SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

i

X

rr den svenska iaow-ideldassen genom den agara ïevoimionen utsattes f6r en genorngripalade struk;urom~randling urider 1800-talet, så art stora sociala och elio~aomiska skilliaader uppstod, ar ett valkant fakrum.' E;ui~skapen om f6r- h2hndeina dessf~rinnan ai d-iiremst mer osäker. Maths Isacson, s o m

undersökt

ert område i Daiarca, kona fram till det nzågot överraskande resultatet a n de mate-

_.

"

riefla olikheterna mellan b h d e r n a saniaolikt minskade under 1900-caiees iopp. Kaliorrias svagheter gjorde dc8c art Xsacson inte vigade dra riagra tlr~rsdua sluesac- Nar det galler annu äldre tider, och särskilt 1XHl-talet, har kunskapen lange vp.rit sarskilt oviss. I del1 24dre litteraturen, vanlign7is io4aPhistsriskr inriktad, st'6ter man ofta på pastaenden om att det redan då fanns ett skikt av rika storbonder ure i socknarna.

I

Norrland sägs de så kdlade landsB6prn~nnen ha !.~tgjort en betydande del av detra storbondeskikt - de kombinerade sin handeisverksarmher med etc

r..

omfattande jordinnehav och s:ora rormögenheter i boslra~.' H Finland borlade, enlig Eino y u t i k d a , storgårdar "snabbt vrh dlm2nh" uppstå p2 1580-talet, och trenden ska ha fortsarr under de närmaste femtio åren, Storbondeslakter- "utvidga- de sin jordegendom under kospet av en elier ett par gecerarioncr antingen genom att lägga ödejordar urider od!ing eller geaom att direkt k6pa grannböndern.as i-iemman~." + Systematiska belagg sahinas emellertid för påstaendena.

Med niodernare metoder har Eva $sterberg Harziagt den ekonomiska stratifie- ringen i Varmland vid 1500-talets slut, Med h_Edpsáatcei%ngderna 1593 son1 uc- derlag har kon registreras sammanlagt 212 hushil1 i fem soch:as. Den avs!u+ande koirklusioizen ar att man miste "kraftigr undersrqlka dec brist p2 ekonomisk jam- likhet" soin präglade b ~ ~ d e s a i m h ~ l l ~ t , De ekonomiska skillnadlerna var stora, och de hade ftiïmodllgen icte uppstair över esr patt, uran 17ar rectlltare~ av en i%ngre unreclrLLing. I j v a r r hade Osterberg inre cillghg till ett jämf6rhart materid iltir La studera h-ari-vkten over tid. av dessa shiilinader? eftersom Eiicgdlerna f6r Avsborgs Iöseri 9 57 1, som hnde varii der naLturliga jarnf6rclsemateriaret, har gitt f6ri0rade ftir Varmiasrd. Mori argumenterar emellertid fik att en liktig orsak till denna brist p2 jamiibet var att skarresysre~net i prabiriken var sa urformat att de: drabbade de

(2)

mindre och frsxigasse börederna h å r d a ~ t . ~ Men f6r-hdlandena i hertigdiimet (av vilker Virrniand var en del) kan ha varir saregna och &terberg betonar att fler empiriska detdjunders61mingar om skattesystemets nornrter och praxis I andra delar av riket behövs.'Trots

d4t

antar Osterberg att skatterna vari: pidrivande i en trend n o i tilltagande ekonomisk strztifiering.

Ja~zken NIyrdd och Johan Söderberg har i sjtt srora verk fintinuiteteizs hrzamik - agi.aP

eko no in^ i

1500-talets Suerzge bekandlat de ekonomiska sldllnadena inom dimogen under 1500-tako och forsta delen zv 1600-tdet. _- Foi de ceqtrda och sadra delerna av riket har de icte kunnat finca några tendenser till att Hykorna mellan vdbargade oc'h fattiga biinder &at under 1500-talets sista deceiznier~ Det boskapsinnehav som regisrrerats i Iangde-na för Alvsboi-gs lösen 1571 och

hjälp-

skatten

1599

visar att skillnaderna visserligen ökat i några w de undersökta cock- narna, men att de minskar i andra. De förandringzr som skett har dessutom varit rnå~tli~a.' Föreitsan atr hoskapsinnehavet ar en god matare av förmajgenheten är det Hart att deras studie därmed har visat att Osterbergs antagande att ojamli!&e- t-en ökat under inte stanmer.

1 nona Sverige finns däremot en Har tendens - men irite i den siktning man p2 grundvd av tidigare forskning kunnat viinta. Tvartom agde dar rum en tydlig nivellerande unrecHing, en utjamning inom bondeMassen. Någon framafit av ett ekonomiskt dominerande sto-bondeskikt kan inte

paras^^

Med st6d i malthusi- ansk teori om f~rhållandet mellaa %efolhingsf6randring och nyttjandet av mate- rielle resurser hrMarar W/iTii-Cid ocin Söderberg utjamningen med att ett demogrä- fisk tryck mosverkat förmiigenhetskoncentreiat1op1 tilE ett storbondesldict. i? de rikaste iushailen her - kmske, fiirfattarna belonar att antagandet synes dem r i a - Iigt men inte empiriskt pravbart - barnantalet f6rmod!igen varit stort,

h ill lie:

nrir,gat fram en stark cplittriag av ggkciarna vid anrshhen.

Myrdals och Söderbergs studie av Norrland ar en eiegant genornfgrd andys på en iivergripande riva. Spe landskäp (Hdsing!and, Medelpad, kgermaniand) andyseras med SJdp av redan publicerade uppgifter om biindernas innehav av kor, de så kallade komåislangdernä som anvandes f6r att verifiera uppbörden 2v es_ _{- .} srsn~rskatt. Deras arbete viszr att det ar möj2'gt ,II at: med relativt enkla medel ta ett stor: grepp och komma fizm till iiverraskande resultat. Det kdlmaterid de anvznt i analysen a-v de norrik-udsbta landskapen lider emellertid av de brister som alltid vidlåder empiri p i en h6g aggregarionsnlvå, vilket gör att man kan stdla sig en aning awahande till resultat o& tolkningar innan en mer djupborrande (men dasmed o c h 2 med nisdv!c.andighet mer begransad) undersökaing företagits. Jag skz hrsöka mig på en sådan har, och jag sk2 iwrkommä längre fram till de nreksamhe- ter jag kanner Inf6r deras undersiikning.

Adyrdds och Stiderbergs resultat ar intressanca, bland almat av den anledning en att en eventu-el1 nivelieringstendens (eller i%tmilastone avsaki~aden av ökande 13yctor) skulle betyda att den svenska uurvecldingenz shide sig från den generella

(3)

trenden i Europr.

I

till exempel T~sidaiid och Frankrike visar de fles~a studier pi v k a n d e olikheler under i 500-rdet, och vid seiielshker 1600 brukar man anta att e x storbondeskikt hade avskciit sig från massa2 av bönder."

7

-

Piobiemec med de socio-ellionomiska skiiliaderna inom 1500- ocin i600-ta- Beils bondeklass Ilar etr vidare intresse an hågen i sig. Det måste sattas i samband med den tidigmoderna starens etablering och dess förhaElandle si!! alimogen, tiil beringelserna för nnotse2nd eller :bnderkasteise. For ett bonadesamhiiile med mar-. kerade socida och ekonomiska olikheter bör re!ationerna till stacsmdscen ha haii aiadra förutsättningar an %r ett sorc praglats a jiirnliáhzet. En va!?iig uppfarrning ar att grund-valarna föl- den inre sammach?dlningen ~ndeïgravdes ekersom man har antagit att de r i h böndei-na var mer benägna act överge lokdsamhällets ge- mensamma Dehov och i stallet samarbeta med statsmditens representanter i till exempel ska:tefrågor~"' Men man kan också tanka sig en morsat; efcekoi scratifie- ringel: itan ha visserligen ha underblåst de interna konflikterna men också ha erbjudit allmogen ett sjdvinedveiet och erfaret Eedaisiiap.l1 Ert fall av sliatteväg~arz bland bönder i Norge p2 1520-talet, soan Steinar Kmsen uppmiirksarnrnat, skulle itunna vara ett exempel på dezia: ståthZllaren på !&esshus ansig att de tredskande bönderna lätt skalle kuvas om ilar_ bara kunde bqxa motsråndet bland de mest 'framstående och rika'."

2

7 den har uppsatsen ska jag Zter ca upp fralgan om den sociala och ekonomiska stratllieringen av den norrländska allmogen under slutet av 15130-tdet. Det em$- riska ~lnderlaget består !muvsadsdigen av skac~elangderna &r rmågra hiilsingesock- nar !%r I%lvsborgs Bösen I571 och hjalpskar~en 1599. Men Inrian dessa så kallade 'hårda fakt2 sliipps fram kan vi kanske iyssaa på vad bönderna sjdva hade för uppfattning o m situationen bland dem sjdva.

De ångermanlandska bönderna s h e v 1550 tiil konungen och klagade över att deras gamia sedvanor och rattigheter angiende bördsratten hotades av de grannar som hade stora rikedomar. 1 ett brev till Gustav Vasa ~rarnade de h r ati ett skikt 2v storbönder höll på att få övertaget: med siila penger k c ~ d e di: komma över jord som de närmaste sldtti~~garna egentligen hade f~rk6psriinei1 i:iB1. "Then r i j h r ar och maste pänningerne gehe vill" kunde samla på sig jordegendomar, men de fattiga sld<tfngarna blev utan.I3 Ungefär tio år senare framkom Edagoanål, återigen från ångerma~llgnningarna, orn att de rika gynnades av honalms fogde. Kell Nils- son tog imutor av de rika bönderna f6r att hail inte skulle ta ut deras driingar ciii arbete vid honans anläggningar. En lista gå dem som beralat fagden visar att p&- Tresk, silver och reda penningar motsvarande upp till L0 mark betaPats,'Wid sam- Ina tid klagade västerbottningarna p i fogden Jöns Zuedsson, som 'oriitwisligen och olika hade genomdrivit smörskatten så a n 'den rike som ôger myckeil jord och mycken boskap, intet gör mer an den fattige, som iiger ganska liret.' Det ansag man

(4)

v z a orättvist, ty 'var måste göra efzer der han ar förrnegen till.' 'j Hdsinglands

bönder bad i

578

om förskoning från den del av en extraskat: som s!cutie betdas med spannrna och arter, darför att deras arma lägenhet var 'att dar fem eller sex uti var socken iiro något förmögne så skall med sanning finnas $nio eller femtio oför- mögne och fattiga.' l 6 De flesta var ailzsi fattiga småbönder, men en: minoritet val- bärgade fanns, å~minstone enEigt den dPnz?ä~-bca uppfattningen, i mr socken.

