Till belysande av det gotiska kulturinslaget i Mellaneuropa och Skandinavien
Åberg, Nils
Fornvännen 31, 264-277
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_264 Ingår i: samla.raa.se
TILL BELYSANDE AY DET GOTISKA KULTUR- INSLAGET I MELLANEUROPA OCH
SKANDINAYIEN
AV
N I L S Å B E R G
Under den tid, då det gotiska kulturinflytandet gjorde sig som starkast gällande i Mellaneuropa och Skandinavien, uppträda å dessa områden tvenne fibulagrupper, dels så- dana med omslagen fot och deras efterföljare, dels också typer, vilka karakteriseras genom en hög nålhållare. Den först- nämnda gruppen är till sitt ursprung gotisk; fibulorna med hög nål- hållare hava däremot erbjudit större svårigheter att till härledningen bestämma, och vid deras utveckling synas olikartade inflytelser hava samverkat. I sitt fibulaarbete av år 1897 framhåller sålunda Almgren, att dessa typer ärvt sin nålhållarform från äldre nordeuropeiska fibulor, sin armborstkonstruktion från fibulorna med omslagen fot samt bågens formgivning huvudsakligen från äldre nordeuropeiska typer, men i vissa fall sannolikt från sydryska.1 Som ett sydryskt inslag i utvecklingen uppfattar Almgren även den hos vissa varianter uppträdande knoppbildningen vid fotpartiets spets;2 typerna med tvärt avslutat fotparti samt de mera monstruöst utvecklade formerna betraktas däremot såsom av mellaneuropeiskt eller skandinaviskt ursprung.
Almgrens utredning av den ifrågavarande fibulagruppens ursprung äger fortfarande sin fulla aktualitet, och då den tillkom för snart 40 år sedan, vittnar den om nämnde forskares skarpblick som typo- log. De av Almgren och på grund av fyndmatcrialets sparsamhet icke utan en viss tvekan gjorda anknytningarna till den gotiska kulturkretsen framstå numera såsom väl motiverade, och nytillkomna fynd hava bidragit att ytterligare framhäva det gotiska inslagets be- tydelse. Några av dessa fynd må här omnämnas.
1 A l m g r e n , a. a., s. 90.
3 A l m g r e n , a. a., s. 92.
D E T G O T I S K A K U L T U R I N S L A G E T 265
Ett visserligen sedan gammalt k ä n t och redan å r 1878 publicerat,3
men likväl hittills icke tillbörligt beaktat fynd återgives h ä r i fig. 1—2 och h ä r r ö r från cn skelettgrav vid Horodnica vid Dnjestr i Ostgali- z i e n4 De till fyndet h ö r a n d e tvenne silverfibulorna u t m ä r k a s av hög n å l h å l l a r e , r i n g g a r n i t y r e r samt dubbelspiral och h a l v r u n t över- stycke av S a c k r a u t y p . F i b u l o r n a måste betraktas såsom av gotiskt
Fig. 1. Silver. >/i- Fig. 2. Glas.
Horodnica vid Dnjestr.
(Vetenskapsakad. Krakau).
eller vandaliskt u r s p r u n g och skulle s å l u n d a k u n n a antyda, atl den höga n å l h ä l l a r e n kommit till utbildning även inom den gotiska kul- t u r k r e t s e n . Möjligheten förefinnes s å l u n d a , att även fibulor med dy- lik n å l h å l l a r e k u n n a t medfölja k u l t u r s t r ö m m e n ( r å n öster.
H o r o d n i c a f i b u l o r n a s r i n g g a r n i t y r e r h a s i n a n ä r m a s t e motsvarig- heter å de i Ostpreussen talrikt u p p t r ä d a n d e fibulorna med omslagen fot, och då de s e n a r e representera gotiska och från S y d r y s s l a n d komna former, ä r icko uteslutet, att även d e r a s r i n g g a r n i t y r e r upp- stått u n d e r inflytande från s a m m a håll. A n m ä r k n i n g s v ä r t ä r också, att de o s t p r e u s s i s k a fibulorna i e n s t a k a fall fått den omslagna foten
' Zbiör Wiad. do Antrop. krajowéj, Bd 2, Krakau 1878, Pl. 8.
* Till gravfyndet från Horodnica höra även tvenne lerkärl, en sländtrissa samt en barbariskt utförd ryttarfigur i terrakotta.
2 6 6 N I L S Å B E R G
ersatt av k o n s t r u k t i o n e n med hög n å l h å l l a r e .5 T ä n k b a r t ä r alltså, att även denna k o n s t r u k t i o n uppstått u n d e r gotiskt inflytande.
