Musikhögskolan Ingesund, 671 91 Arvika
Musikhögskolan Ingesund
Erika Gustafsson
På samma villkor i den enskilda musikundervisningen
Musiklärares syn på och bemötande av pojkar och flickor i den kommunala musikskolan
Equal conditions in the individual music education
Perspectives of Music teachers on the treatment of boys and girls in the municipal music school.
Examensarbete 15 hp
Lärarprogrammet
Datum: 2010-05-24 Handledare: Jan Almäng
Sammanfattning
Den här uppsatsen handlar om musiklärares syn på pojkar och flickor i den enskilda
musikundervisningen, och hur musiklärare upplever det egna förhållningssättet till pojkar och flickor vid den kommunala musik och kulturskolan.
Syftet med undersökningen är att ta reda på om musiklärarna upplever några skillnader i pojkar och flickors beteende, och hur musiklärarna upplever att de bemöter eleverna utifrån ett genusperspektiv i den enskilda undervisningen.
Undersökningen bygger på intervjuer med fem yrkesverksamma musiklärare i västra
Värmland och hur de utifrån sina upplevelser och uppfattningar har svarat på underökningens frågeställningar.
Undersökningen visar att musiklärarna upplever vissa skillnader mellan pojkar och flickor.
Vidare visar studien att musiklärarna även bemöter eleverna olika utifrån om eleven är en pojke eller flicka.
Nyckelord: Genus, genuspedagogik, bemötande, kommunala musikskolan.
Abstract
This essay is about the perspectives of music teachers regarding their views of boys and girls in individual music education, and how teachers perceive their own attitudes to boys and girls in the municipal music and culture school.
The purpose of this study is to determine if music teachers experience any overall differences in boys 'and girls' behaviour, and how music teachers perceive that they treat pupils from a gender perspective in the individual music education.
The study is based on interviews with five teachers working in the western part of Värmland, and how their answers to the questions in the study are affected by their experiences and perceptions.
The study demonstrates that music teachers experience certain differences between boys and girls. The study also indicates that music teachers treat students differently based on whether the student is a boy or girl.
Keywords: Gender, gender education, treatment, the municipal music school.
Innehållsförteckning
Förord ... 3
1. Inledning ... 4
1.2 Syfte och frågeställning ... 5
2. Bakgrund... 6
2.1 Genus ... 6
2.2 Forskning om genus i skolan ... 8
2.3 Den kommunala musik och kulturskolan ... 10
3. Metod ... 11
3.1 Urval ... 11
3.2 Datainsamling ... 12
3.3 Procedur ... 12
3.4 Databearbetning och tillförlitlighet ... 13
4. Resultat ... 14
4.1 Ser musikpedagogen skillnader i beteenden hos flickor och pojkar? ... 14
4. 2 Hur upplever musikpedagogen pojkar och flickors beteende i grupp jämfört med den enskilda undervisningen? ... 16
4.3 Vilken syn och förhållningssätt tycker sig läraren ha gentemot flickor och pojkar? ... 17
4.4 Vilka förväntningar har musikläraren på sina elever ur ett genusperspektiv ... 19
5. Diskussion ... 20
5.1 Slutord ... 24
5.2 Fortsatt forskning ... 24
6. Litteraturförteckning ... 25
7. Bilaga ... 26
Förord
Jag vill tacka min handledare Jan Almäng men framförallt tacka de intervjupersoner som tagit sig tid till att medverka i den här undersökningen. Ett stort tack för de som hjälpt och stöttat mig längs vägen i detta arbete.
1. Inledning
Under mina studieår vid musikhögskolan Ingesund har jag parallellt med mina studier provat på att ha musikundervisning i klass och enskilda instrumentallektioner. Under de sista
studieåren har jag uppmärksammat hur svårt det är att arbeta i klass med att hinna se, hjälpa och samtidigt vara rättvis mot alla elever. Det är först när jag glatt gått hem från en lyckad lektion som jag börjat reflektera över vad jag egentligen gjort i mitt tillvägagångssätt som lärare. Jag insåg att jag omedvetet haft mer ögonkontakt och utbytt fler dialoger med pojkarna än med flickorna i klassen. Pojkarnas namn lärde jag mig snabbt då jag ofta var tvungen att tillrättavisa dem. Flickornas namn var svårare att lära sig och att komma ihåg. Troligen för att jag inte behövde säga till dem lika ofta och på det sättet inte upprepade deras namn. Jag insåg att mitt sätt att förhålla mig till flickor och pojkar var olika. Jag gjorde skillnad!
När jag undervisade i den enskilda musikundervisningen upplevde jag inte samma svårighet.
Jag kunde under dessa lektioner rikta all min uppmärksamhet och fokus på en elev istället för 25. Visserligen blev förutsättningarna olika för den enskilda lektionen jämfört med
klassundervisningen, men frågan kvarstod dock om man under den enskilda lektionen bemötte eleverna olika beroende på elevens könstillhörighet.
Under min praktik observerade jag hur mina handledare förhöll sig till sina elever. Jag upptäckte att de kvinnliga lärarna hade mycket kroppskontakt med sina elever, exempelvis som att rätta till elevens fingrar på instrumentet. Den manlige läraren hade aldrig
kroppskontakt med sina elever. Detta var ett medvetet val från hans sida så inget kunde uppfattas som intim kroppskontakt då många av hans elever var flickor. Istället instruerade han i ord hur eleverna skulle göra. Jag upplevde också att den manliga lärare hade en mer avslappnad relation till de elever som var pojkar genom att skoja och skämta med dem.
Vi vuxna spelar en stor och viktig roll i barnets sociala utveckling. Det gör att våra egna föreställningar om manligt och kvinnligt i sin tur påverkar hur barnen kommer att uppfatta manligt och kvinnligt. I skolans förordningar står det att man inte ska begränsa barnen i de traditionella könsmönstren. Istället vill man öppna möjligheter med att utveckla barnens egna identiteter bortom de givna könsmönstren. ”Pedagoger har en unik möjlighet att bemöta varje elev efter hennes/hans egna förutsättningar. Men hon/han har i lika hög grad en möjlighet att skapa förutsättningar för barn och unga att skapa sin identitet bortom för givet tagna
föreställningar om kön”1
En kvinnlig musiklärare gav det spontana svaret när jag berättade om mitt examensarbete ”- Ja, men killar är ju lite roligare att undervisa, man kan ju skoja mer med dem”.
1 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 43
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med detta arbete är att ta reda på hur musiklärare ser på sina elever ur ett
genusperspektiv under den enskilda lektionen. Vidare vill jag undersöka hur musikläraren ser på sig själv och sitt förhållningssätt till eleven utifrån ett genusperspektiv? Målet med
uppsatsen är att öka min egen och andras medvetenhet om att det enskilda mötet mellan lärare och elev kan vara betydande för hur eleven kommer att uppfatta manligt och kvinnligt.
För att besvara syftet har jag utgått från följande frågeställningar.
Ser musikpedagogen skillnader i beteenden hos flickor och pojkar?
Hur upplever musikpedagogen pojkar och flickors beteende i grupp jämfört med den enskilda undervisningen?
Vilken syn och förhållningssätt tycker sig läraren ha gentemot flickor och pojkar?
Vilka förväntningar har musikläraren på sina elever ur ett genusperspektiv?
2. Bakgrund
Syftet med detta avsnitt är att ge läsaren en inblick i genusteorier, tidigare studier om genus samt hur den kommunala musik och kulturskolan bedrivs. Detta är relevant för att ge läsaren en inblick vad som påverkar pojkar och flickors beteende samt musiklärarens bemötande.