Exemplefi rorde kunna mångfaldigas. De visar i d i a

fdl

att bönderna sidva hade f6restiilningen att de levde i en värld med rika och fattiga btinder, och att de rika ofta kunde utnjmja olika situationer för att ta tillvara sina inrressen på ett särt som de mindre viilbärgade ime f ~ r m å d d e .

3

Min undersöb-ing avses sex socknar i Xalsingland, som sruderas med hjälp av rannsahingsYiingderna för &vsborgs lösen 1571 och hjdpskatren 1599. Sam- manlagt handlar det o m 55

1

skattebetalare vid den första tidpunkten och 554 vid den sfsia. Socknarna ar valda för att möjliggora en prövning av den demografiska ue~ecHingens effek~, och d ä r f ~ i indelade i tre grupper. De tre kustsocnlna:.na Gnarp? Harmånger och JäiterrdaS i den norra delen av ia~andskaper hade ez* trolig b e f ~ l k q i ï n g s ö h i a ~ : de skattebetahnde ökade frin

T

83

t411

292 hushail mellan de nr5 skatteuttagen. I defi stora iniandssoc!wen j a ~ ~ ö stod befolkningen stiita:

233

skattebetalande hushil1 1571 o& 232 stycken 1593. Farila i västra Hdsingland och Segersta i sydösira representerar socknar med minskande befolkning; i Farila en nmeágang från

&B

skacrebetalare till 52, i Segessta 6211 74 till SO. I ett försök att vara originell ska jag tillämpa. en omrand kronologi, och borja med shtcelangder- na frin 6593.

I juli

"639

genomdrev hertig Karl en allmän exr~askatt %r att avhjdpa de $ 6 - &heter i vilka de inre striderna under de narmast %regiende aren hade försatt landet.'' Präster, borgare och biinder, och ocksi husmän och inhysesfolk, skalle beiaia skatten med en femtiormdebel av värdet c n ~ den !ösa egecdonen samt utra- det. H rannsahingslangdeina specificerades varje skatts-Wdigt

hushals

innehav a r

boskap, pengar? guld, silver och koppar, samt hur rninga tunnors U L S ~ & som användes på Zkrarna. För va j e delpost angavs ocksisa för det mesta taxeringsvardet

E pengar, samt des sotda skattebeloppet per hersh5ll. I varje socken gick vanligtvis prästen tillsammans med lansmannen och s e x ~ i i n n e n i god för alt de taxerade beloppen överensst~mde med de verkliga förmögenheterna, viket gör att rann- sda~ingslän~derna har bedömrs aga stor tltftie~riitlighet.'~ Undadöljande av egendom har E~rstas ftirekomrnit men ornfar;.rrnicgen har knappase riaar S ~ O L

l

de

fall

der skett kan man anta att det i första hand har varit de formögnaste bönderna som som kunnat d.öija något er?st& lod silver av en större meia!lförmögenhet, För Norrlands del as materialer vial bevarat. Endast för Medelpad och de norra sockmarna i G2strEMand saknas fiingder~19

(5)

Felrahingar ha; f6rekornmPt, vilket kanske inte ar så f6nrånande med ranke ,$i det komplicerade systemet med anark, Gre, 6rmg och penning. Så har till exempel slutsumman f6r Nils Olofsson i byn Hånick i Harmånger a>-etts till

5

mar!<,

6

öre och 23 2eiininga.n; vilket o m r h a t till ett myntslag blir 1127 peilningar. Den Iiorrekta summan skaii vara 1039 penningar. Shisllnaden ar inte sai-skiit stor cch de _- ovrigc_ stickprov jag gjort visar att feleal hiller sig på u-ngehr denna nivi. Inre heller fiiins nagon tendens till över- eller undenvärdering: felen slår 2 bada halen.

Det bor noteras at; min undersöla~ii-riig endast galler de huslig1 s o n betalat skatt. Det f i t d h e k t a r (i till exempel J a ~ ~ s ö &ra stycken, i lpärila en) som finns med i latzgderr~a men som val skatiebefriade har utelämnats, liksom en handful! hantverkare. I ingen de har aktuella s o c h a r c a har inan sk~ivlt upp de hushåil som av ti!Ifaliig fattigdom förskonats frôn skarten, varhr de allra farsigasts $61;-

derna och husmannen saimas. Men det ar ju. %'ör mitt sj4e egenriagen inse mer an ratt: til!fdalligt utbPoaaole hushåll, kai~slie d.rabbade av eeidsvåda (soim T-ar en vanlig orsak till skartebefrieiss) skz ju inte tillitas påverka de srrukturella tendensernn. Yockximas praster har ocksa ur;es!ucits från ~snders6l~1criin~en,

f4

F~rdePnirigen a.1~ fast och lös egendom i de sex ha!sin,cecocharm lail åskadligg6- ras i ett diagram av nedanstaende @p. d. A r utrymmesskal Sår d-et racka med att J ~ W S O . socken får utgöra exempel. ived smiirie variationer ser kuivorna likadana eit i de ovriga.

- - - + - - - + - - - # - - -

-- - N r n * F ~ O P~ o ~ =_- m n ~ ~ c C ~ ~ S - N ~ ,

s - - N N N N

(6)

Kur~rorna i diagrammet blir skarpt brantare nar de närmar sig den rikaste rioal- dedelen av skattebetdama. Dec ar har som de verMig";tora skillnadern~

_-

ilaro-ader. Det at- också tydiigr att mhga inom denna grupp investerade en a\lsevard. del av sina resgrser i silver,

och

det ar jus; silverinrrehavee, Inre den ajvriga ege~ldonen, som skapar de srersta sXllnadern2 meiian de rikaste bönderna och mellanbtinder- na, Silvret var på Z 500-taier beqdelsef~~llt: der anvandes som betdningsmedel och f6a.r sparande, men

oslisa

ftir att markera stams. En tysk som reste genom S-verige p5 1580-tdet noterade att s5 fort b6nderna fått pennicgar som de ime behtivde spendera omedelbart, lat de tillveika siiverskedas - de ftirmögriaste och mest an- sedda kunde 2ga upp till femtio tunga silverskedar." Hiilsingland utgjorde i detta avseende inget undantag: harifrin Sanns flera exempel fralra

1500-

och 1600-taler silvrets funk:ion, både vid ekonornish t r a n s k i o n e r som ktip och pantsan- ningaa;

och

som s ~ a t u s f t i r e r n ~ ~ ~ ~

De socloelronorniska skillnaderna E ai;a de ses soc-harila anges i annan

och

fulis~andigare form i nedanstaende rabell.

Tab. l: Hj3pshtten 1599 i sex h d ~ i r i ~ e ~ ~ c ! m a r ~ I(alla: Norrlailds handlingar 1539:8, Forsii- nm,gsarkivets i Umeå mikrokortsamling. (Originden i Kammararkivet.)

Medelvarde Högsta Lagsta Nedersta Oversra Variations- (peniliilgar) (penningar) (penningar) tiondedelen tiondedelen koefficient

skattar sl<attar J k v s 6 N= 232 roraiskatt S49 3846 160 4 % 24 96 0 5 8 exkl siiver 699 2130 160 0,40 FkPla- N=52 totaiskatt 556 1764 144 3 % 21 96 0 5 2 exid silver 519 1364 144 0.45 Segersta N=68 roraiskart S22 1780 109 4 % 19 % 0,41 e x ! silver 725 1313 109 0,23 Harminge& JZttendd, Gnarp N=202 toraiskatt 712 2283 72 4 O/o 20 % 5,45 exkl silver 635 1515 72 0 3 3

* Det sliadade käilmateriaiet har gjort det nödviandigr att utelämna skatten p5 utsiidet.

(7)

i i i r ~ , BQNDEX OCH FATTIGA De tie 7rocraten rikaste bj~cderaa agde ~iågot mer an dubbelt s i ~:l;?~cket som de skulle ha gjort vid en perfekt jamllldaet, medan de ~ i o procenten fattigaste

ag&

? . .

rnelPai_ en rredjedel och hyappr halten av vad de skulle gym : ett sisadant Ca's.

Sammantager q r c k r jag are resultaten giren i H a ~ s i n g ~ a n d medger den 3;oll~ning som Osterberg gjorde for V~rmlancl, näniigen ar1 olikki_ereriia i förrnöge~ahet varit betydande. Dec ar knappast ett _-- E ekonomisk avseende jar.iikt bsndesailaXaI:e

v . som framcradee men qvarr finris icte (inderlag för jamftireiser med andra cixeiar 3.5' lander - iïite ens med Osterbergs Varmianci, efterso~k hoil c.nvact en något ail- norlunada presentation av ma~eiider. i f~rhål!ande till en sterdie som gjorts av n&-

1 .

ra tyska oinråden ar emellereid egendomsspridningen mindre, meil ~eo~ngeisers~a i Norrland respektive Centraleuropa ar alirf6r skiljaktiga, och kailn~acerialet inre

- 7 iielleir helt kommensurabelt, för att tillsta S g o c saker jarnf6relse.-L

P

En a~ de rikaste bönderna i Segersi2 socken Jrar Bertil Ersson i Gäi~ersta. Man betda.de 6ver 1600 penningar i skarr, ~ a n g e f ~ r dubbear så mycket som sochxns geiaomsnirt. F a n hade visserligeia bara åtta kor i ladugirden - fler an de flesta, men lirte uppseendevackande många - rnec ägde andå en stor Grmögenhet i boskap och annan egendom. H hemmer fanns till esrrimpel39 lod silver, och han agde ocksa Synas enda tjur,

Bertil Ersson satt ocksa som tolirman i nämnden under flera 2r i rad - hiilder åren 1601-1604 varje år.

