Verksamheten i ett Reggio Emilia inspirerat fritidshem

2007:138

E X A M E N S A R B E T E

Man lär sig hela tiden egentligen

Verksamheten i ett Reggio Emilia inspirerat fritidshem

Martin Skoog

Luleå tekniska universitet Lärarutbildning

Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap

Luleå Tekniska Universitet

Institutionen för utbildningsvetenskap

Handledare: Steffan Lind, Gunnel Lidström-Öhman

Man lär sig hela tiden, egentligen

Verksamheten i ett Reggio Emilia inspirerat fritidshem

Martin Skoog

Abstrakt

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur lärare och ansvariga uppfattar det lärande som sker i ett fritidshem som är inspirerat av Reggio Emilias arbetssätt. Jag har använt mig av en kvalitativ metod och genomfört två intervjuer med en verksam pedagog samt en rektor för ett specifikt fritidshem. Intervjuerna genomfördes under april 2007 på fritidshemmet. Resultatet av min studie visar att den Reggio Emilia inspirerade pedagogiken svarar väl mot en modern kunskapssyn eftersom utgångspunkten är lyhördhet gentemot barnets inneboende kreativitet och skaparkraft. Viktiga inslag i denna pedagogiska modell är estetiska uttryckssätt samt en medveten dokumentation av det lärande som sker.

Innehållsförteckning

Man lär sig hela tiden, egentligen ...1

Bakgrund...4

Inledning ...4

Kunskapsbegrepp i förändring ...4

Reggio Emilia...8

Pedagogisk dokumentation ...10

Tidigare studier kring Reggio Emilia ...11

Syfte och frågeställningar ...12

Metod...13

Intervjuer ...13

Undersökningsgrupp...14

Analysmetod...14

Tidsplan...15

Resultat ...16

Meningskategorisering...16

Uppfattningar om lärande ...16

Estetisk verksamhet ...17

Arbete mot styrdokument...18

Dokumentation ...19

Sammanfattning av intervjuresultat ...20

Diskussion...21

Resultatdiskussion ...23

Referenslista ...27 Bilaga 1: Frågeställningar vid intervjuer

Bakgrund

Inledning

Under mitt inledande år på universitetet kom jag för första gången i kontakt med Reggio Emilia och även skaparen av den pedagogiken, Loris Malaguzzi. Jag fann det intressant att ta del av pedagogikens framväxt i ett samhälle som tidigare hade varit präglat av förtryck. Sättet att utforma unga individer till världsmedborgare fann jag då som ett nytt och inspirerande tillvägagångssätt. Jag tror vidare på att använda sig av de estetiska uttryckssättens hjälp till att skapa, bearbeta och förmedla kunskap, i många aspekter i min kommande profession. På senare år har synen på kunskap i det svenska skolväsendet också genomgått en förändring.

Den pedagogiska utvecklingen som påbörjats har tillfört den svenska skolan en ny dimension när det gäller synen på kunskap. En syn som i många fall också överensstämmer med Reggio Emilias sätt att se på verksamheten.

Rubriken till arbetet är hämtat från den intervju som jag genomförde med rektorn för rektorsområdet. Allting är lärande. Man lär sig hela tiden, egentligen avslutade rektorn min fråga om vad lärande är, för honom. Detta tyckte jag pekade mot en central innebörd inom pedagogiken som återfinns i Reggio Emilia. I det här sammanhanget är ett användande av ordet man, också riktig: Man, i betydelsen en person i allmänhet eller individen. Alltså både pedagogen, rektorn, föräldern och barnet lär sig hela tiden, kontinuerligt.

Kunskapsbegrepp i förändring

På grund av den omfattande forskningen är det viktigt att avgränsa ämnesområdet. Lev Semenovich Vygotskij menar att varje människa har ett inneboende mål av att anpassa sig till sin omgivande miljö (Vygotskij, 1995). Människan söker genom fantasin, bland annat genom tidigare upplevda situationer, ständig förbättring och utveckling. Om människan befann sig i det vakuum, om det omgivande livet inte försatte människan inför någon som helst uppgift att förändra, om hennes reaktioner försatte henne i total balans med sin omgivning. Då skulle

En varelse som vore fullkomligt anpassad till den omgivande världen, en sådan varelse skulle inte kunna vilja någonting, skulle inte kunna sträva efter någonting och skulle, naturligtvis, inte heller kunna skapa någonting. Därför grundar sig skapandet alltid på en bristande anpassning, ur vilken det uppstår ett behov, en strävan eller önskan. (Vygotskij, 1995 s. 35)

Vidare konstateras det i boken (Vygotskij, 1995) att denna vilja, människans inneboende sökande eller strävan att förbättra, kan i sig självt eller i förening med annat tjäna till impulser till skapande. Detta är gemensamt för alla människor, som försätts i en sådan miljö som främjar skapande.

När det gäller synen på kunskap och människans utveckling är en utgångspunkt det synsätt som presenteras i Läroplanen för det offentliga skolväsendet från 1994 (Lpo 94). Här konstateras att det är viktigt att en pågående pedagogisk diskussion förs inom de olika skolformerna.

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om

kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap idag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion.

(Lpo 94, s 6)

I detta sammanhang kan det klarläggas att mångfald inom pedagogiken är positivt och att i och med detta konstaterande så fyller det undersökta fritidshemmet en funktion i det svenska samhället. Det är även tydligt att Reggio Emilias pedagogik vid första anblicken verkar kunna relateras till andra av Skolverkets målskrivningar.

Skolan skall stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. (Lpo 94, s 6)

Det är allmänt känt att Reggio Emilia i sin pedagogik i hög grad lägger en tonvikt vid de verksamheter som berörs ovan. Genom att i hög grad betona barnets inneboende kreativitet och skaparlust vill man utveckla individen mot att växa och blomma ut till ansvarskännande medborgare (Grut, 2005). Detta är för övrigt en annan omedelbar beröringspunkt mellan Reggio Emilia och Skolverkets styrdokument.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar (Lpo 94, s 5)

Synen på kunskap har i det svenska skolväsendet genomgått en förändring under de senaste decennierna. Bernt Gustavsson (2004) ger en bakgrund till detta i en skriftserie som Skolverket ger ut. Han konstaterar där att drivkraften för att finna vägar till kunskap ligger i att se världen ur nya perspektiv, vilket på ett tydligt sätt kommer till uttryck i poetens, konstnärens och filosofens verksamhet. Det är denna ”barnsliga” och naturliga nyfikenhet som dock ofta anses gå förlorad i skolan. Det är även mot denna bakgrund som man bör se den pedagogik som bedrivs av Reggio Emilia. De estetiska uttryckssätten blir så att säga en del av den nyfikenhet som barnet har och förhoppningsvis behåller.

Gustavsson (2004) redogör i sin kunskapsöversikt för hur synen på kunskap förändrats från Platon och framåt. Jag har ingen ambition att här redogöra utförligt för denna, men kan konstatera att han anser att den samtida pedagogiska diskussionen om synen på kunskap sköt fart under övergången från industrisamhället till det som vanligen kallas för

”kunskapssamhället”. Medan den vetenskapliga och teoretiska kunskapen var väletablerad riskerade den praktiska kunskapen på grund av datoriseringen att marginaliseras eller åtminstone tappa i betydelse. Av denna anledning inleddes på 1980-talet forskning kring den praktiska eller ”tysta” kunskapen. Den vetenskapliga benämningen på denna kunskap blev

”förtrogenhetskunskap” och denna kom att relateras till den mer vetenskapligt belagda

”påståendekunskapen”. Förtrogenhetskunskap sitter i händerna och kroppen mer än i sinnet och kan således inte alltid uttryckas verbalt. Det lämpliga uttryckssätten är i stället exempelvis konst och litteratur.

Diskussionen om den tysta formen av kunskap kom därefter att kopplas in på närings- och arbetsliv där man lyfte fram och satte ord på det som tidigare varit ”tyst”. I skolan kom diskussionen att utmynna i 1992 års läroplan där kunskap som fyra F etableras. I 1994 års läroplan upprepas detta.

Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet. (Lpo 94, s 6)

I läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning utgivet av Skolverket görs en distinktion mellan de fyra kunskapsformer som Gustavsson (2004) återger. Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet samspelar med varandra och förutsätter varandra. Det är enligt samma skrift således felaktigt att betona den ena eller andra kunskapsformen framför någon annan.

Faktakunskap är kunskap som information, verifierbara data som kan vederläggas (eller förkastas). Denna typ av kunskap exemplifieras som regler och konventioner.

