Offentlig skulptur och kontext Om skulptur på Campus, exemplet

Institutionen för kulturvetenskaper G2

Konst- och bildvetenskap 2KD10E

Handledare: Hans T Sternudd 15hp

Examinator: Margareta Wallin Wictorin 11/01/2012

Offentlig skulptur och kontext

Om skulptur på Campus, exemplet Suitcase V

Malin Sandahl

Innehållsförteckning

Inledning

1.1Ämnesval

1.2 Syfte och frågeställningar

1.3 Forskningsöversikt

1.4 Teoretiska utgångspunkter

1.5 Metod

Analysmodell 14

Urval 16

Källor, källkritik och disposition 17

2 Resultat

Närmiljön som kontext 18

Konsthistorisk kontext 23

Konstrådet och beställaren 25 Konstnären och betraktaren 27

Analys 29

Närvarande frånvaro 31

Skulptur och placering 32

3 Slutsatser

4 Diskussion och sammanfattning

Källförteckning

Muntliga källor 40

Otryckta källor 40

Tryckta källor 40

Bildförteckning 43

Abstract

Inledning

1.1 Ämnesval

Att placera en skulptur i det offentliga rummet och se vad som händer känns som ett experiment.

Tiden går och omgivningen förändras men skulpturen, likt arkitektur, står kvar. Det är intressant att fundera över hur man genom tiderna uppfattat skulpturer i det offentliga, vilka roller de spelat över tid. Det är intressant att fundera över hur vi i olika tider laddar samma skulpturer med nya

innebörder. Man kan ställa sig frågan hur en samtida skulptur kommer att uppfattas i ett nytt historiskt sammanhang.

Om man drar parallellen till arkitektur kan man tänka sig att skulptur i det offentliga rummet har något svårare att smälta in. Arkitektur går att bygga om och modifiera på ett annat sätt än vad vi är vana vid med skulptur. Kanske går det att bygga om och renovera skulptur Jag tänker mig att man i så fall byter plats och därmed förändrar dess uttryck. Uttrycket för offentlig skulptur är avhängigt platsen och den övriga kontexten.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att visa hur kontexten påverkar innehållet och budskapet det vill säga betydelsebildning gällande offentlig skulptur. Kontext kan bestå av en mängd olika komponenter.

De infallsvinklar som denna uppsats berör gällande kontext är närmiljön med platsen i fokus, konsthistorisk kontext, beställaren/statens konstråd och konstnären. Syftet är att via verket Suitcase V på Linnéuniversitetets campus i Växjö visa hur dessa kontextkomponenter kan påverka innehållet.

Hur påverkar olika kontext offentlig konst med exemplet Suitcase V?

Vad kommunicerar detta verk?

Vilken roll spelar kontexten i detta sammanhang?

Nr. 1. Roger Andersson Suitcase V 1997 Linnéuniversitetet Växjö. Foto: Författaren

Nr. 2. Roger Andersson Suitcase V 1997, K-husets innergård Linnéuniversitetet. Foto författaren.

Nr: 3. Roger Andersson, Suitcase V, 1997, detaljer. Foto: författaren

Nr: 4. Roger Andersson, Suitcase V, 1997, detaljer. Foto: författaren

1.3 Forskningsöversikt

Forskning kring offentlig skulptur spänner över ett vitt fält. Passages in Modern Sculpture av Rosalind E. Krauss är ett centralt verk vad gäller synen på offentlig skulptur med fokus på modern skulptur. Krauss menar att det skett ett skifte för offentlig skulptur i och med modernismens inträde.

Krauss menar att skulpturens material och konstruktion ersatt det platsspecifika. I Från 60-tal till cyberspace skriver Krauss i artikeln ”Skulptur i det utvidgade fältet” om skulpturbegreppet och dess elasticitet. Krauss skriver om historicismen som ett sätt att plantera det nya på ett bekvämt sätt i samtiden. Krauss menar dock att begreppet skulptur inte är hur elastiskt som helst och kopplar det till en typ av monumentalitet som har med åminnelse att göra och är platsspecifik.¹ Vidare skriver Krauss att modernismen för skulptur inneburit en negativ betingelse som gjort skulptur hemlös, platslös och självreferentiell.² Skulptur blev icke arkitektur och icke landskap för att under postmodernismen ta en ny vändning och kombinera landskap med icke landskap.³

Boken Konstverkens liv i offentlig miljö av Sven Sandström, Mailis Stensman och Beate Sydhoff ger en allmän bild av offentlig konst i Sverige. Den beskriver väl hur skulptur och synen på skulptur och dess funktion har förändrats över tid.

Jessica Sjöholm Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940-1975. Utgiven 2007 vid

konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet syftar till att ge en representativ bild av svensk offentlig skulptur . Sjöholm Skrubbe tar upp skulpturens ideologiska perspektiv, konsthistoriska perspektiv och skulpturbegreppsliga perspektiv. I sin avhandling kommer bland annat Sjöholm Skrubbe fram till att det inte förhåller sig så att den modernistiska skulpturen är av platslös karaktär.

Detta till skillnad från vad konstvetaren Rosalind E. Krauss hävdar. Där Krauss syn på modernistisk skulptur handlar om det plastiska och materialet i fokus på bekostnad av det platsspecifika. Sjöholm Skrubbe menar istället att modernistisk skulptur ej äger de drop eller plopp egenskaper som de blivit förknippade med. Egenskaper som syftar till att skulpturer kan sättas var som helst och på något sätt fungera då de förväntas vara självreferentiella. Vidare skriver Sjöholm Skrubbe om monument och minnesmärken och deras förmåga att skapa ett offentligt rum. Författaren avhandlar bland annat sockelns betydelse och menar exempelvis att avsaknad av sockel kan göra skulpturen mer platsspecifik då den berör betraktaren på samma plan. Sjöholm Skrubbe tar även upp hur det sociala samhället förändras runt offentliga skulpturer och att detta laddar skulpturen ned nya

1Krauss, Rosalind, ”Skulptur i det utvidgade fältet” i Från 60-tal till cyberspace: Skulptur i det utvidgade fältet, 1997, s.

102.

2Karauss, 1997, s. 103.

3Krauss, 1997, s. 109.

innebörder.

Sjöholm Skrubbes konferens paper ”Skulptur, klotter och ´motmonument´” tar upp sammanhanget gällande hur skulptur på ett specifikt sätt kan vara platsskapande. Bland annat diskuteras Robert Musils berömda citat om hur ett minnesmärke snarare blir en plats än ett reellt minnesmärke.

Det finns ingenting i världen som är så osynligt som minnesmärken. Ändå blir de utan tvekan uppställda just för att synas, ja till och med för att väcka uppmärksamhet, vilket gör att den rinner av dem som vatten på en gås (---). Man måste dagligen vika undan för dem, eller så tar man sin tillflykt till deras socklar, man använder den som kompass eller distansmärke när man närmar sig deras välbekanta plats, man förnimmer dem liksom träd som del av gatans kulisser och man skulle ögonblickligen bli förvirrat stående, om de skulle saknas en morgon.⁴

Sjöholm Skrubbe menar att detta handlar om att man ser utan att se och vidare anser Sjöholm Skrubbe att just detta lockar till sig visuella kommentarer. En visuell kommentar får verket att lyftas från gatans kuliss som Musil beskriver.⁵ Sjöholm Skrubbe redovisar även i sin artikel intressanta tankar kring att en offentlig skulptur på grund av dess permanenta placering förväntas förmedla permanenta värden. ⁶

Artikeln ”Konsten på lärosätena, ett resultat av samarbete” i tidningen Universitetsläraren, tar upp det specifika med konst i ett campusammanhang. Här avhandlas bakomliggande faktorer så som samarbete mellan universitet, högskolor, statens konstråd och fastighetsägare. I artikeln tar man även upp vidden av utplacerad offentlig konst i stort och specifikt i campussammanhang. Och hävdar att lärosäten ofta är de största och tyngsta beställarna. År 2010 försågs svenska lärosäten med konst för omkring 2 350 000 kr från Statens konstråd ofta i samband med renovering eller nybyggnation. I artikeln berör man även den förändrade retoriken kring hur man beskriver sitt uppdrag från Statens konstråd, tidigare talade man om utsmyckning och idag talar man om

konstnärlig gestaltning. En viktig och avgörande förändring, då det dekorativa inte alltid är det som bidrar till en spännande, kreativ och nytänkande miljö som ofta är ett bakomliggande syfte.

