Att hantera desinformation på sociala medier: En normativ studie utifrån den deliberativa demokratiteorin

Att hantera desinformation på sociala medier

En normativ studie utifrån den deliberativa demokratiteorin

Författare: Mikaela Gustafsson

Kandidatuppsats i statsvetenskap

Abstrakt

The dissemination of disinformation is unwanted, but on the rise in Sweden, often via social media. Since the deliberative democratic ideal stresses the importance of good democratic dialogues, this study therefore aims at giving an answer to the question of how this theory claims disinformation in the comment section on social media should be handled. Via a normative given-that analysis the question is analysed from a normative perspective, based on what is required for a conversation to be deliberative, and problematized from a practical perspective. The analysis shows that disinformation disturbs the conversation, and thereby normatively should be erased. Meanwhile, the problematization shows that practically deleting a comment could go against the ideal, since only comments which are intended to misinform should be deleted, and the question of whether such an intent exists can be hard to determine. To solve the feasibility problem and thereby give the research question a clear answer, a theory development of the deliberative theory is being made. The essay concludes that following the new way of seeing the deliberative ideal, the comments which are suspected to contain disinformation should be left in the comment section, but ideally thoroughly via a deliberative conversation be questioned.

Nyckelord

Deliberative democracy, disinformation, social media, normative method, feasibility problem

Innehållsförteckning

1 Sociala medier – desinformationens nya plattform 1

1.1 Syfte och frågeställningar 3

2 Tidigare forskning 4

3 Teori 7

3.1 Definition av begreppet desinformation 7

3.2 Den deliberativa demokratiteorins karaktäristiska drag och kritik 10 3.3 Förutsättningar för ett gott deliberativt samtal 13 3.3.1 Vikten av kommunikativt handlande och rättfärdigande av argument

utifrån rationalitet 13

3.3.2 Vikten av rättfärdigande av argument utifrån andra premisser än

rationalitet 15

3.3.3 Vikten av gott uppförande i samtal 17

3.3.4 Vikten av deliberativa övningsplatser 18

3.3.5 Vikten av det offentliga samtalets renande verkan och

hycklerirestriktion 19

4 Metod och material 20

4.1 Normativ metod och normativ givet-att analys 20

4.2 Teoriutvecklande bidrag 22

4.3 Operationalisering och material 23

4.4 Metoddiskussion 27

4.5 Avgränsningar 29

5 Analys av hur desinformation bör hanteras 30

5.1 Bör desinformation i kommentarsfält på sociala medier normativt givet det deliberativa demokratiidealet raderas bort eller lämnas kvar? 30 5.1.1 Vikten av kommunikativt handlande och rättfärdigande av argument

utifrån rationalitet 30

5.1.2 Vikten av rättfärdigande av argument utifrån andra premisser än

rationalitet 32

5.1.3 Vikten av gott uppförande i samtal 33

5.1.4 Vikten av deliberativa övningsplatser 35

5.1.5 Vikten av det offentliga samtalets renande verkan och

hycklerirestriktion 35

5.2 Är det praktiskt genomförbart att hantera desinformation på det vis det deliberativa demokratiidealet normativt förespråkar, och bör

desinformation givet det praktiska perspektivet raderas bort eller lämnas

kvar? 37

6 Slutsatser 39

6.1 Möjlig utveckling av den deliberativa demokratiteorin 39

6.2 Slutdiskussion 43

7 Referenser 45

1 Sociala medier – desinformationens nya plattform

Radion sågs på sin storhetstid som det nya mediet som hade potential att få människor delaktiga i samhällslivet, och står än idag som ett praktexempel i historien på hur medier kan fungera som ett verktyg för att snabbt och enkelt nå ut med viktig information till en stor grupp människor.¹ I takt med att användningen av sociala medier, såsom Facebook och Twitter, i Sverige de senaste åren ökat² är det istället sociala medier som av många tillskrivs denna potential.³ Då sociala medier allt mer används som källor för den information människor använder i sina dagliga liv, innebär det även att betydelsen för opinionsbildning på den relativt nya plattformen ökar.⁴

Det nya sättet att sprida information på kan i och med opinionsbildningsmöjligheten därmed utnyttjas av de som vill nå många i syfte att medvetet sprida vilseledande information, det vill säga desinformation. Även om desinformation inte är ett nytt fenomen, blir den till ett nytt fenomen i och med den nya plattformen. Inte minst blev det uppenbart att det nya mediet används för att sprida desinformation än då ryska påverkanskampanjer via sociala medier syftade till att påverka det amerikanska presidentvalet 2016.⁵ Det kända fallet tände en gnista som startade ett världsomspännande samtal angående desinformationens negativa påverkan på den demokratiska processen och dess framfart i sociala medier.⁶ Svenska experters studier började även visa att rysk desinformation ökar i Sverige⁷, och forskarna började lyfta

_________________________________

1 Carlsson, Nilsson & Lindgren, Digital politik: sociala medier, deltagande och engagemang, s.7,8

2 Davidsson, Svenskarna och sociala medier 2016

3 Carlsson, Nilsson & Lindgren, Digital politik: sociala medier, deltagande och engagemang, s.7,8

4 Ibid

5 ODNI, Assessing Russian Activities and Intentions in Recent US Elections

6 Se t.ex. Ryan, Cyber attacks and fake news ’pose risk’ to elections, report warns

7 Kragh & Åsberg, Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case

fram att desinformation kan syfta till att påverka de svenska medborgarnas samstämmiga bild av verkligheten, och på sikt fragmentera⁸ och skada förtroendet för det demokratiska samhället.⁹

Då desinformation är ett oönskat inslag i det svenska demokratiska samhället, och då den ökar och sprids på sociala medier som är en relativt ny offentlig arena där människor allt oftare befinner sig och kan forma sina åsikter, är en fråga som ställer ämnet på sin spets därmed hur desinformation som sprids i sociala medier bör hanteras.

En teori som utgår från att det är av vikt att i en demokrati sträva efter att ha ett öppet och fritt, men väl strukturerat demokratiskt samtal är den deliberativa demokratiteorin.

Teorin har en målbild om hur det ideala samtalet bör se ut, och är därmed en teori om hur det ideala samtalet kan nås.¹⁰ Det deliberativa samtalsidealet är även enligt Demokratiutredningen ett ideal som bör eftersträvas för att få ett så demokratiskt samtal som möjligt.^{11 12} Det går därmed att ställa frågan; vad ger den deliberativa teorin för svar på hur det nya problemet desinformation bör hanteras i sociala medier? Och klarar teorin av att ge ett entydigt svar på hur desinformationen bör hanteras, eller behöver den utvecklas för att kunna ge ett klart svar på frågan? Den här uppsatsen kommer genom en teoretisk analys och diskussion i politisk teori besvara de frågorna.

_________________________________

8 Engelmark, Desinformation som redskap i utrikespolitiken

9 Svensson, ”Ett hot mot den svenska demokratiska processen”

10 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?