Fakta hänger också intimt samman med förståelse. Genom att känna till fakta om ett fenomen kan vi således förstå samma fenomen. I Bildning och kunskap uttrycker läroplanskommittén fakta som byggstenar för att människan ska kunna förstå ett fenomen. Förståelsen skapar mening i informationen som fakta utgör. När människan förstår begriper hon och uppfattar innebörden i fenomenet. I denna process ligger även att ta till sig och skapa mening i kollektiva begrepp för att på så sätt tillägna sig en referensram.

Färdighet innebär att människan vet hur någonting ska genomföras och att hon behärskar genomförandet. Detta är ingen teoretisk, utan snarare en praktisk kunskapsform. I Bildning och kunskap används tydliga exempel såsom en ryttare som inte faller ur sadeln eller simmaren som håller sig flytande.

Förtrogenhetskunskapens, den tysta kunskapens, karaktär har lyfts fram ovan och berörs därför endast kortfattat på denna plats. Denna förmåga är erfarenhetsbaserad och ofta förenad med sinnliga upplevelser. Genom en bred arsenal av erfarenhet från olika typer av situationer kan människan lära sig att intuitivt avgöra hur hon ska agera i nya situationer.

Det är således ingen slump att kunskapsbegreppet stått inför en förändring under de senaste decennierna, utan snarare en medveten strävan från statsmakternas sida att vidga synen. Den praktiska eller tysta kunskapen – förtrogenhetskunskapen – har under lång tid fått stå tillbaka för den mer teoretiska formen av kunskap. Det är enligt Bengt Gustavsson (2004) viktigt att denna får upprättelse.

Ett demokratiskt kunskapssamhälle bygger på ömsesidig respekt och likvärdighet för de olika former av kunskap som finns i olika verksamheter. (Gustavsson 2004, s 17)

I tidskriften Modern Barndom, utgiven ar Reggio Emilia Institutet menar Harold Göthson (2004) att det i en demokratisk skola är viktigare att förstå mer än att lära sig rätt. Skolans uppdrag blir i första hand att erbjuda demokratiska värden när elever och lärare tillsammans utformar verksamheten. Ledarskribenten anser vidare att en av skolans och förskolans viktigaste uppgifter är att utgöra en mötesplats där olikheter möts och där deltagarna måste lära sig att lära tillsammans.

En medveten strävan att uppmuntra barnets kreativitet och individualitet genom att bland annat använda sig av konst, musik och teater har även blivit synlig i den kunskapsdiskussion som förts i Sverige under de senaste decennierna. Den förtrogenhetskunskap som tidigare har varit dold i diskussionen kan med hjälp av nya pedagogiska grepp återinföras i exempelvis fritidsverksamheten. Enligt Skolverket är det ur samhällets och demokratins perspektiv viktigt med en varierande pedagogik samt med en levande diskussion kring synen på kunskap och lärande.

Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång

omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter.

Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig. (Lpo 94, s 7)

Den pedagogiska utvecklingen som påbörjats har alltså hittills tillfört den svenska skolan en ny dimension när det gäller synen på kunskap. Det är viktigt att denna diskussion fortsätter även framåt i tiden. Förhoppningsvis leder detta vidare till ökad mångfald och förståelse för oliktänkande och i förlängningen ett öppnare, mer demokratiskt, klimat i samhället.

I läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning (SOU 1992:94) uttrycks den bredare kunskapssyn som återfinns i 1980 års läroplan för grundskolan. I denna betonades eleven som subjekt samt en människosyn som uttrycker kunskapsbyggande och nyfikenhet av naturen givet. Skolverket betonar i denna läroplan att skolan bör anpassas efter denna människa och således tillhandahålla varierande arbetssätt och en undersökande undervisningsmetodik.

Utgångspunkten är den enskilde eleven och dennes unika erfarenheter och med hjälp av en aktiv pedagogik bör skolan bygga på dessa erfarenheter. Lgr 80 kom på så sätt att bli utgångspunkten för en bredare pedagogisk diskussion där även synen på kunskap togs upp och omvandlades, enligt min tidigare beskrivning.

Reggio Emilia

Reggio Emilia är en stad i norra Italien i Emilia Romagna-regionen, staden består av cirka 150 000 invånare (Grut, 2005). Sedan starten 1964 har staden även utvecklats till ett centrum för den globala förskoleverksamheten. Den pedagogik som har utvecklats i Reggio Emilia är en pedagogik som ständigt manar till utveckling och förbättring.

Förskolorna inom Reggio Emilia är i likhet med de flesta svenska förskolorna offentliga (Grut, 2005). Men man har inom förskolans verksamhet i Reggio Emilia en övertygelse som ständigt håller utvecklingen aktualiserad. Det hela handlar i grund och botten om en övertygelse om arbetets organisation, för att ständigt hålla igång utvecklingen. Detta flätas samman med den estetiska utvecklingen, men även med den omgivning som förskolorna befinner sig i, i stad såväl som region.

För att säkerhetsställa kvaliteten på förskolan i Sverige tenderar vi att satsa mer på struktur än innehåll (Grut, 2005). Med utvecklingsarbeten som decentraliserats ut till de enskilda förskolorna, säkerhetsställd kvalitet genom olika utvärderingar och kvalitetsindikatorer, inte genom ett aktivt utvecklingsstöd som istället används av förskolorna i Reggio. I Sverige skall all anställd personal vara högskoleutbildad medan man i Reggio ser olika persongruppers kompetens som tillgångar i ett pedagogiskt arbete.

Fast dessa strukturella skillnader är i sig inte det som utgör skillnaden mellan den svenska förskolan i Sverige respektive de kommunala förskolorna i Reggio, skriver Brulin och Emriksson i Exemplet Reggio Emilia (Grut, 2005). Författarna snarare pekar mot att Reggio Emilia pedagogikens framgång istället återfinns i skaparens, Loris Malaguzzis, pedagogik.

Hans pedagogik handlade om att göra barnen till aktörer och medskapare i en gemensam värld, det vill säga till fullständiga medborgare med medborgerliga rättigheter (Emriksson 1994: s 6). Att göra barnen till aktörer och fullgoda medborgare sker bland annat genom en kontinuerlig användning av estetiska uttryckssätt. Inom pedagogiken finner man en ständig användning av estetiska ämnen som karaktärsdanande. Loris Malaguzzi har i och med en ofta citerad dikt, myntat uttrycket: ”Ett barn har 100 språk”. Den dikten säger oss att alla barn föds med en stor förmåga till att uttrycka sig och att alla dessa förmågor och färdigheter egentligen befruktar, och är beroende av, varandra (Barsotti, 1997).

Ett barn har hundra språk men berövas nittionio.

Skolan och kulturen

skiljer huvudet från kroppen.

De tvingar en att tänka utan kropp Och handla utan huvud.

Leken och arbetet verkligheten och fantasin vetenskapen och fantasteriet det inre och det yttre

görs till varandras motsatser (Lindqvist 1989, s.27).

Men Loris Malaguzzi avled år 1994, och det vitala för pedagogiken är dess konstanta vilja och förmåga att ständigt försöka skapa nya processer och förbättringar. Malaguzzis bidrag, säger Brulin och Emriksson (Grut, 2005), var att han skapade och startade en gränsöverskridande pedagogik som ständigt är i kamp mot slentrian och leda.

Fast, hävdar Howard Gardner, är det arbetsorganisationen och inte Malaguzzis förtjänster som pedagog som förklarar pedagogikens framgång. Gardner är forskare i kognitionsvetenskap och pedagogik vid Harvard, och menar att Malaguzzi som person gav sig själv som alltför många av oss gör, kanske mer ära än vad han förtjänade (Grut 2005, s 16). Gardner pekar på det faktum att de flesta av de utbildningsexperimenten faktiskt misslyckades, lämnade inga spår efter sig och att även de experiment som lyckades inte blev särskilt långlivade och misslyckades med att påverka utbildning på annan ort än just i Reggio.

Den konstanta viljan till att söka förändring och förbättring skapas tack vare ateljén och ateljéristan, skriver Brulin och Emriksson (Grut, 2005). Det är detta som är Malaguzzis stora bidrag till pedagogikens funktionella framgång överallt i hela världen. Det är ateljén och ateljéristan som beskrivs är det viktiga i Malaguzzis pedagogik.

