Omsorgen som lönearbete - en begreppsdiskussion

(1)

Omsorgen som lönearbete - en begreppsdiskussion

Var går gränsen mellan ömsesidig

omsorg, institutionaliserat omsorgsarbete och personliga tjänster? Vad innebär motsättningen mellan lönearbetets form och

omsorgens innehåll för de kvinnor som ägnar sig åt den?

Kari Waerness analyserar här de tre begreppen mot bakgrund av sin egen forskning om äldreomsorg.

1. Omsorg, omsorgsarbete och personliga tjänster

I d e n offentliga d e b a t t e n kan m a n o f t a få intryck av att o r o n för d e i n f o r m e l l a sociala relationernas kvalitet, f ö r m ä n n i s k o r s en- samhet och f ö r bristen på g e m e n s k a p ä r nå- got nytt. Det är d e n inte. O r o n f ö r h u r sam- hällets m o d e r n i s e r i n g skulle k o m m a att för- ä n d r a d e sociala r e l a t i o n e r n a är ett t e m a som m å n g a h a r tagit u p p sedan långt tillbaka i tiden. De flesta stora a r b e t e n a av d e klassiska sociologerna — C o m t e , Marx, D u r k - heim, Simmel, W e b e r - h a n d l a r ju just o m detta.

Det nya i d a g e n s situation är kanske att m a n h a r blivit u p p m ä r k s a m på d e i n f o r m e l - la relationernas betydelse f ö r o m s o r g e n om d e b e r o e n d e i samhället. O r o n över e n m e d - mänsklighet som f ö r m o d a s svikta löper sam- m a n m e d b e k y m r e t över en ständigt d y r a r e offentlig omsorgssektor i d e n m o d e r n a väl- färdsstaten. Ö n s k a n att stärka vad som nå- got slagordsmässigt b e n ä m n s o m s o r g e n i närmiljön h a r d ä r f ö r b å d e e n ekonomisk och en välfärdsmässig orsak. O k l a r h e t e n över vad o m s o r g ä r och vad o m s o r g s u t ö v a n - d e i n n e b ä r för givare och m o t t a g a r e g ö r det relativt enkelt att f o r m u l e r a generella social- politiska m å l s ä t t n i n g a r g e n o m att relatera en önskad f r a m t i d till en något nostalgisk u p p f a t t n i n g o m kvaliteten i d e informella sociala r e l a t i o n e r n a i det gamla samhället.

B r u k e t av b e g r e p p e t 'omsorg' är oklart b å d e i allmänt s p r å k b r u k och inom sociolo- gin. För det första a n v ä n d s b e g r e p p e t f ö r att

beskriva en kvalitet hos synnerligen olika sociala relationer f r å n ytliga k o n t a k t e r på tillfälliga mötesplatser till d e mest intima relationer i privatsfären. Men d e s s u t o m a n v ä n d s b e g r e p p e t som b e t e c k n i n g på spe- ciella verksamheter som h a r till u p p g i f t att ta h a n d o m m ä n n i s k o r som inte kan ta vara på sig själva. Ett k l a r g ö r a n d e och en p r o b l e m a - tisering av o m s o r g s b e g r e p p e t och arbetsdel- n i n g e n offentligt/privat vad b e t r ä f f a r o m - sorgen o m d e b e r o e n d e i samhället kan göras u r olika perspektiv. H ä r vill j a g ta m i n u t g å n g s p u n k t i det f a k t u m att såväl informell som o f f e n t l i g o m s o r g b e t y d e r synnerligen olika saker f ö r exempelvis kvinnor och m ä n . D e n traditionella a r b e t s d e l n i n g e n mellan k ö n e n i n n e b ä r att o m s o r g s f u n k t i o n e n h a r varit och h a r fortsatt att vara ålagd kvinnorna. I d a g e n s samhälle är d e t i stort sett bara kvinnor som u p p l e v e r att omsorgsansvar f ö r a n d r a m ä n n i s k o r k o m m e r i olös- lig konflikt m e d det e g n a behovet av e k o n o - miskt o b e r o e n d e och av självständigt och f ö r p l i k t a n d e d e l t a g a n d e på a r e n a n u t a n f ö r privatsfären. Dessutom är d e lågavlönade o m s o r g s y r k e n a i stort sett besatta av kvinnor m e d a n c h e f s b e f a t t n i n g a r n a i stort sett inne- has av m ä n . Det är u t i f r å n dessa fakta som d e t är a v g ö r a n d e att o m s o r g s o m r å d e t i förs- ta h a n d blir belyst u r ett kvinnoperspektiv.

'Att ha o m s o r g f ö r andra' ä r n å g o t a n n a t än att 'ha o m s o r g f ö r varandra'. Det första syftar på e n asymmetrisk relation d ä r n å g o n är t v u n g e n att ge m e r än h o n f å r tillbaka.

Det a n d r a i n n e b ä r e n symmetrisk relation

(2)

7 d ä r d e n enskilde växlar mellan att vara giva-

re och m o t t a g a r e . För att få större klarhet i vad d e n n a skillnad i n n e b ä r kan det vara nyt- tigt att se n ä r m a r e på själva b e g r e p p e t 'omsorg'.

Det norska o r d e t 'omsorg' består av o r d e n 'om' och 'sorg'. 'Sorg' ä r besläktat m e d tys- kans 'sorgen' som kan översättas m e d 'be- k y m r a sig för', ' o m t ä n k s a m h e t ' . 'Sorg' bety- d e r m e r att 'sörja för' än att 'sörja'. Det engelska o r d e t 'care' k o m m e r antagligen f r å n det latinska o r d e t 'caritas' som betyder 'kär- leksfullhet', 'hängivenhet'. B å d e det norska och det engelska b e g r e p p e t h a r e n bibety- delse av att sörja.1.

O m s o r g är n å g o t som u p p s t å r i en relation mellan (minst två) m ä n n i s k o r : d e n e n e (omsorgsutövaren) visar o m t a n k e , o m t ä n k - samhet, kärlek, h ä n g i v e n h e t g e n t e m o t d e n a n d r e ( o m s o r g s m o t t a g a r e n ) . Den som be- höver o m s o r g är d y r b a r f ö r d e n som utövar omsorg, och n ä r d e n n e lider , lider u t ö v a r e n tillsammans m e d h o n o m och sörjer f ö r att smärtan eller o b e h a g e t lindras.

Friska v u x n a m ä n n i s k o r k ä n n e r behov av a n d r a s o m s o r g i m å n g a olika situationer. Sli- ten, nere, trött, d e p r i m e r a d - d e t finns m å n g a adjektiv som beskriver tillstånd d ä r a n d r a s o m s o r g är vad vi b e h ö v e r eller ön- skar oss. Behovet av o m s o r g i s å d a n a situ- ationer ä r n å g o t vi u p p l e v e r oss ha rätt till att få täckt. Det b e t y d e r att d e t måste f i n n a s n å g o n a n n a n som h a r skyldighet eller ansvar för att d e n n a rätt beaktas. Dessa a n d r a är oftast p e r s o n e r som vi är k n u t n a till g e n o m familje-, kärleks- eller v ä n s k a p s b a n d . I prin- cip ä r sådana o m s o r g s r e l a t i o n e r mellan fris- ka v u x n a m ä n n i s k o r b a s e r a d e på likvärdiga ge och t a f ö r h å l l a n d e n i n o m r a m e n f ö r personliga relationer mellan m ä n n i s k o r som ä r k n u t n a till v a r a n d r a . (Relationerna b ö r vara b a s e r a d e på att m ä n n i s k o r h a r o m s o r g f ö r varandra.)