2.1 Genus
Att pojkar och flickor är olika till det kroppsliga kan vi alla konstatera. Förutom den kroppsliga skillnaden har den vetenskapliga forskningen även visat att det förekommer skillnader i pojkar och flickors beteende. Olofsson skriver i boken Modiga Prinsessor &
ömsinta killar vad könens skilda beteende beror på och utgår från två teorier. En teori bygger på ett socialt och kulturellt perspektiv där samhället och omgivningen anses ha påverkat våra beteenden genom inlärning om vad som är manligt och kvinnligt. Den andra teorin bygger på att skillnaden mellan könen är biologisk och genetisk betingad.2
Hedlin förklarar i sin bok Jämställdhet- en del av skolans värdegrund att alla är vi människor men blir trots det inte behandlade på samma villkor. Istället bemöts och behandlas vi olika beroende på om vi är män eller kvinnor. Det gör att vi i många situationer omedvetet
begränsar våra valmöjligheter till att utforska och utveckla nya intressen. Vidare anser Hedlin att män ska få vara män och kvinnor vara kvinnor och menar att målet att arbeta med
jämställdhet ska öka möjligheterna till att utveckla pojkar och flickors personligheter och egenskaper.3
I likhet med Hedlin skriver Josefsson i boken Genus- hur påverkar det dig? att kön och genus påverkar och avgränsar möjligheter vi egentligen har rättigheter till. Vidare menar Josefsson att det troligen är så få saker som påverkar dig så mycket i livet som om du är född till flicka eller pojke. 4 Forskning har även visat att det vi upplever som manligt ofta värderas högre än det som anses kvinnligt. Som exempel tilldelas män oftare högre löner än kvinnor fast de utför samma arbete. Vidare menar Olofsson att de genetiska och fysiska skillnaderna inte ska motivera till olika villkor för män och kvinnor. Istället ska vi försöka bevara vår värdegrund om alla människors rätt till lika värde.5
Lärare som är verksamma i skolan har i uppdrag av riksdagen och regeringen att motverka traditionella könsmönster och möjliggöra elevernas individuella intressen och önskemål. I skollagen och läroplanen står följande:
Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.6
2 Olofsson, Modiga prinsessor& ömsinta killar. sid 9.
3 Hedlin, Jämställdhet- en del av skolans värdegrund, sid 7.
4 Josefsson, Genus – hur påverkar det dig? Sid 5-10
5 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta killar, sid 9.
6 Skolagen (1985:1100) 1 kap. 2 §
Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.7
Som lärare är det därför vikigt att möjliggöra nya valmöjligheter för att eleverna inte ska behöva begränsa sig i könsstereotypa mönster. För detta fodras att det finns kunskap och medvetenhet om genus och jämställdhet hos pedagogerna. Likväl behövs pedagogernas könstillhörighet synliggöras eftersom de är en delaktighet i genuskapandet. Lärare bär
omedvetet med sig egna föreställningar och erfarenheter om manligt och kvinnligt. Det bidrar till att lärare ofta begränsar elevernas val efter könsstereotypa mönster. Det leder till att både pedagoger och elever omedvetet fortsätter reproducera genus.8
Ordet genus syftar på vad det sociala och kulturella arvet har gett oss för föreställningar och förväntningar om våra könstillhörigheter. Detta påverkar hur vi beter och förhåller oss till varandra. Olofsson definierar genusbegreppet: ”Föreställningen att mäns och kvinnors skilda beteenden är en social konstruktion och inte kan härledas till biologiska skillnader. I stället spelar inlärningen med sina kulturella och sociala förväntningar en stor roll”.9
Vidare visar den moderna genusforskningen att de likheter och skillnader vi ser och tycker oss uppleva mellan könen är resultatet av ett mänskligt påfund. Detta mänskliga påfund om manligt och kvinnligt som format oss under tusentals år påverkar och formar oss än idag.
Som exempel återskapas dessa mönster i våra val av bl.a. barnleksaker, färger på kläder, utbildning och yrkesval.10 Många av de regler och mönster vi idag har och lever efter är så djupt rotade i våra personligheter att vi i de vardagliga handlingarna inte ser eller upptäcker dem. 11
Genus ska inte ses som ett mönster som är givet för alla och alltid. Gannerud menar att genusmönstret kan variera mellan olika kulturer och se olika ut beroende på vart i världen man är.12 Genusmönster kan också förändras över olika tidsperioder, den svenska kvinnliga rösträtten kan ses som ett exempel på detta. Vid sekelskiftet ansåg många att kvinnan av naturen var känslosam, oförnuftig och saknade kunskap om det världsliga.13 Idag är det ingen som ifrågasätter den kvinnliga rösträtten i Sverige vid de politiska valen. På motsvarande sätt finns det varierade uppfattningar om manligt och kvinnligt mellan olika kulturer. I vissa muslimska länder är det manligt att bära ”bobo” som är en långklänning för män medan långklänning i västvärlden ses som kvinnlig.14
Forskare vet inte om de skilda beteenden och egenskaper som uppstår mellan könen är medfödda eller konstruerade i samspel med den sociala omgivningen. Svaleryd anser att barnets beteende konstrueras i samspel med omgivningens bemötande genom att barn testar sitt beteende genom att tänja på omgivningens regler och gränser. Det leder till att vuxna ger
7 Utbildningsdepartementet, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet sid 4
8 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 44
9 Olofsson, Modiga prinsessor& ömsinta killar, sid 118
10 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 24-26
11 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 29
12 Gannerud, Lärares liv och arbete i ett genusperspektiv, sid 11
13 Sandqvist, Visst görs vi olika, sid 23-24
14 Josefsson, Genus- hur påverkar det dig, sid 9.
positiv eller negativ respons gentemot barnets beteende, som gör att barnet förstår vilket beteende och uppförande som anses lämpligt. I samspel med detta vet barn därför redan i tidig ålder vilka yrken, normer och värderingar det egna könet har. 15
Vidare menar Svaleryd att vi omedvetet har ett behov av att kategorisera in personer efter kön genom att leta efter ledtrådar och markörer som kepsar, hårtofsar och färger hos en ny individ.
Det är först när vi sorterat in personen i en viss kategori som vi kan inta ett förhållningssätt till personen. Detta fick jag själv uppleva då en klasskamrat tog med sina två barn till skolan, en flicka och en pojke. Pojken hade långt hår och blev av de vuxna behandlad som en flicka.
Detta visar hur påverkade vi är av de traditionella föreställningarna om manligt och kvinnligt.16
Steenberg ser dock en risk med att jämföra likheter och olikheter mellan könen då pojkar och flickor inte är homogena grupper. Därför är det viktigt att man som pedagog är medveten om att flickor och pojkar i samma ålder kan variera inom den egna könsgruppen.17
2.2 Forskning om genus i skolan
Våra vardagliga föreställningar och förväntningar om pojkar och flickor är att de har olika egenskaper. Flickor förväntas vara snälla, hjälpsamma och söta medan pojkar betraktas som aktiva och uppmärksamhetskrävande. Svaleryd har träffat lärare som upplever att pojkar har mer bråttom och av den anledningen anpassar sig med att ge dem mer tid och
uppmärksamhet. Orsaken är att man som lärare ” aldrig vet vad de kan ställa till med.”18 Alla människor vill bli sedda och bekräftade på ett positivt sätt. Svaleryd har uppmärksammat i sina observationer att pojkar får mer tillsägelser av läraren. Denna teori styrks då hon
refererar till Kaj Pollak som menar att barn får ca 85 % av budskap med negativt innehåll.
Dessutom är det ofta pojkar som möts av de negativa budskapen. Vidare upplever Svaleryd av egen erfarenhet att lärares agerande och uppförande ofta är dubbeltydlig. Som lärare ska man undervisa eleverna att lyssna, visa hänsyn och hjälpa varandra. Ändå tillåter man pojkar att göra tvärtom och bryta reglerna som att vicka på stolen, avbryta ett samtal eller tränga sig före. Även om pojkarna bryter mot reglerna blir de inte enbart bestraffade med negativa tillrättavisningar utan även belönade i form av lärarens uppmärksamhet.19
Olofsson berättar att hon som förskolelärare reagerade på föräldrars krav om en mer jämställd förskola med att starkt invända ”hos oss gör vi ingen skillnad på pojkar och flickor”. Men efter att ha dokumenterat personalens och barnens arbete på förskolan genom att filma upptäckte hon att de inte arbetade jämställt utan hade drabbats av ”könsblindhet”. 20 Med könsblindhet menar Olofsson att våra könsmönster är så djupt rotade i våra
personligheter att de blir osynliga och svåra för oss att se i vardagliga handlingar. Man är så van hur pojkar och flickor ska vara att man istället ser undantagen, som den bråkiga och högljudda flickan eller den blyga pojken.21
15 Svaleryd, Genuspedagogik. sid 25
16 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 24
17 Steenberg, Flickor och pojkar i samma skola, sid 10
18 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 15,18
19 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 57
20 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta killar, sid. 20
21 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta killar, sid 20
Olofsson refererar till författaren Odelfors som upptäckte att förskolepersonalen presenterade barnen på olika sätt vid veckans fredagsshow. Vid pojkarnas uppträdande presenterade förskolepersonalen dem vid namn samtidigt som det fanns en förväntan från personalen och flickorna att något kul och oväntat skulle hända. Flickorna presenterades som en grupp och inför deras show fanns inga särskilda förväntningar om att något oförutsett skulle hända.