11 SOU, En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet Demokratiutredningens betänkande

12 SOU, Låt fler forma framtiden!: del B, betänkande av 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka och ge ett entydigt svar på hur desinformation i kommentarsfält på sociala medier givet det deliberativa demokratiidealet bör hanteras.

Forskningsfrågorna uppsatsen avser besvara är därmed:

- Bör desinformation i kommentarsfält på sociala medier normativt givet det deliberativa demokratiidealet raderas bort eller lämnas kvar?

- Är det praktiskt genomförbart att hantera desinformation på det vis det deliberativa demokratiidealet normativt förespråkar, och bör desinformation givet det praktiska

perspektivet raderas bort eller lämnas kvar?

På basis av analysen ges i uppsatsens avslutande kapitel ett förslag på en utveckling av den deliberativa teorin. Utvecklingsförslaget ges som ett led i att kunna besvara syftet och därmed ge frågan hur desinformation i kommentarsfält på sociala medier bör hanteras ett entydigt svar.

2 Tidigare forskning

I det här kapitlet ges en bild av hur forskningssamhället ser på sociala medier som fenomen. Här presenteras även en bild av den forskning som främst gjorts kring förhållandet deliberativ demokrati och sociala medier. Kapitlet avslutas med en kort

diskussion kring uppsatsens plats i forskningen.

Som nämnt inledningsvis finns hos många forskare idag uppfattning om att sociala medier kan verka demokratiserande.¹³ Inom forskningen finns därmed exempel på studier som stödjer den bilden. En studie pekar exempelvis på att den egyptiska revolutionen 2011 katalyserades av sociala medier då de användes som en plattform för opinionsbildning.¹⁴ I studien konkluderas att sociala medier kan användas som ett verktyg för politisk aktivism, och att sociala medier är en maktfull plattform för främjande av politisk förändring.¹⁵ Det finns dock de som tonar ner betydelsen av de sociala mediernas roll i revolutionen, som menar att till exempel den arabiska våren felaktigt kallas för de “sociala mediernas revolution”, då de trots att de erkänner att de sociala medierna i revolutionen användes som ett redskap för att sprida information, menar att revolutionen troligen hänt även utan de sociala medierna.¹⁶ Det finns de inom forskningssamhället som tenderar att hålla med föregående, där de menar att de sociala medierna användes för att sprida information, istället för att uppmana till revolution.¹⁷

Det finns dock de som påtalar att det även finns negativa sidor av de sociala medierna, att de kan bidra till ett ytligt demokratiskt deltagande, eller “slacktivism”, som innebär att de som aktiverar sig online gör så för att känna att de bidrar till samhället, medan

_________________________________

13 Carlsson, Nilsson & Lindgren, Digital politik: sociala medier, deltagande och engagemang, s.8

14 Alaimo, How the Facebook Arabic Page ”We Are All Khaled Said” Helped Promote the Egyptian Revolution, s.1

15 Ibid

16 Snickars & Strömbäck, Myten om internet, s.44

17 Ehrenberg, Social media didn´t spur Arab Spring, s.9

det egentligen inte gör någon verklig politisk skillnad.¹⁸ Vissa, som exempelvis Pariser, menar även att de sociala medierna inte bidrar till dialog, utan till till så kallade

“filterbubblor”, där människor endast diskuterar och läser sådant politiskt som intresserar dem, och att den politiska diskursen därmed kan komma till skada.¹⁹ Det finns dock empiriska studier som konkluderar att användare själva söker sig till grupper med likasinnade, i syfte vill undvika konflikter.²⁰ Vidare menar ytterligare övriga att sociala medier, utöver att bli ett verktyg för medborgarna att uttrycka sig genom, kan göra att demokratins motståndare får ytterligare en plattform. Studier har gjorts som exempelvis visar att auktoritära stater kan använda sociala medier för att på ett effektivt sätt trakassera oppositionella grupper i syfte att behålla sin makt.²¹

Gällande relationen deliberativ demokrati och sociala medier har mycket av den forskning som gjorts fokuserats på att försöka undersöka de sociala mediernas potential att vara en plattform för deliberativa samtal, och därmed ifall samtalen online är deliberativa. Gibbs ställer i sin studie frågan ifall sociala medier har en potential att vara en offentlighet för deliberativa samtal, och jämför Facebook med YouTube i syfte att undersöka det. Hon kommer till exempel fram till att YouTube har ett något sämre samtalsklimat än Facebook, då det i högre grad är ett anonymt forum.²² En annan studie har istället via en kvantitativ metod undersökt ifall danska riksdagsledamöter kommunicerar med medborgarna i enlighet med det deliberativa idealet, där författaren kommit fram till att de i hög grad gör på så vis, till skillnad mot vad studier i andra länder kommit fram till.²³

_________________________________

18 Morozov, The net delusion, s.189

19 Pariser, The filer bubble: what the Internet is hiding from you, 10,15

20 Seargeant & Tagg, Social media and the future of open debate: A user-oriented approach to Facebook´s filter bubble conundrum, s.1

21 Pearce, Democratizing kompromat: the affordances of social media for state-sponsored harassment, s.1169

22 Gibbs & Halpern, Social media as a catalyst for online deliberation? Exploring the affordaces of Facebook and YouTube for political expression

23 Sørensen, Political conversations on Facebook-the participation of politicians and citizens, s.664

Forskningens fokus har således främst gällande relationen sociala medier och deliberativ demokrati varit att undersöka ifall deliberativ demokrati kan fungera även i den nya offentligheten sociala medier, istället för utanför den digitala sfären, som den först designades att fungera i. Det är på ett vis även vad den här studien syftar till att göra, men istället för att undersöka hur deliberativt sociala medier är, utgår den från det deliberativa idealet och utmanar teorin genom att ställa frågan hur ett relativt nytt problem, på en relativt ny arena, givet idealet bör hanteras. Studien avser således bidra till kunskapen om den deliberativa demokratins funktion på en ny arena, och avser även utveckla teorin ifall den inte kan ge ett entydigt svar på hur desinformationen i kommentarsfälten bör hanteras.

3 Teori

Kapitlet börjar med en beskrivning av hur det centrala begreppet desinformation kommer användas i analysen och uppsatsen, och fortsätter med en beskrivning av vad deliberativ demokrati är, samt en kort kritikdiskussion, i syfte att skapa en förståelse för den teori som ligger till grund för uppsatsen. Under avsnittet Förutsättningar för ett gott deliberativt samtal, presenteras mer precist de utgångspunkter som på olika sätt kommer användas för att besvara uppsatsens forskningsfrågor.

3.1 Definition av begreppet desinformation

Fallis menar att desinformation är ett komplext begrepp, men menar att den mest legitima definitionen är ”vilseledande information som har den inneboende funktionen att vilseleda människor”.²⁴ Fallis presenterar tre drag som kännetecknar desinformation, varav det första är att desinformation är en typ av information.²⁵ Begreppet information kan förstås på en rad olika vis, men ska här förstås som en presentation om att någonting är på ett speciellt sätt. Enligt tolkningen kan innehållet i informationen därmed vara såväl sant som falsk. Det andra draget som karaktäriserar desinformation är att det är en form av vilseledande information. Med det menas att informationen sannolikt ska kunna skapa en falsk bild av verkligheten hos mottagaren, för att räknas som desinformation.^{26 27} Det vilseledande innehållet behöver dock inte faktiskt vilseleda någon, men ska ändock inneha en möjlighet att kunna göra på så vis.

