VATTENBYGGNAD MATERIALVETENSKAP OCH VÄG-OCH

Torben C. Hansen:

MATERIALVETENSKAP OCH VÄG- OCH VATTENBYGGNAD

Eftertryck ur Teknisk Tidskrift 34:1965

Rapport från Bygeforskningen, Stockholm

Rapport 28:1965

UDK 62O.2:625.7 620.2:6261627

Materialvetenskap och vag- och vattenbyggnad

Science of Engineering and Building Møterials and Civil Engineering Lïork

av tekn. dr Torben C. Hansen

Cement- och Betonginstitutet, Stockholm

Utgivare : Statens institut för byggnadsforskning

Denna rapport utges med medel från fonden för byggnadsforskning enligt byggforsk-

nin gsrådets beslut; försäljningsintäkterna tillfaller fonden.

MoTeriolveÌenskop och

och votlenbyggnod vög'

TEKN. DR TORBEN C HANSEN, STOCKHOLM

Moleriolvelenskop som seporol disciplin hor i USA under del senosle decenniet rönl slork uppmörksomhet och ulvecklols snobbT. Fromslegen på omrôdet i Sverige hor vorit drö- jonde.

Pô

vög- och vottenbyggnodsområdel i ^{Sverige hor} mon emellerlid uppmörksom.

mol den omerikonsko ulvecklingen liksom diskussionen blond bergsmönnen om under- visningen inom områdel moleriolvelenskop.

En

grundkurs i löroömnel byggnodsmcleriol- velenskop lorde voro nödvöndig för fromlido väg- och vollenbyggore och

ett

förslog lill

en

sådon skisseros.

Tekniska nyskapelser som kärnreak- torer, raketvapen och rymdfarkoster ställer helt andra krav på sina bygg- nadsmaterial än konventionella bygg- nads- och maskinkonstruktioner. Ut- veckling av nya material och anpass- ning av traditionella material till nya behov är uppgifter som den empiriska och deskriptiva materialläran icke ha¡

kunnat lösa. Det har därför blivit niid- vändigt att utröna de fysikaliska, ke- miska och mekaniska principerna för materialens strukturuppbyggnad och beteende.

I USA har man satsat hårt på en förstärkning av materiallärans veten- skapliga bas genom ett organiserat samarbete mellan kemister, fysiker med fasta ämnen som specialitet samt metallurger och materialforskare in- om de mest skilda områden. Resulta-

ten av denna fo¡skning ligger till grund för utvecklingen av,¡naterialve- tenskapen ("materials science"). Den- na räknas nu till grundvetenskaperna

vid amerikanska universitet. Att ut- vecklingen på området har förbisetûs

vid europeiska tekniska högskolor ty- der på, att det skall mera till än snab-

ba kommunikationer och internatio- nella kongresser för att skapa kontakt mellan två kontinenter.

Att utvecklingen skett på områden' som ligger ganska fjärran från väg-

och vattenbyggarnas vanliga arbets-

fält (fr Tekn. T. 1964 s. 1051) för- klarar, va¡för materialvetenskapen än-

nu icke har haft något större infly-

tande på byggnadsmaterialläran eller

övriga väg- och vattenbyggnadsäm- nen. I rättvisans namn måste emeller-

tid nämnas, att svenska silikat- och cementforskare mycket tidigt har ^in- sett betydelsen av en vetenskaplig be-

handling av materialtekniska pro- blem.'' "' t' t

Vod ör moteriolvelenskop?

Materiallärans plats i modern ingen- jörsutbildning har behandlats dels i en omfattande rapportn från An-rerican

Society of Engineering Education (ASEE), _dels i en rapport' från "sub- committee 6 of ASEE follow-up com-

mittee". I den senare anges tre vä- sentliga orsaker till den reviderade uppfattningen om

m

ateriallärans bety- delse inom ingenjörsutbildningen.

För det första måste ingenjören i sitt dagliga arbete kunna värdera och ut- nyttja ett långt större antal material än fallet var tidigare. Nya material kommer dagligen till och det är icke längre rimligt att kräva att ingenjören

i detalj skall känna till egenskaper och brister hos alla dessa material,

För det andra utnyttjas materialens egenskaper av ekonomiska skäl myc- ket hårdare än fallet var tidigare och man a¡betar med lägre säkerhetsmar- ginaler. För att kunna utnyttja ma- terialen till ^gränsen av deras förmåga krävs en intim kännedom om mate- rialens struktur och egenskaper.

