- mar och till forskning om nya och bättre grödor. Det finns en budget på hela 685 miljoner euro öronmärkt för forskning om livsmedelskvalitet och livs- medelssäkerhet mellan 2002 och 2006.
Dessa anslag skall främst gå till forsk- ning om följande:
• När och var livsmedelsrelaterade sjukdomar och allergier är vanligast
• Spårbarhet i livsmedelskedjan.
• Analysmetoder.
• Upptäckt och kontroll av hot mot livs- medelssäkerheten.
• Säkrare och miljövänligare produk- tionsmetoder och produktionsteknik.
• Hälsosammare matvaror.
• Hur djurfoder kan påverka männi- skors hälsa.
• Miljöfaktorernas roll för hälsan.
© Bilderbox.com
Barnmat måste vara extra säker.
Sedan 1990-talet har EU också sett över den tredje grundprincipen i sin strategi för livsmedelssäkerhet, nämli- gen systemet för att se till att lagarna för livsmedelssäkerhet följs. Ändring- arna har utformats för att klargöra vem som gör vad och ge konsumenterna samma nivå på skyddet var de än bor.
Tidigare låg fokus på regelbunden, men slumpmässig provtagning. Nu pri- oriteras de källor som utgör den högsta risken. Risken kan vara hög eftersom en viss produkt omsätts i stora mäng- der eller eftersom man vet att en pro- dukt eller den region som den kommer från är känd för en särskild växt- eller djursjukdom.
EU har dessutom vidgat sin syn på vad livsmedelssäkerhet innebär. I stället för att koncentrera sig på smitta och för- oreningar breddar EU:s myndigheter omfattningen på sina kontroller till att
mer systematiskt undersöka om varor uppfyller krav på konsumentupplysning och till regler om vad livsmedel får och inte får innehålla.
Kontoret för livsmedels- och veterinär- frågor, som är en gren av Europeiska kommissionen med placering i Grange på Irland, spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera om reglerna verk- ligen följs. Kontorets team, som består av ca 100 inspektörer, reser kors och tvärs i EU, men inte bara där utan i hela världen, för att undersöka om till- räckliga förfaranden för kontroll och verkställighet finns. Som ett led i dessa platsinspektioner kan inspektörerna besöka producenter eller bearbet- ningsföretag för att förvissa sig om att förfarandena fungerar i praktiken. Vid behov kan kontoret skicka inspektörer till sjukdomshärdar både inom och utanför EU.
Konsumenternas säkerhet i främsta rummet: tillämpning och kontroll
Systemet för snabb varning
Systemet för snabb varning om livsmedel och djurfoder ger snabb information om nya risker för konsu- menterna. Om myndigheterna i ett EU-land upptäcker att ett livsmedel eller ett djurfoder kan vara farligt för konsumenterna, använder de sig av nätverket för att sprida information om den potentiella risken.
Åtgärder måste dessutom vidtas för att förhindra att varan hamnar i livsmedelskedjan. Systemet är en garanti för att information om risker sprids mycket snabbt i hela EU och att myndigheter i andra länder kan agera genast om de anser att deras medborgare också är i fara.
Larm går ut om allt från salmonellafynd i kött och farliga färgämnen i kryddor till bly i fisk och importe- rade livsmedel från bearbetningsföretag utan tillstånd. Europeiska kommissionen är navet i nätverket, som omfattar nationella myndigheter och EFSA. Larmen offentliggörs på Internet.
Människor vill – och har rätt att – veta vad de äter. Reglerna för märkning av livsmedel är ett erkännande av denna rätt. Den grundläggande principen för EU:s regler om märkning av livsmedel är att konsumenterna skall få reda på alla viktiga uppgifter om varans sam- mansättning, tillverkare, lagringssätt och beredning. Det står producenter och tillverkare fritt att, om de så öns- kar, lämna ytterligare upplysningar, men de måste vara sanna, får inte vil- seleda konsumenten och får inte säga att ett livsmedel kan förebygga, lindra eller bota sjukdomar.
Kraven på märkning uppdateras regel- bundet för att spegla framsteg inom forskningen och konsumenternas för- ändrade förväntningar. På senare år har allmänheten oroats av exempelvis BSE (galna ko-sjukan) och konsumen- terna vill nu ha mesta möjliga infor- mation om det nötkött de köper. På eti- ketten till nötkött står numera var djuren föddes, växte upp, slaktades och styckades.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
Konsumentupplysning: märkning
för säkerhetens skull
Konsumenterna vill också veta om en matvara innehåller en genetiskt modi- fierad produkt och kunna läsa på eti- ketten om en livsmedelsingrediens kan ge upphov till allergi – ett annat skäl till nya ändringar. Om en matvara inne- håller en GMO-produkt, eller om en produkt som härstammar från ett GMO-material ingick i tillverkningspro- cessen, så måste detta anges på eti- ketten.
