HS BIBLIOT
1991 -09- 0 6 I
ORGANISATORISKA ASPEKTER PÅ BANKERS RISKHANTERING
av Lars Engwall
Denna uppsats har framställts inom ramen för Statens industriverks projekt om riskbedömning. Den bygger på arbete inom ett forskningsprogram om bankers anpassning till förändrade konkurrensvillkor, som genomförs med stöd av Första Sparbankens stiftelse för vetenskaplig forskning.
ABSTRACT
The purpose of this paper is to illuminate the recent problems within the banking industry by means of modern organization theory. The setond section of the paper discusses the development of this theory through a successive challenge of the work of the classical authors. Three tendencies are particularly stressed: the limitations of individuals, the complexity of human interaction and the importante of the organizational tontext. A subsequent section applies this reasoning to the banking firm whereby different organizational explanations to the recent problems are discussed. This analysis points to an increased need in bank management to consider the human aspects and the special characteristics of the banking firm.
1. Bakgrund
& 1990 var världen över ett dystert år för bankföretag. Även svenska banker drabbades av betydande svårigheter. 1 det amerikanska banksystemet uppstod redan för några år sedan uppstod besvärande förluster i de stora affärsbankerna efter omfattande lån till utvecklingsländer. Under det senaste året har sedan amerikanska banker i allmänhet, men sparbanker i synnerhet, haft stora ekonomiska problem. 1 samband med dessa händelser reses frågan, hur det som hände kunde hända. En hjälp att svara på den frågan kan man få genom att relatera utvecklingen i bankerna till kunskaper, som under åren har utvecklats om organisationers funktionssätt. 1 denna uppsats ges därför i följande avsnitt ett kort sammanfattning av viktiga drag i organisationsteorins utveckling. Därpå relateras denna till bankföretagets speciella villkor.
2. Lärdomar från organisationsteorin
Modern organisationsteori kan sägas ha sitt ursprung i arbeten som presenterades av en grupp klassiska författare i början av seklet: Henri Fayol (1916), Frederick W. Taylor (1911) och Max Weber (1922). De gjorde relativt säkra uttalanden om hur organisationer fungerar och gav normativa utsagor om hur de bör utformas. Den senare utvecklingen inom området har i stor utsträckning inneburit att man pekat på tre slag av begränsningar i de klassiska modellerna. Dessa har gällt klassikernas syn på individen, samverkan och sammanhanget (jfr Engwall, 1982).
2.1. Individen
Vad gäller synen på individen påpekade redan på 1930-talet företrädare för den s. k. Human Relationsskolan (jfr t. ex. Roethlisberger & Dickson, 1939) att individers behov inte enbart är av ekonomisk karaktär. Inom denna forskningsinriktning genomfördes många studier kring produktivitet, trötthet i arbetet, motivation, etc. Dessa ledde i sin tur på 1950-talet till ett antal modeller som behandlade behovsstrukturer hos individer (jfr t. ex. Herzberg, et al., 1957 och Maslow, 1954). Dessa stimulerade senare till olika slag av experiment med självbestämmande inom ramen för alternativa produktionssystem (jfr t.ex.
Industrial Democrucy in Europe, 1981 och Thorsrud & Emery, 1969).
Den förändrade synen på individer i organisationer gav också upphov till nya angreppssätt i organisationsforskningen. En sådan yttring var en tendens att fokusera på aktörerna i analysen. Denna syn härrör från principen att verkligheten är en social konstruktion och att studier av organisationer skall utgå
från individers erfarenheter snarare än strukturella förhållanden (jfr t. ex. Berger
& Luckmann, 1966).
Det framfördes vidare av företrädare för den s. k. Carnegie Tech-skolan (Herbert A. Simon, James G. March och Richard M. Cyert) att organisationer inte fungerar i enlighet med beslutsfattares intentioner, framför allt p.g.a. att individer inte kan beakta alla alternativ och deras konsekvenser. Beslutsfattande kan därför förväntas vara mer präglat av satisfiering än av optimering (jfr t.ex.
Cyert & March, 1963).
2.2. Samverkan
En andra invändning mot den klassiska synen rörde samverkan mellan individerna inom organisationer. Ett viktigt resonemang i detta sammanhang presenterades i ovan nämnda arbete av Richard M. Cyert och James G. March.
Det underströk bl. a. att organisationer tenderar att ständigt ha olösta konflikter, att försöka undvika osäkerhet, leta efter lösningar som svar på uppkomna problem och att lära från tidigare händelser. Detta synsätt utvecklade March i senare studier, vilka innebar att han också underströk att organisationer vanligtvis har oklara mål och inte sällan flera motstridiga syften med sin verksamhet (jfr t. ex. March & Olsen, 1976). Under sådana betingelser kan beslutsfattande bli mer en fråga om att hitta lämpliga problem för kända lösningar än att finna lösningar till uppkomna problem. Beslutsfattande blir då i ökad utsträckning en fråga om maktkamper och efterrationalisering av beslut (jfr.
t.ex. Pettigrew, 1973 och Brunsson, 1985). 1 dessa processer är såväl formella som informella kommunikationsmönster av stor betydelse.
