Hertig Karls målningar

Institutionen för musik och bild

Självständigt arbete i konst- och bildvetenskap

Hertig Karls målningar

Den esoteriska bildtraditionens diskurs och tillämpningar inom samtidskonsten.

Examinator: Johanna Rosenqvist

Handledare: Jan Bäcklund Termin: HT20 Kurskod: 2KD10E Nivå: A1E

Högskolepoäng; 15 hp

Termin: Ht 2020 Ämne: Konstvetenskap Nivå: Magister

Kurskod: 4KD10E

ABSTRACT

Anna Stahle

Hertig Karls målningar

Den esoteriska bildtraditionens diskurs och tillämpningar inom samtidskonsten.

The Paintings of Duke Karl

Western Esoteric Discourse in Visualization and Applications in Contemporary Art.

Antal sidor: 62

Uppsatsen syfte är att undersöka en esoterisk bildtradition som en separat bildvetenskap utifrån en diskursanalytisk metod. Frågan ställs hur denna bilddiskurs formerats, om vi kan identifiera en särskild estetik och hur vår bild av den har tillkommit. Uppsatsen undersöker här omgivande narrativ och utsagor. Vidare undersöks samtidskonstens intresse för den esoteriska bildtraditionen där historiska material aktualiseras i nya kontexter, men även dess intresse för aktualisering av en historisk estetik i nya verk. Som utgångspunkt i undersökningen står tolv målningar funna i frimurarordens arkiv för drygt tio år sedan, troligtvis gjorda av hertig Karl, senare kung Karl XIII, och som var en del av den esoteriska krets vid Stockholms slott som hertigen underhöll. Uppsatsen undersöker hur vi utifrån ett samtida perspektiv kan se på dessa målningar som en del av en historisk esoterisk bildtradition men även som rekontextualiserade idag. Vidare undersöks olika begrepp för hur temporaliteter kan skapas och verka när en estetik fortlever oberoende av tid och plats. Undersökningen visar att det historiska textuella material som ligger till grund för de esoteriska bilderna är centralt för hur denna estetik har utvecklats och överlevt. Vidare visar undersökningen att denna estetik genom sin fortlevnad i samtiden kan identifieras som ett ikoniskt tecken för esoterismen.

Sökord: esoterism, esoterisk estetik, esoterisk diskurs, aktualisering, outsider art, anakron bild, hauntology, hertig Karl, frimurarorden, konsthistoriografi, samtidskonst.

Postadress Linnéuniversitetet 351 95 VÄXJÖ

Gatuadress Universitetsplatsen Telefon 0470-70 80 00 www.lnu.se

INNEHÅLL

INLEDNING

Ämnesval 1

Syfte och frågeställningar 2

Syfte 2

Frågeställningar 2

Forskningsöversikt 2

Teori 7

Tid 8

Diskurs 10

Metod 11

Tillvägagångssätt och analysmodeller 11

Material 12

Insamling, urval och etiska överväganden 13

Källor och källkritik 14

Disposition 16

ESOTERISMENS BILDTRADITION OCH HISTORIEN 17

Ett historiskt perspektiv 18

Ursprung 18

Alkemi och kabbalism 18

Renässansen 19

Tyskland 15–1600-tal 20

Hemliga brödraskap 20

Den esoteriska kretsen vid det svenska hovet 1767–1803 21

Teosofin 24

Den esoteriska bildens centrala funktion 24

Den esoteriska bildens kännetecken 27

ESOTERISMENS BILDTRADITION OCH SAMTIDEN 28

Aktualisering och outsider art 29

Den esoteriska bildens fortlevnad 31

Hertig Karls målningar 35

DISKUSSION 42

SAMMANFATTNING 46

KÄLLFÖRTECKNING

Otryckta källor 47

Tryckta källor och anförd litteratur 47

Elektroniska resurser 52

BILDFÖRTECKNING 54

BILDBILAGA 1 57

BILDBILAGA 2 60

INLEDNING

Ämnesval

För några år sedan sändes ett radioprogram i P1 på Sveriges Radio som handlade om några målningar i frimurarordens arkiv i Stockholm.¹ Målningarna var utförda i början av 1800-talet, troligen av hertig Karl, senare kung Karl XIII, och programmet kretsade runt andliga och esoteriska frågor. De medverkande i programmet tyckte att målningarna liknade Hilma af Klints esoteriska målningar, men hon hade inte sett dem då arkivet varit stängt tills för några år sedan.

Utifrån detta embryo till frågeställning började denna uppsats att formeras. Den esoteriska bildtraditionen har inte varit en del av konstens historieskrivning och följer inte konsthistoriens genealogi, utan verkar snarare ha utvecklats autonomt vid sidan av.

I takt med att konstvärlden sedan några årtionden tillbaka har börjat intressera sig allt mer för bilder och företeelser inom det esoteriska fältet, har behovet av att förstå den esoteriska bildhistorien växt. När även historiska esoteriska konstnärskap som af Klint aktualiseras i en samtida kontext skapas frågor och en debatt kring konstbegreppet tar fart.

Att göra en studie om ett material som inte betraktas som konst, men som ibland används som det, är en utmaning. Det kan även vara svårt att definiera vad som är esoteriskt och man behöver kanske också avgränsa frågan geografiskt och kulturellt. Jag kommer i den här uppsatsen att undersöka hur den esoteriska bildtraditionen har formerats och vad som kommit att påverka dess utveckling. De målningar som hittades i frimurarordens arkiv undersöks utifrån en esoterisk bildhistorisk kontext men också utifrån ett samtida perspektiv.

På detta sätt är uppsatsen en beskrivning av ett forskningsfält som genom att lyfta fram ett historiskt material relaterar till en fråga om historieskrivning samt estetik.

What is God? He is length, width, height and depth.²

1 Sveriges Radio, ”Den Andra Världen”, hämtad 2020-11-16, https://sverigesradio.se/avsnitt/44991.

Programmet sändes första gången fredagen den 29 juni 2012 kl 14.30. Programledare var Erik Schüldt och Robert Carleson medverkade.

2 Robert Lawlor, Sacred geometry. Philosophy and practice, (London: Thames and Hudson, 1982), 6.

Syfte och frågeställningar

Syfte

Uppsatsens syfte är att undersöka en esoterisk bildtradition via ett aktualiserat historiskt måleri.

Studien undersöker påståendet att esoteriska bilder har exkluderats i historieskrivningen genom att betraktas som något främmande, och vidare hur de har fortsatt att leva vid sidan av samtidigt som en specifik stil och estetik har behållits. Det riktas ett fokus på den esoteriska bildens kännetecken men även centrala funktion inom esoterismen, där en diskussion förs kring begreppet fortlevnad i relation till den esoteriska bildens anakrona egenskaper.

Frågeställningar

o Den esoteriska bildtraditionen verkar inte följa en vetenskaplig konsthistoriografi utan syns snarare utvecklas i en parallell bildhistoria. Hur har denna bildhistoria formerats och hur kan vi se på den utifrån ett samtida perspektiv? Kan vi identifiera en karakteristisk estetik och hur har denna i så fall utvecklats?

o Inom samtidskonsten finns en tendens att intressera sig för den esoteriska bildtraditionen. Dels så ses historiska material aktualiserade i nya kontexter, men det finns även ett intresse för att i samtida kontexter aktualisera en historisk estetik. Hertig Karls målningar är utförda i ett hemligt ordenssällskap och har legat arkiverade i över 200 år. Hur kan vi idag se på dessa målningar som en del av en historisk esoterisk bildtradition men även rekontextualiserade i ett samtida perspektiv? Hur kan vi här se på tiden som faktor i relation till de temporaliteter som skapas i verken?

