Ursäkta, jag skulle bara vilja prata lite

Ursäkta, jag skulle bara vilja prata lite

En studie om den sociala interaktionen mellan patienter och personal på psykiatriska slutenvårdsavdelningar

Författare

Louise Robertsson Cecilia Sjölund

Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2016

Handledare

Kjerstin Larsson

Examinator

Maria Carlsson

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett stigmatiserat men vanligt förekommande problem överallt i världen. Trots att social interaktion är en viktig del av omvårdnadsarbetet så tillbringar

vårdpersonalen inom den psykiatriska slutenvården endast en liten del av sin tid med patienterna.

Syfte: Att sammanställa vetenskapliga artiklar för att öka kunskapen om den sociala interaktionen mellan patienter och vårdgivare på psykiatriska slutenvårdsavdelningar.

Metod: Litteraturstudie. 18 kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Deras resultat syntetiserades med hjälp av quantitative metasummary.

Resultat: Social interaktion kan förbättra patienternas situation på många sätt. Utebliven social interaktion har negativa effekter på deras sjukdomstillstånd. Tidsbrist och ett stigmatiserande klimat är faktorer som påverkar den sociala interaktionen negativt.

Slutsats: Stigmatisering och nedsatt social interaktion på psykiatriska slutenvårdsavdelningar kan påverka och orsaka varandra. Detta belyser ytterligare vikten av social interaktion mellan

patienter och personal.

Nyckelord: psykiatrisk slutenvård, social interaktion, psykiatrisk omvårdnad

ABSTRACT

Background: Mental illness is a common but still very stigmatized problem that can be seen all over the world. Even though social interaction is an important part of nursing, the staff on psychiatric wards only spend a fraction of their time with the patients.

Aim: To compile scientific articles to increase the knowledge of the social interaction between patients and staff on psychiatric wards.

Method: Review. 18 qualitative and quantitative articles were reviewed. Their findings were synthesized using qualitative metasummary.

Findings: Social interaction can improve the patients’ situation in several ways. Lack of social interaction negatively affects their state of illness. Time constraints and a stigmatizing

environment are factors that have a negative effect on the social interaction.

Conclusion: Stigmatization can reduce the social interaction on psychiatric wards, and reduced social interaction can cause stigmatization. This illuminates the importance of increasing the social interaction between patients and staff.

Keywords: psychiatric inpatient care, social interaction, psychiatric nursing

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING ...

ABSTRACT ...

INNEHÅLL ...

BAKGRUND ... 1

Psykisk ohälsa ... 1

Den psykiatriska slutenvården ... 2

Psykiatrisk omvårdnad ... 3

Den sociala aspekten av omvårdnad ... 3

Social interaktion i den psykiatriska slutenvården ... 4

Etik ... 6

Teoretiskt ramverk ... 6

Problemformulering ... 7

Syfte ... 8

METOD ... 8

Forskningsdesign ... 8

Sökstrategi ... 8

Bearbetning och analys ... 10

Etiska överväganden ... 11

RESULTAT ... 12

Effekter av social interaktion hos patienter på psykiatriska slutenvårdsavdelningar ... 12

Effekter av utebliven interaktion... 15

Faktorer som främjar och hämmar social interaktion ... 17

DISKUSSION ... 19

Resultatdiskussion ... 20

Metoddiskussion ... 24

Slutsats ... 26

REFERENSER ... 28

Granskade artiklar ... 31

BILAGA 1 ... 33

Kvalitetsgranskade artiklar ... 33

BILAGA 2 ... 41

Exklusionstabell ... 41

BILAGA 3 ... 43

Kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod... 43

BILAGA 4 ... 45

Quality Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies ... 45

BILAGA 5 ... 47

Etikgranskning ... 47

BAKGRUND Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som inkluderar allt från lindriga besvär av oro eller

nedstämdhet till psykiska sjukdomar som schizofreni och depression (Socialstyrelsen, 2013a).

Den psykiska ohälsan förekommer i alla åldersgrupper och kan ha stora konsekvenser för livskvaliteten. Globalt sett är psykisk ohälsa, tillsammans med sjukdomar i rörelseapparaten den största bidragande faktorn till Years of Life lost due to Disability [YLD], det vill säga förlorade år av studier och arbete på grund av funktionsnedsättning (Vos et al, 2012).

Även i Sverige är psykisk ohälsa ett vanligt förekommande fenomen. År 2009 stod psykisk ohälsa för 37 procent av alla sjukförsäkringskostnader, och 2008 beräknades 17 procent av den vuxna befolkningen lida av nedsatt psykiskt välbefinnande (Allgulander, 2014). Under 2001 led var fjärde vuxen patient i primärvården av behandlad eller obehandlad ångest och depression (Allgulander & Nilsson, 2003).

Psykisk ohälsa kan orsaka allvarliga konsekvenser för den drabbade, och precis som fysiska sjukdomar kan psykiska sjukdomar leda till döden. Under 2012 begick 817 män och 334 kvinnor suicid, något som nästan alltid beror på psykisk ohälsa (Allgulander, 2014). Under 2015

beräknades cirka 1 procent av både kvinnor och män ha gjort ett eller flera suicidförsök

(Folkhälsomyndigheten, 2016). Sedan 1970-talet har dock dödstalen i suicid sjunkit, antagligen tack vare ökad förskrivning av antidepressiva läkemedel samt bättre preventiva åtgärder inom psykiatrin (Socialstyrelsen, 2012).

Trots att den psykiska ohälsan är ett vanligt förekommande problem som kan ge svåra

konsekvenser för de drabbade finns det än idag en stark stigmatisering runt ämnet. Behandling för psykisk ohälsa möts av en helt annan attityd än behandling för fysiska sjukdomar som diabetes eller allergi (Allgulander, 2014). Enligt en amerikansk studie av Parcesepe och Cabassa (2013) anser många att psykiskt sjuka individer utgör en fara för både sig själva och personer runtomkring dem. De tillfrågade var mer benägna att ta avstånd från en person med en psykisk

åkomma än från en rullstolsburen person, och de uppgav även att de hade en annan syn på barn med psykiska sjukdomar än barn med astma.

Den psykiatriska slutenvården

Enligt Socialstyrelsen (2008) kan psykiatrins verksamhetsområden beskrivas som utredning, bedömning, diagnostik, behandling och uppföljning samt omvårdnad och rehabilitering vid psykiska sjukdomar hos vuxna. Patienterna i fråga har en psykisk sjukdom som är såpass svår att den kräver specialistpsykiatrins samlade resurser.

Under 2010 befann sig 50 055 patienter i den svenska psykiatriska slutenvården. Den vanligaste åldersgruppen var 18-24 år, och i den gruppen var majoriteten kvinnor. I åldrarna 25 och uppåt var majoriteten män (Socialstyrelsen, 2012).

Huvudorsaken till sjukhusvistelsen skiljde sig mellan olika patientgrupper. För kvinnor var den vanligaste orsaken förstämningssyndrom, ofta med depressiva episoder. För de manliga

patienterna berodde sjukhusvistelsen oftast på psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol, droger, eller en kombination av de båda. Även för kvinnor var detta vanligt förekommande, dock inte lika frekvent (Socialstyrelsen, 2012).

För att patienten ska känna att vården på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning är av hög kvalitet spelar många faktorer in. Värdighet, Trygghet, Delaktighet, Tillfrisknande och Vårdmiljö är ett sätt att kategorisera dessa faktorer (Schröder, Ahlström & Larsson, 2006). Värdighet innebär en god relation mellan patient och personal. Patienten bekräftas, känner sig förstådd, blir sedd som vem som helst och får hjälp att reducera skuld- och skamkänslor av personalen. Trygghet innebär hög tillgänglighet och kontinuitet, samt att patienten känner förtroende till vårdpersonal och vårdorganisation. Delaktighet innebär att patienten får tillgång till information samt möjlighet till samverkan och självbestämmande. Tillfrisknande innebär evidensbaserad medicinsk behandling och samtalsterapi, vägledning, sysselsättning och uppföljning efter avslutad vårdkontakt.