Resultatet blev att personalen och pojkarna under flickornas show satt snälla och hörsam som publik.22
Svaleryd menar att pojkar och flickor i den traditionella skolan har gemensamma ämnen, läroplan, pedagogik och lärare. Det innebär att pojkar och flickor formellt befinner sig i skolan på samma villkor. Men forskning har visat att pojkar och flickor ändå lever åtskilda.
Detta visar sig tydligt under den fria leken då barn har möjlighet att välja kamrater och aktiviteter själva. Studier har visat att barn väljer att leka med barn av samma kön. Pojkar leker med pojkar i ett avskilt rum från de vuxna medan flickor leker med flickor i närheten av de vuxna. Enligt Svaleryd kan det leda till att tidiga könsstereotypiska mönster skapas.
Istället för att möjliggöra barnens val genom att vidga deras lekmöjligheter med att delta i det motsatta könets lekar och spelregler blir barnen istället begränsade enbart till det egna könets lekar och spelregler.23
Om manliga och kvinnliga lärare säger Steenberg att oavsett om de utgår från olika
undervisningsstilar bemöter de pojkar och flickor olika på samma sätt. Som förklaring menar Steenberg att både manliga och kvinnliga lärare har samma föreställningar om hur
könskillnaderna förväntas vara, och bemöter därefter pojkar och flickor på likartat sätt. Det leder till att genusmönstret inte bryts utan istället reproduceras. Som exempel påpekar hon att lärare oavsett kön handlar på följande sätt:
- Vi uppmanar pojkar att gå vidare till svårare uppgifter, - Vi bekräftar för flickorna det de redan kan.
- Vi ger pojkar mer uppmärksamhet under lektionerna.
- Vi talar med mjukare röst till flickor och höjer rösten när vi talar till pojkar.
- Vi minns ofta pojkar vi haft som individer men flickor som en grupp24 Tidigare forskning och observationer som gjorts har ofta utspelat sig i klassundervisning. Där har det visat att pojkar dominerar lektionerna genom att få mer talutrymme och
uppmärksamhet av läraren. Observationer har även visat att de lektioner läraren ansett varit en normal lektion där båda könsgrupperna upplevs ha fått lika stort utrymme under lektionen har varit pojkdominerad. Fortsättningsvis blev de lektioner som flickorna dominerade upplevdes av läraren som flickdominanta.25
Omedvetet uppmärksammar läraren pojkar mer än flickor menar Hedelin26. Detta påstående styrks även av Steenberg som berättar att några flickor i hennes klass smygräknade hur många frågor pojkar respektive flickor fick. Det visade sig att pojkarna fick flest frågor. Vidare hänvisar Steenberg till Einarsson och Hultmans bok God morgon pojkar och flickor som från
22 Olofsson, Modiga prinsessor& ömsinta killar, sid 88
23 Svaleryd, Genuspedagogik, sid 16
24 Stenberg, Pojkar och flickor i samman skola, sid 27
25 Hedlin, Jämställdhet - en del av skolans värde grund, sid 62
26 Hedlin - En del av skolans värdegrund, s 62
sina observationer redovisar att pojkarna fick 2/3 av elevernas talutrymme. Dock visade det sig att pojkarna fick fler negativa tillsägelser och tillrättavisningar än flickor.27
I en uppsats från Göteborgs universitet av Strandberg & Håkansson, På vilket sätt
uppmärksammas flickor och pojkar i klassrummet, svarade de intervjuade eleverna att de upplevde att de alla fick lika mycket hjälp och uppmärksamhet av sin lärare. Men under den fortsatta intervjun påpekade ändå fler elever att det var några få elever, främst pojkar, som fick mer tid och uppmärksamhet av läraren genom att få fler tillsägelser och
tillrättavisningar.28 Detta visar att elever uppfattar att vissa elever får mer tid och uppmärksamhet av läraren.
2.3 Den kommunala musik och kulturskolan
I Sveriges 290 kommuner finns den kommunala musik och kulturskolan i 278 kommuner.
Den svenska musik och kulturskolan styrs av kommunala beslut och resurser. Därför kan musik och kulturskolor variera och se olika ut beroende på var i landet man är. På så vis har musik och kulturskolor utvecklats i olika riktningar. Idag är ca 90 % av Sveriges musik och kulturskolor medlemmar i SMoK, Sveriges Musik och Kulturskoleråd, som bildades 1997 och är en ideell intresseförening för landets musik och kulturskolor.29 SMoK har gemensamt satt upp stadgar som ska definiera vad deras kultur och musikskolor ska känneteckens av:
Fokus på barn och ungdomar
Musik- och kulturskolornas verksamhet erbjuds i första hand till barn och ungdomar.
Tillgänglighet
Musik- och kulturskolorna är tillgängliga för barn och ungdomar oavsett mentala, fysiska, kulturella, sociala, geografiska eller ekonomiska förutsättningar. Inträdesprov finns ej. Skolorna förenar en bred basverksamhet med en mer yrkesförberedande verksamhet.
Frivillighet
Musik- och kulturskolorna erbjuder barn och ungdomar undervisning och kulturella upplevelser. Skolorna bedriver undervisning som eleverna själva söker sig till.
Nära samverkan med andra skolformer
Musik- och kulturskolorna erbjuder genom sin kompetens en möjlighet till ökad kvalitet inom andra skolformer.30
Den kommunala musik och kulturskolan erbjuder ofta undervisning på de vanligaste förekommande musikinstrumenten. Vid den enskilda undervisningen får eleven träffa sin lärare individuellt en gång i veckan. Det förekommer även att elever i den enskilda undervisningen deltar i någon form av ensemblespel under terminen. Ibland erbjuds även gruppundervisning.
Kulturskola är en vidareutvecklad form av musikskola som förutom musik även erbjuder undervisning i minst tre andra konstformer som exempel dans, bild och drama.31
27 Steenberg, Flickor och pojkar i samma skola, sid 50, 52
28 Strandberg & Håkansson, På vilket sätt uppmärksammas pojkar och flickor i klassrummet. – en studie om lärarens bemötande och elevernas uppfattningar om bemötande i de tidiga skolåren, sid 28
29 http://www.smok.se/om-smok 2010-01-29
30 http://www.smok.se/smoks-plattform 2010-01-29
31 http://www.smok.se/om-smok 2010-05-19
3. Metod 3.1 Urval
Antalet musik och kulturskolor i Sverige är 278 som varierar i miljöförhållande, storlek och elevantal. 32 Av tidsskäl valde jag att fokusera mig på två musikskolor i västra Värmland som jag varit i kontakt med vid andra tillfällen. Då detta arbete handlar om musiklärarnas egna upplevelser och erfarenheter är det viktigt att båda könen representeras för att få en eventuell spridning på intervjufrågorna och för att kunna jämföra och dra likheter av deras upplevelser och uppfattningar.
Jag valde att intervjua totalt fem instrumentallärare varav fyra arbetade på samma musikskola och den femte på en annan. Av de fem musiklärarna är tre av dem kvinnor och två är män.
Alla är mellan fyrtio och femtiofem år och har arbetat i minst tio år. De undervisar i ett eller upp till tre instrument. Med hänsyn till den forskningsetik som finns och som Johanson &
Svedner tar upp i boken Examensarbetet i lärarutbildningen kan man läsa följande:
- Deltagarna skall erhålla en rättvisande och begriplig beskrivning av undersökningsmetoderna och undersökningens syfte.
- Deltagarna ska vara säkra på att deras anonymitet skyddas. Av den färdiga rapporten skall det inte vara möjligt att identifiera vare sig förskola/skola, lärare eller
eller/barn.33
Av hänsyn till detta har jag korrigerat lärarnas namn och avrundat deras korrekta ålder. Antal elever till musiklärarna varierar beroende på instrumentets popularitet och att de undervisar i ett eller upp till tre instrument. Detta gör att könsfördelningen är olika och kan se olika ut från år till år. Då alla har minst 10 års arbetserfarenhet utgår jag från att de alla kommit i kontakt med båda könen. Frågorna som ställs under intervjuerna är inte avsedda för de elever de har just nu utan gäller alla elever de kommit i kontakt med under åren.
