Magisteruppsats i Textilvetenskap, 30 hp Vårterminen 2017
Danska silkesbroderade linnedukar – kulturarv och nationell identitet uttryckt med nål och tråd
Av: Anna Sparr
Handledare: Annelie Holmberg
KONSTVETENSKAPLIGA INSTITUTIONEN Thunbergsvägen 3 H, 751 26 UPPSALA
T ext il ve te ns ka p
Abstract
Danska silkesbroderade linnedukar – kulturarv och nationell identitet utryckt med nål och tråd.
Danish silk-embroidered linen cloths – cultural heritage and national identity expressed with a needle and thread.
Anna Sparr 2017. Department of Art History. Uppsala University.
This study investigates copies of silk-embroidered linen cloths from the 16th and 17th century, created by the Danish Handcraft Guild during the period 1928–1980. The originals are most often embroidered with stem stitches in red silk with motives generally based on contemporary graphic prints.
The Danish Handcraft Guild was founded in 1928 with ambitions to bring to life national textile traditions.
The aim of the study is to find out which aspects of the historical textiles that were adopted in the copies, and possible reasons for these choices. Based on this case-study, the usage of historical originals for copies in relation to general understanding and development of cultural heritage is discussed. From a theoretical viewpoint, material culture is understood as having both physical and practical properties, related to memories and identities of individuals and societies.
The study consists of two parts, one explorative study and one text analysis. In the explorative study five original textiles and nine copies are documented and compared. The text analysis deals with 77 texts from the Danish Handcraft Guild journal 1934–1980.
The results show that the Danish Handcraft Guild practiced two approaches to historical originals. The mayor one was to find originals suitable for adoption on present-day products, often in simplified versions. A second approach is represented by big copies of silk-embroidered linen cloths.
These were made as splendor display objects, related to a fine and noble national history. The tendency in this case-study is that copies of silk-embroidered linen cloths used for exhibitions seem to be closer to the original’s motives than those made for personal use. A conclusion of the study is that copies from historical originals do have potential to gain understanding and to develop cultural heritage. Which collective memory, history and value they convey depends on the context in which they were created, and to the story they mediate.
Keywords: Silk-embroidered linen cloths, 17th century embroidery, stem stitch embroidery, the Danish Handcraft Guild, historical copies, cultural heritage, national identity, material culture.
Förord
Jag vill först och främst tacka Inger-Merete Bach som har inspirerat mig till denna studie. Genom sin smittande entusiasm, sin syn på livet och sitt textila engagemang har hon väckt min nyfikenhet för föreningen Haandarbejdets Fremme. Inger-Merete har också generöst lånat ut flera av de kopior som ingår i studien. Utan dessa skulle undersökningen inte ha varit möjlig.
Jag vill också tacka de institutioner och personer som med stor vänlighet gett mig tillgång till de historiska textilierna och därigenom möjliggjort min undersökning. På Nationalmuseet riktar jag mitt tack till Jette Arneborg, Rikke Melin och Anne-Kathrine Hovgaard, på Museum Østjylland till Hanne Schaumburg Sørensen och Anne Rostgaard Nielsen och på Museum Lolland Falster till Anna-Elisabeth Jensen och Alexandra Damgaard.
Haandarbejdets Fremme har bidragit med allehanda information och gett mig tillträde till sitt spännande arkiv. Speciell tack riktas till Karen Sinning, Lone Lemming och Lise Lind Jensen.
Slutligen vill jag tacka min handledare Annelie Holmberg för stöd och inspirerande diskussioner under arbetets gång och min pappa Gunnar Sparr för ovärderlig språklig hjälp.
Mitt arbete, som textilkonservator på Det Nationalhistoriske Museum på Frederiksborg, har medverkat till mitt val av ämne. Museets historia och de föremål jag arbetar med där är på många sätt sammanflätade med den historia jag undersöker här. Detta gäller för de fysiska föremålen såväl som för det sätt vi förstår och förmedlar textil historia och förvaltar en textil samling.
Innehåll
Inledning………1
Begrepp ... 2
Syfte och frågeställningar ... 3
Avgränsningar ... 4
Bakgrund. ... 5
Silkesbroderade linnedukar ... 5
Haandarbejdets Fremmes historia och verksamhet ... 7
Bakgrunden: Nationell identitet, tradition och borgerligt handarbete ... 10
Forskningsöversikt ... 14
De silkesbroderade linnedukarna från 1500- och 1600-talet ... 14
Haandarbejdets Fremme – organisationens bakgrund och sammanhang ... 16
Svenska paralleller – hemslöjd, smakuppfostran, kön och nation ... 17
Identitet och kulturarv ... 18
Källor och källkritik ... 21
Dukar ... 21
Skriftliga källor ... 23
Teori och metod ... 25
Teori... 25
Undersökningsmetoder ... 28
Undersökning ... 32
Förstudie: Haandarbejdets Fremme och de silkesbroderade linnedukarna ... 32
Undersökning av dukarna ... 35
Undersökning av Haandarbejdets Fremmes tidskrift 1934–1980 ... 47
Diskussion och slutsatser ... 56
Haandarbejdets Fremmes silkesbroderade linnedukar ... 56
Historiska kopior, kulturarv och nationell identitet ... 63
Forskarens roll och källornas möjligheter ... 68
Studerade dukar och texter ... 71
Dukar ... 71
Haandarbejdets Fremmes tidskrift ... 71
Källor och litteratur ... 75
Arkiv ... 75
Litteratur ... 75
Muntliga källor ... 78
Bilder………78
Bilaga………79
Inledning
För några år sedan stötte jag för första gången på en av Haandarbejdets Fremmes silkesbroderade linnedukar. Det stora broderiet väckte omedelbart min nyfikenhet. Duken hade stora likheter med den grupp silkesbroderade linnedukar från 1500- och 1600-talet som den sökte efterlikna men var på samma gång annorlunda. De omedelbara och yttre karaktärsdragen var desamma – motiv, broderiteknik och färger. Samtidigt var den mer polerad och jämn, den liknade inte en rekonstruktion utan snarare en modern utgåva av ett ca 300 år gammalt handarbete. Storleken och vetskapen om hur ofantligt många timmar som låg bakom arbetet fick mig att undra över drivkraften. Vad hade motiverat det omfattande projektet, och i vilket syfte var duken gjord? Det stod snart klart för mig, att broderiet inte var ett enstaka projekt utan ingick i en större kollektion danska silkesbroderade linnedukar, framtagna av Haandarbejdets Fremme under 1900-talet.
Kollektionen signalerade ambitioner och engagemang, men vad var incitamentet och på vilket sätt arbetade man med förlagorna – vad valde man att kopiera och vilken roll kan kopior som dessa ha i förhållande till förståelse och bevarande av kulturarv?
De danska silkesbroderade linnedukarna från 1500- och 1600-talet framhålls ofta då man talar om dansk textilhistoria. Dessa är av fint, vitt lärft med kulört, ofta rött konturbroderi med motiv hämtade från tidens grafiska verk. Den dominerade broderitekniken är stjälksöm. Motiven varierar över perioden. Ofta ingår vapensköldar, initialer och årtal i dekorationen, vilket gör att de kan knytas till specifika släkter och personer. De silkesbroderade linnedukarna representerar högreståndskultur under en dramatisk del av Danmarks historia. Konsthistoriker Georg Garde behandlar dukarna med särskilt fokus på motivens grafiska förlagor i sin doktorsavhandling från 1961.1 I övrigt är forskning om materialet ytterst begränsad.
Haandarbejdets Fremme stiftades 1928 i Köpenhamn. Motsvarande organisationer i Sverige och Norge var tydliga förebilder. Att lyfta, bevara och utveckla danska textiltraditioner var några av föreningens målsättningar.2 Efter decennier av nedgång inom handarbete på grund av ändrade livsvillkor och industrialisering önskade man hitta tillbaka till textilt hantverk av hög kvalitet. Samtidigt ville man återuppliva den danska textila identiteten ifråga om estetik och teknik.