Forskningsöversikt

Vetenskaplig forskning inom esoterismen har en relativt kort historia. Esoterismen är också ett paraplybegrepp som rymmer flera vetenskaper. Inom det konstvetenskapliga fältet finns det relativt lite forskningsmaterial, men är pågående bland annat i projektet Esotericism and Aesthetics in The Nordic Countries (ESOSTETICS) vid Oslo Universitet.³ Vid Amsterdams Universitet pågår konstvetenskaplig forskning med koppling till teosofiska rörelsen, bland annat om af Klint.⁴ Det finns viss forskning om esoteriska bildtraditioner såsom visuell alkemi

3 Oslo Universitet, Department ocf Linguistic and Scandinavian Studies, Esotericism and Aesthetics in The Nordic Countries (ESOSTETICS), https://www.hf.uio.no/iln/english/research/networks/esostetics/, hämtad 5 december 2020.

4 Amsterdams Universitet, History of Hermetic Philosophy, Current Research Projects,

https://www.amsterdamhermetica.nl/research/individual-research-projects/, hämtad 5 december 2020.

eller kabbalism, om specifika konstnärskap kopplade till esoterismen och om esoterismens påverkan på modernismen, däremot är det svårt att se den ingång jag har till ämnet som ett specifikt forskningsfält. Min uppsats tar sin utgångspunkt i esoterismens bildtradition via ett aktualiserat svenskt historiskt och esoteriskt måleri från början av 1800-talet. Materialet studeras ur ett samtida perspektiv där det relateras till samtidskonstens intresse för esoterismens bilder och en särskild estetik. Till forskningsöversikten hör även den esoteriska bildtraditionen som en perifer företeelse, exkluderat från konsthistoriografin och med en egen diskurs.

Jag vill först lyfta fram den forskning som omgärdat af Klint de senaste åren då det här finns paralleller till denna studie då hennes arbete också blivit aktualiserat långt efter att det utfördes. Framförallt är diskussionen om hur ett aktualiserat esoteriskt material kan relateras till i ett samtida perspektiv relevant för denna studie. Dan Karlholm har diskuterat konstbegreppet i relation till af Klints esoteriska måleri vid ett flertal tillfällen. I Kontemporalism (2014) sammanfattar han och leder frågan bort från att gälla ett eventuellt abstrakt pionjärskap till att istället handla om det esoteriska i hennes arbete som centralt.⁵ Det finns ett antal utställningspublikationer där jag vill nämna Hilma af Klint, tidsandans visionär (2019) som på ett flertal sätt bidragit till att placera af Klint i en kontext av esoterisk bildtradition.⁶ Härutöver vill jag nämna Per Faxnelds Det ockulta sekelskiftet. Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid (2020).⁷ Faxneld utgår ifrån en esoterisk diskurs och placerar af Klint i en esoterisk bildtradition via måleriets esoteriska innehåll. Faxneld nämner också de målningar som utgör denna uppsatsens material, hertig Karls måleri. Vidare finns ett antal akademiska uppsatser på olika nivåer om af Klint, men jag har här inte funnit någon som tar sin utgångspunkt i en esoterisk diskurs.

Några få studier har gjorts som undersöker visualisering av esoterismen ur ett neuropsykologiskt perspektiv som förklaring till esoterismens estetik. Tanya Luhrmanns The Persuasions of the Witch’s Craft (1989) sätter fokus på hur kognitiva förmågor fungerar i relation till ockulta praktiker.⁸ Egil Asprem har skrivit några artiklar som rör visualiseringsförmåga i relation till den esoteriska bilden. I “Explaining the Esoteric Imagination, Towards a Theory of Kataphatic Practice” (2017) som publicerades i Aries Journal for the Study of Western Esotericism, undersöker Asprem hur vår mentala

5 Dan Karlholm, Kontemporalism, (Stockholm: Axl Books, 2014), 298.

6 Kurt Almqvist & Louise Belfrage, red., Hilma af Klint, tidsandans visionär. (Stockholm: Bokförlaget Stolpe, 2019).

7 Per Faxneld, Det ockulta sekelskiftet. Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid, (Stockholm, Volante, 2020).

8 Tanya M. Luhrmann, Persuasions of the Witch's Craft: Ritual Magic in Contemporary England, (Cambridge:

Mass. Harvard Univ. Press, 1989).

föreställningsförmåga fungerar när vi skapar visuella representationer utifrån ett esoteriskt textuellt material.⁹

Det finns vetenskaplig forskning som rör esoterismens tidiga bilder inom alkemi och kabbalism. Här bör framförallt nämnas Barbara Obrist som var tidig med forskning om alkemiska diagrams ursprung och utveckling under tidig medeltid i Le debuts de l’imagerie alchimique, XIVᵉ–XVᵉ siècles (1982).¹⁰ Vidare även i "Visualization in Medieval Alchemy”

(2003).¹¹ Forskning inom kabbalismen har funnits i några årtionden men den visuella kabbalismen har varit eftersatt till förmån för den textuella. Jeffrey Howard Chajes skriver om den tidiga visuella kabbalismen i “Spheres, Sefirot, and the Imaginal Astronomical Discourse of Classical Kabbalah” (2020).¹² Det finns dock ingen övergripande och kronologisk

”konsthistoriebok” över esoterismens bilder, i sådana fall får man blicka utanför den akademiska litteraturen.¹³

Om den komplicerade relationen mellan samtidskonst och religion har James Elkins skrivit i On the Strange Place of Religion in Contemporary Art (2004). ¹⁴ Han pekar på en historisk uppdelning i konsthistorien och menar att det i samband med renässansen utvecklades ett nytt konstnärsbegrepp som påverkade mängden religiöst innehåll i konsten. Jag vill också framförallt nämna Wouter J. Hanegraaff som skrivit om den esoteriska bilden via esoterismen som en separat diskurs i “The Trouble with Images: Anti-Image Polemics and Western Esotericism” (2007).¹⁵ Han har bidragit till en ökad förståelse för den esoteriska bildtraditionens utanförskap. Hanegraaff menar att när religiösa och esoteriska diskurser krockat så har en polemisk relation dem emellan uppstått, samtidigt så har esoterismens bilder ställts utanför konsthistorien genom att betraktas som ”den andre”. I diskussionen om en esoterisk diskurs har också Kocku von Stuckrad bidragit i Locations of Knowledge in Medieval

9 Egil Asprem, “Explaining the Esoteric Imagination. Towards a Theory of Kataphatic Practice,” Journal for the Study of Western Esotericism 17, No. 1, (2017): 17–50.

10 Barbara Obrist, Le debuts de l’imagerie alchimique, XIVᵉ–XVᵉ siècles (Paris: Le Sycomore, 1982).

11 Barbara Obrist, "Visualization in Medieval Alchemy," Hyle – International Journal for Philosophy of Chemistry IX, no. 2, (2003).

12 Jeffrey Howard Chajes, “Spheres, Sefirot, and the Imaginal Astronomical Discourse of Classical Kabbalah”, The Harvard Theological Review 113, no. 2 (2020): 230-262. Men även i Jeffrey Howard Chajes, “Kabbalah

Practices/Practical Kabbalah. The Magic of Kabbalistic Trees,” Aries – Journal for the Study of Western Esotericism 19, no. 1, (2019): 112–145.