Sara är 40 år gammal och har arbetat som musiklärare i 20 år varav hon undervisat enskild musikundervisning i 10 år. Könsfördelningen bland hennes elever är för tillfället 11 flickor och 11 pojkar.
Linnea är 50 år gammal och har arbetat i 33 år. Könsfördelningen bland hennes elever är för tillfället 14 flickor och 3 pojkar.
Anna är 40 år och har arbetat i 12 år. Könsfördelningen bland hennes elever är för tillfället 19 flickor och 24 pojkar.
Martin är 55 år och har arbetat i 27 år. Könsfördelningen bland hans elever är för tillfället 34 flickor och 15 pojkar.
Erik är 40 år och har arbetat i 15 år. Könsfördelningen bland hans elever är för tillfället 6 flickor och 12 pojkar.
32 http://www.smok.se/om-smok 2010-01-29
33 Johansson, & Svedner, Examensarbetet i lärarutbildningen, sid 29-30.
3.2 Datainsamling
Detta arbete handlar om hur musiklärare uppfattar sina elever ur ett genusperspektiv samt hur lärarna upplever det egna bemötande till eleverna. Utifrån det bestämde jag mig för att
intervjuer skulle ge tillräcklig med information då arbetet bygger på lärarnas egna
uppfattningar och upplevelser. Jag hade inte för avsikt att observera och kontrollera om det som sades i intervjun stämde i praktiken. Fortsättningsvis är jag medveten om att den externa validiteten är låg då jag fokuserat på att intervjua ett fåtal musiklärare som är
yrkesverksamma inom ett visst geografiskt område.
Intervjuer kan genomföras på olika sätt. En kvalitativ intervju innebär att frågeområdena är bestämda men att frågorna kan variera mellan intervjuerna. Strukturerad intervju innebär att frågeområdet och frågorna är bestämda i förväg34.
Jag bestämde mig för att använda en strukturerad intervju som bestod av nio huvudfrågor med tillkommande underfrågor som rörde ämnet genus och bemötande i den enskilda
undervisningen. Valet att använda en strukturerad intervju var att jag i förväg visste vilka frågor som skulle ställas och att intervjupersonerna fick svara på samma frågor. Under
intervjun gavs även möjlighet till följdfrågor och reflektion. Efter att ha träffat min handledare tillkom ytterligare en fråga i intervjufrågorna. Det gjorde att den tillagda intervjufrågan inte fanns med på den första genomförda intervjun. Frågan som tillkom skapade också vissa oklara svar.
3.3 Procedur
Då jag fått information från en musiklärare att elevers kön troligen är någorlunda jämnt fördelat på blåsinstrument riktade jag in mig på att intervjua minst två blåspedagoger.
Efter att ha genomfört en provintervju på en studiekamrat tog jag personlig kontakt med en kvinnlig lärare som undervisade på blåsinstrument genom att knacka på hennes
undervisningsdörr och framföra mitt ärende. Vi gjorde upp en tid och plats för intervjun och jag berättade att jag ville spela in intervjun för att komma ihåg vad som sagts.
De andra kontakterna fick jag genom att ringa till en musikskola och kontakta deras musikledare med att framföra mitt ärende genom att fråga om jag kunde få möjlighet att intervjua honom och några av hans kollegor. Vi bestämde tid och dag som musikledaren fann lämplig. Musikledaren kunde då inte säga vilka som kunde ställa upp på intervjun men sa att det inte skulle vara några problem.
När jag kom på den avtalade dagen för att intervjua hade tre lärare inklusive musikledaren själv avsatt tid för intervjun. I personalrummet befanns sig även en fjärde musiklärare som också var villig att intervjuas.
Därmed hade jag två kvinnliga och två manliga lärare att intervjua. Jag berättade för var och en innan intervjuns början att jag ville spela in samtalet med en mp3 spelare för att komma ihåg vad som sagts och tog stödanteckningar under intervjuns gång. Jag påpekade att det hela var under sekretess och att deras upplevelser och åsikter inte skulle bedömas. Innan jag påbörjade den sista intervjun sökte en intervjuperson upp mig ytterligare en gång då denne hade mer information att tillägga i sin intervju.
34 Johansson & Svedner, Examensarbetet i lärarutbildningen, sid 42-43.
Varje intervju gjordes individuellt och alla fick titta igenom de intervjufrågor som skulle behandlas ca 3 minuter innan intervjuns start. Detta för att musiklärarna skulle sätta sig in i ämnet och ge så utförliga svar som möjligt. Fyra intervjuer gjordes på enskilda platser medan en utfördes på offentlig plats där vi inte kunde samtala helt ostört. Efter att ha genomfört alla intervjuer transkriberade jag dem. Intervjuerna tog mellan 20- 40 minuter att genomföra och gjordes över en veckas period.
3.4 Databearbetning och tillförlitlighet
Av de totalt fem intervjuer som genomfördes utfördes fyra av dessa på en och samma dag under en begränsad tid. Jag intervjuade tre kvinnliga och två manliga lärare som alla var i någorlunda samma ålder och hade arbetat i minst tio år. När det gäller generaliserbarheten är det en grupp bestående av fem personer som är yrkesverksamma inom ett begränsat område i landet. För att få en bättre generalisering kunde jag ha använt mig utav en bredare urvalsgrupp som bestod av en mer varierad lärarkonstellation från olika delar av landet.
Intervjupersonerna var för mig kända sen tidigare. Fördelen med att använda kända personer är att detta ämne kan vara känsligt att diskutera då man som intervjuperson ska delge sina egna erfarenheter och upplevelser om sina elever utifrån ett genusperspektiv. Med mig som bekant intervjuare kan det innebära att intervjupersonerna kunde känna sig trygga att prata om ämnet och dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter.
Studier har även visat att personer som ska reflektera över sig själva ofta målat upp en förskönad bild hur de anser sig vara. Det kan ha gjort att mina intervjupersoner känt sig trygga med att inte behöva utge sig för att vara något de inte är, då de blivit intervjuade av bekant person. Liksom många andra lärare och människor kan intervjupersonerna vara drabbade av könsblindhet. Det betyder att läraren inte ser eller upplever de traditionella könsmönster vi har. Orsaken kan bero på att de vanor och föreställningar vi har om pojkar och flickor sitter så djupt inom oss att vi inte ser dem.35
När det gäller reliabiliteten har jag genomfört alla intervjuer på samma sätt genom att låta intervjupersonerna ögna igenom intervjufrågorna några minuter innan vi började spela in samtalet. Intervjuerna genomfördes på olika enskilda platser utom vid ett tillfälle då intervjun genomfördes i ett uppehållsrum för personalen. I tre av dem fem intervjuerna blev vi avbrutna av olika anledningar.
Tillförlitligheten i undersökningen kan diskuteras då jag använt mig av en strukturerad intervju med endast fem musiklärare. Kanske hade en kvalitativ intervjumetod med mer uttömmande svar från intervjupersonerna varit ett bättre alternativ för att öka på
tillförlitligheten. Nämnas kan dock att det i mina intervjuer fanns möjlighet att reflektera och ställa följdfrågor vilket gör att det inte är en till fullo strukturerad intervju.
35 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta killar. sid 20-21
4. Resultat
Här kommer jag att redogöra och redovisa en sammanställning av intervjusvaren som motsvarar mina frågeställningar.
4.1 Ser musikpedagogen skillnader i beteenden hos flickor och pojkar?
Utifrån den här frågeställningen vill jag ta reda på om musiklärarna ser eller upplever ett visst genusmönster hos sina elever. Om musikläraren tycker sig se och uppleva att det finns ett genusmönster i elevernas beteende kommer jag även att redogöra för hur detta mönster ser ut och upplevs.
Sara, Linnea och Martin säger att de inte upplever några skillnader i pojkar och flickors beteende. Utan påpekar att det finns stora individuella skillnader hos eleverna och att dessa skillnader även varierar inom de homogena könsgrupperna. Under intervjuns fortsatta gång återger de tre lärarna ändå att det finns skilda beteendemönster hos pojkar och flickor. Linnea och Martin upplever särskilt att pojkar vågar prova och ta för sig mer. Martin säger ”och det är ju klart att det tycker killarna är lite häftigt att få undersöka olika ljud. tjejerna kanske är lite mer, rör inte de där. Inte lika experimenterade”. Vidare upplever Martin att pojkar ser det som halva nöjet med att skruva ihop och montera instrumentet under lektionen än att spela på det.