D e n n a f o r m av o m s o r g kan baseras på en f o r m av balanserad ömsesidighet m ä n n i s k o r emellan. K v i n n o r p r e s t e r a r långt m e r än m ä n i sådana relationer m e n i princip är det likväl möjligt att t ä n k a sig att sådana f o r m e r f ö r o m s o r g kan byggas på en f o r m av balanserad ömsesidighet mellan k ö n e n . Det m e r - arbete kvinnor lägger n e r på friska v u x n a

m ä n i personliga f ö r h å l l a n d e n kan m a n kal- la personliga tjänster eller personlig service. N ä r s a m m a slags tjänster u t f ö r s till f ö r m å n för n å g o n som inte kan d r a f ö r s o r g om sig själv - b a r n , sjuka, gamla, h a n d i k a p p a d e - defi-

nierar j a g d e t som omsorgsarbete.

Det är alltså inte tjänstens karaktär i och för sig som avgör o m d e n b ö r karakteriseras som personliga tjänster eller omsorgsarbete, utan det är vem som m o t t a r tjänsten och utövarens känsla av plikt eller ansvar att ut- f ö r a tjänsten som ä r det a v g ö r a n d e . Ett konkret e x e m p e l som klargör d e n n a skillnad litet n ä r m a r e : o m j a g h ä m t a r t o f f l o r n a eller serverar k a f f e åt n å g o n som lika g ä r n a kan göra d e t själv, d e f i n i e r a r j a g detta som per- sonliga tjänster. S å d a n a tjänster kan självfallet

vara uttryck f ö r o m s o r g o m d e n som m o t t a r tjänsten, m e n d e behöver inte vara det. De kan till e x e m p e l lika g ä r n a vara tecken på eller uttryck f ö r u n d e r d å n i g h e t hos utöva- ren. Oavsett h u r stort o m f å n g e t av kvinnors lönearbete är, vet vi att d e u t f ö r ett m e r a r b e - te n ä r det gäller personliga tjänster gent- emot d e m ä n d e är k n u t n a till. I ett balanserat ömsesidigt f ö r h å l l a n d e mellan m a n och kvinna skulle sådant tjänstearbete 'väga j ä m n t ' .

K a f f e s e r v e r i n g eller t o f f e l h ä m t n i n g till en p e r s o n som inte kan eller b a r a m e d stort besvär kan göra d e t själv och d ä r j a g k ä n n e r mig förpliktad att u t f ö r a dessa tjänster ä r enligt min definition omsorgsarbete. En viktig skillnad mellan k a f f e s e r v e r i n g och toffel- h ä m t n i n g i dessa två situationer h a r m e d statusskillnaden mellan givare och mottagare att göra. D e n som m o t t a r personlig service är d e n statusöverlägsne. Det är tecken på h ö g r e social status att m o t t a m e r än m a n u t f ö r av detta slags tjänst. I en omsorgsrelation är f ö r h å l l a n d e t det motsatta. Mottaga- r e n s b e r o e n d e och hjälplöshet g ö r h o n o m eller h e n n e till d e n s t a t u s u n d e r l ä g s n e .

Generellt d e f i n i e r a r j a g omsorgsarbete som o m s o r g e n o m d e m av samhällets m e d l e m - m a r som enligt allmänt a c c e p t e r a d e sara- hällsnormer inte kan d r a f ö r s o r g om sig själva och d ä r m a n d ä r f ö r inte kan basera sig på likvärdiga ge och t a f ö r h å l l a n d e n n ä r det gäller hjälp och stöd i vardagslivets m å n g a olika situationer. Dessa g r u p p e r s välfärd är

(3)

b e r o e n d e av att n å g o n h a r ' o m s o r g o m a n d - ra'.

Det är inte alla omsorgstjänster åt d e m som inte k a n d r a f ö r s o r g om sig själva som är o m s o r g s a r b e t e , lika litet som alla om- sorgstjänster åt d e m som kan d r a f ö r s o r g o m sig själva är personligt t j ä n s t e u t f ö r a n d e eller b a s e r a d e på b a l a n s e r a d ömsesidighet.

Vi kan även visa o m s o r g o m a n d r a i f o r m av vad vi kan kalla 'spontana' omsorgstjänster. O m j a g till e x e m p e l tar mig tid att hjälpa en

m ä n n i s k a j a g händelsevis m ö t e r - det kan röra sig o m en f r ä m l i n g eller e n g r a n n e - och som bär på något tungt, är detta ett typiskt e x e m p e l på en 'spontan' omsorgs- tjänst. H u r fattig eller rik en miljö är på utväxling av d e n n a typ av o m s o r g e r varierar n o g mycket. Det är antagligen b a r a i över- skådliga och stabila g r a n n m i l j ö e r som d e n n a f o r m av o m s o r g kan vara av ett o m f å n g som betyder något f ö r d e n enskildes välfärd. U n - d e r alla o m s t ä n d i g h e t e r t o r d e d e t vara först och f r ä m s t i s å d a n a miljöer som s p o n t a n o m s o r g kan övergå i m e r f ö r p l i k t a n d e om- sorgsrelationer, a n t i n g e n i f o r m av balanserad ömsesidighet eller o m s o r g s a r b e t e . G e r jag s p o n t a n h j ä l p och stöd till en g r a n n e , kan detta m e d f ö r a att jag blir 'tvungen' att gå in i en m e r varaktig och f ö r p l i k t a n d e omsorgsrelation, n å g o t som jag inte 'riske- rar' o m j a g u t f ö r s a m m a typ av tjänst till f r ä m m a n d e m ä n n i s k o r som j a g h a r liten chans att möta igen.

D e n n a u p p d e l n i n g av omsorgsfältet kan illustreras i en enkel figur:

O m s o r g är långt m e r o m f a t t a n d e än omsorgsarbete. Personliga tjänster kan vara uttryck för o m s o r g , m e n b e h ö v e r inte vara det. I ett balanserat ömsesidigt f ö r h å l l a n d e mellan friska v u x n a m ä n n i s k o r , 'väger' gi- vande och t a g a n d e av o m s o r g u p p v a r a n d - ra'. ' S p o n t a n a ' o m s o r g s t j ä n s t e r kan i stabila och överskådliga miljöer övergå i m e r för- pliktande o m s o r g s a r b e t e eller i omsorgsre- lationer b a s e r a d e på balanserad ömsesidig- het.

Jag a v g r ä n s a r alltså o m s o r g s a r b e t e till d e f o r m e r f ö r o m s o r g som u t f ö r s f ö r sådana s a m h ä l l s m e d l e m m a r som inte kan d r a för- sorg o m sig själva och som i n n e b ä r ansvar och f ö r p l i k t a n d e f r å n o m s o r g s u t ö v a r e n s sida. I sådana o m s o r g s r e l a t i o n e r b ö r u t ö v a r e n göra det som behövs m e d u t g å n g s p u n k t i d e n o m s o r g s b e h ö v a n d e s behov i här- och nu-situationen. Det gäller att göra d e t så b r a som möjligt f ö r m o t t a g a r e n i ögonblicket.

Samtidigt är det ett implicit krav att tjänster och hjälp skall u t f ö r a s på ett sådant sätt att m o t t a g a r e n s f ö r m å g a till o m s o r g o m sig själv inte försvagas m e n stärks. Det f ö r ö d - m j u k a r m o t t a g a r e n o m m a n u n d e r v ä r d e r a r eller ö v e r v ä r d e r a r f ö r m å g a n till självhjälp.

Det krävs d ä r f ö r n ä r h e t och inlevelseförmå- ga av u t ö v a r e n f ö r att o m s o r g skall k u n n a lämnas på ett sådanl sätt att m o t t a g a r e n s värdighet inte kränks.