13 Se till exempel Alexander Roob, Alchemy & Mysticism: the Hermetic Museum, (Köln, Taschen, 1991).

14 James Elkins, On the Strange Place of Religion in Contemporary Art, (New York: Routledge, 2004), 7.

15 Wouter J. Hanegraaf, “The Trouble with Images: Anti-Image Polemics and Western Esotericism,” Polemical encounters: Esoteric Discourse and its Others, red. Olav Hammer och Kocku von Stuckrad (Leiden: Brill, 2007), 107-136. Det finns inte så mycket forskning kring relationen mellan esoterismen och den esoteriska bilden, men en av de tidigaste att lyfta frågan var Frances A. Yates menar Hanegraaff och beskriver hur den esoteriska bilden alltid var central i hennes arbete på Warburginstitutet.

and Early Modern Europe: Esoteric Discourse and Western Identities, där han beskriver esoterismen som en sociokulturell konstruktion.¹⁶

När samtidskonsten aktualiserar ett äldre esoteriskt bildmaterial sker detta ofta genom utställningsmediet. Sedan några årtionden har det blivit vanligt förekommande med ett slags eklektiska utställningar där samtidskonst juxtapositioneras med bilder, konst eller föremål som har sitt ursprung utanför konstvärlden.¹⁷ Ofta sorteras denna konst under begreppet outsider art, ett begrepp som myntades av Roger Cardinal i Outsider Art (1972) och syftar till konst som görs av outbildade, ofta hängivna personer med en låg teknisk nivå på utförandet.¹⁸ Idag används begreppet som ett slags paraplybegrepp som även kommit att inrymma visst esoteriskt material. Med viss reservation för att generellt inrymma esoterismens bilder i begreppet vill jag ändå nämna något av den forskning som finns och som till del kopplar till studiens forskningsfält. I antologin Outsider Art, Contesting Boundaries in Contemporary Culture (1997) menar Steven C. Dubin att outsider art är ett etablerat fenomen som också ifrågasätter gränserna för konstvärlden.¹⁹ Per Dahlström skrev en avhandling med utgångspunkt i outsider art utifrån den svenska benämningen särlingskap (2002).²⁰ David Maclagan listar även spirituell konst som en del av begreppet i Outsider Art: From the Margins to the Marketplace (2010).²¹ Han pekar här på hur konstnärsrollen förändrades under renässansen och hur begreppet outsider art är starkt kopplat till synen på att konstnären har ett inre behov av att skapa som styrs av ett slags automatiska processer, där konstnären inte har full kontroll.²² I ”Insiders Curating Outsider Art” (2017) lyfter Rita Elizabeth Risser frågan om det etiska ansvaret i den curatoriella processen när outsider art ställs ut.²³ Hon pekar här ut tre centrala faktorer: samtycke från konstnären; vilja från curatorns sida att rädda konstnären från en svår situation; samt avsikt att främja värdigheten hos konstnären.²⁴

16 Kocku von Stuckrad, Locations of Knowledge in Medieval and Early Modern Europe: Esoteric Discourse and Western Identities (Leiden: Brill, 2010).

17 En av de första utställningar som gjordes utifrån en eklektisk metod var Alfred H. Barrs utställning Cubism and Abstract Art på Museum of Modern Art i New York 1936.

18 Roger Cardinal, Outsider Art, (New York: Praeger, 1972).

19 Steven C. Dubin, “The Centrality of Marginality: Naïve artists and Savvy Supporters,” i Outsider art, contesting boundaries in contemporary culture, red. Vera L. Zolberg och Joni Maya Cherbo (Cambridge: Cambridge, 1997), 50.

20 Per Dahlström, Särlingskap och konstnärsmyt: en text- och begreppsanalys inom den moderna konst- och kunskapsteorin, (Fil. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, 2002).

21 David Maclagan, Outsider Art: From the Margins to the Marketplace, (London: Reaktion Books Ltd, 2010).

22 Maclagan, Outsider Art: From the Margins to the Marketplace, 14.

23 Rita Elizabeth Risser, “Insiders Curating Outsider Art,” Museum Anthropology 40, no. 1 (2017): 79-87.

24 Risser, “Insiders Curating Outsider Art”, 79.

Den esoteriska bildtraditionen fortlever inom samtidskonsten på olika sätt vilket bidragit till en offentlig diskussion men även till forskning. Linda Dalrymple Henderson har skrivit ett flertal artiklar och bidragit till forskning om esoterismen inom konsten, bland annat om samtidskonstnären Christine Ödlunds arbete (2016).²⁵ Jag vill också nämna Marco Pasis arbete som bland annat bidragit till forskningen om teosofins fortlevnad i samtidskonsten i

”Efter Hilma, teosofi i modern och samtida konst” (2019).²⁶

Jag vill också lyfta fram forskning som på olika sätt kopplar studiens material till esoterismens historia men också den forskning som gjorts om hertig Karls esoteriska krets. Bo Vahlne har skrivit om hertig Karls sanktuarium i ”Om Ljuset i hertig Karls italienska kabinett”

i Konsthistorisk Tidskrift (1993).²⁷ Robert Carleson har skrivit om hertig Karls esoteriska rörelse i ”Den esoteriska kretsen” och ”Affären Boheman” i den frimureiska antologin Hertig Karl och Det Svenska Frimureriet (2010).²⁸ Jag vill dock främst nämna Kjell Lekebys Gustaviansk mystik (2010).²⁹ Lekeby bidrar vidare i en katalogisering av arkivet i Esoterica (2011).³⁰ Charlotta Sandvall har bidragit med forskning kring frimurarordens bilder under 1800-talet utifrån en religiös ikonografisk analys i ”Image and Identity: Religious Symbols and Symbolic Representation on European Masonic Nineteenth-Century Certificates” (2012).³¹

Det finns vetenskaplig forskning kring frimurarordens uppkomst och historia.

Frances A. Yates var tidigt ute och har bland annat skrivit om frimurarordens koppling till rosencreutzläror i The Rosicrucian Enlightment (1972).³² David Stevenson ger en historisk överblick i The Origins of Freemasonry, Scotland's century, 1590-1710 (1988).³³ Om forskning kring esoterismens historia finns vill jag nämna Antoine Faivres Access to Western Esotericism (1994) som var den första överblicken på engelska.³⁴ Men även en antologi som också fungerar som ett alfabetiskt uppslagsverk, Dictionary of Gnosis & Western Esotericism, som består av

25 Linda Dalrymple Henderson, ”Christine Ödlund: Manifesting the Invisible,” Christine Ödlund. Aether &

Einstein, Richard Julin och Jennifer Lindblad, red., (Milano: Skira, 2016).

26 Marco Pasi, ”Efter Hilma, teosofi i modern och samtida konst,” Hilma af Klint, tidsandans visionär, red. Kurt Almqvist och Louise Belfrage, övers. Hillevi Jonsson (Stockholm: Bokförlaget Stolpe, 2019), 93–109.

27 Bo Vahlne, “Om Ljuset I hertig Karls italienska kabinett,” Konsthistorisk Tidskrift 62, no.3–4, (1993) 156-178.

28 Robert Carleson, ”Den esoterisk kretsen,” Hertig Carl och det svenska frimureriet, red. Dan Eklund, Sten Svensson och Hans Berg (Uppsala: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, 2010), 279–297.

29 Kjell Lekeby, red., Gustaviansk mystik, (Stockholm: Vertigo, 2010).

30 Kjell Lekeby, Esoterica i Svenska frimurarordens arkiv 1776-1803, (Stockholm, Pleiaderna, 2011).

31 Charlotta Sandvall, ”Image and Identity: Religious Symbols and Symbolic Representation on European Masonic Nineteenth-Century Certificates,” Culture and Religion 13, No. 1, (March 2012): 75–89.

32 Frances A. Yates, The Rosicrucian Enlightenment, (London: Routledge & Kegan Paul, 1972).

33 David Stevenson, The origins of freemasonry, Scotland's century, 1590-1710, (Cambridge: Cambridge University Press, 1988).