Anna och Erik upplever däremot att det finns tydliga skillnader hur pojkar och flickor beter sig. Anna tycker sig se skillnaderna hur de närmar sig instrumentet. ”killar är mer framfusiga och klåfingriga”. Om flickornas närmande till instrumentet upplever Anna att
Tjejer är mer försiktiga och frågar hur ska jag göra nu medan killarna bara provar…
…man måste visa dem först innan de gör det. De väntar snällt på instruktioner.
Likaså upplever Erik att pojkar är mer ”yviga” samtidigt som han upplever att de har svårare för att följa lärarens instruktioner. Detta ser han delvis som en förklaring till att många av hans elever som är pojkar har koncentrationssvårigheter och att det kan förklara pojkarnas beteende.
Därmed visar det att två musiklärare en man och en kvinna upplever att det finns skillnader hur pojkar och flickor beter sig. De övriga tre lärarna upplever inte några skillnader men antyder under intervjuns gång att det finns vissa skillnader i pojkar och flickors beteende.
Resultatet visar då att alla ser de skillnader i pojkar och flickors beteende på liknande sätt med att pojkarna är mer framåt på lektionerna.
Vidare upplever Anna och Linnea att de måste instruera flickorna innan de börjar spela på instrumenten. Linnea säger:
…även om jag inte hunnit påverkat så mycket så är tjejerna väldigt ja de sitter och väntar, och så får man säga till ja nu kan vi spela liksom.
Hon tycker det kan vara jobbigt att tjejerna alltid ska vara så noga och inte spela fel och ser det som ett problem då hon upplever att pojkarna tillåter sig att göra fel och prova sig fram.”
Trots allt är ju killarna lite mera på eller vad man ska säga. Lite mera framåt och tjejerna lite
mer tystare och vill göra rätt”. Linnea har själv funderat över detta och tror att elevers beteende kan bero på hur läraren är i sitt uppförande och handlingssätt. Hon säger att hon själv som person är noga att få det rätt och riktigt i sitt eget musicerande och att det kanske omedvetet smittar av sig på hennes elever.
Martin och Erik nämner ingenting om att de måste ge flickorna instruktioner innan de börjar spela men upplever att flickor har lättare för att följa lärarens instruktioner. De kvinnliga lärarna Linnea, Anna och Sara nämner däremot ingenting om hur deras instruktioner tas emot av pojkar och flickor.
Resultatet visar att de manliga musiklärarna upplever att flickor har lättare för att följa lärarens instruktioner. De kvinnliga lärarna nämner ingenting om hur deras instruktioner tas emot av pojkar och flickor, men antyder däremot att flickor ofta inväntar instruktioner från läraren, någonting som de manliga lärarna inte nämner någonting om. De kvinnliga och manliga lärarna kan tyckas ha olika perspektiv på frågan och har därmed uppmärksammat olika händelser.
Martin, Erik och Sara upplever att flickor är mer ansvarstagande och noggranna med sina uppgifter. En förklaring till detta menar Sara är att de barn som söker sig till musikskolan i allmänhet har det lättare för sig i skolan och föräldrar som hjälper och stöttar dem i deras fritidsaktiviteter. Linnea tycker sig se att elever väljer instrument efter personliga karaktärer och egenskaper. Det gör att hon upplever de pojkar som väljer hennes instrument inte är de mest energiska barnen och ser det som en förklaring till elevernas noggrannhet och
ansvartagande. Dessutom har hon uppmärksammat att flickor har svårare för att släppa kontrollen med att våga spela fel och prova sig fram, utan vill spela och göra allting så ordentligt och riktigt som möjligt. I motsats till det tror Linnea att man tillåter pojkar att vara mer slarviga i sitt musicerande på lektionen.
Därmed visar resultatet att de manliga och en kvinnlig lärare inte ser flickornas ansvartagande och noggrannhet som ett problem, utan mer som ett konstaterande medan en kvinnlig lärare upplever det delvis som ett problem.
Om elevernas kroppsliga och motoriska utveckling upplever Linnea, Anna och Erik att det är de individuella skillnaderna som avgör de motoriska färdigheterna hos eleverna. Martin upplever dock en större motoriskt utvecklingen hos flickor bland de yngre eleverna. Om pojkarnas motorik säger Martin:
Ja det är mer om du tänker motoriskt då så… att kunna hålla instrumentet och få balans i instrumentet så där, pojkarna kanske åker åt alla håll och sådan saker.
Vidare nämner Martin att den motoriska utvecklingen jämnar ut sig mellan könen när
eleverna kommer högre upp i åldrarna. Sara har just i år uppmärksammat bland sina nybörjare att pojkarna har svårare med motoriken men tror att det kan vara en tillfällighet och ser det inte som något generellt.
Med detta säger fyra lärare, varav två kvinnor och två män, att den motoriska utvecklingen beror på individen och inte på elevens kön. Dock har en kvinnlig lärare just i år
uppmärksammat att pojkarna har det svårare med motoriken men tror det kan vara en tillfällighet. En av de manliga lärarna tycker sig uppleva att det finns skillnader i den
motoriska utvecklingen och upplever att flickor är mer mogna motoriskt sett. Vidare säger han att pojkar efter några år kommer ikapp flickorna i den kroppsliga mognaden.
4. 2 Hur upplever musikpedagogen pojkar och flickors beteende i grupp jämfört med den enskilda undervisningen?
Alla fem musiklärare har erfarenhet av att undervisa i grupp, ensembler och orkestrar.
Gruppundervisning innebär att två till tre elever spelar tillsammans under en lektion. Någon reflektion om orkesterrepetitionen kommer också att beröras. Jag kommer även att redogöra för musikpedagogernas upplevelser om flickor och pojkars beteende skiljer sig åt under grupplektioner i jämförelse med den enskilda lektionen.
Ingen av musiklärarna tycker sig se någon skillnad i pojkar och flickors beteende i grupp jämfört med den enskilda undervisningen. Däremot nämner de andra synpunkter om gruppundervisningen jämfört med den enskilda undervisningen.
Erik, Sara och Linnea varierar att undervisa enskilt och i grupp. Vidare säger Sara och Linnea att det är roligt och givande både för dem själva och för eleverna med gruppundervisning.
Anledningen är främst den sociala delen att eleverna ska få spela tillsammans. Anna däremot undervisar sällan i grupp men säger att hennes elever har andra möjligheter att få spela tillsammans.
Martin tycker det är svårt att undervisa i grupp då det tydligt framträder vilken nivå eleverna befinner sig på i jämförelse med sina kamrater. Vidare menar han att de elever som redan har det svårt i skolan kan komma i en grupp med elever som har lätt för sig i skolan och
musikskolan. Det gör att eleven som har svårt för sig ännu en gång får bevisat att den inte är tillräckligt bra i jämförelse med sina kamrater. Utifrån denna reflektion ser Martin att den enskilda undervisningen ger eleverna en möjlighet att inte jämföra sig med någon annan och på det sättet få dem att känna sig bra och duktiga.
Linnea däremot tror att elever kan bli sporrade och motiverade av varandra genom att spela tillsammans. På det sättet ser och uppmärksammar de vad andra elever har lärt sig. Det kan bidra till att fler elever får motivation och inspiration. Men i likhet med Martin nämner även hon att det kan uppstå svårigheter om eleven reagerar med motsatt reaktion som gör att elevens självförtroende försämras, då eleverna i gruppundervisning inser sin egen spelförmåga och kapacitet i jämförelse med andra elever.
Om skillnaden att undervisa i grupp jämfört med den individuella lektionen säger sig fyra musiklärare uppleva att barn beter sig olika under grupplektioner jämfört med den
individuella lektionen. När eleverna undervisas i grupp upplever musiklärarna dem som mer initiativtagande, pratsamma och aktiva i motsatts till den enskilda lektionen där eleverna upplevs som mer tystlåtna och väntar på lärarens instruktioner. Sara tror att orsaken beror på att ju fler elever som finns i undervisningsrummet, desto tryggare blir eleverna då de är fler i antalet än den vuxna personen.