Ateljén skall vara en särskild miljö som upplevs locka till kreativt skapande. Den ska främja det kreativa, initiativrika och utmanande. Ateljéristan beskrivs i litteraturen (Grut, 2005) som förskolans salt. Den skall överraska och konfrontera och mana till kreativt nytänkande och nydanande. Den skall vända upp och ner på den vardag och verksamhet som finns i barnens och även pedagogernas sinnesvärld. I litteraturen (2005) beskrivs förhållandet pedagoger – ateljéristan enligt följande:

Om pedagogerna står för den vardagliga verksamheten, fungerar ateljéristan som den galne farbrodern i släkten. Han som hittar på saker som man inte får göra (Exemplet Reggio Emilia, 2005: s 18).

Det skall även finnas gott om utrymmen för barnen att ha möjlighet att visa upp både de färdiga arbetena och även den pedagogiskt dokumenterade arbetsprocessen. Det skall även finnas ett torg mitt i varje förskola och tanken är att ge barnen en scen där de kan göra sig själva synliga (Grut, 2005).

Den metod som används för att säkerhetsställa reflektion över lärandesituationerna inom Reggio Emilia är att använda sig av dokumentation (Grut, 2005). Att lära sig vad som skall dokumenteras är en process. Att lära sig att dokumentera, för att fånga själva lärandet och att samtidigt försöka fånga själva läroprocessen, vilket sedermera möjliggör för pedagogerna att ställa sig frågeställningen om själva läroprocessen behöver utvecklas.

Således fyller dokumentationsprocessen många funktioner (Grut, 2005), och det ena måste inte förta det andra. Dokumentation möjliggör att sätta in det pedagogiska arbetet som görs på förskolorna i ett större meningsskapande sammanhang som kan handla om hela samhällets utveckling. Inom Reggio Emilia – pedagogiken förväntas både pedagoger och barn ”lära sig”

saker. Men med detta menas en nyanserad form av lärande. Det handlar mindre om att lära sig fakta och traditionell kunskap, utan mer om att lära sig att lära samt ett konstaterande av hur skiftande olika individer lär sig.

I sina föreläsningar brukar den svenska bildläraren Karin Furness påstå att skapande arbete är kunskapande arbete. Detta refererar hon dels till barns skapande arbete, dels till sitt eget som

utövande konstnär. I ett skapande bearbetar man och smälter erfarenheter och intryck till insikter. Således kan skapandet bli till en del i en kunskapsprocess. Ur barns skapande kan det också uttydas och ges information om vad barnen förstått, hur de tänker och om dessa tankar kan behöva bearbetas ytterligare (Barsotti, 1997).

Pedagogisk dokumentation

Den pedagogiska dokumentationen har en central roll inom Reggio Emilias pedagogik. Detta har blivit inspiration för många pedagoger runt om i dagens värld. Att dokumentera barnens utveckling är viktigt av flera skäl, inte enbart för att skapa en meningsfull pedagogisk diskussion av barnens utveckling. För att definiera begreppet är det lättare att klargöra vad pedagogisk dokumentation inte är (Dahlberg, Moss & Pence, 2003). Begreppet ska inte sammanblandas med ”barnobservation”, där barnens psykologiska utveckling bedöms i förhållande till i förväg uppställda kriterier. Här bedöms exempelvis vad ett normalt barn bör kunna göra vid en viss ålder. Pedagogisk dokumentation är enligt författarna att försöka uppmärksamma vad som händer i det pedagogiska arbetet samt vilken kapacitet barnet har utan i förhand uppställda förväntningar och ramar. En annan viktig skillnad mellan ovanstående begrepp är att även pedagogen är aktivt skapande i dokumentationsprocessen. I och med det urval som pedagogen hela tiden gör formar denne även produkten som dokumenteras. Pedagogen blir således ett aktivt subjekt i processen.

Pedagogisk dokumentation som process innehåller enligt Dahlberg, Moss & Pence (2003) två parallella företeelser: en process och det viktiga innehållet i denna process. Innehållet fokuserar på barnens pedagogiska aktiviteter, men även på pedagogens förhållningssätt till barnen och deras arbete. Exempel på detta är anteckningar, bandupptagningar, videoinspelningar och teckningar i ateljén. På så sätt blir barnens verksamhet synliggjord och möjlig att dokumentera. När det gäller processen handlar detta enligt författarna om hur materialet används för reflektion, vilket sker på ett noggrant och metodiskt sätt. Reflektionen som process är mångfacetterad och utförs inte enbart av den enskilde pedagogen, utan även gentemot andra pedagoger, barnen själva och mot politiker.

Taguchi (1997) anser att pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som kan ligga till grund för ett förändringsarbete av den pedagogiska verksamheten. Det handlar alltså inte enbart om hur barn utvecklas utan även om själva verksamheten kring barnen.

Dokumentationen svarar naturligtvis på frågor om var barnen befinner sig i utvecklingsprocessen, men kan även ge värdefull information för de pedagoger som arbetar i verksamheten. Den sätter fingret på vilket förhållningssätt till barnen, till kunskap och föräldrar som genomsyrar verksamheten. Barnen görs till subjekt när den pedagogiska verksamheten utgår från deras tänkande och de frågor de ställer. Dock är det en viktig poäng att subjektiviteten inte enbart handlar om barnen, utan även om pedagogerna själva.

Dokumentationen kan liknas vid ett filter som speglar vad som uppfattas som värdefullt av pedagogen (Gedin, 2004). I och med att dokumentationen är subjektiv är det därför viktigt att den sker på ett noggrant och systematiskt sätt som kan tydliggöras även för utomstående.

I tidskriften Modern Barndom skriver Marika Gedin att subjektiviteten inom dokumentationen är dagsaktuell i och med den samhällsdebatt om individualiteten som är ständigt förekommande. Forskningen betonar det unika hos varje individ samt att människor är känsliga när det gäller olikheter. Människan vill gärna anpassa olikheter till det som anses vara normalt. I detta perspektiv har skolan och förskolan en mycket viktig uppgift när det gäller att ta vara på elevers och barns olikheter. Här blir således den pedagogiska

dokumentationen ett verktyg för att synliggöra skillnader mellan människor samt att föra en diskussion om relationer mellan dessa.

Tidigare studier kring Reggio Emilia

Den fysiska lärmiljöns betydelse i en Reggio Emilia inspirerad pedagogik är även undersökt i mer specifika sammanhang, av vilka jag här kan nämna en studie av inomhusmiljöns betydelse för förskoleverksamheten, gjord vid institutionen för utbildningsvetenskap vid LTU år 2005. Här konstateras bland annat att en varierande pedagogisk metodik förutsätter olika typer av verktyg samt att Reggio betonar barnets inneboende kreativitet.

Även andra studier bekräftar den pedagogiska miljön som är unik inom Reggio Emilia. Laub

& Pettersson (2006) betonar i sin studie av miljöns utformning i förskolan att pedagogernas barnsyn och förhållningssätt speglas i miljön och att detta påverkar barnets möjligheter att interagera med miljön. Hur pedagogerna väljer att strukturera miljön skapar möjligheter och hinder för barns identitetsskapande, självförtroende och genusuppfattning.

Även sättet att dokumentera är viktigt inom en Reggio Emilia inspirerad verksamhet. Detta har undersökts av Petterson & Penser (2007) i deras studie av pedagogisk dokumentation inom förskolan. I sina resultat visar de på tre olika sätt som dokumentation används på. Det första är att de använder den för att synliggöra verksamheten, den andra är för att hålla det enskilda barnet i fokus och den tredje är för att ge insikt i förskollärarens yrkesroll. Det framkom att pedagogisk dokumentation ger föräldrar ökad insyn i verksamheten och skapar konkreta bevis till föräldrasamtalet.

Hur Reggio Emilia används för andra stadier än förskolan är också undersökt av Tengstedt (2001) i hennes studie av grundskolans högre åldrar. I denna kommer hon fram till att det inte råder någon motsättning när det gäller att arbeta med denna pedagogiska modell även i högre åldrar. Det är emellertid viktigt att ta hänsyn till elevernas och barnens ålder i utformandet av undervisningsmetodik. Hon konstaterar även att Reggio Emilias pedagogik svarar mot de mål som är uppställda i Lpo 94.

Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur lärare och ansvariga uppfattar det lärande som sker i ett fritidshem som är inspirerat av Reggio Emilias arbetssätt.

• Hur tillämpas de estetiska uttryckssätten i verksamheten?

• Hur uppfattar lärare och ansvariga det lärande som sker och villkoren för lärandet?