34 Antoine Faivre, Access to Western Esotericism, (New York: State University of New York Press, 1994).

en stor mängd specialiserade artiklar.³⁵ Nicholas Goodrick-Clarke ger i The Western Esoteric Traditions (2008) en bild av såväl esoterismens historia ur ett relativt samtida perspektiv där också en översikt över den akademiska forskningen inom esoterismen finns med.³⁶

Forskning om esoterismen med Skandinavien som geografisk utgångspunkt finns bland annat i Henrik Bogdan och Olav Hammers antologi Western Esotericism in Scandinavia.³⁷ År 2010 skrevs en doktorsavhandling inom religionshistoria om esoteriska strömningar i svensk tidigmodern period, Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen av Thomas Karlsson (2010).³⁸

Forskning inom esoterismens påverkan på konsten inom modernismen och den abstrakta konstens utveckling gjordes tidigt av Sixten Ringbom då han skrev om Wassily Kandinsky i The Sounding Cosmos (1970).³⁹ Peter Cornell har utifrån den esoteriska traditionens initiationsriter gjort en genomlysning av gemensamma strukturer inom såväl modernismens konst som politiska rörelser i Den hemliga källan (1981).⁴⁰ År 1986 gjordes utställningen The Spiritual in Art, Abstract Painting 1890–1985 på temat i Los Angeles där af Klints esoteriska målningar visades en av de första gångerna (1986).⁴¹ Dalrymple Henderson har skrivit ett flertal artiklar om esoterisk konst under modernismen med fokus på de vetenskapliga upptäckter som gjordes vid tiden och hur dessa påverkade konsten (1987).⁴²

Teori

De teoretiska utgångspunkter som används i denna uppsats är fördelade på två begrepp; tid och diskurs. Begreppet tid avser här hur temporaliteter kan skapas, representeras men också samverka i bilder, medan begreppet diskurs rymmer de utsagor som omgärdar uppsatsens studieobjekt; den esoteriska bildtraditionen. Begreppet diskurs återkommer även i metoddelen, anledningen till det är att jag behöver se på utsagorna för att förstå narrativet men också förstå narrativet genom att tillämpa teoretiska perspektiv på utsagorna.

35 Wouter J. Hanegraaff, red., Dictionary of Gnosis & Western Esotericism, (Brill, Leiden, 2006).

36 Nicholas Goodrick-Clarke, The Western esoteric traditions, (New York: Oxford University Press, 2008).

37 Henrik Bogdan och Olav Hammer, red., Western Esotericism in Scandinavia, (Leiden, Brill, 2016).

38 Thomas Karlsson, ”Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen.” (Fil.

doktorsavhandling, Stockholms universitet, 2010).

39 Sixten Ringbom, The Sounding Cosmos: a Study in the Spiritualism of Kandinsky and the Genesis of Abstract Painting, (Åbo: Åbo Akademi, 1970).

40 Peter Cornell, Den hemliga källan, Stockholm: Gidlund, 1981.

41 Maurice Tuchman, red., The Spiritual in Art. Abstract Painting 1890-1985, (New York: Abbeville Press, 1986).

42 Linda Dalrymple, “Mysticism and Occultism in Modern Art,” Art journal 46, no. 1 (1987): 5-8.

Tid

I uppsatsen prövas möjligheten att se på den esoteriska bildtraditionen som en separat bildvetenskap med ett eget estetiskt uttryck som behållits över tid. Centralt för min förståelse för hur en estetik bevarats blir att se hur begreppet tid kan fungera i esoterismens bilder och hur olika temporaliteter då skapas. I denna del samlar jag några teoretiker som på olika sätt bidrar med perspektiv på begreppet tid i bilden. De bidrar också med begrepp som är relativt nya i relation till konstvetenskapen, att tillämpa dessa är möjligen symptomatiskt då forskningsfältet också är relativt nytt.

Alexander Nagel och Chrisopher S. Wood hänvisar i Anachronic Renaissance till bilder och konst som på olika sätt innehåller flera temporaliteter.⁴³ De introducerar här begreppet anakroni, en neologism som utgår ifrån begreppet anakronism men som refererar till historia som icke-bundet av en linjär tid.⁴⁴ De menar att det finns bilder som på olika sätt besitter flera temporaliteter utan att för den skull behöver betraktas som anakronistiska:

The anachronic artifact also moves freely in time, but unlike the anachronistic artifact, it does not depend for its effect on a stable conception of the historicity of form. The anachronic artifact is quite generally an artifact that resembles an artwork. It is the more global category: the anachronistic artifact is just a special case of the anachronic artifact.⁴⁵

Nagel och Wood visar att detta synsätt till exempel kan tillämpas när ett specifikt bildelement reproduceras i nya kontexter där nya representationer skapas och där flera tider börjar samexistera i bilden. De föreslår då att vi ställer frågorna: vad reproducerar bilden; vad representerar bilden; och vad replikerar den (replicate).⁴⁶ Nagel och Woods fallexempel rör tidsmässigt renässansens konst, och utifrån det anakrona synsättet beskrivs hur perioden på olika sätt även kan producera konst från andra tider. Notera citationstecknen då det här finns en reservation hos författarna kring definition av konst utifrån tid eller period:

[…] so too was ”Renaissance art” a machine for the production of “medieval art”.⁴⁷

43 Alexander Nagel och Christopher S. Wood, Anachronic Renaissance, (New York: Zone Books, 2010).

44 Nagel och Wood, Anachronic Renaissance, 13.

45 Ibid., 14.

46 Ibid., 26, 29.

47Ibid., 28.

Användningen av begrepp i uppsatsen som relaterar till olika sätt att förhålla sig till tid i bilder bör ses som ett försök att utifrån en kronologisk och konstvetenskaplig utgångspunkt förstå den esoteriska bildens särskilda egenskaper. Utifrån uppsatsens syfte, att undersöka en esoterisk bildtradition via ett aktualiserat historiskt måleri, undersöks hur en estetik i den esoteriska bilden levt vidare. I detta sammanhang vill jag nämna Aby Warburgs begrepp fortlevnad (nachleben) som en prototyp till förståelse. Georges Didi-Huberman skriver i The Surviving Image, att Warburgs konsthistoriska teorier delvis gett vika på grund av sina inre otydligheter, men att han fortsätter att finnas i bakgrunden på olika sätt.⁴⁸ Jag går inte djupare in på det här men vill ändå återkomma till fortlevnadsbegreppet som en metafor ställd i relation till den esoteriska bilden. Warburgs arbete handlade till stor del om att identifiera antika spår i renässansens konst, i likhet med Nagel och Wood som också fann hur temporaliteter blandades när äldre motiv aktualiserades. Detta relaterar Didi-Huberman till när han beskriver renässansen som oren (impure), och menar att Warburgs sätt att beteckna denna orenhet var genom begreppet fortlevnad (vilket i sin rena översättning från tyska mer skulle bli livet efter detta).⁴⁹ Med utgångspunkt i ovan nämnda begrepp, anakron bild samt fortlevnad, vill jag nämna ytterligare en metafor för visuell temporalitet som implementeras i uppsatsens studieobjekt; Jacques Derridas begrepp hauntology. Från början rörde Derridas fråga upplösandet av marxismen, men idag används det sedan en tid inom kulturvetenskaplig forskning. I ”What is Hauntology” skriver Mark Fisher, med utgångspunkt i postmodernismens dekonstruktion, hur en företeelse på olika sätt kan förlora sin framtid och i stället ta formen av ett slags spöke.⁵⁰ Fisher menar att det finns två former av hauntology; den ena handlar om det som inte längre finns men som fortsätter att reproducera sig, och det andra handlar om det som inte ännu finns men som redan förekommer på ett virtuellt plan som en lockelse eller förväntan.⁵¹ Han menar att det finns såväl icke-tider som icke-platser:

Haunting can be seen as intrinsically resistant to the contraction and homogenization of time and space. It happens when a place is stained by time, or when a particular place becomes the site for an encounter with broken time.⁵²

48 Georges Didi-Huberman, The Surviving Image, övers. Harvey L. Mendelsohn (University Park: The Pennsylvania State University Press, 2017), 116.