I

det aiseenadet ar han en iliustrz~tion av ett allmani fenomen. Det var huvudsikligen ur de mer valbärgade böndernas led som namn- demannen valdes, och mariga av dem innehade sina uppdrag år efter

2.

Förhål- Panda ar v d kant och behöirer inte beiäggas ~ t h r l l g a r e . ' ~ Har riicker det att h a - statera att skattesummorna för tolv~~zranen i IHaPsingland i ailmznhet var beryd- Eigt srörre aat genomsnirtet för alla böndec 1 Segersta och Hanebo (de utgjorde talisammans ett tingslag) betalade iolimännen drygt 1

O00

penningar, medala genomsnittet låg p5 drygt 800." 1 andra socknar var dec ungefar likadaat: i Järvs6 betalade P 60 1 %-S tolvman ca

B

Z 50 penningar och genonsnitter var ca 850: i Bollnäs ca h 130 mot ca 720; och s i -vidare. Det beqder inte att mellanbönderna var utestangda f r h nämnden, rfartom fanns de alltid representerade. Men de a1412 fattigaste verkar ha haft simå rn~jligheirr art iå uppdragen - den minst bemedlade bonden i namnden

E

SegerstaIHanebo 1601-1604 ägde trots

dir

fem kor och skattade 552 penningar^ Hntqrcicen från ~ v r i g a sochinar och ringslag ar Pikinadana, men jag har inte undersökt smaböndernas r o l ~ r n a n n z u ~ ~ c l r a g systematiskt.

5

Så Iångx rycker jag att det

f

nns ganska goda s k ! för att anra att det vid B 500-deis slut fanns ett skikt av Vibärgade b6nder inom allmogen E Hiiisingland: en grupp som f~rfogade over jänf6relscvis stora ekonomiska och materiella resurset och som också invesierat en del air dessa i den typ av ~taciisska~ande f6renal som silver och silverskedar utgjorde. 9 e n n a socio-ekonomiska bas verk.ar ocksisa ha öppriat

(8)

vagen éiii ett starkt inflytande i lokdpoiitiska sammanhang, eftersom tolvmanna- uppdragen vanligtvis fgrdelades bland medlemmar från detta storbondeshkt.

Hur starkr detta hrhaliande upplevdes -hur berydelsefutl Binslan var av att en '6verXass' verkligen existerade - bland b6nderna sjalva ar en svir (sannolikt obe- svarbar) fråga. D e ovan anf6rda Magom2ien 6ver de rika b6ndernas privilegierade posiiioneï ger kanske någon a n i d a n , men upphttades den socio-ekoaonisita och BokaialpoBisisPta e k e n veridigen som en elit, fanns bland dem en kinsla av sam- hörighet sinsemellan ejler av avskildhet från de övriga? Vkte nsgot slag av niit- verlcsstruktur fram som shide sig f r i a c2tverk baserade

p2

geografiska förhinlan- den (by- ePier sockengemenskap) eller sl2ktf6ihallailden? Har- kan jag bara g6ra ett trevande f6rs6k att belagga i6rekomsten av en sådan gr~a~pgemenskap. Metoden ar att ta det kallade edgardsinstitutets praktiska ~illampning som uttqrck f6r f~reltomsten TV lokala nawerk.

Fyam

d3

siutet av 1600-edet kunde en person som var rnissta~~kt eller ben-yk~ed f6r nigot brott, ellex som anklagades i en mist, fria sig - o m bevisningen var svag

-7-

- med att inkalla personer som gick ed

pi

at1 anldagelserna var ogrundade. roiv- mannaeden var den i Sverige vanligaste, men a n d e c edsm8n k i ~ n d e variera." 1Min utgångspulakt ar att valer av edsman baserades dels p5 en eópplexrelse av samh6rig- het och gemenskap, dels p2 a t edefi fick större kralt om den begicks av en inflytel- serik person i lokalsamhallet. En rik b o d e som var i s-ykte f6r något, borde

dinå

- om elittankander verkiigen spelade någon ?rakrisk roll i vardagen - i ftirsta hand s ~ k a sitt stöd bland andra rika bönder, för att ra ett hypotetiskt exempel.

O!oFJonsson 1 Hambre i Jams6 var en av socknens f6rmögnaste b6nder (ha11 betdade 1599 hela

3

846

penningar i skatt). Olof hade sa$t nigot till en 'halte MickP' men pistod vid tinget 1682 att hapo annu inte

Btt

Fern bönder intygade med ed at1 hans h a v var be-fogade. Fora av dess2 fem kan ideni-ifieras i hjälpshrtelangden 1593. Tre t i l l h i d e - liksom Olof Jonsson sjds7 - de rikaste i s o c h e n . Deras genomsoiittliga skatt var

1 860

penningar, d l ~ s a betydligt mer an s o c h e n s genomsnitt som var ca 850 penningar. Exemplet skuYBe - om det vore qpiskt - y d a på ett nikverk inom bonde-e!iren.

Per Andersson i Oje i samma socken tillhörde också de mest v~lbargad~e med drygt 1 800 pencingar i skatt. Hap vii~vrrde ar 1601 fem persoiler som Intygade a:c

est &ersrycke 4 narheten axr hans gard verkiigen var h a ~ s aivda egendom.'- X e av de fem har aterfunnits och de betdade Ala över genomsnietez (ngstan 1 400 psnning- ar) I skatt. En var frin samma by som Per Andersson, de m å aradra fran grannbyar. i Al5a socken var Olof Jonsson fr2n Kyrkbyn instarnd f6r L a g e r s ~ a i . ~ Han kom ined tolv edsman, alla från Kyrkbyn. Olof Jonsson betdade sjaiv nastan

1 000

penningar l skatt, ock han s6kte hippenbariigen st6d hos de mest ftirrntignz i den

35

husl-ua!i stora byn. Deras genomsnittidga sk2:z var dVgc P 000 penningar, medair den typiska ska;tsramman i byn som helhet bara xraï drygt

900

(vilket \rar ganska nara s o c h e n s medeltal).

(9)

BONDER OCH FXTT1G.X Som et: Sjarde och sista exempel

på

sammanhållning inom bonde-eliteiz kan Bon Andersson i Våga (med ca i 500 penriicgar i skatt) namnas. I-ilan iicm rili tinget i Jäwsö med två vänner som intygade att Jon inte "hagder l o f i a Martheil jor-issonn ibnn, sui~dagz quarnevger ari mala detre &r." D e rvii var ocksica rikz; den ene var Markns Larsson i Skiistra som betdade drygt P 700 i skatt, och som dessutom hade varit länsman på 1590-raier."

De har fallen ar exempei p5 hur rika bönder sökt, och fått, stöd av andra rika bander. Men man kan också hitra fall där fattigare personer lyckats -6nna stöd hus _- _. storbhj~lderna. Lasse Jonsson i Nyebo i Jawsö var själv en bonde med ganska bipg- samma tillgångar (knappt 600 skattepenningar) men nar ban stod anklagad f6r lagersmal stoddes Plan av eder från b6nder som betalade i genlomsnitt d ~ y g t 1

300

i skatt - blznd dem den ovan camnde Per Anderssonz i Oje. Exempler skulle kunna tyda p5 att 'betydelselösa' personer sökte stöd hos en elit, i så fdl f6rmodligen i tatbyce mot niigot. _-

M e ~ i dessa få fila41

konstituerar

naturligtvis ännu inget avgörande bevis för act de ekonomiska Hyftorna också med kraft har slagit igenom i de dagiiga socida 1 - d ~ - tionema. För detta kravs en större kvantitativ undersöh.ir,g iin som har varit möjlig. Det ar naturligevis så många unika falttorea ('personkemi', brottee eller tvistens art, och sävidare) som spelar in att endast en stor datamängd kan ge 3ts;ag som eliminerar der icke-cypiskz~ Der inrryck som det har använda materialet ger ar i alla hl1 att det sannolikt fanns en ganska lat sammanhålining bland storbön- derna vid i första hand ekonomiska nlistefrågor av olika §!ag

6

Lår oss nu g2 över till de Eörandriizgar som har fhjregått den situation som fanns vid tiden för hjalpsltatten 1599. Som nämnts har ~.vOyrdd och Söderberg studerat

förrnhjgenhetsfördeli~ii~gen i Hälsingland, Medelpad och Xllgerrnaiiiai~d under

anara hälften al7 9500-talet. Det Itommer i fortsättningen iitt framgå att deras resmltai om minskande elanomisia klyftor i Norrlaid stammer med mina under- s6kqingar av de har aktuella halsingesocknarna. Daremot nrivlar jag på att den förklarande ors& - det mdthusianska belolh-ingst~yclte - som de för fram ar riktig. Jag ska motivera:

För det f6rsra är der underlag som Myrdd och Söderberg anvanr ('Gösta Boët- hius' sammanstiilii~ii~g av antalet bander och deras koinnehav i de aktuella iandskapen) inte utan allvarliga bristei-.jO Jag ska nöja mig med ett par exempel. Bebyg- gebeuwecHingen i HaPsingiand (som arivänds av både Boëth~i~is och Myrdal och Söderberg som ett mätt på befoIhingsutveckdi~~gen> vilket ju ar rimiágr) baserar på fogderäkenskaperrias summerade mararalsuppgifter. Men dessa ar behafiade med schablonmässiga efterslapningaa; ekersom mantalet endast uppdaterades ("16rnJrades", som det hette) aned ojämna mellanmm (till exempel 1582, 1589, 1534), niir verkligheten btirjat avvika från de gamla mantalslängderna a!Icrelr

(10)

mycket. Den verldiga unxcdingen melian u?pdaceringama blir darmed osynlig, eftersom samma mantal anges f6r varje år under perioden !