Julia Lang skriver i c-uppsatsen, Mellan bokhyllorna, konsten på Växjö universitetsbibliotek, 2006 bland annat om den allmänna uppfattningen om vad offentlig konst ska fylla för funktion. Lang tar bland annat upp problem med konst som inte accepteras av allmänheten. Lang skriver att

konstverket efter en tid sjunkit in och anpassat sig till omgivningen. Lang poängterar även att det kanske är omgivningen som vant sig. I detta sammanhang nämns Marianne Lindberg de Geers

4Sjöholm Skrubbe, Jessica, Skulptur, klotter och ”motmonument”, 2005, s. 951.

5Sjöholm Skrubbe, 2005, s. 951.

6Sjöholm Skrubbe, 2005, s. 951.

skulptur Jag tänker på mig själv, 2005 som ett exempel på skulptur som från början provocerat och blivit vandaliserat numera sjunkit in och uppskattas.⁷ Lang tar upp begreppet cross-over, som innebär att man som konstnär finner inspiration i all kultur, det kan handla om film, musik eller vetenskap. Man behöver inte dra tydliga gränser mellan konst, arkitektur och design.⁸ Lang kommer fram till att man på Växjöuniversitetsbibliotek hållit på en blygsam linje och inte tagit in varken konst som kan misstänkas vara provokativ eller konst som kräver ny teknik. Lang har iakttagit att man inte placerat ut konst med ett uppfostrande syfte utan snarare valt det som tilltalar från början.

Men uppfostrande syfte avses att ett verk som kan misstänkas vara svårsmält placeras ut på en central plats bland annat med syfte att vänja människor vid ett visst konstnärligt uttryck.⁹

I c-uppsatsen I princip kurragömma, eller? En kontextuell undersökning av två statligt placerade samtidsverk på Växjö universitet, från 2007 skriver Johanna Samuelsson bland annat om att

samtidskonsten ofta saknar en bestämd mening. Samuelsson ställer en rolig och intressant fråga, om exempelvis verket Princip (1998) plötsligt skulle vara borta, skulle det påverka studenternas bild av campusområdet? Samuelsson menar att det skulle spela stor roll.¹⁰

Berit Linden skrivit artikeln ”Jag tänker på bronsstatyer, bimbos och bibliotekarier” om

universitetsbiblioteket i Växjö som specifik kontext och diskuterar hur denna kontext påverkar konsten. Linden berör även Växjö som kontext där hon hävdar att Växjö som ort generellt varit konservativ i synen på offentlig konst. Linden förklarar detta bland annat med att Växjö har en tradition av att vara regementsstad, biskopssäte präglad av gammalkyrklig tradition och en lärdoms- och residensstad.¹¹ Linden kopplar universitetsbibliotekskontexten till en typ av kunskapskontext som inte går att bortse från när man ser på konsten på universitetsbiblioteket. Jag tycker att denna typ av kunskapskontext är ytterst relevant gällande Suitcase V och något som kan appliceras på all konst på campus.

I Konst på Campus, ett urval av konsten vid Högskolan i Örebro ser man tydligt och genomgående att Campus som kontext har en stark genomslagskraft i hur vi tolkar verken. Skriften börjar med att visa en forntida sköldbuckla som är funnen i anslutning till campusområdet. Sedan följer en

beskrivning av konsten på campus. Man kan uppfatta detta upplägg som att konsten i vissa avseenden kan fylla samma funktion som ett fornfynd. Kanske adderar det tyngd, konnoterar orubbliga kulturvärdenoch skapar en känsla av gemenskap med historien. Konsten på campus blir

7Lang Julia, Mellan bokhyllorna. Konsten på växjö universitetsbibliotek, 2006, s. 7.

8Lang, s. 11.

9Lang, s. 33.

10Samuelsson, Johanna, I princip kurragömma, eller? 2007, s. 37.

11Linden Berit, En bok om genus. Nyfikenhet, nytänkande, nytta: Jag tänker på bronsstatyer, bimbos och bibliotekarier.

2009, s. 108.

då i ljuset av detta ett nutida fynd där man kan bestämma vad som ska ”hittas”. Om man själv kan styra och påverka kanske man inte väljer att hitta en sköldbuckla, för vad står den för egentligen?

Oenighet, strider och vikten av att försvara sig. De nutida fynden handlar om andra saker, ett exempel är Richard Brixels skulptur, Vänskap, i brons från 1995.¹²

12Konst på campus, ett urval av konsten vid Högskolan i Örebro, 1997, s. 19.

1.4 Teoretiska utgångspunkter

Skulptur kan som ingen annan offentlig konst vara platsskapande. Vilket innebär att skulpturen hjälper till att strukturera det offentliga rummet menar Sjöholm Skrubbe.¹³ Att skulptur äger en unik platsskapande funktion kan handla om att skulptur kan fungera interaktivt. Gränsdragningen mellan lekplats och skulptur kan exempelvis vara flytande, ett exempel på det är Egon Möller-Nielsens, Tufsen från 1949.¹⁴ Möller-Nielsens skulptur fyller en praktisk funktion som lekredskap och på samma gång skulptur och på samma gång skapar den en plats för lek. Konsten får mening via betraktaren vilket gör att konstens meningsskapande är en ständigt pågående process.

Bildsemiotiken understryker att meningsskapande sker i samspel mellan verk och betraktare och att platsen och situationen där detta sker också är avgörande.¹⁵ Wolfgang Kemp har inom

konstvetenskapen forskat om receptionsestetik och menar bland annat att hur verket är placerat i rummet påverkar hur verket talar till mottagaren.¹⁶

Sandström, Stensman och Sydhoff tar i boken Konstverkens liv i offentlig miljö upp vissa verk som är speciellt intressanta i förhållande till denna uppsats, bland annat Atti Johanssons illusoriska pennor, Hyllning till Ivar Lo-Johansson 1971 i Sollefteå. Dessa pennor har det gemensamt med Suitcase V att de ser ut som riktiga pennor men i ett annat material, till skillnad från Suitcase V är de mycket förstorade.¹⁷ Även Ulrik Samuelsons Almstubbe på Kungsträdgårdens tunnelbanestation uppvisar likheter med Suitcase V.18 Den är bildlik och sublim i sin karaktär, denna skulptur refererar till striden om almarna i Stockholm och får mot denna bakgrund en typ av monumental, minnesmärkeskaraktär som skiljer sig mot Suitcase V. Efter kontakt med Stockholms konstguide har det visat sig att Samuelsons verk är gjort i betong och alltså spelar på samma lek med

materialval som Suitcase V. Det blir via detta exempel tydligt hur val av material förändrar

skulpturens uttryck. Hade Samuelssons Almstubbe varit autentisk kanske det mer hade känts som en utställd museéartefakt av dokumentär karaktär eller en ready made, nu får verket en vidare

dimension

Krauss skriver i Passages in Modern Sculpture om Duchamp och Brancusi. Duchamp utgår från ett objekt i sina ready mades och berövar föremålet dess konventionella mening.¹⁹ Vad gäller Brancusi är det mycket materialet och dess yta som dominerar uttrycket. Krauss skriver att det finns något

13Sjöholm Skrubbe, Jessica,Skulptur i folkhemmet, 2007, s. 17.

14Sandström m.fl, s. 23.

15Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 26.

16Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 34.

17Sandström, Sven, Stensman, Mailis och Sydhoff, Beate, Konstverkens liv i offentlig miljö, 1982, s. 56-57.

18Sandström m.fl, s. 173.

19Krauss, Rosalind, Passages in Modern Sculpture, 1981, s. 76.

kontemplatoriskt i dessa verk som inte går att nå via analys.²⁰

Konsten i ett campussammanhang har många viktiga funktioner att fylla. Kanske att visa vikten av kultur, kanske att belysa en viss frågeställning eller ett historiskt skede via exempelvis en skulptur, konsten kan utmana betraktaren och bidra med nytänkande. Men jag tror att konsten utöver detta just i ett campussammanhang har en viktig funktion att fylla vad gäller status. Kanske som en typ av indexikala assessorer för ett akademiskt och intellektuellt sammanhang. Man har en strävan att understryka att campusområdet är med i tiden intellektuellt sett och bör tas på allvar och ett sätt att tydliggöra detta kan vara att satsa på konst.