Särskilda regler gäller för vissa livsme- del. Till exempel måste det tydligt framgå om ett livsmedel innehåller kinin eller koffein.
Utmaningen då man utformar mo- derna regler för märkning av livs- medel består i att hitta en avvägning mellan att ge konsumenterna så mycket information som möjligt och att inte överbelasta etiketten med så mycket information så att den blir svår- läst och svårbegriplig.
Att förstå påståenden om ett livsmedels effekt på hälsan
EU har förstått att konsumenterna inte bara vill ha säkra livsmedel, utan även hälsosam mat. Dessutom håller hälso- sam mat på att bli ett allt viktigare inslag i EU:s folkhälsopolitik. Övervik- ten breder ut sig bland befolkningen.
Hälsosam kost är en viktig faktor för att vända denna trend. EU:s avsikt är inte att detaljstyra vad vi äter eller bestämma över vårt val av livsstil, men EU har en roll att spela när det gäller att hjälpa allmänheten i EU att fatta välgrundade beslut, och garantera att påståenden om livsmedel är sanna och vetenskapligt välgrundade.
I Europeiska kommissionens arbete på detta område ingår att definiera god- tagbara påståenden om näringsinne- håll (t.ex. användningen av begrepp som ”låg fetthalt” eller ”hög kostfiber- halt”) och införa ett system för god- kännande av sådana hälsopåståenden.
Skydd vid matallergier och överkänslighet
Allt fler människor lider av allergier eller överkänslighet mot vissa livsmedel (exempelvis jordnötter eller lak- tos). Ungefär 8 % av barnen och 3 % av de vuxna är allergiska eller överkänsliga mot något livsmedel. Bättre märkning hjälper dem att undvika de livsmedel eller ingredienser som de reagerar på. Tidigare var det inte obligatoriskt att ange sådana beståndsdelar i sammansatta ingredienser som utgjorde mindre än 25 % av den färdiga varan. Från 2005 måste alla ingredienser räknas upp. Det kommer att finnas ett mycket begrän- sat antal undantag från denna regel, men en ingrediens som är känd som en potentiell källa till allergier eller överkänslighet måste alltid anges.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
Reform av EU:s inställning till jordbruket
Inom den gemensamma jordbrukspolitiken har man alltid försökt att garantera att den mat vi äter är säker. Men i början låg tonvikten mer på att se till det fanns tillräckligt med mat i EU, både i goda och dåliga tider.
Den gemensamma jordbrukspolitiken syftade även till att förse bönderna med stabila inkomster genom att garantera att det alltid fanns en marknad för deras produkter, även om det innebar att eventuella över- skott köptes upp eller lagrades. Med åren blev denna strategi alltför dyr och ledde till ”överskottssjöar” av mjölk och vin och ”överskottsberg” av nötkött och smör som köptes in, lagrades och till viss mån såldes på EU:s bekostnad.
Ett av de sätt som EU använde sig av för att göra sig av med överskotten var att exportera dem till sub- ventionerade priser för att sälja dem till det (lägre) världsmarknadspriset. Många större exportländer upp- levde denna konkurrens som illojal och att den snedvred världshandeln.
För att ta hänsyn till dessa åsikter och med tanke på EU:s utvidgning har en rad reformer lanserats. Ett policydokument som kallas Agenda 2000 innehåller de viktigaste principerna och långsiktiga utgiftstak.
EU-ländernas ledare enades också om ett omfattande reformpaket år 2003. Exportsubventionerna kom- mer att skäras ner.
Det övergripande målet är att göra EU:s bönder mer beroende av marknaden och ge dem större incita- ment att odla på ett miljövänligt sätt. Bönderna har numera också större frihet att producera vad de själva vill, eftersom det ekonomiska stöd de får inte är kopplat till produktionen utan till respekten för miljön, djurhälsa och djurskyddsnormer och till deras enskilda ekonomiska behov.
Agenda 2000 var också en vändpunkt när det gäller att göra landsbygdsutveckling till en del av jord- brukspolitiken. I framtiden kommer jordbruksbudgeten att i allt högre grad gå till en hållbar utveckling av livet på landsbygden, t.ex. genom att skapa nya jobb i glesbygden och bevara landskapet så att män- niskor kan njuta av det.