Det tredje och sista draget som definierar vad desinformation är, är att sändaren av

_________________________________

24 Fallis, What is disinformation?, s.422,413

25 Ibid, s.404

26 Ibid, s.406

27 Ibid, Fallis menar att det är svårt att säga vad som kan och inte kan vilseleda människor. I uppsatsen utgås från att uppenbart felaktig information såsom att endast katter skulle befolka världen inte sannolikt kan skapa en falsk bild av verkligheten hos mottagaren.

desinformationen är medveten om att informationen kan vara vilseledande, att det inte är någon olyckshändelse att informationen är vilseledande.²⁸

Enligt definitionen räknas därmed uppsåtliga lögner och även förfalskade bilder som desinformation, till skillnad mot satir, skämt, sarkastiska kommentarer, ärliga och uppriktiga fel och icke trovärdiga lögner som inte räknas som desinformation.²⁹ Det kan även vara så att en person av misstag säger någonting som ligger i linje med sanningen, när hen egentligen tänkt ljuga. Inte heller då räknas det som desinformation, då det inte möjligen kan vilseleda.³⁰

Fallis menar vidare att det finns ytterligare fem typer av desinformation. Den första kallar han sann desinformation. Ett exempel på sådan är när politiker uppsåtligen väljer att betona endast en viss typ av fakta. Då det innebär ett medvetet vilseledande, räknas det som desinformation.³¹ Vad Fallis även menar är desinformation är sådan information som inte medvetet syftar till att faktiskt vilseleda människor, men där det ändå finns en medvetenhet att informationen kan ha en funktion att vilseleda. Han exemplifierar med en forskningsstudie som gjordes på internet, där forskare medvetet placerade ut felaktiga uppgifter på Wikipedia, för att se hur lång tid det tog innan någon tog bort den. Fallis menar med det att syftet inte var att faktiskt vilseleda människor, samtidigt som informationen syftade till att vara vilseledande. Det var således inget misstag att informationen var vilseledande, varvid den därav räknas som desinformation.³²

Desinformation menar författaren även kan vara altruistisk information, det vill säga sådan osann information som gynnar mottagaren. Även om sådan information inte

_________________________________

28 Ibid, s.406

29 Ibid, s.415

30 Ibid, s.408

31 Ibid, s.409

32 Ibid, s.410

syftar till att göra någon skada, kan den dock vara avsiktligt vilseledande.³³ Likadant räknas potentiellt skadlig information för sändaren som desinformation. Ett exempel på när sådan information skulle kunna ske i ett samtal är när sändaren inte vill “skämma ut sig” genom att säga något som inte verkar acceptabelt för de andra samtalsdeltagarna, och därmed istället säger någonting som är osant. Inte heller i en sådan situation är vilseledandet ett misstag, och räknas därför som desinformation.³⁴

Adaptiv desinformation är även enligt Fallis desinformation. Till sådan information räknas konspirationsteorier.³⁵ Även om de inte i sig räknas som desinformation, menar Fallis de kan bli det ifall någon webbsida eller media plockar upp de felaktiga teorierna och sprider dem vidare i syfte få fler läsare eller tittare som kan anse konspirationsteorierna övertygande. Det är då inte längre något misstag att de felaktiga teorierna sprids, utan då tjänar någon systematiskt på de felaktiga uppgifterna.³⁶

Då det är oklart i Fallis rapport om de webbsidor eller media som sprider konspirationsteorierna är medvetna om teoriernas eventuella inneboende felaktigheter, och då det svårligen går att utgå från att alla konspirationsteorier är felaktiga, bör dock konspirationsteorier inte definieras som desinformation, varför konspirationsteorier i den här uppsatsen inte kommer definieras som desinformation. Det är svårt att expandera begreppet till att även innehålla omedvetet spridande av falsk information, utan att kollapsa distinktionen mellan desinformation och oavsiktliga felaktigheter. Att avlägsna alla referenser till medvetenhet om vilken funktion eller effekt som informationen kan ha, skulle även innebära att avvika alltför mycket från den vardagliga definitionen av begreppet, vilken ungefär är spridning av särskilt avsiktligt felaktig information.³⁷

_________________________________

33 Ibid, s.412

34 Ibid, s.413

35 Ibid, s.411

36 Ibid

37 Nationalencyklopedin, Desinformation

Den definition av begreppet desinformation som kommer användas i uppsatsen är således den starkt inspirerade, men ändock modifierade definitionen gjord av Fallis nämligen; desinformation är vilseledande information som har den medvetna funktionen att vilseleda.³⁸³⁹

3.2 Den deliberativa demokratiteorins karaktäristiska drag och kritik

Den deliberativa demokratiteorin är ett liberalt demokratiideal och en tankeskola som främst utgår från att beslut som tas av medborgare och deras representanter bör rättfärdigas, det vill säga anges skäl för, i syfte att legitimera samhällets lagar och regler.⁴⁰

Amy Gutmann och Dennis Thompson menar att det finns fyra drag som är karaktäristiska för det deliberativa demokratiidealet, vilka alla kretsar kring det önskvärda behovet av att rättfärdiga beslut. De menar därför att den mest grundläggande karaktäristikan för idealet är just behovet av motiverade argument.⁴¹ Principen är att de förnuftiga motiveringar som görs i ett deliberativt samtal ska blir så bra, att alla fria och jämlika individer ska kunna acceptera dem och leva under dem.

Det är således enligt det deliberativa idealet inte nog med att en majoritet anser någonting i en fråga, eller att ett bra argument framförs, utan målet är att motiveringarna ska kunna accepteras av alla fria individer.⁴² Tanken att medborgare ska vara deltagande i demokratin, och inte endast vara passiva medborgare som styrs av politiker

_________________________________

38 Fallis, What is disinformation?, s.413,422

39 För Fallis diskussion om sådant som även kan vara desinformation se ibid s.418-420

40 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.3,4

41 Ibid

42 Ibid

är ingen unik tanke för det deliberativa idealet, utan är tanke som grundar sig i deltagardemokratin, som utgår från att människor bör deltaga i politiken även mellan de allmänna valen.⁴³ Vad det deliberativa idealet fokuserar på är dock att ett sådant deltagande främst bör innefatta deliberativa samtal.⁴⁴ Ett samtal är deliberativt när de som medverkar presenterar skäl för sina argument, och lyssnar på andras skäl, och sedan förnuftigt resonera kring dessa. Samtalet är menat att uttrycka värdet i att visa respekt för sina medmänniskor; tas ett beslut av ledande politiker utan att ett resonerande samtal förts kring frågan, menar den deliberativa demokratins teoretiker att det politiska systemets legitimitet kan komma att ifrågasättas, och så även de styrandes respekt för medborgarna.⁴⁵ Det är nära sammankopplat med det andra drag som enligt Gutmann och Thompson karaktäriserar den deliberativa skolan. De talar om ömsesidighet som ytterligare ett grundelement i det deliberativa demokratiidealet. Dels bör en ömsesidighet finnas mellan medborgare och styrande som nyligen beskrivet, men ömsesidigheten hänvisar även till att de skäl som anförs bör vara tillgängliga och förståeliga för alla som kommer beröras av beslutet. Ska en person leva efter andras viljor måste denne förstå dem, och tvärtom. För att det ska kunna äga rum behöver resonerandet därför ske offentligt samtidigt som innehållet i samtalet behöver vara förståeligt för alla som berörs.⁴⁶