Anders Marner skriver i artikeln Upplevelse, tolkning, analys och samtal -bildsemiotiskt perspektiv på teori och metod o bildskapandet, 2009, bland annat om begreppet främmandegöring. Detta begrepp kan handla om som Marner uttrycker det, mystiska möten. Marnet tar exemplet en symaskin och ett paraply på ett dissektionsbord.²¹ Utifrån den givna kultur som betraktaren eller skulpturen i detta fall befinner sig i finns vissa förväntningar, genom främmandegöring infrias inte förväntningarna

20Krauss, 1981, s. 85.

21Marner, Anders, Tilde: Tema bildanalys. Upplevelse tolkning, analys och samtl- bildsemiotiskt perspektiv på teori och metod i bildbetraktandet. 2009, s. 45.

1.5 Metod

I analysen används en modell som bygger på Marner och Sonesons idéer om bildanalys. Marner skriver om kultursemiotik att bilder tolkas utifrån den kultur, det ramverk och det sammanhang som de befinner sig i. Alltså kan tolkningen variera från tid till tid beroende på dessa faktorer.²² Den metod som jag använder mig av är semiotisk tolkningsmetod. Grunden för den semiotiska

tolkningsmetod som jag utgår ifrån är Anders Marners presentation av Göran Sonesons modell för semiotisk bildtolkning i tidskriften Tilde nr12.²³ Jag har dock anpassat denna bildtolkningsmodell så att den passar till skulptur.

Analysmodell:

- Först antecknas alla intryck.

- Sedan jämförs dessa intryck med den semiotiska begreppsapparaten.

- Piktoral betydelse, det som är avbildat.

- Plastisk betydelse, färg, form textur.

- Sedan jämförs det piktorala och det plastiska för att upptäcka likheter och skillnader.

- Indexikaliteter, exempelvis omgivning, målgrupp, mm.

- Relationer mellan denotationens innehåll och ett annat innehåll. Här handlar det om exempelvis symboler och ikonografi. Om det som avbildats och vad det står för i ett vidare sammanhang.

- Retorik: exempelvis något som är oväntat, integrationer, likhet opposition, olika fiktionsgrader.

Tema och remarelationer. Tema som refererar till det som skulpturen talar om och rema det som sägs om det som skulpturen talar om.

När det handlar om att analysera skulptur är det viktigt att beskriva och analysera utifrån många olika synvinklar, om detta skriver Hansson, Karlsson och Nordström. i Seendets språk.²⁴ Det kan tyckas självklart men vid närmare eftertanke gäller det säkert all typ av bildanalys. Givetvis förändras uttrycket om man står nära eller långt ifrån, ser från sidan eller exempelvis från ett grodperspektiv. Man kan ju tänka sig att man i en framtid på museer även visar baksidan på

exempelvis målningar då baksidan ibland kan säga minst lika mycket som framsidan om en målning.

Givetvis handlar det om konstsyn men kanske är det inte så självklart att man måste se på skulptur

22Marner, s. 46.

23Marner, s. 86.

24Hansson, Hasse, Karlsson, Sten-Gösta och Nordström Gert Z, Seendets språk. Exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori. 2008, s. 168.

från alla håll och inte måleri från alla håll. Vag gäller måleri är det kanske så att det piktorala skiktet dominerar och den modernistiska artefaktkänslan är mindre i förhållande till vad man lägger in i begreppet skulptur. Kanske borde man ställa ut lite fler baksidor av målningar på gallerier i fortsättningen.

I mitt syfte har jag tagit upp fyra olika kontextrubriker som jag utgår från: närmiljön med platsen i fokus, konsthistoriskt sammanhang, beställaren/statens konstråd och konstnären. Närmiljön kan avgränsas på olika sätt, kulturellt som västerländsk kultur eller rent geografiskt, exempelvis norden, Växjö eller Linnéuniversitetets campus. I boken Seendets språk av Hansson, Karlsson och

Nordström har man delat in kontextbegreppet i ett analyssammanhang på ett annat sätt. Man beaktar inre respektive yttre kontext och sändar- respektive mottagar- kontext.²⁵ Min tanke är att jag via den analysmodell jag angivit och de fyra kontextkategorierna, kommer att beakta dessa olika kontexter fast på ett annat sätt. Dock väsentligt att understryka att Hansson, Karlsson och Nordströms modell tydliggör vikten av att kategorisera kontexten och medvetandegöra att exempelvis mottagarens kontext är avgörande för analys och resultat.

Om man ser Suitcase V som ett kulturtecken i ett semiotiskt sammanhang kan man dela upp det i tre punkter enligt medieforskarna Thwaites, Davis och Mules.

1. Tecken kommenterar inte bara världen, utan utgör i sig själva ting i världen – inte minst i den sociala världen.

2. Tecken förmedlar inte bara betydelser, utan producerar dem.

3. Tecken producerar flera olika betydelser, inte bara en betydelse per tecken²⁶.

Vidare menar den franske lingvisten Ferdinand de Saussure som är den strukturella

språkvetenskapens upphovsman vilket senare kom att utvecklas till semiotik, att tecken som ser ut att äga ”en viss naturlig uttrycksfullhet” trots det förmedlar sitt uttryck via konventioner.²⁷ Ett tydligt exempel på det när det handlar om Suitcase V är bland annat att diabas är ett kostsamt material med tyngd som förmedlar allvar. Det handlar även om de konventioner som vi förknippar resväskan som föremål med.

Metoden består även av intervjuer med projektansvarig från statens konstråd, konstansvarig på Linnéuniversitetet och konst ansvarig på Ljungbykommun. Detta för att få material till analysen av de olika kontexterna. Jag har utgått från en kvalitativ intervjumetod. Och det är i detta sammanhang värt att understryka att resultaten av samtalen är subjektiva och inte representativa på en generell

25Hansson, Karlsson och Nordström, s. 38.

26Lindgren, Simon, Populärkultur, 2009, s. 64.

27Lindgren, s. 64.

nivå. Intervjumetoden bygger på ett fritt samtal kring förberedda frågor och tolkningen bygger på personliga omdöme.²⁸ Denna metod skiljer sig från en kvantitativ metod där statistik avgör

tolkningen. Den kvalitativa metodens styrka är att man kan ta hänsyn till sammanhang och den ger möjlighet att upptäcka en komplexitet då den inte är så schablonmässig utan mer flexibel. Detta för att resultaten inte behöver vara representativa på en generell nivå. Den kvalitativa intervjun bygger på intresset att vilja förstå hur människor resonerar.²⁹

Marner skriver om den denotativa och den konnotativa nivån i avseende på bildanalys. Detta är något som jag direkt överför till skulptur. Denotationen handlar om en typ av grundbetydelse.

Mycket förenklat kan man säga att det är den uppenbara pictorala betydelsen, exempelvis ett ägg.

Den konnotativa nivån handlar om att hitta djupare eller fler betydelser för vad det denotativa tecknet säger. Ägg kan exempelvis handla om fruktsamhet, påsk, näring och så vidare. Marner liknar även den konnotativa nivån vid en typ av konstdialekter. Man tolkar det denotativa utifrån olika utgångspunkter, ismer, stilar, sammanhang eller dialekter. Här spelar även mediet och materialet en viktig roll. Marner tar upp exemplet om en datorgjord bild som kan se ut som ett fotografi.³⁰

Urval

Vad som ska studeras och analyseras för att nå fram till ett visst syfte är inte självklart. Om detta skriver Hansson, Karlsson och Nordström i Seendets språk. De understryker att man måste göra en medveten avgränsning gällande det som man ska analysera. Här måste man bland annat beakta att avgränsningen av ett analysobjekt har med tid och rum att göra.³¹ Jag har valt Suitcase V för att den inte är självklar i sitt uttryck. Den står med ett ben i historien och ett ben i samtiden, den kan tyckas nästan kommunicera med sig själv på ett intressant sätt och har ett unikt uttryck bland skulpturerna på campus.