49 Didi-Huberman, The Surviving Image, 46.

50 Mark Fisher, “What Is Hauntology?,” Film Quarterly 66, no. 1 (2012): 16-24.

51 Fisher, “What Is Hauntology?,” 19.

52 Ibid., 19.

Diskurs

I denna studie görs både en identifiering av tiden som funktion i den esoteriska bildtraditionen som företeelse, men också en undersökning av de utsagor som utmärker samt omgärdar företeelsen. Här använder jag begreppet diskurs. Centralt för min förståelse är att betrakta den esoteriska bildtraditionen som en del av ett större narrativ. Jag använder därför Hanegraaffs begreppsbildning Grand Polemic Narrative där han beskriver en konstruerad berättelse om den esoteriska bilden som ”den andre”, det som är oss främmande och därför kusligt.⁵³ Ett polemiskt narrativ syftar här till hur esoterismen har framställts som en splittrad motkultur eller hednisk underströmning i motsats till den mer rationella kristna teologin och vetenskapen. Här menar Hanegraaff att bilden i sig är problematisk och en avgörande faktor då esoterismen ställts utanför historieskrivningen.⁵⁴ Han riktar sig här mot en selektiv historieskrivning och i denna uppsats vill jag lyfta frågan. Här tillämpar jag inte någon specifik metod eller teori men de strömningar inom konsthistoriografin som sedan 1980-talet benämns new art history ligger nära syftet genom sin kritiska utgångspunkt. Journal of Art Historiography har formulerat en uppdragsbeskrivning som faller väl in uppsatsens syfte:

The historiography of art has been strongly influenced by traditions inaugurated by Giorgio Vasari, Winckelmann and German academics of the nineteenth and early twentieth centuries. Consequent to the expansion of universities, museums and galleries, the field has evolved to include areas outside of its traditional boundaries.

[…] This journal will ignore the disciplinary boundaries imposed by the Anglophone expression ‘art history’ and allow and encourage the full range of enquiry that encompassed the visual arts in its broadest sense as well as topics now falling within archaeology, anthropology, ethnography and other specialist disciplines and approaches. ⁵⁵

En del av uppsatsens undersökning handlar om samtidskonstens syn på esoterismens bildtradition, vilket relaterar till frågan om diskurser. Här använder jag Elkins teori i On the Strange Place of Religion in Contemporary Art för att identifiera gränsdragningar mellan disciplinerna men även var dess eventuella posteringar finns belägna.⁵⁶

53 Hanegraaff, “Trouble with Images,” 109.

54 Ibid.,,” 108.

55 ”Mission Statement,” Journal of Art Historiography, hämtad 15 december 2020, https://arthistoriography.wordpress.com/mission-statement/.

56 Elkins, Strange Place, 7.

Metod

Tillvägagångssätt och analysmodeller

Uppsatsen syfte är att undersöka ett esoteriskt historiskt måleri i relation till en esoterisk bildtradition och estetik. Denna ansats skulle kunna vara beroende av en stor mängd data vilket vore omöjligt att analysera i denna studie utifrån exempelvis en ikonografisk metod. Det är alltså inte genomförbart att studera alla bilder som inryms i en esoterisk bildtradition för att på så vis få svar på studiens frågor. Jag väljer här att utgå ifrån en diskursanalytisk metod för att på så vis identifiera och tolka de utsagor som omgärdar den esoteriska bildtraditionen. Michel Foucault menar i Vetandets Arkeologi att diskurser kan identifieras genom att tolka relationen mellan utsagor.⁵⁷ För att beskriva vad en diskurs är och hur den skapas använder han begreppet diskursiv formation.⁵⁸ Han menar att den diskursiva formationen består av ett antal utsagor på liknande sätt som en text består av ett antal satser.⁵⁹ Den esoteriska bildtraditionen har sin grund i en idéhistorisk utgångspunkt där historien om vad som hände berättas vid sidan av. Foucault beskriver hur detta sker i marginalen:

Inte vetenskapens historia utan historien om de ofullständiga, illa grundade kunskaperna som inte under hela sin långa, envetna livstid lyckats uppnå vetenskaplighetens form (alkemins historia snarare än kemins […]).⁶⁰

I uppsatsen kan ses en metodologisk växelverkan i studieobjektet mellan den esoteriska bildtraditionen och studiens material, där materialet blir ett sätt att konkretisera studieobjektet på. Här går att identifiera en gemensam diskurs, men även ett narrativ som verkar dels i materialet, men även i estetiken och som en del av en större berättelse om den esoteriska bildtraditionen. Mieke Bal beskriver ett narrativ som bestående av tre lager av information: text, en struktur som avgränsar innehållet; story, innehållet; och fabula, som omsätter innehållet i en serie med logiska och kronologiska händelser.⁶¹ För att undersöka hur dessa narrativ fungerar över tid använder jag Bals Travelling Concepts in the Humanities.⁶² När hon lyfter begreppet avsikt (intention) menar hon att man bör vara uppmärksam på konstnärens avsikt när man relaterar till konstverk ifrån olika tider. Detta ska ställas i relation till verkets inneboende

57 Michel Foucault, Vetandets arkeologi, (Lund: Arkiv, 2002), 47.

58 Foucault, Vetandets arkeologi, 55.

59 Ibid., 144.

60 Ibid., 166.

61 Mieke Bal, Narratology: Introduction to the Theory of Narrative, (Toronto: Univ. of Toronto Press, 1985), 5.

62 Mieke Bal, Travelling Concepts in the Humanities: A Rough Guide, (Toronto: Univ. of Toronto Press, 2002).

förmåga (agency) samt i vilken kontext som tolkningen sker (narrativity).⁶³ Uppsatsens studieobjekt betraktas utifrån ett samtida perspektiv där det ställs i relation till en ny tid, plats och kultur. Bal menar att när ett äldre verk betraktas i samtiden aktiveras konstnärens avsikt med verket; logiskt sett fortsätter avsikten att existera då verket inte annars hade funnits, samtidigt så förloras den genom att konstnären inte längre har kontroll över verket.⁶⁴ Det uppstår dock ett epistemologiskt problem då esoterismens bildtradition relateras till utifrån en konstvetenskaplig begreppsanalys, då såväl avsikt som tolkning ligger utanför den kunskap som dess teori och metod erbjuder. Även Bal diskuterar det praktiska problemet med en metodologisk tolkning utifrån olika kunskapsteorier, och föreslår en kulturvetenskaplig analys för att stärka relation mellan olika discipliner, och då i första hand med den konsthistoriska.⁶⁵ När analys av hertig Karls målningar utförs görs det utifrån ett slags tentativ ikonografisk metod där utgångspunkten är en esoterisk text. Denna text används för att skapa förståelse för målningarnas symbolistiska innehåll och betydelse samt placeringsordning. Till del används också information som tillkommit genom muntlig källa.