De silkesbroderade linnedukarna fick från början en särskild roll i detta arbete. Man kopierade dukar från olika platser och såväl kopior som äldre exemplar ingick som praktföremål vid föreningens många utställningar. Idag lever dessa kopior ett tillbakadraget liv och är inte kända av så många.
1 Garde 1961, Danske silkebroderede lærredsduge fra 16. Og 17. århundrede: Med særligt henblik på de grafiske forbilleder.
2 Elmbak 2003, “Haandarbejdets Fremme gennem 75 år”, s. 5.
Att just denna grupp textiler valdes ut av Haandarbejdets Fremme för kopiering och utställning, i högre grad än andra större broderier från samma tid, kan kanske förklaras av att de utgör en förhållandevis stor och relativt enhetlig grupp, särskilt knuten till Danmark. Broderiernas estetiska värden, som med sina rena och grafiska uttryck levde väl upp till Haandarbejdets Fremmes hårda krav på god smak, kan också ha spelat in. Dessutom är dukarna tekniskt sett mindre komplicerade än exempelvis samtida silkebroderier utförda på siden med mer avancerade tekniker.
Kopiorna är ovanliga i museala sammanhang och har inte tidigare varit föremål för forskning. Detta trots att de representerar en viktig och intressant del av Danmarks senare textila historia. De är uttryck för det starka engagemang för skapande av nationell identitet som präglade delar av kulturlivet under 1900-talets början. För att förstå kopiorna och deras relation till och betydelse för kulturarvet är det viktigt att känna till i vilken kontext och ideologiskt sammanhang som deras historia skrivits och kopiorna utförts.
De textila traditioner och tekniker som uppmärksammades under denna period överensstämmer väl med vad som uppfattas som landets textila kulturarv idag. Den insats Haandarbejdets Fremme och andra intresseorganisationer inom konsthantverk, slöjd och handarbete gjort ifråga om insamling, dokumentation och spridning av kulturarv har påverkat hur detta utvecklats och blivit förstått.3 Utöver de silkesbroderade linnedukarna ingick främst yngre, folkliga textila traditioner och föremål, bl.a. korsstygn, yllebroderi, silkebroderi från Amager samt Hedebosöm, i organisationens kopieringsverksamhet för broderier. Intresset och engagemanget för äldre allmogetextiler i Danmark under tiden kring sekelskiftet 1900 har behandlats av bl.a. etnolog och textilforskare Minna Kragelund. De äldre textilernas roll i skapandet av nationell identitet och dansk form är några frågor som hon behandlat.4 Min undersökning belyser de större och äldre adliga broderiernas roll i detta sammanhang, något som inte behandlats i tidigare forskning.
Begrepp
För att undgå missförstånd ifråga om ett antal centrala begrepp förklaras här hur dessa används i uppsatsen.
Kopia är det uttryck som Haandarbejdets Fremme använder om sina silkesbroderade linnedukar.
I det följande används begreppet på samma sätt, trots att det inte alltid rör sig om trogna kopior.
Kopia förstås här inte som en exakt eller historiskt korrekt kopia, det rör sig snarare om en tolkning eller efterlikning. Begreppet kopia diskuteras vidare i samband med frågeställningarna.
3 Kragelund 2009, Tekstil æstetik: Nytolkning af dansk kulturarv, s. 207.
4 Kragelund 2001, Det Gode Håndværk: Tråden i dansk tradition.
Förlaga används om de silkesbroderade linnedukar från 1500- och 1600-talet som kopiorna söker efterlikna, detta för att tydligt skilja dem från broderierna från 1900-talet. Jag intresserar mig för dessa historiska broderier först och främst i deras egenskap av förlagor för de senare kopiorna.
Haandarbejdets Fremme hette ”Selskabet til Haandarbejdets Fremme” fram till 1996.
Därefter ändrades namnet till Haandarbejdets Fremme, i samband med att organisationen ändrade status och blev en ideell förening. Denna förändring spelar ingen roll för undersökningen eftersom tiden efter 1996 inte behandlas här. I uppsatsen används det kortare namnet
”Haandarbejdets Fremme” synonymt med ”Selskabet til Haandarbejdets Fremme”.
Broderisats är en produkt som innehåller material och mönster för ett broderi, avsett att utföras själv. Satsen kan vara sammansatt på olika sätt, med mer eller mindre kompletta beskrivningar och material. I uppsatsen används begreppet för alla ej broderade kopior Haandarbejdets Fremme sålde, oavsett vilka delar som ingått.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vilka materiella och praktiska aspekter av de äldre silkesbroderade linnedukarna som Haandarbejdets Fremme uttryckte genom kopiorna och i sin tidskrift. Detta görs inom en teoretisk ram där föremål tolkas både ifråga om materiella egenskaper och ifråga om processer de ingått i. Vidare förhåller jag mig till kulturarv och nationell identitet genom en grundläggande teoretisk förståelse för att både föremål och praktik knuten till sådana är en del av människors och samhällens minne och identitet.
Jag undersöker vilka drivkrafter som kan ha legat bakom beslut om framställning och förmedling av de stora kopiorna i relation till samtida uppfattning av textilt arbete, god smak samt nationell identitet. Utgående från dessa exempel diskuteras vidare kopiering och arbete med historiska förlagor i förhållande till förmedling och konstruktion av kulturarv generellt. Historien om Haandarbejdets Fremmes kopior av silkesbroderade linnedukar har inte sammanställts eller beskrivits tidigare. Därför kartläggs information om kopiornas tillblivande och användning i organisationen som en förstudie.
Frågeställningar:
* Vilka materiella och praktiska aspekter av de silkesbroderade linnedukarna och deras historia lyftes av Haandarbejdets Fremme, och vilka delar valde man eventuellt bort eller tonade ner i kopior och tidskrift?
* Vilka syften kan kopplas till dessa val och hur relateras dessa till förståelse av begreppet ’kopia’?
* Med utgångspunkt i denna fallstudie, vilken roll kan kopior av historiska förlagor ha ifråga om konstruktion och förmedling av kulturarv, samt i skapande av nationell identitet?
Avgränsningar
Studien avgränsas till tidsperioden 1928–1980. Haandarbejdets Fremme stiftades 1928 och kopiorna av de silkesbroderade linnedukarna utfördes och salufördes från begynnelsen och fram till ungefär 1980.5 Perioden motsvarar alltså de år kopiorna framställdes av föreningen, vilket motiverar avgränsningen. Från tidsperioden undersöks 77 texter från Haandarbejdets Fremmes tidskrift, som har utgivits sedan 1934 samt nio kopior av silkesbroderade linnedukar. Här utöver undersöks de fem förlagor som kopiorna är baserade på. Urvalet av föremål och texter beskrivs vidare i kapitlet Källor och källkritik (s. 21–24).
Studien begränsas till Haandarbejdets Fremmes ord och handling. Omvärldens syn på verksamheten behandlas bara i form av texter i tidskriften hämtade från andra sammanhang, exempelvis utländska recensioner av föreningens utställningar. I föremålsundersökningen undersöks kopiorna i förhållande till de delar och processer som kopplas till Haandarbejdets Fremme, dvs. teckning, mönsteröverföring, format, motiv och i viss mån material, färg och teknik.
Anvisningar om de senare kan ha följt med broderisatsen, men kan också vara uttryck för konsumentens egna val. Sömnadsarbetets handlag ingår inte i undersökningens resultat eftersom detta knyts till konsumenten och inte producenten.
Undersökningen är en fallstudie. Generella slutsatser om hela Haandarbejdets Fremmes produktion av kopior under perioden kan sålunda inte dras från detta underlag.
5 Muntlig information från Inger-Merete Bach, aktiv medlem i Haandarbejdets Fremme sedan slutet av 50-talet samt Lise Lind Jensen, föreningens ordförande i perioden 2002–2010, 24:e juli 2017.