Detta f ö r h å l l a n d e kan illustreras g e n o m all m a n ser litet n ä r m a r e på n o r m e r n a för b a r n o m s o r g i familjen. Det är väl i d a g gan- ska allmänt accepterat att b a r n v a r k e n f å r överbeskyddas eller f ö r s u m m a s . Målet är att b a r n e n skall bli o b e r o e n d e och i stånd att d r a f ö r s o r g o m sig själva. O m s o r g s a r b e t e t skall u t f ö r a s på ett sådant sätt att barnets f ö r m å g a till o m s o r g o m sig själv gradvis ökar - och i s a m m a takt dess f ö r m å g a att d r a f örsorg o m a n d r a . Det idealiska vore att bar- nens och f ö r ä l d r a r n a s f ö r h å l l a n d e k u n d e g r u n d a sig på e n gradvis m e r balanserad ömsesidighet i o m s o r g s u t f ö r a n d e t . H u r som helst sker d e t antagligen o f t a att m o d e r n gradvis övergår f r å n att u t f ö r a n ö d v ä n d i g t o m s o r g s a r b e t e till att u t f ö r a m e r personlig service allteftersom b a r n e n växer u p p . T r a - ditionellt och i särskilt h ö g g r a d gäller detta sönerna. M e n m a n kan f r å g a sig o m inte en Omsorg ^

'baserad på balanserad ömsesidig-

het J Omsorgs-

arbete

Personligt tjänste- utförande 'Spontana'

omsorgs- tjänster

(4)

9 jämställd u p p f o s t r a n av p o j k a r och flickor

hittills mest h a r betytt att flickornas u p p f o s t - r a n på det h ä r o m r å d e t h a r n ä r m a t sig poj- karnas. Det b e t y d e r i så fall att även flickorna f å r m e r personlig service i h e m m e t än tidigare. E n a n l e d n i n g till detta kan vara att det är mycket tids- oc h a r b e t s k r ä v a n d e att lära b a r n e n d e husliga f ä r d i g h e t e r som skall till f ö r att d e skall k u n n a d r a f ö r s o r g o m sig själva i fysiskt avseende. Det går f o r t a r e att göra arbetet själv och det är först på l ä n g r e sikt som e n m o r h a r n å g o t igen f ö r att h o n investerar m y c k e n tid i en sådan u p p f o s t r a n . E n konsekvens av d e n ä n d r a d e socialise- ringen av flickorna i familjen - i d e n m å n d e n h a r f ö r ä n d r a t s så som jag h a r antytt - kan vara att flickor i m i n d r e g r a d ä n tidigare förvärvar n ö d v ä n d i g a f ä r d i g h e t e r f ö r såväl o m s o r g o m sig själva som f ö r att k u n n a d r a adekvat f ö r s o r g o m a n d r a . De socialiseras till att o m s o r g s a r b e t e t i familjen faller på k v i n n o r n a s lott m e n u t a n att d e själva f å r större k o n k r e t e r f a r e n h e t av vad omsorgsarbetet i n n e b ä r . Detta är k n a p p a s t d e n mest g y n n s a m m a u t g å n g s p u n k t e n f ö r en m e r jämlik f ö r d e l n i n g mellan k ö n e n av omsorgs-

arbetet och o m s o r g s a n s v a r e t .

I n e d a n s t å e n d e modell h a r j a g delat in samhällets o m s o r g s a r b e t e i två d i m e n s i o n e r som kan kasta ljus över n å g r a av d e om-

sorgsproblem som vi står i n f ö r i d a g och som dessutom ger en viss insikt i h u r detta h a r f ö r ä n d r a t s m e d tiden.

O f f e n t l i g 'Välgörenhets- arbete'

Privat-of'fentligt2 i n n e b ä r inte en klar cli- kotomi så som b e g r e p p e n a n v ä n d s här. Den ä r en d i m e n s i o n som visar på g r a d e n av personlig a n k n y t n i n g mellan givare och m o t t a g a r e och h u r partikularistisk m a n h a r 'lov' att vara i f ö r d e l n i n g e n av o m s o r g . Detta är viktiga skillnader mellan d e olika om- sorgssfärerna, skillnader som m e d f ö r problem av olika k a r a k t ä r f ö r u t ö v a r e och mottagare. 'Offentlig' h a r h ä r betydelse av 'inför allas ögon' m e n vem och h u r m å n g a av dessa alla' är varierar. Till e x e m p e l ges o f t a g r a n n h j ä l p i n o m en lokal o f f e n t l i g sfär d ä r det r å d e r lokalt u t f o r m a d e n o r m e r för vad som är passande, b å d e m e d hänsyn till 'vad för slags' och ' h u r mycket' hjälp m a n kan lämna g e n t e m o t olika typer av omsorgsbe- hov.3 B a r n d a g h e m och sjukhus måste å sin sida följa d e regler som stat och k o m m u n h a r satt f ö r d e r a s v e r k s a m h e t .

Det privata o m s o r g s a r b e t e t h a r j a g pre- senterat g e n o m d e olika o m s o r g s r o l l e r n a m e n d e n mest o f f e n t l i g a o m s o r g e n r e p r e - senteras av institutionerna. Detta visar på en väsentlig skillnad mellan omsorgsarbetet i d e h ä r s f ä r e r n a . I d e n mest offentliga om- sorgen finns d e t många o m s o r g s u t ö v a r e m e d olika och specialiserade o m s o r g s u p p g i f t e r g e n t e m o t många o m s o r g s b e h ö v a n d e , m e d a n o m s o r g e n i d e n mest privata sfären präglas av allsidiga o m s o r g s u p p g i f t e r i f ö r h å l l a n d e till en enda eller få o m s o r g s b e h ö v a n d e . Den- na skillnad i n n e b ä r att relationen g i v a r e -

Avlönat arbete

H e m s j u k v å r d B a r n d a g h e m S j u k h e m S j u k h u s En modell f ö r o m s o r g s a r b e t e i d e olika s f ä r e r n a

Sfär Oavlönat a r b e t e

Privat Mor Dotter

B a r n h j ä l p H e m h j ä l p

H e m - Dag- H u s m o r s -

(5)

10

m o t t a g a r e nödvändigtvis måste vara av synnerligen olika k a r a k t ä r i d e olika s f ä r e r n a . Vad d e n n a skillnad i n n e b ä r av p r o b l e m in- om vad m a n kan kalla den resultatlösa omsor- gen vill j a g k o m m a tillbaka till e f t e r att ha

sett n ä r m a r e på a r b e t s d e l n i n g e n och professionaliseringen i det offentliga omsorgsarbetet.

2. Den offentliga avlönade omsorgen - orienterad mot resultat

och effektivitet

U t i f r å n vad vi generellt sett vet är viktiga källor i ill tillfredsst ällelse i e n arbetssituation kan vi något f ö r e n k l a t dela in o m s o r g s a r b e - tet i tre olika kategorier:

1. Omsorgsarbetet knyts till tillväxt eller resul- tat. Resultaten kan å s t a d k o m m a s på k o r t a r e eller l ä n g r e sikt. Typiska om- sorgsrelationer d ä r m a n kan f ö r v ä n t a sig resultat på längre sikt: lärare - elev, b a r n d a g h e m s p e r s o n a l - b a r n , och i vissa s a m m a n h a n g psykiater/psykolog/so- cionom - klient. D e n kortsiktiga resultat- o r i e n t e r a d e o m s o r g e n å t e r f i n n s bland a n n a t på akutsjukhuset

2. Omsorgsarbete knutet till status quo-läge el- ler stillastående. H ä r leder inte omsorgs- arbetet till att m o t t a g a r e n kan d r a för- sorg o m sig själv eller blir o b e r o e n d e , utan h a r som mål att u p p r ä t t h å l l a en viss f u n k t i o n s n i v å och/eller u n d v i k a en f ö r v ä r r i n g . Institutioner f ö r kroniskt sjuka och h a n d i k a p p a d e k a n ses som typiska v e r k s a m h e t e r f ö r d e n n a typ av o m s o r g s a r b e t e .

3. Omsorgsarbete knutet till situationer prägla- de av tillbakagång. O m s o r g om d ö e n d e

m ä n n i s k o r är d e n mest typiska om- sorgsrelationen inom d e n n a kategori.

Till skillnad f r å n o m s o r g s r e l a t i o n e r n a i kategori 2 är o m s o r g s u t ö v a r n a (och i m å n g a fall även m o t t a g a r n a ) i d e n n a typ av relationer klara över att proces- sen h a r ett negativt f ö r l o p p .