Den tredje karaktäristikan menar Gutmann och Thompson är att de som ingår i ett samtal inte endast ses resonera för resonerandets skull, utan att de beslut som kommer utav samtalet har ett mål att vara bestående över en tidsperiod. Samtalet äger rum i syfte att påverka de beslut en regering ska ta, eller påverka en process som senare kommer påverka politiska beslut.⁴⁷ Vad som dock även utmärker den deliberativa demokratiteorin och som är det fjärde draget, är att den räknas som en dynamisk

_________________________________

43 Gilljam & Hermansson, Demokratins mekanismer, s.108,109

44 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.4

45 Ibid

46 Ibid

47 Ibid, s.5

process. Även om målet är att besluten i viss utsträckning ska vara bestående, bör de enligt teorin inte vara skrivna i sten. Ett sådant förhållningssätt möjliggör för dialog kring beslutet även efter det är taget, och kan därmed leda till en revidering av beslutet.⁴⁸ Gutmann och Thompson poängterar även att ett sådant samtal bör kännetecknas av att försöka minimera skillnaderna mellan de som i samtalet tycker olika. De menar vidare att de flesta deliberativa teoretiker inte menar att målet bör vara ett sökande efter att komma överens, att nå konsensus, utan att målet istället, som tidigare nämnt, bör vara att gemensamt komma fram till ett beslut som alla är villiga att acceptera.⁴⁹ Frågan om konsensus bör eftersträvas eller inte är dock någonting som delar de deliberativa teoretikerna, och något som ständigt förs diskussioner kring.⁵⁰

Det finns även de som ifrågasätter den deliberativa kärnan att beslut behöver rättfärdigas för att legitimeras. Joseph Schumpeter är frontfigur för det valdemokratiska synsättet, där han menar att människor inte borde ha mer inflytande i politiken än att välja dess företrädare i återkommande val, då människan till naturen är för inkompetent och ointresserad av politik.⁵¹ Han kritiserar även den deliberativa tanken om att det skulle finnas eller vara möjligt att nå ett allmänt bästa som genom ett förnuftigt resonemang skulle gå att enas om, där han menar att det istället är en opinion som är möjlig att inhämta.⁵² Som ett svar på Schumpeters minimalistiska demokratiteori, ifrågasätter deltagardemokratiska och deliberativa förespråkare dock hur teorin samtidigt som den sätter tilltro till medborgares förmåga att kunna fatta goda beslut på valdagen, kan mena att de är för inkompetenta för att vara deltagande mellan valen.⁵³

_________________________________

48 Ibid, s.6

49 Ibid, s.7

50 Ibid, s.26

51 Premfors & Roth, Deliberativ demokrati, s.279-281

52 Schumpeter, Capitalism, socialism and democracy, s.226,241,242

53 Held, Models of democracy, s.153,154

3.3 Förutsättningar för ett gott deliberativt samtal

3.3.1 Vikten av kommunikativt handlande och rättfärdigande av argument utifrån rationalitet

Enligt Habermas kan människor i ett samtal handla antingen förståelseorienterat och därmed handla kommunikativt i syfte att nå samförstånd, eller framgångsorienterat och därmed strategiskt, i syfte att uppfylla egocentriska preferenser.⁵⁴ Enligt det deliberativa idealet är som ovan nämnt samförstånd en strävan, varför det kommunikativa handlandet därmed är det önskvärda. För att lyckas handla förståelseorienterat, bör människor därmed enligt Habermas teori om det kommunikativa handlandet följa tre regler eller som Habermas kallar dem,

“giltighetsprinciper”, då de samtalar.⁵⁵ Följs de fyra giltighetsprinciperna kan en rationell argumentation därmed föras, vilket i och med målet att nå samförstånd, anses önskvärt enligt det deliberativa idealet. Handlar en person strategiskt i ett samtal uppfyller personen med andra ord inte villkoren för kommunikativt handlande, vilket gör att Habermas menar att medvetet vilseledande klassificeras som strategiskt handlande, då det innebär att medvetet underlåta att uppfylla villkoren för kommunikativt handlande.⁵⁶

Giltighetsanspråken Habermas menar bör vara inbyggda i de utsagor som görs i samtal, och som han menar bör följas i syfte att handla kommunikativt är som nämnt tre till antalet, och är alla byggda utifrån att en förståelseorienterad talhandling ska kunna bestridas, ifrågasättas.⁵⁷ I en ideal talsituation menar han att följande krav finns på en samtalsdeltagares yttrande, nämligen a) att den gjorda utsagan är sann, b) att den

_________________________________

54 Habermas, Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle, s.99,100

55 Ibid, s.99-101

56 Ibid

57 Ibid, s.126

avsedda handlingen är riktig med hänsyn till den gällande normativa kontexten och c) att talarens manifesta intention är avsedd sådan som den yttras.⁵⁸

Med sanningsanspråket (a) menar Habermas att talaren har en förpliktelse att redovisa grunder. Han menar att det i ett samtal, om det visar sig vara nödvändigt, ska vara möjligt att “gå tillbaka till den erfarenhetskälla ur vilken talaren hämtat vissheten om att hans påstående är sant”.⁵⁹ Med “sann” menar Habermas därmed att utsagan står för något som aktören håller för sant. Om motiveringen inte avlägsnar den tvivel som de andra samtalsdeltagarna rest, kan en teoretisk diskurs kring sanningsanspråket fortsättningsvis föras. I en sådan diskurs är det talarens förpliktelse att rättfärdiga hens yttrande.⁶⁰ Habermas menar att talaren i ett deliberativt samtal behöver visa en logisk koppling mellan det skäl som anges och det argument som anförs. Det är det här Habermas menar med riktighetsanspråket (b). Rättfärdiga ett yttrande gör en talare genom att “hänvisa till den normativa kontext som skänker talaren övertygelsen att hans yttrande är riktigt”.⁶¹ Om tvivel fortfarande finns trots rättfärdigandet, kan en diskurs återigen föras, men denna gång en praktisk diskurs. I denna diskurs prövas anspråket på giltighet för den norm som ligger till grund, istället för riktigheten i talarens yttrande.⁶² Med (c), att talarens manifesta intention är avsedd sådan som den yttras, menar Habermas att talaren har en förpliktelse att kunna visa att denne är ärlig med sina intentioner att argumentera för eller mot någonting i en viss fråga.⁶³ Argumenterar en person för exempelvis striktare djurhållning för att denne anser att djuren har en själ, ska denne anföra detta i sin argumentation, istället för exempelvis hänvisa till människors hälsa.