För det tredje har man kunnat ut-

620.2 :625.1 620.2 | 6261627

röna lagar och gemensamma principer som förenar större grupper av mate- rial. Materialkonst har blivit ^,material-

vetenskap.

Kommittén tog ställning till frågan, om huvudvikten inonr. modern ingen- jörsutbildning skall läggas på under- visning i 'materialvetenskap ellor på undervisning i deskriptiv materialld¡a.

Man anser att det vore önskvärt att i¡kludera i undervisningen såväl de grundläggande fysikaliska principerna som läran om framstâllning, provning och praktisk användning av materia- len.

Måste man välja, anser kommittén dock, att huvudvikten bör läggas på undervisning i de grundläggande prin- ciperna. Den praktiska bakgrunden kan en ingenjör skaffa sig senare. Det är långt svårare för honom att tillägna sig de vetenskapliga grundprinciperna genom självstudium, och det är dessa

principer som inom såväl materiallä- ran som alla andra ingenjörsvetenska- per skall bilda en bas för varje ingen-

jörs yrkesutveckling. Kommittén de-

finierar materialvetenskap

så:

"Thus, the subject becomes a study

of the interrelationship among ^pro- perties, environment, and structure".

Materialvetenskap är alltså läran om sambandet mellan materialens struk- tur och dess beteende under yttre och inre påverkan.

Materialvetenskapen omfattar all- männa principer för strukturbildning hos material samt lagar för bestäm-

TEKNISK TIDSKRIFT I9ó5 H.34

ning av materialens egenskaper som

funktion av struktur och påverkan.

Många olika vetenskaper är repre- senterade inom materialld.ran, tabell

1.

Det är uppenbart att t.ex. ett studium av inflytandet av elektriska och mag- netiska fält på elementarpartiklar och atomer hör till atomfysiken. Inflytan- det av mekaniska kraftfält på atom- komplex kan studeras inom kristallo- grafin, medan inflytandet av meka-

niska kraftfält på flerfassystem som t.ex. betong eller polykristallina _'mate-

rial kan studeras inom elasticitetsteo-

rin, plasticitetsteorin, reologin eller inom de fasta ämnenas fysik. Vidare gäller att ett studium av inflytandet

av kemisk påverkan på materialen, som t,ex. korrosion, hör till ^{den fysi-}

kaliska kemin, medan strukturbildning studeras av metallurger, mineraloger, kristallografer och a¡dra forskare som

har specialiserat sig på de mest skilda områden. I verkligheten ingår clement

av de flesta vetenskaper på ett eller annat sätt i materialvetenskapen.

Vilka ^dela¡ av materialläran som är

av intresse beror framför allt på ^vil- ken yrkesgren vederbörande ingenjör tillhör. Det är naturligt att elektrotek- niker är mera intresserade av mate-

rialens elektriska och rnagnetiska egenskaper än de är av mekaniska egenskaper, medan det rnotsatta gäl-

ler för väg- och vattenbyggare och mekanister. Reaktoringenjören är spe-

ciellt intresserad av bestrålning medan

fuktdiffusion är ett sto¡t byggnadstek- niskt problem. Eftersom intressena så-

lunda är olika, bär ingenjörerna in- om varje yrkesgren huvudansva¡et för utveckling och systematisering av den egna speciella delen av materialveten- skapen.

Undervisn ing i moleriolvelenskop

i USA

På bas av detaljerade rekommendatio- ner från American Society of Engin- eering Education har många ameri- kanska universitet uta¡betat program

för ingenjörsutbildning i materialve- tenskap. Programrrnen har som oftast tillkommit genom ett sama¡bete mel- lan universitetens avdelningar för tek- nisk fysik och metallurgi och de föl-

jer ungefär samma linjer vid olika universitet. Efter de obligatoriska, ele- mentára kwserna i fysik och kemi föl-

4

Tabell L Materialvetenskapens om- lattníng

terialvetenskap planera specialkurser i byggnadsmateriallära för väg- och vattenbyggare.