Martin nämner dock en gång under intervjuns gång en skillnad mellan pojkar och flickors beteende i gruppundervisning. Det är under orkesterrepetitioner Martin upplever att det främst är pojkar man snabbast lär sig namnen på och menar att man då bemöter eleverna olika. Han menar att man som lärare har fullt upp med att tillrättavisa vissa elever, främst pojkar, med att
sitta still eller sluta spela att man inte ägnar en tanke eller uppmärksammar de skötsamma eleverna.
Utifrån detta säger musiklärarna sig inte kunna uppleva några skillnader hur eleverna beter sig under grupplektioner utifrån ett genusperspektiv. Alla elever oavsett kön blir mer pratglada och initiativtagande när de omges av fler elever. En av de manliga lärarna säger sig uppleva gruppundervisning som problematisk, eftersom han uppmärksammat att elever som spelar tillsammans kan börja jämföra sig med varandra och utifrån detta bygga upp en inbördes rangordning om vem som spelar bäst. En av de kvinnliga lärarna är medveten om detta problem, men tror att elever blir mer motiverade av att spela tillsammans i grupp.
4.3 Vilken syn och förhållningssätt tycker sig läraren ha gentemot flickor och pojkar?
Utifrån den här frågeställningen kommer jag att redogöra för svaren hur musiklärarna uppfattar sitt eget bemötande och beteende till eleven, och om deras beteende påverkas beroende på om eleven är en flicka eller pojke? Om musiklärarna upplever att de har olika förhållningssätt till eleverna kommer jag att redovisa hur dessa förhållningssätten visar sig.
Alla fem musiklärare upplever att de utgår från den enskilda individen då elevernas
personligheter varierar. Därför anpassar man undervisningen och sig själv som lärare därefter.
Anna säger ”vi gör ju enskild undervisning individuellt” och fortsätter berätta att hon är medveten om att undervisningen för pojkar och flickor är olika då de kommer med olika förutsättningar. Som exempel menar hon att pojkar vågar prova och testa sig fram på
instrumentet medan flickor vill ha instruktioner innan de börjar spela. Vidare menar Anna att undervisningen bygger på individuella förutsättningarna och individens egna önskemål men att pojkar och flickor är olika. Det bidrar till att undervisningen är och ser olika ut för pojkar och flickor.
Sara säger att man som lärare är skyldig att inte göra skillnad mellan elevernas kön och att de tar upp genus som diskussionsämne i kollegiet med jämna mellanrum och säger:
Alla människor bemöter man ju inte lika och det ska man inte göra heller tycker jag utan olika personer har olika personligheter och barn kräver ju helt olika bemötande i olika sätt hur man uttrycker sig och förklarar.
Anna och Linnea nämner ordet mamma under intervjun. Linnea tror att man omedvetet intar en roll för hur man beter sig mot eleverna och som kvinna tror hon att man har lättare för att inta en omsorgsroll om eleverna. Som en följd av detta menar hon att man måste ha uppsikt över att inte falla in i mammarollen för ofta eller stanna kvar i samma stadium. Speciellt gäller det för de äldre eleverna som hon haft sen de var nybörjare. Då är det extra viktigt att våga ställa krav på eleverna när de uppnått en viss ålder. Hon tror att det ofta medför att eleverna växer som människor samtidigt som relationen mellan lärare och elev utvecklas.
Anna däremot upplever att hennes elever är fascinerade över att hon ser ut som en mamma som kan spela hårdrock och ser inget negativt med att hennes elever drar paralleller och förknippar henne som en mamma. Dessutom tror hon att hennes kön som kvinna har en lugnande effekt på eleverna.
Två av de kvinnliga lärarna drar parallella jämförelser och liknelser med att vara lärare med att beskriva hur de intar mammarollen. Den tredje kvinnliga läraren nämner däremot inga likheter och jämförelser med att vara kvinnlig lärare. Likaså nämner ingen av de manliga musiklärarna ordet pappa.
Om lärarens kön kan påverka hur eleverna beter sig tror en manlig och två kvinnliga lärare att det kan inverka på elevens beteende. De övriga två musiklärarna tror att andra orsaker
påverkar elevens beteende. Sara upplever att tryggheten mellan lärare och elever är den främsta anledningen till hur eleverna beter sig gentemot läraren. Fortsättningsvis nämner hon ändå att elevens beteende kan bero på lärarens kön. Som exempel berättar Sara om en elev, en pojke i tonårsåldern som inte alltid har känt sig trygg och bekväm under lektionen.
Hm jag vet inte hur man ska säga men ja en pojke som är i tonåren som då kommer till en kvinnlig lärare kanske inte är sådär jättespontan…
Erik tycker sig uppleva att pojkar i regel dras till manliga lärare och flickor till kvinnliga lärare.
Vidare nämner Martin och Anna för och nackdelar med det egna könet då de undervisar på instrument som för dem inte är könstypiska. De berättar vad som kunde ha varit annorlunda och hur de tror att eleverna påverkas av detta då många av deras elever är av det motsatta könet. Som exempel nämner Anna att hon aldrig kan uppnå den häftighetsstämpeln som en manlig lärare kan få om de undervisade på samma instrument. Martin upplever att flickor som går på högstadiet inte alltid vågar öppna sig för honom och tror det kan beror på att han är man. ”att om ja om det kommer en tjej som det går jättedåligt för så vet ju inte jag varför.
Hon kanske hade sagt det ifall hon hade haft en kvinnlig lärare, möjligt.”
Därmed säger tre musiklärare att elevens beteende och uppförande påverkas beroende på vilket kön läraren tillhör. De övriga två lärarna tror att det finns andra bakomliggande faktorer som påverkar elevens beteende under lektionen. Dessutom nämner två lärare som undervisar många elever av det motsatta könet vilka för och nackdelar lärarens kön kan föra med sig. Om detta nämner de två lärarna vilka nackdelar de upplevt med att tillhöra ett visst kön, som att kunna uppnå en viss status eller få eleverna att öppna sig för läraren.
Både Martin och Linnea upplever att de ofta utvecklar en kompisrelation till de äldre eleverna som är av samma kön som de själva, medan det motsatta könet upplevs bli mer hemlighetsfull och vill frigöra sig från läraren. Sara nämner ingenting om kompisrelationer till de äldre eleverna, men upplever att det underlättar om den äldre eleven är en flicka än en pojke. Den bakomliggande orsaken tror hon själv beror på att hon är kvinna och därför har en större förståelse och lättare för att sätta sig in i en flickas beteende. Vidare säger hon att det är lättare att förhålla sig till nybörjare och yngre barn då de är mer spontana i sitt beteende. En annan upptäckt Sara gjort om sig själv är att hon ändrar till ett ljusare röstläge när hon undervisar barn. Det förklarar hon med att barn talar i ett ljusare läge och att hon antagligen härmar efter.
De manliga lärarna nämner att de är väl medvetna om hur de fysiskt närmar sig eleven efter den debatt som förekommit de senaste åren om manliga lärare i skolan, där det kommit fram att barn blivit utnyttjade. Vidare menar de manliga lärarna att det på vissa instrument krävs fysiska instruktioner och genomgångar. Som exempel krävs det i sång och blåsundervisning att magstödet fungerar. Det gör att undervisningen inte enbart kan bygga på teoretiska instruktioner utan kräver även att upplysa och göra eleverna medvetna om det fysiska
händelseförloppet som sker i kroppen. Det är i de situationer när läraren ska instruera och visa de fysiska momenten som elever lätt kan missförstå och misstolka lärarens handlingar.
Däremot nämner ingen av de kvinnliga lärarna om den fysiska kontakten med eleven som ett problem.
4.4 Vilka förväntningar har musikläraren på sina elever ur ett genusperspektiv
Har musiklärarna samma eller olika förväntningar på pojkar och flickor i den enskilda undervisningen? Hur ser dessa förväntningar ut och skiljer de sig åt hur de manliga och kvinnliga lärarna ser dem.
Vidare har fyra av fem musiklärare egna barn. Påverkar det musiklärarnas förväntningar på musikskolans elever?
Om bemötande till sina elever säger Martin och Linnea att man automatiskt bemöter elever olika, beroende på hur man blir bemött och vilken sorts feedback man får från eleverna. De tror därför inte att elevens kön har någon betydelse. Vidare säger Martin att man omedvetet kan sända ut signaler man inte är medveten om.