Vårdmiljö innebär trivsamma personliga utrymmen, god estetik, lugn atmosfär och hög säkerhet.

fullständig

Psykiatrisk omvårdnad

1967 skapade ANA, the American Nurses Association, ett ramverk för hur psykiatrisk omvårdnad ska utföras och vad som förväntas utav en sjuksköterska inom psykiatrin (Shives, 2008). Detta ramverk har sedan dess uppdaterats ett flertal gånger, och i Scope and Standards of Psychiatric- Mental Health Nursing, upplagan från 2000, nämns ett antal standarder som

beskriver omvårdnadsarbetet på en psykiatriavdelning. Sjuksköterskan har i ansvar att samla information om patientens hälsa, analysera informationen, identifiera personcentrerade vård- och omvårdnadsmål, planera vård och omvårdnad, utföra åtgärder enligt vårdplanen samt utvärdera patientens framsteg. I omvårdnadsåtgärderna ingår bland annat rådgivning, främjande av egenvård, samordning samt att hjälpa patienten upprätthålla ett psykiskt välbefinnande (Shives, 2008). Utöver det mer praktiska omvårdnadsarbetet har sjuksköterskan även ett moraliskt ansvar att aktivt motverka fördomar, diskriminering och utanförskap (Skärsäter, 2009).

Den psykiatriska omvårdnaden består av två delar: uppgiften som utförs och relationen inom vilken den utförs (Skärsäter, 2009). Beroende på situationen har omvårdnadsarbetet fokus på antingen praktiska och tekniska aspekter eller känslomässiga och relationella aspekter. Bägge delar av omvårdnaden kräver en relation eller någon typ av samspel mellan vårdgivare och vårdtagare. Man kan därför säga att relationen är en förutsättning för uppgiften och vice versa.

För att upprätta och vidmakthålla relationen mellan vårdgivare och vårdtagare krävs samspel och kommunikation.

Den sociala aspekten av omvårdnad

Kommunikation är en mycket viktig del av omvårdnaden inom all sjukvård. Sjukvårdspersonal använder kommunikation sinsemellan för att rapportera över till annan personal, diskutera en patients vård under ronden, informera och inhämta information från patienten, lugna anhöriga och meddela såväl goda som dåliga nyheter. Kommunikation kan också användas som ett verktyg för att motivera, lugna eller trösta en patient (Purtilo & Haddad, 2007). Genom att interagera med

patienten och låta denne berätta om sig själv, sitt liv och sina förutsättningar tillåts patienten skapa en identitet och visa vem hen är. Detta ger vårdgivaren en djupare förståelse om vem patienten är och hur hen kan hjälpas på bästa sätt (Fredriksson, 2011).

Det finns många olika sätt på vilka samtal och interaktion kan ske. Enligt Fredriksson (2011) är det stor skillnad på en kontakt med patienten och att upprätta en förbindelse. Vid en kontakt är det patienten som tar initiativet och ställer en fråga gällande ett behov eller ett problem som hen har, till exempel om en behandling eller när det nästa medicinutdelning ska ske. Vårdgivaren svarar på frågan, använder uppgiftsorienterad beröring om det är aktuellt och är närvarande i en så kallad Där-varo. Där-varo innebär att vårdgivaren är hos patienten med syfte att uppnå ett mål, till exempel ge stöd eller motivation. En förbindelse skapas då vårdgivaren erbjuder sin närvaro till patienten genom att vara tillgänglig med hela sin person. Om patienten tar emot vårdgivarens erbjudande kan detta öppna möjligheter till djupare samtal. Detta kan göra så att patienten kommer närmare sitt lidande och får en djupare förståelse för det. Att dela sina känslor och samtala om dem med en annan människa kan också hjälpa patienten att hitta ett sätt att hantera sin smärta och på så vis hitta en väg ut ur lidandet (Fredriksson, 2011).

Social interaktion i den psykiatriska slutenvården

Relationen mellan vårdgivare och patient är enligt Schröder (2014) den viktigaste delen i psykiatrisk omvårdnad. Trygghet och respekt för patienten är avgörande för att dessa relationer ska kunna upprättas. Som tidigare nämnts är dessa begrepp även centrala delar i den

patientskattade vårdkvaliteten (Schröder, Ahlström & Larsson, 2006).

Kontinuitet, tillgänglighet och förtroende är nyckelord för att patienten ska känna sig trygg på den psykiatriska avdelningen. Kontinuitet står för att patienten får träffa i princip samma personal under hela sin vårdtid. Patienten slipper då upprepa sin sjukdomsberättelse onödigt många gånger samt får möjligheten att skapa fasta relationer med vårdpersonalen. Det senare gör det även lättare för patienten att utveckla ett förtroende för personalen och att våga berätta om sina problem och symtom. (Schröder, Ahlström & Larsson, 2006).

Miljön på en psykiatrisk vårdavdelning färgas av den atmosfär som råder mellan de människor som arbetar eller vårdas där. Därför blir ett bemötande präglat av respekt, medmänsklighet och stödjande närhet mycket viktigt. När personalen tar distans från patienterna, bemöter dem med bristande respekt eller visar misstro för dem, så påverkas naturligtvis den vårdande miljön negativt. Patienterna utsätts för stress, vilket kan påverka deras tillfrisknande (Johansson, 2009).

Det finns många sätt att definiera begreppet social interaktion, men i denna studie betyder social interaktion ett kommunikativt utbyte mellan två eller fler individer. Inom psykiatrin kan den sociala interaktionen fylla en vårdande funktion i form av samtal. Som tidigare nämnts kan en patients lidande lindras när det uttrycks i ord för en vårdare som lyssnar och visar förståelse. Det vårdande samtalet har många delkomponenter, men kärnan är alltid kommunikation (Fredriksson, 2011). I engelsk litteratur finns även konceptet therapeutic communication, som innebär att sjuksköterskan lyfter fram patientens inre resurser genom att uppmuntra patienten till att uttrycka till exempel rädslor, oro, frustration och förväntningar (Shives, 2008).

Trots att social interaktion är en avgörande faktor för den patientskattade vårdkvaliteten händer det ofta att den delen av den psykiatriska omvårdnaden prioriteras bort. Inom den kommunala psykiatriska vården förekommer det att brukare spenderar så lite som 9 % av sin tid med sina vårdgivare (Hellzén, Kristiansen & Norbergh, 2004). Detta är ett fenomen som även kan bevittnas inom slutenvården. Enligt Sharac et al (2009) tillbringar sjuksköterskor som mest hälften av sin tid – och på många ställen betydligt mindre – med patienterna på psykiatriska slutenvårdsavdelningar. Trots att forskning indikerar att social interaktion kan åstadkomma en klinisk förbättring hos psykiskt sjuka patienter så tillbringar patienterna större delen av sin tid på psykiatriavdelningen på sina rum utan någon som helst social kontakt. Enligt studien förekom det att patienter tillbringade så lite som 4 % av sin tid på avdelningen med personalen. Tiden som personalen inte var med patienten togs istället upp av framför allt administrativa uppgifter, men det förekom också att personalen ägnade mer tid åt varandra än åt patienterna (Sharac et al, 2009).

Bristen på interaktion kan enligt Fredriksson bero på att i djupare samtal med patienterna kommer jobbiga och svåra saker upp till ytan. Detta innebär att även vårdgivaren exponeras för känslor som att inte kunna räcka till, att inte kunna hjälpa, eller känslor av maktlöshet. Det en del människor då gör är att de försöker lindra sina egna oroskänslor, snarare än patientens. Då blir det istället lättare att inte närma sig patienten från början för att slippa sådana samtal

(Fredriksson, 2011).

Etik

Den svenska sjukvårdens etik och värderingar grundas till stor del på hälso- och sjukvårdslagen [HSL]. Enligt 2 a § i HSL måste vården främja välfungerande kontakter mellan patient och vårdpersonal för att kunna kallas “god” (HSL, SFS 1982:763). Eftersom upprätthållandet av en relation mellan patient och vårdpersonal kräver samspel och kommunikation (Skärsäter, 2009) kan slutsatsen dras att social interaktion är av stor betydelse för att kunna bedriva en god vård enligt svenska sjukvårdens etiska värderingar.

Teoretiskt ramverk

I denna studie används Levines bevarandemodell som teoretiskt ramverk. Modellen går ut på att

“hålla ihop” en människa och består av fyra grundläggande principer:

Bevarande av energi

Hur mycket energi människan har är avgörande för hur väl hen kommer att läka en skada eller tillfriskna efter en sjukdomsprocess. Nutrition, vila och aktivitet är viktiga delar i denna princip.

Bevarande av strukturell integritet

Det är viktigt att skydda patienten från exempelvis komplikationer efter ett ingrepp eller vårdrelaterade infektioner, eftersom sjukdom är ett hot mot den strukturella integriteten.