Tillväxtomsorgen ä r d e n som är attraktiv f ö r professionella y r k e s g r u p p e r . H ä r är o m - sorgsaspekten b a r a e n delaspekt av ett arbete som p r i m ä r t är inriktat på att klientens

behov av o m s o r g skall u p p h ö r a . I d e n resul- t a t o r i e n t e r a d e hälsovården och socialsek- torn gäller det p r i m ä r t att behandla dvs för- ä n d r a patientens/klientens k r o p p eller per- sonlighet på så sätt att h a n eller h o n snarast möjligt slipper u r patient/klientrollen och allra helst ö v e r g å r i en roll som potentiell arbetskraft. De klienter som tillväxtomsor- gen inte lyckas m e d ö n s k a r d e n att bli 'kvitt'.

Det idealiska anses i d a g vara att det om- sorgsbehov som är k n u t e t till situationer av stillastående eller tillbakagång i största möj- liga grad blir tillgodosett i privatsfären. Ef- tersom detta inte är möjligt helt och hållet, måste m a n bygga särskilda offentliga institutioner f ö r d e n resultatlösa o m s o r g e n . De h ä r institutionerna h a r stora svårigheter att få tillräckligt m e d yrkesutbildad personal.

Av och till k o n f r o n t e r a s vi i massmedia m e d d e e x t r e m t dåliga villkor som klienter i enskilda sådana institutioner lever u n d e r . Större anslag och större utbildningskapaci- tet f ö r sjukvårds- och socialarbetare är d e n lösning på det h ä r p r o b l e m e t som oftast fö- reslås.

Jag ä r skeptisk till t a n k e n att p r o b l e m e n i d e n resultatlösa o m s o r g e n skulle k u n n a lö- sas u t i f r å n den resultatorienterade behandlings- ideologi som d o m i n e r a t d e n offentliga hjälp- a p p a r a t e n , även o m anslags- och utbild- ningskapaciteten skulle öka betydligt. Be- hovet av b e h a n d l i n g och o m s o r g är i viss m e n i n g oändligt och i stor o m f a t t n i n g definierar v å r d p e r s o n a l e n själv vad f ö r slags tjänster vi h a r b e h o v av. E f t e r s o m d e n resul- tatorientering som d o m i n e r a r i n o m vårdyr- kena är k n u t e n till d o m i n e r a n d e samhälls- v ä r d e r i n g a r som effektivitet och teknisk ra- tionalitet k o m m e r d e n resultatlösa o m s o r - gen alltid att prioriteras lägst. Det är u t i f r å n en t a n k e g å n g m e d bas i s å d a n a v ä r d e r i n g a r som det är självklart oriktigt att färdigbe- h a n d l a d e p a t i e n t e r m e d stort o m s o r g s b e h o v tar u p p d y r a s j u k h u s s ä n g a r .

En h ö g 'tillfrisknandefrekvens' som mål på effektivitet blir ett väsentligt a r g u m e n t i k a m p e n o m k n a p p a e k o n o m i s k a och perso- nella resurser. De institutioner som först och f r ä m s t u t f ö r o m s o r g s t j ä n s t e r k n u t n a till sta- t u s q u o b e v a r a n d e och tillbakagång kan inte m e d ett sådant synsätt motivera krav på öka-

(6)

Från St.a Maria sjukhus, Helsingborg. Foto Knut Andreassen.

d e r e s u r s e r u t i f r å n något slags effektivitetskriterier u t a n måste appellera till m e r generella mänskliga v ä r d e r i n g a r . 'Lägsta effekti- va omsorgsnivå' som princip för organisation av hälsovårdstjänsterna leder till en ständigt starkare a r b e t s d e l n i n g längs di- m e n s i o n e n tillväxt-tillbakagång. Resultatins- titutionerna h a r högsta prestige och ä r mest kostnadskrävande. De patienter som inte

lyckas bli friska b ö r m a n snabbast möjligt överlåta åt a n d r a att ta h a n d o m . Utskriv- ningsfrekvensen och inte tillfrisknandefrekvensen blir det operationella måttet på effektivitet.

A r b e t s d e l n i n g e n och specialiseringen mellan y r k e s g r u p p e r n a i n o m d e n n a sektor motiveras också m e d effektivitetsvärderingar k n u t n a till resultat. De enskilda y r k e s g r u p - p e r n a s inkomster, status och i n f l y t a n d e ä r

(7)

12

b e r o e n d e av i vilken g r a d d e besitter särskil- d a f a c k k u n s k a p e r eller f ä r d i g h e t e r som m a n m e n a r h a r betydelse f ö r själva b e h a n d l i n g e n eller f ö r att k u n n a a d m i n i s t r e r a . U t ö v a n d e av u t e s l u t a n d e konkret omsorgsarbete dvs tjäns- ter som u t e s l u t a n d e h a r till avsikt att göra det så b r a som möjligt f ö r patienten/klienten i h a n s eller h e n n e s här- och nu-situation och som inte anses h a betydelse för b e h a n d l i n g - ens effektivitet är dåligt avlönade och ger liten prestige.

Flertalet av a r b e t s t a g a r n a i hälsovårds- och socialsektorn är kvinnor. De högst avlönade, mest prestigegivande och inflytelserika yr- kespositionerna i n n e h a s i stort sett av män.

Professionaliseringen av traditionella om- sorgsyrken i n o m d e n n a sektor kan u t i f r å n detta betraktas som ett försök att u p p n å jämställdhet och större e r k ä n n a n d e f ö r

kvinnliga y r k e s u t ö v a r e på det e t a b l e r a d e manssamhällets premisser.

G e n o m professionalisering m e d tonvikt på 1. alltmer formell u t b i l d n i n g baserad på vetenskap och teori 2. a v g r ä n s n i n g av ar- b e t s u p p g i f t e r n a 3. y r k e s m o n o p o l på vissa a r b e t s u p p g i f t e r , söker ständigt flera yrkes- g r u p p e r i n o m d e n n a sektor att höja sin prestige och d ä r m e d få större inflytande och bättre löne- och a r b e t s f ö r h å l l a n d e n .

Professionaliseringen av o m s o r g s y r k e n a i n n e b ä r att d e minst 'glamorösa' a r b e t s u p p - gifterna måste skiljas ut och överlåtas på m i n d r e yrkesutbildad kvinnlig personal.

(Det är ju inte effektivt att h ö g u t b i l d a d arbetskraft u t f ö r vad o u t b i l d a d e a r b e t a r e lika g ä r n a kan göra.) Dessutom i n n e b ä r profes- sionaliseringen att o m s o r g motiveras instru- mentellt: sjuksköterskans vänlighet mot pa- tienten, socialarbetarens sympatiska förstå- else för klienten, lärarens tålamod m e d ele- ven blir inte b a r a moraliska d y g d e r u t a n professionellt e r k ä n d a tekniker. Professiona- liseringen b i d r a r på detta sätt till att förstär- ka f ö r h å l l a n d e t att rätten till o m s o r g inte är obetingad u t a n b e r o e n d e av atl det ä g e r r u m en förändring i d e n riktning som d e n professionelle f ö r v ä n t a r sig.

Professionaliseringen av traditionella om- sorgsyrken h a r också bidragit till en avfemi- nisering; dvs b å d e att yrkesrollen kräver m i n d r e av d e e g e n s k a p e r som traditionellt

h a r ingått i kvinnorollen och att antalet m ä n i n o m y r k e s g r u p p e n ökar, speciellt i d e le- d a n d e administrativa och k u n s k a p s p r o d u - c e r a n d e positionerna. Personorientering ser ut att vara en viktigare v ä r d e r i n g f ö r kvinnliga socialarbetare, sjuksköterskor och lärare än f ö r manliga. D e n som skall göra k a r r i ä r i n o m dessa y r k e n och d ä r m e d få i n f l y t a n d e på vidareutvecklingen av såväl yrkesrollen som d e organisatoriska r a m a r n a f ö r yrkes- g r u p p e n s v e r k s a m h e t måste ge u p p sin personorientering till f ö r d e l f ö r en fack-och-

kollega-orientering. Det ser ut att vara en- klast f ö r m ä n att h ä v d a sig i d e h ä r yrkena.