Bakgrund
Detta kapitel är uppdelat i tre avsnitt. I det första introduceras gruppen silkesbroderade linnedukar från 1500- och 1600-talet. Här behandlas materiella och praktiska frågor, såsom tillverkning, material och användning. Haandarbejdets Fremmes verksamhet, drivkrafter och historia presenteras i det följande avsnittet. I det tredje avsnittet beskrivs den kulturella och sociala kontext i vilken Haandarbejdets Fremme stiftades. Kopiorna av de silkesbroderade linnedukarna framställdes visserligen under hela den undersökta perioden, men kopplas främst till föreningens tillblivelse och den profil samt de ideal man arbetade med från början. Detta motiverar kapitlets tidsmässiga avgränsning.
Silkesbroderade linnedukar
De silkesbroderade linnedukarna är stora broderade textiler av fin, vit lärft med grafiska motiv utförda som konturer av kulört, främst rött, silke. Ungefär 70 sådana, med förmodad dansk proveniens daterade 1500- och 1600-tal, finns bevarade i Nordeuropeiska samlingar.6 De broderade motiven varierar, bestående främst av samtida grafiska bilder. Religiösa motiv samt blommor, frukter och djur dominerar ornamentiken. Undantag är en grupp dukar från decennierna runt 1600, vars motiv snarare efterliknar vävda, orientaliska tyger.7
Karaktäristiskt för gruppen är att det först och främst är motivens konturer som broderas och att den dominerande broderitekniken är stjälksöm. De silkesbroderade linnedukarna bygger troligen på en äldre tradition av liknande broderier utförda med kulört linnegarn.8 Lin är betydligt svårare att färga beständigt, och det är därför naturligt att man senare bytt ut den mot silke, som är lättare att färga med gott resultat. Silke blev allt mer tillgängligt i Danmark under 1500-talet tack vare det ökande handelsutbytet med Asien.9 De silkesbroderade linnedukarna har också visuella likheter med äldre och samtida tryckta eller målade bonader med röda och svarta motiv. Likheten mellan tygtryck och tryck som underlag för broderi från medeltiden fram till 1700- talet diskuteras av konst- och textilhistoriker Ingegerd Henschen i boken Tygtryck i Sverige.10 Tygtryck har använts både i kombination med broderi och som underlag.
Konturbroderi med enkla, grafiska motiv utförda med silke på linne förekommer under delar av 1500- och 1600-talet också på linneplagg och dräkttillbehör som kragar och manschetter.11
6 Garde 1961.
7 Garde 1961, s. 22 ff.; Krarup 1969, “Historien om en silkebroderet lærredsdug”, s. 188.
8 Nylén 1950, Broderier från herremans- och borgarhem 1500–1850, s. 30.
9 Ibid.
10 Henschen 1942, Tygtryck i Sverige I. Före 1700, s. 99 ff.
11 Nylén 1950, s. 30.
I förhållande till underhåll, tvätt och hantering kan man tänka sig att kombinationen av det vita linnet och silkebroderiet har varit opraktiskt eftersom silke inte tål regelbunden behandling av den omilda karaktär som krävs för brukstextiler av linne. Detta gör det sannolikt att det silkesbroderade linnet sparats till särskilda högtidligheter.
Av de silkesbroderade linnedukar som Garde behandlar i sin doktorsavhandling finns 36 idag i Danmark, 21 i Sverige, åtta i Norge, två i Tyskland och en på Island. De flesta av dessa ingår i museisamlingar medan de övriga finns främst i kyrkor, men också i privata samlingar.
Merparten av dukarna kan knytas till adlig eller i enstaka fall borgerlig miljö i dåvarande danskt område. Besläktade broderier finns emellertid också bevarade i exempelvis Storbritannien, Tyskland och Schweiz, utan anknytning till Danmark.12 På en stor del av de danska dukarna ingår vapensköldar, initialer och årtal i dekorationen.
Garde delar in dukarna i två grupper, kopplade till deras ålder: långa och smala dukar respektive breda dukar.13 Måtten passar väl till vanliga storlekar på bord under respektive period:
smala bord i den äldre perioden och bredare bord i den senare. Med detta som argument hävdar han, att textilernas primära funktion varit borddukar, även om de troligen också använts till att
”dra” väggar och tak vid festliga tillfällen.14 Några få av textilerna har emellertid andra proportioner som gör det troligt att de varit tänkta som exempelvis bordhimlar.15
I boken Linvävarämbetet i Malmö och det skånska linneväveriet beskriver konstvetaren Ernst Fischer användningen av linnedukar under 1500- och 1600-tal.16 I inventarieförteckningar från Gripsholm ingår linnedukar dekorerade med silkebroderi. I det äldre materialet är antalet litet, för att senare öka. Vid mitten av 1500-talet var en stor del av de kungliga vita dukarna dekorerade med silkebroderi i blått, rött och grönt, senare även guldtråd.17 Inventarieförteckningar och bouppteckningar från olika danska regioner visar att enstaka ”silkesyede” dukar ofta ingick i välbärgade hushåll. Ibland preciseras att silket är rött.18 Jämfört med övriga linnetextiler värderades de förhållandevis högt.19 De flesta dukarna har troligen framställts och ursprungligen använts i profan miljö. På grund av de ofta religiösa motiven har några senare hamnat i kyrkor, där de använts som antependier och altardukar.20 Denna användning har gjort att flera av dukarna senare beskrivits som kyrkliga textiler. En del av textilerna har också ansetts vara överkast, vilket troligen
12 Garde 1961, s. 215.
13 Ibid, s. 173.
14 Garde 1961, s. 185; Lund 1914, Dagligt Liv i Norden i det 16de Aarhundrede, vol. 10, s. 89 ff.
15 Garde 1961, s. 186; Geijer 1954, “Pällen med Tage Thotts och Else Ulfstands anvapen”, s. 1.
16 Fischer 1959, Linvävarämbetet i Malmö och det skånska linneväveriet, s. 31 ff.
17 Ibid, s. 33.
18 Garde 1961, s. 181.
19 Ibid, s. 180.
20 Ibid, s. 187.
också refererar till senare bruk. Det finns inga historiska belägg för att textilerna använts på detta sätt ursprungligen. De olika referenserna till broderiernas användningsområden visar främst, att dukarna använts på olika sätt genom generationerna, vilket lett till att olika typer av användning knutits till föremålen.
Många av dukarna har associerats till bestämda personer med hjälp av vapensköldar, initialer och årtal. Detta har ofta lett till att sömnadsarbetet tillskrivits den adliga kvinna som ingår i märkningen. Garde menar är att broderierna generellt är utförda av adelns kvinnor och kvinnor i hushållet.21 Fischer framför i en recension av Gardes bok, att broderierna sannolikt är professionella arbeten, men framför inga tydliga argument för detta påstående.22
Mönsteruppritningen är troligen ofta utförd av olika professionella hantverkare, t.ex.
konstnärer eller pärlstickare.23 Teknik, utförande och material för uppritning varierar mellan de olika textilerna. De tekniker man använt är frihandsteckning samt olika typer av mekanisk mönsterreproduktion, däribland prickning, punsning och tryck.24 På några av textilerna finns inga spår av det tecknade mönstret, medan det på andra finns bevarat mer eller mindre komplett. En vanlig företeelse är att det på en och samma textil finns skillnader i utförandet mellan det allmänna motivet och de personliga – såsom vapensköldar, initialer och årtal. Det kan röra sig om variationer av uppritning eller broderi med andra tekniker, handlag och garn.25
Haandarbejdets Fremmes historia och verksamhet
Selskabet for Haandarbejdets Fremme grundades 20 mars 1928 med syftet att stärka och förnya den danska textilkonsten. Den huvudsakliga målsättningen var att främja vackert och konstnärligt utfört handarbete och samtidigt skapa möjlighet till intäkt för kvinnor, som bisyssla i hemmen.26 Man var inspirerad av olika organisationer i Norge och Sverige, bland annat svenska Handarbetets Vänner, som varit verksamma med liknande mål sedan 1874. Senare framhävs framförallt Svensk Hemslöjd som inspirationskälla och samarbetspartner i Sverige.27 Danmarks levande textila tradition var svag under början av 1900-talet. Fabriksframställda varor från in- och utland hade konkurrerat ut mycket av det genuina och den danska broderimarknaden dominerades av tyska industriellt tillverkade mönster.28
21 Garde 1961, s. 189.
22 Fischer 1963, “Georg Garde: Danske silkebroderede lærredsduge fra 16. og 17. århundrede: Med særligt henblik på de grafiske forbilleder. København 1961”, s. 60.