Bevarande av personlig integritet

Principen grundar sig på patientens självbild och självförtroende. Vikten av respektfullt bemötande från vårdens sida poängteras, samt att göra patienten delaktig och att aldrig döma patienten.

Bevarande av social integritet

Att uppfylla patientens sociala välbefinnande är precis lika viktigt som att hjälpa patienten att uppnå en fysisk god hälsa. Principen poängterar vikten av att se patienten som en människa med egna önskemål och värderingar. Det är viktigt att minnas patientens etniska och kulturella bakgrund även i vården för att kunna ge en så god och individanpassad vård som möjligt (Schaefer, 2014).

Eftersom alla fyra bevarandeformer är viktiga för att bevara en människa hel, kan slutsatsen dras att upprätthållandet av patientens sociala integritet är ett måste för att kunna ge fullgod

omvårdnad. Det sociala nätverket ger livet mening, och för att en patient ska kunna känna sig hel måste sjuksköterskan hjälpa till att upprätthålla inte bara de fysiska utan även de sociala

aspekterna av patientens liv (Schaefer, 2014).

Problemformulering

Att psykiatripatienter får så lite social interaktion trots den konstaterade vikten av just detta är ett dilemma som behöver undersökas vidare. Det finns studier om hur mycket tid som spenderas med psykiatripatienter samt indikationer att social interaktion kan ha en positiv klinisk effekt, men det finns inga egentliga fördjupningar om på vilka sätt social interaktion påverkar patienter på psykiatriska slutenvårdsavdelningar. Därför finns det ett behov av att genomföra en

litteraturstudie för att sammanställa information om den sociala interaktionens effekt på denna målgrupp.

Syfte

Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa vetenskapliga artiklar för att öka kunskapen om den sociala interaktionen mellan patienter och vårdgivare på psykiatriska slutenvårdsavdelningar.

Frågeställningar

 Hur påverkas patienter på psykiatriska slutenvårdsavdelningar av social interaktion?

 Hur påverkas patientgruppen av utebliven social interaktion?

 Vilka faktorer främjar respektive hämmar social interaktion?

METOD

Forskningsdesign

Litteraturöversikter används för att kartlägga kunskapsläget i ett visst fält samt för att belysa områden som behöver mer forskning (Friberg, 2012). Då syftet med denna studie var att öka kunskapen om den sociala interaktionen på psykiatriska slutenvårdsavdelningar valdes därför litteraturstudie som forskningsdesign.

Sökstrategi

Litteratursökningen genomfördes i databaserna PsycINFO och PubMed. Eftersom sökning med MeSH-termer inte gav något användbart resultat anpassades söktermerna istället efter studiens syfte och frågeställningar. Sökningen framgår av tabell 1.

Urval av litteratur

Primärt valdes artiklar ut vilkas titlar var relevanta för syftet. Därefter granskades artiklarnas abstracts för att göra en ytterligare utsållning. Efter en genomläsning av artiklarna i helhet uppfyllde 18 artiklar kriterierna för att ingå i studien (se Bilaga 1). Enligt Forsberg och Wengström (2013) är det fördelaktigt att använda andra undersökningstyper än enbart

experimentella studier vid systematiska litteraturstudier inom omvårdnad. Både kvantitativa och kvalitativa studier har därför inkluderats för att ge en bättre överblick av det aktuella

kunskapsläget.

Inklusionskriterier

För att ingå i studien behövde artiklarna vara originalartiklar på svenska eller engelska.

Artiklarna skulle handla om minst 18 år gamla patienter i den psykiatriska slutenvården, och de behövde ha en vetenskaplig struktur med en tydlig metoddel. Hela artikeln skulle vara tillgänglig på internet via Uppsala universitets inloggning. Artiklarna skulle även vara relevanta för studiens syfte och frågeställningar.

Exklusionskriterier

Litteraturstudier samt andra artiklar som inte fyllde inklusionskriterierna exkluderades. Artiklar som enbart handlade om “ward atmosphere” eller patienter i psykiatrisk öppenvård användes inte heller eftersom de inte besvarade studiens syfte.

Artiklarna som exkluderades efter genomläsning redovisas i Bilaga 2.

Tabell 1: Litteratursökning

Databas Sökord Antal träffar Lästa artiklar Utvalda artiklar

PsycINFO* Psychiatric ward and social interaction

80 11 5

PsycINFO* Psychiatric ward and interactions with patients

141 8 6

PsycINFO* Psychiatric ward and patient satisfaction

144 7 6

PubMed** Psychiatric ward 49 1 1

and interactions with patients

* Filtrering: Linked full text (x), English (x), Population group: Inpatient.

** Filtrering: Full text.

Bearbetning och analys Kvalitetsanalys

För att bedöma artiklarnas kvalitet användes två kvalitetsmallar. Dels Willman, Stoltz och Bahtsevanis mall för kvalitativa studier (2011) (Bilaga 3), dels Quality Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies från National Heart, Lung and Blood Institute [NHLBI] (National Institutes of Health, 2014), (Bilaga 4). Artiklarna delades slumpmässigt upp mellan studiens författare som sedan granskade hälften var. Baserat på hur många kriterier artiklarna uppfyllde på granskningsmallarna tilldelades de en viss poäng, vilken sedan användes som utgångspunkt för kvalitetsbedömningen. För att klassas som högkvalitativ behövde artikeln uppnå minst 80 % av den totala poängsumman. En artikel med mindre än 40 % bedömdes som lågkvalitativ, och artiklar med resultat däremellan bedömdes som medelkvalitativa. Artiklarnas bedömda kvalitet redovisas i Bilaga 1. Av de granskade artiklarna bedömdes en vara

lågkvalitativ. På grund av svårigheten att finna material till studien inkluderades artikeln trots den bristande kvaliteten.

Resultatanalys

Till studiens resultatanalys användes metoden qualitative metasummary (Sandelowski, Barroso &

Voils, 2007) för att analysera och sammanställa artiklarnas resultat. Metoden modifierades något då det sista steget angående beräkning av effektstorlek uteslöts. Detta på grund av att de

inkluderade artiklarna inte erbjöd tillräckligt med data för att en effektberäkning skulle vara möjlig att genomföra.

Qualitative metasummary är en metod som gör det möjligt att syntetisera kvantitativa och kvalitativa resultat. Genom att extrahera resultat endast från de beskrivande delarna av de

kvantitativa artiklarna lyfts resultat vars uppbyggnad och innehåll liknar kvalitativa resultat fram.

Denna likhet gör att de kvantitativa resultaten kan syntetiseras med de kvalitativa (Sandelowski, Barroso & Voils, 2007). Denna metod ansågs vara den mest lämpade för studien då både

kvantitativa och kvalitativa artiklar ingår.

I det första steget av resultatanalysen lästes artiklarna igenom och resultat relevanta för studiens frågeställningar extraherades. Resultatens skillnader och likheter jämfördes, och resultat med liknande ämnen delades in i grupper. Utifrån grupperna skapades rubrikerna som sedan användes i studiens resultat. Därefter kondenserades resultaten, och efter ännu en jämförelse av skillnader och likheter skapades undergrupper inom rubrikerna. Slutligen sammanställdes grupperingarna och det kondenserade materialet för att skapa en översiktlig bild av artiklarnas syntetiserade innehåll (Sandelowski, Barroso & Voils, 2007).

Resultatet från syntetiseringen av de 18 artiklarna redovisas i såväl löpande text (se Resultat) som i form av tabeller (se Tabell 2-4).

Etiska överväganden

Enligt Helsingforsdeklarationen är vissa grupper eller individer i samhället extra sårbara och löper ökad risk att utsättas för kränkning (World Medical Association [WMA], 2013). Medicinsk forskning på en sårbar grupp måste därför vara till förmån för gruppen i fråga och inte kunna utföras på annat vis. Människors välfärd ska alltid sättas framför samhällets och vetenskapens behov (SFS 2003:460).

Med anledning av detta gjordes bedömningen att en empirisk studie var för svår att genomföra på ett etiskt försvarbart sätt. Den studerade populationen ansågs vara en sårbar grupp som skulle kräva mer uppföljning än vad som kunde erbjudas, så därför ställdes forskningsfrågorna istället till litteraturen.

Vid studiens början var ambitionen att enbart inkludera etiskt granskade artiklar, men på grund av bristen på relevant forskningsmaterial slopades detta krav. Huruvida de inkluderade artiklarna har genomgått en etisk granskning eller ej redovisas i Bilaga 5.