Den insikt som f ö r v ä r v a s u t e s l u t a n d e ge- n o m en intuitiv u p p m ä r k s a m h e t och ly- h ö r d h e t f ö r patienters/klienters intima behov och p r o b l e m f å r inget inflytande u t o m om d e o m d e f i n i e r a s och avgränsas till 'fack- mässigt relevanta problem'. Oskolade omsorgs- a r b e t a r e står lägst i en alltmer d i f f e r e n t i e r a d klasstruktur. D e n offentliga h j ä l p a p p a r a t e n består i d a g av en hierarki av s e g m e n t e r a d e 'professioner' och e n stor g r u p p av olika ty- p e r av oskolade ' o m s o r g s a r b e t a r e ' som inte h a r stora möjligheter till a v a n c e m a n g på g r u n d v a l av d e n e r f a r e n h e t och d e färdig- heter som förvärvas i arbetet. Professionali- seringen leder d ä r m e d till att o m s o r g e n o m d e n enskilda klienten blir alltmer f ragmenti- serad. För d e n enskilde o m s o r g s a r b e t a r e n består arbetet i att u t f ö r a alltmer a v g r ä n s a d e r u t i n o m s o r g e r f ö r ett stort antal klienter.

D e n avpersonalisering i f ö r h å l l a n d e t mellan utövare och m o t t a g a r e som detta n ö d v ä n - digtvis måste m e d f ö r a b e t y d e r antagligen inte så mycket f ö r d e kortsiktiga resultat- o r i e n t e r a d e o m s o r g s r e l a t i o n e r n a . Vet vi att vistelsen på s j u k h u s e t inte blir så långvarig och att vi k o m m e r ut friska och återställda, kan n o g bristen på personlig o m s o r g vara en p å f r e s t n i n g m e n inte a v g ö r a n d e f ö r vår vär- d e r i n g av h j ä l p e n s kvalitet. Blir resultatet att vi inte blir återställda f ö r h å l l e r det sig strax a n n o r l u n d a . I o m s o r g s r e l a t i o n e r p r ä g l a d e av stillastående och tillbakagång blir bristen på personlig o m s o r g av e n helt a n n a n betydelse.

N u kan praktiska och k o n k r e t a omsorgs- tjänster f ö r klienter som det inte längre finns n å g o n m e n i n g m e d att b e h a n d l a , i

(8)

13 m y c k e t b e g r ä n s a d u t s t r ä c k n i n g v a r a yrkes-

mässigt intressanta f ö r y r k e s g r u p p e r vars p r o - fessionella i d e n t i t e t ä r så starkt k n u t e n till b e h a n d l i n g s i d e o l o g i n . Dessa k l i e n t e r u t g ö r ju d e t synliga beviset p å b e h a n d l i n g e n s otill- räcklighet. D e t blir d ä r f ö r n ö d v ä n d i g t v i s så att så l ä n g e m a n tillåter en a r b e t s d e l n i n g m e l l a n h ä l s o i n s d t u t i o n e r längs d i m e n s i o n e n tillväxt-tillbakagång f å r o m s o r g e n o m d e 'sjuka s j u k l i n g a r n a ' alltid svårt att locka till sig tillräckligt m e d p e r s o n a l . F ö r v å r d p r o - f e s s i o n e r n a i n n e b ä r d e t s t ö r r e u t m a n i n g att u t v i d g a sitt a r b e t s o m r å d e i e n a n n a n rikt- n i n g än d e n resultatlösa o m s o r g e n : f ö r e b y g - g a n d e h ä l s o a r b e t e g e r nya fackliga möjlig- h e t e r . D e t ' l ö n a r sig' också att i n v e s t e r a i s å d a n v e r k s a m h e t : att m i n s k a f ö r e k o m s t e n av s j u k d o m ä r att ö k a b e f o l k n i n g e n s v ä l f ä r d och d e s s u t o m ä r d e t s a m h ä l l s e k o n o m i s k t l ö n s a m t .

3. Omsorgsyrkena i närmiljön - annorlunda än arbetsplatserna i

institutionsomsorgen.

' O m s o r g i n ä r m i l j ö ' h a r blivit svaret p å insti- t u t i o n s o m s o r g e n s b r i s t a n d e f ö r m å g a att h a n d s k a s m e d p r o b l e m e n i d e n resultatlösa o m s o r g e n . De nya o m s o r g s y r k e n a som i m o - dellen p å s i d a n 9 p l a c e r a s i g r ä n s o m r å d e t m e l l a n o f f e n t l i g t / p r i v a t skall b i d r a m e d en s å d a n f ö r s t ä r k n i n g och f ö r h i n d r a institu- t i o n s p l a c e r i n g vid b r i s t a n d e f ö r m å g a till självhjälp. D e n n a h j ä l p h a r ö k a t m y c k e t på s e n a r e år, och r e d a n 1975 u t g j o r d e h e m s a - m a r i t e r h e l a 5 % av alla sysselsatta k v i n n o r i N o r g e . D e flesta av dessa a r b e t a r deltid och u t f ö r allsidigt o m s o r g s a r b e t e åt ett litet antal klienter u n d e r l ä n g r e t i d s p e r i o d e r .4

Ä v e n o m h e m s a m a r i t t j ä n s t e n ä r ett h j ä l p - e r b j u d a n d e som p r i o r i t e r a s h ö g t i alla politiska p a r t i e r s v a l p r o g r a m ä r d e t p r o b l e m e n m e d att p r i o r i t e r a k n a p p a r e s u r s e r i f ö r h å l - l a n d e till e n s t ä n d i g t ö k a n d e e f t e r f r å g a n som d o m i n e r a r i d e n k o m m u n a l a socialpoli- tiska v a r d a g e n . H e m s a m a r i t t j ä n s t e n h a r d ä r f ö r heller inte u n d g å t t att v ä r d e r a s ut- i f r å n 'effektivitetskriterier'. N ä r m a n f ö r e - slår nya å t g ä r d e r s o m m a n f ö r e s t ä l l e r sig skall ef fektivisera d e n n a v e r k s a m h e t , r ö r d e t

sig o m å t g ä r d e r s o m g ö r v e r k s a m h e t e n m e r lik i n s t i t u t i o n s o m s o r g e n i sin u p p b y g g n a d : specialisering, r a t i o n a l i s e r i n g , u p p r ä t t a n d e av nya t y p e r av l e d a r b e f a t t n i n g a r o c h e r b j u - d a n d e o m e n m e r teoretisk u t b i l d n i n g ä r b l a n d d e å t g ä r d e r s o m föreslagits. T r o t s att m a n i n o m s o c i a l a d m i n i s t r a t i o n e n a n s e r att d e n enskilda k l i e n t e n helst vill h a e n p e r s o n - lig och allsidig h j ä l p av d e n typ s o m våra i n f o r m a n t e r b l a n d h e m s a m a r i t e r n a gav uttryck f ö r att d e helst ville ge, ä r b r i s t a n d e r e s u r s e r ett a r g u m e n t f ö r att en s å d a n h j ä l p - f o r m inte k a n u p p r ä t t h å l l a s . N u ä r det vanskligt att bevisa att d e å t g ä r d e r som h a r föreslagits k o m m e r att b e t y d a en effektivise- r i n g o m vi m e d d e t m e n a r att s k a f f a f r a m m e r konkret o m s o r g och h j ä l p till h e m m a b o - e n d e ä l d r e och h a n d i k a p p a d e . K a n det tän- kas att s å d a n a å t g ä r d e r f ö r s t och f r ä m s t le- d e r till ö k a d b y r å k r a t i s e r i n g och attraktiva c h e f s b e f a t t n i n g a r f ö r ett fåtal m e d a n d e n vanliga h e m s a m a r i t e n s a r b e t e u t a r m a s ?