Metod

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur lärare och ansvariga uppfattar det lärande som sker i ett fritidshem som är inspirerat av Reggio Emilias arbetssätt.

Till arbetets frågeställningar är det lämpligt att utföra kvalitativa djupintervjuer. Detta beslut är naturligt i och med ämnets komplexitet samt att uppsatsen inriktas på en undersökning av ett specifikt fritidshem. En av förtjänsterna med denna metod är att den ger intervjuobjektet möjlighet att ge nyanserade och fördjupade svar i jämförelse med kvantitativa enkätundersökningar. Då mitt ämne inte ställer krav på generella slutsatser, utan i stället är inriktat på enskildheter föll sig valet naturligt. Mina intervjuer bygger på en låg grad av standardisering, vilket innebär att intervjuobjekten kan svara relativt fritt.

Den andra frågeställningen är visserligen av mer analytisk art men för att utreda denna frågeställning, krävs att även denna baseras på material som lämpligen hämtas från mina intervjuer. Efter att ha tagit del av detta material, kommer jag i min resultatdel att relatera detta till de nationella mål som anges i Lpo 94. Detta kommer att lägga grund för de slutsatser som återfinns i rapportens diskussionsdel. De val av meningskategorier som följer åskådliggörs genom Backman (1998). I arbetet som följer med att skapa frågor som lämpade sig till mina intervjuer använder jag mig av Kvale (1997).

Intervjuer

Kvales (1997) uppfattning angående forskningsintervjun är att den försöker förstå världen ur den intervjuades synvinkel och perspektiv. Den hjälper till att skapa förståelse för komplexa sammanhang där människors erfarenheter spelar en central roll. Kvale anser att människors livsvärld genom denna metod föregår empiriskt belagda förklaringar som utgörs av vetenskapen. Åsikter och synpunkter hos den intervjuade får fritt komma till uttryck genom detta förfaringssätt (Kvale, 1997). Det handlar således om ett professionellt samtal med ett specifikt syfte mellan två parter där lyssnaren eller intervjuaren med hjälp av genomtänkta frågor och ett aktivt lyssnande kan få grundlig information om det undersökta fenomenet.

Jag började med att ringa till skolan för att där bestämma tid för intervju med rektorn för rektorsområdet. Jag informerade rektorn kort om mitt uppdrag, vid det tillfället, att jag arbetade på ett examensarbete och upplyste även rektorn lite kort om min utbildning. Vid det tillfället bestämdes även datum, dag och tid för min intervju. Vid intervjutillfället informerade jag rektorn ytterligare om min uppsats, och om vilket syfte som föranledde mitt examensarbete. Sedan skedde intervjun. Efter intervjun följde mig rektorn över till fritidshemmet, där jag träffade den pedagog som jag senare skulle intervjua där. Sedan genomfördes även denna intervju och efter den visade pedagogen som jag intervjuat mig runt på fritidshemmet så att jag till fullo hade tagit del av hela fritidshemmet.

Under mina intervjuer valde jag att föra dialog, att samtala med mina intervjupersoner om de svar som jag fick av dem. Detta ingår som ett steg, enligt Kvales Analysens sex steg (Kvale, 1997). Där nämner Kvale, som steg tre, att intervjuaren under intervjun tolkar meningen i det som han tror att intervjupersonen försöker säga och ger den intervjuade efter denna tolkning en motfråga, alltså ett tillfälle för den intervjuade att antingen godkänna eller refusera den tolkning som är gjord, samt att ge intervjuaren ett nytt tillfälle till att förstå vad det är som den intervjuade egentligen försöker uttrycka. Detta kan då leda till en självkorrigerande intervju, enligt Kvale. Denna form av intervju bygger i ett senare skede på forskarens rättskänsla att använda sig av de svar forskaren får av intervjupersonen på ett tillförlitligt sätt. I annat fall så

skulle den forskning, undersökning eller uppsats som utgör målet och den underliggande anledningen till intervjun sakna trovärdighet, och i och med detta så skulle forskningen eller uppsatsen också sakna betydelse.

Undersökningsgrupp

Jag har valt att intervjua två personer anställda vid skolan. Dels rektorn för rektorsområdet, samt en pedagog anställd vid fritidshemmet. Valet av intervjuobjekt föll på en pedagog som var heltidsanställd på fritidshemmet. Jag ansåg detta vara gynnsamt med tanke på att mina frågeställningar grundar sig på en både klar och insiktsfull bild av såväl barngruppen som verksamheten. Enligt min uppfattning var det således lämpligt med en erfaren person med ett professionellt förhållningssätt gentemot yrkesrollen.

Anledningen till detta är att jag vill undersöka både hur ansvariga för rektorsområdet och personal på fritidshemmet ser på den pedagogik som används och hur de estetiska metoderna tillämpas. Det kan måhända finnas flera fritidshem och förskolor i området med inriktning mot Reggio Emilia, men om en utvidgning av intervjuobjekt skulle ske så skulle detta inte svara mot syftet med min undersökning. Kvale menar att antalet personer i en undersökningsgrupp är relaterat till syftet med intervjun (Kvale, 1997).

Om syftet är att förstå världen som den upplevs av en särskild person, räcker det med denna enda person (Kvale 1997, s 98)

En annan aspekt som jag innefattar i mitt val av personer att intervjua, var en önskan om att intervjupersonerna skulle vara av olika kön. Jag vet dock inte i fall de svar som jag fick genom intervjuerna skulle ha differentierat sig särskilt mycket om mina intervjuobjekt varit samkönade eller inte. Men med den könsmässiga spridning som jag likväl lyckades finna på mina intervjuobjekt så antog jag att detta inte skulle vara någon risk som skulle kunna påverka resultatet på mitt examensarbete. Här vill jag återigen fastslå att jag inte med säkerhet vet att detta verkligen skulle ha förändrat resultatet av mitt examensarbete, men jag vet att en kvinna respektive en man ofta tänker olika i olika situationer och därför var det lyckosamt att jag fann intervjupersoner av olika kön. Kvale konstaterar att en kvalitativ intervju är ett hantverk, som således saknar givna metodregler och mallar att följa oberoende av sammanhang och innehåll. Utan en kvalitativ intervju vilar istället helt på forskaren eller den undersökandes omdöme (Kvale, 1997)

Intervjuernas uppbyggnad har skett enligt en s.k. ”trattformad” modell, vilket innebär att jag börjat brett med några allmänna frågor för att senare närma mig ämnets centrum. Kvale (1997) anser att inledande frågor av generell natur ofta kan leda till värdefulla och innehållsrika svar där intervjuobjektet exempelvis kan återge vad han/hon menar vara centrala dimensioner hos det fenomen intervjuaren vill undersöka.

Jag har valt att utföra två intervjuer, där intervjuobjekten fick svara på identiskt utformade frågeställningar. Detta gjorde jag för att säkerhetsställa att kvaliteten på att bägge två intervjutillfällen skulle förefalla sig så likartade som möjligt.

Analysmetod

Eftersom jag genomförde intervjuerna ensam så valde jag att använda mig av bandspelare för att registrera svaren under intervjun. Detta medför vissa förtjänster, men även vissa komplikationer. Enligt Kvale kan intervjuaren när denne använder bandspelare koncentrera sig fullt ut på ämnet och på intervjuns dynamik (Kvale, 1997). Jag ansåg det vara oundvikligt

med denna typ av hjälpmedel för att jag skulle kunna uppfatta nyanser i intervjun såsom tonfall och pauser och så vidare.

Enligt Kvale innebär utskrifter av intervjuer att man översätter talspråk, med en typ av regler, till skriftspråk, med andra typer av regler. Han betonar att det alltid föreligger en viss tolkning när forskaren skriver ut intervjuer. Det är viktigt att forskaren försöker skriva ut intervjuerna ordagrant, med pauser och repetitioner inkluderade i utskrifterna (Kvale, 1997). Av denna anledning har jag skrivit ut intervjuerna ord för ord, med de speciella uttryck som används i talspråk.

Jag har i analysfasen utgått ifrån de huvudkategoriseringar av intervjufrågorna som beskrivs utförligare i resultatdelen. Enligt Kvale tjänar kategoriseringen flera syften för forskaren. Den är ett sätt att strukturera de komplexa material som ofta erhålls i intervjusituationer och ger även en överblick utifrån intressanta fenomen som återkommer i svaren. Detta sätt att strukturera stoffet hjälper forskaren att hitta parallella företeelser samt likheter och/eller skillnader mellan intervjuobjektens uppfattning av frågorna (Kvale, 1997). Med detta i åtanke och med uppsatsens syfte och frågeställningar som utgångspunkt har jag undersökt intervjusvaren inom följande kategorier: uppfattningar om lärande, estetisk verksamhet, arbete mot styrdokument samt dokumentation.