För den allmänna kursen i material- vetenskap används ofta Van Vlack's

lärobok, "Elements of ^,materials

science"to, medan "Engineering mate-

rials science"" av C W ^Richards är

populär vid påbYggnadskursen för

väg- och vattenbyggare' Under det att bijckerna var för sig täcker vissa de-

lar av materialvetenskapen på ett ut- omordentligt bra sätt, tiltfredsstdller de knappast väg- och vattenbyggarnas speciella behov. Dessa två böcker av- slöjar några av svårigheterna att ^an-

passa undervisningen i materialveten- skap till ^{praktiska behov.}

Vid ^planering av grundläggande

Tabetl 2. Kurser ì materialvetenskap

v

id

^S

tanl ord-unìv

^{er s it}

etet Grundläggande kurser

nd nd

Statistisk termodYnamik

Ytor ^{och fasgränser}

Fastransformationer i fasta ^ämnEn Kristallografi

Defekler i kristallina material Kristallbildning och kristalltillväxt Fotoelektriska processer i k¡istaller Elektriska ledningsfenomen i k¡istaller Materialtransport och tillväxtprocesser i

fasta ämnen

Materialegenskapernas beroende ^av strukturen

MateríalegenskaPer

Fysikalisk struktur och mekanisk

^hå11-

fasthet

Fasta ämnens mekaniska ^egenskaper Korrosion och elektrometallurgi Fasta ämnens magnetiska och elektriska

egenskaper

Brottfenomen i fasta ämnen Anisotropi i kristaller Plasticitet och kryPning

U

ndersökningsmetoder Diffraktion och spektroskoPi Elektronmikroskopi

Specíella malerial

Principer för pulvermetallurgi Högtemporat urmate¡ial Material för kärnreakto¡er Tekniska aspekter

Industriell metallurgi

Ekonomisk och teknisk jämförande materiallä¡a

Struktur

Elementarpartiklar och atomEr Àtomkomplex En-fas-system Fler-fas-system Sammansatta system

Påverkan Tid Ternperatur Fukt Bestrålning Kemisk påverkan Mekaniskt kraftfält Elektriskt k¡aftfält Magnetiskt kraftfält

Materialegenskaper

jer för andra årskursen en grundkurs

i materialvetenskap. Denna grundkurs

är ofta gemensam för t.ex. elektro- tekniker, väg- och vattenbyggare och mekanister. För tredje eller fjärde års- kursen anordnas sedan speciella på- byggnadskurser inom de olika avdel- ningarna.

Vid vissa universitet har man därut- över infört en helt ny utbildningsrikt- ning för "materials engineers". Vid Stanford-universitetet i Kalifornien står en lång rad kurser till buds för de studerande inom ^{denna riktningn,} tabell 2. Institutionen för material- vetenskap vid detta universitet har icke mindre än tolv professorer.

I kursöversikten i ^{tabell 2 har icke}

medtagits grundkursen eller special- kurser för andra avdelningar. Under- visning i grundkursen'meddelas av en professor vid avdelningen för mate- rialvetenskap, medan ansvaret för nämnda specialkurser vilar ^på profes- sorerna inom respektive avdelningar.

Vid amerikanska universitet har nran

lagt huvudvikten inom undervisning- en i materialvetenskap på teknisk-fy- sikaliska egenskaper hos relativt väl- kristalliserade och täta material spe-

ciellt rnetaller, medan material inne- hållande mikrokristallina eller kolloi- dala partiklar, material med avsevärd porositet, och sammansatta material endast behandlas mycket perifert. En betydande del av vissa byggnadsmate-

rials ogynnsamma egenskaper beror på dessa materials kolloidala och po- rösa struktur. Ofta läggs stor vikt vid elektriska och magnetiska egenskaper,

medan do mekaniska egenskaperna tillmäts mindre betydelse. Därvid ^ha¡

i USA uppkommit svårigheter att på

basis av "den altrmänna kursen" i ma-

Tabell 3. Förslag till ^grundkurs i materîals struktur och egenskaper

I Interatomära kralter Atomens struktur Primära bindningar

Jonbindningar Kovalenta bindningar Metallbindningar

Sekundära bindningar (Van der Waals-krafter) Molekylär polarisation

Dispersionseffekter

Effekter av lþrmanenta dipoler Väteþindningar

2 .4tomkomplex lvlolekylárstruktur

Kristallstruktur Molekylkristaller Jonk¡istaller Metallk¡istaller

Mik¡okristallin och kolloidal struktur Amorf struktur

Definition av fasor 3 Enlassystem

Metalliska faser och deras egenskaper Rena metaller och fasta lösningar Deformations- och brottmekanismer

Påverkan av struktur och egenskaper genom termisk behandling Påverka¡ av struktur och egenskaper genom mekanisk behandling Kornstrukturens inverkan pä egenskaperna

Keramiska fase¡ och deras egenskaper

Keramiska fasers kristallstruktur (speciellt silikatstrukturor) Def ormations- och brottmekanismer

Organis'ka fase¡ och deras egenskaper

P

olymerisationsmekanismer

Inflytande av polymerstruktur på egenskaper (speciellt defo¡mations- och brott- mekanismer)

4 Flerlassystem Se tabell 4

5 Sammansatta slrukturer

Armerad betong, a¡merad plast, laminater, trä

etc.