F i b u l o r n a med hög n å l h å l l a r e ä r o hittills icke k ä n d a i något s t ö r r e antal från gotiskt k u l t u r o m r å d e , men förekomma likväl spridda ä n d a till K a u k a s u s . Till den av A l m g r e n l ä m n a d e statistiken må h ä r fogas ytterligare fyra fyndplatser för dylika fibulor: gravfälten från P s a r y , pow. R o h a t y n i Ostgalizien, Motrynhorod och Okolice W e r b y c z n e j i Podolien0 samt ett lösfynd från Vasilica i B e s s a r a b i e n . Den första fyndplatsen h a r givit 2, den a n d r a 11 och den tredje 3 fibulor, av de i tig. 4—5 återgivna t y p e r n a med fotpartiet ä n d a n d e i en knopp. De podoliska gravfälten innehålla även t a l r i k a fibulor med omslagen fot och av o r d i n ä r a gotiska typer. F r å n gravfältet vid P s a r y h ä r r ö r också den i fig. 3 avbildade h ä n g p r y d n a d e n , vilken i sin formgiv- ning e r i n r a r om de o s t p r e u s s i s k a fibulornas7 k r o n g a r n i t y r e r och v a r s identiska motsvarighet ä r k ä n d från ett till kejsartid h ö r a n d e grav- fält vid Hansdorf8 i W e s t p r e u s s e n .
Ett speciellt intresse erbjuder emellertid den i fig. 6 återgivna bess- a r a b i s k a fibulan, som tillhör A l m g r e n s g r u p p V I I : 4, de monstruöst utbildade formerna. De n ä r m a s t e motsvarigheterna till denna repre- s e n t e r a s av fibulor från S a n d e r u m g a a r d på F y n , Havnlev på Själ- land, Svige på Gotland,0 K a b b a r p1 0 i S k å n e och Ryet1 1 i Västergöt- land. Den mycket n ä r a frändskapen mellan dessa och den bessara- biska fibulan framträder omedelbart och e r f o r d r a r k n a p p a s t n å g o n n ä r m a r e motivering. Till jämförelse återgiva vi i fig. 7 den n y s s - n ä m n d a västgötska fibulan.
Men fibulan från Vasilica k a n likväl, trots dess hittillsvarande iso- lering på gotiskt område,1 2 icke uppfattas som en importsak av s k a n - dinaviskt u r s p r u n g . V a r k e n det h a l v r u n d a överstycket med dess fem
5 Å b e r g , Ostpreussen in der Völkerwanderungszeit, Uppsala 1919, fig.
1—2.
6 Fynden från de båda podoliska gravfälten förvaras på Majewskimuscet i Warschau.
7 Å b e r g , Ostpreussen, fig. 10. Jfr en praktfibula frän Kiew, avbildad S a l i n , Thierornamentik, fig. 18.
8 L a B a u m e , Urgeschichte der Ostgermanen, Danzig 1934, Pl. 69: z.
8 A 1 m g r e n, a. a., fig. 212, 217, 216.
10 Vitterhetsakademiens Månadsblad 1901—02, s. 99.
11 St. II. M. 5142.
13 A l m g r e n omnämner (a. a., s. 97) en fibula av denna grupp, sanno- likt ett ungerskt exemplar och tillhörande museet i Budapest.
D E T G O T I S K A K U L T U R I S S L A G E T 2 6 7
knoppar eller ryggknappen eller knoppkonstruktionen vid fotens spets eller ringgarnityren äro till ursprunget nordiska, men äro ut- märkande för en del vandaliska eller thiiringiska fibulor med omsla- gen fot eller av Sackrautyp. Frågan blir därför, om icke i stället den skandinaviska gruppen av monstruösa fibulaformer med hög nål- hållare utvecklats under gotiskt inflytande eller kanske till en del
"É>
Fig. 3 - 5 . Brons.
Psary, pow. Rohatyn.
CDsieduflEyckimuieet, Lemberg).
kommit som import med kulturströmmen från öster. Man frågar sig också, huruvida icke ett gotiskt inflytande kunnat göra sig gällande i 300-talets nordiska konst vid utvecklingen av ring- och krongarni- tyrer samt dekoreringen med runda och radiellt strierade press- bleck av den bessarabiska fibulans karaktär.
Ett inflytande från den gotiska granatkonsten framträder i den nordiska dekorationen med pressbleck kring glas. Men även ett annat stilinslag från gotiskt håll börjar numera framskymta i fyndmateria- let. Två av de till nyssnämnda grupp hörande svenska fibulorna — den västgötska13 samt en från Näs14 i Lau socken på Gotland — äro försedda med förgyllda silverbleck, dekorerade med drivna iljiiifigu- rer, varav en fågel å den förstnämnda fibulan, en fågel och ett fyr- fotadjur å den gotländska. Do drivna djtirmotiven i nordisk 300-tals-
13 S a l i n , Thieroriiamentik, fig. 423.
14 St. H. M. 17661: I.
268 S I L S Å B E R G
konst ä r o av växlande u r s p r u n g , men torde till en del ha kommit med k u l t u r s t r ö m m e n från öster. Visserligen s y n a s hittills inga dylika motiv v a r a k ä n d a från det s y d r y s k a goterområdet, däremot från de vandaliska f u r s t e g r a v a r n a i U n g e r n och vid S a c k r a u . Vi framhålla i detta s a m m a n h a n g även den till synes n ä r a s l ä k t s k a p e n mellan de å pressbleck drivna djurmotiven å en vandalisk p r a k l s k ö l d b u c k l a från H e r p å l y1 5 i U n g e r n samt å en fragmentarisk sköldbuckla från T h o r s - bjerg mosse.1 0
Fig. 6. Silver. 3/4. Vasilica, Bessarabien.