23 Garde 1961, s. 190.
24 Henschen 1942, s. 99.
25 Krarup 1969, s. 188.
26 Elmbak 2003, s. 5.
27 Wandel 1977, “Et blik tilbage og fremad”, s. 35.
28 Petersen 1988, 60 år i tråd med tiden under tre dronninger, s. 6.
År 1926 arrangerade Kunstindustrimuseet i Köpenhamn en utställning för skandinaviskt kvinnligt konsthantverk och hemslöjd. Denna utställning anses ha spelat en avgörande roll för initiativet till Haandarbejdets Fremme.29 Vid utställningen framgick tydligt det skrala läget inom dansk textilkonst jämfört med de nordiska grannländerna – de svenska och norska verken dominerade utställningen. Detta ”nederlag” gjorde att många såg behov av en organiserad insats för att främja det nationella textila hantverket. Ironiskt nog tillskrivs initiativet till stiftandet av Handarbetets Vänner i Sverige ofta Sophie Adlersparres resa till industriutställningen i Köpenhamn 1872. Här imponerades hon bl.a. av den vackra danska Hedebosömmen, och skämdes över de svenska bidragen, som hon uppfattade som sämre.30
Haandarbejdets Fremme strävade från första dagen efter hög kvalité på alla punkter.
Ett starkt engagemang för goda och naturliga material och färger samt hög konstnärlig och hantverksmässig standard genomsyrar verksamheten. Vidare fokuserade man på nationella tekniker och motiv, man strävade efter arbeten som uttryckte dansk form och estetik. I arbetet med att utveckla modeller för handarbeten samarbetade man redan från början med olika konstnärer.31 Den nationella estetiken fångade man genom att studera äldre arbeten och låta sig inspireras av dessa. Det arbete som Haandarbejdets Fremme utförde med insamling, dokumentation och undervisning i förhållande till valda tekniker som bl.a. Hedebosöm har sannolikt haft stort inflytande på att dessa traditioner hållits levande.32 För att befästa den rätta inriktningen och hög kvalitet inrättades en jury som bedömde alla arbeten före utställning och försäljning. I juryn ingick etablerade konsthantverkare, arkitekter, konstnärer och museifolk.33 Ett exempel på de höga ambitionerna är produktionen av ”Danskt Blomstergarn” - ett matt bomullsgarn i mjuka färgtoner, med utgångspunkt i äldre (blekta) folkliga textiler.34 Danskt Blomstergarn var resultat av ett samarbete mellan Haandarbejdets Fremme och färgaren Einar Hansen. Detta inleddes redan 1929 för att ta fram broderigarn som levde upp till kravet på god kvalitet i det man uppfattade som vackra och harmoniska färger. Danskt Blomstergarn lanserades 1930 och produceras och saluförs fortfarande.
Haandarbejdets Fremme startade i Köpenhamn. Till en början inrättade man designkontor, modellverkstäder för vävning och broderi samt en butik i huvudstaden. Senare tillkom flera lokalavdelningar med butiker och diversifierad verksamhet runt omkring i landet. Man etablerade också ett nätverk med kvinnor som kunde utföra modellerna hemifrån.35
29 Petersen 1988, s. 8.
30 Danielson 1991, Den goda smaken och samhällsnyttan: Om Handarbetets Vänner och den svenska hemslöjdsrörelsen, s. 73.
31 Petersen 1988, s. 10.
32 Kragelund 2001, s. 144.
33 Petersen 1988, s. 10.
34 Elmbak 2003, s. 6.
35 Petersen 1988, s. 11.
Ett av Haandarbejdets Fremmes första engagemang var en utställning på Kunstindustrimuseet 1929. Denna var ett samarbete med Kunstindustrimuseet och en rad mindre föreningar och fick titeln ”Nyt dansk og forbilledligt gammelt Tekstilhaandværk”.36 Målet var att visa både äldre och modern dansk textilkonst. Utställningen uppfattades som en stor succé och följdes av nya, regelbundna utställningar på Kunstindustrimuseet, i syfte att visa vad föreningens medlemmar presterat sedan föregående utställning.37 Haandarbejdets Fremme arrangerade också utställningar på andra platser, nationellt och internationellt. Man deltog också i flera Världsutställningar, bland annat i Bryssel 1935, där föreningen mottog hela fyra guldmedaljer och ett diplom för sina utställda verk.38 Utställningarna fick under de första decennierna en del uppmärksamhet för sina moderna uppställningar, där man blandade olika typer av konsthantverk med textiler i interiörliknande miljöer. I takt med att lokalavdelningar etablerades arrangerades flera lokala utställningar, för att lyfta de lokala textila traditionerna. För den nationella identiteten var jurygranskningen vid de internationella utställningarna viktig. Det var i sådana sammanhang man för en internationell publik presenterade det nationellt särpräglade. De internationella satsningarna ledde bl.a. till flera butiker och samarbeten utanför Danmark.39
En annan av Haandarbejdets Fremmes centrala verksamheter var undervisning. Från 1934 erbjöd man i samarbete med Kunsthåndværkerskolen på Kunstindustrimuseet undervisning för handarbetslärare och professionella textilarbetare. Kort därefter utvidgades verksamheten med broderiundervisning som var öppen för alla intresserade. Man utarbetade också modeller som skickades ut till skolor runt om i landet och fick på så sätt inflytande över vad som lärdes ut i ett större sammanhang.40 Under mitten av 1900-talet fanns skilda meningar om vad och hur textilt handarbete skulle undervisas. Bland annat fanns meningsskiljaktigheter mellan Haandarbejdets Fremmes målgrupp inom borgerskapet och det mer folkliga Dansk Husflidsselskab.41 1952 startade Haandarbejdets Fremme ett lärarseminarium, för utbildning av handarbetslärare. Denna skola finns idag kvar som Tekstilformidleruddannelsen på UCC i Köpenhamn, men drivs inte längre av Haandarbejdets Fremme. Under årens lopp har man också erbjudit kortare och längre kurser i olika textiltekniker, på dag- eller kvällstid. Idag har denna del av verksamheten upphört.
Sedan 1934 utger Haandarbejdets Fremme en tidskrift. I denna ingår textilhistoriska artiklar, berättelser om föreningens verksamhet och utställningar, arbetsbeskrivningar av mindre handarbeten. Vidare förekommer porträtt och reportage om utvalda tekniker, konstnärer och
36 Elmbak 2003, s. 6.
37 Petersen 1988, s. 13.
38 Ibid.
39 Elmbak 2003, s. 10.
40 Petersen 1988, s. 14.
41 Hanghøj & Kragelund 2004, “Professionalisering og konflikter”, s 79.
viktiga personer inom organisationen. Från mitten av 60-talet ingår ibland även bildserier över nya arbeten, med tillhörande prislista. Sedan 1960 är tidskriftens artiklar skrivna på både danska och engelska, och efter 1985 även en del på tyska.
Anknytning till kungahuset har alltid varit viktig för Haandarbejdets Fremme.
Drottning Alexandrine (1879–1952), och senare Drottning Ingrid (1910–2000) var båda beskyddare för föreningen. Nuvarande drottning Margrethe har också nära relation med Haandarbejdets Fremme. Alla tre har engagerat sig i föreningen genom egna sömnadsarbeten.