V å r a i n f o r m a n t e r5 ö n s k a d e inte att h e m - s a m a r i t v e r k s a m h e t e n skulle specialiseras och p r o f e s s i o n a l i s e r a s . D e ö n s k a d e inte att a r b e t s u p p g i f t e r s o m d e u t f ö r i d a g skulle skiljas f r å n yrket. I stället ö n s k a d e d e sig m e r tid h o s v a r j e klient p å så sätt att d e t inte b a r a blev att 'gå m e d s k u r h i n k e n ' . Möjlighe- t e n till att ge e n allsidig o c h p e r s o n l i g o m - sorg f ö r e n s k i l d a m ä n n i s k o r ä r b e r o e n d e av att d e n tillmätta t i d e n h o s d e n e n s k i l d a klienten inte blir f ö r k n a p p . V å r a i n f o r m a n - ters ö n s k e m å l var att h e m s a m a r i t v e r k s a m - h e t e n k u n d e o r g a n i s e r a s så att det blev m ö j - ligt att u t f ö r a e n allsidig o c h p e r s o n l i g o m - s o r g åt enskilda i n o m r a m e n f ö r e n stark g e m e n s k a p av likaställda a r b e t s t a g a r e . Ä r e n s å d a n ö n s k a n u t o p i s k ?

D e n o f f e n t l i g a a v l ö n a d e o m s o r g e n h a r i stor u t s t r ä c k n i n g utvecklat m ö n s t e r f ö r o r g a n i s e r i n g e n av a r b e t e t m e d i n d u s t r i o r g a - n i s a t i o n e n som f ö r e b i l d . M e n o m s o r g f ö r a n d r a m ä n n i s k o r ställer a n d r a krav ä n p r o - d u k t i o n av v a r o r o c h a d m i n i s t r a t i o n . S o m Rita Liljeström och Elisabeth Ö z g a l d a uttrycker d e t :

Det handlar j u om att under arbetets gång främja andras utveckling, stärka deras själv- känsla, att ta vuxenansvar för de uppväxande, att lindra sorg och smärta, att bidra till att

(9)

14

andra mår bra, att svara på kontaktsökande, att visa intresse och uppmärksamhet, att leva sig in i vad andra känner, att visa medmänsk- lighet. Det rör sig om omistliga värden, knappa resurser som det gäller att vara rädd om.6

Dessutom h a n d l a r d e t o m att u t ö v a praktis- ka f ä r d i g h e t e r som f ö r v ä r v a t s g e n o m e r f a - r e n h e t och/eller s p e c i a l u t b i l d n i n g .

S t o r d r i f t och specialisering kan svårligen ta tillvara o m s o r g s a r b e t e t s kvalitativa e g e n - art. K a n s k e ä r e n s å d a n o r g a n i s e r i n g heller inte alltid f ö r d e l a k t i g u t i f r å n e k o n o m i s k a e f f e k t i v i t e t s k r i t e r i e r ?

4. Äldreomsorg i det informella nätverket - familjekvinnornas

ansvar

En trivial m e n o f t a b o r t g l ö m d f ö r u t s ä t t n i n g f ö r att täcka väsentliga o m s o r g s b e h o v i pri- v a t s f ä r e n ä r geografisk närhet m e l l a n m ä n n i - skor s o m h a r e n stark p e r s o n l i g a n k n y t n i n g till v a r a n d r a . En r a d sociologiska u n d e r s ö k -

Foto Knut Anclreassen.

n i n g a r f r å n s e n a r e å r h a r visat att ä v e n i d e t m o d e r n a i n d u s t r i s a m h ä l l e t ä r släktnätverket centralt n ä r d e t gäller att ge och m o t t a h j ä l p . I g o d a g r a n n r e l a t i o n e r flyter g ä r n a p r a k t i s k h j ä l p b a s e r a d på e n rimlig g r a d av balanse- r a d ö m s e s i d i g h e t m e l l a n h u s h å l l e n , m e d a n krishjälp först och f r ä m s t ä r ett f a m i l j e f e n o - m e n . Det visar sig också att det f ö r s t och f r ä m s t ä r k v i n n o r s o m u p p r ä t t h å l l e r släkt- k o n t a k t e r n a . ' E n d o t t e r ä r e n d o t t e r h e l a livet, e n son ä r e n son tills h a n g i f t e r sig', ä r ett o r d s t ä v vi f i n n e r på f l e r a s p r å k o c h som visar att d e n n a könsskillnad inte ä r av f ä r s k t d a t u m . G e o g r a f i s k n ä r h e t till n ä r a kvinnliga släktingar visar sig v a r a e n väsentlig r e s u r s f ö r att få i n f o r m e l l o m s o r g som k a n k o m - p e n s e r a b r i s t a n d e f ö r m å g a till självhjälp på ä l d r e d a g a r .

Vi f i n n e r i e n m i n d r e u n d e r s ö k n i n g7 att en stor del av d e klienter som h a r h j ä l p av h e m s a m a r i t och h e m s j u k v å r d också f å r be- t y d a n d e h j ä l p f r å n k v i n n o r i f a m i l j e n ä t v e r - ket. D e s s u t o m ä r d e t i stor u t s t r ä c k n i n g d ö t t r a r och s v ä r d ö t t r a r som t a r initiativet till att f ö r ä l d r a r och s v ä r f ö r ä l d r a r f å r s å d a n h j ä l p f r å n d e t o f f e n t l i g a . Det visar sig att dessa o f f e n t l i g a t j ä n s t e r i h ö g g r a d ä r s u p p - l e m e n t s n a r a r e ä n a l t e r n a t i v till kvinnlig fa- m i l j e o m s o r g .

En l a n d s o m f a t t a n d e u n d e r s ö k n i n g f r å n 19758 visar att h j ä l p f r å n s l ä k t i n g a r ä n n u ä r d e n vanligaste h j ä l p e n vid s j u k d o m .

G r a n n h j ä l p b e t y d e r relativt sett m e s t f ö r d e yngsta och m i n s t f ö r d e äldsta f ö r vilka d e o f f e n t l i g a h j ä l p i n s a t s e r n a f ö r h e m m e n n å r lika m å n g a som s l ä k t h j ä l p e n .

S k i l l n a d e n m e l l a n å l d e r s g r u p p e r n a k a n k n a p p a s t f ö r k l a r a s m e d att f l e r y n g r e h a r r e s u r s e r i f o r m av g o d a g r a n n a r . Vi a n t a r att d e n s n a r a r e b e r o r på s k i l l n a d e r i h j ä l p b e h o - vets o m f a t t n i n g . De yngsta h a r o f t a r e kort- variga och m i n d r e o m f a t t a n d e h j ä l p b e h o v som kan tillgodoses m e d d e n typ av m i n d r e t j ä n s t e r som m a n u p p f a t t a r d e t som ' n a t u r - ligt' att u t v ä x l a i n o m r a m e n f ö r ett b r a g r a n n f ö r h å l l a n d e . S å d a n a t j ä n s t e r k a n dess- u t o m o f t a betalas tillbaka g e n o m att m a n u t f ö r en m o t s v a r a n d e t y p av t j ä n s t vid e n s e n a r e t i d p u n k t . F ö r d e äldsta ä r e n långt s t ö r r e del av h j ä l p b e h o v e t u n d e r s j u k d o m långvarigt och o m f a t t a n d e och faller d ä r -

(10)

15 m e d u t a n f ö r n o r m e r n a f ö r vad som ä r rim-

ligt att ge och m o t t a mellan g o d a g r a n n a r utan en eller a n n a n f o r m av e k o n o m i s k er- sättning. Ett gott g r a n n f ö r h å l l a n d e kan n o g i n n e b ä r a o m s o r g b a s e r a d på balanserad öm- sesidighet m e d a n f ö r p l i k t a n d e oavlönat o m - sorgsarbete av l ä n g r e varaktighet b a r a läggs på n ä r a kvinnliga f a m i l j e m e d l e m m a r i eller u t a n f ö r det o m s o r g s b e h ö v a n d e hushållet.