Studien har tagit hänsyn till de etiska riktlinjer som finns gällande litteraturstudier. Från alla inkluderade artiklar presenteras såväl positiva som negativa resultat på ett jämlikt sätt (Forsberg

& Wengström, 2013).

RESULTAT

Denna litteraturstudie innefattar 18 vetenskapliga originalartiklar med såväl kvalitativ som kvantitativ ansats. Majoriteten av dessa är utförda i Storbritannien, USA och Australien. Två studier är från Sverige samt en från Finland. Artiklar från Taiwan, Kenya och Nigeria har också bidragit till resultatet (se Bilaga 1).

Efter en granskning av alla inkluderade artiklar framkom att social interaktion kan ge både positiva och negativa effekter, vilket redovisas nedan.

Effekter av social interaktion hos patienter på psykiatriska slutenvårdsavdelningar Positiva effekter av social interaktion (Tabell 2a)

Social interaktion mellan vårdgivare och patient kan hjälpa patienten på många sätt. Allt från att uppväga en ofördelaktig avdelningsmiljö (Molin, Graneheim & Lindgren, 2016) till att

lindra patienternas lidande (Johansson, Skärsäter & Danielsson, 2009) och främja deras tillfrisknande (Stewart et al, 2015).

Social interaktion förenklar det vardagliga livet på avdelningen (Molin et al, 2016). Då

personalen tar sig tid att vara närvarande genom att samtala med eller bara lyssna på patienten upplevs detta som att de bryr sig och är där för att hjälpa (Molin, 2016; Cleary, Edwards &

Meehan, 1998). Patienterna anser att de känner sig stöttade av vårdgivares samtal (Molin et al, 2016; Sun, Loug, Boore, & Tsao, 2006) och även tryggare av vardaglig interaktion (Jones et al, 2010; Molin, 2016). Patienternas motivation ökar och självförtroendet stärks (Molin et al, 2016).

Vanligt småprat över en kopp te gav patienter en mening med tillvaron (Stewart et al, 2015) och gav dem något annat att tänka på (Molin et al, 2016).

Enligt en studie av Hall (1973) minskar social interaktion förekomsten av aggressiva utåtageranden och känslor av frustration hos patienterna. Social interaktion gör även så att patienterna känner sig mindre isolerade (Stewart et al, 2015) och minskar känslan av att vara instängd (Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton 2015).

Ändrad syn på vården

Ett flertal studier har dragit slutsatsen att social interaktion förbättrar patienternas syn på vården och vårdpersonal (Molin et al, 2016; Olusina, Ohaeri & Olatawura, 2002; Wagoro, Othirno, Musandu & Karani, 2008; Kuosmanen, Hätönen, Jyrkinen, Katajisto & Välimäki, 2006). Social interaktion underlättar samarbetet mellan patient och vårdgivare och minskar den segregerande känslan av vi-och-dem. Patienterna får även större förståelse för vårdgivarnas arbete (Molin et al, 2016).

Tabell 2a: Positiva effekter av social interaktion

Effekt Artikel

Ger stöd Molin, Graneheim & Lindgren, 2016; Sun, Loug,

Boore, & Tsao, 2006

Ger trygghet Jones et al, 2010; Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Ger distraktion Molin, Graneheim & Lindgren, 2016 Ger motivation och ökar

självförtroendet

Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Gottgör för en dålig miljö Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Minskar risken för aggressiva utåtageranden

Hill, 1973

Minskar känslan av frustration Stewart et al, 2015 Minskar känslan av isolation Stewart et al, 2015

Förenklar vardagslivet på avdelningen Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Ger glädje Wagoro, Othirno, Musandu & Karani, 2008

Ger mening i tillvaron Stewart et al, 2015

Lindrar lidande Johansson, Skärsäter & Danielsson, 2009 Främjar tillfrisknande Stewart et al, 2015

Minskar känslan av instängdhet Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton 2015 Ökar tilltron till vården och

vårdpersonalen, som i sin tur leder till:

 Nöjdare patienter

 Mindre vi-och-dem-känsla

 Ökad förståelse för personalens situation

 Ökat samarbete mellan patienter och vårdpersonal

Molin, Graneheim & Lindgren, 2016; Wagoro, Othirno, Musandu & Karani, 2008; Kuosmanen, Hätönen, Jyrkinen, Katajisto & Välimäki, 2006;

Olusina, Ohaeri & Olatawura, 2002

Negativa effekter av social interaktion (Tabell 2b)

Alltför frekvent interaktion och uppmärksamhet från vårdgivarnas sida kan göra så att patienterna känner sig övervakade och instängda (Johansson et al, 2009; Wyder et al, 2015). Nedvärderande kommentarer och respektlöst beteende från vårdgivarna ökar vi-och-dem-känslan bland

patienterna. Sättet som vårdpersonalen talar med patienterna kan ge dem känslor av att inte vara tillräkneliga i personalens ögon (Molin et al, 2016). Ohövlighet från personalens sida kan

intensifiera självdestruktiva beteenden hos patienterna (Wyder et al, 2015).

Tabell 2b: Negativa effekter av social interaktion

Effekt Artikel

Ökar vi-och-dem-känsla på grund av respektlös interaktion

Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Ger utrymme för vårdpersonalen att uttrycka nedvärderande kommentarer

Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Ökar känslan av att vara övervakad och instängd

Johansson, Skärsäter & Danielsson, 2009; Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton, 2015 Skapar en känsla av att vara opålitlig på

grund av vårdpersonalens sätt att prata

Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

Effekter av utebliven interaktion (Tabell 3)

Efter granskning av litteraturen visade ingen av studierna att det finns några fördelar med utebliven social interaktion, medan ett flertal negativa effekter kunde pekas ut.

Patienter som inte ges samma tillgång till interaktion med vårdgivarna upplever ett ökat missnöje (Wagoro et al, 2008) och känner sig mer frustrerade (Stewart et al, 2015). Då vårdgivarna endast för uppgiftsorienterade samtal med patienterna upplevs detta som ensidigt och opersonligt (Stewart et al, 2015; Duxbury et al, 2010). En studie av Wyder et al (2015) har visat att patienterna kan känna sig som försökskaniner då personalen inte interagerar med dem.

Brist på social interaktion innebär även brist på vårdande kommunikation (Sun et al, 2006).

Patienterna känner sig osynliga (Molin et al, 2016) och upplever sig må sämre när vårdgivare som inte känner dem arbetar runt dem (Stewart et al, 2015).

Inaktivitet

Brist på social interaktion leder till inaktivitet hos patienterna (Stewart et al, 2015; Molin et al, 2016; Radcliffe & Smith, 2007; Fairbanks et al, 1976; Ittelsson, Proshansky & Rivlin, 1970).

Detta innebär att patienterna tillbringar mer tid på sina rum (Ittelsson et al, 1970) vilket försämrar möjligheten för social interaktion ytterligare (Radcliffe & Smith, 2007). Inaktiviteten får

patienterna att uppvisa ett mer avvikande beteende (Fairbanks et al, 1976) och hindrar förbättring (Molin et al, 2016). Detta leder till att de mår sämre (Stewart et al, 2015). Ensamheten fostrar negativa tankar hos patienten och ökar lusten till självskada (Molin et al, 2016).

Tabell 3: Effekter av utebliven social interaktion

Effekt Artikel

Ökad missnöjdhet Wagoro, Othirno, Musandu & Karani, 2008 Ger en känsla av att vara osynlig Molin, Graneheim & Lindgren, 2016 Gör interaktionen mellan vårdpersonal

och patienter mer uppgiftsorienterad, vilket upplevs som opersonligt och stelt

Stewart et al, 2015; Duxbury et al, 2010

Inger känslan av att vårdpersonalen inte känner dem, vilket försämrar måendet

Stewart et al, 2015

Minskar möjligheterna för vårdande kommunikation

Sun, Loug, Boore, & Tsao, 2006

Ger känslan av att vara en försökskanin Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton, 2015 Ökar inaktivitet, som i sin tur leder till:

 Mer negativa tankar

 Hindrad förbättring

 Ökad lust till självskada

 Ökade känslor av frustration

Stewart et al, 2015; Molin, Graneheim & Lindgren, 2016; Radcliffe & Smith, 2007; Fairbanks et al, 1976; Ittelsson, Proshansky & Rivlin, 1970

 Försämrat mående

 Högre förekomst av avvikande beteende

 Mer tid spenderad på rummet

 Social inaktivitet, vilket orsakar mer inaktivitet

Faktorer som främjar och hämmar social interaktion Främjande faktorer (Tabell 4a)

En hög arbetsmoral bland vårdgivarna ökar förekomsten av social interaktion (Mistral, Hall &

McKee, 2002). Är arbetsgruppens attityd positiv och stödjande ger det också goda effekter på interaktionen med patienterna (Cleary et al, 1998). Ju mindre patientgrupp sjuksköterskan har ansvar för, ju mer interagerar hen med varje patient (Wyder et al, 2015).