Material

Uppsatsen huvudsakliga studiematerial består av tolv esoteriska målningar, sannolikt utförda av hertig Karl någon gång i början av 1800-talet (SFMO:s arkiv nr. 50).⁶⁶ Målningarna är handkolorerade och utförda i någon typ av akvarellfärg, möjligen används även bläck. De mäter 26 x 35 cm och beskrivs illustrera skapelsen.De har koppling till C. A. Bohemans Gula Rosen av D.E.L.U, vilket var ett modifierat frimurarliknande ordenssystem med koppling till Asiatiska Bröderna.⁶⁷ Målningarna förvaras i frimurarordens arkiv (SFMO:s arkiv) på Blasieholmen i Stockholm. Jag har vid ett tillfälle, i samband med denna uppsats, besökt arkivet och där studerat målningarna, och även fotograferat visst material. På plats studerades även en illustrerad anteckningsbok, Recapitulationes och Instructiones (SFMO:s arkiv nr. 15).⁶⁸ Vidare tillkommer ett dokument i Word-format som knyter an till målningarna där en del av Asiatiska Bröderna III:e Förklaringen finns transkriberat (SFMO:s arkiv nr. 22).⁶⁹ Jag har också fått samtliga målningar scannade som digitala filer. Målningarna har aldrig varit utställda och därför

63 Bal, Travelling Concepts, 254, 256, 261, 264.

64 Ibid., 254.

65 Ibid., 255.

66 Lekeby, Esoterica, 68.

67 Ibid., 128. D. E. L. U. står här för ”det eviga ljusets utvalde” alt. ”deus est lux universalis”.

68 Ibid., 32.

69 Ibid., 33.

aldrig exponerats i något externt sammanhang som inbegriper en institution eller en utställningssituation.

Insamling, urval och etiska överväganden

Den esoteriska bildens historia är mycket lång och omfattande, för att på något sätt kunna inrymmas i denna studie används två urvalsmetoder på ett aktivt sätt. Dels görs kronologiska sammanfattningar utifrån de utsagor som finns i litteratur som används. Och dels identifieras det historiska bildmaterial som presenteras i bildbilagan med utgångspunkt i uppsatsens studiematerial, målningarna i arkivet. Därför återfinns i bildbilaga 1 bilder som på olika sätt visuellt relaterar till studiematerialet, detta även för att kunna placera målningarna i en vidare kontext. Detta material har framförallt identifierats genom den historiska översiktslittertur som används, och därefter hämtats visuellt ur lämplig källa. Till översiktlittertur räknas här The Western Esoteric Traditions (2008).⁷⁰ Som stöd används antologin Dictionary of Gnosis &

Western Esotericism.⁷¹

Denna uppsats utgår ifrån ett samtida perspektiv där fokus ligger på hur vi ska kunna ta emot och se på uppsatsens studiematerial idag. Målningarna som hittades ses som intressanta på flera sätt, dels kan de ge oss kunskaper om en tid och plats ur ett subjektivt perspektiv, de kan även tillföra kunskap och i en vidare bemärkelse säga något om den esoteriska bildens historia, men när vi betraktar dem idag kan de också berätta något om oss och vår samtid. Målningarna är inte producerade för att vara konst utan har ett annat ursprungligt syfte som sedan länge är borta. Genom att placera dem i vår samtid, utifrån den historiska kunskap som vi har idag om esoterismens bildtradition, kan vi skapa en (ny) kontext för materialet. Studien gör inga anspråk på att fullt ut analysera den esoteriska symbolistiska ikonografin, inte heller undersöks materialet utifrån en samtida historisk utgångspunkt. I frimurarordens arkiv finns fler målningar av hertig Karl, dessa undersöks inte i denna uppsats.

Uppsatsens titel refererar till tolv uppmärksammade målningar vars verkshöjd syns skilja sig åt ifrån annat material utfört av hertigen. Av den anledningen särskiljer jag dem och benämner dem Hertig Karls målningar.

När olika utsagor sammanställs identifieras det som Foucault beskriver som en diskursiv formation.⁷² Då sammanställningen griper över ett större tidsomfång finns anledning att vara uppmärksam på utsagornas formuleringar och det som Bal beskriver som berättarens

70 Goodrick-Clarke, Western esoteric.

71 Hanegraaff, red., Dictionary.

72 Foucault, Vetandets arkeologi, 55.

synvinkel. För att undvika det som Foucault vidare beskriver som positivitet, att försöka finna det man söker, bör ett antal faktorer tas i beaktande. Dels är esoterismen ett paraplybegrepp som omfattar ett flertal discipliner, litteraturen jag använder är därför till del idéhistorisk. För att finna bildens historia i litteratur identifierar jag nyckelord för att på så vis finna ledtrådar som skapar en förståelse även för den visuella esoterimen. Vidare är det lätt att göra ansatser i att formulera ett slags historisk sanning när en kronologisk sammanställning ska göras. För att undvika att se på historien som ett slags logisk förklaringsmodell menar Foucault:

Att beskriva en mängd utsagor, inte som en betydelses slutna och överflödande totalitet utan som en söndertrasad figur full av lakuner; att beskriva en mängd utsagor, inte under hänvisning till en avsikts, en tankes eller ett subjekts interioritet utan enligt spridningen i en exterioritet; att beskriva en mängd utsagor, inte för att återfinna ursprungets ögonblick och spår utan för att skildra en kumulations specifika former;

det är med all visshet inte detsamma som att lägga fram en tolkning, upptäcka en grund, frigöra några konstituerande handlingar; det är inte heller detsamma som att besluta om en rationalitet eller tillryggalägga en teleologi.⁷³

De etiska överväganden som kan vara aktuella att göra i denna uppsats tar sin utgångspunkt i hertig Karl målningar. Med största sannolikhet har dessa målningar utförts i ett annat syfte än att exponeras i ett akademiskt arbete, det finns heller inte några instruktioner för hur de ska förvaltas. Då materialet är historiskt kan jag heller inte ta reda på det. Stavningen av hertigens namn varierar i olika litteratur, ibland stavas det med bokstaven C och ibland med K. Jag har valt att stava namnet med bokstaven K utifrån vedertagen standardskrivning.

Källor och källkritik

Studiens primära teoretiska källmaterial består av samtida teoretikers texter som rör temporaliteter i bild och narrativ teori, här inbegrips främst Bal och Nagel & Wood. Vidare inom samma teoretiska fält har Didi-Huberman och Fisher aktualiserat tidigare publicerade teorier av Warburg och Derrida. De har på olika sätt utvecklat och tillämpat andras teorier i egna tolkningar och bör därför räknas som sekundära källor. Didi-Huberman är översatt från franska till engelska, även Michel Foucaults teorier om diskursanalys som används inom metoddelen är översatt från franska men till svenska. I uppsatsen används primära teoretiska källor som rör narrativ teori, här används främst Bal. Även Hanegraaffs begreppsbildning om

73 Foucault, Vetandets arkeologi, 154.

ett polemiskt narrativ används för att skapa en djupare förståelse för den esoteriska bildtraditionens funktion och historia. Detta är en relativt ny teori som sluter sig till en pågående diskussion inom det vetenskapliga fältet som rör en esoterisk diskurs.

Didi-Huberman, Fisher, Hanegraaff och Nagel & Wood är utgivna från år 2007 och framåt och bör på så vis anses aktuella. Bal är något äldre men relevant som akademisk litteratur, liksom Foucault vars teorier fortfarande används inom vetenskaplig forskning. Jag har i första hand vänt mig till originalkällor för att komma så nära de ursprungliga utsagorna som möjligt. Jag har till del undersökt Warburgs teorier som Didi-Huberman diskuterar, däremot har jag inte läst Derridas ursprungslitteratur. Övriga sekundära källor består främst av litteratur som sammanställer esoterismens idéhistoria och teori. Här används i huvudsak Goodrick-Clark men även antologin Dictionary of Gnosis som består av ett större antal redigerade texter.

Uppsatsens material är undersökt av personer inom svenska frimurarorden som forskat i frimurarordens arkiv. Den litteratur som finns att tillgå om arkivet är i första hand av Lekeby. Carleson har på plats i arkivet visat mig målningarna och försett studien med ytterligare information som på olika sätt bidragit till förståelse, detta rör en transkribering av en handskriven text samt en anteckningsbok av hertig Karl. Det har gjorts tolkningar av hertig Karls handstil i syfte att skapa förståelse kring målningarnas upphovsperson, denna information är inte kontrollerad av mig av tidsmässiga skäl. Det finns en kvarvarande osäkerhet kring målningarnas upphovsperson samt exakta ålder. De muntliga utsagor som beskrivit materialets ursprung är delvis tvetydiga. I denna uppsats betraktar jag materialet som producerat inom hertig Karls esoteriska krets, det kan därför benämnas hertig Karls målningar även om han inte har utfört dem.