Drottning Margrethe tecknar löpande broderimönster åt Haandarbejdets Fremme. Bland föreningens engagerade medlemmar har genom åren även funnits många andra representanter från samhällets översta skikt. Relationen med adel har bl.a. gett tillträde till privata samlingar på herrgårdar och slott. Många av föreningens centralgestalter har förblivit aktiva under mycket lång tid, något de många jubileumstexterna i tidskriften vittnar om. Gertie Wandel var en av föreningens frontpersoner under den period undersökning spänner över. Hon var aktiv i styrelsen från 1929 och till sin bortgång 1988, i perioden 1943–1978 som ordförande.42
Haandarbejdets Fremme har under alla år specialiserat sig på dekorativa textiler och inredningstextil. Från mitten av 1900-talet fokuserade man alltmer på nyskapande textilkonst, samtidigt som man fortsatte att fungera som inspirationskälla och förmedlare av dekorativa handarbeten att utföras i hemmen. Betoningen på hög kvalitet med avseende på material, hantverk och konstnärligt uttryck har fortsatt genom åren.
Bakgrunden: Nationell identitet, tradition och borgerligt handarbete
Haandarbejdets Fremmes ambitioner och verksamhet bör ses mot bakgrund av den tidsepok då fröet som ledde till föreningens grundande mognade. Intresset för det nationellt särpräglade och den danska identiteten var starkt under decennierna runt det förra sekelskiftet och byggde på en nationalromantisk anda som slog igenom under 1800-talets andra hälft. Land, folk, kultur och natur kunde uppfattas som olika element av en gemensam nationell själ.43 Den danske författaren Johannes V. Jensen skrev 1925 sin kanske mest välkända dikt Danmarkssangen, som är en hyllning till det danska landskapet, folket och kulturen. Texten illustrerar denna inställning väl, som i följande rader från den sjätte versen, som behandlar kulturarvet och handens arbete:
Hvad Haanden former er Aandens Spor Med Flint har Oldbonden tømret, kriget.
Hver Spaan du finder i Danmarks Jord Er Sjæl af dem der har bygget Riget.
Vil selv du fatte, dit Væsens Rod, skøn paa de Skatte, de efterlod!44
42 Petersen 1988, s. 11.
43 Jensen 2008, Kulturarv: Et identitetspolitisk konfliktfelt, s. 31.
44 Jensen 1926 Verdens Lys: nye Digte.
Att Danmark under 1800-talets andra hälft var i konflikt med Tyskland präglade uppfattningen av att den nationella kulturen var hotad. Parallellt med romantiserande av den egna nationella själen, låg kritik av konkurrerande makters kultur och folksjäl.45
Materiella spår knutna till det egna landet kan stärka den egna nationella identiteten, vilket var en central angelägenhet vid denna tid. Det är därför naturligt att flera nationella museer etablerades. De nationella museerna fungerar både konstituerande och kultiverande i förhållande till landets historia.46 Dansk Folkemuseum grundades 1881 på initiativ av Bernard Olsen, som resultat av hans arbete med utställningen om den danska allmogen på Kunst- och Industriudstillingen i Köpenhamn 1879. Olsen var starkt inspirerad av Artur Hazelius, som han träffat vid världsutställningen i Paris 1878.47 Dansk Folkemuseum blev statligt 1920 och inkluderades till Nationalmuseet. Ett annat museum med stark koppling till Haandarbejdets Fremmes verksamhet är Kunstindustrimuseet (sedan 2011 Designmuseum Danmark).
Kunstindustrimuseet grundlades 1890 med syftet att höja nivån inom industriell formgivning, genom att visa föremål av hög kvalitet som inspiration för hantverk och industri.48
Inom rörelser verksamma innanför konstindustri och hantverk hyllades under början av 1900-talet framförallt allmogens förindustriella kultur och hantverk. För att bevara och blåsa liv i traditioner som somnat in dokumenterade och kopierade man använda material, färger, motiv och tekniker från äldre hantverk. Samtidigt tog man avstånd från det som uppfattades som europeisk, inte minst tysk, stil.49 I förhållande till detta, är det intressant att notera, att det finns likheter mellan folkliga textiler från olika delar av världen.50 Dessa kan förklaras med materialens och teknikernas möjligheter och begränsningar, samt generationers utbyten mellan kulturer.
Mönsters inspiration har ofta hämtats från tidigare perioder. Till exempel bygger det i Danmark välkända bygdebroderiet Hedebosömmens motiv primärt på sådana hämtade från renässansen och barocken, medan andra av den danska allmogens textiler hämtat motiv från äldre tider.51 Mycket av detta har en internationell prägel.
I debatten om vad som var fint eller fult, rätt eller fel samt genuint danskt spelade tongivande kulturpersonligheter och organisationer en väsentlig roll. Tre för detta sammanhang centrala personligheter vid 1900-talets början var Martin Nyrop, Anton Rosen och Emma Gad.52
45 Daugbjerg 2011, “Kulturarvens grundspænding mellem nationale og globale strømme”, s. 16.
46 Ibid, s. 11.
47 Rasmussen 1984, “Fra Dansk Folkemuseums arbejdsmark”, s. 51.
48 “Designmuseum Danmark” i: Den Store Danske. Hämtad: 20:e augusti 2017 från http://denstoredanske.dk/index.php?sideId=61699.
49 Kragelund 2001, s. 10.
50 Cornell 1999, “Eviga mönster”, s. 133.
51 Kragelund 2009, s. 206.
52 Kragelund 2001, s. 37.
Kragelund visar i boken Det gode håndværk: Tråden i dansk tradition hur dessa personers personliga engagemang och värderingar påverkat utformningen av den danska stilen och det textila kulturarvet.53 År 1905 tog Nyrop initiativ till stiftandet av Selskabet for Hedebosyningens Fremme, och några år senare ingick även Rosen i föreningens styrelse. Dessa två herrars intresse för just denna typ av broderi har troligen haft stor betydelse för Hedebosömmens position inom dansk textil kulturhistoria. Selskabet for Hedebosyningens Fremme kom senare att inkorporeras i Haandarbejdets Fremme. Det samma gällde för ett antal andra föreningar, som Foreningen for Kvinders Haandarbejde, Foreningen til Tønderkniplingernes Bevarelse, Dansk Husflidsselskabs vævestue samt Foreningen Dansk Kunst og Husflid.54 Stora delar av respektive förenings modellsamlingar kom att ingå i Haandarbejdets Fremmes samling och arkiv.55
Vid tiden runt sekelskiftet var handarbete ett ideologiskt och emotionellt laddat ämne som engagerade människor från olika samhällsgrupper. Frågor som berörde traditioner, nationellt kulturarv och god smak, såväl som omsorg för landsbygdsbefolkningens livsföring och föreställningar om ett gott liv, drevs bland annat av den landstäckande organisationen Dansk Husflisselskab, som stiftats 1873. De drivande krafterna tillhörde samhällets över- eller medelklass men det folkliga engagemanget fanns i alla samhällsgrupper.56 Uppfattningen av flitens positiva inflytande på ungdomens karaktär var en essentiell drivkraft, liksom betoningen av ett vackert hem präglat av god, nationell smak baserad på allmogens förindustriella kultur.57 Dansk Husflidsselskab utbildade landsbygdens ungdom i hemslöjd, engagerade befolkningen i lokala föreningar och arrangerade utställningar. Målsättningen var att hålla liv i allmogens traditioner som efter industrialiseringen inte längre var nödvändiga för livsuppehället.