De övriga tre musiklärarna säger ingenting om huruvida elevens bemötande avgör för hur läraren bemöter eleven tillbaka. Däremot är alla fem musiklärarna överens om att de omedvetet sänder ut signaler som kan tolkas på olika sätt av eleven.
För övrigt upplever Linnea att musikskolan ofta kan kännas som en skyddad verksamhet, vilket gör att de ofta förväntar sig för lite av eleverna. Hon tror att anledningen till att många elever slutar spela är just för att det varit för lätt.
Martin, Erik och Anna upplever att flickor är fysiskt svagare. Detta kan påverka flickornas val av instrument genom att de inte väljer de tyngsta eller mest fysiskt krävande instrumenten.
Erik menar att vissa instrument, speciellt blåsinstrument, är mer svår- spelade än andra då de kräver mer fysisk styrka och säger av egen erfarenhet att trumpet ofta har spelats av
övervägande mer pojkar än flickor. Förklaringen enligt Erik är att det är just fysiskt tungt att spela. Martin ger en annan förklaring. Vissa instrument finns inte i barnstorlek. Det gör att barn som spelar vissa instrument som blåsinstrument måste börja spela på ett instrument som är anpassat till en vuxen, vilket kan göra det svårspelat och tungt.
Av just den anledningen har Anna köpt in ett instrument som är mindre vilket gör det lättare för flickor att spela. På frågan om pojkarna också får spela på det särskilda instrumentet säger hon. ”nej för det gör ingenting om det väger där, de bara åh vilken tung … vad häftigt. Medan tjejer säger oj vad tung.”. Med det menar Anna att pojkarna inte upplever det som jobbigt att spela på det normal stora instrumentet medan flickor upplever det som besvärligt och tungt.
De övriga två kvinnliga musiklärarna nämner ingenting om den fysiska skillnaden mellan pojkar och flickor . Det som visar sig intressant är att den kvinnliga blåsläraren inte nämner någonting om den fysiska skillnaden mellan könen som de manliga blåslärarna gör.
Fyra av fem musiklärare har egna barn. Bland dem upplever tre att det underlättar att
undervisa elever när man har egna barn. De menar att man får en större förståelse för hur barn i allmänhet tänker och beter sig då man har erfarenhet från de egna barnen. Erik säger ” man vet på nåt sätt problem hur är en, hur funkar en nioåring. Det vet du inte om du träffar en
nioåring tjugo minuter i veckan. ” En av de fyra musiklärarna anser att hon jobbat länge innan hon fick barn och tycker sig inte se någon påverkan av att ha ett eget barn speciellt då barnet i fråga ännu är mycket ungt. Däremot tror hon att det kunde ha varit annorlunda om hon hade fått barn tidigare.
Samtliga av de fyra lärare som har barn tror inte att deras barns könstillhörighet påverkar hur de bemöter musikskolans elever av samma kön. Linnea har två flickor och berättar att de är helt olika till sitt sätt då den ena är mer ”flickaktig” och den andra ”pojkaktig”. Hon har genom sina två flickors beteende blivit medveten om att det är lätt att ha fördomar och inställningar till hur en typisk pojke och flicka bör vara och säger:
Att man tänker på det ibland att det kan upplevas som, som lite störande och fast hade en kille gjort så, så hade det varit normalt för en kille.
5. Diskussion
På frågan om musiklärarna upplever några generella skillnader hur flickor och pojkar beter sig under den enskilda lektionen, visade min undersökning att två av fem musiklärare, en man och en kvinna upplevde att det fanns skillnader. Skillnaderna bestod i hur eleverna uppförde sig, följde instruktioner och närmade sig instrumentet. De tre övriga musiklärarna, två kvinnor och en man ville inte göra en avgränsad skillnad mellan könen för hur elevernas beteende upplevdes och uppfattades under den enskilda lektionen. De var noga med att tydliggöra att det endast bygger på deras egna erfarenheter och upplevelser och att det förekommer skillnader inom de homogena könsgrupperna. Resultatet visade att alla musiklärarna så småningom var överens om att pojkarna tog för sig mer och vågade prova sig fram, medan flickorna upplevdes som tystare och lugnare.
Steenberg menar att det kan vara svårt att urskilja likheter och olikheter då de individuella skillnaderna inom könen varierar stort. Vidare säger Steenberg att det finns en risk med att befästa könsstereotypiska förväntningar och att vi är rädda för att generalisera pojkar och flickor.36 Det kan vara en orsak till varför musiklärarna inte upplever några skillnader mellan könen.
Olofsson skriver att många i dagens samhälle har drabbats av könsblindhet som gör att man inte ser eller upptäcker könsmönstren i de vardagliga handlingarna. Däremot ser man
tydligare undantagen och avvikelserna bland dem som bryter könsmönstren.37 Det kan också vara en förklaring till varför musiklärarna först inte säger sig uppleva några skillnader mellan pojkar och flickor.
En annan förklaring varför de tre lärarna inte såg eller upplevde några skillnader kan vara att man som musiklärare är medveten om att man ska arbeta individuellt genom att ge eleven undervisning efter dennes behov. Därför vill en del musiklärare möjligtvis understryka att de jobbar individuellt oavsett kön. Hedelin menar att många anser att man bemöter pojkar och flickor på samma sätt. Vid närmare eftertanke brukar många börja tvivla på om de egentligen bemöter personer likvärdigt utifrån kön.38 Denna teori styrks av mina resultat från de
intervjuer där tre lärare efterhand nämnde skillnader i beteende.
36 Steenberg, Flickor och pojkar i samma skola, sid 10
37 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta killar. sid 20
38 Hedlin, Jämställdhet- en del av skolans värdegrund, sid 26
Vidare visade resultatet att tre musiklärare, en kvinnlig och två manliga, att flickor tar större ansvar. Som exempel på detta angav musiklärarna att flickorna tar bättre hand om
instrumentet samt tar med behövligt material till lektionerna. Vidare upplevde de att flickor var mer mogna i sitt beteende och hade lättare för att följa lärarens instruktioner.
Sandqvist menar att personalen redan på fritids och förskolan ställer lägre krav på pojkar än flickor när det gäller att ta ansvar och delta i rutinsysslor. Även andra undersökningar har visat att flickor i större utsträckning hjälper de vuxna i deras sysslor såväl i hemmet som i skolan. Flickorna lär sig på det sättet att tidigt ta ansvar och organisera olika arbetsuppgifter.39 Detta kan vara en förklaring till att musiklärarna upplever flickorna som mer ansvarstagande.
Dessutom upplevde tre musiklärare att flickor i allmänhet är mer mogna i sitt beteende.
Steenbergs förklaring är att flickor i allmänhet kommer i puberteten två år före pojkar vilket gör att vi upplever flickor som mer mogna i sitt sätt att vara. Det kan även förklara orsaken till att flickor upplevs ha lättare för att följa lärarens muntliga instruktioner, då
språkutvecklingen sker tidigare hos flickor.40 Dessutom tar pojkar och flickor sig an uppgifter på olika sätt med att pojkar ställer frågan ”- hur fungerar det här, medan flickor ställer frågan - vad ska jag ha det här till.” Enligt Steenberg upplevs det då som att pojkarna testar och prövar olika funktioner om uppgiften medan flickorna ofta vill kontrollera att de är på rätt spår innan de fortsätter och avsluta uppgiften.41 I likhet med Steenbergs observation upplevde en av de manliga musiklärarna att pojkar är mer utforskande genom att våga prova sig fram. Han berättade att pojkarna ofta experimenterade med instrumentets olika ljudinställningar medan flickorna inte rörde eller undersökte de olika ljudinställningarna.
Fortsättningsvis nämner en av de kvinnliga musiklärarna i min undersökning att flickors beteende som duktiga och ansvarstagande upplevs som ett problem. Hon upplevde det ibland som jobbigt att det för flickornas del skulle bli rätt och riktigt, medan det för pojkarna var det motsatta förhållandet vilket innebar att de tillät sig att spela fel och prova sig fram. Vidare säger hon att den omedvetna inställningen för hur en typisk flicka eller pojke bör vara gör att man bemöter könen olika. Om en flicka besvärar undervisningen ses det som oacceptabelt, men det gör det inte om en pojke utför samma handling. Som förklaring menar hon att vissa beteenden och handlingar anses mer acceptabelt och normalt för pojkar än för flickor.