Det finns över tio miljoner jordbrukare i EU. De utgör 5,4 % av de sysselsatta.
Jordbruket genererar dessutom många jobb i närbelägna samhällen och i livs- medels- och foderbranschen. En stor del av den mat vi äter kommer från gårdar i EU.
Som en reaktion på livsmedelsbristen under och efter andra världskriget var det ursprungliga målet för EU:s gemen- samma jordbrukspolitik att EU skulle vara självförsörjande på livsmedel. I stora drag kan man säga att ju mer bönderna framställde desto mer eko- nomiskt stöd fick de. Med tiden ledde
denna politik till en överproduktion som blev dyr för skattebetalarna och den fick ibland till följd att pengar slus- sades till jordbrukare som egentligen inte behövde dem.
Insikten om detta problem sammanföll med en växande oro för att EU:s jord- brukspolitik kanske stimulerade inten- siva odlingsmetoder som hade åter- verkningar på miljön och livsme- delssäkerheten. Detta drev fram en reform av politiken, där man går från stöd till produktion mot direkta stöd till bönderna för att trygga deras inkoms- ter. En annan fördel av denna omlägg-
En blomstrande landsbygd är viktigt.
Livsmedelssäkerhet börjar på gården
© Reporters
Fr å n j o r d t i l l b o r d
© EKA
ning är att stödet kan användas som ett incitament för att få bönderna att
• producera säker mat under hygie- niska förhållanden,
• bibehålla höga normer för djurens välfärd,
• använda miljövänliga produktions- metoder och
• främja en hållbar ekonomi på gles- bygden.
Denna nya strategi ses som det bästa sättet att kombinera följande mål:
• Skäliga inkomster för jordbrukarna.
• En acceptabel kostnad för skattebe- talarna.
• Rättvist tillträde till EU:s marknader för produkter och livsmedel från andra länder.
• En konkurrenskraftig livsmedelsin- dustri.
EU lägger nu mindre vikt vid kvantitet och mer på kvalitet och på de enskilda böndernas roll och inkomster. EU ger t.ex. stöd till jordbrukare som deltar i program med syfte att förbättra och säkra kvaliteten på jordbruksprodukter och produktionsprocesser.
Det är nya tider för jord- brukarna i Europa.
Europeiska unionen är världens största livsmedelsimportör och den största marknaden för importerade livsmedel från utvecklingsländerna. EU importe- rar djurfoder, matvaror, växter och djur från över 200 länder. Gårdar och livs- medelsproducenter i länder utanför EU som exporterar till unionen måste följa samma säkerhetsregler som gäller i EU.
Kontroller görs vid EU:s gränser för att stoppa farliga matvaror från att komma in.
EU anklagas då och då för att använda sina allt hårdare livsmedelsregler som ett sätt att stänga ute importen. Detta är inte sant: EU har gjort ett politiskt val att inte kompromissa med regler för livsmedelssäkerhet. Det gäller i lika hög grad för EU:s egna medlemsländer som för de länder som vill exportera till EU.
Livsmedelssäkerhet börjar på gården var den än ligger.
Dessutom samarbetar EU med andra länder inom internationella organisa- tioner och utformar lämpliga interna- tionella regler för livsmedelssäkerhet, eftersom den mest rättvisa lösningen är att man håller samma höga stan- dard i hela världen. Det underlättar för såväl de länder som exporterar till EU som för EU:s egen livsmedelsindustri som exporterar till övriga världen. Inom ramen för detta arbete driver EU alltid på för högsta möjliga nivå, inte bara på livsmedelssäkerheten, utan även när det gäller miljöskydd, landsbygdsut- veckling, hållbar produktion och djur- skydd.
EU inser naturligtvis att det kan vara svårt och dyrt för utvecklingsländerna att leva upp till reglerna, så EU tillhan- dahåller tekniskt bistånd för att hjälpa dessa länder att rätta sig efter dem.
Detta bistånd kan indirekt gynna de länder som arbetar med att höja sin egen livsmedelsstandard och förbättra hälsotillståndet och därmed minska antalet dödsfall orsakade av farliga livs- medel och smutsigt vatten. Varje år dör nära två miljoner barn i utveck- lingsländerna av farlig mat och farligt dricksvatten.
EU bidrar även till upplysningskam- panjer som syftar till att förmå EU:s konsumenter att köpa ”rättvisevaror” – dvs. matvaror som inte bara är säkra utan som dessutom kommer från pro- ducenter som fått ett rättvist pris för sina varor och som har hanterats och framställts av arbetare som behandlas rättvist.