((imnaiila, 1936, s. 377,1.
Betydelsen av det gotiskt-vandaliska k u l t u r i n s l a g e t i Mellaneuropa och Skandinavien h a r sedan länge varit föremål för forskningens o a v b r u t n a u p p m ä r k s a m h e t , och Salins b a n b r y t a n d e arbete synes fortfarande komma att kompletteras genom n y a och ö v e r r a s k a n d e fynd från det ä n n u bristfälligt utforskade germanområdet i öster.
Med k u l t u r s t r ö m m e n från öster följde emellertid icke endast gotiska och h a l v b a r b a r i s k a element, u t a n även importföremål av rent k l a s - siskt fabrikat — h u v u d s a k l i g e n b r o n s k ä r l och glas — vilka i de mel- l a n e u r o p e i s k a och n o r d i s k a fynden blanda sig med produkter, som kommit från det r o m e r s k a Rhenområdet. Beträffande detta slag av import ä r likväl en s t r ä n g boskillnad mellan ostligt och västligt svår att genomföra, då j u den r o m e r s k a i n d u s t r i e n i ej r i n g a omfattning erhållit en likartad och s t a n d a r d i s e r a d prägel över s t o r a delar av
15 F e t t i c h , Der Schildbuckel von Herpäly: Acta Archaeologica 1930, Pl. 11.
" E n g e l h a r d t , Sonderjydske Mosefund I, Köpenh. 1863, Pl. 8:18.
— Den pontiska metallindustriens betydelse för utvecklingen av 300-talets nordiska pressblecksmotiv har framhållits av F e t t i c h i det nyss citerade arbetet.
D E T G O T I S K A R U L T U R I N S L A G E T 269
världsväldet. Inom forskningen synes man likväl allmänt hava anta- git, att H e m m o o r k ä r l e n kommit från väster och glasen med slipade ovaler från öster. Någon modifiering av denna uppfattning h a r hit- tills icke varit påkallad. Mindre s t a r k t g r u n d a t synes däremot anta- gandet vara, att alla de i g e r m a n g r a v a r anträffade g l a s k ä r l e n med de- k o r e r i n g av pålagda, veckade t r å d a r varit av västligt u r s p r u n g . Den vid R h e n bedrivna fabrikationen av dylika k ä r l bör visserligen h a varit av stor omfattning och ä r också tydligt dokumenterad i fynd-
Fig. 7. Silver. s/4. Kyet, Västergötland.
(St. H. M. 5142).
materialet. Men likväl s t å r man tveksam inför antagandet, att även en s å d a n g l a s b ä g a r e som den från n y s s n ä m n d a gotergrav vid Dnjestr (fig. 2) varit av Rhenfabrikat. L ä g e och fynilmiljö antyda s n a r a r e en ostlig proveniens. Och skulle det visa sig, att detta k ä r l varit av ostligt u r s p r u n g , förefaller också sannolikt, att en del av de hit- h ö r a n d e n o r d i s k a glasen kommit med k u l t u r s t r ö m m e n från öster.
Även på det kerarniska området synes det gotiskt-vandaliska kul- turinflytandet h a v a spelat en betydande roll1 7 och framträder k a n s k e tydligast inom det vid denna tid blomstrande t h u r i n g e r r i k e t .1 8 I detta s a m m a n h a n g må även n ä m n a s ett till en u n g e r s k vandalgrav1 0 hö- r a n d e l e r k ä r l , v a r s r i k a s t ä m p e l o r n e r i n g t e n d e r a r mot den gotländska keramikstilen från 300-talet.
17 B e n i n g e r , Der wcstgotisch-alaniscbe Zug nach Mitteleuropa: Man- nusbibliothek Nr 51, Leipzig 1931, s. 91.
18 S c b u 1 z und Z a b n, Das Fiirstengrab von Ilassleben: Röm.-Germ.
Forschungen, Bd 7, Berlin 1933.
19 B en i n g e r , Der Wandalenfund von Czéke-Cejkov: Annalen des na- turhist. Museums in Wien, Bd 45, 1931, Pl. 16.
2 7 0 N I L S Å B E R G
Den mot Mellaneuropa och Skandinavien r i k t a d e gotiska k u l t u r - strömmen nådde sin kulmen u n d e r 300-talet — S a c k r a u f y n d e t s och de r i k a s j ä l l ä n d s k a g r a v a r n a s å r h u n d r a d e — men avbröts genom h u n n e r i n v a s i o n e n , då västgöter och vandaler bröto upp och därige- nom den från öster ledande folkbryggan blev uppriven. Därefter kom goterintlytandet att r i k t a s mot helt a n d r a områden — Italien, Gal- lien, Spanien och Afrika — medan Mellaneuropa och Skandinavien s å småningom försjönko i folkvaiidringstidens k u l t u r i s o l e r i n g .