572-1

58 i, perioien 1582-1 593, och så vidare, trots att en viss 6deIaggelse (under fram& dlt 1580- talet) och eir viss ateruppodling (cnder framhr alh B 590-tdet) ~ g d e rum. Roethi- us har inte tagit hansyn till de uppgifter o n ödelaggelse som faktiskt finns i raPien- shperna." Skillnaderna blir i vissa f41 betydza-wde. Exempel\7is anger Boethias antalet $tinder

1587

ti!l

3265,

medan en avkorrning av 6dehemmanen per siffran

3061,

det vill saga en skillnad p5 ca 200 girdar. När Boërhius ra-hat ut dec ge- nornsnirtliga innehavet av kor har Alan slagit ihop de summerade kotden f6r varje s o c k n (som för Hdsingiand anges i tiondelangder,, medan de acdra iandskapen har separata lcotdsl~ngder) och delat surnarran med de schablonmässiga mantals- uppgiherna, i stal!ei f6r att ra sig an den mer m6dosamma appgifien att r k n a de bönder som i tiandelangderna anteckiias f6r koinnehav. Det ar f6rståehgt att sa- dana gemagar måste :as vid studier av scora områden och langa tidsperioder? men det skapar också utrymme ftir tvivel p5 resultatens tiilf~rlidigher.

A/EYrda! och Söderberg har, om jag f6rsaått s k e n rats, i sin tur Behandlat Boëi- hius' sammanstdiningar på ett i vissa avseendec ~ e k s a r n t satt. De hävdar att en FefoEhingsminsh~ing på 5 % i Halsinglacd, p5 10 ?h i hgermanlard, och en befolhiningsöknring 9 1

0 '

9

i Medelpad ägck rum under periode3

1560-1600.

De har komit till slutsatsen p5 grundval av Bsechius' uppgifter. Nu kan man med deaa rnazerial uppskatta befol~~~ingsf6r~ndrin~ara1a på två satt. Man kan anvanda BoërhiuS) ramlade och årsvisa mantai föi landskapen som ~Mjrrdd och h~ödeaberg gjor~> och d$a f5r man de angivna resultaten. 1Me3 Boërhi~ts has ocksa r h a c sam- man boxderna i varje socken utifrån kotalsPangderna och tioildelangderna fik de tv3 åren

B540

och

2600.

Jag bed6mei det som ett me: rEPlf6rlitligt underlag an de schablonartade i n a n ~ - d s u ~ ~ ~ i ; F e r n a ~ ~ ~ Med den metoden kamtrader 6verhuvud- ;aget ingen tikning i Medelpad, aran n,fartom en minskning p i

4

%. Det f% alltså berraiitas som oskert, minst sagt, om Illedelpad verkligen hade en positiv befolk- ningsutvecking som shiiide sig från grannIandskapens. S\~?irigheterna med art vardera Myrdais och Siderbergs resuita; v k e r också nar man betänker att det ar just det sisrnamnda materidet - det som ger en generell befolkningsminskning - som: de anviinder f6r att ngta effekterna av dec demografish trycket, En indelning xv

de 85 sockarna i dem med "stark" respektive "svag" til!va;r av antalet brckare g6rs, och f6rfat:arna menar sig ha fannit ett ~xdthusianskt samband mellan vad de kallar "demografisk expansior:' och S6rzndringaa i f6rm6genhetsniv% Här var sambandet negativt, det vill saga befoilmingsölmingen tvingade Sram en sankning av den materiella nivån. De har också fixnit ett trolig samband mellan demografiska f6rändringar och differentieringen inom bondeklassen, det vill saga en be- foihings~Bu?ing har lett till leminansgdyvningai och lorhindrat framvaxten av ert s z o r b o n d e s k ~ t . ~ ~

Med

"stark" tiil\rb,~t menas

har

ec befolk~crringsumeckiing aver genomsnittet. W1ellas-w

1560

och B600 hade således

43

socknar (av de 85) en sadan

(11)

RIK^ BOSDEP. OCH FXTIG.4 utvecHing. De irormuleririgar som anvands (stark t i i b x t , dcmogrzfisk expansion) ger Intr-j~cli a r at1 har verkligen förelåg etc dernografiskt tryck. Men enligt det

materia! de sjalva använt s h d d e en ahsolut ölsning av brukarantalet i endast fem- ton soch-ar. dessa ökades ar~ta!er med en bonde h a&; sockn~ar, med rå bönder i me socLhar och med rre bönder i en socken. Endasc de ~ e ~ t e ~ a . i i d e sju. k a n sagas Ra haft någun siags substantiell befdkningstii&v5xt. Med detta 1 ;tanke tycker jag aiog

2.11 man kan ifrôgasätta om fgrfa~tarna verkligen p5.visat ett dlrrnografickt tryck.

7

De socknar jag ovan aiialyserade vid hjälpskatten B 533 har jag också anvant f6r en studie av f ~ r r n ö g e n h e ~ s s ~ r i d ~ ~ h n g e n vid jJvsborgs lösen P 57 1. De ar, som jag ovan papekat, vdda sa att de represemerar rre olika demografi ska tendenser; socknar med tiilvkt (Karmånger; Gnarp, Jattenda!), soc:colar med itiiizstaende befolk3ing (Jarvsö) och soclmar med en demografisk rilibakagang (Iariia, Segersza).

Förebilden f6r hjslpskatten 1599 vaar den taxering som gjordes f6r &vsborgs lusen 157 1 ." Samma karegorier av befolkniiigen var skatsjddiga, claremot be- skattades inre lorden elter erts~det.'~ Skatten var betydligt mer kanlatar; en :icad.e- del TV den lösa egendomen. Silvret skulle betdas in natura - al;rså ett lod f6r varje rio lod silver - n~eda-, de gvriga persedlarna asattes ett värde

I

peng"" Avsborgs li~sen ar mer probleinatisk an hjälpskatren 15.39 om man viil ge est samla: varde %r varje bondes r'örr~ögerihet. Vid tiden f6r skauen ägde en snabb myntforsam- ring rum, och de viirdericgar som åsatres persed1arna avspeglar saiilolikr inre sarskilt

-val

deras rnarla~adsviirden. ;bfaii har uppenbadigen inte riktig1 hunnit med i p r i s ~ x e c k i i n ~ e n utan Ifisderat egendomen utifran den Iagl-e prisaiv5 som raddc på G x ~ t a v Vasas ti$.'Wetta galler eme8ier:ic inte silvret som vid de bl: det inte betalades in natura värderades till $ra mark lodet, ungekr duisbeit sa mycket som

p X u s t a v Vasas tid. Det betyder alt en bolide som vait att iilvrstera ert

överskott

i si!ver kommer att framstå i taxeringsrnateridet som mycket rikare an om han inx~esreiat samma överskolt i koppar eller nagra småkreatu-. En samrnanst2ilning av f6rrni~~enhetsspridni11gen i en socken blir d a r h r magot rnissvlsande ekersom de rika - som ju var dc som agde silver - i^raensc% som rikare an cle egext"g II en var.

Jag har darför valt att vardera silvret iiii m å m a k per lod, vilket bättre noi-svarar ifaldrringen av de iSvriga ~katte~ersedkarna.

(12)

T&. 2: &vsborgs lösen B571 ii sex hdsingesoe!mar. Kalla: Alvsborgs lösen 1571, borsliningsar-

kivets i Umeå rnilirok~rtsamiin~ (originalen i P<amrnararkvet), samt f ~ r Järvs6 J J:son Hanzén,

Jarz~~~bgni.dczrnasfiIk.

l\ledelvärde Högsra Lägsta Nedersta Ovei-sra Variations- (penningar) (penningar) (penningar) rioildedelen tiondedelen koefficient

skattar skattar gamsh; N= 233 rotaiskart 1655 6528 132 3 90 25 % 0 3 5 exiii silver 1332 4032 132 0,49 IFSiEa N=61 totaiskatt 2103 12288 600 4 % 43 Vo 0 3 8 exkl silver 1832 9984 600 0 3 3 Segersta N=74 toraiskatt i 3 52 1 1947 412 3 9'0 28 VO 0 3 5 exkl silver 16 16 5577 144 3,64 Hanabger, Jiittendd, Gnarp N=183 toraiskart i443 6336 192 i % 23 % Q53

e&! silver i363 4800 192 0,5 l

En jarnf6relse med den f6rm6genhetsr0rdeining vid slutet av seldet som fram-

gir av tabel! T , visar att Ptlfioraa var sttirie

1571.

9 alla socknar, oavsett befolk- ningsutvecMing, har måttex p i egerdomsspridningen (dvs variatiu~iiskoeff"scienr- ren) minskat mellan 1571 och 1593.38 Likaså har den rikaste t9ondedePe~ls andel av den totala f~rmögenhe~en krymps, och detta förhallande ar som mest framtra- dande i Färila och Segerssa, ditsa de s o c h a r da:- bekolhingen sjönk under lerio- den. Om de :malthssianska mekanismerna, som Myrdal och Söderberg menade, varit verhamma, borde der ha varit jusr

har

som f6rmögenheash1Pnaderna kfinde

v%ia - Iirmgi mindre kunde vi f6manta en vziizskning~ Nar det gdier de minst f6rmajgna tiondedelarna i socknarna has inga direkta förandringar s k t t : deras andelar har &ar resp. minskat med en procent, o d några Idara tendenser kan iinée upptacks. Det verkar alltså som om urvecklingen - och de tiinkbara orsakerna ska jag strax komma :i14 -har trlngaé ett a n d av de vdbiirgade bönderna if& den gynnsamma posieiori de hade omkring 1570 och placerat d-en bland den stora. massan av mellanstoïa bönder

.ilid

århundradets §Itat.

(13)

~ I L I BOKDER OCH FATTIGA

~.

f.e dlfferencier~ng av den norrlandska bondeMassen kan inte spzras

i

det

har

an- vandla mareridet, snarare har raruecHingeiz @rt mor minskande förmögenhets- skiiii~ader, Däremot karl orsL~en lmappast ha varit ett demograriskt

ryck,

elter-

som samma utveckling ägde rum i onir2den med olika varianter ar befolkningsur- vec?ding: tiiivkt, stagnztion, ti!!bakagång. Drivhafierna m2sre sökas p i annat håil. Resren av uppsatsen ska agnas 2; delta.