Vilka typer av handarbete som var lämpligt för landsbygdens kvinnor var ett hett och omdebatterat ämne. Genom granskning vid hemslöjdsutställningar samt undervisning kunde man styra praktik av teknik, material och ornamentik. Inom Dansk Husflidsselskab fanns uttalad skepsis mot det man kallade ”damarbeten” – broderi och virkning. Man betonade nyttovärdet, och uppmuntrade till vävning, spinning, sömnad, lappning och stoppning, samt återbruk av utslitna textiler i mattor.58 I början av 1900-talet inkluderades vissa typer av traditionella broderier i gruppen av accepterade handarbeten. Detta gällde ”ärliga danska arbeten” som Amagersöm och Hedebosöm.59 Detta skedde efter det att Rosen och Nyrup, starkt engagerade för Hedebosöm,
53 Kragelund 2001, s. 38.
54 Petersen 1988, s. 8.
55 Ibid.
56 Hess 1983, Den ideologiske husflid: Husfliden i andelstiden, s. 37.
57 Ibid, s. 6.
58 Kragelund 1980, “Kvindelig husflid”, s. 89 med referens till Dansk Husflidstidene 1899.
59 Kragelund 1980, “Kvindelig husflid”, s. 89.
kommit in i Dansk Husflidsselskabs styrelse 1901 respektive 1905.60 ”Smaklösa” kulörta broderier och utländska tyska och franska broderier väckte fortsatt förakt. Ämnets laddning illustreras av etnolog Carsten Hess i artikeln Sofapuder og klassekamp.61 Med utgångspunkt i en debatt i Dansk Husflidstidene 1891 delar man upp sig i två läger, med starkt skilda åsikter. På den ena sidan godsägarfrun som pläderar för nyttigt handarbete och på den andra sidan handarbetslärarinnan som argumenterar för landsbygdens kvinnors rätt till ”onyttigt” handarbete som kan sprida glädje i hemmen.62 Det är anmärkningsvärt, att samma ”onyttiga” handarbeten som borgerskapet ansåg vara demoraliserande för landsbygdens kvinnor utgjorde respektabla sysslor inom den egna samhällsgruppen. Hess förklarar fenomenet delvis med en slags omsorg om den tidigare allmogen – att hjälpa folket bevara sin kultur och använda tiden förnuftigt.63 En annan förklaring menar han är bevarandet av den egna borgerliga kulturella identiteten – att genom uppdelning av sysslor befästa en stabil klassindelning.64
En annan händelse som belyser inställningen till textilt kunnande och nationell identitet i Danmark under 1900-talets första sekler var etableringen av Frederiksborgmuseets gobelinvæveri.
Detta upprättades med syftet att återskapa de vävda tapeter från Frederiksborgs riddarsal, som förstördes vid den omfattande branden 1859, där större delen av slottet förstördes.65 Återuppbyggnaden av slottet var ett nationellt projekt, med ett stort folkligt engagemang. De originella tapeterna var vävda i Nederländerna 1616. Vid återskapandet lade man inte bara vikt på produkten, utan också på processen och kunskapen. Man önskade att tapeterna skulle vara hundra procent danska, utförda inom landet. Detta var ett idealistiskt och mycket ambitiöst projekt, eftersom man varken hade verkstäder eller hantverkare som behärskade teknikerna. Tre kvinnor skickades på studieresor utomlands för att studera olika tekniker och utbildades även under några månader på Les Gobelin i Paris.66 Kvinnorna var Kristiane Konstantin-Hansen, Johanne Bindesbøll och Louise Dahlerup. Projektet att väva de stora tapeterna pågick från 1901 till 1928 och engagerade många kvinnor, varav flera senare var aktiva i Haandarbejdets Fremme.
60 Kragelund 1980, “Kvindelig husflid”, s. 90.
61 Hess 1976, “Sofapuder og klassekamp: En kulturdebat i Husflidsbevægelsen i 1890’erne”, s. 96-120.
62 Ibid, s. 96.
63 Ibid, s. 104.
64 Ibid, s. 112.
65 Bligaard 2008, Frederiksborgs genrejsning. Historicisme i teori og praksis, vol. 2, s. 307.
66 Ibid, s. 309.
Forskningsöversikt
Undersökningen tangerar flera olika forskningsfält. I det första avsnittet presenteras forskning om de silkesbroderade linnedukarna från 1500- och 1600-talet. Detta är relevant eftersom kunskap om förlagorna är nödvändig för att förstå och tolka kopiorna. Därefter beskrivs den begränsade forskning som berör Haandarbejdets Fremme samt närliggande områden, såsom intresse och initiativ för bevarandet av nationella hantverkstraditioner under slutet av 1800-talet och vidare in på 1900-talet. I det tredje avsnittet relateras till forskning om den svenska hemslöjdsrörelsen.
Avslutningsvis presenteras forskning som på olika sätt berör kulturarv och nationell identitet.
De silkesbroderade linnedukarna från 1500- och 1600-talet
Forskning om de silkesbroderade linnedukarna domineras av konsthistorikern Georg Garde. I ett antal artiklar skriver han om specifika broderier och deras grafiska förlagor.67 Artiklarna är publicerade i olika danska tidskrifter, framförallt Arv og Eje samt Haandarbejdets Fremme under perioden 1940–60-tal. I sin doktorsavhandling från 1961 samlar han information om 68 danska silkesbroderade linnedukar, med fokus på broderiernas grafiska förlagor, som han i många fall kan identifiera.68 Dukarna grupperas med avseende på motiv och möjliga gemensamma mönsterförlagor. Garde berör även aspekter som rör textilerna generellt: omständigheter kring tillverkning och användning samt material. Dessa punkter diskuteras emellertid inte i förhållande till de enskilda broderierna, utan mer allmänt. Garde fördjupar sig heller inte i enskilda textilers broderitekniker och utförande. I förordet tackar han Gertie Wandel från Haandarbejdets Fremme, som varit behjälplig ifråga om den textila förståelsen. Konsthistoriker Ernst Fischers forskning om linneväverier i Skåne belyser aspekter på hur bordets linne varit utformat och använts under perioden.69
En stor del av de silkesbroderade linnedukarna är märkta med vapensköldar, initialer och årtal, vilket ger goda förutsättningar för diskussion och forskning om enskilda textilers proveniens samt släkters och personers historia. Detta fokus präglar länsbaron och heraldiker Hans Berner-Schilden-Holstens forskning. Under 1900-talets förra del undersökte och beskrev han flera danska adliga textiler, däribland silkesbroderade linnedukar. Resultaten publicerades bland annat
67 Garde 1964, “En silkebroderet lærredsdug fra 1651”; 1965, “JONAS : - en silkebroderet dug fra 1560”; 1949,
“To broderede tæpper fra 17. århundrede i Roskilde adelige Jomfrukloster”.
68 Garde 1961.
69 Fischer 1959, s. 31 ff.
i tidskrifterna Fra Arkiv och Museum samt Haandarbejdets Fremme. Han är generellt fåordig i fråga om textila egenskaper och tekniker.70
I tekniskt avseende är dukarna relativt enkla i utförandet. Enskilda dukar har behandlats i förhållande till möjliga tillverkare och andra praktiska aspekter som rör textilens framställning och användning. Museiintendent Rigmor Krarup beskriver en silkebroderad linneduk i Designmuseum Danmarks samling (dåvarande Kunstindustrimuseet).71 Med hänvisning till handlag och utförande argumenterar hon för att huvuddelen broderats av professionella pärlstickare medan de heraldiska motiven är broderade av en mer ovan hand. Textilhistoriker Agnes Geijer skriver om Tage Thotts och Else Ulfstands päll från 1573, som finns på Historiska Museet i Stockholm. Denna duk tillhör gruppen silkesbroderade linnedukar med dansk proveniens.72 Med hänvisning till kompositionens höga kvalitet menar Geijer att uppritningen är professionellt arbete medan sömnadsarbetet troligen utförts av husets egna kvinnor. Hon presenterar hypotesen att arbetet beställts från en yrkesman som blivit insatt i släktvapnens detaljer, alternativt att vapensköldarna varit tomma vid inköpet och fyllts ut på plats av en lokal förmåga.73 Baronessan Marianne Lotzbeck har i ett par artiklar i Haandarbejdets Fremmes tidskrift 1993 sammanfattat de silkesbroderade linnedukarnas historia,74 baserat på Gardes avhandling samt Troels Lunds redogörelse av ”dragning” vid bröllop i Dagligt liv i Norden i det sekstende Århundrede.75 I den andra artikeln tillför hon vissa personliga betraktningar av dukarna som bygger på erfarenheter med att sy på kopior framtagna av Haandarbejdets Fremme. Hon menar att flera personer varit involverade med broderiet, bl.a. genom små variationer i utförandet av liknade motiv på olika delar av dukarna.76
I förhållande till diskussionen om arbetsfördelning mellan professionella hantverkare och kvinnor i hemmiljö är argumentationen ofta vag. Kvinnors handarbete under 1500- och 1600- talet är ej väl dokumenterat i samtida skriftliga källor och man vet inte precis vilka eller hur stora arbeten som utfördes i frustugorna. Att handarbete och broderi förknippas med kvinnlig dygd står emellertid klart, exempelvis i Elisabeth Holst undersökning av danska likpredikningar över kvinnor i perioden 1570–1700.77 Mönsterböcker från den tiden, med kvinnor i hemmiljö som målgrupp, kan ge en bild av de tekniker som denna grupp praktiserade. En omfattande sammanställning av
70 Berner-Schilden-Holsten 1937, “En historisk Alterdug”; 1937, “Hans Oldelands og Hedvig Kruses Tæppe”;
1934, “Jytte Høegs Tæppe”; 1924, “Sophie Staverskovs silketæppe og lidt om andre våbenprydede tekstiler”.