Tabell 4a: Faktorer som främjar social interaktion

Faktor Artikel

En positiv och stödjande anda hos personalen

Cleary, Edwards & Meehan, 1998

En hög arbetsmoral Mistral, Hall & McKee, 2002

Få patienter per sjuksköterska Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton, 2015

Hämmande faktorer (Tabell 4b)

Brist på kontinuitet i vården förhindrar relationsbyggandet (Stewart et al, 2015). Korta vårdtider och akuta sjukdomssituationer gör det svårt för vårdpersonalen att föra längre samtal och skapa en relation med patienten (Tyson, Lambert & Beattie, 1995).

Då patienterna befinner sig i en miljö som kan upplevas som stigmatiserande istället för skyddande försvårar även det relationsbyggandet och ökar vi-och-dem-känslan (Molin et al,

2016). Vissa diagnoser som patienterna har gör det även svårare för dem att interagera och ta initiativ till umgänge med personalen (Wyder et al, 2015).

En studie av Cleary et al (1998) beskrivs det hur vårdgivare som känner otrygghet i sin arbetsroll undviker att interagera med patienter. Vårdgivare har en tendens att tillbringa mer tid med sina kollegor än med patienterna (Fairbanks et al, 1976) och även om detta av många sågs som värdefulla tillfällen att få ventilera om situationer i arbetet var flera intervjuade sjuksköterskor medvetna om att detta minskade tiden de hade med patienterna (Cleary et al,1998).

Tiden räcker inte till

Det som påverkar den psykiatriska omvårdnadens kvalitet mest av allt är tidsbrist. Även den sociala interaktionen blir lidande pågrund av detta (Sun et al, 2006). Då vårdgivarna är för upptagna med andra uppgifter hinns inte den sociala biten med (Stewart et al, 2015). Ju fler patienter sjuksköterskan har, ju mindre tid avsätts åt varje patient (Cleary et al, 1998).

Andra uppgifter prioriteras

Förutom interaktion med annan personal, som till exempel teambuilding (Cleary et al, 1998) tar även administrativa uppgifter tid från patienterna (Tyson et al, 1995; Cleary et al, 1998).

Oplanerade uppgifter som exempelvis larm, telefonsamtal, följa patienter till undersökningar etcetera kan också vara tidskrävande (Cleary et al,1998). Vissa vårdgivare väljer att lägga ned tid på uppgifter som köksarbete och tvätt istället för att vara med patienterna (Molin et al, 2016).

Tabell 4b: Faktorer som hämmar social interaktion

Faktor Artikel

Kort vårdtid och akuta sjukdomar Tyson, Lambert & Beattie, 1995 Brist på kontinuitet i vården Stewart et al, 2015

Miljöer som upplevs stigmatiserande Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

istället för skyddande

Vårdpersonal som spenderar mer tid med varandra än med patienterna

Fairbanks et al, 1976

Otrygghet i arbetsrollen hos vårdpersonalen

Cleary, Edwards & Meehan, 1998

Tidsbrist Sun, Loug, Boore, & Tsao, 2006; Stewart et al, 2015;

Cleary, Edwards & Meehan, 1998 Personal som upplevs upptagen Sun, Loug, Boore, & Tsao, 2006 Högt antal patienter per sjuksköterska Cleary, Edwards & Meehan, 1998 Diagnoser som gör att patienterna inte

initierar kontakt själva

Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton, 2015

Prioritering av icke-patientnära uppgifter, däribland:

 Administrativa uppgifter

 Köksarbete och tvätt

 Team-building

 Oplanerade aktiviteter som larm

Tyson, Lambert & Beattie, 1995; Cleary, Edwards &

Meehan, 1998; Molin, Graneheim & Lindgren, 2016

DISKUSSION

Social interaktion underlättar för patienterna inom ett flertal områden, de får också en bättre syn på vården. Alltför frekvent eller respektlös interaktion från personalens sida kan öka patienternas känslor av att vara övervakade och instängda på avdelningen. Utebliven social interaktion för med sig ett antal nackdelar. Inaktivitet ökar, tillsammans med försämrat mående. Faktorer som främjar social interaktion är bland annat en positiv och stödjande anda i personalgruppen.

Tidsbrist, ett stigmatiserande klimat och att andra arbetsuppgifter prioriteras är faktorer som hindrar interaktion med patienterna.

Resultatdiskussion

Effekter av social interaktion hos patienter på psykiatriska slutenvårdsavdelningar

Efter att ha studerat det vetenskapliga materialet framkom att social interaktion är en mycket vital del av vården, som kan ge många positiva effekter. Schröder et al (2006) har tagit fram fem centrala begrepp och gjort dessa till kvalitetsfaktorer: värdighet, trygghet, delaktighet,

tillfrisknande och vårdmiljö. Dessa beskriver närmare vad högkvalitativ vård är för patienter i den psykiatriska slutenvården. Faktorerna tas även upp i denna studies bakgrund. Efter en sammanställning av inkluderade artiklars resultat framkom att innehållet kan kopplas till dessa kvalitetsfaktorer.

Schröders första kvalitetsfaktor värdighet handlar om relationen mellan patient och personal. För att skapa denna relation är som tidigare nämnt kommunikation och samarbete grundläggande faktorer (Skärsäter, 2009). Nyckeln till både kommunikation och samarbete har visat sig vara social interaktion (se Tabell 2a). Den andra kvalitetsfaktorn trygghet berör kontinuitet och

tillgänglighet från personalens sida. Social interaktion har en direkt påverkan här, då denna studie visar att interaktion med personalen gör att patienterna känner stöd och trygghet (se Tabell 2a).

För den tredje och fjärde kategorin, delaktighet och tillfrisknande, gäller samma sak. Social interaktion gör så att patienterna känner sig mer delaktiga och förbättrar deras tillfrisknande (Stewrat et al, 2015). Ett så snabbt tillfrisknande som möjligt är även av vikt då psykisk ohälsa är den största bidragande faktorn till förlorade år av studier och arbete på grund av

funktionsnedsättning (Vos et al, 2012).

För att upprätthålla en kvalitativ vård vägs även vårdmiljö in. Också denna faktor är delvis beroende av den sociala interaktionen. En god interaktion kan uppväga en bristande fysisk vårdmiljö medan ett dåligt bemötande och nedvärderande kommentarer kan bidra till att vårdmiljön upplevs mer negativt (Molin et al, 2016). Resultatet av denna studie visar alltså att social interaktion är en vital del i alla de faktorer Schröder skapat för att beskriva patienters uppfattning av en högkvalitativ vård.

En av sjuksköterskans många uppgifter är att aktivt motverka diskriminerande attityder och utanförskap (Skärsäter, 2009). Social interaktion har visat sig minska vi-och-dem-känslan mellan patienter och personal, vilket hindrar utbredningen av ett stigmatiserande klimat. En negativ

social interaktion, till exempel respektlöst bemötande, har dock motsatt effekt och vi-och-dem- känslan ökar (Molin et al, 2016). Att sjuksköterskan har en god relation med patienten är därför av stor vikt.

Effekter av utebliven social interaktion

Vid avsaknad av social interaktion mellan personal och patienter ses en mängd negativa konsekvenser. Utebliven social interaktion har även en direkt påverkan på några av Schröders kvalitetsfaktorer (2006). Tryggheten påverkas genom att fasta relationer och kontinuitet

försvinner, vilket gör att patienterna upplever att personalen inte känner dem. Detta kan leda till försämrat mående och ett förlängt sjukdomsförlopp (Molin et al, 2016; Stewart et al, 2015).

Då personalen inte interagerar med patienterna kan det leda till inaktivitet och patienterna

tillbringar större delen av tiden ensamma på sina rum (Ittelson et al, 1970). Detta kan också bidra till ett försämrat mående och ökar risken för självdestruktiva beteenden. Härigenom påverkas alltså ännu en av Schröders kvalitetsfaktorer, tillfrisknande, på ett negativt sätt av utebliven social interaktion.