Detta förfarande ligger även enligt min uppfattning närmast det som Kvale beskriver som att skapa mening ”ad hoc” (Kvale, 1997). Han beskriver denna analysmetod som att forskaren växlar mellan olika analysmetoder, utan att använda sig av någon standardmetod. Detta förfaringssätt är inte oväntat den vanligaste formen av intervjuanalys.

Forskaren kan således först läsa igenom intervjuerna och skaffa sig ett allmänt intryck, sedan gå tillbaka till särskilda avsnitt, kanske göra vissa kvantifieringar som att räkna yttranden som anger olika attityder till fenomen, göra djupare tolkningar av speciella yttranden, omvandla delar av intervjun till berättelser, utarbeta metaforer för att fånga materialen, försöka visualisera resultaten i flödesdiagram och så vidare (Kvale 1997, s 184).

Jag har på detta sätt försökt hitta samband och skapa mening i intervjuobjektens svar utifrån syftet med uppsatsen.

Tidsplan År 2007

Vecka 11-12 Fastställande av ämnesval

Vecka 13 Slutgiltig inlämning av PM för godkännande av handledare

Vecka 14-16 Färdigställande av bakgrund, planering av intervju, kontakt med intervjuobjekt

Vecka 17 Intervjuer genomförs

Vecka 18-19 Bearbetning av intervjuer, kontakt med handledare Vecka 20 Kontakt med handledare angående slutförande av uppsats Vecka 21 Inlämning av examensarbete till handledare

Resultat

Min studie av verksamheten vid fritidshemmet kommer att visa hur en pedagog och en skolledare uppfattar det lärande som sker där samt hur arbetet med att uppnå de nationella målen i Lpo 94 bedrivs. Den rektor som intervjuas har arbetat i ledningsfunktion i lite mer än ett och ett halvt år och den pedagog som intervjuas har varit verksam som förskollärare på fritids- och sexårsverksamhet i tretton år. På den avdelning där pedagogen arbetar är barnen sex till sju år gamla.

Meningskategorisering

För att göra intervjuerna mer överskådliga och strukturerade har jag valt att kategorisera dessa i följande teman: Uppfattningar om lärande, Estetisk verksamhet, Arbetet mot styrdokument samt Dokumentation. Angående tematiseringens syfte skriver (Kvale, 1997 s 86) att anledningen till tematiseringen bygger på att underlätta den teoretiska analysen av det tema som ska undersökas samt att tematisering även underlättar utformandet av intervjufrågorna.

Jag kommer att belysa en del av frågorna med citat samtidigt som jag löpande kommenterar dessa i texten.

Uppfattningar om lärande

Under denna rubrik kommer jag att belysa intervjuobjektens syn på vad som kännetecknar en god lärandemiljö mer allmänt samt vilka viktiga förutsättningar som bör råda för att ett sådant ska ske.

En av mina inledande frågor var vad lärande är enligt intervjuobjektens personliga uppfattning, vilket poängterades av mig i det inledande skedet av intervjuerna. Här menade rektorn att lärande är ett väldigt omfattande begrepp och att detta pågår hela tiden. Lärande är således inte begränsat till skolan eller fritidsverksamheten utan kan ses som en process som ständigt fortskrider. Rektorn ansåg även att den typ av social interaktion som sker i grupprocesser faller under lärande, likväl som mer organiserat arbete med värdegrundsfrågor i skola och fritidsverksamhet.

Den pedagog som mer direkt var involverad i verksamheten ansåg på denna fråga att barnens egna intressen står i centrum när ett lärande sker.

Att man lyssnar till vad dom vill lära sig. Inte vad vi vill att dom ska lära sig.

(Pedagog vid fritidshem)

Pedagogen ger här uttryck för att förhållningssättet till barnen är grundläggande för att ett lärande ska ske. Hon poängterar vikten av att ta fasta på barnens intressen och önskningar i verksamheten samt att personalen är lyhörd och flexibel när det gäller utformningen av den pedagogiska verksamheten. Det är även viktigt att det finns en bred arsenal av verktyg för att kunna fånga upp barnens signaler och önskemål.

När det gäller frågan om vad som främjar ett bra lärande enligt intervjuobjektens personliga uppfattning skiljer sig deras svar mycket på grund av de skilda perspektiv som en skolledare och en pedagog har på verksamheten. Rektorn anser att goda pedagoger med en tydlig målsättning med verksamheten är en första förutsättning för att goda lärandesituationer ska

kunna uppstå. Han ger även i denna del av intervjun uttryck för sitt synsätt på lärande utanför skolan.

Sen är det ju så att eleverna lär sig ju oerhört mycket även utanför skolan. Förr var ju skolan en… en inrättning där lärande skedde, va. Sen så var det inte så mycket lärande utöver det praktiska. Nu så är det ju helt annorlunda. Nu lär ju barn och elever oerhört mycket från andra källor, utöver skolan.

(Rektor)

Rektorn poängterar även i detta sammanhang vikten av tydliga målsättningar samt att dessa måste grundläggas i styrdokumenten, exempelvis Lpo 94. Han uttrycker att skolan måste inse att man inte längre har monopol på lärande, och gör en distinktion mellan ”positivt” och

”negativt” lärande med avseende på barnens fritid. De positiva framstegen som finns i skola och fritidshem kan vi exempelvis se i kunskaperna i engelska redan hos barn i låg- och mellan stadieåldern. Samtidigt finns det negativa lärandet via andra kanaler, exempelvis teve- och dataspel där barn möter värderingar som inte är förenliga med den värdegrund som ska prägla verksamheten i svensk skola.

Den pedagog som jag intervjuat betonar den fysiska miljöns betydelse för att främja barns lärande. Vikten av verktyg för att fånga upp den naturliga nyfikenheten hos barnen är grundläggande inom verksamheten. Barnen ska bli stimulerade att undersöka och forska, och för att detta ska kunna ske måste den fysiska miljön anpassas.

På frågan om vilka hinder som finns för barns lärande enligt intervjuobjektens uppfattning anser pedagogen att det alltid finns en risk att fritidshemmets personal fastnar i uppkörda hjulspår. Barnets egen kreativitet måste få komma till uttryck och finnas i centrum. Gamla kollektivistiska synsätt där alla gör samma sak alltid kan vara ett hinder.

… utan när barnen vill måla så får de gör det precis när de vill och inte… när vi vill. Det är ett stort hinder.

(Pedagog vid fritidshem)

Sammanfattningsvis kan det konstateras att individualiseringen är central för de perspektiv som framkommer ovan. Både i den pedagogiska verksamheten och från ledningshåll är individens upplevelse och erfarenhet utgångspunkten för hur lärandet uppfattas.

Estetisk verksamhet

Här kommer jag att redogöra för intervjuobjektens syn på vilken betydelse de estetiska uttryckssätten (exempelvis sång, musik och dans) har för lärandet och i pedagogiken. Jag kommer även att belysa hur man arbetar för att se till exempelvis ålder och kön i utformandet av pedagogiken. Individuella hänsyn för barn med särskilda behov kommer också att undersökas.

Mina bägge intervjuobjekt finner en användning av dans, musik och konst i pedagogiken som främjande för inlärning i verksamheten. Rektorn ser fördelen med att blanda in så många ämnesövergripande teman som möjligt. Han poängterar att alla elever inte har samma förmåga till direkt inlärning i teoretiska sammanhang, och i sådana fall kan ämnesöverskridande teman som exempelvis dans, musik och konst ha en stärkande inverkan för barnen.

Pedagogen vid fritidshemmet nämner å sin sida att de har kommit i kontakt med och använder sig av en konstpedagog som har skapat bra kontakt med barnen på fritidshemmet och visar barnen hur man tar fram färger, ritar skuggor samt ser på saker med rätt perspektiv.

I och med att den verksamhet som bedrivs på fritidshemmet riktar sig till barn i sex- och sjuårsåldern som således saknar läsförmåga så måste all inlärning ske med hjälp av till exempel dans, musik och konst i verksamheten, förklarar den pedagog som är anställd på fritidshemmet, för mig.