8 Af

rnirzdre be<~delse, men 2nd; inte helt möjlig a n bortse i f ~ å n , riar det galler fråmraro3 av en j ~ t e r i i ~ a r e socio-ekonomisk differentieiiarg, ar horaans stadspoii- tik so:^ hade de11 effekren arr en inte obeLydPig del av det lokala s~orbondesPdkret f6rfiyitades &ån landshygdes-as sochar och in till stadei-ila. Hudikvali grundades

1582, och de f ~ r s t a borgarna utgjordes till stor del a\l de landskiSpnaiin som fram till dess hade bedrivit sin verksamhet ute i sockaarca. Dessa land~k6~nilari (sorn genom ~ipprepade prkiiegiei- rnader 1560- och I570-caien fick kronans tillarelse att bedriva h a ~ d e i p2 Bandssygden mot ztt de erlade eli avgilT) var ofia mycket \fi.I'bargade i f~rlaållande till deras ggrmnar i sock~aïca." Olof HaP~aïdsss~ i Faiila var en sadan landsk6áöpmaoa. Laan var soclmesas ojarnf6r:igt ;-ilaste vid uppbtirden av&vs$orgs l;3sen, då han Rcralade &<er 12 000 penningar i skat:, vilket var unge- $är sex galager medelv~rcie;. Hans stora ftrrnögenhet .kh&hrrr en stor del av den stora spridniragen i socknen. 4 Fariia fanfis vid den tiden .r-e andra kapmaal. De rvå andra, Kils och Anders ?Aarcensson, som sannolila var Sröder, vzi- ocksa iolvman. Atminstone den ene (den andre finns inte med i taxerin~gsiangd-en) var Hart, om &a inte extremt, rikare ac soda~u-bcns ~riedeibonde:'~ Landsköpmannen utgjorde sorn regel ett ekonomiskt och socidr rlirshkt P bondesamhället. De d h a r n n som ~Ggra av dem bar visar, inom parentes sagt, aii:

de

f6ihaip~aCBes med pengar och

sikedom: en landsköpman i Delsbo kai;i!Paáes f6r Penninge-Pelle, en i Malsli~gtuna

*&i- f i k e Bengt." Nu, nar staden H u d i h d i anlades, flyttades de flesca med elPer

rnot sin vilja t111 staden %r att bli borgare d-ar." Landskapmanrien van- T ~ L S S ~ T ~ ~ ~ C Y I inre s5 msnga att deras ftirflj~tiiing heit t ö n d e l~~ndsbygden på. rika hush2l!, ixen

eftersom de andå ~,ranligrvfs var mellan

70

och

SO

st>rcken utgjoyde de trots d i

rnell2.n i6och rie procent av d12 htlshåli I Hälsingland.

Det kan emelierrid finnas en möjlighet att den avirsdarad a,. ökande differentie- ring som har har kunnat konstateras endast gôllea den &emrnznsiigznde bondeklassen, och att en do14 pau,perisering h~iincits i ,:i!kixten av d.e obesuttna p-apper-

-La, hcsman och inhysesfolk. Genom ett det rna~erial som I;%yrdai och SiAen-berg

bygg& p5 endast registrerade de boskapsagande hush5ilera sa kiunde %.e in-t f h g a ii1 alla de obesuttna slakten ~ d i d e r bond~~dssse=,.'~ De: ar svårt att få n a g r ~ i saker onz de samhailsgrupper s o m farins under

d

sjalvagande ckatteb6:~- derna, Eidzst &sa ar m~.ntzlssatéa, i sin egenskap av regl;!jaaa sltartebetdaie. 3 e eveirtuella PrzLn;seshionen och h u s n ~ ~ a ; ~ e n befinn-ner sig c-torn vid enstaita tilifirillen

(14)

hitom syrh;iI. Skatireliingderna i

57

1 och

Y 593

ar emellertid sådaria tiPlfaiPera d i de skymtar i nateridet. Iiaftir $ijdpska:ren

1539

skulle enligt hertig

Gris

instruhio- ner Sven husman 5o:n s i med bonden eller haver någon BPoskzp' skatta Irka som bönderna." Aven vid PJvsborgs lösen skulle husmannen och andra obesuttna be- tala." Vad f6rstods da vid denna tid med eermen 'husman'? Enligt Las-Olof Lars- son ertgjorde husmannen -5

1500-

och 1600-talen en kategori som var Marr av- gransade från

hade

böszder och tj~nst-efoBk. D e mer v d b a r g d e hade sannodikt egna hus i anslutning till g%rdsEebyggelsen eller på utagorna, de brukade ett mindre j o r d s v c k ocla ägde ohasr aragon: ensraka

ko

eller sin&retaut ibland rill och med flera lior och en hast. Husman av detra shag var s% jass valbärgade att eie registrerades

i

skattelangderna vid U11 exempel A ~ ~ s b o r g s lusen, vilket ger oss en möjlighet att f5 en uppfattning om deras eh<onomlska s t a t u . Dartiil har det sannolikt och; funnirs en fattigare grupp som sakiiade egen boscad och darfrniör sna- rast var inhysesfolk av den typ vi Hiinner fran senare rider." Larssons karaktezistk

af

Alir~aa,

och pistir I q e t om vad hasmailsbegreppet stod i Norrland.

I

skat- :eliingderna f6r Hälsingland anges sällan vlika husm511nen var, men i w5 socknar f~rteciciiades de sarshlr.

Till hjälpskatren

1539

fanns i Narrbo socken

71

skatteberdande hushabl. F p av dessa aarecknades E slutet av langden som 'husman'. Tre dessa fyra husmän sådde litet kom, alla agde en; e k a w% kor, ingen agde nigon hast, en innehade faktiskt 13 kod silver. Tre besdade cirka BO0 penningar var i skatt, den Garde 6ver 200 penningar. De tillhör darmed de fattigaste hushållen i s c h e n . I Bjuråker skaytade 123 hushåll, varav elva med rubriken 'husman och hush~innor':" Tre var hifinor, atta var man. A l a urom er, (vars enda egendom var 22 h d silver) hade något utsade, _- En av husmaianen ägde en hiise. De bedade i genoimsnitt 21

3

peninimgap i skatt, dvs. bara en tredjedel av sochens genomsnix Spanniridden bland dessa husman var stor: den armaste betdade

56

penningar i skatt, den mest vadbargade 472, vilket anda vár ngstan 200 peezningar mindre an genomsnittet. De halsingsh husmannen passar således bra in p5 Lars-Olof Larssons ailrnänina beshivning.

-

HusmansWassen E6r d l ~ s å , 5ven om de inte specificeras annat ä c i dessa tv2

sochar, finnas nzed i de skatrelangder jag har har anvant, Hertig Karls insl-rlzktio- ner har tydligen följts. Darrned kan vi konstatera att de inte har GX sina sina ekonomiska josi~ioner församra.de i förha8lande till banderria, atminstone inte s i mycket atr des har reducerat den fatsigaste tiondedelens andel av den samlade -Gkmrniögenheten. Nigon kvantitativ tiilviixt av husmansldassen har troligen inre heller agt mm: $:de i det så kallade driingeregistreir

B

576

och i ~nderiagec eiP1 en silverskatt 1 598 utg6r de mellan c e ock fyra procen; av b o n d e h ~ s h 3 l e n , ~ "

I'vfyrdd och S ~ d e i b e r g anf6r som möjlig orsak rill ni-vd9eringen art en befolk- ningsrniökning kan ha framtvingat en sijnderdeining a~ hemmanen vid varje genera- tionsskifie. De gårdar som kanske har drabbats hårdast av en omfattande arv- splittring skulle

d%

ha vari; de mest valb%rgade, eftersom majligheien att ska%

(15)

och (663 Fler barn, alirså blivande arvlagare, da;- ska ha vari; bast.

''

Daraned. berors frllgan om vilken anrsp~asis som varit radande, och om r?eranrlngesJ7scenret vevkl-- gen med nödvindighet morverkar en ekonomisk polarisezing. I Robisheauxs tyska omride ökade de ekonomiska Hilphoina te i s befo4icrlingsailiningen, men der framstår också som r~aturligt eftersom arvssystemet dar iarnnade gården odehd till en enda arvinge.'' I LeRoy Laduries kacguedor skedde på liknande siitc en 'dige-- rentiering, rrots att fleras-vinges;ysoennet var den forh2rskmde principen i alra sam- hailsskl<t, F6rHalingen ar, enligt LeRoy Ladurie, att de sroia jurdigama kucde köna _Y UDD _{L 1}de s m i och skuldsaiea enherer som blev resultatet av dea kombinerzde effekten av bef~iknin~ceik-ri~ige~i och argsysternet. Den stora grupp av relativt jiimiii~a mellanbönder som fram under 1400-talet 4ryi~1pte såledesj och er- satres i den ena anden a~ skalan w sma och fattiga, och i den andra av riora och rika jord~gzre.~' h/lyck; v d e r på att samma mekailismer ha:- varit verksamma i Sverige och Norrland. Gustav "!]asa varnade f61 att d.ei fallris en 'ond och fö~-dar;l- PEg sedvan2 blasrd bonderna att s!$ under sig mer jord an de klarade av att bmka effektivt. Detta kunde de göra genom att köpa upp deiar ax7 de skastehemman som vid ôn-vskiften dekades i

mab bit as.^'

Der ar smrrolikt att en relativt omfattande h e r n m a ~ z s k l ~ n i n g vid arvskften .~6rekom i i\?orrland, itmiastone div samtida X-

sagor att döma.

P2

1580-talet Hagade bönciena på att mrnztdet var 'försvagat och utarmat' på grund av att de SS lange Rade köiiderrivit och sönderpartar deras hemman, syskoneri erilellan.'

'.'