Vårdande kommunikation kan lindra patientens lidande (Fredriksson, 2011). Detta är ett

påstående som styrks av denna studie (Johansson et al, 2009). Brister i den sociala interaktionen försvårar möjligheten för personalen att föra vårdande samtal med patienten (Sun et al, 2006). I det vårdande samtalet ingår många olika delar, men kärnan är alltid kommunikation, vilken är omöjlig att föra utan någon form av djupare interaktion (Fredriksson, 2011). Utan social interaktion är det alltså svårt att utföra den behandling patienten ska ges tillgång till.

Interaktion mellan personal och patienter har visat sig ge både positiva och negativa effekter Däremot tyder resultatet av denna studie på att utebliven social interaktion enbart ger negativa konsekvenser men inga positiva konsekvenser. I teorin borde alltså slutsatsen kunna dras att all sorts interaktion är bättre än ingen interaktion överhuvudtaget.

Faktorer som hindrar eller främjar social interaktion

Som tidigare nämnts har en stigmatiserande miljö en negativ påverkan på den sociala

interaktionen (Molin et al, 2016). Råder ett stigmatiserande klimat på avdelningen försvårar det för personalen att interagera med patienterna på ett meningsfullt sätt (Molin et al, 2016). Den

sociala interaktionen åsidosätts vilket ökar vi-och-dem-känslan hos patienterna och bygger på de stigmatiserande attityderna. Det hela kan alltså beskrivas som en ond cirkel där det ena konstant påverkar det andra på ett negativt sätt.

Precis som Sharac et al (2009) beskrev i sin artikel är tidsbrist en stor anledning till varför den sociala interaktionen på psykiatriska slutenavdelningar är nedsatt (se Tabell 4b). Ofta prioriteras andra uppgifter av personalen, som till exempel tvätthantering. Sharac et al (2009) visade även att personal ofta tillbringade mer tid med varandra under arbetspasset än med patienterna. Samma sak beskrivs av Fairbanks et al (1976), som dessutom anger det som en hämmande faktor av den sociala interaktionen mellan patienter och personal på avdelningarna.

Ytterligare en faktor som sades försämra förutsättningarna för social interaktion var att

patienterna själva inte tog initiativ till detta. Enligt Wyder (2015) kan detta bero på att många av patienterna har sjukdomar vilka hindrar dem att på egen hand ta kontakt med personalen. Att vårdpersonalen faktiskt tar sig tid att prata med patienterna blir därför ännu viktigare, eftersom detta lättare kan skapa en djupare förbindelse (Fredriksson, 2011). På grund av detta bör det därför inte anses vara patientens ansvar att initiera och upprätthålla en social kontakt med personalen.

Klinisk relevans

Enligt Levines bevarandemodell behöver människan energi, strukturell integritet, personlig integritet och social integritet för att kunna känna sig hel (Schaefer, 2014). I denna studies

bakgrund konstaterades att eftersom social integritet inte kan upprätthållas utan social interaktion, så borde det vara ett oumbärligt element i all omvårdnad. Studiens resultat visar dock att den sociala interaktionen är ännu viktigare än väntat. En förbättrad interaktion mellan patienter och personal på psykiatrivårdsavdelningar påverkar inte bara bevarandet av den sociala integriteten, utan visade sig även påverka Levines tre andra principer.

En av de viktigaste delarna av bevarandet av energi är att bibehålla en balans mellan aktivitet och vila (Schaefer, 2014). Inaktivitet är en av konsekvenserna som uppstår vid brist på social

interaktion (se Tabell 3), vilket är ofördelaktigt för både tillfrisknandet och bevarandet av energi.

Den strukturella integriteten bevaras genom att patienten skyddas från sjukdom och skada, samt att främja helandet. Principen är främst riktad mot fysiska åkommor, men skulle lika gärna kunna

appliceras på psykisk hälsa. Social interaktion främjar tillfrisknandet (Stewart et al, 2015) medan brist på social interaktion ökar självskadeimpulser (Molin et al, 2016), och påverkar därför den strukturella integriteten. Principen om bevarandet av personlig integritet grundar sig på patientens självbild och självförtroende och betonar vikten av respektfullt bemötande och delaktighet. Allt detta förstärks när vårdpersonalen interagerar med patienterna på ett positivt sätt (se Tabell 2a).

Genom att bara växla några extra ord med patienten skulle sjuksköterskan alltså kunna hjälpa hen att upprätthålla alla fyra formerna av helhet.

Denna studie visar att en satsning på ökad social interaktion på psykiatriska

slutenvårdsavdelningar skulle kunna göra stor skillnad för framförallt patienterna men även för psykiatrivården i stort. Enligt Socialstyrelsen (2013b) har antalet patienter inskrivna i den psykiatriska slutenvården ökat under de senaste åren, samtidigt som antalet vårdplatser minskat.

Ett snabbare tillfrisknande hos patienterna skulle med stor sannolikhet kunna minska den eskalerande vårdtyngden på avdelningarna.

Eftersom psykisk ohälsa är den största bidragande faktorn till YLD, år förlorade på grund av funktionsnedsättning (Vos et al, 2012), är ett snabbt tillfrisknande av stor vikt även på en samhällelig nivå. Psykisk ohälsa beräknas kosta över 70 miljarder kronor om året i förlorade arbetsinsatser och i utgifter för vård och omsorg (Socialstyrelsen, 2013b) och står för 37 procent av de samlade sjukförsäkringskostnaderna (Allgulander, 2014). Långt ifrån alla med psykisk ohälsa behöver psykiatrisk slutenvård, men för de 50 000 personer som årligen nyttjar denna vård (Socialstyrelsen, 2012) skulle en satsning på ökad social interaktion kunna innebära ett snabbare tillfrisknande. Detta skulle förhoppningsvis minska dessa patienters YLD, vilket skulle gynna både patienterna och samhället.

Tidigare i detta arbete konstaterades att enligt 2 a § 4 p (HSL, SFS 1982:763) är vården tvungen att främja välfungerande kontakter mellan patient och vårdpersonal för att kunna kallas “god”.

Slutsatsen drogs redan då att social interaktion mellan patienter och personal borde vara ett måste för att vården på en avdelning ska uppnå den svenska sjukvårdens etiska standard. Kopplingen mellan social interaktion och välfungerande kontakter mellan patienter och personal på

psykiatriska slutenvårdsavdelningar styrks av denna studies resultat (Tabell 2a och 3). För att avdelningarna ska kunna bedriva en etiskt försvarbar vård krävs alltså social interaktion.

Metoddiskussion Styrkor och svagheter

Denna studie genomfördes under en kort tidsperiod och ambitionerna för dess kliniska och vetenskapliga relevans anpassades därefter. På grund av detta kan studiens evidensstyrka inte jämställas med resultat från större systematiska litteraturstudier.

Denna studie har genomförts inom ett relativt ostuderat forskningsområde, vilket har både för- och nackdelar. En fördel är att resultaten som presenteras här inte har fastställts i någon

litteraturstudie förut. Detta gör att studien kan vara av värde för framtida forskning, trots dess begränsade storlek. Den största nackdelen är den begränsade mängden material. På grund av bristen på litteratur inkluderades ett flertal artiklar utan etisk granskning samt en artikel av låg kvalitet. Detta påverkar studiens trovärdighet och underminerar dess etiska värdegrund.

Ett av studiens inklusionskriterier var att artiklarna behövde vara på svenska eller engelska.

Språkbegränsningen innebär en risk att värdefullt material på andra språk som hade kunnat påverka studiens resultat förlorades. Ett annat kriterie var att hela artikeln skulle finnas tillgänglig online via Uppsala universitets databasinloggning. Ett flertal artiklar sållades bort på grund av att de inte gick att nå utifrån dessa förutsättningar, vilket även det innebär att värdefullt material kan ha förlorats. Beslutet att enbart inkludera artiklar med deltagare över 18 års ålder verkar inte ha orsakat något förlorat material, då artiklarna inriktade på barn- och ungdomspsykiatri fokuserade på andra aspekter än social interaktion.

Artiklar som handlade om “ward atmosphere” exkluderades eftersom deras innehåll bedömdes hamna för långt utanför studiens syfte. Det finns dock kopplingar mellan detta koncept och den sociala interaktionen på psykiatriska slutenvårdsavdelningar, så det är möjligt att dessa artiklar hade kunnat vara till viss användning för studien.