71 Krarup 1969.
72 Geijer 1954, s. 1.
73 Ibid, s. 4.
74 Lotzbeck 1993, “Danske silkebroderede lærredsduge. 1. del”; 1993, “Danske silkebroderede lærredsduge. 2.
del”.
75 Lund 1914, s. 89 ff.
76 Lotzbeck 1993, “Danske silkebroderede lærredsduge. 2. del”, s. 9.
77 Holst 1999, “Kvindedyd og kvindedød i danske ligprædikener 1570-1700”, s. 281-326.
155 europeiska mönsterböcker har publicerats av Arthur Lotz, första upplagan 1933.78 I denna visar han bland annat hur böckerna vandrat - kopierats och översatts gång på gång.
Haandarbejdets Fremme – organisationens bakgrund och sammanhang
Forskning som rör Haandarbejdets Fremme specifikt är i princip obefintlig. Artiklar som beskriver föreningens historia finns publicerade i den egna tidskriften samt med anledning av olika jubileer genom åren. I det följande presenteras forskning som på olika sätt tangerar Haandarbejdets Fremme.
Selskabet Hedebosyningens Fremme, som senare kom att ingå i Haandarbejdets Fremme, bildades strax efter sekelskiftet. Konsthistoriker, etnolog och tidigare ledare för Greve museum Ena Hvidberg har forskat och publicerat flera skrifter om Hedebosöm. Hennes forskning presenteras bl.a. i antologin Hedebo: Et nationalromantisk omdrejningspunkt och i boken Det disciplinerende sting: Udklipshedebo, udstyrssyning og kvindelighed 1870-1940.79 I den förra presenteras Hedebokulturens historia, liksom den uppmärksamhet denna fick omkring sekelskiftet och genrens roll i förhållande till dansk identitet. I den senare behandlas olika aspekter av Hedebosöm som den utfördes i perioden 1870–1940, liksom några av de kvinnor som stod bakom. Detta är en annan sida av Hedebokulturen. Dessa broderier tillhör en annan kontext än den ursprungliga bondekulturen – de är resultatet av den boom genren upplevde som en följd av det nationalromantiska intresset.
Etnolog och textilforskare Minna Kragelund har skrivit åtskilligt om sammanhang och tid då organisationen utvecklats från slutet av 1800-talet och vidare genom 1900-talet. I sin bok Det gode håndværk: Tråden i dansk tradition beskriver hon materialets och hantverkets betydelse för ”det nationella projektet” omkring sekelskiftet.80 Kragelund utgår från Hedebosömmen och det engagemang en grupp prominenta kulturpersonligheter visade för dessa broderier, och i organisationer som Selskabet for Hedebosyningens Fremme och Dansk Husflidsselskab. Denna historia ingår också i Haandarbejdets Fremmes bakgrund. I sin bok Tekstil æstetik: Nytolkning av dansk kulturarv presenterar Kragelund forskning om en grupp vita allmogetextiler från 1800-talet, som inte uppmärksammats tidigare.81 Vid etablerandet av kulturhistoriska museer fokuserades insamlingsarbetet på sådant som var speciellt och lokalt särpräglat, men Kragelands textiler föll utanför dessa ramar. Kragelund har analyserat textilerna utifrån teorier om estetiska uttryck och intryck. Detta är ett okonventionellt sätt att närma sig denna typ av föremål, vilket visar på vikten
78 Lotz 1933, Bibliographie der Modelbücher: Beschreibendes Verzeichnis der Stick- und Spitzenmusterbücher des 16. und 17.
Jahrhunderts.
79 Hvidberg 1995, Det disciplinerende sting: Udklipshedebo, udstyrssyning og kvindelighed 1870-1940; 1994, Hedebo: Et nationalromantisk omdrejningspunkt.
80 Kragelund 2001.
81 Kragelund 2009.
av metoder, målsättningar och värderingar i förhållande till historiskt material. Undersökningen belyser vikten av att studera kulturarv med nya perspektiv och att ställa etablerade sanningar i relation till den kontext i vilken de formulerats.
Ett annat av Kragelunds forskningsområden är kunskapsspridning och undervisning relaterad till handarbete under 1900-talet, med särskilt fokus på Dansk Husflidsselskabs arbete. I artiklarna Kvindelig husflid och Tekstile husflidsarbejder diskuteras flera aspekter av den kvinnliga och textila hemslöjden, och dessas relation till Dansk Husflidsselskab.82 Utvecklingen inom utbildningen av handarbetslärare under 1930–50-talet behandlas i artikeln Professionalisering og konflikter, som ingår i antologin Tingenes fortællinger: Om at lære det gode liv.83 Utgångspunkten är den utbildning som Dansk Husflidsselskab erbjöd, men forskningsresultaten tangerar Haandarbejdets Fremmes verksamhet, ger en bild av friktionsytor mellan organisationerna och belyser samtidens förhållande till handarbete.
En annan författare som behandlat Dansk Husflidsselskab med särskilt fokus på ideologiska aspekter, är etnolog Carsten Hess. Hans forskning belyser bl.a. den politiska koppling hemslöjdsfrågan hade kring förra sekelskiftet i relation till bl.a. folkuppfostran. Denna forskning presenteras i antologin Den ideologiske husflid samt i artikeln Sofapuder og klassekamp.84 Forskningsresultaten utgör viktig bakgrund för att förstå hur laddade frågorna kring det textila arbetets var under decennierna före Haandarbejdets Fremmes bildande.
Svenska paralleller – hemslöjd, smakuppfostran, kön och nation
Haandarbejdets Fremme var starkt påverkat av i synnerhet svenska rörelser, som Handarbetets Vänner och Svensk Hemslöjd. Denna undersökning tar därför upp forskning om svensk hemslöjd och handarbete under 1900-talet. De nationella intressena i Danmark och Sverige inom kulturliv och vetenskap under 1900-talets förra del har tydliga paralleller. Denna trend bör förstås som en del av tidsandan, ett internationellt fenomen snarare än något specifikt för Danmark och Sverige.
Under 1990-talet och 2000-talet har ett antal forskare behandlat 1900-talets framväxande hemslöjdsföreningar utifrån olika perspektiv. Sofia Danielsons avhandling, Den goda smaken och samhällsnyttan: Om Handarbetets Vänner och den svenska hemslöjdsrörelsen från 1992, behandlar Handarbetets Vänners uppkomst och utveckling i relation till samhällsutveckling och kvinnors möjligheter till självförsörjning.85 Danielson pekar på föreningens verksamhet för främjande av god
82 Kragelund 1980, “Kvindelig husflid”, s. 77-90; 1980, “Tekstile husflidsarbejder”, s. 91-102.
83 Hanghøj & Kragelund 2004, s. 75–86.
84 Hess 1976; 1983.
85 Danielson 1991.
smak och bevarande av traditionellt textilt utövande samt utbildning och arbete för kvinnor.