Vad gäller urval, avgränsning och kontext har det varit svårt att skilja ut det gällande kontext som denna uppsats ska beröra. Jag valde att hålla mig till fyra kontextkategorier. Närmiljön med platsen i fokus, här beaktas det specifika universitets och campussammanhanget men även i viss mån någon koppling till staden Växjö. Den konsthistoriska kontexten för att se hur verket förhåller sig till dåtid och samtid, har exempelvis verket samma betydelse över tid? Beställaren som kontext, här tar jag

28Kvale, Steinar och Brinkman, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund, 2009, s. 98.

29Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, Lund, 2010, s. 32.

30Marner, s. 25.

31Hansson, Karlsson och Nordström, s. 167.

upp motiv och tankar från Universitetets sida och Statens konstråd. Hur har man resonerat i

samband med placeringen av verket? Konstnären som kontext, har varit en svår del då jag haft stora svårigheter att hitta information och inte lyckats komma i kontakt med konstnären. Det har varit en process hur jag ska förhålla mig till denna punkt. Det idealiska hade varit att få reda på konstnärens kontext, men tyvärr visade det sig omöjligt. Istället tar jag upp tänkta betraktares kontext. Jag tänker mig olika betraktare men med studentfokus på grund av skulpturens placering. Konstnärens

ställning gällande betydelse av verket och kanske eventuellt tolkningsföreträde varierar mycket beroende på vilken sorts verk man talar om. I detta fall då skulpturen är så pass självreferentiell i kombination med att platsen till stor del bidrar med betydelse för verket anser jag att betraktarens roll kan uppvärderas och konstnärens syften behöver inte stå i fokus.

Källor, källkritik och disposition

Uppsatsens primärkälla är verket Suitcase V. Sekundärkällor är intervjuer med konstansvarig på Linnéuniversitetet, projektansvarig från Statens konstråd och konstansvarig på kultur och

fritidsförvaltningen i Ljungby. Övriga källor är tryckta källor i form av artiklar, avhandlingar eller andra böcker. I uppsatsen används även skrifter om konst från olika campusområden. Dessa källor används i uppsatsen för att få information om närmiljön som kontextaspekt med det specifika campussammanhanget i fokus. Dessa skrifter bör man förhålla sig mycket källkritisk till då de är skrivna med varierande syften. Man kan misstänka att det kan finns vissa underliggande PR-syften, också svårt att veta hur kunniga inom konst de varit som sammanställt skrifterna. I uppsatsen används också vissa källor från internet vilket man också kan förhålla sig kritisk till.

Uppsatsen börjar med inledning där ämnet beskrivs. Sedan följer syftet med uppsatsen och de frågeställningar som avses avhandlas. I forskningsöversikten beskrivs relevant forskning på inom området och under teoretiska utgångspunkter redogörs för de teorier som ligger till grund för de antaganden och slutsatser som kommer senare. Där efter följer en beskrivning av de metoder som används. Här beskrivs bland annat den analysmodell som används. Sedan följer det urval och avgränsningar som gjorts. Efter det behandlas källor, källkritik och detta stycke om uppsatsens disposition. Sedan kommer resultatet där de olika kontextaspekterna behandlas och sedan följer analysen. Under slutsatser beskrivs vad som framkommit i analysen och under diskussion och sammanfattning diskuteras vad dessa slutsatser kan innebära i en förlängning och uppsatsen sammanfattas.

2 Resultat

Närmiljön som kontext

Väskan som en symbol för saker man bär med sig kan man koppla till talesättet att man har en ryggsäck. I detta fall med universitetet som kontext kan det handla om att väskan innehåller kunskap. Här kan kanske väskan ses som en modernare version av kunskapens äpple.

Om den är tänkt som en symbol för campus kanske man kan fundera över Växjö högskolas resa till att bli ett universitet.

Kemp menar att det är betydelsebärande hur ett verk placerats i rummet. Vad gäller Suitcase V tycker jag att det är en relevant teori då jag är övertygad om att en annan placering hade medfört andra associationer hos betraktaren. Hade den varit placerad i centrum av platsen eller kanske vid fontänen så tror jag att det hade gett en mer upphöjd känsla. Kanske nästan som om den hade stått på en liten sockel. Skulpturens blygsamma placering ger associationer till dold kunskap. Man kan tänka sig att den syftar till talesätt som don´t judge a book by its cover. Den kanske inte tar lika mycket plats som det centralt placerade verket Princip på Linnéuniversitetets campus men väskans innehåll kan vara nog så värdefullt.

Suitcase V har varit utställd på flera platser innan den hamnade i Växjö bland annat i Skåne, London och på Arlanda flygplats. På varje ställe har den laddats med nya platsspecifika egenskaper.

Samuelsson ställer i sin uppsats frågan om synen på campusområdet förändras om man tar bort vissa skulpturer? När det kommer till Suitcase V tror jag inte att det skulle förändra så mycket. I detta fall ska man nog vända på frågan. Kanske synen på campus eller universitetet förändras när man upptäcker skulpturen. Man ser skulpturen och kopplar den till miljön runt omkring och som en följd av det blir sannolikt universitetet lite mer intressant. Som att upptäcka något nytt hos någon man känner väl, förhoppningsvis bidrar det till ökad förståelse och gemenskap.

Det är även intressant att skulpturen står i Sverige med en engelsk titel, man kan få känslan av att skulpturen är resklar, eller att den är en utbytesstudent. Om samma skulptur hade stått exempelvis i USA på en campusplats med en svensk titel, hade denna titel varit avgörande för hur verket tolkats och kopplingen till Sverige hade förmodligen påverkat synen på skulpturen.

I Ryssby finns det ett offentligt verk av Staffan G-son Lind från 1999. Verket består av två i sten grovt uthuggna resväskor med handtag av metall och en relief föreställande ett tåg. Verket är till för att vara en offentlig utsmyckning i parkmiljö. När det uppfördes var det i samråd mellan kommunen

och en lokal referensgrupp. Man kom fram till att man ville att verket skulle referera till något med historisk anknytning till orten och det blev den gamla tågstationen.

Nr: 5. Staffan G-son Lind, offentlig skulptur vid Ryssby gamla tågstation 1999. Foto: författaren

Nr:6. Staffan G-son Linds verk placerade i Ryssby 1999. Foto: författaren

Nr:7 Tillhörande relief föreställande ett tåg av Staffan G-son Lind, 1999. Foto: författaren

Nr:8. Vy över hela Ryssby gamla stationsområde med Staffan G-son Linds verk, 1999. Foto:

författaren

Om man generellt säger att Suitcase V handlar om en resa framåt i tiden, med studenternas framtids tro i fokus så handlar verket i Ryssby kanske mer om en resa bakåt i tiden. Via skulpturen minns man hur samhället sett ut förr med stationen som en länk till omvärlden. De grovt huggna väskorna konnoterar tankar kring grovt arbetande smålänningar, det grova handtaget ser nästan ut som ett hästbetsel eller något jordbruksrelaterat. Väskorna i Ryssby och Suitcase V är samtida men helt olika i sina uttryck. Hur vi tolkar dessa verk beror till stor del på kontexten. Verket i Ryssby fungerar på ett sätt som ett minnesmärke över stationen, kommunikation som varit och över bygdens historia. Verket är placerat vid vattnet och man kan sitta på de anslutande parkbänkarna och drömma sig bort. Kanske har många Ryssbybor gjort det och sedan tagit sin väska och rest bort med tåget. Verket kan handla om en dröm om att resa bort att uppleva nya saker och då är det helt plötsligt inte helt olik Suitcase V som bland annat handlar om studenters drömmar bort från ungdomen och in i vuxenvärlden. Stenväskorna står som på en perrong. Från ena hållet ser de ut som att de står direkt på marken och från andra hållet står de lite upphöjda på perrongkanten. Det

har ingen sockel men de är heller inte lika kopplade till marken som Suitcase V. Men även dessa väskor är ganska blygsamt placerade vid sidan av en centrerad relief. Sjöholm Skrubbe skriver om sockelns betydelse för skulptur och menar att det är först när verket kliver ner från sin sockel som det får en verklig koppling till platsen detta till skillnad från vad Krauss anser, som menar att sockeln är som ett ankare för ett verk. Det är sockeln som förankrar verket på en viss plats och saknas sockel får verket en nomadisk karaktär.³² Denna diskussion är extra intressant då verken föreställer väskor. Frågan blir inte helt lätt att lösa men G-son Lind har kanske hittat den perfekta kompromissen genom att ställa väskorna på en perrong. De är upphöjda men inte fjättrade de är platsspecifika utan att förlora sin nödvändiga nomadiska karaktär då de är väskor. Det grovhuggna materialet har en central roll när man tolkar verket men närmiljön som kontext är den som laddar verket med dess betydelse. Utan närmiljön Ryssby och den exakta placeringen av verket där