Ja, nu är det ju så att vi har bara sex- och sjuåringar här, på den här avdelningen. Men man får ju naturligtvis nivåanpassa det. En del ritar… jamen huvudfotingar, och andra har kommit till ögonfransar och detaljer, så att vi måste ju nivåanpassa efter vars man är. Annars så utvecklas man ju ingenting

(Pedagog vid fritidshem)

Sedan poängterade hon vikten av att presentera ett brett utbud av aktiviteter för barnen. Att alla sinnen skulle ges en möjlighet att kunna användas. Att det inte är tillräckligt med att bara sätta fram pojk – lego i en hink och förvänta sig att pojkarna ska sitta där. Hon nämner också att tidsaspekten är viktig och vikten av att bara låta vissa saker få finnas med som alternativ, har man inte tyckt om det innan så kanske barnen prövar en dag och finner det roligt.

Rektorn för fritidshemmet var tidigare anställd vid en högstadieskola och när jag ställer frågan om rektorn tycker att det skall tas ... individuella hänsyn till exempelvis ålder och kön när ni använder dans, musik och konst i verksamheten, så uttrycker sig rektorn på följande sätt:

… det är ju värdefullt med dans och så i olika åldrar. Här på låg och mellan kanske man vill ha en viss typ ut av dans och dansinslag i vardagen. På högstadiet har vi jobbat med dans framför allt då i

sällskapsdans, om man säger. Och då har vi sett att det är oerhört framgångsrikt när det gäller att… våga, våga ta sig för saker.

(Rektor)

Efter denna frågeställning följer ett meningsutbyte mellan mig och rektorn, där vi bland annat samtalar om dansens skiftande målsättning för barn i olika åldrar. Att det bakomliggande syftet bakom dans under de första skolåren kan vara skiftande i jämförelse med exempelvis dans i det sjunde till nionde skolåren.

Sammanfattningsvis kan jag här se att estetiska uttryckssätt är någonting som ses positivt av intervjuobjekten, samt att dessa metoder kan skapa goda förutsättningar för nya typer av lärandesituationer.

Arbete mot styrdokument

Här kommer jag att redogöra hur personal och rektor arbetar med att uppnå de mål som anges i Lpo 94. Jag kommer även att beskriva hur intervjuobjekten uppfattar barnens inneboende nyfikenhet och lust att lära, något som nämns i ovanstående dokument.

Ett sätt att utveckla barns nyfikenhet och lust att lära, menar rektorn, är att i viss mån överlämna personligt ansvar till barn och ungdomar i ökad utsträckning, ju äldre man blir.

Han berättar här för mig, under intervjun, hur de på skolan anordnar något som går under namnet MINT – min egen tisdag – för barn som går i år fyra och fem i skolan. Där får

eleverna själva besluta vad och när de ska läsa saker i vissa ämnen som de känner att de har ett behov av att läsa i just då, under halva tisdagen. Detta är ett sätt, menar rektorn, för eleven att finna nyfikenhet och lust att lära.

Dom måste ha klart för sig eeh… vad dom ska göra och det där är då ett sätt att dom styr över det dom själv behöver bäst just nu.

(Rektor)

I och med den naturliga nivåanpassning som sker i verksamheten på fritidshemmet (se tidigare citat) så menade pedagogen att man måste ju nivåanpassa efter vars man är. Annars så utvecklas man ju ingenting.

Eftersom pedagogen befinner sig så pass nära barnen så ser och hör pedagogen ofta vad barnen leker, och kan då fråga hur mycket barnen vet om exempelvis dinosaurier. Varpå ett beslut om huruvida dinosaurier är något som gruppen skulle vilja lära sig mera om, kan tas tillsammans med barnen.

På min fråga om huruvida dans, musik och konst underlättar för att barnen ska utveckla sitt eget sätt att lära, svarar pedagogen, att hon tycker så. Hon säger att hon tycker att det skall ingå. Att det är deras mål att barnen skall få dans, konst och musik samt att hon också förstår att barn lär sig genom rörelser.

… ja, skapande och rörelse – så att det underlättar ju massor. Man förstår ju att barn lär ju sig genom rörelser, att – det är ju motorik, och mm… det måste finnas.

(Pedagog vid fritidshem)

Sammanfattningsvis kan jag se att intervjuobjekten även på denna punkt betonar det

individuella perspektivet när det gäller hur styrdokumenten tillämpas. Jag kan även se att ett sätt att lyfta fram detta är genom att använda estetiska uttryckssätt.

Dokumentation

Här beskriver jag de svar som jag fick angående dokumentation under mina intervjuer. Jag kommer att ta upp både var och hur man på skolan bedriver sin dokumentation. Jag kommer att delge om rektorns åsikter gällande dokumentation. Jag kommer även att visa hur dokumentationen sker.

Under intervjun med skolledaren samtalade vi om själva processen, att dokumentera. Rektorn talade om det uppdrag som skolan har idag, att utveckla studieplaner för varje enskild elev.

Detta, menade han, förutsätter att det görs dokumentationer och att någon form av portfoliemetod används. Sedan beskrev rektorn olika former av dokumentation.

… man kan samla allt material och lägga i en mapp då blir det oöverskådligt, och man kan plocka ut saker som man ser … ja, men det här är ett utvecklingssteg för ”Kalle” – då plockar man in just den delen i portfolion och, och… det är ju en dokumentation utav elevens utveckling.

(Rektor)

På fritidshemmet brukar pedagogerna fotografera och fråga om vad barnen gör, ibland sätter de upp teckningar på väggarna. Pedagogen nämner också en viktig aspekt i att kunna gå tillbaks till en dokumentation och fråga om det igen, att man går tillbaka och barnet själv får

se utvecklingen vad det har lärt sig sedan dess och vad barnet gjorde där. I det här sammanhanget lyfter pedagogen som jag intervjuade också upp en annan viktig pedagogisk omständighet.

Så att man får ju vara lyhörd, man får lyssna på barnen – hela tiden.

(Pedagog, vid fritidshem)

I och med att pedagogerna befinner sig så nära barngruppen kan de höra på barngruppen och på så sätt utforma en vardag för barnen som överensstämmer med själva barngruppens önskemål.

Vidare talade pedagogen om vikten av att underlätta för barnet. Det skall vara enkelt, poängterade hon vid ett flertal tillfällen. Vi samtalade även här om skolans nyanserande roll i samhället idag. Att det idag finns flera forum där man lär sig, och om vilka konsekvenser som pedagogen själv upplevde att detta hade fått för den verksamhet som bedrevs på fritidshemmet.

På min avslutande fråga, om det finns något som den intervjuade vill tillägga när det gäller barns lärande uttrycker pedagogen vid det Reggio Emilia inspirerade fritidshemmet återigen vikten av en pedagogisk och stimulerande miljö för barnen.

… vi har ju tre pedagoger här – den första är ju barnet, och så är det vi vuxna och så är det ju miljön – den är ju A och O. Den säger så mycket… om barnen ska trivas och … lära sig. Har man ett tomt rum, ja vad gör barnen? De springer och hoppar och skriker, fyll det med saker som de vill göra – och då har vi ett lärande.

(Pedagog vid fritidshem)

Sammanfattningsvis syns i ovanstående svar att både rektor och pedagog är medvetna om betydelsen av att eleven får ta del av utvecklingen av sitt eget lärande. Detta dokumenteras med hjälp av modern teknik och metodik.

Sammanfattning av intervjuresultat

Det finns gemensamma beröringspunkter i de intervjusvar som jag fått av mina intervjuobjekt. Ett genomgående inslag är att de uttrycker hur viktigt det är att verksamheten anpassas till de individer som ska ta del av den. De har dock av naturliga skäl olika utgångspunkter och perspektiv på detta. Pedagogen illustrerar vid flera tillfällen under intervjun hur viktigt det är att personalen är lyhörd inför barnens önskemål och behov.

Rektorn hittar utifrån sin mer övergripande yrkesroll mer strukturella anledningar till att exempelvis vissa dagar under veckan avsätts för att barn och elever själva ska utforma sin skoldag. Detta för att eleverna ska medvetandegöras när det gäller att ta ansvar för sitt eget lärande samt för att skolan ska bibehålla barnens naturliga nyfikenhet och lust att lära. Detta uttrycker även pedagogen som arbetar med sex- och sjuåringar.

En annan gemensam beröringspunkt är synen på skapande som ett centralt tema för verksamheten i skola och fritidsverksamhet. Detta kan man se när rektorn betonar ämnesintegration för att främja elevernas individuella egenskaper. Även pedagogen som arbetar med barn i lägre åldrar anser att det är viktigt att det finns personal med olika kompetenser. Skola och fritidsverksamhet bör alltså i båda fallen anpassas efter individuella egenskaper hos barn och elever, enligt mina intervjuobjekt.