Parallellerna till Haandarbejdets Fremme är tydliga.
Under 2000-talet har flera forskare behandlat hemslöjd och textilt utövande från nya, intressanta perspektiv. En av dessa är Anneli Palmsköld, professor vid institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Hon har i sin forskning bl.a. lyft kunnandet i det praktiska utövandet. I sin doktorsavhandling Textila tolkningar: Om hängkläden, drättar, lister och takdukar undersöker hon folkliga textiler utifrån att de skapats av enskilda människor i motsättning till den mer traditionella uppfattningen att de skapats av allmogen som kollektiv. Kopplingen mellan det textila utövandet och användandet, liksom frågor kring identitet, värderingar och samhällsbetydelse är några aspekter som Palmsköld behandlar.86 Palmsköld belyser också det inflytande museiarbetet och insamling av föremål under början av 1900-talet haft för förståelse av det textila kulturarvet. I artikeln Craft, crochet and heritage utgår hon från en av de tekniker som värderades lågt i detta sammanhang – virkning, och diskuterar betydelsen av denna värdering för förståelsen av tekniken i förhållande till tradition och kulturarv.87
Catarina Lundström doktorsavhandlingen Fruars makt och omakt: Kön, klass och kulturarv 1900–1940 behandlar förhållandet mellan kön, makt och kulturarv under perioden 1900–1940, utgående från borgerskapets kvinnor.88 Hon lyfter fram betydelsen av dessa kvinnors engagemang i rörelser för bevarande och skapande av sockendräkter och hemslöjd. Lundström menar att detta haft avgörande betydelse för bevarandet av det folkliga kulturarvet.
En annan forskare som undersöker hemslöjd med genusperspektiv är Johanna Rosenqvist. I sin doktorsavhandlingen Könsskillnadens estetik?: Om konst och konstskapande i svensk hemslöjd på 1920- och 1990-talen placerar hon hemslöjd i ett konsthistoriskt sammanhang med ett kritiskt genusperspektiv.89 Hon undersöker hemslöjdens förhållande till konst med koppling till det visuella, dess kontext och konstnärens kön. Studien utgår från fallstudier om ett par hemslöjdsföreningar på 1920- respektive 1990-talet.
Identitet och kulturarv
Det finns en tydlig koppling mellan kulturarv och skapande av och förståelse för nationell identitet.
Detta forskningsområde har varit på frammarsch under 2000-talet. Förståelsen för att kulturarv varken är neutralt eller statiskt, utan ett rörligt begrepp under ständig förhandling, är essentiellt för min studie. Det internationella forskningsområdet kulturarvsstudier presenteras väl i Heritage studies:
86 Palmsköld 2007, Textila tolkningar: Om hängkläden, drättar, lister och takdukar.
87 Palmsköld 2016, “Craft, crochet and heritage”, s. 13-32.
88 Lundström 2005, Fruars makt och omakt: Kön, klass och kulturarv 1900–1940.
89 Rosenqvist 2007, Könsskillnadens estetik?: Om konst och konstskapande i svensk hemslöjd på 1920- och 1990-talen.
Methods and approaches redigerad av Marie Louise Stig Sørensen och John Carman. I kapitlet Heritage studies. An outline beskriver Sørensen och Carman utvecklingen av forskningsämnet, men också hur förståelse för begreppet kulturarv utvecklats och använts under 1900-talet.90
I boken Uses of heritage diskuterar Laurajane Smith olika sätt att förstå begreppet kulturarv, samt hur detta använts i olika sammanhang.91 Smith lyfter den traditionella synen på kulturarv som något materiellt till att också inkludera de kulturella processer som knyts till dessa.
Genom olika fallstudier beskriver hon olika sätt att använda kulturarv, något som illustrerar den dignitet kulturarv kan ge ett ändamål, och hur viktigt det är att relatera till den kontext där kulturarv används för att förstå dettas aktuella betydelse.
Att användning och definition av kulturarv varken är neutralt eller okomplicerat framgår av de många artiklar som publicerats i ämnet under senare år. I antologin Heritage and identity ingår studier som på olika sätt belyser de val och bortval som präglar arbete med och formulering av kulturarv.92 Llorenç Prats presenterar olika aspekter av detta i artikeln Heritage according to scale. Han illustrerar sina resultat i grafiska modeller som visar förhållandet mellan olika element och aktörer. Vilket kulturarv och vilken historia man framhäver i ett område, lokalt eller nationellt, har både politiska och kulturella konsekvenser. Vilka val som görs kan verka inkluderande och samlande för vissa grupper, men kan verka exkluderande för andra. Marta Anico lyfter denna problematik i artikeln Representing identities at local museums: Cultural forums or identity bunkers?.93
På hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet utövas forskning där hantverksmässig kunskap används för att belysa praktiska aspekter av kulturarvet. Gunnar Almevik, som är en av initiativtagarna, arbetar framförallt med byggnader och träkonstruktioner som kunskapskälla med utgångspunkt i hantverksmässiga försök. Han utvecklar även metoder för vetenskaplig dokumentation med hantverk som kunskap. I antologin Crafting cultural heritage ingår flera artiklar som är relevanta för denna undersökning. Almeviks artikel From archive to living heritage:
Participatory documentation methods in crafts bygger på erfarenheter från hantverkslaboratoriet i relation till undersökningar av hantverksprodukters processuella sidor, där kunniga hantverkare ingår aktivt i undersökningsarbetet.94 Almevik diskuterar också hur undersökningar och resultat dokumenteras.
Eleonora Lupo och Elena Giunta beskriver ett forskningsprojekt om nytt liv i hantverk i Milano i
90 Carman & Sørensen 2009, “Heritage studies. An outline”, s. 11-28.
91 Smith 2006, Uses of heritage.
92 Anico & Peralta 2009, Heritage and Identity.
93 Anico 2009, “Representing identities at local municipal museums: Cultural forums or identity bunkers?”, s. 63- 75.
94 Almevik 2016, “From archive to living heritage: Participatory documentation methods in crafts”, s. 77-102.
artikeln "Contemporary authentic": A design driven strategy for activating intangible heritage and craft knowledge.95 Artikeln beskriver hur modern design och teknologi kan integreras med traditionellt hantverkskunnande för att skapa nytt liv och värde med respekt för det autentiska.
Uppfattningen om vad som är kulturarv och på vilket sätt, är inte statisk, utan förändras i förhållande till sammanhang och samtid. För att kunna diskutera hur de silkesbroderade linnedukarna presenterats och använts av Haandarbejdets Fremme relateras till forskning om kulturarvet och dess koppling till nationer under 1900-talet. I Danmark är diskussionen om den danska identiteten och kulturen lika aktuell idag som den var för 100 år sedan, även om förståelse och innehåll har förändrats. Bernard Eric Jensen har stått i spetsen för ett större forskningsprojekt om hur historia uppfattas och används i Danmark. I boken Kulturarv: Et identitetspolitiskt konfliktfelt diskuteras begreppet kulturarv i förhållande till demokrati och nationell identitet.96 Jensen ger en samlad bakgrund till begreppet ’kulturarvs’ historia och användning i Danmark. En annan forskare som behandlar detta ämne på ett sätt som är relevant för min undersökning är Mads Daugbjerg.
Med utgångspunkt i sitt fältarbete i Dybbøl, den by i Sønderjylland som förknippas med Danmarks ödesdigra nederlag mot Preussen 1864, diskuterar Daugbjerg i artikeln Kulturarvens grundspænding mellem nationale og globale strømme förståelse för kulturarv som något nationellt kontra globalt.97 Han utgår från nutid och relaterar synsätt som rör kulturarv i ett historiskt perspektiv, och knyter an till utvecklingen av nationell identitet under 1800- och 1900-talen.
95 Lupo & Giunta 2016, ““Contemporary Authentic”: A design driven strategy for activating intangible heritage and craft knowledge”, s. 55-76.
96 Jensen 2008.
97 Daugbjerg 2011, s. 6-35.