_________________________________

58 Ibid, s.212

59 Ibid

60 Ibid

61 Ibid

62 Ibid

63 Ibid

Genom att följa giltighetsanspråken och därmed handla kommunikativt, menar Habermas det som nämnt leder till en rationell argumentation, vilket enligt honom är önskvärt i ett deliberativt samtal.⁶⁴

3.3.2 Vikten av rättfärdigande av argument utifrån andra premisser än rationalitet

Det finns de teoretiker som ifrågasätter Habermas starka fokus på rationalitet, där de i samma andetag argumenterar för att även andra former av rättfärdiganden av argument bör få plats i det deliberativa samtalet. Mansbridge är en av de som menar att narrativ, det vill säga berättelser från livet även borde få användas för att rättfärdiga ett argument i ett deliberativt samtal, då hon menar det skulle kunna bidra till en ökad trovärdighet till ett argument, bidra till en ökad empati samt att det skulle kunna få andra samtalsdeltagare att förstå till exempel en orättvisa.⁶⁵ Nanz menar även att personliga historier bör få finnas med i ett deliberativt samtal, då hon menar det kan hjälpa personer att uttrycka sig och visa sin identitet. Det refererar till ett av det deliberativa idealets värden, nämligen att alla människor som omfattas av ett beslut bör ha en jämlik möjlighet att uttrycka sig.⁶⁶ För att alla ska få en sådan möjlighet menar även vissa teoretiker att mer emotionell kommunikation som syftar till att ändra människors åsikter borde få vara en del av det deliberativa samtalet. De menar att känslorna direkt eller indirekt fungerar som ett rättfärdigande av ett argument, då känslorna skulle kunna få andra samtalsdeltagare att reflektera över ett specifikt diskussionsämne, och även få de mer engagerade.⁶⁷ En strikt rationell diskurs utan känslor menar vissa kan vara

_________________________________

64 Habermas, Kommunikativt handlande:texter om språk, rationalitet och samhälle

65 Bohman et al, The Place of Self-Interest and the Role of Power in Deliberative Democracy, s.67

66 Nanz, Europolis: Constitutional Patriotism Beyond the Nation State, se Steiner, The foundations of deliberative democracy: empirical research and normative implications, s.58

67 Krause, Civil passions: moral sentiment and democratic deliberation, se Steiner, The foundations of deliberative democracy: empirical research and normative implications, s.61

exkluderande.⁶⁸ Även Dryzek tenderar att hålla med Mansbridge. Han argumenterar för att även humor och retorik borde få användas i ett deliberativt samtal. Om inte som ett rättfärdigande av ett argument, som någonting som kan bidra till reflektion.⁶⁹ Habermas menar dock att skämt inte bidrar till någonting mer i ett samtal än ett medvetet försök att förvirra de övriga samtalsdeltagarna, vilket skulle kunna hindra det bästa argumentet

från att vinna.⁷⁰

Vissa som är för exempelvis narrativ i samtalen är dock medvetna om att de kan skapa problem. De pekar på att narrativen bör accepteras med försiktighet, då gränsen mellan att tillföra någonting värdefullt till samtalet och manipulera det genom exempelvis känslofyllda personliga berättelser, är hårfin.⁷¹ Landwehr menar även att det kan uppstå svårigheter att avgöra vad som är sant och inte då retorik eller narrativ används i ett samtal, och menar därför att de endast bör användas såtillvida det inte blir på bekostnad av det deliberativa idealets kärna, nämligen det ömsesidiga utbytet av argument.⁷²

Mucciaroni och Quirk tar dock istället Habermas tankar om rationellt rättfärdigande ett steg längre, och menar att argument behöver rättfärdigas på ett intelligent vis.⁷³ De menar att det inte, som Habermas framstället det, är nog med att det finns en logisk koppling mellan det skäl som anges och det argument som anförs, utan att skälet måste kunna understödjas av empirisk forskning, på uttalanden från experter eller kvalificerade professorer. Det menar de kan bidra till att hindra vilseledande

_________________________________

68 Young, Inclusion and democracy, s.56

69 Dryzek, Democratization as Deliberative Capacity Building, s.1381

70 Jaramillo et al, Deliberation across Deeply Divided Societies, s.109

71 Hansen, Deliberative democracy and opinion formation, se Steiner, The foundations of deliberative democracy: empirical research and normative implications, s.60

72 Landwehr, personlig kommunikation mellan Landwehr och Steiner 10 mars 2010, se Steiner, The foundations of deliberative democracy: empirical research and normative implications, s.59

73 Mucciaroni & Quirk, Rhetoric and reality: going beyond discourse ethics in assessing legislative deliberation, s.42,49

information och felaktigheter. ⁷⁴⁷⁵ Bächtiger lyfter även fram att det är viktigt att det som sägs i ett deliberativt samtal är faktuellt sant och att ingen information som kan vara relevant för de andra samtalsdeltagarna ska kunna undanhållas. För att undvika sådant oönskat i samtalet menar han därför att ett deliberativt samtal bör innehålla tydliga drag av kritiskt ifrågasättande och diskussioner liknande rättsliga korsförhör.⁷⁶

3.3.3 Vikten av gott uppförande i samtal

Som tidigare nämnt är det inom den deliberativa teorin av vikt att deliberatörerna visar ömsesidig respekt gentemot varandra under samtalets gång, genom att lyssna till alla i samtalet.⁷⁷ Vad som även är önskvärt är att varje deliberatör bör respektera åsikter som inte nödvändigtvis stämmer överens med de egna. Det betyder även att alla som ska deltaga i samtalet bör gå in i samtalet med inställningen att ett gemensamt intresse finns och deltagarna bör även ange skäl som de tror kan accepteras av de andra.⁷⁸ Det finns även de som lyfter fram sådant som inte är välkommet beteende i ett deliberativt samtal.

Mouffe till exempel argumenterar för att det är viktigt att olika åsikter får uttryckas i ett samtal, samtidigt som hon menar att det är av vikt att det sker utan påhopp på andra samtalsdeltagare.⁷⁹ Görs påhopp är det en indikation på att personen i fråga inte strävar efter att komma fram till ett beslut som alla är villiga att acceptera, vilket som tidigare nämnt är ett grundläggande mål inom den deliberativa teorin.⁸⁰ Önskvärt för att ett deliberativt samtal ska kunna leda till en konstruktiv diskussion är därför att samtalet

_________________________________

74 Ibid

75 Författarna menar det bör gå till på så vis då lagstiftare ska fatta beslut, t.ex. i den amerikanska kongressen

76 Bächtiger, On Perfecting the Deliberative Process: Agonistic Inquiry as a Key Deliberative Technique, s.3

77 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.4

78 Bohman, Public deliberation: pluralism, complexity, and democracy, s.55-57,4,5

79 Mouffe, The democratic paradox, s.104

80 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.7

innehåller ett visst mått av respekt. Förlöjliganden och användning av öknamn, attacker på samtalsdeltagare⁸¹ och ett aggressivt språk är därför inte välkommet i samtalet.⁸²

3.3.4 Vikten av deliberativa övningsplatser

Trots teorins normativa fokus på att beslut bör rättfärdigas efter förnuft, erkänner den dock att människan kan besitta en ofullständig förståelse, och därmed endast kan argumentera utefter vad hen för tillfället ansåg var förnuftigast.⁸³ För att kunna rätta till beslut som tagits på grund av en sådan ofullständig förståelse, strävas därför efter att ständigt ha deliberativa samtal. Teorin utgår från att samtalen kan leda till att människan både ökar sin egen kunskap och skapar en förståelse för andras tankar och argument.