Diskussion

Patel & Tebelius (1987) betonar att vetenskapligheten i en kvalitativ undersökning snarare blir en etisk fråga än en fråga om verifikation och empirisk bevisning. Forskarens förmåga att övertyga är grundläggande och detta görs bland annat genom noggrann motivering av

överväganden samt systematisk bearbetning av det material som insamlats. Detta är viktigt inte minst utifrån kravet på insyn i den kvalitativa forskningsprocessen. Jag har i min undersökning försökt leva upp till dessa krav så långt jag bedömt det möjligt.

Tillämplighet

När det gäller valet av individer för undersökningen påpekar Patel & Tebelius att det är väsentligt för tillämpligheten att det undersökta problemområdet uppfattas som betydelsefullt av dem som intervjuas, i mitt fall. Jag har valt att använda mig av en person som är verksam i den dagliga arbetssituationen med barnen på fritidshemmet samt en person i en övergripande ansvarsposition i det aktuella fallet. Det är min uppfattning att båda dessa personer uppfattat mitt undersökningsområde som viktigt och att den information som jag erhållit varit präglad av personliga synpunkter och kommentarer, något som enligt Patel & Tebelius är ett viktigt inslag i en kvalitativ undersökningsmetodik.

Rimlighet

Graden av rimlighet i den kvantitativa information som erhålls är enligt Patel & Tebelius ett annat viktigt område som forskaren måste ta hänsyn till. Denne bör fråga sig om det

kvantitativa materialet stämmer med den komplexa situation som han/hon vill undersöka.

Avsaknaden av några objektiva kriterier att jämföra denna mot gör att forskaren måste försöka se om materialet exempelvis är tillämpligt i fler situationer än den undersökta. Jag har i min undersökning av en Reggio Emilia inspirerad pedagogik kunnat se sådana paralleller till tidigare forskning kring liknande områden. I och med min egen utbildning och den praktiska erfarenhet av yrket som fritidspedagog anser jag också att jag har den inblick i den

yrkessituation som Patel & Tebelius anser ökar möjligheterna till rimlig information. Detta eftersom forskaren kan relatera informationen till egna erfarenheter samt möjliggörandet av att exempelvis ställa relevanta följdfrågor och på så sätt kunna tränga djupare in i

undersökningsområdet.

Patel & Tebelius tar även upp ytterligare en intressant aspekt av kvalitativ metod, nämligen förhållandet att om uppgiftslämnarens upplevelse av en situation står i centrum bör personens personliga förhållande till situationen beaktas av forskaren. I min resultatdiskussion har jag försökt vara medveten om de skilda perspektiv som en fritidspedagog och en rektor har på verksamheten när jag analyserat informationen. Medan en rektor ser verksamheten i ett helhetsperspektiv där även andra pedagogiska miljöer än Reggio Emilia ingår, är pedagogen naturligtvis på samma sätt präglad av sin dagliga arbetssituation ”på golvet” tillsammans med barnen. I mitt fall anser jag emellertid att dessa skilda perspektiv varit en tillgång i och med att jag velat undersöka just hur olika företrädare för Reggio Emilias pedagogik uppfattar det lärande som sker.

Trovärdighet

Det är enligt Patel & Tebelius grundläggande inom kvalitativ forskning att kunna visa att de tolkningar som görs inte bygger på exempelvis förutfattade meningar och stereotypa

uppfattningar inom undersökningsområdet. Detta ställer bland annat krav på att

uppgiftslämnarna som tidigare nämnt måste uppfatta undersökningsområdet som relevant och att dessa är motiverade. I annat fall är det svårt för forskaren att nå den genuina upplevelsen

av det undersökta fenomenet. Detta låter sig ju sägas, men är inte alltid så lätt att åstadkomma i en intervjusituation. Dock vill jag återigen betona att jag upplever att intervjuobjekten varit mycket tillmötesgående när det gäller att dela med sig av sina upplevelser kring

verksamheten, utifrån sina olika perspektiv på densamma. Patel & Tebelius betonar även i detta sammanhang vikten av att forskaren måste hitta rätt balans mellan engagemang och distansering till det hon/han vill undersöka. Ett för stort personligt engagemang hos forskaren riskerar att leda till ensidigt individuella tolkningar av materialet, vilket gör att forskaren ibland måste kunna ta ett steg tillbaka för att kunna se objektivt på materialet. Jag har försökt bearbeta materialet utifrån dessa utgångspunkter.

Samvetsgrannhet och ärlighet

Forskarens noggrannhet och ärlighet är grundläggande för forskningens kvalitet, enligt Patel

& Tebelius. Det handlar i detta sammanhang bland annat om att forskaren måste undvika att pressa intervjuobjekten för att erhålla information som denne försöker nå, att redovisa citat ur intervjuer på ett korrekt och oförfalskat sätt samt att ta hänsyn även till information som pekar åt en annan riktning än den forskaren tänkt sig. Jag har i min undersökning som tidigare nämnt försökt leva upp till ovanstående kriterier och motivera mina val och

ställningstaganden utifrån objektiva grunder.

Resultatdiskussion

Som jag tidigare uttryckt är mitt syfte med denna undersökning att undersöka hur lärare och ansvariga uppfattar det lärande som sker i ett fritidshem som är inspirerat av Reggio Emilias arbetssätt samt hur de estetiska uttryckssätten används i verksamheten. Jag kommer i det följande att diskutera hur verksamheten vid fritidshemmet präglas av ett angreppssätt som medvetet tar sin utgångspunkt i barnens individualism.

Uppfattningar om lärande

I min bakgrund har jag visat hur synen på kunskap och lärande i svensk skola genomgått en stor förändring under de senaste hundra åren med fokus på utvecklingen från 80-talet och framåt. På grund av datoriseringen och den tekniska utvecklingen i övergången från ett industri- till ett kunskapssamhälle kom under en period på 80-talet en diskussion att föras om hur statsmakterna länge försummat den ”tysta” kunskap som senare kom att kallas

”förtrogenhetskunskap” i Lpo 94.

I min studie av verksamheten vid fritidshemmet kan jag skönja denna förändrade kunskapssyn hos mina intervjuobjekt. I Lpo 94 uttrycks en strävan för skolan att ett aktivt samarbete med hemmet bör ske för att individen ska utvecklas till ansvarstagande människor (Lpo 94).

Rektorn uttrycker enligt min uppfattning en kunskapssyn i enlighet med denna moderna kunskapssyn. Han uttrycker vid flera tillfällen att skolan idag fått konkurrens av många andra kunskapskällor, exempelvis via TV och Internet. Som jag har visat i min undersökning har detta medfört både positiva och mer negativa konsekvenser för lärandet. Enligt min uppfattning finns här ett intressant forskningsområde som borde utforskas ytterligare. I debatten förknippas skolans nya konkurrenssituation som kunskapsförmedlare ofta som något positivt, men här finns även mer problematiska konsekvenser. Att barn och elever utanför skolan möter andra värderingar via nya kanaler än de värderingar skolan vill förmedla, kan alltså bli ett problem. De värderingar som informationssamhället för med sig är således komplexa. Det är min uppfattning att Reggio Emilias pedagogik på ett bra sätt svarar mot denna komplexitet eftersom utgångspunkten alltid är barnet. Jag tror att det är lättare att uppmärksamma värdegrundsrelaterade problem med denna utgångspunkt i jämförelse med en pedagogik där ”alla ska göra samma sak alltid”. Pedagogen uttrycker genomgående vid intervjun hur viktigt det är att personalen är lyhörd för barnens och gruppens önskemål samt att verksamheten ska anpassas efter barnen och inte tvärtom. Jag vill därför hävda att Reggio Emilias pedagogik kan möta denna moderna problematik på ett bra sätt och att detta syns i den verksamhet som bedrivs på fritidshemmet. Att låta barnens kreativitet och nyfikenhet vara utgångspunkten för pedagogiken gör det alltså lättare att uppmärksamma och bemöta individer som är offer för det ”negativa” lärandet.

Estetisk verksamhet

I bakgrunden refererar jag till Bernt Gustavssons skriftserie, i vilken Gustavsson konstaterar att drivkraften för att finna vägar till kunskap ligger i att se världen ur nya perspektiv.