Säker mat från hela världen
© Tom Stuart/Van Parys Media
När de här krabborna exporteras till EU kommer de att kontrolleras noggrant.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
varan förknippas med. Exempel är
”Huile d’olive de Nyons”, ”Queijo Serra da Estrela” och ”Shetland lamb”. Med andra ord får man bara använda logo- typen för olivolja från ett visst område i närheten av Nyons i Frankrike, ost från området Serra da Estrela i Portugal och lammkött från de skotska Shetlands- öarna som uppfyller vissa exakta krav.
Logotypen för garante- rad traditionell speci- alitet (GTS) används för produkter med vissa särdrag som antingen innehåller traditio- nella ingredienser eller framställs genom traditionella metoder. Bland produkterna i denna grupp finns den svenska falukorven, den spanska Serra- noskinkan och det belgiska körsbärs- ölet Kriek.
Logotypen för ekolo- giskt jordbruk innebär att matvaran har pro- ducerats med godkända ekologiska metoder med respekt för miljön och med höga krav EU:s konsumenter vill ha säker mat,
men de vill också ha mat av hög kvali- tet. De vill dessutom att EU respekte- rar de olika kulturerna och köken inom EU:s gränser. EU förstår denna inställ- ning och har tagit fram fyra ”kvali- tetslogotyper”.
Logotyperna för skyddade ursprungs- beteckningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB) gäl- ler båda jordbruksprodukter och livs- medel med en stark koppling till en specifik region eller ort.
Då en produkt har en SGB-logotyp, har den en viss egenskap eller ett visst renommé som gör att den förknippas med ett specifikt område och att åtminstone något steg i pro- duktionen, bearbetningen eller bered- ningen utförs i det området. Exempel är ”Clare Island Salmon”, ”Arancia Rossa di Sicilia” och ”Dortmunder Bier”.
Det innebär att de enda matvaror som får bära dessa namn är lax från Clare Island på Irland, blodapelsiner från Sici- lien och öl från Dortmundområdet i Tyskland som uppfyller vissa kvali- tetskrav.
Mer än säkerhet: kvalitet och mångfald
Livsmedelssäkerhet handlar om att minimera risker. Europeiska unionen tar sitt ansvar för att hantera risker på en föränderlig global livsmedelsmarknad på stort allvar. EU fattar beslut på grundval av gedigna vetenskapliga rön som är tydliga för alla: forskare, jord- brukare, livsmedelsproducenter och konsumenter.
Samtidigt anser EU att standarder för livsmedelssäkerhet bör stimulera, inte begränsa, utbud och kvalitet. Syftet är inte att strypa nyskapande eller likrikta
det breda utbud av matvaror som bjuds ut på marknaden i EU, utan att slå fast de grundläggande säkerhetsregler som skall tjäna som en grundval för högre kvalitet och större kompetens.
Risker kan aldrig helt undanröjas. Men genom att lägga ribban högt, ständigt utvärdera riskerna och ta hjälp av bästa möjliga, oberoende vetenskapliga råd- givning kan EU vara stolt över att driva en modern politik för livsmedelssäker- het.
En säker grund för mångfald och kompetens
© EC
Ett utvidgat EU innebär större mångfald till samma höga krav.
Fr å n j o r d t i l l b o r d
Läs mer
Vitboken om livsmedelssäkerhet:
http://europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/library/pub/pub06_sv.pdf Consumer Voice (nyhetsbrev om EU:s konsumentpolitik, publiceras varje månad på engelska):
http://europa.eu.int/comm/dgs/health_consumer/library/pub/index_en.html Europeiska kommissionens webbplats om säkra livsmedel:
http://europa.eu.int/comm/food/index_sv.htm
Europeiska kommissionens webbplats om jordbruk och livsmedel:
http://europa.eu.int/comm/agriculture/foodqual/index_sv.htm
Webbplatsen för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (på engelska):
http://efsa.eu.int
Webbplatsen för systemet för snabb varning om livsmedel och foder (på engelska):
http://europa.eu.int/comm/food/food/rapidalert/index_en.htm
Europeiska kommissionen
Från jord till bord
Säker mat för EU:s konsumenter
Serie Europa på väg
Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer
2005 — 22 s. — 16,2 x 22,9 cm
ISBN 92-894-7778-4
Livsmedelssäkerhet har högsta prioritet i Europeiska unionen. EU:s hårda regler har ytterligare skärpts sedan år 2000 för att se till att européernas mat är mycket säker. I den nya strategin tar man ett helhetsgrepp: djurfoder och matvaror följs noggrant från jord till bord. EU:s myndigheter utvärderar omsorgsfullt risker och söker alltid bästa möjliga vetenskapliga råd innan varor, ingredienser, tillsatser eller genetiskt modifierade organismer godkänns eller förbjuds. Detta gäller allt djurfoder och alla livsmedel, oberoende av om de kommer från ett EU-land eller från ett land utanför EU.