6 Mekaniskt beteende

Ilållfasthet och deformation under spänning Dragning

Tryck Böjning

Komplexa

spännin

gstillstånd Hårdhet

Avnötning

Hållfasthet och deformation unde¡ spänning, tid och temperatur Dynamiska egenskapor

Utmattning

Krypning och andra tidsberoende deformationer

7 Fysikaliska egenskaper

Elektriska och magnetiska egenskaper Hygro-termiska egenskaper

Beständighet och åldrande

vikt

Diffusion

kurser i materialvetenskap gemensamt kunskaper om samverkan mellan ma-

för flera avdelningar är det nödvän- ^terialens sfruktur, egenskaper och oli- digt, att de studerande inom samtliga ka påverkan, att specialkurser inom berörda avdelningar bibringas sådana dessa avdelningar utan svårighet kan

läggas upp på bas av grundkursen. Il-

lustrerande exempel på material bör därför väljas inom samtliga dessa av- delningars arbetsområden och sam-

ma vikt bör läggas vid materialens mekaniska egenskaper som vid kemis- ka och fysikaliska egenskaper.

Om en sådan gemensam grundkurs icke kan åstadkommas, förefaller det mera lämpligt att en speciell grund- kurs ordnas för väg- och vattenbyg- gare. I ^syfte att stimulera till diskus- sion framlägger jag här ett första för-

slag till en sådan kurs, tabell 3 och 4.

Till kursförslaget kan anrmärkas, att ifråga om undervisningen om metal-

liska enfassystem bör illustrerade exempel väljas med anknytning till

byggnadsindustrin, t.ex. järn, koppar, aluminium, magnesinm m.fl. För ke- ramiska enfassystem och deras egen- skaper bör behandlingen leda till ^,för-

ståelse fö¡ beteendet hos komplicera-

de silikatstrukturer såsom stengods,.

porslin, tegel, bergarter, lera, gips,

kalk och cement. På samma sätt bör behandlingen av organiska fase¡ och deras egenskaper leda fram till för-

ståelse för beteendet hos gummi och plast, lim, trä, cellulosaprodukter, tex- tilier, asfalt m.m,

Som exempel på strukturbildning hos tvåfassystem kan väljas järn-kol-lege- ringar, medan cement lämpligt kan illustrera fö¡hållandena vid flerfassy- stem. Betong kan illustrera samban- den _'mellan struktur och egenskaper

hos heterogena flerfassystem. För sammansatta strukturer väljs exempel bland byggnadsmaterial såsom arme-

rad betong, armerad plast, laminater, trä etc.

I fråga om materialens mekaniska beteende (hållfasthet och deformation under spänning) bör behandlingen le- da fram till förståelse för elasticitets-, plasticitets- och brotteorier. Beteendet under tid- och temperaturinflytanden bör behandlas, så att framställningen leder fram till förståelse för viskosi-

tets- och viskoelasticitetsteorier, all- män reologi samt dualiteten mellan tid ^och temperatur.

Prqklisko möjligheter för

u

nderv¡sn ing

Även om byggnadsmaterialforskning-

en i ^huvudsak är empirisk, pågår ve-

tenskaplig forskning av hög klass. Re-

Tabell 4. Flerlassy stem

fast fas fast fas fast suspension, blandning

fast fas vätskefas fast emulsion, ev. gel fast fas luftfas ^{fast skum}

vätskefas fast fas

vätskefas vätskefas emulsion

vätskofas luftfas ^skum luftfas ^fast fas ^âerosol,

^ev.

luftfas luftfas

vätskefas dimma

luftfas luftbla,ndning

sultaten av denna forskning är kanske icke tillräckliga för att bilda underlag

för en fullständig kurs i ^byggnads-

materialvetenskap, men kunskapsvoly- men är dock så omfattande att ^de

flesta frågor ay $törre betydelse för väg- och vattenbyggare kan belysas

från vetenskaplig synvinkel.