Till kvalitetsbedömningen användes Willman, Stoltz och Bahtsevanis mall för kvalitativa studier (2011), och Quality Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies från National Heart, Lung and Blood Institute [NHLBI] (National Institutes of Health, 2014). Båda granskningsmallarna är beprövade och väletablerade, vilket ökar kvalitetgranskningens

reliabilitet. I och med att artiklarna delades upp mellan författarna finns det dock fortfarande en risk att tolkningen av materialet påverkades av vilken författare som granskade det.

För resultatanalysen användes en modifierad version av metoden qualitative metasummary (Sandelowski, Barroso & Voils, 2007). I en komplett version av metoden ingår en

effektstorleksberäkning. Fördelen med att göra en sådan beräkning är att resultatanalysen då kan anpassas så att artiklarna med högst effektstorlek väger tyngst i det slutliga resultatet. Artiklarna i studien gav dock inte tillräckligt med information för att en sådan beräkning skulle kunna

genomföras. På grund av detta var metoden som användes inte en fullständig version.

Forskningsetiska överväganden

Vid arbetets inledning var tanken att endast inkludera de artiklar som genomgått en etisk granskning. Efter den första sökningen stod det dock klart att detta krav inte skulle kunna uppfyllas och samtidigt ha material nog för att göra en innehållsrik studie. Därför ströks kravet och även de artiklar utan etisk granskning togs med. På grund av detta uppfyller studien inte de etiska krav som listas av Forsberg & Wengström (2013). För att väga upp för detta redovisas de artiklar som saknar etisk granskning i tabellformat (se Bilaga 5) för att ge läsaren en klar bild av det berörda materialet.

I studiens resultat redovisas alla inkluderade artiklar på ett jämlikt sätt för att kunna få ett så sant och nyanserat resultat som möjligt. Annars föreligger en risk att resultatet blir vinklat, vilket innebär att forskningen blir vilseledande och eventuell ny forskning som baseras på materialet inte överensstämmer med verkligheten (Forsberg & Wengström, 2013).

I studien granskas patienter, vilka kan sägas vara en extra utsatt grupp (World Medical

Association [WMA], 2013). Därför valdes designen litteraturstudie, för att på ett så etiskt korrekt sätt som möjligt kunna bedriva forskning inom området. Då forskningsfrågan ställdes till

litteraturen istället för till patienter, ges gruppen ytterligare en skyddsbarriär vilken hindrar dem från att komma ikläm mellan forskning och verklighet.

Behov av ytterligare forskning

För att ytterligare kunna stärka de resultat som denna studie fastställt krävs mer forskning inom området. Till exempel föreslås en kvantitativ RCT-studie där interaktion mellan patienter och

personal används som en intervention. Detta skulle utröna om resultaten stämmer även i praktiken.

Vidare forskning behövs även för att fastställa den teori studien tagit fram – huruvida ett stigmatiserande klimat har ett samband med utebliven social interaktion och om detta är anledningen till varför psykiatrin dragits med samma problem sedan åtminstone 1969, då den äldsta av de granskade artiklarna publicerades.

Kliniska implikationer

Kan förekomsten och kvaliteten av den sociala interaktionen på psykiatriska

slutenvårdsavdelningar öka kommer detta uppenbarligen ge ett flertal fördelar. Detta både för patienternas sjukdomstillstånd och deras tro på sin egen förmåga (Molin et al, 2016), samt för psykiatrivården i stort på grund av sparade resurser och minskad vårdtyngd.

För att sätta social interaktion i system i praktiken krävs ytterligare forskning där olika former av interventioner implementeras i den dagliga omvårdnaden. Social interaktion kan öka genom att vårdpersonal föreslagsvis ges undervisning om vikten av social interaktion, för att öka deras kunskaper om ämnet. Vidare bör tid avsättas under varje arbetspass så att personalen hinner med att interagera med patienterna på ett meningsfullt sätt. Förmodligen skulle detta kräva en

omfördelning av de uppgifter som då inte hinns med istället - till exempel tvätt- och köksuppgifter.

Slutsats

I denna studies resultat framkom det att brist på social interaktion på psykiatriska

slutenvårdsavdelningar är ett problem som medför flera negativa konsekvenser för patienterna.

Studien baserades på artiklar från Europa, Asien, Nordamerika, Afrika och Oceaninen vilka är daterade mellan 1969 och 2016. Att i princip alla artiklar stödjer tesen om bristande social interaktion tyder på att detta är ett globalt problem som också varit det under lång tid. Att fenomenet trots detta inte förbättrats eller försvunnit skulle kunna bero på sambandet mellan stigma och nedsatt social interaktion.

Eftersom en god social interaktion kan minska de stigmatiserande vi-och-dem-känslorna och på så vis skapa en bättre miljö på avdelningen borde det rent teoretiskt gå att vända den onda cirkeln

genom en god interaktion med patienterna. För att fastställa om detta stämmer krävs dock mer forskning inom området.

REFERENSER

Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri. (3. rev. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Allgulander, C. & Nilsson, B. (2003). Rikstäckande primärvårdsstudie: Var fjärde patient lider av ångest och depression. Läkartidningen 100(10), 832–838.

Folkhälsomyndigheten. (2016). Nationella folkhälsoenkäten - Hälsa på lika villkor. Hämtad 20 september, 2016 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-

statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/nationella-folkhalsoenkaten/psykisk- halsa/sjukdomar-och-besvar/

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (3. utg.) Stockholm: Natur & Kultur.

Fredriksson, L. (2011). Att vårda i samtal – kommunikativa aspekter på lidande och vårdande. L.

Wiklund Gustin (Red.). Vårdande vid psykisk ohälsa: på avancerad nivå (1:2 uppl., ss. 351-372).

Lund: Studentlitteratur.

Friberg, F. (red.) (2012). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten.

(2. rev. uppl.) Lund: Studentlitteratur

Hellzén, O., Kristiansen, L. & Norgbergh, K.G. (2004). Living in a group dwelling: how do residents spend their time in a psychiatric group dwelling? International Journal of Nursing Studies 41(6), 651-659. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2003.01.001.

Johansson, I. (2009). The Health Care Environment on a Locked Psychiatric Ward and its Meaning to Patients and Staff Members. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin, institutionen för vård och hälsa.

National Institutes of Health, National Heart, Lung and Blood Institute. (2014). Quality

Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional Studies. Hämtad 2 oktober, 2016 från https://www.nhlbi.nih.gov/health-pro/guidelines/in-develop/cardiovascular-risk-

reduction/tools/cohort

Parcesepe, A.M. & Cabassa, L.J. (2013). Public stigma of mental illness in the United States: a systematic literature review. Administration and Policy in Mental Health and Mental Health Services Research 40(5), 384-99. doi: 10.1007/s10488-012-0430-z.

Purtilo, R.B. & Haddad, A.M. (2007). Health professional and patient interaction. (7. ed.) St.

Louis: Saunders Elsevier.

Sandelowski, M., Barroso, J. & Voils, C.I. (2007). Using Qualitative Metasummary to Synthesize Qualitative and Quantitative Descriptive Findings. Research in Nursing & Health 30(1), 99-111.

doi: 10.1002/nur.20176.

Schröder, A. (2014). Kvalitetsutveckling inom psykiatrisk vård - vad tycker patienter och

närstående? I. Skärsäter (Red.). Omvårdnad vid psykisk ohälsa - på grundläggande nivå. (2. rev.

utök. uppl., ss. 481-506) Lund: Studentlitteratur.

Schröder, A., Ahlström, G. & Larsson, B.W. (2006). Patients' perceptions of the concept of the quality of care in the psychiatric setting: a phenomenographic study. Journal of Clinical Nursing 15(1), 93-102. doi: 10.1111/j.1365-2702.2005.01241.x

Schaefer, K.M. (2009). Myra Estrin Levine: The Conservation Model. M.R. Alligood & A.M.

Tomey (Red.). Nursing theorists and their work (7. ed., ss. 225-241). Maryland Heights, Missouri: Mosby.

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 19 september, 2016 från http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763

SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:

Utbildningsdepartementet. Hämtad 11 oktober, 2016 från http://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-

som_sfs-2003-460

Sharac, J., McCrone, P., Sabes-Figuera, R., Csipke, E., Wood, A. & Wykes, T. (2010). Nurse and patient activities and interaction on psychiatric inpatients wards: A literature review.