Söndernz l a f r a socken i Hdsinglanzd f6rklarade ;

under 1600-talet i en besvarssitriveise att orsaken till deras fattigdom var att '&ras f . _{oraldrar' hade sönderrivit hemmanen så att 'dar en tillforne laaver varit behalen,}..' a i r sitia nu tre eiier +ra bander uti armod, s o c h e n och oss alla till storsta skada och LCrdar-zr.'j4 Det ar nog rimligt att detta, som det verkar ganska exrrema, Berar- viilgesystern, har forsarnirat n ~ j l i g h e t e r i ~ a för rika ba:~dei- arr egendo;~en samlad. !duruvida Se mest förmögna gårdarna på grund av sszo~ra barnaskaror var mer utsaica f6r ornhtra~ndr stinderdeiningar an andra, ar naiurlig-iis ifire nn~jligt a n avgöra har, men dec ar knappast troligt atr en sådan e7,7eiiruelli tendens sill större familjer kan Ra givit sarskål; kraftigt ootsiag. Barnafö2:anders period i familjerna bör ju ha sammanfaliit n e d deil narmaste tiden efter h e m m ~ n e t s deining (alltså ingan en fiirilzl-lgenhet ilar hunnit byggas upp), och skPPnaderna 1 v i l s t å ~ d kan då h a p - oast ha varit sa stora att de -2 nzgot avgörande satt pherkade barncntdet eller barnrens Clverlevnadschanser.

Era excrem gaidslklpning -$rid arvs14fien

Lati

aPlcs5 ininehdia tv5 mo: c satta tendenser: den ena atr: gål-&ra splittras och att stora formögenheter blir s 6 r a att %imedla f& en generation iiii en annan; den andra att de srn2 brrukningsdela:~ae inte h i a n bli barliraftiga och snart kommer i haiidernoa p2 de mest s7albargad.e b ~ n - derna, scm d~rigewom starker sin sriiilning. Det verkar oneldigela som cm den f ~ r s ~ a av dessa tv2 tendenser varit den dominerande i T-3Slsing:and under

o .

(16)

9

Eva osterbergs f6rmodan att skattesystemet, och sarskilt eie många e:tsraskatterna, reiativc sett gynnade de valbargede b6ïiderna, och att den framsra orsaken rlli dcn d l t skarpare ekonomiska polariseringen San si~kas dar, ar i ljuset av Myrdals ock

, .

Saderbergs arbete inte längre hilibar - helt e n d i - d ~ r f i i r att de ekonomiska Myf- torna av d l t act döma inte vidgades under andra haklten av _- 1500-det. Der be.- der eme8ler:id inte atc skatterna bar avskrivas i sarnmanhanget. Ben ansvällning a\7 ska;tebördan som ägde rum, :tirs; under Erik inen fcamftit d i t under Johan, var _- s i stor arr den timSigmis hade konsekvenser f6r förm;cjgenhet~spri&~nin~en i n o n allmogen. Men om sl~atteroaa inre underblåste itkande shllnader kanske de arart- om motverkade dem? Jag ska så har a~siá~tnlngs~~is våga mig ~å ett något trevande ftirsök att argnmenoera h r att sa var .Ldie~, atmlnseoae i den del av riket som har ar a#tuell.

Enligt Thulin var rnarizalet i Norriand och Dalarna "vida mer personligt" nn E

övriga Sverige - r a r antalet bönder steg, iikades aven rnanriet: "Hvarje i~ushåll utgjorde ett mantal." Det beirydde, forifarande e n l i g Thulin, att små och fiatiga bönder fick prestera lika mycket i extra skabrer och garder som de som satr p; stora gårdar. Extraskatrerna i Halsingland utgick i enlighel dïn-med efter "det %r rillki- iet vararde antalet bönder ..." OmSharlin har raft bosdr ett sadart system att ta

ut exrraskarte~. naturlignrls gynna de rika bönderna och paskynda framv~xten zv

e n srorbondeskikt: en s h c r som togs ut i en viss mangd spannma av varje bonde kunde betyda ruin för der? ene och endast axarginella besvar &r den andre, som i stallet Sianske fick majjlighet att k ~ p a eller paria till sig den minerades hemman. Thulin har s'kers ratt

I

att mantalsbegreppet i Norrland bättre sirerade mot der verkliga anitaler hushall an i andra delar av landet. Men någon exakt 6verensscam- melce fanns inte, och mantalet ftiljde inte de standiga Eulitizationerna i antalet hushilii exrraskattema uttogs inre efter "et f6r tillfillet varande anoder bönder." De uttogs efter det mantal som gallde for årliga rantan - och som jag namnt ovan, ecdzsc sporadiskt uppdateradec - och dar 14 rnazrcd utgjorde en gard.'%Ven ett n ~ a n t d var inte alitid en bonde. I rakei~skaperna Srins gott om exen+ p i b t i ~ d e r som innehade mer an exr mantal. Ger verntar solla om det gjordes f 6 r s ~ k att berika sig genom att för~farva så niyckecer; jord som n~öjlipt, Men de: betydde också att de som gjorde sådana f 6 r s ~ k asatres ett h 6 g ~ manea?, vilket

i

sin eur innebar ölcade sliatteb6rdor: av: manrds innehav t ~ i n g a d e fram dubbla d a g o r , och så vidare, Ftirutsasr~P~garna f ~ r a x ett srort hemman (uppkommet genom till exempel

k5ip

eiler alv) ocksisa skulle ge ert större ti~rersi<ott var under dessa f6rbillandeil att tiii- gingen på arbasluaft var gcd, sa att det tillköpra Aem~rranet kunde brukas lika elfelctiv: som det ftirsta, och darrned också producera er1 överskott (om an mihan- da liret). Arbetskraft i detta sammanhang kan knappast lrata annat an tjiii?stefo!k eller vuxna barn. Ett storo, baskraftigt hemman

p2

mer an etr rnant-ai (med årfd- iande skarter) borde alltså helsï ha

h&

en stor arbetsstyrka i hushallr~. Den bonde

(17)

L%K4 BOkDEiI OCII FrlSTIG.4

som kurxde kombinera dessa tvi - jord och arbetskafi -- kunde ocksa sakert stigs fram som en av de mest vaibiirgacie. Huru.vida en s2dai-i tiPlg2ng p% arbetskwaft wrkiigen valar f61kianden ar sv%l-t att bedöma, men som f 1

. .

ilar sext var husrnansHassen, som hade kunnat utgara en arbei:shafrsresenr, hten i

landskapet, ock av det sa kallade dïangeïegisrret

1576

frarngar act atmlnsroioe det manliga legoi'olkt var fåtaligt: endast 260 d r k g a r 1 hela landskapet." Om vi (utan några stiorre belagg) anier att pigorna var dubbelt så många (h~innligi tjacs-- teloik va.r i allmänhet vanligare) skulle det betyda a n högst fenaton procent av

hernmaneio överhuvudcaget hadr chansep acc aialita r-ragon arbetskrafr ~ntanfar fa-- miljen. Der ar berydiigt mindre an vad som kom att bli f6ri1alIandrt redan under slutet alr 1600-talet or11 framfar

d1i

178O-ta9et.'%edan Gzstair Vasa uppmark- sannniade problemet och klagade över att "en part aff vndersitherne tage sich store heman b r e , icke achtendis hwadt store hennan kräffie och behioffbe, som i r att &eren weEl trzdis, dijkes och gipdis sl<LaPL, Chet doch sadane faotsrecker lithet be- renche eller achze \vele

..."

'"

Om ahetshafien saknades faiins i s; fal1 bara et:- arinat satt att berika sig p2 innehavet av flera hemman: at: på nagot san hrhindra att skatterna ökades i samrna takt som egendomari-ras mantdsss.mma. Nar fogde- räkenskaperna för si!! exempel Angermanland granskades i kaminasen misstänkte man dar att rika bönder sj?sterna:iskc lade under sig maizga inailtal, och sedala med ohederliga metoder - mutor till ~olvmannen - fick dem nedskrivna till ett mantal.""~ ilur lat: det kan Iia varit att lyckas med sådana afhrer ar svårt art veta,

I 7 P sen att

På 1570-talet fanns i Kliilsingland ett 'ioverskott' av manra!, i den be3

d-l

många berader apde rner an ett mantal. Mantalssig-hm ölrerstiger 1571 antalet skattande hushåil med

i35

(3

264

mantal mot 3 133 sl<attebetalare)."' Som vi sen var ocksi de ekonomiska Hyftorna större 1571 an

a

599. Det slzuile kunna tyda p2

att storbönder vid den f6"nrïa ridpunkten lagt under sig hemmansdekar

p%

beiiost-. na3 av de fattigare grannarna. Men den lavin av extraskatte: av olika siag som johan III slappte loss försämrade gradvis deras stallning." Bland de bönder som alla sliattade f61 etc rnanrai kunde visserligen gardarcas bärkraft variera, vilket gyn-

nade de någor barrre stdida. G e m m att successivt unridga gården genom kiop elier byten eller på annat satt, kunde Ijrstås en bolade till en viss grans h a k a sin rike- _- d o x , ulan att sliattebördaiz \.&te. Men den ambitiöse bonde som ville ca ett ytter- ligare steg genoin art s12 ihop flera enheter till ett stort gårdsbruk kejdades av att extiaskatterna (Pihorn f6rstås arliga fantan) iokades i motsvarande grad. För varje mantal ipkades skacr~iiy~dighecen, och det blev allt mindre ioclcreinde att k6pa upp grannhen~mnan. Det iir ocksa under den har tiden som man i Pandskapshandling- arna itan hitta flera exempel p5 hur bander hegart att

B

bli nedskrivna med ett mantal, nar de f&hoppningar man hist om att kunna bruka ett sammanslaget hemman inte visat sig vara realistiska. Det ar eappenbarfigen bristen p2 arbetskraft som fin banderna i de feljande exemplen a:z Inse att deras gårdars norninejia barkraft inte svarat mot den verkliga.