Men 300-talets gotiska k u l t u r s t r ö m s y n e s likväl hava fortbestått något in i hunnerskedet, och e n s t a k a fynd från tiden o m k r i n g å r 400 b ä r a vittnesbörd om, att h u n n e r s t o r m e n kastat folkspillror även mot n o r r . Svårt ä r visserligen att alltid bedöma, om dessa fynd h a t t goter och vandaler till ä g a r e eller om de k a n s k e representerat a n d r a ger- m a n s k a folkelement, vilka från de förut bytesgivande k r i g s s k å d e - platserna i öster s k y n d a t u n d a n h u n n e r s t o r m e n för att å t e r v ä n d a hem. Men i varje fall ha dessa h u n n e r t i d e n s isolerade goterfynd läm- nat tydliga s p å r efter sig i den fortsatta utvecklingen, detta s ä r s k i l t i Skandinavien.
Märkligast bland dessa fynd ä r den furstligt r i k a k r i g a r g r a v , v a r s fyndmaterial ä r återgivet å P l . I — I V och som h ä r r ö r från J a k u s z o - wice i pow. P i n c z ö w , nordost om K r a k a u . Om denne k r i g a r e varit got eller vandal må l ä m n a s d ä r h ä n , men fyndmaterialet är av gotisk s t i l k a r a k t ä r2 0 och står som en värdig medtävlare till fyndet från Un- tersiebenbrunn.
Krigargraven från Jakuszowice är icke sakkunnigt undersökt, men anträf- fades tillfälligt vid åkerarbete år 1913, och gravgodset räddades i sista stund undan ncdsmältning och förstörelse genom ingripande från Muzeum Na- rodowe i Krakau, som förvärvade fyndet för sin räkning. Fyndet lämnades därpå för bearbetning och jmblicering till den kände Krakauarkeologen J.
Zurowski, och efter dennes i år timade bortgång kom genom generöst till- mötesgående från museets ledning publiceringen av fyndet att tillfalla denna uppsats. Genom denna upjisats må alltså minnet av den polske forskare fram- kallas, vilken ägnat detta fynd ett så hängivet arbete, och vilken det likväl icke beskärdes att få sitt arbete fört till slut.
Graven från Jakuszowice är som sagt tillfälligt och osakkunnigt exploa- terad, och vad som av fyndet gått förlorat undandrar sig bedömande. De av upphittama hojisamlade och av Krakaumuseet förvärvade föremålen åter- givas här å Pl. 1—IV och upptagas i nedanstående förteckning.
20 Jfr A 1 f ö 1 d i, Funde aus der Hunnenzeit: Archaeologia Hungarica, Budapest 1932.
D E T G O T I S K A K U L T U R I N S L A G E T 2 7 1
1. Munbleck av si. med driven punktrad längs kanterna.
2. Guldbleck med driven punktrad längs kanterna.
3, 3a. Guldbleck med halvcirkelmönstring i drivna punkter. Jfr Alföldi, a. a. Pl. 13, 33.
4. Guldbleck med drivna långsgående ränder, nedtill punktlinjer. — Nr 2—4 bekläda svärdsskidans framsida.
5. Tveeggat järnsvärd.
6, 6a. Svärdsknapp av bärnsten (jfr. Arch. Értesitö, Budapest 1930, tig.
148), på översidan med planslijiad, rund granat i hög guldfallning, på undersidan djupt inborrat smalt hål, utan synliga spår av rost eller ärg.
7. Eneggad järnkniv.
8—10. Guldbleck med plana granater i höga guldceller. Jfr Alföldi, a. a.
Pl. 3, 7, 8, 21, 22, 25.
11. Guldsölja med plana granater.
12. Oornerad guldsölja.
13. Guldsölja med plana granater.
14—15. Ilalvmånprydnader av guldblcck med på undersidan invikta kanter, på översidan pärlad kant och plana eller svagt välvda granater i höga guldceller. Jfr Alföldi, a. a. Pl. 4, 7, 22, 25.
16. Prydnadsföremål av guld med pärlad kant och välvda granater i höga guldceller.
17. Trekantigt guldbleck mod pärlad kant och tre bål för fästandet. Jfr Alföldi, a. a. fig. 16. Pl. 35.
18—19. Tornliknande guldföremål av rektangulärt tvärsnitt, med planslijiad granat vid den ihåliga och på utsidan relicfornerade basen.
20. Hängprydnad med beslag av si., med förgyllning och stämjielorne- ring. Det stjärnliknande motivet i mitten täckt av ärg. Stämpolmotiv:
21—23. Söljor av si. med förgyllda och stämjielornerade beslag. Stämpel-
24—25. Korsformade, välvda beslag av si. mod förgyllning vid ändarna. Jfr Alföldi, a. a. tig. 4, Pl. 22, 25. Jfr även fynden frän Sösdala och Vennebo.