stationen en gång låg hade verket fått helt andra förtecken. Detta verk är till skillnad från Suitcase V platsspecifikt från början och är inte tänkt att fungera på olika ställen. Den rustiserade utsidan för tankarna till stenbrott, bojtyngd, eller kanske rent av värde transport. Detta då banker historiskt byggts med en rustiserad fortliknande fasad. Kanske denna väska är en värdetransport på väg bort från Ryssby, men den har blivit kvar, värdet i bygden finns alltså kvar. Det är lätt att fantisera kring vad väskorna kan stå för, men helt klart är i alla falla att innehållet hade ändrats om dessa

grovhuggna väskor varit placerade i en annan miljö, exempelvis en campusmiljö. Och att innehållet kring Suitcase V hade sett annorlunda ut om den stått i Ryssby. G-son Linds egna tankar var att bevara öppenheten och det vackra landskapet, att helheten återupprättas med verket som en övergång mellan bebyggelse och natur. Den nya stensättningen följer den befintliga. Detta gamla perrongområde har tidigare präglats av samling och väntan och i och med detta verk återfår området sin tidigare karaktär men nu på ett annat sätt. Tanken är att verket ska bidra till att skapa en plats där man kan samlas, sitta och titta ut över vattnet, spela boul, fika, placera en julgran och att platsen ska fungera som en naturlig mötesplats.³³ Att G-son Linds verk tas upp under denna rubrik och inte nästa som handlar om den konsthistoriska kontexten beror på att det ligger i Ryssby vilket kan utgöra en typ av intressant småländsk närmiljö.

Konsthistorisk kontext

Det ligger nära till hands att jämföra Suitcase V med Attachéväska RW av konstnären Ulla Kraitz.

Skulpturen är en avgjutning av Raul Wallenbergs portfölj. Den invigdes 2002 på Lidingö.

Attachéväska RW står på den husgrund och plats där R. Wallenberg föddes. Verket är alltså

32Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 236-237.

33Intervju med Karin Hermanson och mailkontakt.

platsspecifikt på ett helt annat sätt än vad Suitcase V är. Samma portfölj finns även med som en del i monumentet Hope utanför FN:s högkvarter, NY.³⁴ Att jämföra dessa verk är intressant på många sätt då de båda föreställer väskor och är relativt samtida. Wallenbergs portfölj fungerar mer som ett monument då det är kopplat till Raul Wallenberg som person. Eftersom det är en avgjutning av hans portfölj blir väskan till ett minnesmärke över honom och hela den historiska kontexten av världskrig och förintelsen. Man får anta att väskan innehåller skyddspass. Och väskan i detta fall blir nästan till ett offentligt arkiv, en postitlapp mitt i det offentliga med budskapet, glöm inte denna väskas

innehåll.

Krauss skriver i Passages in Modern Sculpture om Oldenburg vars skulpturer vänder upp och ner på vedertagna uppfattningar om ting. Oldenburgs skulptur Ghost, Toilet från 1966, är en toalett gjord av uppstoppad duk/säckväv. Oldenbergs skulptur bidrar med att omforma omgivningen på ett teatraliskt sätt. Krauss menar att betraktarna blir delaktiga i en typ av dramatisering. På grund av materialbytet vädjar skulpturen till interaktion med betraktaren, detta också på grund av att det är föremål som man känner igen som sina egna.³⁵ På samma sätt kommunicerar Suitcase V, det är ett föremål som man som betraktare känner igen och vet hur man ska förhålla sig till. Materialet i skulpturen ifrågasätter dock denna föreställning och bidrar likt Oldenbergs toalett till en interaktion.

Betraktaren måste förhålla sig till och kanske förändra sin syn på funktion.³⁶ Att väskan är tillverkad i det tunga och kompakta material som diabas utgör kan man tycka bryter mot väskans idé om att vara portabel och att vara i rörelse. Man är klar över en toalett eller en resväskas funktion, men när materialet istället är grovt tyg och diabas måste man rekonstruera sin vetskap. Även Meret

Oppenheims Fur-Lined Teacup från 1936 är ett exempel på att material ställs mot funktion och omprövar och ifrågasätter tingets syfte. Man kan se den som en konsthistorisk föregångare gällande en intertextuell relation, här har materialet förändrat synen på föremålet helt och det handlar nu om betraktarens fantasi. Följden blir oförutsedda effekter och helt nyskapat innehåll.³⁷

Utvandrarmonumentet i Karlshamn har i vissa avseenden en jämförbar symbolik. Suitcase V hade kunnat fungera som ett monument i Karlshamn, men på ett mer allmänt plan. Skulpturen i

Karlshamn föreställande Karl Oskar och Kristina i utvandrarna syftar givetvis till att belysa hela det historiska skedet, men även att på något vis upphöja Mobergs karaktärer och Moberg själv. Suitcase V på samma sockel i Karlshamn hade lett tankarna till både den dåtida emigrationen men också samtida migration. Generellt kan man säga att Suitcase V är mycket allmänt hållet och där med demokratiskt öppet för en mängd tolkningar detta i jämförelse med exempelvis monumentet i

34Www.visitlidingo.se

35Krauss, 1981, s. 229.

36Krauss, 1981, s. 230.

37Krauss, 1981, s. 123.

Karlshamn som har en bestämd betydelse.

Konstrådet, beställaren

Det är intressant att fundera över vilka tankar och motiv som ligger till grund för att man beställer och placerar ut ett visst konstverk i det offentliga. Dessa bakomliggande motiv kan skifta. I skriften En ständigt växande upplevelse: Universitetsparken Campus Valla Akademiska hus 2009 kan man läsa om bakomliggande tankar. Man skriver bland annat att man velat åstadkomma en plats som främjar kreativitet och där man kan utvecklas. I Konsten på Campus Konradsberg beskrivs motiv för konsten på Campus Konradsberg i Stockholm. Här talar man om vikten av en vacker och inspirerande miljö och spännande konstnärlig utsmyckning. Konsten ska vara tillgänglig för alla och gärna finnas i anslutning till mötesplatser. Man kan fundera över ordet tillgänglighet och tillgänglig för alla. Vad innebär det? Ska tillgängligheten tolkas rent fysiskt eller ska det handla om konst som alla kan förstå och uppskatta. Vidare talar man om att man på Campus Konradsberg har konst för olika smaker.³⁸

I skriften Konst på Campus beskriver man hur man tänker kring den offentliga konsten på Campus på högskolan i Örebro. Man beskriver likartade motiv. Det handlar om möten i fokus och att stimulera till skapande och kreativitet. Man talar också om konsten som utsmyckning.³⁹ Konsten som utsmyckning återkommer som idé både i Örebro och på Konradsberg. Jag tycker att det kan ge en antydan om att konsten är sekundär och ska rättas in sig i ledet och låta exempelvis arkitekturen leda Campusuttrycket. Det som konst på campusskrifterna vill förmedla tror jag handlar om

konstens förmåga att bidra till att skapa en plats, som Sjöholm Skrubbe berör i sin avhandling. Men ofta verkar det också handla om en vilja att dekorera och försköna.

Sometimes I think that if architecture is a slab of meat, then so-called public art is a piece of garnish laying next to it.

Barbara Kruger.⁴⁰

Man kan lätt få den känslan när man tittar i de olika skrifter om konst på Campus som jag studerat.

Var på skalan passar Suitcase V in i denna diskussion? Är den en ren dekoration och har den fått rätta in sig i ledet och vänta på sin tur efter arkitekturen? Svaret är entydigt i detta fall. Här har skulpturen kommit till efter arkitekturen och det finns inte ett samlat integrerat grepp över skulptur

38Konsten på Campus, s. 5.

39Konsten på Campus, s. 2.

40Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 99.

och arkitektur. Skulpturen kanske kan ses som en dekoration men mer som en symbol för en akademisk miljö, kanske blir skulpturens uppdrag att agera som intellektuell rekvisita.