I

Färila bodde n72 Brödel; Jaia och Erik

(18)

Eiaivarsson. De P~nehade tilisarnmans et: 'litet- hemmali (som sochens tolvman shev i etr intyg om saken) och emedan 'de kunna icke va! hjdpa sig p5 en så Iiten lott drog Erik, den aiadre brodeix, :il; Minebo socken och fick sig et: hemman dar ...' Jon, som stannade kvar, kunde inte Mara av bruket alr hexmanet. Y3an f ~ r m å d d e 'nu icke liingre nedraga tv2 mantal', och darför bad rolvn-n~nnen att k m m a n e t skralle

f i

rahas som est mantd, 'f& sin fatigdoms skull.' " FFdn Jzrvss

finns liknande skrivelser, bland acnat om era jon Persson i Boda som Star f6r rva mantal uti d5a pilagot och ar nu airöver bliven mycket försvagad- och ~itarrnad ...'

ida3 ville ocks; f5 sitt hemman nedsatt elii ett maasal. Ert sisia e:cempel får gd!a Oluff Jonsson och hans mag Esbjörn, som genom alv och kjep (detaljerna ar Bitet oklara) hade san ihop ett hemman om tre mantal som de brakzde. Tolvrniinnen intygade nia atr de hade s i 'iitet att bygga på' arl- de borde

B

'bliva av med det tredje mantalet 0th utgöra till kronan som pilagt bliver efter r~iå marital.' 64 At; det var angelager att slippa dubbla udagor ftir a x ett sammanslaget eller utöitat hemman skulle kunna bli basen $61en f6r:n6genRetsuppbyggnadd fraxgir, slutli-

gen, av fö!jande fall fr5n Afta. Talvmgnnen klagade på en Anders Ersson, son till kyrkoherden i Orsa, som hade lycitats komma aver ett heinman, och som nu kren ville 'riva med

vd&

ett anina; heminan frin en granne. Ftir dessa ma =%dar a - avs'g dessutom Imdeps att 'icke göra mer darav Zn ett mantal, dar tillf6rne alltid havpr g21 tvi mantal av? ty de gro iika scora och lika skatt utav går ...' 65

Situationen vid sekelshhet styrker sannolik~eten i denna förldaring. Då över- steg skattebetalarnas anrrl vid hjdpskatten E

593

det behaina man;&: i laizdska- pet (ett mansal k ~ ~ n d e alltsa d6lja mer %n ett hushåll). Några a r de bönder som tidigare hade besuttit flera mawltd luade nu

Bst

sin ekonomiska ssdlning f6rsva- gad, bland annat p5 grund av sl<aiartesystemets utformaiing. De hade inte kunnat anvanda sina utökade hemman ;il3 att hrbättra sin stallning, utan i sra'let narmat sig genomsaittet i 6iirrnögenhei~

Samtidigt som de bönder som innehade två eller fler mantal allts;

ngde des

av dubbla exrraskaiter, medgav man frin 0th med 1580-tdet att de Paenrna~a som -var åsatca ett heit mantal, men i var mindre och svagare .On 'normalhem- manet', skulle k u n x f i nedsiit~ningar i skattebördorna efter lokda rannsakni~~gar. Niedgkandet ga!!de hela riket utom hertigd6me: dar sarshlda regler gdide.6Qet- ta bör ha inneburit att smi- och meilanbönderna inte drabbades så hart som de annars skulle ha gjort, och att de darmed bzttre kunde bevara sina positioner I. f6rh2llande 1il3 de rika bönderna.

De ekononiska oiiikheterna hade utjamats - eller rattare sagt, ekersom h r - andringarna inte ar sarskilt stora: olika fkrorer,

dar

skatterna och bristen

p5

ar- betshaft var

w:,

hade under Y 500-talets tre sista decennier medveiniat till att ten- denserna till 6kade Mykor och en annu skarpare markering av s t o r b ~ n ~ e s k i k t e ~ halits tiIlb2ia." Ett skkt av rika Söxder fanns fortfarande vid seldets slut, men deras stdlning hade inte starkts av den föregiende uaiecldingen, De torde

(19)

(20)

gang av extrasliarrerna noterade att de i Varmland "ej salian [var] vasenriigen ändrade och nedsatta..." F E Bergfalk, Om z~tomorzlentliga peizniizgehjjilper till kronaiz under sekstoizde århuizdrndet och böyan afdet sjuttonde, Uppsala 1833 (uppsala iiiliversirets årsskift l S%), s 49.

7 Janlieii MyrdalIJohan Söderberg, Icontinuitete~zs cb~lilzaiqzik. Apar ekoilonzi i 1500-talets Sverige, Stocidioim 13W, s 200.

8 Janken Myrdailjohan Söderberg, I<o>ztinuitetens hnamik, kap. 6.

3 Se exempelvis Thomas Robisheaux, Rum1 socieq and the rea~chfor order in ear& nzoderiz Germanjr Cambridge 1983, s 69, 85. Aven Giirither Lotces, Popuiar C~ilture and the Early Modern State in 16th Century Gerinany, i U?lder~-ta??diizgl'opular Cultu~e. Eu~opefom the iWddleAges to thelvineteeizth Centny (ed. Steven L Kaplan), Berlin m fl orter 1981, s 156. Werner Rösener, The Peasanwy ofEurope, Oxford 1994, s 151ff. Aven Bjorn Poulseil, The Necessity of State in Early Modem Peasant Society. Scaizdinavian jollrnal of Histor:y 1937, vol. 22. För Frankrike, En~manuel LeRoy Ladurie, The Peasants ofln?zgz~edoc, Wiiiversity of Hlliilois 1374, s 84fE

16 Se t ex Eva Osterberg, Kolonisation och krisei; s 259. Eva Osterberg, Svenska lokalsamhällen i förändring ca 1550-1850. Participation, representation och politisk kultur i den svenska självstyrelsen. Historisk Edshrz,f? 19873, s 33 1. Nils-Erik Villstrarid, Aizpassuing ellerpmtest. Lokalsamhallet infir utrkl*ivniizgaiïia avj%@lk till deiz sveviska krigsnzakteiz 1620-1 679, '<bo

1932, s 30f. Thomas Robisheaux, The World of theVillage, i Handbook ofEz~ropean Histoy 1400-1600. Late Middle Ager, Renaissaizce and RqOr?mztion, vol I( Structz~res and Assertiorzs (ed. T Brady, H M KOisma~l, j D Sracy), Leiden 1334, s 96, 102. Thornas Robisheaux, Ruinlsociet)i and the seai.chj%r ordel: s 69. Se också fdugues Nevew, Commentarl from a Erench Perspecrive, i Resistaizce, _Rep~esentation nizd Comnzunip (ed. P Blickle), Londo11 1997, s 52.

l I Giinther Lcrtes, Popular Cdture and the Early Modern State, s 156, 165.

12 Steinar Bmsen och Giinrher Vogier, Comrnunal Autonomy and Peasaiit Kesistai~ce in Northern and Cenrral Europe, i Resis~nce, Repi.eseiztation and Conznzunig s 24. 13 GustafVasas registratur, vol. 21 (1550), s 267.

14 Strödda kamerala handiingar, vol. 55, nr 57. Kaii~inararliiver, M. 15 Strödda kamerala handlingar, vol. 55, nr 5 l . Kammararlcivet, M.

I 6 filmogens besvär, Forslcni11gsar1llvei i Umei, microkorrsamtingen.

17 filmanr om 1539 ars iljalpskatt, se Sam Hedar, Karl M:s förmögeilhetsbeskattningar. En undangömd källa till var inre historia. Historisk 7ldskr$l937. En avskrift av Hertig Karis brev finils i Lennart kbldersson Palm, f\'ldn?ziskor och skör&7< Studier h~iizg agrarhistoriska ir2etodproblem 1540-1770, Göteborg 1393, s 301 samt i Bergfalk, Om zito~izolzlentZig~zpei?-

ningchjalper, s 100.

18 Sam Hedar, Karl 1X:s f6rmögenhersbeskartningar, s 363. Nar det galide tiondeuppbördeii lär 'smitare' ha varit avskydda av den allmänna opinionen, särskilt i Dalarna och Norrland, och samma interna 1;ontrolimelianismer torde i så fall ha varit verksamrna aven har. Se Lennart Andersson Palm, iMnnniskor och ,körakr, s 227.

19 Hjalpskatrelar~gderna för Norrland finns i I<ammararkivets landskapshandlingar: Norrland 1533:S. Jag har använt mig av Forskningsarlllvets i Umeå kopia i micr~kortsamlin~en.

(21)

k l i 4 BOKDER OCH EATr1G.X 20 Se Jalikeii Myrdal, 1500-talets eliononiisla geografi. Boskapsskiiisel, aiierbruk och förmö-

genhet. Bebmlsehistoiisk s k d j k r ~ j 1937, nr 13, s 93.

21 Se Maj Florin, Silvrets roll inom bondebygderna kring Dellensjöarna och övre Lji.~snail. Srieizska kuliurbildel; Ny följd, band 6; Stocl&olm 1938. Belaggen ar naturligri-is, på grutid av kallmaterialer-s ymnighet, rikligare f6s 1700- och 1806-talen i i i för de föregående år- hundradena.

22 1 den region som Robislieaicr studerat agde deii r i h s t e tiondedelen ca 26 O h 1528; drygt

femtio år senare Ilade andelen vuxir tiii d r y g 49 O%. Se R o b i s h e a ~ . ~ , Rzlral Socieg a d the

srarch,fir ode6 s 85.

23 Sten Claëson. HrFrddshövdifzgeam2betet i seunzedeltin'e>zs och Gustav 1 h . i Sverige, Lund 1987. Marja Taussi Sjöberg, Rätten och kvinnoifzn. Från slUkti7~nkt tillstatsnzakt i Suerigeyå 1500- och 160O-tnleiz, Swcldiolin 1996, s 47. Sören Klingnéus, Böiider b!ir ~rapeilsineder. Proto- industriell tilluerkrlitzg i i7iF~ke uader 1600- och 1700-talerz, Uppsala 1997, s 196. Jan Suii- din, For Gud, staten ochjilket. Bmtt och r a t t s k ~ p ~ ~ i r z ~ i Szievige 1600-1840, Lund 1992. s GSfE En sysreiriatisk analys av inonopoliseriiigen av c o i v n i a i a u p d r a g e skulle kunna axivindas som en matare p5 en förmodad elits stallniilg i bondesanitiället, men lailgdeil på ~ippdrageii säger ingenting om de inte särts i relation till haraderrias eiler tingslagens befolli- iiingssrorlek. I ett iiter liarad ar der Hart att samma personer oftare måste återkonii~~a i i~amndeii, eftersom korikurrensen o~xi uppdragen var riiiildre an i stora härader, Hittills liar sidana aspeliter inte beaktats, sa vitt jag vet.