I de fall bilder hänvisas till har dessa i så stor utsträckning som möjligt identifierats i sitt ursprungliga källmaterial. Detta har inte alltid varit möjligt, jag har då utgått ifrån flera andrahandskällor för att på så vis finna gemensamma utsagor. Bildernas upphovsperson har inte alltid varit uttalad i källmaterialet och bilder kan ha framställts eller tryckts senare än originalbilden. I de fall detta är aktuellt anges detta.

Disposition

Uppsatsen innehåller förutom inledning och avslutande diskussion två delar vilka båda relaterar till mitt huvudämne. I den första delen behandlar jag esoterismens bildtradition som företeelse ur ett historiskt och diskursivt perspektiv. Här sätter jag uppsatsens studiematerial i en historisk

kontext för att skapa förståelse för dess tillblivelse. I den andra delen avhandlas esoterismen i samtidskonsten ur två synvinklar, den ena rör hur historiska esoteriska bilder aktualiseras i samtidskonsten och den andra rör samtidskonstens intresse för dess historia och estetik och hur denna syns reproducerad. Här undersöker jag hur uppsatsens studiematerial kan tas i emot i en samtida kontext. Här görs också en genomlysning av hertig Karls målningar med utgångspunkt i ett textuellt material.

I slutet av uppsatsen återfinns två bildbilagor, bilaga 1 visar bilder som på olika sätt kopplas till i studiens undersökning. Hertig Karls målningar återfinns dels i samband med den analys som görs i del två, men de finns även återgivna i sin helhet som bildbilaga 2. I texten refereras till bilder i bilagorna, enligt denna modell; (bild X:Y), där X anger bildbilaga och Y bilden.

ESOTERISMENS BILDTRADITION OCH HISTORIEN

Återkommande i studien förs ett resonemang som relaterar till en esoterisk bildtradition som en parallell bildhistoria med en egen estetik, fristående ifrån en vetenskaplig konsthistorieskrivning. Här ställs frågan hur vi kan härleda denna stil men även vidare varför den verkar ha behållit en estetik över tid. Nagel och Wood menar i Anachronic Renaissance att när ett tidigare återgivet bildelement reproduceras i en ny kontext börjar flera tider att verka samtidigt i bilden (plural temporality).⁷⁴ Bilden kommer då att skapa nya representationer men också ett utbyte (substitution) med det som replikeras i bilden.⁷⁵ Samtidigt är detta något som är generellt utmärkande för konsten menar Nagel och Wood, då den alltid hänvisar till flera tider samtidigt, dels genom att skapas vid en specifik tidpunkt, dels syftar den till en dåtid genom att göras vid en specifik tidpunkt, exempelvis genom en stil. Men den hänvisar också till en framtid och alla de som så småningom kommer att se verket.⁷⁶

Ett sätt att skapa förståelse för vad som karakteriserar en esoterisk bild och vad som särskiljer den från annan bildproduktion är att se på hur den har uppkommit och utvecklats.

Detta blir ett led i ett slags spårning och ett försök att identifiera och avgränsa områden och företeelser som på olika sätt inverkat på den esoteriska bildens utveckling. Samtidigt blir det också en kartläggning över de narrativ som omgett den esoteriska bilden. Bal skiljer i Narratology på berättaren (narrative agent) och författaren/upphovspersonen (author). Hon intresserar sig för hur stor makt författaren har i relation till narrativet och hänvisar till Foucaults radikala ifrågasättande av författarskapet där han menade att författaren/verkets funktion varierar och alltid interagerar med andra funktioner, till exempel läsarens projektioner.⁷⁷ I ett narrativ finns en berättelse, det som Bal refererar till som fabula, denna menar hon påverkas av berättarens synvinkel (focalizaton).⁷⁸ Runt hertig Karls målningar finns det flera berättare som på olika sätt behöver identifieras. Dels signalerar målningarnas symbolistiska innehåll ett narrativ där berättaren i det textuella materialet står som utgångspunkt för motivvärlden, här skapar de också tillsammans ett narrativ genom att återge en skapelseberättelse. Vidare finns berättelser inom frimurarorden och i det arkivmaterial som till del används i uppsatsen.

74 Nagel och Wood, Anachronic Renaissance, 9.

75 Ibid., 16.

76 Ibid., 9.

77 Bal, Narratology, 16.

78 Ibid., 146.

Ett historiskt perspektiv

Ursprung

Esoterismen beskrivs ha sitt ursprung i antiken i den smältdegel av kulturer som hellenistisk tid innebar. Alexandria hade blivit ett centrum för olika tankeströmningar där idéer från grekisk filosofi blandades med egyptisk mytologi och andra orientaliska influenser. Under de första århundradena formerades två starka idébyggen, hermetismen och nyplatonismen, och det var också i dessa rörelser som den esoteriska bildens funktion och karaktär började ta form.

Hermetismen bygger på en av de viktigaste skrifterna inom esoterismen, Hermetica. Denna bok var en blandning av astrologiska, alkemiska, äldre teosofiska och magiska texter och var enligt myten skriven av Hermes Trismegistus som också identifierades som vishetens gud Thoth i forna Egypten.⁷⁹ Nyplatonismen i sin tur bygger på den grekiske filosofen Platons idévärld och menar att det finns ett hierarkiskt uppbyggt gradsystem med flera existensnivåer där människa kan klättra.⁸⁰ Även gnosticismen var en samtida esoterisk strömning vid tiden där man såg människans mål som en strävan efter gud genom att nå en andlig kunskap, gnosis.⁸¹ Även om dessa tre läror skiljer sig åt så överlappar de varandra till viss del.⁸²

Alkemi och kabbalism

En av den esoteriska bildtraditionens byggstenar är alkemin och under de första århundradena förekom alkemiska bilder inom den grekiska litteraturen, där även symboler förekom (bild 1:1).⁸³ Alkemin kom till Europa via grekiska och arabiska källor och under tidig medeltid definierade sig alkemi som scentia och ars, en blandning mellan vetenskap och konst.⁸⁴ Detta menar Obrist ska ses i ljuset av att vetenskapligheten snarare ses stå på filosofisk grund genom det nyplatonska tankegodset, än som en del av kemins vetenskapliga historia.⁸⁵ Under tidig medeltid bestod de alkemiska bilderna till stor del av listor och tabeller kombinerade med diagram där grundformerna var rektangeln, som hade en neutral funktion, och cirkeln som besatt en inneboende betydelse av kosmiska system.⁸⁶ I alkemiska bilder från 11- och 1200-

79 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 16.

80Ibid., 21.