Den utgår även från att samtalen bidrar till att deltagarna kan lära av varandra och lösa missförstånd, och därmed utveckla nya sätt att se på politiska problem.⁸⁴

Relaterat till resonemangen ovan finns även en tanke om att det för medborgare är viktigt att öva på att bli goda deliberatörer för att kunna deltaga i deliberativ politik.

Enligt idealet är det därav av vikt att det finns arenor som kan fungera som deliberativa övningsplatser för medborgare, där de kan öva på politiska överläggningar. ⁸⁵ I den här uppsatsen ses kommentarsfälten på sociala medier som en sådan arena. Johnston och Searing resonerar liknande då de lyfter fram att vardagliga politiska samtal har en dialogisk, meningsskapande funktion, “[it] helps citizens to work out their preferences, try out justifications for them, and develop confidence about performing in the public

_________________________________

81 Brooks & Geer, Beyond negativity: The effects of incivility on the electorate, s.1

82 Graham, Needles in a haystack, s.21

83 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.6,11,12

84 Ibid, s.12

85 Ibid, s.35

arena”.⁸⁶ Det finns därmed en tanke om att de deliberativa samtalen har ett värde i att de är utbildade och utvecklande.⁸⁷

3.3.5 Vikten av det offentliga samtalets renande verkan och hycklerirestriktion

I det deliberativa demokratiidealet finns även en tanke om att offentliga samtal ska bidra till att rena samtalet från sådant som anses kunna störa det, vilket anses vara fördomar, omoraliska argument⁸⁸ och som tidigare nämnt även egocentriska argument.⁸⁹ Tanken är att samtalets öppna karaktär ska “avskräcka” samtalsdeltagare från att använda argument de tror andra samtalsdeltagare tycker illa om. Det offentliga samtalet ses med andra ord skapa en psykologisk press på deltagaren, så denne självcensurerar sig.⁹⁰ Så långt förändras kvaliteten på samtalsdeltagarens argumentation endast på ytan. Enligt Elsters teori om offentlighetens hycklerirestriktion kan dock självcensureringen medföra att personen tids nog faktiskt antar det förnuftiga argumentet, som ett resultat av kognitiv dissonans.⁹¹⁹² Grundtanken i offentlighetens hycklerirestriktion är därmed att de offentliga samtalen kan medföra att kvaliteten på samtalsdeltagarnas argument höjs.⁹³

_________________________________

86 Johnston & Searing, Studying Everyday Political Talk in the Deliberative system, s.281

87 Gutmann & Thompson, Why deliberative democracy?, s.35

88 Elster, Deliberative democracy, s.170-173

89 Habermas, Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle, s.99

90 Elster, Deliberative democracy, s.170-173

91 Ibid

92 Nationalencyklopedin, Dissonansteori/Kognitiv dissonans, ”Kognitiv dissonans avser det obehagliga känslotillstånd som uppstår när en person samtidigt omfattar sinsemellan oförenliga attityder, eller när det råder en konflikt mellan vederbörandes attityder och handlingar. Detta leder till en strävan att förändra attityderna eller handlingarna så att de blir förenliga (konsonanta) med varandra.”

93 Elster, Deliberative democracy, s.170-173

4 Metod och material

I det här kapitlet beskrivs vilka metoder som använts för att få svar på forskningsfrågorna. En förklaring följer därefter angående det vilket material som använts och varför, för att kunna utföra syftet med uppsatsen och besvara forskningsfrågorna, samt en beskrivning av det teoretiska och analytiska tillvägagångssättet. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion och en beskrivning av vilka avgränsningar som gjorts.

4.1 Normativ metod och normativ givet-att analys

I den här uppsatsen används en normativ metod, då en sådan syftar till att söka vetenskapliga svar på frågor om hur något bör vara, vilket uppsatsens forskningsfrågor syftar till att göra.⁹⁴ Forskningsfrågornas bör-karaktär och teoretiska slag utgjorde därmed grunden till metodvalet. Vidare valdes, för att besvara forskningsfrågorna, den typ av normativa analysmetod som kallas för normativ givet att-analys. Syftet med en sådan analys är bland annat att undersöka om “olika värden kan leda till olika normativa slutsatser i en och samma fråga”⁹⁵, vilket uppsatsen avser göra. Värdena på uppsatsens frågor är det normativa perspektivet respektive det praktiska. Det som undersöks är därmed huruvida svaret på frågan ifall desinformation i kommentarsfält på sociala medier givet det deliberativa demokratiidealet borde raderas bort eller lämnas kvar får olika svar beroende på om frågan ställs utifrån ett normativt perspektiv jämfört med utifrån ett praktiskt perspektiv. Att undersöka syftet både genom ett normativt och praktiskt perspektiv möjliggör för en grundlig analys, varför den undersöks på så vis.

Det är även därmed ett valitt sätt att undersöka syftet på, det vill säga det som avser

_________________________________

94 Badersten, Normativ metod: att studera det önskvärda, s.7,8

95 Ibid, s.44

undersökas undersöks genom att operationalisera på det viset.⁹⁶ Syftets formulering

“hur desinformation bör hanteras” operationaliserades även till “ifall desinformation bör raderas bort eller lämnas kvar” i syfte att skapa en tydlighet i uppsatsen samt för att kunna utföra en systematisk analys, och även för att möjliggöra en replikering, det vill

säga en upprepning av studien.⁹⁷

Till skillnad mot den analys Badersten kallar för normativ analys i egentlig mening, är syftet med givet att-analysen inte att ta ställning i någon fråga. Den syftar istället till att problematisera och jämföra olika svar på bör-frågor, vilket även avses göras i uppsatsen.⁹⁸ Medan den första forskningsfrågan besvaras med hjälp av ett antal förutsättningar för vad som krävs för att ett samtal ska bli ett gott deliberativt samtal, besvaras den andra frågan med hjälp av en genomförbarhetsanalys. I samband med att den andra forskningsfrågan besvaras görs även jämförelsen och problematiseringen av de olika svaren på de två forskningsfrågorna. Det görs genom att problematisera de skilda slutsatserna, vilket i sin tur görs genom att problematisera genomförbarheten, det vill säga genom att problematisera om de normativa principer som förespråkas av idealet är möjliga att genomföra i praktiken.⁹⁹ Frågorna analyseras och besvaras under kapitlet Analys och resultat.