26. Remtunga av si. med förgyllning och stämpelornering. Mittfältet ärgigt. Orneringsmotiv: r j / ^ b ^ g c ^ o 27—28. Betsel med bett av järn, i övrigt av si. och med de ornerade par-
,: ®@®
tierna förgyllda. Stämpelmotiv: *få*»*&*. (@) ;'; (@) •',
2 7 2 N I L S Å B E R G
29. Ring med beslag av si.
30. Oornerad sölja av si.
31. Obestämbart föremål av oren silverlegering; har möjligen utgjort kärnan till ett prydnadsföremål med guldbeläggning av typ nr 14.
Jakuszowicefyndet ä r av en y n g r e s t i l k a r a k t ä r än S a c k r a u och de vandaliska f u r s t e g r a v a r n a från U n g e r n , men s t å r såsom redan fram- hållits i k l a s s med de västgotiska g r a v a r n a från U n t e r s i e b e n b r u n n .2 1
Av gotisk typ ä r s å l u n d a betslet och svärdet med dess r u n d a knapp, men u t a n övre hjalt. K a r a k t e r i s t i s k t gotiska ä r o söljorna och remtun- g a n med sitt u r t a g vid spetsen, de förra med t a l r i k a paralleller över hela goterområdet, den s i s t n ä m n d a med motsvarighet i tvenne något mera avancerade remtungetyper, v a r a v den ena från Belgrad, den a n d r a från V ä s t r y s s l a n d .2 2 Gotisk ä r även den t r e k a n t i g a guldpal- jetten, vidare g r a n a t a r b e t e n a en cabochon eller i planslipning samt stämpelorneringen, som h a r sin motsvarighet vid U n t e r s i e b e n b r u n n och i spridda goterfynd2 3 från samma tid. Allt t a l a r s å l u n d a för, att även de hittills u n i k a föremålen i fyndet varit av gotisk proveniens.
P å polskt område står Jakuszowicefyndet s å gott som isolerat och endast ett vid Boroczyce2 4 i distrikt H o r o c h o w i polska W o l h y n i e n gjort fynd av en praktfull guldmedaljong b ä r ytterligare vittnesbörd om h u n n e r t i d e n s g o t e r k u l t u r n o r r om K a r p a t e r n a . Medaljongen är slagen i Konstantinopel och för kejsar l o v i a n u s (393—394), men h a r sedan på sedvanligt sätt o m ä n d r a t s till h ä n g p r y d n a d och försetts med en bred och g r a n u l a t i o n s ö v e r l a s t a d bård av Szilågy-Somlyö- fyp.25
21 K u b l t s c h e k : Jahrbuch fiir Altertumskunde, Bd 5, Wien 1911.
22 F e t t i c h , Eine gotische Silberscbnallo im ungarischen Nationalmu- seum: Seminarium Kondakovianum, Bd 2, Prag 1928.
B e n i n g e r , Der westgotisch-alanische Zug, fig. 13, 21. — Gotiskt stil- inflytande torde även kunna sjiåras i den ostpreussiska grujipen av rikt stäm- pelornerade remtungor. Jfr T i s c h l e r und K e m k c, Ostjireussiscbe Alter- tiimer, Königsberg 1902, Pl. 11.
23 En stämpelornerad gotisk silversölja härrör sålunda från Eisenstadt i Burgcnland (B e n i n g e r, a. a., tig. 18). Jfr A l f ö l d i , a. a. lig. 4.
24 A l f ö l d i och A n t o n i e w i c z i Numizmatikai közlöny, Del 28—29, Budapest 1933, s. 10 och 26. Viadomosci numizmatyezno arcbcologiczne, Bd 12, Kraköw 1928—29, s. 56, Bd. 14, 1931—32. Sprawozdania z czynnosci i posiedzén polskiej Akademji umiejetnosci, Bd 34, Kraköw 1929.
25 Motsvaras närmast av den i Szilägy-Somlyö-fyndet ingående Gratianus-- medaljongen, avbildad H a m p e l , Alterthumer des friihen Mittelalters in Ungarn, Bd 3, Braunschweig 1905, Pl. 19: 2.
J A K U S Z O W K U Pl. i
3a
Järn, guld, silver (nr. 1), bärnsten, granat. Två centinieterskalor, varav en fiir 1 - 7 , en för 3a ocli Ga.
JAKUSZOWICE Pl. II
Ciuld, granater. Skala nägot m e r än Vi.
.IAKUSZOWKF: PI. iu
20
21
23
22
*r
24 HBÄJ"Silver. Skala ' i.
25
26
JAKUSZOWKU Pl. IV
Järn, silver. Skala V1-
D E T G O T I S K A K U L T U R I N S L A G E T 273
H u n n e r t i d e n s g o t e r k u l t u r ä r emellertid även r e p r e s e n t e r a d av det lika isolerade fyndet från Hammorsdorf2 0 i Ostpreussen, ett skatt- fynd innehållande en praktfibula av guld med g r a n a t e r , guldkedja och guldberlocker, ett r o m e r s k t silverfat samt en guldmedaljong av C o n s t a n t i u s I I (335—337). A n d r a gotiska guldfynd från samma tid ä r o k ä n d a från R a n s e r n2 7 och Höckricht2 8 i Schlesien, det först-
Fig. 8. Silver. *U.