Hur har man som beställare, i detta fall statens konstråd, resonerat gällande kontexten och dess inverkan på betydelsen av vad verket handlar om? När man läser på hemsidan för statens konstråd beskriver man i allmänna ordalag att uppdraget handlar om att placera ut konst i det offentliga som speglar olika typer av samtidskonst. Det handlar också om att göra det möjligt för människor att i vardagen möta konst som bidrar med nya konstnärliga upplevelser. Den utplacerade konsten och mötena utgör ett framtida kulturarv.⁴¹ Man betonar även likt de olika campusskrifterna att syftet är att skapa unika, kreativa och inspirerande mötesplatser.⁴² Retoriken gällande motiven ser på så sätt ganska likartad ut. De skiljer sig dock mycket på en punkt då statenskonstråd betonar kulturarvet som ett viktigt motiv detta motiv gå inte att i samma utsträckning se i campusskrifterna.

Statenskonstråd använder begreppet byggnadsanknuten konst vilket jag tycker är en intressant benämning.⁴³ Man kan fråga sig om konsten då per definition är platsspecifik. Ska man tolka det så att det handlar om att verket och byggnaden på något vis har gift sig i och med ett visst konstprojekt, eller att de på ett syskonlikt sätt hör ihop för att de tillkom samtidigt?

Statens konstråd berättar att Suitcase V köptes in av statens konstråd 1997 för 80 000 kronor och ingick i ett projekt på dåvarande Växjö högskola. Konstprojektet som hette Professorn och var i samarbete med konstnären Gunnar Sandin startades i samband med nybyggnation av K-huset. Då ansökte man från högskolans sida till statens konstråd för att få hjälp med konstnärlig utsmyckning.

Projektledare från konstrådet och ansvarig för kollektionen där bland annat Suitcase V ingick var Anders Kappel År 1998 placerade statens konstråd Suitcase V på Växjö högskola. Anders Kappel berättar att verket har en underliggande humor. Han refererar bland annat till en händelse när skulpturen var utställd på Arlanda flygplats och Securitas försökte flytta på väskan men förstod sedan att det var en skulptur. Humorn skapar en härlig distans. Men samtidigt som humorn finns närvarande i verket finns det en skärpa, verket handlar inte om stora svulstiga gester utan mer ett tilltal som verkar över tid. Här poängterar Kappel att stenen är fyra miljoner år av lagrad tid.

Skulpturen är separat och ska inte tolkas tillsammans med de andra verk som placerades ut under samma konstprojekt. Tanken med verket och dess placering var att det skulle handla om den oro och nervositet som det skapar när man ser en ensam väska, om flykt och resande. Men framför allt om studenternas vardag, att man kanske lämnar sin hemort och ger sig av ut i det okända.⁴⁴ Laila Tomasson som är konstansvarig på Linnéuniversitetet berättar också om hur man resonerat när

41Www.statenskonstrad.se/Upplevkonsten

42Www.statenskonstrad.se/Konstkollektioner

43Www.statenskonstrad.se/vård av byggnadsanknuten statlig konst

44Samtal med Anders Kappel, oktober 2011.

Suitcase V placerats. Den ska symbolisera studenternas rörliga liv. Att studenter ofta är på resande fot, de packar och packar upp. Verket är inledningsvis inte platsspecifikt. Verket laddas dock med olika värden på plats och blir platsspecifikt. Generellt handlar verket om vårt moderna

mobilitetssamhälle. Att verket är placerat på snedden handlar om att det ska bryta av.⁴⁵

Konstnären och betraktaren

Konstnären till Suitcase V, Roger Andersson har enligt uppgift gjort fler väskor var av denna är den femte. Andersson har som en av de bakomliggande tankarna att skulpturerna blir som spår efter en genomförd resa. En tanke är att väskorna lämnas kvar på olika platser i världen. Andersson har bland annat velat förmedla att väskan innehåller lagrad tid, skulpturens material är av mycket stor vikt för hur verket tolkas. Skulpturen ämnar också stå för rörelse och resande, men även som en symbol för ett samhälle som snurrar allt fortare.⁴⁶ Sjöholm Skrubbe skriver att ett offentligt verk på grund av sin permanenta placering förväntas förmedla eviga värden. Konstnären har en syn på vad som förmedlas. I detta fall bland annat att väskan innehåller, en typ av lagrad tid. Kanske är det ett evigt värde. Men givetvis kommer man att omvärdera skulpturens huvudsakliga syfte. Sjöholm Skrubbe nämner också att skulptur var något som markant ökade i offentligheten under förra seklet.

Förklaringen till detta är den rådande folkbildningstanken och en strävan efter att demokratisera kulturen.⁴⁷ Då Suitcase V är placerad på ett Universitet kan man tänka sig att det är samma folkbildande och kulturdemokratiska tankegångar som motiverar placeringen. Verket kan även tyckas syfta till demokratiska värden då det är så öppet och avskalat i sin karaktär. Verket skriver inte betraktaren på näsan, utan lämnar utrymme för ett genuint betraktar perspektiv.

45Samtal med Laila Tomasson, oktober 2011.

46Samtal med Laila Tomasson, oktober 2011.

47Sjöholm Skrubbe, 2005, s. 939.

Nr:9 Plakett för Suitcase V. Foto: författaren

Analys

Den piktorala betydelsen, det som är avbildat är en väska i svart sten som står ensam på en

innergård. Den står på snedden. Resväskan har hjul och handtag. Den är rektangulär. Den plastiska betydelsen, färg, form och textur är i detta fall svart diabas som är en kompakt och tung sten. Ytan är jämn och slipad, men matt. Indexikaliteter som exempelvis omgivning och målgrupp utgörs av en innergård på Linnéuniversitetet i Växjö. På gården som har stora glasväggar på alla sidor finns det en liten springbrunn, ett par rönnträd beväxta med murgröna och trädgårdsmöbler med cafékaraktär.

Målgruppen är studenter och lärare. Relationer mellan denotationens innehåll och ett annat innehåll handlar om exempelvis symboler och ikonografi. Om det som avbildats och vad det står för i ett vidare sammanhang: Resväskan som symbol är tydlig och ger uppslag till olika tolkningar. Väskan som symbol för resande, ett kringflackande studentliv, ett samhälle i rörelse, det moderna

kommunikationssamhället. Här finns dock den intressanta motsägelsen i materialet sten som gör att väskan inte blir så rörlig. Man kan tänka sig att det också finns en viss protest inbyggt i verket. En kritik mot ett allt för stressat samhälle, en kritik mot för mycket förändring eller krav på ständig kommunikation och uppdatering. Man måste också beakta väskans tänkta innehåll. I detta

campussammanhang kan man tänka sig att innehållet handlar om utbildning och kunskap. Väskans tyngd kan också ses som en hyllning till resandet. Att man nuförtiden kan resa och att denna skulptur är ett stort klotter av typen ”I was here”. Det kan handla om vår mänskliga vilja att lämna något efter oss. Att skriva i en gästbok, att ta kort på en resa, att spara en biljett. Allt för att försöka att hålla kvar stunden. Om man istället för att skriva ”I was here” lämnar en resväska i tung sten kan den fungera som ett minnesmärke över resan och över svunnen tid.

Skulpturens färg symboliserar traditionellt sett i västerländsk kultur död och sorg. Att väskan är svart kan kanske signalera att den kan innehålla ledsamheter. På medeltiden var det en färg som man förknippade med häxkonst men även sjukdom och annat negativt.⁴⁸ Det är svårt att veta anledningen till att skulpturen är svart. Det kan handla om allt från att det är snyggt eller en slump till en mycket djup och noga övervägd innebörd. Och visst påverkar det uttrycket, hade skulpturen varit vit, röd eller haft regnbågens alla färger hade man som betraktare lagt in olika betydelser i det.

Om man fortsätter på kunskapsspåret att väskan skulle innehålla kunskap så innebär ökad kunskap ökat ansvar, ökad inblick och där med också vetskap om ondska, missförhållanden och orättvisor.

Man kanske kan likna det med att kunskapen kan bidra till att en typ av oskuldsfullhet går förlorad på bekostnad av insikt. Siffran fem kan som symbol stå för Jesu fem sår.⁴⁹ I detta fall kan man

48Ferguson, George, Signs and Symbols in Christian Art, 1989, s. 151.