81 Ibid., 27.

82 Ibid., 28.

83 Bernard D. Haage, “Alchemy II: Antiquity-12^th Century,” I Dictionary, 21.

84 Obrist, "Visualization," 7.

85 Ibid., 8.

86 Ibid., 2.

talet kombinerades ofta text med bilder, och utrustning såsom ugnar och kärl visades avbildade medan det som inte var synligt för ögat, såsom ett ämnes inneboende egenskaper, ofta visades i diagramform.⁸⁷ Symboler användes sporadiskt och var då ofta förknippade med planeternas tecken för de sju metallerna.⁸⁸ Obrist talar om en schematisk modell för att gestalta universum där de två grundläggande traditionerna är astronomi och naturfilosofi, och under medeltiden anammade även kabbalismen denna gestaltningsprincip menar Chajes.⁸⁹ Astronomin bidrog visuellt med det kapslade och koncentriska cirkelschema som blev karakteristiskt för kabbalismens sefirot, men här bidrog även naturfilosofins trädliknande diagram.⁹⁰ De första kabbalistiska bilderna som finns dokumenterade är från mitten av 1280-talet och innehåller sefirotiska diagram, som kan ses som ett slags gudomliga kartor eller flödesscheman som representerar guds tio gudomliga krafter (bild 1:2).⁹¹

Renässansen

Under 1400-talet började italienska tänkare intressera sig för antikens kunskap och visdom i samband med att ett antal okända grekiska antika skrifter spridits i Europa. Man kom då i kontakt med filosofiska och teologiska källor som fick kristna tänkare att börja omvärdera vedertagen kunskap, detta blev också starten för formeringen av den västerländska esoterismen.⁹² En av de viktigaste skrifterna var Corpus Hermeticum, en filosofisk skrift på grekiska från 200-talet, som också kom att få stor betydelse för den esoteriska bilden.⁹³ I Italien introducerade Marsilio Ficio hermetismen i mitten av 1400-talet ungefär samtidigt som Pico della Mirandola introducerade kabbalismen i det västerländska tänkandet.⁹⁴ Vid denna tid utvecklades alkemins bildvärld till att bli mer omfattande och illustrerad, och de textelement som funnits med tidigare utvecklas till bildtecken.⁹⁵ Dessa bildtecken kan sammanfattas i piktogram, ideogram och logogram vilka också har blivit alkemins karakteristiska kännetecken.⁹⁶ Inom kabbalismen fanns, liksom inom alkemin, vetenskapliga och naturfilosofiska referenser och under 1500-talet inträdde det som Chajes refererar till som

87 Ibid., 5.

88 Ibid., 6.

89 Chajes, “Spheres, Sefirot,” 237.

90 Ibid.,” 237.

91 Ibid., 236.

92 Wouter J. Hanegraaff, Esotericism and the Academy, (Cambridge: Cambridge University Press, 2012), 5.

93 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 18.

94 Ibid., 40-41.

95 Ibid., 1.

96 Haage, “Alchemy II,” Dictionary, 21.

kabbalismens klassiska period då även en inventering och kartläggning av den sefirotiska ikonografin görs.⁹⁷

Tyskland 15–1600-tal

Vi kan se att alkemin är central för esoterismen och att den tidigt gestaltades visuellt. Under 1500-talet utvecklas den vidare genom Paracelsus, en läkare som kombinerade sitt arbete med hermetiska och nyplatonska idéer, i kombination med kristna idéer och även kabbalism i ett försök att skapa ett helhetsperspektiv på människa och natur.⁹⁸ Han utvecklade naturfilosofin med utgångspunkt i att allt levande är sammankopplat, att människan är skapad av makrokosmos och att det finns tre existensnivåer, tria prima: världslig, himmelsk och evig. En som intresserade sig för paracelsianismen var den engelska vetenskapsmannen Robert Fludd som i början av 1600-talet studerade lärorna i Italien, och år 1617 samlade han sina kunskaper och illustrationer i skriften Utriusque Cosmi…Historia (bild 1:3).⁹⁹ Fludd försökte skapa en bild av universum, vilket också framträder i illustrationerna. Han intresserade sig även för andra esoteriska traditioner som alkemi och kabbalism och blandade dessa kunskaper med såväl kristendom som teknologi (bild 1:4).¹⁰⁰

I Tyskland utvecklades esoterismen under 1600-talet bland annat genom Jacob Böhmes tidiga teosofi, där en esoterisk psykologi blandades med innehåll från bland annat alkemi, astrologi och kabbalism.¹⁰¹ I unga år hade han flera syner som påverkade honom. Han skrev ett antal böcker och gjorde även illustrationer där han omsatte sina teorier i bild. År 1618 skrev han Three Principles of Divine Being där han implementerade Paracelsus tria prima, som också anspelade på alkemins centrala ämnen svavel, kvicksilver och salt, kombinerat med kristendomens treenighet (bild 1:5).¹⁰²

Hemliga brödraskap

I Sverige fortlevde Jacob Böhmes idéer bland annat i illuminismen och de senare årtiondena under 1700-talet präglades av ett allt ökande intresse för existentiella frågor. Illuminismens esoteriska rötter sträcker sig tillbaka till hermetismens och nyplatonismens idéer och består

97 Chajes, “Spheres, Sefirot,” 238.

98 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 74.

99 Sylvie Edighoffer, “Fludd, Robert,”i Dictionary, 372.

100 Edighoffer, “Fludd,” 375.

101 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 87.

102 Andrew Weeks, “Boehme, Jacob,” i Dictionary, 189.

vidare av en blandning av kabbalism och kristen teosofi.¹⁰³ Detta tog sig också uttryck inom frimurarordens högre grader.¹⁰⁴ Intresset för esoteriska hemliga sällskap hade vaknat efter att de tre skrifterna Fama, Confessio Fraternitatis och The Chemical Wedding of Christian Rosenkreutz publicerats i Tyskland mellan år 1614 och 1616.¹⁰⁵ Publikationerna bygger på myten om Christian Rosenkreutz som skulle ha levt år 1378–1484 och bildat ett hemligt brödraskap efter att ha rest runt i världen och skaffat sig kunskaper.¹⁰⁶ Det är också vid denna tid som David Stevenson menar att frimurarorden börjar att formeras, från 1640-talet finns dokumentation på att externa män initierats i loger.¹⁰⁷ Frimurarordens ursprung är omgärdat av myter, jag går inte närmare in på dessa, men språkligt pekar det mot det hantverksskrå av murare verksamt i Skottland under sen medeltid. Frances A. Yates menar att senrenässansen var en tid då det förekom många olika hemliga sällskap och ordnar parallellt i England, och att det inte är helt klart vilka inflytanden, relationer eller utbyten dessa hemliga sällskap hade med varandra vid tiden, vilket också bör sättas i relation till frimurarordens uppkomst.¹⁰⁸ Spridningen av rosenkreutzläror till England ska enligt Yates ha skett genom Fludd och Michael Maier.¹⁰⁹ År 1617 skrev Maier Atalanta Fugiens som innehåller 50 stycken emblem utförda i kopparstick av en extern gravör, och föreställer olika alkemiska principer (bild 1:6).¹¹⁰ En av de tidiga medlemmarna i frimurarorden var Elias Ashmole som blev medlem år 1646 i England.¹¹¹ Han gav ut antologin Theatrum Chemicum Britannicum år 1652, som var en samling med alkemiska poetiska skrifter och bland annat innehåller Thomas Nortons Ordinall of Alchimy (bild 1:7).¹¹² År 1717 anses vidare vara det år då frimurarorden formellt bildas i London, när en storloge bildas.¹¹³

Den esoteriska kretsen vid det svenska hovet år 1767–1803

År 1735 etablerades frimurarorden i Sverige av några unga svenska aristokrater som på 1730- talet blivit invigda i frimurarorden i Paris.¹¹⁴ År 1771 blev hertig Karl invigd i en av

103 Lekeby, Gustaviansk Mystik, 17.

104 Ibid., 19.

105 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 107.

106 Yates, Rosicrucian, 58.

107 Stevenson, Origins, 6.

108 Yates, Rosicrucian, 261.

109 Ibid., 103.

110 Hereward Tilton, “Maier, Count Michael,” i Dictionary, 748.

111 Yates, Rosicrucian, 253, 236.

112 Jocelyn Godwin, “Ashmole, Elias”, i Dictionary, 106.

113 Goodrick-Clarke, Western Esoteric, 132.

114 Henrik Bogdan, ”Freemasonry in Sweden”, i Western Esotericism in Scandinavia, 168.