I motsats till en kvinnlig lärare ser de övriga musiklärarna flickors duktighet och ansvarstagande mer som ett konstaterande än ett problem. Anledningen kan vara att de förväntningar och föreställningar vi har hur pojkar och flickor förväntas vara är så självklara att vi inte reflekterar över att det kunde ha varit på något annat sätt. Olofsson menar att personalen inom barnomsorgen redan har inställningen att de jobbar jämställt med barnen.
Detta medför ofta en sämre förståelse då man inte förstått problematiken med att arbeta jämställt. Olofsson menar att man inte kan åtgärda problem man själv inte har upptäckt.
Dessutom målar man gärna upp en förskönad bild hur man själv tycker sig vara i sitt handlingssätt och agerande. 42
Hur pojkar och flickors beteende skiljer sig i gruppundervisning jämfört med den enskilda undervisningen sa alla fem musiklärarna att eleverna blir mer aktiva och pratsamma när de är
39 Sandqvist, Visst görs vi olika, sid 44-45
40 Steenberg, Flickor och pojkar i samma skola, sid 28
41 Stenberg, Flickor och pojkar i samma skola, sid 29
42 Olofsson, Modiga prinsessor & ömsinta prinsar, sid 21.
i grupp. En av de kvinnliga lärarna i undersökningen nämnde ju fler barn det är i
undervisningsrummet desto tryggare blir de. Den kvinnliga läraren gav förklaringen att eleven i den enskilda undervisningen förväntas följa lärarens instruktioner då läraren har
övervägande auktoritet. I gruppundervisning där fler elever deltar gör att lärarens auktoritet minskar. Det kan bidra till att eleverna vågar ta mer initiativ i gruppundervisningen.
Två lärare uppgav att bemötandet man får från eleven ofta ligger till grund för hur läraren bemöter eleven tillbaka. Av tradition och egna erfarenheter bär vi med oss förställningar hur flickor och pojkar förväntas vara utifrån de normer vi själva byggt upp. Enligt Hedlin bemöter vi andra människor utifrån våra egna förväntningar och erfarenheter. Det avgör sedan hur mötet med den andra personen blir. I likhet med Hedlin tror jag att det uppstår oskrivna regler som många anser som självklara för hur kvinnor och män ska vara.43 Detta tror jag omedvetet påverkar vårt bemötande och förhållningssätt till eleven.
På frågan om musiklärarens kön påverkar hur eleverna beter och uppför sig visade resultatet att tre musiklärare, två kvinnor och en man, ansåg att lärarens kön kan inverka på elevens beteende. De övriga två musiklärarna ansåg att det fanns andra faktorer som påverkade elevens beteende. En av de kvinnliga lärarna ansåg att hur trygg eleven var i lärarens sällskap var en avgörande faktor, medan den manliga läraren säger sig uppleva att pojkar dras mer till manliga lärare och flickor till kvinnliga lärarna.
På motsvarande sätt nämner Svaleryd att barn under den fria leken väljer att leka med barn av samma könstillhörighet. 44 Detta göra att man kan dra likheter mellan Svaleryds teori och den manliga musiklärarens iakttagelser genom att förklara att barn väljer musiklärare efter samma könstillhörighet som de själva. En annan förklaring kan vara att musiklärare i det egna valet av instrument inte är unikt, då de själva valt att spela på instrument som för dem anses könstypiska. Steenberg menar att vi på detta sätt styrker och reproducerar invanda och traditionella föreställningar om vad som anses manligt och kvinnligt. I det här fallet hur pojkar och flickor och även musiklärares val av instrument kan vara efter könsstereotypiska mönster. En annan möjlig förklaring kan vara att elevens beteende främst berodde på trygghet till läraren. Om det skulle förefalla sig så skulle pojkar kanske se och uppleva mer trygghet i de manliga lärarna och flickorna se mer trygghet i de kvinnliga lärarna.
I motsatts till detta framkom det även att de musiklärare, en kvinna och en man som
undervisade på instrument som för dem inte var könstypiska, nämnde vilka för och nackdelar det kunde medföra. Detta för att de elever de undervisade ofta är av det motsatta könet.
Ganneruds studie om att vara kvinna och lärare visade att hälften av de kvinnliga lärarna som deltog i undersökningen beklagade att de var just kvinnor. De såg det som en nackdel då de ansåg att många av klassens pojkar behövde en manlig förebild. Fördelen med att vara kvinna visade sig vara i den personliga kontakten som fanns med eleverna då många ansåg att
eleverna hade lättare att ty sig till en kvinna än en man.45 Den manlige musikläraren upplevde detta delvis som ett problem då många av hans elever var flickor och att de kanske skulle ha tytt sig mer till honom om han vore en kvinna.
Om musiklärarens förväntningar på sina elever nämner tre musiklärare i undersökningen, två manliga och en kvinnlig, den fysiska kapaciteten där de upplever att flickor är fysiskt svagare än pojkar. De manliga musiklärarna förklarar att flickor och pojkar utvecklas olika fort till det
43 Hedlin, Jämställdhet- en del av skolans värdegrund, sid 27-28
44 Svaleryd, Genuspedagogik. sid 16
45 Gannerud, Lärares liv och arbete i ett genusperspektiv, sid 36-37.
fysiska. En av de manliga lärarna säger att vissa instrument inte är anpassade för elever som är barn. Det kan vara en orsak att de elever som spelar vissa blåsinstrument har en fysisk kapacitet som motsvarar en vuxens person. I det avseendet har pojkar en bättre utvecklad fysik än flickor.
Det i min mening mest intressanta är att den kvinnliga blåsläraren inte nämnde någon fysisk skillnad som de manliga blåslärarna gjorde. Anledningen kan vara att hon inte såg det som en viktig fråga eller inte upplever och ser det som en skillnad. Det kan bero på att hon själv är kvinna och att de manliga blåslärarna och den kvinnliga blåsläraren ser och upplever saker utifrån olika perspektiv.
Sammanfattningsvis upplever de fem musiklärarna att de främst utgår från individen i den enskilda undervisningen. De menar att den grundande idén med den enskilda undervisningen är att bemöta eleven genom att ta hänsyn till dennes personlighet, egenskaper och önskemål.
Litteraturen som jag använt i detta arbete visar samma resultat som min undersökning att beteenden mellan pojkar och flickor skiljer sig åt. De skilda beteendemönster mellan pojkar och flickor beskrivs på liknande sätt av lärarna som deltagit i denna undersökning som i litteraturen. Då lärarna upplever att det finns skilda beteenden mellan pojkar och flickor kan man utgå från att pojkar och flickor bemöts och behandlas på olika sätt även om läraren säger sig uppleva att de utgår från den enskilda individen.
5.1 Slutord
En vanlig föreställning är att pedagoger inte upplever att pojkar och flickor beter sig olika eller upplevs olika samt att man som pedagog tar hänsyn till varje enskild individs
förutsättningar. Jag tror att man som musiklärare ofta utgår från den enskilda individen med att undervisa varje elev individuellt men att man omedvetet bemöter pojkar och flickor olika.
Observationer och forskning har visat att pojkar och flickor beter sig olika och att pedagoger bemöter eleverna olika utifrån elevens könstillhörighet. Den här studien visade att några lärare inte upplevde skillnader i pojkar och flickors beteende eller att läraren bemötte eleverna olika.
Ändå visade resultatet att alla lärare hade antytt något som visade att det fanns skillnader mellan könen.
Liksom tidigare forskning visar tror även jag att man som lärare tycker sig arbeta jämställt med att inte göra skillnad på elever men att man omedvetet bemöter eleverna olika. Orsaken kan vara att vi redan är inlärda i olika vanor och roller i samhällets genusskapande. Vi bär redan med oss erfarenhet och föreställningar om vad som anses manligt och kvinnligt. Därför vore det underligt om detta inte skulle påverka våra uppfattningar och förhållningsätt till eleven.
En av de medverkande musiklärarna sa ” Alla människor bemöter man ju inte lika och det ska man heller inte göra”
5.2 Fortsatt forskning
Då jag använt intervjupersoner från ett geografiskt begränsat område vore det intressant att utveckla studien med att intervjua musiklärare från en annan del av landet. Som tidigare forskning tar upp förekommer det även skillnader inom de homogena könsgrupperna vilket även skulle vara ett intressant område att utforska mer om.