49Ferguson, s. 154.

kanske misstänka att det inte handlar om det då det inte är en så aktuell association i dagens

samhälle, men det är intressant som ett tecken på att tiden och kontexten förändrar innebörden. Man kan heller inte utesluta att det kan handla om lidande och ledsamheter som väskan innehåller. Här är det av intresse vad de andra väskorna heter, om deras numrering har något med ett symboliskt innehåll att göra eller om det bara handlar om en kronologisk ordning. Vidare kan man tänka sig att stenen och dess inramning med springbrunn och murgröna kan ge associationer till en kyrkogård.

Vad är det då som kan begravas på ett campusområde. Kanske ignorans. Symbolmässigt i en dåtida kristen kontext står den fyrkantiga formen för jorden och den jordiska existensen.⁵⁰ De fyra hörnen som kan symbolisera det jordiska går bra ihop med att väskan är placerad direkt på marken. Verket talar direkt till betraktaren och kommer på så sätt mycket nära. Det handlar då om det jordiska och allmänmänskliga sådant som alla behöver på sin resa genom livet. Väskan kanske då är packad med kärlek, omtanke, förståelse eller så basala saker som ren luft och rent vatten. Om man ser till att väskan står bland caféstolar går tankarna mot att väskan ska finnas där mitt bland alla människor.

Erbjuder den något som alla behöver, en tillflyktsort, eller finns det ett manifest i väskan som alla borde läsa. Eller kanske står den mitt i cafésorlet för att absorbera det som sägs och spara det i väskan för framtiden. Ett sorlets monument.

Gällande retorik, exempelvis något som är oväntat, integrationer, likhet opposition, olika

fiktionsgrader och tema/ remarelationer handlar det bland annat om materialet i kombination med det piktorala är ett oväntat inslag. Som betraktare undrar man då vad som är funktionen med väskan av sten eller stenen som ser ut som en väska beroende på vilken utgångspunkt man har. Även placeringen är oväntad och kräver eftertanke från betraktaren. Hade närmiljön bestått av en

väskfabrik kan man tänka sig att väskan och dess tyngd stått för företagets slit och ambitiösa strävan att göra fina väskor genom åren. En kyrkogård hade lett tanken till den sista resan. Ett resecentrum eller en resebyrå hade gjort att man som betraktare fokuserar på väskan som symbol för resande och resmål. Det finns starka kontraster gällande verket och dess omgivning. Den vildvuxna murgrönan i kontrast till väskans strama intryck. Detta kan handla om en kamp mellan människans vilja att strukturera och naturens fria växande.

Värt också att notera att väskan står som en solitär. Man kan undra var de andra väskorna är. Denna väska har nummer fem, var är då de andra fyra? Handlar det om människor som flytt och under sin resa och tappat bort varandra. Med en nutida samhällelig kontext är det lätt att associera till

ensamkommande flyktingbarn. Men det kan också handla mer allmänt om att man som människor glider ifrån varandra under resans gång och utvecklas åt olika håll. Det kan vara så att eftersom denna väska inte går att flytta, den har stagnerat så blir den själv. Kanske skulpturen är en

50Ferguson, s. 153.

varningsskylt för att ett universitet inte får stagnera. Om man antar att huvudtemat är det moderna mobilitetssamhället så är då remareferensen det som verket säger om mobilitetssamhället. Vad gäller rema kanske det då handlar om att stanna upp, väskan är ju inte en ready made som går att rulla iväg. Man får anta att det inte är någon tillfällighet att man uppmanas att stanna upp just på campus. En uppmaning om att stanna upp och skaffa sig kunskap och utbildning innan man rusar iväg. I detta ligger nog också uppmaningen om att läsa på och sätta sig in i något innan man fattar viktiga beslut. Kanske en allmän vädjan till eftertanke.

Under slutet av 1900-talet kan man tänka sig att väskan kunde tolkas som en symbol för migration.

En ensam väska på en öppen plats har fått en helt annan tolkningsmöjlighet med de terrorhot som inträffat under 2000-talet. En ny tolkning som knappast kunnat förutses då verket placerades.

Samma verk kommunicerar något nytt på grund av att den samhälleliga kontexten förändrats.

Närvarande frånvaro

Eriksson och Götlund skriver om den närvarande frånvaron i ett helt annat sammanhang än den offentliga skulptur som är mitt fokus, men trots det är det mycket intressant att applicera på Suitcase V. Eriksson och Götlund skriver att man som betraktare automatiskt fyller i det som saknas i en bild.

Frågan är då vad man fyller i när man ser skulpturen Suitcase V? Vidare skriver Eriksson och Götlund att en text på ett unikt sätt beskriver via att man som läsare får tolka och göra sig en egen bild av det som står skrivet. Detta gäller dock inte bilder då de redan är explicita och på ett sätt färdiga, men med det undantag då något är utelämnat i bilden. Här får man som betraktare en chans att fylla i.⁵¹ Jag kan kanske inte hålla med om att text och bild fungerar så här alltid. Om man ser det på detta sätt finns det inte tillräckligt mycket utrymme för ett vidgat textbegrepp och man måste också beakta att bilden inte är uttalad och tolkad på ett visst sätt bara för att den finns på bild. Trots denna kritik är det intressant att fundera över vad som är utelämnat i bilden när man ser på Suitcase V. Där står den på Campus och vad är det som saknas? Vad finns inte med? Mitt enkla svar på frågan är att den är ett tecken, som en bokstav eller ett ord, men det finns aningen för mycket som saknas, lite för mycket för betraktaren att fylla i. Om den placerats på ett annat ställe hade platsen på ett mer avgörande sätt hjälpt betraktaren och styrt in på olika tolkningsmöjligheter. Dock

ödmjukt och öppet att lämna så mycket till betraktaren. Svaret på frågan vad som saknas tycker jag är ett tydligare sammanhang. Givetvis behöver inte skulptur vara lättolkad, men i detta fall kan man kanske dra slutsatsen att placeringen inte gör skulpturen rättvisa. Hade den stått på en stor sockel framför skulpturen Princip på Linnéuniversitetets campus i Växjö skulle den automatiskt

51Eriksson, Yvonne och Göthlund, Anette, Möte med bilder, 2007, s. 108.

uppgraderas till en ledande position bland campuskonsten och kanske rent av känts som en

skulptural vicepresident och dess värde som platsskapare hade ökat. Eller kan man tänka sig att dess nuvarande placering är avgörande för att väskans innehåll ska få den lite mystiska karaktär som den har i och med sin blygsamma placering.

Om man beaktar det jag tidigare berört gällande den denotativa och den konnotativa nivån utifrån Marners tankar om dialekt och mediets betydelse är vissa element extra utmärkande i Suitcase V:s fall. På den denotativa nivån är tecknet en väska. På den konnotativa nivån kan väskan konnotera en rad möjliga tolkningar allt beroende på dialekt som kanske kan uppfattas som en typ av stil. Även materialet är intressant då det likt Marners fotografiexempel⁵² lätt kan förväxlas. Om man ser på Suitcase V med olika dialekter förändras budskapet. En väska med exempelvis en romsk dialekt kan stå för en historia av att inte få tillhöra och på samma gång tillhörighet gent emot den egna kulturen, en berättelse om medborgarskap och utanförskap. Väskan som symbol har en egen personlig

betydelse för alla och de väskor vi bär och äger säger ofta mycket om oss. Det kan handla om färg, funktion, märke eller kanske reklam text på väskan. Väskan bär på minnen om allt som den varit med om. Om man sätter in väska ett annat dialektalt sammanhang som exempelvis stilar, ismer och epoker så skiftar budskapet. Väskan som exempel i romantiken kan kanske handla om undertryckta känslor som likt drömmar får nöja sig med att var nerpackade. Samma väska kan under realismen skildra en strävsam vardag, kanske av resor eller arbete med tillverkning. Under en mer

bekymmersfri epok med Rokoko ideal kan kanske väskan förknippas med utflykt, picknick och en allmän känsla av frihet.

Då skulpturen är så avskalad i sitt uttryck gällande ornamentik, olika figurativa element och färg, kan dess plasticitet ta över på den denotativa nivån och material, form, placering och taktil

upplevelse blir centrala. Den släta ytan av diabas känns viktigare som yta när det gäller Suitcase V än exempelvis ytan på verket Princip. I Princips fall kanske det är formen som hörs mest på bekostnad av intresse för material.