Fulltotta, Skåne.
Fig. 9. Silver. 2/3
Sösdala, Skåne.
Fig. 10. Silver. •/»•
Vennebo, Västergötland.
(Norbori;, n. n. B». 8, II, Salin, Thicrcirnamoutik, Hg. 862).
nämnda ttlgörande en h a l s r i n g med g r a n a t r o s e t t som slutstycke, det a n d r a ett osäkert gravfynd och bl. a. innehållande en g r a n a t s o l j a av guld och ett g r a n a t p r y t t guldbeslag av typ som i graven från J a - kuszowice (Pl. 1 1 : 8 — 1 0 ) .
Med dessa kronologiskt likvärdigt ä r ett gotiskt eller vandaliskt gravfynd, som kommit att h a m n a så långt i väster som vid Wolfs-
2° L a B a u m e , a. a., fig. 73.
27 Ib. fig. 73; G r em p l e r, Der Goldring von Ransern: Schlesiens Vorzeit, N. F., Bd 1.
2" K r a u s e , Der Fund von Höckricht: Schlesiens Vorzeit, N. F., Bd 3;
\ 1 f ö 1 d i, a. a. Pl. 19.
IS — Fornvännen 1936.
2 7 4 N I L S Å B E R G
heim29 i Rhenhessen. Till detta fynd höra en guldfibula med om- slagen fot, två granatsöljor av guld, en granatprydd guldhängpryd- nad med persisk inskription samt en solidus av Valens (364—378).
Sannolikt representerar väl detta fynd de folkelement, vilka sedan fortsatt sin väg genom Gallien.
inför de stänkvis och till synes planlöst fördelade goterfynd, vilka här beskrivits, vore man kanske närmast böjd för antagandet, att hunnertidens goterkiiltur varit utan nämnvärd betydelse för de mel- laneuropeiska och nordiska germanfolkens fortsatta kulturutveck- ling. Och likväl är ett dylikt antagande knappast riktigt, ly särskilt det nordiska fyndmaterialct vittnar om ett fortsatt gotiskt kultur- inflytande även under den stormuppfyllda tid, som följde omedelbart på hunnerinvasionen.
En ganska säker indikation på ett dylikt inflytande utgöra sålunda de på nordiskt område uppträdande guldmedaljongerna, som visa sig vara mer eller mindre trogna efterbildningar av de i goterfynden uppträdande. En barbarisk, men mycket välgjord medaljong från Senoren30 i Blekinge anknyter sålunda såväl genom kejsarbilclen som genom den breda och sicksackornerade bården till en Valens- medaljong i Szilågy-Somlyö-fyndet. Ur de importerade eller hem- gjorda barbarmedaljongerna kunna sedan folkvandringstidens nor- diska guldbrakteater härledas, och därigenom skulle alltså ett livs- kraftigt inslag från Szilågy-Somlyö-tidens goterkultur ha fastslagits i den nordiska utvecklingen. Men detta inslag kan knappast ha ema- nerat direkt från den gotiska folkbölja, vilken efterlämnat den be- römda ungerska guldskatten, utan har väl snarast kommit längs de vägar, som representeras av medaljongfynden i Polen och Ost- preussen.
Mycket belysande för detta goterinslag i den begynnande nordiska folkvandringstiden är även en jämförelse mellan fyndmaterialet från Jakuszowice och de svenska mossfynden från 400-talets början och mitt. En ingående granskning av detta material skall likväl här und- vikas, då raossfynden äro under bearbetning av annan forskare, vil- ken också redan preliminärt framlagt materialet från Skåne.31 Här
28 B e h r e n s , Ein friihmittelalterlicber Grabfund in Wolfsheira: Rbein- hessen in seiner Vergangcnheit, Bd 3, 1923.
30 St. II. M. 21468.
31 N o r b e r g , Moor- und Depotfunde aus dera 5. Jahrb. nach Chr. in Schonen: Acta Archseologica, Bd 2, 1931.
D E T G O T I S K A K U L T U R l S S L A G E T 2 7 5
må därför endast de företeelser flyktigt b e r ö r a s , vilka måste a n s e s såsom för var och en b e t r a k t a r e omedelbart iögonenfallande.