_________________________________

96 Bjereld, Demker & Hinnfors, Varför vetenskap?: om vikten av problem och teori i forskningsprocessen, s.112

97 Esaiasson, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.33

98 Badersten, Normativ metod: att studera det önskvärda, s.44-47

99 Ibid

4.2 Teoriutvecklande bidrag

Inledningsvis i denna studie står att finna att uppsatsen har för avsikt att ge förslag på en möjlig utveckling av den deliberativa demokratiteorin, för att kunna besvara syftet och därmed ge frågan hur desinformation i kommentarfält på sociala medier bör hanteras ett entydigt svar. Studien har därmed ett teoriutvecklande inslag och har således konstruktiva ambitioner, vilket är vanligt i normativa studier.¹⁰⁰ Studien innehar det konstruktiva inslaget då jag tillhör de som anser att forskning borde gå ut på att försöka skapa en bättre förståelse av världen, och därmed liksom andra anser att forskare borde känna ett ansvar att bidra med en lösning på det problem de finner.¹⁰¹ Det utvecklande bidraget ligger därmed i att finna en lösning på det genomförbarhetsproblem som analysen visar kan uppstå.

Bjereld menar dock att det som nybörjare kan vara svårt att utan någon forskningsbakgrund teoriutveckla, där han menar att utvecklingsförsök ofta leder till återvändsgränder och att den oerfarne uppfinner hjulet igen.¹⁰² Då han pekar på att grunden till problemet ofta handlar om att nybörjaren inte känner sitt studieobjekt tillräckligt, har väsentligt med tid avsatts för att lära känna studieobjektet, det vill säga den deliberativa demokratiteorin. Utvecklingsförslagen har även noga gåtts igenom, i syfte att säkerställa att hjulet inte uppfinns igen. Förslaget på den möjliga utvecklingen görs under kapitlet Slutsatser.

_________________________________

100 Ibid, s.38

101 Bjereld, Demker & Hinnfors, Varför vetenskap?: om vikten av problem och teori i forskningsprocessen, s.95

102 Ibid, s.94

4.3 Operationalisering och material

För att läsaren skulle kunna sätta sig in i uppsatsens mest centrala begrepp, och för att möjliggöra för en systematisk analys, definierades därför begreppet desinformation.

Det var därav ett steg till en valid studie, och gjordes därmed även för att möjliggöra en replikering av uppsatsen.¹⁰³ För att definiera begreppet användes Fallis rapport, då den föreföll tillförlitlig, då författaren även går igenom tidigare definitioner. Den valdes även då rapporten är relativt färsk, vilket kan anses vara viktigt då begreppet har en med tiden föränderlig karaktär. Eftersom det var fruktbart att i analysen av den första forskningsfrågan använda den mer detaljerade definitionen, vilken beskriver vad desinformation faktiskt är, användes i den frågan förutom den grundläggande definitionen av desinformation som är vilseledande information som har den medvetna funktionen att vilseleda, även den som föreskriver vad desinformation mer precist är, det vill säga att desinformation är uppsåtliga lögner, sann desinformation, desinformation som inte syftar till att faktiskt vilseleda någon, sådan osann information som gynnar mottagaren av informationen samt sådan information som kan skada sändaren.¹⁰⁴

För att kunna välja analytiska utgångspunkter och beskriva teorin lästes därefter den deliberativa demokratiteorin in grundligt, och avslutades när en mättnad uppfattades, det vill säga då ingenting nytt väsentligt tillfördes av läsningen. Därefter beskrevs den deliberativa demokratins karaktäristiska drag, vilka finns med i uppsatsen för att läsaren ska förstå den teori uppsatsen vilar på, och även för att möjliggöra en tillbakaknytning till teorins grundläggande tankar. För att beskriva dragen användes teoretisk litteratur i form av Gutmann och Thompsons Why deliberative democracy?. Boken valdes då den sammanfattade det den övriga litteraturen beskrivit, samt då den framstod som

_________________________________

103 Esaiasson, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.61,33

104 Se avsnitt 3.1

tillförlitlig, eftersom ett flertal forskningsrapporter och avhandlingar använt litteraturen på liknande vis.¹⁰⁵ En kort beskrivning av den kritik Schumpeter framför mot det deliberativa och deltagardemokratiska idealet valdes även att presenteras, då kritiken kan göra det lättare att kritisera studiens resultat och teoriutvecklande förslag.

Vidare valdes de utgångspunkter vilka på olika vis skulle användas för att besvara forskningsfrågorna. Alla utgångspunkter kretsar kring de förutsättningar som krävs för att skapa ett gott deliberativt samtal. De analytiska utgångspunkterna blev fem till antalet nämligen 1. att argument behöver rättfärdigas rationellt, 2. att argument bör kunna rättfärdigas utifrån andra premisser än rationalitet, 3. att uppförandekriterier bör följas under samtalet, 4. att det finns deliberativa övningsplatser, samt 5. att offentligheten har en renande verkan på samtalet och att hycklerirestriktionen fungerar.

Eftersom en intensiv läsning gjorts bör de förutsättningar som funnits därmed vara tillförlitliga att använda som analytiska utgångspunkter. För att förtydliga har alla utgångspunkter valts för att besvara den första forskningsfrågan, medan endast en använts för att besvara den andra. Valet gjordes då forskningsfrågorna besvarades på bästa sätt genom att göra på så vis. Nedan följer en närmare beskrivning av hur varje fråga undersökts och varför.

För att kunna besvara den första forskningsfrågan, ifall desinformation i kommentarsfält på sociala medier normativt utifrån det deliberativa idealet borde raderas bort eller lämnas kvar, analyserades som ovan nämnt frågan utifrån alla valda utgångspunkter. Vilka förutsättningar som krävs för ett deliberativt samtal valdes att analyseras utefter då det var nödvändigt att veta vilka önskemål som finns för att ett uttalande eller kommentar ska räknas som deliberativt, i syfte att undersöka om det som definierats som desinformation normativt bör få vara en del av det deliberativa samtalet

_________________________________

105 Se t.ex. Himmelroos, Det demokratiska samtalet: en studie av deliberativ demokrati i ett medborgarforum

på sociala medier eller inte. Det torde därför vara ett valitt sätt att undersöka frågan på.