Man måste kräva att de studerande genom undervisningen i materialve- tenskap får en klar bild av dagens lä- ge och därigenom ges en möjlighet att kunna utnyttja den framtida forsk- ningens resultat. Detta bör icke ^ske på bekostnad av kunskaper om ^de

aktuella byggnadsmaterialens egenska- per. Bristerna i vårt vetande, och där- med de områden där de mest påtagli ga riskerna för praktiskt ,rnisslyckan- de föreligger, kan avslöjas genom un- dervisning i materialvetenskap, medan dessa brister ofta döljs i ^{den deskrip-}

tiva materialläran.

En undervisning i byggnadsmaterial- vetenskap ställer stora anspråk på lä- raren. Förutom att vara en god ^pe- dagog nråste ha¡ va¡a välbevandrad inom fysik och kemi. Han måste ha god kännedom om väg- och vatten- byggarnas praktiska problem och sam-

tidlgt helst ha ^{personlig erfarenhet}

6

suspension, ev. sol färsk oementpasta, färskt cement- bruk, färsk betong, asfaltbetong, må- larfärg, Linoleum etc.

asfaltemulsioner

brandsläckningsmedel, skum från tvättmedel (detergents)

pulver utfall, rök, smog, cement, sand, grus,

stål och andra legeringar, c€ment- klinke¡, naturLig sten, tegel, hårdnad betong, stengods, porslin etc.

hårdnad cementpasta, lera etc.

isoleringsmaterial, skum.gummi, skumplast, lättbetong

etc.

övriga pulverformiga material vattenânga

atmosfärisk luft

från forskning åtminstone inom me-

taller, cement och betong, plast och trä.

Det finns knappast någon som upp-

fyller samtliga dessa fordringar, men kraven på allsidighet kvarstår, om undervisningen skall få praktisk bety- delse och icke bli en utbildning för en liten elit av framtida forska¡e. Ett sätt att lösa problemet vore att lägga

upp kurserna genom ett samarbete

mellan experter representerande de olika och skilda områdena.

Vid amerikanska universitet är det

normalt att nya kurser ^{planeras ge-} nom direkt samarbete mellan profes- sorer vid ^samma eller skilda institu-

tioner och avdelningar. ^Undervis-

ningsbördan lättas avsevärt för de fa- kultetsmedlemmar som arbotar på uppläggning av nya kurser inom den egna eller inom andra institutioner och avdelningar.

I Sverige kunde ett ^{sådant sarrnarbe-} te eventuellt ordnas i form av en kom- mitté med representanter från högsko-

lor, branschforskningsinstitut och byggnadsindustri. Ett sådant samarbe- te är vanligt t.ex. inom statliga norm- kommittéer och det är ri,rnligt att an-

ta att det även skulle visa sig frukt-

bringande vid uppläggning av kurser vid högskolorna.

Behovel ov

^u

nderv¡sn¡ng

Med tanke på de stora materialmäng- der som förbrukas av byggnadsindu- strin och på de stora ekonomiska in- vesteringar som årligen förmedlas av denna industri är det förvånande, att

väg- och vattenbyggare visar ^ett

ganska litet ^intresse fór materialpro- blemen.

Byggnadsverk dirnensioneras i ^all-

mänhet för hållfasthet enligt elastici-

tets- eller plasticitetsteorin, rnedan andra egenskaper av samma elle¡ stör- re betydelse lämnas åt sidan. I många

fall uppför byggnadsmaterialen sig varken elastiskt eller plastiskt och den statiska beräkningen á¡ därför ofta ett teoretiskt mästerverk som har litet med verkligheten att göra. I många

fall ^är beständighet, deformationer el-

ler kvalitén på utförandet mera avgö-

rande än hållfastheten för en kon- struktions ändamålsenl.ighet och livs- längd.

Genom en differentiering av dimen- sioneringsmetoderna så att dessa kom- rner att ta hänsyn till ,materialens

verkliga egenskaper, är det rnöjligt

att åstadkomma ett mera rationellt

bruk av byggnadsmaterialen. Stora krav på materialkunskap kommer att ställas både på de få väg- och vatten- byggare som skall utforma framti- dens norme¡ och på de många som skall utnyttja föreskrifterna.