I första h a n d ä r då att n ä m n a J a k u s z o w i c e f y n d e t s h ä n g p r y d n a d , som äger mycket n ä r a paralleller i fynden från Fulltofta och Sösdala i S k å n e samt Vennebo i V ä s t e r g ö t l a n d (tig. 8—10). A n d r a och lika påfallande analogier erbjuder stämpelorncringen, och s ä r s k i l t den i Sösdalafyndet n ä r m a r sig i hög g r a d den goterstil, som ä r företrädd i det polska fyndet och vid U n t e r s i e b e n b r u n n . V a d de n o r d i s k a stjärnmotiven beträffar, så besitta emellertid dessa sin enda hittills k ä n d a gotiska motsvarighet i den klumpigt utförda s t j ä r n a n å den polska h ä n g p r y d n a d e n . De k a r v s n i d a d e rosetterna från Sösdala och Vennebo s a k n a s i det polska fyndet, men ä r o väl representerade vid U n t e r s i e b e n b r u n n och i spridda goterfynd från samma tid.
Slutligen må även n ä m n a s , att mossfynden innehålla enkla sölje- former i gotisk stil och att en stämpelornerad silversölja från Bar- saldershed3 2 på Gotland står de motsvarande polska t y p e r n a stilis- tiskt n ä r a .
Z U S A M M E N F A S S U N G .
NILS ÅBERG: Zur Beleuchtung des golischen Kultureinschlags in Mitteleuropa und Skandinavien.
Die meisten gotischen und wandalischen Fibeln gehören zu den Typen mit umgeschlagenem Fuss öder stammen von diesen ab. Unter den ostgerma- nischen Fibeln sind indessen auch die Formen mit höhem Nadelhalter in spärlichen, aber iiber ein weites Gebiet verbreiteten Funden vertreten, und es will scheinen, als wenn auch die letzteren nicht ohne Bedeutung fiir die Entwicklung der entsprechenden skandinavischen Fibeln gewesen seien. Von einer Fibel wie der in Abb. 1 wiedergegebencn känn man demnach sägen, dass sie sowohl durch ihre Armbrustkonstruktion wie durch ihre halbrunde Kopfplatte den ostgermanischen Stil repräsentiert. Ähnliohes gilt von der bessarabischen Fibel Abb. 6, die zwar eng an die skandinavische Gruppe von monströs ausgebildeten Formen mit höhem Nadelhalter (Abb. 7) anknilpft, gleichwohl aber nicht skandinavischen Ursprungs ist, da ja weder die halbrunde Kopfplatte mit ihren fiinf K nöpfen noch der Riic- kenknopf öder die Knopfkonstruktion an der Spitze des Fusses noch auch
32 N e r m a n , Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Stockholm 1935, text- fig. 187.
2 7 6 S I L S Å B E R G
die Ringgarnitur nordischen Charakters sind, daflir aber kennzeicbnend fiir einige wandalische öder thiiringische Fibeln mit umgeschlagenem I^uss öder von Sackrauer Typus. Es fragt sich daher, ob nicht vielmehr dio skand i- navische Gruppe monströser Fibelformen mit bohem Nadelhalter, also Alm- grens Gruppe VII: 4, unter gotischem Einfluss zur Entwicklung gelangt öder vielleicht zu einem Teil als Import mit dem Kulturström von Osten herge- kommen ist.
Der gegen Mitteleuropa und Skandinavien gerichtete gotische Kulturström erreichte seinen Ilöhepunkt im 4. Jalirbundert — dem Jalirbundert des Sackrauer Fundes und der reichen seeländischen Gräber — wurde aber durch den Hunneneinfall abgebrochen, als Westgoten und Wandalen aufbrachen und dadurch die von Osten lierfiihrende Völkerbriicke abgebrochen wurde. Von da an richtete sich der Goteneinfluss gegen ganz andere Gebiete — Italien, Gallien, Spanien und Afrika — während Mitteleuropa und Skandinavien allmäblich in die Kulturisolierung der Völkerwanderungszeit versanken.
Aber der gotische Kulturström des 4. Jahrhunderts scheint gleichwohl bis in dio Hunnenzeit hinein fortbestånden zu haben, und vereinzelte Funde aus der Zeit um 400 herum zeugen davon, dass der Hunnensturra Volkstriimmer auch nach Norden verschlagen hat. Diese isolierten Gotenfunde der Hun- nenzeit haben auch deutliche Spuren in der weiteren Entwicklung hinter- lassen und dies besonders in Skandinavien.
Am bemerkenswertestcn unter diesen Funden ist das filrstlich reiche Krie- gergrab, dessen Fundmaterial auf Tat. I—IV wiedergegeben ist, und das von Jakuszowice, Kr. Pinczow, nordöstlicb von Krakau lierriilirt. Ob dieser Krieger Göte öder Wandale gewesen, mag dabingestellt bleiben, aber das Fundmaterial ist gotiscben Stilcharakters und stellt sich dem Funde von Untersiebenbrunn ebenbiirtig an die Seite.