International Journal of Nursing Studies, 47(7), 909-917. Doi: 10.1016/j.ijnurstu.2013.03.012 Shives, L.R. (2008). Basic concepts of psychiatric-mental health nursing. (7. ed.) Philadelphia:

Lippincott Williams & Wilkins.

Skärsäter, I. (2009). Psykisk ohälsa. A.K. Edberg & H. Wijk (Red.). Omvårdnadens grunder:

Hälsa och ohälsa. (1. uppl., ss. 711-748) Lund: Studentlitteratur.

Socialstyrelsen (2008). Psykiatriska specialiteter. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 19 september, 2016 från

http://www.socialstyrelsen.se/ansokaomlegitimationochintyg/bevis,specialistkompetens/Docume nts/stmal-psykiatri.pdf

Socialstyrelsen (2012). Beskrivning av vårdutnyttjande för patienter med psykisk ohälsa: En rapport baserad på patientregistret och dödsorsaksregistret vid Socialstyrelsen. Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad 20 september, 2016 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18639/2012-3-14.pdf

Socialstyrelsen. (2013a). Psykisk ohälsa bland unga. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 11 oktober, 2016 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19109/2013- 5-43.pdf

Socialstyrelsen. (2013b). Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni: Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning. Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad 16 oktober, 2016 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19150/2013-6-27.pdf

Vos, T., Flaxman, A.D., Naghavi, M., Lozano, R., Michaud, C., Ezzati, M.,...Memish, Z.A.

(2012) Years lived with disability (YLDs) for 1160 sequelae of 289 diseases and injuries 1990–

2010: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2010. Lancet 380(9859), 2163-96. doi: 10.1016/S0140-6736(12)61729-2.

Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet. (3. rev. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

World Medical Association. (2013). WMA declaration of Helsinki: Ethical principles for medical research involving human subjects. Hämtad 11 oktober, 2016 från

http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/

Granskade artiklar

Cleary, M., Edwards, C. & Meehan, T. (1999). Factors influencing nurse-patient interaction in the acute psychiatric setting: An exploratory investigation. Australian and New Zealand Journal of Mental Health Nursing 8(3), 109-116.

Duxbury, J.A., Wright, K.M., Hart, A., Bradley, D., Roach, P., Harris, N. & Carter, B. (2010). A structured observation of the interaction between nurses and patients during the administration of medication in an acute mental health unit. Journal of Clinical Nursing 19(17-18), 2481-2492.

doi: 10.1111/j.1365-2702.2010.03291.x.

Fairbanks, L.A., McGuire, M.T., Cole, S.R., Sbordone, R., Silvers, F.M., Richards, M. & Akers, J. (1977). The ethological study of four psychiatric wards: Patient, staff and system behaviors.

Journal of Psychiatric Research 13(4), 193-209.

Hall, J.R. (1973). Structural Characteristics of a Psychiatric Patient Community and the Therapeutic Milieu. Human Relations 26(6), 787-809. doi: 10.1177/001872677302600607.

Ittelson, W.H., Proshansky, H.M. & Rivling, L.G. (1970). Bedroom Size and Social Interaction of the Psychiatric Ward. Environment and Behavior 2(3), 255-270. doi:

10.1177/001391657000200301.

Johansson, I.M., Skärsäter, I. & Danielson, E. (2009). The meaning of care on a locked acute psychiatric ward: Patients’ experiences. Nordic Journal of Psychiatry 63(6), 501-507. doi:

10.3109/08039480903118208

Jones, J., Nolan, P., Bowers, L., Simpson, A., Whittington, R., Hackney, D. & Bhui, K. (2010).

Psychiatric wards: places of safety? Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 17(2), 124-130. doi: 10.1111/j.1365-2850.2009.01482.x

Kuosmanen, L., Hätönen, H., Jyrkinen, A.R., Katajisto, J. & Välimäki, M. (2006). Journal of Advanced Nursing 55(6), 655–663. doi: 10.1111/j.1365-2648.2006.03957.x

Mistral, W., Hall, A. & McKee, P. (2002). Using therapeutic community principles to improve the functioning of a high care psychiatric ward in the UK. International Journal of Mental Health Nursing 11(1), 10-17.

Molin, J., Graneheim, U.H. & Lindgren, B.M. (2016). Quality of interactions influences everyday life in psychiatric inpatient care—patients’ perspectives. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being 11(29897). doi: 10.3402/qhw.v11.29897

Olusina, A.K., Ohaeri, J.U. & Olatawura, M.O. (2002). Patient and staff satisfaction with the quality of in-patient psychiatric care in a Nigerian general hospital. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology 37(6), 283-288.

Radcliffe, J. & Smith, R. (2007). Acute in-patient psychiatry: how patient spend their time on psychiatric wards. Psychiatric Bulletin 31(5), 167-170. doi: 10.1192/pb.bp.105.009290.

Shader, R.I. & Levine, F.M. (1969). Staff-patient interaction patterns and opinions about mental illness. Social Science & Medicine 3(1), 101-104.

Stewart, D., Burrow, H., Duckworth, A., Dhillon, J., Fife, S., Kelley, S.,…Bowers, L. (2015) Thematic analysis of psychiatric patients’ perceptions of nursing staff. International Journal of Mental Health Nursing 24(1), 82-90. doi: 10.1111/inm.12107

Sun, F.K., Long, A., Boore, J. & Tsao, L.I. (2006). Patients and nurses’ perceptions of ward environmental factors and support systems in the care of suicidal patients. Journal of Clinical Nursing 15(1), 83-92.

Tyson, G.A., Lambert, W.G. & Beattie, L. (1995). The quality of psychiatric nurses’ interactions with patients: an observational study. International Journal of Nursing Study 32(1), 49-58.

Wagoro, M.C.A., Othieno, C.J., Musandu, J. & Karani, A. (2008). Structure and process factors that influence patients’ perception of inpatient psychiatric nursing care at Mathari hospital, Nairobi. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 15(3), 246-252. doi: 10.1111/j.1365- 2850.2007.01222.x.

Wyder M., Bland, R., Blythe, A., Matarasso, B. & Crompton, D. (2015). Therapeutic relationships and involuntary treatment orders: Service users’ interactions with health-care professionals on the ward. International Journal of Mental Health Nursing 24(2), 181-189. doi:

10.1111/inm.12121.

BILAGA 1

Kvalitetsgranskade artiklar Författare, år,

land

Syfte Design Deltagare (bortfall) Resultat Kvalitet*

Cleary, M., Edwards, C. &

Meehan, T.

(1998).

Australien.

Undersöka faktorer som påverkar relationen mellan patienter och vårdgivare.

Kvalitativ intervjustudie.

10 sjuksköterskor.

Bortfall okänt.

De intervjuade

sjuksköterskorna önskar att de kunde tillbringa mer tid med patienterna, men upplever att

administrativa uppgifter tar mycket tid.

Deltagarna är även medvetna om att mycket tid läggs på interaktion med andra vårdgivare (vid t.ex. fikaraster), men de är överens om att den tiden är värdefull för att stärka team-känslan i arbetslaget.

Medel.

Duxbury et al.

(2010).

Storbritannien.

Beskriva vanor kring läkemedelsadministrering och undersöka de faktorer som påverkar

sjuksköterskorna under

Strukturerad observationsstudie.

57 patienter (43) och 24 (39) sjuksköterskor på psykiatriska

akutvårdsavdelningar.

Sjuksköterskorna var positiva och varma vid interaktion med

patienterna. Däremot var de sämre på att ge

Medel.

läkemedelsutdelningen. information om

läkemedlen och ställde sällan frågor om patienternas mående.

Fairbanks et al.

(1976). USA.

Undersöka patienters beteendemönster på psykiatriska avdelningar.

Kvantitativ

observationsstudie.

Okänt. Både patienter och

vårdgivare tillbringade den största delen av sin tid på egen hand eller tillsammans med människor ur samma kategori som dem själva (vårdgivare med

vårdgivare och patient med patient). Cirka 20 % av patienternas tid utgjordes av interaktion med vårdgivare.

Medel.

Hall, J. (1973).

USA.

Undersöka huruvida den sociala miljöns struktur på psykiatriska avdelningar påverkar patienterna.

Kvantitativ kohortstudie.

Okänt. Social interaktion tillåter patienter att uttrycka känslor verbalt vilket minimerar frekvensen av större känsloutbrott som försämrar den allmänna stämningen på

avdelningen.

Medel.