Byggnadsindustrin kommer i framti- den att översväm,rnas av en stigande

flod av nya byggnadsmaterial. Bris- tande förmåga att ^{bedöma dessa} ma-

terial kommer antingen att leda till en överdriven konservatism eller till ett dyrbart experimenterande. Under- visning i byggnadsmaterialvetenskap

är nödvändig för att väg- och vatten- byggare skall kunna göra ett syste- matiskt i stället för ett slumpartat ma- terialval. Detta blir särskilt kritiskt inom det fullt industrialiserade byg- gandet, där man kommer att röra sig med ett rnycket större antal material än inom det traditionella byggandet.

ökad materialkunskap hos väg- och vattenbyggarna blir därvid en nödvän- dig förutsättning för industrialisering av byggnadsbranschen.

Många byggnadskonstruktionsdelar Strukturbildning

Kvalitativa fassamband Kvantitativa fassamband Trefassystem

Reaktioner i fasta ämnen

"T-T-T"-kurvor Strukturtypor

\

I

Förhållandena vid fasjämvikt Förhällandena när fasjämvikt ej råder

Dispersions- medel

Dispers fas

Resulterande materia

Exemp'el

och installationer skulle kunna utfö- ras med mera ändanrâlsenliga mate-

rial än vacl som nu står till buds. Un- dervisning i materialvetenskap är en

nödvändig förutsättning för effektiv materialforskning och därigenom för utveckling av traditionella såväl som

nya byggnadsnraterial. Det åligger väg- och vattcnbyggarna att själva le- da utvccklingen på byggnadsrnaterial- området. Och det bör inte vara ma- terialfabrikanterna som styr den. Or- saken till stagnationen inom bygg- nadsmaterialforskningen är främst att

väg- och vattenbyggare saknar den nödvändiga bakgrunden för att effek- tivt kunna bedriva sådan forskning.

Slutord

Det är en grr-rndregel för all ingenjörs- utbildning att den bör vìta på en bas

av sunda vetenskapliga principer. Det- ta har hittills visat sig leda till ^påtag.

liga tekniska framsteg. Det finns ingen anledning att materialläran i ^detta av- seende skulle vara något undantag.

Man gör icke dagens teknologer nå- gon tjänst genom att underlätta stu- dierna och därigenom avskära en hel generation av väg- och vattenbyggare

från att tillgodogöra sig resultaten av

en snabb utveckling som inom kort kommer att revolutionera materialin- dustrin och som i det tysta redan har haft stort inflytande på såväl ma- terialforskning som utbildning i ^USA.

Vid uppläggning av unde¡visningen

i materialvetenskap är det emellertid icke nödvändigt att Sverige följer sam-

ma utveckling som USA. Man bör därför försöka att åtminstone undvi- ka att upprepa misstagen vid upplägg-

ning av undervisningen i ^byggnads-

materialvetenskap.

Lillerolur

l. Hillert, Mi

lvlater¡olwaetrskar-

och

bergsve- tenskop,

Tekî, T. 9l

⁽¹⁹⁶⁴⁾

s.

1051.

2. Werner, D & Giertz-Hedströnì, S:

Sontbatd

ntellan f¡,sikaliskt-kemiska och tekttískt tiktigo egetskaper hos betotrg. Tekn. T. ól ^(193f)

s,

v

45.

3. Hedvall, J A: Mineralograli

- ^en

^nrctollo-

groli lör ícke-ntelaller. Tekn, T. 78 ⁽¹⁹⁴⁸⁾

s.

29.

4. Forslind, E: Fresh Concrete. Building

ma-

terials their elasticity and inelasticity.

Amster-

dam

1954.

5. Gruderlo, Li Cenretlpostons trt¡kroslrrtklur, Gullkornet 9

^(1959).

6. American Society of Engineering

Education

(ASEE):

nepo,

t on evalrßlíon of

engitrcet¡ng education.

Urbana, Ill.

1955.

7. Subcomnittee 6 of ASEE follow-up

com-

milæet On the nanue and

^p,

operlies ol

Dwte-

riais.1959.

8. Murphy, G: Syrttpositut on e¡lucation ìn nn- lerpls. ASTM Special Technical Publication No.263.

9. Materials

.fci¿nce.

Stanford Uuiversity Bull.

Ser. 17

No. 3

(1964)

s-

149.

10.

Van Vlack, L Hi Elenßnts ol naterials

science.

Reading Mass.

1960.

11.

Riclrards, C W: Engineeritrg nnterials

science, San

Francisco

1961.

12.

Be¡nal, J D: Alter tü'entyÍiye years. The

science

of

science.

London

1964.