Skulptur och placering

För att återkoppla till konstens placering och ett underliggande uppfostrande syfte tror jag att det kan finnas vissa sådana element gällande Suitcase V. Då den inte är så iögonfallande kan det säkert vara så att människor som vistas i omgivningen vant sig vid skulpturen innan de upptäckt den. Och då kan man misstänka att steget är lång till att avfärda den. På så sätt tror jag att den kan upplevas

52Marner, s. 25.

som betydelsefull för fler.

Modernistisk skulptur kallas ibland drop och plop sculpture på grund av synen på att de är

självrefererande och platslösa.⁵³ Suitcase V har klara drop och plop element då den funnits på olika platser och kan fungera både självrefererande och platslöst, detta trots att den på samma gång är postmodern gällande tid och teatralisk platsskapande effekt. Den refererar till platsen på ett specifikt sätt och är tillverkad på 90-talet.

Sjöholm Skrubbe vänder sig mot hur modernistisk skulptur karaktäriserats som platslös av bland annat Krauss och menar att man inte tagit tillräckligt stor hänsyn till kontexten, platsen när man analyserat modernistiska verk. Sjöholm Skrubbe menar också att detta påverkat synen på den postmoderna skulpturen, där man återtagit det platsspecifika.⁵⁴ Var hamnar då Suitcase V med tanke på detta? Jag menar att Suitcase V hamnar lite mellan stolarna, det som Sjöholm Skrubbe kallar en typ av ambivalent karaktär.⁵⁵ Verket samverkar med platsen men är inte så uttalat postmodernt att det endast fungerar på en plats. Snarare förändras innehållet beroende på plats. Vidare skriver Sjöholm Skrubbe att en skulptur som befinner sig på marknivå tydligare kommunicerar direkt med betraktaren, här kan även finnas viktiga taktila element i hur verket uppfattas.⁵⁶ Detta är relevant för Suitcase V, då det är placerat direkt på marken vilket bidrar till ett direkt och kanske även blygsamt uttryck. Verkets taktila aspekt tror jag är mycket viktig då det finns en lek i materialval. Man blir som betraktare undrande över vad det är för material och skulpturen får nästan en practical joke aspekt då man kan bli ställd och lurad av materialet. Verket har en enorm spännvidd, från

skämtaspekt till det djupaste allvar. En lek med form och material ger en känsla av en lustig popart- aktig fyndighet. På samma gång förmedlas ett allvar som inte går att blunda för. Materialvalet diabas och formspråket konnoterar likheter med en gravsten, man kan då även tänka sig att verket handlar om den sista resan eller en människas resa genom livet, tiden och vad som då är viktigt att ha med sig. I verket finns en inbyggd dikotomi som nog handlar om längtan, kanske den

allmänmänskliga längtan bort när man är hemma och hem när man är borta.

Som nämnts tidigare skriver Krauss i Passages in Modern Sculpture om Duchamp och Brancusi.

Duchamp utgår från ready mades och berövar föremålet dess konventionella mening.⁵⁷ För Brancusi är det materialet och ytan som dominerar uttrycket. Krauss skriver att det finns något kontemplatoriskt i dessa verk som inte går att nå via analys.⁵⁸

53Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 227.

54Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 239.

55Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 227.

56Sjöholm Skrubbe, 2007, s. 238.

57Krauss, Rosalind, Passages in Modern Sculpture, 1981, s. 76.

58Krauss, 1981, s. 85.

I verket Suitcase V tycker jag att Duchamps ready made karaktär och Brancusis ytmässiga

kontemplatoriska materialfokus kombineras och bidrar till det som Krauss beskriver som svårt att greppa via analys.

Som tidigare nämnts skriver Marner i artikeln ” Upplevelse, tolkning, analys och samtal – bildsemiotiskt perspektiv på teori och metod i bildskapandet” om begreppet främmandegöring.

Suitcase V spelar på en typ av främmandegöring då den vid första anblicken kan upplevas som malplacerad. Väskan står där själv, den är inte självklar och man förväntar sig inte att det ska stå en ensam resväska i snön på en innergård. Här handlar de främmandegörande elementen inte om en symaskin och ett paraply utan kanske om en betraktare och en övergiven väska, eller en

föreställning om vad offentlig skulptur ska innehålla och en ogenomtränglig resväska av kompakt svart sten.

Det är värt att återkoppla till det resonemang om cross-over som finns under forskningsöversikt, då man kan ställa frågan om Suitcase V berörs av någon typ av cross-over tanke? Med tanke på att populärkultur utgör en stor del av vardagen finns det alla anledning att se på verket utifrån ett cross- overperspektiv. Men då dessa tolkningsmöjligheter är oändliga kan det nog mest landa i den egna personliga relationen till väskan som symbol i förhållande till exempelvis samtida film och musik.

Man kan tänka sig att det handlar om en väska full av ombyten, då en musikartist ofta visar olika sidor och betonar olika saker på olika skivor. Det samma gäller film en känd skådespelare som är med i olika filmer bygger sin image men gör på samma gång en resa. Suitcase V är nog tydligast som cross-over gällande material och teknik. Materialet och tekniken kan ses som tidlöst. På samma gång kan motivet som utgör en modern väska ses som ytterst tidsspecifikt.

Nr: 10. Roger Andersson, Suitcase V, 1997 på Linnéuniversitetet. Foto: författaren

Nr:11. Roger Andersson, Suitcase V (1997)och dess placering i förhållande till fontänen. Foto:

författaren

3 Slutsatser

En av de teorier jag framfört är skulpturens platsskapande funktion. Suitcase V tycker jag har en nedtonad profil och är inte som skulpturen Princip på campus i Växjö i sitt sätt att skapa en plats.

Dock bidrar Suitcase V på ett eget mer ödmjukt sätt till att skapa en plats. Ytan, innergården där Suitcase V står präglas av verket. Har man väl upptäckt väskan går det inte att bortse från. Den skapar en plats i det dolda, vilket kan göra att platsen på ett sätt kan kännas mer exklusiv.

Första gången som jag såg Suitcase V trodde jag att det var en ready made. Jag bara utgick från att det var en ”vanlig” resväska i plast. När jag upptäckte att materialet istället var diabas förändrades uttrycket på många sätt. Helt plötsligt stod den för något annat. Materialet sten gav en mer

monumental känsla samtidigt som jag också blev lite besviken då jag var så säker på att det var en resväska som gick att öppna och tänkte mig att det kanske fanns konkreta objekt i den. Givetvis inser jag att Suitcase V innehåller minst lika mycket trots att man inte kan öppna den. Att skulpturen var gjord i diabas placerade den i en helt annan konsthistorisk kontext. Yvonne Eriksson och Anette Götlund skriver i Möte med bilder om hur man som betraktare fokuserar på konturen och sedan formen via det kulturella sammanhang som man befinner sig i och konventioner kopplade till det.

Med det som utgångspunkt gör man en bedömning av innehållet.⁵⁹ Det är intressant att jag direkt trodde att väskan var gjord av plast och att det var en ready made. En annan betraktare med en stenhuggarbakgrund kanske hade sett ett minnesmärke framför sig och en tredje betraktare kanske hade undrat vem som hade glömt sin väska.

För att återkoppla till Musils och Sjöholm Skrubbes tankar kring monument och offentligskulptur som en gatans kuliss, som man ser utan att lägga märke till, vill jag ta upp detta i förhållande till Suitcase V. Jag tycker att detta resonemang berör Suitcase V då den är placerad på ett lite undan gömt sätt. Skulpturen märker klart och tydligt ut platsen och skiljer den från andra innergårdar i K- huset med andra skulpturer. Den är alltså en typ av platsskapande ”vägmärke” som Musil talar om, men samtidigt kan den nog uppfattas som lite väl blygsam och jag tror att Sjöholm Skrubbes teori angående att de verk som mest flyter in i sin omgivande miljö löper störst risk att råka ut för visuella kommentarer stämmer. Man kan nästan uppleva att denna skulptur bara står och väntar på en kommentar. Kanske hade den likt det Sjöholm Skrubbe beskriver bidragit till att den blir mer synlig och inte endast uppfattas som en del av arkitekturen utan en självständig skulptur. Med en egen röst.

59Eriksson och Göthlund, s. 39.