24 A\. 22 tolvman i tingslaget åren 1651-1604 har jag identifierat l 6 i hiaipsltatrel'irigdeino 1599. Dornböckerna ar Halsinglands dombok I G01 (fiiails i Hälsinglarid 1 GO 1 :X) och domböclier för Gävleborgs län 1601-1634 (finns i Svea ho\~rarrs arldv).

25 För edsgardsi~istitutet, se Bengt h l i a r l o o , Kommentar till Hans Eyviild Nass. (n'orslc) Historisk skd~skïzj 1 93 1 :2.

26 Svea Hovratts renoverade domböcker, Uavleborgs län

.

Järvs6 6/12 1602, 27 Haisiilglaild 160 1 :S.

28 Halsinglaild l GOL:8.

29 Svea Hovratts renoverade domböcker, Gaideborgs lan, Jarvsö 1 1/12: 1601. R4, "'Q~rar~iero- ger" har förmodligen något atr göra med sadesrensning.

30 Gösta Boethius, Borgligerspenningar, sinörtionde och liotal i Norrland 155441601. &to- rijk Itdjkrz@ 1325.

31 'Dessa liemman äro öde och lagde under andre hemman', står det i Hälsinglands fogdesii- kenskaper. Ett ödelagt hemrrian beiydde visserligen inte alltid en demografisk miiisliiling med en familj: hrhållanden har säkerligen varit al7 samma slag som det Sven Lundk\-ist visat n å nordnorrlandska socla~ar vid Aivsborgs andra löseii. 1t)laiid har ägareil till der blivande ödehemmanet flyttar och salt jorden till grannarna, iblanmd ar det grannarna sorii sköter jorden för en anka och heniles barn. och med en del av avkastniiigen försörjer dem. Se Sven Lundhist, Resurser, skattetryck och fattigdoni i 1610-talets Sverige, i bör do^; b h - del; böld i 1690-talet1 Sue~ige (red, hlargareta ReveralRolf Torstendd~l), u. o. 1979, s i 50f. Ett odehemman var aiiaå inte dlcid folktomt, meil rimligtvis måsie eii ornfd~rande ödeliig- gelsr ocksa peka på er1 demografisk tillbakaging.

(22)

j%skar~za, ånbok 1995. Redan Hails Forssell visade art det kunde vara stora skillnader mellan jordeboksmanral och tiondemailid i Norrland: se Haris Forssell, Svenge 1571, Stoclr- holm 1872-1883, s 41.

33 Janiien b/i17rdd1Johan Söderberg, Kontinuitete~zs dynanzik, sarskilt s 210ff.

34 ,Ulmänt om &\.sborgs löseii, se Hans Forssell, Sverige 1571. Jailleen hIyrdal, 1500-[alets eiionomislia geografi. Boskapsskötsel, akerbruk och förmögenhet. BebI~gelsehistolisk tid- sk~zfi 1987, nr. 13. A-vid Enqvist, Iiilediiing, i Medelpad 1571 (Det gamla Medelpad, nr 7,

l!. å).

35 Forssell tvivlade på arr husmannen i Hälsinglarid upptogs i langderila: se Hans Forssell, Sverige 1571, s 44: ",..husiniin synas t , o. m. ej vara taxerade i denna t r a l a n Förmodligeil saknade Forssell särskilda rubrilcer för husmaililen, nien sådaria fanns som vi har sett bara i ~lndantagsfdl vid hjälpskatten 1593, trots att denna kategori sannoiilir taxerades. lJidAlvs- borgs lösen betalade sju personer i Jarvsö, som bara ägde en ko vardera och för övrigt var dr fattigaste i soclineil, skatt. De srammer in p5 beshivniilger1 av det typiska !iusmaiislius- hallet, och jag utgår har från att husinänneil d d j s i rannsahingslängderna aven 1571. 36 Hans Forssell, Szie~ige 1571, s i 4 5

37 Rannsakningslangden för jarvsö socken finns publicerad i J ]:son FIarizéil, Jti;-usög2rdamas filk. Dess om;.Zde och villkor; bjtar ochgd7,dar intill 1800-talets mitt, Ljjusdal 1947. 38 Soin jainförelse kan iiainnas atr de rikaste böndernas aildeiar alr den samlade förmögenhe-

teil 1571 i de har sockilama var u-ngefar lila stora som i Leksand, enligt en annan uridersök- iliiig. Se Elisabeth VVeiinersten, Redarvets sociala regelverk - om slakien, gården och jor- deii i Ullvi b75 i Ulf Sporrong1 Elisabeth \Vennersten, i\Jarke;~, g&-deiz, slak te^^ och aruet. Meddelande nr B3 l från iiulturgeografiska institutionen i Stocldlolm, Siockholm 1995, s 245.

39 Allmänt om landsköpmärinen, se

8ke

Sandström, I'löjande bo~a7.e och handlande bön& IWötet i~ellan del? europeiska z~rbaiza ekolzonzin och uasatideizs Sverige, Stockholm 1996. O m landsköpmännen i Malsiilgland, se P M Widmarlc, Beskrzijzi7zg o,fiue~p~ouiii.ien Helsirzghnd hömizde till Geflebo~gs I&, Uppsala 1860, s 275&

40 Malsingland, 1573: 1 samt &shcrgs lösen 1571. 41 Hälsingland 1582:7.

42 S\reil Brun, Hudiksvalls historia, del i: tiden 1582-1800, Hudilisvail 1932, s 20f'f: 4 3 janleen ihfyrdailjohan Söderberg, Koiztinuitetens dynanzik, s 203.

44 Lennart Andersson Palm, 1Wa;zi~iskoi. och skörda6 s 303. 45 liaiis Eorsseli, Sverige 1571, s 17.

46 i-0 Larsson, Icolonisation och bt$olkningsutveckling i det svenska apliamhallet 1500-1 640, L u i ~ d 1972, S 175ff.

47 Norrland 15998.

48 Hälsingland 1 5 7 6 2 och 1599:7.

41 Janlien I\dyrdal/Johan Söderberg, I<ontinz~itetelzs htzanzik, s 217ff. 50 Tharnas Xobisheaus, Rzt~alsocieg and the seitrchfir ordei; s l27f 5 1 Emmanuel LeRoy Ladurie, The Peasants of Lit;zguedoc, s 84fE 52 Gustavksas registratur 1555, vol. 25. s 262ff.

(23)

S ~ N D L R CCH FI;TT!GI

54 iJlrriogeiis besvar, Alfia 2211 1533. Forskniiigsarkivei-s i Urnei niicroliortsaixling.

j j Thulin, Ol7i iiinïlkzlet, s Gjf, 73.

56 Att de: så fungerade framgår av raiienslkaPeri-ia för kostgärderria 3 582 och 1585, for ate Iiaiivisa till ett par exempel, Se Halsinglarid 1582:7 och 1585: l .

57 L:alsingiand 157h:L.

58 Se Börje Harnesk, LegojGik. i>:.iii/ga;; pigor or/, böi~der i 2730- och 1800-tillei~s Suerigc, 'Cm& 1990, s 196ff. På 3500-caler \-ar bruket av tjaiistefolii, ei~ligt Forssell, o~aii1;gc: se bans uppgift som refereres i Jariken Myrda!/Johaii Scderberg, Kolztilzuitete17s -~,lznlrzik, s 218.

59 ibLai1dat cill alla rikecs innebyggare om den cljm tiden mii-i, 414 1546. Guscz:- 7,'asas regist- rarur, vol 18. s 30ff.

b0 Se Johar1 Nordlaiider. 5nderla;manneii Evert Hindersson p5 P-Ioirns gård Hans slakt och gminai; Stocltholrn 1343, s 34 (i'Vorrldi2d~kit ~nizlinga7: hake 17).

51 Se Forsse!!, Suerz'ge ! 5 i , s 44-46. liisserligen var etc visst ai~ta! bönder pTi grund av tiilfillig f ~ t t i g d o ~ n befriade fiåii sii_atrsri, men Z andra sidaii sira nian Q C I ~ S ~ ;tcm~ria ilijg att k-en ej nnaiirjissatra, obesurma hush31 bcralade Alvsborgs lösen.

62 'n1 extrasliarierna i Häisi~~giaiid, se

I>

Fl LVidmark, Nesk:.$ii~ig bj~~erplavi?zsen ffel'elsiizg- la& lrap. 13.

63 Eiälsirig!and 1574:4.

54 1i:Jsinglziid i568:3. 5::eiilpleri yc!ts åarmirisrene iiågor modifiera! Tliuliïis påstaeilde att .>.

ingen bonde gerna räknades för iiiei an 1 manr a!..." Se l'!~ulin, Om ~iznnitzlet, s 62, 55 iillmogeris besvai; Alfta 814 1581, Fnrsluiingssr1;iver i Urnej, mili;.oltorrsaniliiigen. 66 Tliulin, Om 77zilntrlle~ s 54f.

67 Dei faltrum att nivelieringen gick snabbast i de sockiiar - Farila och Segersra - soiii upplev- de en Defoliuiingsrnii~sknii-~g talar för acr arbecslu-aftsbrist veridigeil har mrir e11 fditor i deria sainmai~liang.

G8 Urban Sikeborgs mycl<et intressarira !iaaïrliigg!li~lg av fogdens i Hilsingland, Anders Sig- fridsson Raiarnb, slditkiets, vacker onekligen sådana rankar. Se Urban Siiteborg, ,A.~ldei.s Sigfridssi (Ralamb) och hans slakriu-ets i Hälsingland. Slakt och havd 1392:34.