N ä r det h e t e r att 'familjen tar sig an sina gamla', döljs d e n k ö n s b e s t ä m d a skillnaden i omsorgsansvar. N ä r det moraliseras över bristande f a m i l j e o m s o r g f ö r d e äldres vid- k o m m a n d e , ser m a n heller inte att d e n n a h a r varit baserad på kvinnors marginalitet på a r b e t s m a r k n a d e n . D e n i n f o r m e l l a om- sorgens osynlighet som arbete gör det också relativt enkelt att göra f r å g a n o m att ta ansvar f ö r o m s o r g s b e h ö v a n d e f a m i l j e m e d l e m - m a r till u t e s l u t a n d e e n f r å g a o m m o r a l och kärlek.

V å r a i n f o r m a n t e r bland h e m s a m a r i t e r n a uttrycker stor skepsis till familjebaserat omsorgsansvar för ä l d r e m e d stort h j ä l p b e h o v b å d e u t i f r å n privata e r f a r e n h e t e r och ut- i f r å n upplevelser i arbetet som h e m s a m a r i t . Det d e lägger särskild vikt vid ä r d e n orimli- ga belastning, det u t n y t t j a n d e a v en kvinnlig f a m i l j e m e d l e m som s å d a n a omsorgsrelatio- n e r o f t a i n n e b ä r . D e n starka personliga an- k n y t n i n g e n mellan givare och m o t t a g a r e kan i n n e b ä r a orimliga krav på hjälp och u p p m ä r k s a m h e t f r å n m o t t a g a r e n s sida. Det ä r inte i alla a v s e e n d e n och alltid som det ä r bättre att ta e m o t hjälp f r å n n å g o n som m a n är n ä r a k n u t e n till. D e n offentliga hjälpap- p a r a t e n 'accepterar' d e s s u t o m att informell familjeomsorg i n n e b ä r e x t r e m belastning f ö r u t ö v a r n a . E r b j u d a n d e o m o f f e n t l i g hjälp och avlastning i s å d a n a situationer k o m m e r inte u t a n att d e t f r a m l ä g g s krav på det, eller först n ä r o m s o r g s u t ö v a r e n i familjen inte o r k a r m e d m e r . Priset f ö r patienter i famil- j e o m s o r g betalas o f t a i f o r m av orimlig väl-

färdsförlust f ö r 'snälla' familjekvinnor.9

Vi b e h ö v e r n y t ä n k a n d e i f r å g a n o m h u r d e n resultatlösa o m s o r g e n , skall organiseras och vilka samarbetsrelationer mellan d e n offentliga h j ä l p a p p a r a t e n och d e t i n f o r m e l - la nätverket som det kan vara möjligt att satsa på. En något nostalgisk u p p f a t t n i n g av

tidigare tiders f a m i l j e o m s o r g ä r f ö r bräcklig att bygga på i e n m o d e r n välfärdsstat. I d a g h a r vi fler å l d r i n g a r m e d f ä r r e d ö t t r a r än förr. V å r a krav på s t a n d a r d i o m s o r g s a r b e - tet h a r ökat avsevärt. Dessutom baserades d e n i n f o r m e l l a o m s o r g e n tidigare på ett mycket starkt ekonomiskt b e r o e n d e mellan g e n e r a t i o n e r n a och på en strikt skillnad mellan kvinno- och m a n s a r b e t e .

' H u r kan vi f ö r b ä t t r a kvaliteten hos d e n offentliga a v l ö n a d e omsorgen?', ä r e n bättre u t g å n g s p u n k t m e d tanke på f r a m t i d e n än att b e k y m r a sig över f ö r ä n d r i n g a r i d e informella o m s o r g s r e l a t i o n e r n a i familjen. Att utveckla omsorgsalternativ som g ö r det möj- ligt att utöva informell o m s o r g f ö r mycket b e r o e n d e f a m i l j e m e d l e m m a r u t a n att vara t v u n g e n att ge avkall på rimliga möjligheter till att delta i f ö r p l i k t a n d e aktiviteter u t a n f ö r familjen måste vara d e t offentligas ansvar.

Kan vi undvika att den avlönade omsorgen 'industrialiseras'?

O b e r o e n d e och självständighet står högt på vårt samhälles värdeskala. Dessa v ä r d e r i n g - ar är centrala i vår b a r n u p p f o s t r a n och är själva g r u n d v a l e n i d e n 'hjälp till självhjälp'- ideologi som välfärdsstatens offentliga hjälp- a p p a r a t bygger på. Att hjälplöshet och be- r o e n d e är en del av själva livet f ö r oss alla - i b a r n d o m , s j u k d o m och å l d e r d o m - k a n delvis döljas och f ö r t r ä n g a s e f t e r s o m m a n över- låter på en osynlig och u n d e r t r y c k t kvinno- kultur att h a n d s k a s m e d p r o b l e m e n u n d e r dessa faser av livet. (Att o b e r o e n d e bara är relativt även f ö r friska v u x n a m ä n n i s k o r är något som kvinnor kanske b å d e e r f a r och e r k ä n n e r lättare än m ä n . Till e x e m p e l baseras självständighet och f r a m g å n g inom d e n ekonomiska s f ä r e n ofta på stort b e r o e n d e av personlig o m s o r g och service i privatsfären.)

Välfärdsstatens h j ä l p a p p a r a t h a r delvis f rigjort d e n enskilda m ä n n i s k a n f r å n ekono- miskt beroende av det informella nätverket i m å n g a av d e livssituationer d ä r d e e g n a re- surserna inte räcker till. T r y g g h e t s l a g a r , so- cialhjälp, utbildningslån och stipendier h a r minskat d e n enskildes e k o n o m i s k a b e r o e n - d e av familj och släkt. Det gäller särskilt f ö r m ä n och dessa f ö r ä n d r i n g a r i b e r o e n d e vär-

(11)

16

deras som obestridliga välfärdsvinster.

Det förhåller sig litet a n n o r l u n d a n ä r det gäller synen på offentligt k o n t r a privat be- r o e n d e av o m s o r g s t j ä n s t e r . Välfärdsstaten bygger på en r a d implicita f ö r u t s ä t t n i n g a r b e t r ä f f a n d e familjens f ö r m å g a och vilja till omsorgsansvar f ö r d e b e r o e n d e i samhället.

I stor u t s t r ä c k n i n g är dessa f ö r u t s ä t t n i n g a r b a s e r a d e på d e n traditionella arbetsdelning- en mellan k ö n e n . Skall d e n informella omsorgen f u n g e r a så som d e n gör i dag, är det b e r o e n d e på k v i n n o r n a s marginalitet på ar- b e t s m a r k n a d e n .

D e n nya k v i n n o r ö r e l s e n h a r fokuserat u p p m ä r k s a m h e t e n på d e p r o b l e m b a r n o m - sorgen i n n e b ä r f ö r d a g e n s kvinnor, och h a r ställt krav på o f f e n t l i g a å t g ä r d e r f ö r att övervinna dessa. P r o b l e m e n i d e n resultatlö- sa o m s o r g e n h a r vi hittills u p p m ä r k s a m m a t m i n d r e . Det b e r o r kanske på att kvinnorö- relsen först och f r ä m s t h a r r e k r y t e r a t y n g r e kvinnor och att d e h ä r p r o b l e m e n inställer sig m e d full styrka först n ä r m a n h a r blivit medelålders eller äldre.

Nu är det så att d e n enskilda k v i n n a n kan 'välja' att få b a r n , m e n h o n kan inte välja att ha f ö r ä l d r a r och kan heller inte f ö r u t s e d e omsorgsbelastningar i n ä r a relationer som följer m e d s j u k d o m , å l d e r d o m och d ö d . H u r d e n resultatlösa o m s o r g e n skall organiseras i f r a m t i d e n , är d ä r f ö r en väsentlig k v i n n o f r å g a .