Das Kriegergrab von Jakuszowice ist nicht sachkundig untersucht, es wurde zufällig bei Ackerarbeit 1913 angetroffen, und die Beigaben wurden in zwöltter Stunde vor Einschmelzung und Zersförung durch Eingreifen des Muzeum Narodowe in Krakau bewahrt, das den Fund fiir eigene Rech- nung erwarb. Der Fund wurde darauf dem bekannten Krakauer Archäologen J. Zurowski zur Bearbeitung und Veröftentlichung ubergeben, und nach dem in diesem Jahre erfolgten Hinscheiden dieses Forschers wurde der Verfasser des vorliegenden Aufsatzes von der Leitung des Museums in generösem Ent- gcgenkommen mit der Publizierung des Fundes betraut. So steht denn dieser Aufsatz im Zeichen des Gedächtnisses des polnischen Forschers, der dem Funde eine so hingebende Arbeit gewidmet bat, und dem es gleichwohl nicht beschieden war, seine Arbeit zu Ende zu flihren.
Das Grab von Jakuszowice ist, wie gesagt, zufällig und unsachkundig er- schlossen, und wieviel von dera Grabraatorial verlorengegangen ist, entzieht sich der Beurteilung. Die von den Findern gcsammelten und von dem Kra- kauer Museum erworbenen Gegenstände sind hier auf Taf. I—IV wieder- gegeben und in dom Verzeichnis S. 271—272 aufgefiihrt.
Der Jakuszowicer Fund zeigt einen jiingeren Stilcharakter als der Sack- rauer Fund und die wandalischen Fiirstengräber in Ungarn, vcrgleicht sich
D E T G O T I S K A K U L T U R I S S L A G E T i l l
aber, wie bereits bemerkt, den westgotiscben Gräbern von Untersiebenbrunn.
Von gotischem Typus sind so dass Gebiss und das Schwert mit seinem run- den Knauf, aber ohne oberes Querstiick am Griff. Charaktcristisch gotiscb sind die Schnallon und die Riemenzunge mit ihrem Einschnitt an der Spitze, dio ersteren mit zahlreichen Parallelen iiber das gesamte Gotengebiet hin, die letztere mit Seitenstiicken in zwei, etwas weiter vorgeschrittenen Riemen- zungentypen, davon der eine von Belgrad, der andere aus Westrussland.
Gotiscb ist auch die dreieckige Goldpaillette, ferner die Granatarbeiten en cabochon öder in Planschlift sowie die Stempelverzierung, die ihre Ent- sprechung bei Untersiebenbrunn und in zerstreuten Gotenfundon aus der- selben Zeit hat. Allés spricht demnach dafur, dass auch die bisher uniken Gegenstände im dem Funde gotischer Provenienz sind.
Auf polnischem Gebiet steht der Jakuszowicer Fund ziemlich vereinzelt da, und nur ein bei Boroczyce im Bez. Horoehow in Polnisch-Wolhynien gemachter Fund eines pracbtvollen Goldmedaillons biidet ein weiteres Zeug- nis von der Gotcnkultur der Hunnenzeit nördlich von den Karpathen. Andere Funde gleichwertigen Charakters sind bekannt von Hammersdorf in Ost- preussen, Ransern und Höckricht in Schlesien sowie Wolfsheim in Rhein- hessen.
Angesichts der hier und da auftretenden und scheinbar planlos verteilten Gotenfunde, die hier erwähnt worden sind, möchte man vielleicht zunächst zu der Annahme geneigt sein, dass die Gotenkultur der Hunnenzeit ohne nennenswerte Bedeutung fiir die weitere Kulturentwicklung der mittoleuro- päischen und nordischen Germanenvölker gewesen sei. Und doch ist oine derartige Annahme kaum richtig, denn besonders das nordische Fundmaterial zeugt von einem fortgesetzten gotiscben Kultureinfluss auch während dor sturmerfiillten Zeit, die unmittelbar auf den Hunneneinfall folgte.
Ein ziemlich sicheres Anzeichen eines dcrartigen Einflusses bilden so die auf nordischom Gebiet auftretenden Goldmedaillons, die sich als mehr öder minder treue Nachbildungen der in den Gotenfunden auftretenden erweisen.
Ein barbarisches, aber sehr gut gearbeitetes Médaillon von Senoren in Ble- kinge knilpft so durch das Kaiserbild wie auch durch die breite und zick- zackverzierte Borte an ein Valensraedaillon in dem Funde von Szilågy- Somlyo an. Von den importierten öder selbst verfertigten Barbarenmedaillons können dann die nordischen Goldbrakteaten der Völkerwanderungszeit her- geleitet werden, und dadurch wäre also ein lebenskräftiger Einschlag von der Gotenkultur der Szilägy-Somlyö-Zeit her in der nordischen Entwicklung festgestellt.
Sehr lehrreich fiir diesen Goteneinschlag zu Beginn der nordischen Völ- kerwanderungszeit ist auch ein Vergleich zwischen dem Fundmaterial von Jakuszowice und den schwedischen Moorfunden aus dem Anfang und der Mitte des 5. Jalirbunderts. Zum Vergleich mit dem polnischen Funde sind in Abb. 8—10 drei silborne Hängezierate von Fulltofta und Sösdala in Schonen sowie von Vennebo in Westergötland wiedergegeben.