106

Den andra forskningsfrågan att besvara var ifall det praktiskt är genomförbart att hantera desinformation så som det deliberativa idealet normativt förespråkade, och om desinformation givet det praktiska perspektivet borde raderas bort eller inte. Frågan besvarades genom att problematisera ifall det är genomförbart att radera kommentarer som innehåller desinformation, och samtidigt följa det deliberativa idealet. Det skulle besvara frågan om det är praktiskt möjligt att givet idealet genomföra en radering och därmed om det bör göras eller inte. Genomförbarheten analyserades genom att problematisera ifall det rimligen är möjligt att utröna vad som är desinformation och inte i kommentarsfälten. Genom att utgå från definitionen av desinformation och dess fokus på att den som sprider desinformationen behöver vara medveten att den kan vilseleda, kunde det ställas mot den deliberativa tanke som även den behandlar ämnet medvetenhet/uppsåt. Det är närmare bestämt utgångspunkt nummer 4 (se ovan) som använts för att besvara den andra forskningsfrågan, nämligen den tanke som utgår från att människan kan besitta en ofullständig förståelse, och därmed endast kan agera och argumentera utifrån vad hen för tillfället ansåg var förnuftigast. Genom att besvara forskningsfrågan på det beskrivna sättet, undersöktes det som avsågs undersökas, och

tillvägagångssättet torde därmed vara valitt.¹⁰⁷

Vid analyseringen av materialet följdes noga uppsatsens definition av desinformation samt de analytiska utgångspunkterna. Då analysen av den första forskningsfrågan krävde mest energi avsattes minst tre dagars analyserade för varje utgångspunkt. I ett försök att uppnå hög reliabilitet kontrollerades även analysen av forskningsfrågorna

_________________________________

106 Esaiasson, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.61

107 Ibid

flertalet gånger, i syfte att se att inget misstag gjorts.¹⁰⁸

Materialet som användes för att beskriva de analytiska utgångspunkterna består främst av förstahandskällor skrivna av kända, välrenommerade teoretiker, då en användning av andrahandskällor kan innebära att författarens tolkningar av ursprungsteoretikerns teorier används i analysen.¹⁰⁹ Förutom Gutmann och Thompsons bok Why deliberative democracy?, användes Jürgen Habermas verk på svenska översatt till Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle. I boken teoretiserar han ingående om rationellt rättfärdigande av argument, varför verket valdes för att beskriva de tankarna i uppsatsen.¹¹⁰ Den välrenommerade teoretiker som användes för att beskriva det offentliga samtalets renande verkan och hycklerirestriktionen var Jon Elster och hans bok Deliberative democracy. Han beskrev tankarna på ett sätt som skulle få läsaren att förstå dem, varför hans litteratur användes.

För att nyansera analysen och ge den ett djup användes även en rad forskningsrapporter.

Rapporterna bidrog med andra teoretikers och forskares syn på hur argument bör rättfärdigas i ett deliberativt samtal, hur ett idealt uppförande i ett sådant samtal bör se ut och hur de tänker kring deliberativa övningsplatser. Teorierna var värdefulla då de var nyare än Habermas och Elsters, och ibland kritiska. Analysverktyget blev givet valet även mer valitt.¹¹¹

_________________________________

108 Bjereld, Demker & Hinnfors, Varför vetenskap?: om vikten av problem och teori i forskningsprocessen, s.115

109 Esaiasson, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.319

110 Habermas, Kommunikativt handlande: texter om språk, rationalitet och samhälle

111 Esaiasson, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.61

4.4 Metoddiskussion

Vad som är positivt med den normativa metoden är att det är en fördelaktig metod att använda för att på ett vetenskapligt vis undersöka hur någonting bör vara. Metoden kan därmed användas för att besvara många av de svåra samhällsfrågorna. Frågor om vad som är önskvärt i samhället, eller vad som är gott och ont, rätt eller fel kan därmed undersökas och ges ett svar.¹¹²

I och med den empiriska analysens dominans under 1900-talet, har den normativa analysen dock ofta beskyllts av mer empiriskt lagda kritiker för att vara alltför teoretisk och abstrakt, och därmed verklighetsfrånvänd. Till grund för synen ligger att vetenskap bör handla om att beskriva och förklara olika empiriska fenomen istället för att problematisera och ta ställning i bör frågor.¹¹³ Sanningen som anses vara den som ska sökas, anses inte kunna bli funnen i värdefrågor. Även om tonläget i debatten enligt Badersten skruvats ner något de närmsta åren, finns det ändock fortfarande de som kräver de normativa forskarna på en förklaring om varför de ansluter sig till den normativa fåran.¹¹⁴ Det kan bero på att den normativa metoden inte haft samma utveckling när det kommer till metodkrav som den empiriska, som intersubjektivitetskravet och kravet på systematik och objektivitet, varför den normativa metoden därmed kallats för ovetenskaplig.¹¹⁵

För att möta kritiken om att den normativa analysen kan bli för teoretisk och därmed verklighetsfrånvänd gjordes ett val att även undersöka hur desinformation bör hanteras utifrån ett praktiskt perspektiv. Även om frågan inte besvaras med hjälp av empiri, gör valet ändock frågan mindre abstrakt och verklighetsfrånvänd, då den på så vis kopplas

__________________________________

112 Badersten, Normativ metod: att studera det önskvärda, s.7

113 Ibid, s.9,10

114 Ibid, s.9

115 Ibid, s.8,9

an mer till verkligheten. De förslag på hur det genomförbarhetsproblem som visar sig finnas skulle kunna lösas knyter även det frågan mer till verkligheten. Att besvara forskningsfrågorna med hjälp av givet-att metoden och utifrån det deliberativa demokratiidealet gör även studien objektiv och därmed vetenskaplig i motsats till ovetenskaplig, då det möjliggjort en uteslutning av mina värderingar. Det blir därmed möjligt att problematisera värdefrågor och samtidigt finna den sanning som vissa empiriska forskare ställer sig frågande om kan bli funnen i normativa värdefrågor. Valet att analysera forskningsfrågorna givet ett demokratiskt ideal skapade också en systematik. En annan strävan har även varit att uppnå kravet på intersubjektivitet, det vill säga att göra det möjligt för en annan att kunna följa de val som gjorts i uppsatsen, för att kunna replikera och/eller kritisera studien.¹¹⁶ Det har gjorts genom att göra studien genomskinlig, det vill säga genom att så noggrant som möjligt beskrivit och förklarat val och tillvägagångssätt.

Vad som varit svårt är att avgöra hur forskningsfrågorna skulle besvaras. Det kan vara relaterat till att den metodlitteratur som idag finns oftast beskriver hur empiriska undersökningar kan gå till, istället för hur normativa kan utföras. Den litteratur som finns är även ofta motsägande varandra.¹¹⁷ En önskan om en utveckling av litteraturen på området finns därmed. Det var även svårt att analysera den första forskningsfrågan, då analysen ibland krävde en filosofisk analys. Om en replikering skulle göras av studien är det därav möjligt att resultatet skulle bli annorlunda.

_________________________________

116 Ibid, s.12

117 Se t.ex. hur Esaiasson et al 2017 s.43 jämfört med Badersten s.50 beskriver vad som utgör en normativ studie

4.5 Avgränsningar

En avgränsning som gjorts är att uppsatsen endast teoretiserar kring kommentarsfält istället för inlägg i sociala medier, dels då den deliberativa demokratiteorin lägger fokus på samtal, och det är i kommentarsfälten samtalen förs, dels för att skapa en tydlighet i uppsatsen och dels givet uppsatsens omfattning. Givet uppsatsens tidsfrist valdes även att inte undersöka den typ av desinformation som kommuniceras via bilder. Även om det kunde varit fördelaktigt för läsaren, var något som uteslöts givet uppsatsen omfattning även diskussioner om vad sanning, fakta och information är. Avslutningsvis har något empiriskt material inte inhämtats, då forskningsfrågorna krävde ett teoretiskt angreppssätt.