När jag senare i arbetet beskriver om Reggio Emilias pedagogik hänvisar jag till den svenska bildläraren Karin Furness och hennes påstående om att skapande arbete är kunskapande arbete, att i barns skapande kan det också uttydas och ges information om vad barnen förstått, hur de tänker och om dessa tankar kan behöva bearbetas ytterligare.

I den pedagogik som bedrivs på fritidshemmet, framstår vikten av att se användningen av de estetiska yttryckssätten som medel och inte mål. Där det väsentliga inte i första hand är att

utveckla sången, dansen eller tecknandet. Där det egentligen är oväsentligt huruvida individen ritar huvudfotingar eller ögonfransar på teckningen, utan där det väsentliga istället ligger i själva tecknandet och den dolda utveckling som sker i och med det, följaktligen samma utveckling som Karin Furness finner hos en skapande individ.

Dans, musik och konst och alla former av skapande med händerna ses som positivt och utvecklande på fritidshemmet. Rektorn uttrycker från sin mer övergripande position en liknande övertygelse angående ämnesövergripande teman. Jag tycker att det är positivt med en rektor som skönjer fördelar med att blanda in så många ämnesövergripande teman som möjligt. Det ligger helt i linje med den pedagogik som bedrivs, samt det moderna sätt att se på kunskap. Han poängterade att alla elever inte lär sig lika snabbt, vilket jag tolkar som att han menar att alla individer är olika och i sådana sammanhang kan ämnesöverskridande teman som exempelvis dans, musik och konst ha en stärkande inverkan för det individuella barnet.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet

(Lpo 94, s 3)

En sådan pedagogs roll i en sådan verksamhet likt den på fritidshemmet, är annorlunda i jämförelse med den mer traditionella pedagogens. Att pedagogen är lyhörd och visar barnet de verktyg för de saker som barnet just nu vill lära sig mer av, tycker jag indikerar på en annorlunda roll.

Arbete mot styrdokument

Som tidigare nämnt i min bakgrund har begreppet lärande och synen på kunskap genomgått en förändring i takt med att samhället förändrats. Det har varit en medveten strävan från statsmakternas sida att förändra och vidga den mer faktaorienterade kunskapssynen mot ett nytt och mer tidsanpassat kunskapsbegrepp. Samtidigt som synen på lärande och kunskap har vidgats har även fokus i skolan förskjutits mot en mer individorienterad pedagogik. Enligt mitt sätt att se det har styrdokumentens skrivelser övergått från kunskapsförmedling till kunskapsinhämtning och i och med detta möter pedagogerna nya utmaningar.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och

samhällsmedlemmar (1 kap. 2 §). Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet.

(Lpo 94, s 7)

Det är min uppfattning att den Reggio Emilia inspirerade verksamhet som bedrivs ligger i linje med denna nya roll för skola och fritidshem samt att en medvetenhet verkar finnas hos de personer som är verksamma där. Min studie har visat att rektorn är väl medveten om de utmaningar som skolan möter idag från det omgivande informationssamhället. Vikten av att ha ett tydligt fokus på målskrivningar måste prägla skolan för att denna ska kunna möta eleverna på deras egen nivå. Konkret görs detta genom att elever ges tillfälle att en skoldag i veckan själva styra innehållet på schemat utifrån de behov som finns. En viktig anledning till detta är att barnen görs medvetna om sitt eget lärande och tar ansvar för sin situation i skolan.

Även arbetet med att motverka de negativa konsekvenserna av nya kunskapskanaler utanför skolans väggar svarar enligt min uppfattning mot ovanstående målskrivning. I den verksamhet som är direkt riktad mot barnen vid fritidshemmet visar mina resultat att personalen är väl insatt i den individorienterade pedagogik som levandegörs i Reggio Emilia. Själva utgångspunkten för verksamheten är barnet, vilket är ett genomgående inslag i mina resultat.

Som jag visat i min bakgrund blir således barnet en fullgod medborgare och aktör. Mot bakgrund av detta kan jag konstatera att verksamheten även i detta perspektiv svarar mot de nationella styrdokumenten.

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling.

(Lpo 94, s 4)

Genom att ha barnets perspektiv på världen och behålla fokus på den interaktion som sker i gruppen kan alltså personalen sägas individanpassa pedagogiken. Malaguzzis gränsöverskridande pedagogik och dess konstanta strävan att skapa nya processer och förbättringar och att inte fastna i uppkörda hjulspår lyser enligt min uppfattning igenom i mina resultat. Verksamheten får alltså aldrig gå före barnet som individ, som fullgod medborgare. Den naturliga nyfikenhet som finns hos barnet måste tas tillvara och utvecklas, och detta kräver enligt mig spelrum i form av lyhördhet och professionalitet hos personalen.

Här kommer även den estetiska verksamheten in på nytt. Som jag tidigare visat i bakgrunden är ateljén den kreativa verkstad i vilken barnet upplever och uttrycker lärande tillsammans med personalen. Den Reggio Emilia inspirerade pedagogiken är enligt min uppfattning även i detta perspektiv väl grundlagt i nationella målskrivningar.

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

(Lpo 94, s 5)

Som mina resultat visat i detta tema är det centralt att pedagogen arbetar nära barnen och lyssnar och uppmärksammar leken som katalysator för önskemål och behov i gruppen. Även den estetiska verksamheten där dans, musik och sång används ligger i linje med de övergripande målen för verksamheten och det aktiva lärandet. Jag anser att Reggio Emilias pedagogik bidrar med dubbla förtjänster då både motorik och kreativitet hos barnet tas tillvara och utvecklas.

Dokumentation

Som jag visat i bakgrunden är dokumentationen den viktigaste källan till att säkerställa en framåtskridande pedagogisk arbetsprocess. Lärandet är dubbelt, det är lika viktigt för pedagogerna som för barnen att dokumentationsprocessen fungerar. Med hjälp av dokumentationen skapas mening och utveckling i Reggio Emilia. Mina resultat har visat att både ansvarig rektor och de verksamma pedagogerna visar en medvetenhet om dokumentationens betydelse för lärandet. Genom att använda olika tekniker kan personalen inte enbart skapa ett lärande för barnet, utan en riktigt dokumenterad arbetsprocess är också en hjälp för att studera hur olika individer lär sig. Som jag visat i mina resultat sker dokumentationen bland annat genom att använda digitalkamera för att fotografera barnen och deras skapande. Både pedagog och rektor visar i sina svar att någon form av portfoliometod används för att låta barnen reflektera över sitt eget lärande och göra dem medvetna om sin utveckling. Genom att gå tillbaka till tidigare produktion kan pedagogen tillsammans med barnet visa på framgångar och synliggöra den utveckling som sker. Även rektorn visar som sagt i sitt förhållningssätt en medvetenhet om metodens betydelse för pedagogiken. Han nämner även utifrån sitt övergripande perspektiv att dokumentationen är grundläggande i och med den moderna skolans krav på individuella skolplaner för alla elever. Sammanfattningsvis

kan jag konstatera att Reggio Emilias synsätt på dokumentation genomsyrar verksamheten vid fritidshemmet och att personal och ansvariga är väl medvetna om dess betydelse för lärandet.

Erfarenheter för framtiden

Den nyanserade form av kunskap som idag har etablerad sig är gynnsamt för alla barn. Den övertygelse som pedagogen på ett fritidshem som är inspirerat av Reggio Emilia har, att ständigt individanpassa utbildningen till barnet, gör det lättare att finna spår av det negativa lärandet som kunskapssamhället också skapar.

Om insikten att försöka undvika gamla kollektivistiska synsätt där barn/elever alltid ska göra samma sak vid samma tillfälle finns, så tror jag att en lärare med inriktning mot fritiden i högre utsträckning har möjlighet till att göra just detta än den mer traditionella klassläraren.

Jag tror att en lärare med inriktning mot fritiden kan se en mer nyanserad och mer fullständig bild av barnen i och med att en sådan inte enbart ser barnen i undervisningssyfte.

Det här arbetet har skänkt mig en visshet, en inre bild, om hur en verksamhet på ett Reggio Emilia inspirerat fritidshem kan se ut i ett fritidshem i Sverige. Det här arbetet har kanske inte tillfört min roll som pedagog någon ny dimension, utan har snarare berikat och utvidgat mitt utbud i min roll som pedagog.

Fortsatt forskning

En intressant vidareutveckling skulle kunna vara en fortsatt forskning och fokusering på det negativa lärandet som kunskapssamhället också frambringar. Detta är ett tämligen outforskat ämnesområde för mig som skulle vara ett både intressant och mångbottnat ämne att utforska ytterligare.