Säkerhet är inte detsamma som likriktning. EU främjar mångfald och kvalitet. EU:s lagar skyddar traditionella livsmedel och produkter från specifika regioner genom att se till att konsumenterna kan skilja dem från kopior. Europeiska unionen upp- muntrar i allt högre grad jordbrukarna att inrikta sig på kvalitet – inte bara vad matvarorna beträffar utan också när det gäller miljön på landsbygden.
EU respekterar också konsumentens rätt att fatta informerade beslut. EU stimu- lerar den offentliga debatten, kräver informativ märkning och offentliggör de vetenskapliga råd EU får, så att konsumenterna kan känna förtroende för den mat de äter.
EUROPEISKA KOMMISSIONENS REPRESENTATION
Representationen i Sverige Nybrogatan 11, 3 tr.
Box 7323 S-103 90 Stockholm Tfn (46-8) 56 24 44 11 Fax (46-8) 56 24 44 12 Internet: www.eukomm.se E-post: bursto@cec.eu.int Representationen i Finland Norra esplanaden 31 PB 1250
FIN-00100 Helsingfors Tfn (358-9) 622 65 44
Tfn (info 9–11.30) (358-9) 62 26 54 82 Internet: www.europa.eu.int/finland E-post: burhel@cec.eu.int
EUROPAPARLAMENTETS KONTOR Kontoret i Sverige
Nybrogatan 11, 3 tr.
S-114 39 Stockholm Tfn (46-8) 56 24 44 55 Fax (46-8) 56 24 44 99 Internet: www.europarl.se E-post: epstockholm@europarl.eu.int info@europarl.se
Kontoret i Finland Norra esplanaden 31 PB 26
FIN-00131 Helsingfors Tfn (358-9) 622 04 50 Fax (358-9) 622 26 10 Internet: www.europarl.fi E-post: ephelsinki@europarl.eu.int
För vidare information om Europeiska unionen:
Information på Europeiska unionens alla språk finns att få via Europa-servern på Internet:
http://europa.eu.int
Det finns hundratals lokala EU-informationskontor i Europa. Du hittar adressen till ditt närmaste kontor på följande webbsida: http://europa.eu.int/comm/relays/index_sv.htm
EUROPE DIRECT svarar på dina frågor om Europeiska unionen. Från ett EU-land kan du ringa gratisnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (annars (32-2) 299 96 96 till normal samtalstaxa). Du kan också kontakta oss via e-post från följande webbsida: http://europa.eu.int/europedirect För att få fler upplysningar och publikationer om Europeiska unionen på svenska kan man vända sig till:
Europeiska unionen
Europeiska unionens medlemsländer Kandidatländer
Livsmedelssäkerhet har högsta prioritet i Europeiska unionen. EU:s hårda regler har ytterligare skärpts sedan år 2000 för att se till att européernas mat är mycket säker. I den nya strategin tar man ett helhetsgrepp: djurfoder och matvaror följs noggrant från jord till bord. EU:s myndigheter utvärderar omsorgsfullt risker och söker alltid bästa möjliga vetenskapliga råd innan varor, ingredienser, tillsatser eller genetiskt modifierade organismer godkänns eller förbjuds. Detta gäller allt djurfoder och alla livsmedel, oberoende av om de kommer från ett EU-land eller från ett land utanför EU.
Säkerhet är inte detsamma som likriktning. EU främjar mångfald och kvalitet. EU:s lagar skyddar traditionella livsmedel och produkter från specifika regioner genom att se till att konsumenterna kan skilja dem från kopior. Europeiska unionen uppmuntrar i allt högre grad jordbrukarna att inrikta sig på kvalitet – inte bara vad matvarorna beträffar utan också när det gäller miljön på landsbygden.
EU respekterar också konsumentens rätt att fatta informerade beslut.
EU stimulerar den offentliga debatten, kräver informativ märkning och offentliggör de vetenskapliga råd EU får, så att konsumenterna kan känna förtroende för den mat de äter.
6 16NA-59-04-540-SV-CISSN 1025-7381
SV