Det blir viktigt att finna en organisation av det offentliga a v l ö n a d e o m s o r g s a r b e t e t som f ö r h i n d r a r att tidsbrist, a r b e t s u p p d e l n i n g , rutin och byråkratisering inte ger u t r y m m e för d e kvaliteter som ä r a v g ö r a n d e i om- sorgsrelationer p r ä g l a d e av stillastående och tillbakagång. Att ge allsidig och personlig o m s o r g i sådana situationer i n n e b ä r stor risk b å d e f ö r känslomässig och fysisk överbelast- ning för u t ö v a r e n oavsett o m arbetet är av- lönat eller inte. D e n som skall u t f ö r a sådan o m s o r g b e h ö v e r d ä r f ö r stöd och o m s o r g f r å n a n d r a och möjligheter till omväxling i f o r m av a r b e t s u p p g i f t e r d ä r m a n ser resultat av det m a n gör.1 0

' O m s o r g i närmiljö' måste p r i m ä r t baseras på avlönat o m s o r g s a r b e t e m e d hänsyn till d e o m s o r g s b e h o v som ä r av långvarig och om- f a t t a n d e karaktär. Att f r a m b r i n g a närmiljö-

er som är rika på s p o n t a n a o m s o r g s t j ä n s t e r och o m s o r g b a s e r a d på b a l a n s e r a d ömsesi- dighet löser inte p r o b l e m e n i d e n resultatlö- sa o m s o r g e n .

Självstyrda a r b e t s g r u p p e r b e s t å e n d e av p e r s o n e r m e d olika kvalifikationer och m e d ansvar för a v g r ä n s a d e geografiska o m r å d e n som gör det möjligt att få en viss personlig k ä n n e d o m o m i n v å n a r n a är kanske en möj- lig o r g a n i s a t i o n s f o r m som kan h i n d r a att det avlönade o m s o r g s a r b e t e t industrialiseras och d ä r m e d att m e d m ä n s k l i g h e t e n fullstän- digt överlåts på f a m i l j e k v i n n o r och på frivil- liga organisationer. Professionella yrkesutö- vare som skall a r b e t a i klienternas närmiljö måste k u n n a gå in i flexibla s a m a r b e t s f o r - m e r m e d icke-professionella arbetstagare och m e d f a m i l j e m e d l e m m a r och g r a n n a r . En sådan arbetssituation ställer a n d r a krav än d e n institutionaliserade och byråkratise- r a d e h j ä l p a p p a r a t e n i vilken yrkesroller och klientroller är klart avgränsade. Kan m a n m e d d e professionsideologier som r å d e r inom hälsovård och socialsektorn i d a g tänka sig att större f ö r ä n d r i n g a r i d e n n a riktning är möjliga? I varje fall måste utbildnings-, karriär- och a v a n c e m a n g s m ö j l i g h e t e r n a inom o m s o r g s s e k t o r n ä n d r a s o m inte d e n o m - sorgskris vi står i n f ö r i d e n resultatlösa omsorgen skall förstärkas u n d e r k o m m a n d e år.

För k v i n n o f o r s k n i n g e n i n n e b ä r d e t stora krav på att få f r a m k u n s k a p o m h u r omsorgsarbetet k a n organiseras på så sätt att kvinnointressen och hänsyn till d e svagaste inte k o m m e r på kollisionskurs. Vilka alter-

nativ det sedan är möjligt att realisera i n o m en m a n s d o m i n e r a d m o d e r n välfärdsstat, kan bara f r a m t i d e n utvisa.

Översättning: Lars-Håkan Svensson

(12)

17 N O T E R

1. Arild Skåra: O m s o r g e n s sociologi, Sykepleien 3 1979.

2. Det finns ingen vedertagen entydig definition av begreppen privat och offentlig. Kanske använder jag här b e g r e p p e n på ett något ovanligt sätt. Väl-

görenheten beskrivs vanligtvis som privat utifrån ett ekonomiskt bruk av begreppet. H ä r är jag syssel- satt med d e n sociala sidan av förhållandet mellan givare och mottagare och i det perspektivet finner jag det viktigt att karakterisera välgörenheten som offentlig.

3. A n n e Grethe Flakstad visar h u r olika sfärer eller nivåer i ett n o r d n o r s k t lokalsamhälle definierar vilka hjälptjänster i f o r m av arbete och materiella gåvor som skall utbytas, h u r lätt det får ske och mellan vem. I)e olika sfärerna (hushåll, släktband osv) omges av barriärer som är gränser som man inte skall byta tvärs över. Barriärerna är ofta av moralisk karaktär. Anne Grethe Flakstad: Kvinne- vilkår i kombinasjonsbruk, Mellomfagsoppgave, Insti- tutt for samfunnsvitenskap. Universitetet, Tromsö,

1979.

4. Se närmare, Kari Wacrness: H j e m m e h j e l p e r e - den m ö d e r n e velferdsstats hushjelper. Tidskrift för sam- funnsforskning 1978, bd 19, s 447-464.

5. J a g har intervjuat 16 e r f a r n a hemsamariter i ett av Bergens socialdistrikt. Se närmare, Kari Wjerness, ibid.

6. Rita Liljeström och Elisabeth Özgalda: Kommunals kvinnor på livets trappa. Stockholm 1980, s 113.

7. Denna u n d e r s ö k n i n g gjordes i ett socialdistrikt i Bergen 1979. 40% av hemsamaritsklienterna b o d d e i samma hus eller kvarter som närmaste familj (utom äkta makar) och 15% fick regelbundet hjälp av kvinnliga släktingar. 40% av dem som hade hemsjukvård (de flesta över 70 år) vårdades dessutom regelbundet av kvinnliga släktingar.

8. Se Heheundersökelse 1975 NOSA 894. tabell 63.

9. Kari Wjerness: Pleiepasienter i familieomsorg - til hvilken pris? (Manus u n d e r utarbetande).

10. Reidun Ingebretsen: H a r snille omsorgskvinner lov til å bli fölelsemessig utslit. Med utgångspunkt i personale på aldersinstitusjoner i Lönnet og ulönnet omsorg. Arbeidsrapport nr 5/79 fra NAVFs Sekre- tariat for kvinneforskning. 1 Margaret Johansen:

Damenes vals, Oslo, 1978, framställs i r o m a n f o r m vilka extrema omkostnader den resultatlösa omsorgen kan innebära för familjekvinnor.

S U M M A R Y

T o begin with, I try to distinguish between care and care-giving work. Care is sometliing which arises in a relationship between people. T h e giver of care shows anxiety, love, thoughlfulness, sympathy towarcl the receiver of care. In princi- ple, it should be possible to base this type of care between adult, healthy persons npon a mutually equal give-and-take situation within the frame-

work of personal, connecting relationships. T h e extra work done by women for adult, bealthy men within such relationships is defined as personal service. Care-giving work implies care for

those members of society who by normal social standards are unable to help themselves so that care cannot be based upon reciprocal services when it comes to help and support in daily life.

I outline a model where different forms of care- giving work, paid and unpaid, domestic and public, are considered in relation to each other.

This model, I suggest, can clarify some problems of care at the present time, as well as give us some insight into changes over time.

Care-giving work is then divided into three categories: 1) care-giving in situations related to growth (children, acutely ill persons), 2) care- giving in situations related to status quo (chronically ill or handicapped persons), 3) care-giving in situations related to decline (old and dying people).

T h e first category provides the most attractive care-giving work within the public sector for the different professions found in the health and social services. It is difficult to achieve adequate standards for the public care of the chronically ill and for old people. T h e public care-giving work in institutions is 'industrialized'. Home help services are established, so that the elderly and chronically ill can stay in their homes as long as possible. This has created new low-waged, un- skilled work for women. On the other hand, in order for the home help services to function adequately when the demand for help is great, it is very often daughters and daughter-in-laws who supplement the paid services and take most of the responsibility.

In the women's movement we have discussed to a great extent the organizing of care-giving work for children. T h e problems that the care of the ill and the elderly mean to women in their family roles have so far been given much less attention, perhaps because mostly we face the problems only when we are middle-aged, and in the women's movement we have hitherto recruit- ed relatively few middle-aged women. For women^ research it is important to find out how care for the chronically ill and the elderly can be adequate without maintaining the traditional role of women.

Kari Waerness Sosiologisk institutt Universitetet i Bergen Christiesgt. 19 5000 Bergen, Norway