Ett fundamentalt problem i samarbetet mellan individer i organisationer är den differentiering som uppstår mellan människor med olika arbetsuppgifter och olika orientering. En viktig uppgift för en företagsledning är därför att söka integrera företagets olika delar så att de arbetar för ett gemensamt mål (Lawrence & Lorsch, 1967).
2.3. Sammanhanget
De klassiska studierna utgick från att organisationens sammanhang saknade betydelse. Därmed skulle vissa generella organisationsprinciper kunna användas för all typ av verksamhet. Mot detta invande man redan på slutet av 1950-talet att organisationer inte är slutna system och att deras interna utformning i stor utsträckning påverkas av organisationens omgivning. Detta ledde på 1960- och 1970-talet till att man ingående diskuterade dels hur en organisation avgränsas från sin omgivning (jfr t. ex. Starbuck, 1976), dels hur organisationer kan och bör anpassa sig till omgivningen (jfr t. ex. Lawrence & Lorsch, 1967 och Aldrich, 1979).
Det konstaterades vidare att arbetsuppgifterna, organisationens prodz&onsteknoZogi, har stor betydelse för hur verksamheten kan organiseras.
En rad empiriska undersökningar (jfr t.ex. Hickson et al., 1969 och Woodward, 1965) kunde således visa att produktionsprocessen i stor utsträckning bestämmer arbetsfördelningen inom en organisation. Dessa studier pekade också på de speciella problem som uppstår, då flera olika produktionsteknologier används inom en och samma organisation.
Slutligen har det i ökad utsträckning påpekats (jfr t. ex. Child & Kieser, 1981;
Kimberly et al., 1980 och Kimberly, 1983) att o r g a n i s a t i o n e n s hzktoriu är betydelsefull för dess utformning och effektivitet. Traditioner inom organisationen och tidigare åtaganden kan förväntas utgöra betydande begränsningar på det aktuella handlandet. De innebär en organisatorisk tröghet, som dock också kan ge positiva effekter i form av en buffert i tider av snabb förändring.
3. Den moderna organisationsteorin och bankföretaget
De nämnda invändningarna mot den klassiska organisationsteorin har huvudsakligen kommit fram i studier av företag och myndigheter. Få motsvarande studier av banker existerar, men den följande framställningen kommer att visa att begränsningarna hos klassikerna också har sin motsvarighet inom bankföretaget. Detta kan i sin tur ge perspektiv på de händelser som berördes inledningsvis.
3.1. Individen
En viktig egenskap i tjänsteföretag såsom banker är att de av tradition har låga kapitalinvesteringar och att de viktigaste tillgångarna i stället är de anställda.
Rekryterings- och utbildningsfrågorna blir därför av mycket stor betydelse. Den gängse metoden i banker har varit att man tillämpat vad som brukar kallas Ungsiktig socialisation, d.v.s. att man har anställt unga aspiranter som sedan successivt har utbildats internt. Denna tradition att gå den långa vägen inom bankverksamhet är djupt rotad och kan tolkas som ett resultat av kraven från tillsynsmyndigheter på förtroende och stabilitet (jfr nedan 3.3). En finsk studie från 1960-talet drog således slutsatsen att fastän “bankanställda inte uppvisar andra personlighetsegenskaper än folk i allmänhet [uppvisar de] en gemensam egenskap: försiktighet” (Remi& 1960, s. 219, min översättning från engelskan).
På samma sätt har en amerikansk studie (McMurry, 1958) pekat på att banker är benägna att beakta säkerhet framför kreativitet när de rekryterar. Härigenom menar han att bankanställda tenderar att vara personer “som tillbringat hela sitt yrkesliv i välstrukturerade befattningar [och som] har små möjligheter att ta
beslut, ta risker och i synnerhet att verka genom andra” @id., s. 95-96, min översättning). Av denna anledning tenderar personalomsättningen inom banknäringen också att bli lägre än i andra branscher.
De beskrivna rekryteringsprinciperna, som i princip lett till en begränsad benägenhet att ta risker, har haft sina begränsningar, när bankerna kommit att möta nya arbetsvillkor i form av avreglering och snabb teknisk utveckling. Detta har lett till problem oavsett hur bankledningarna hanterat frågan. 1 de fall då de förlitat sig på de traditionellt rekryterade medarbetarna har dessa, helt naturligt, haft begränsade kunskaper om den nya dator- och kommunikationsteknologin och de nya finansiella instrumenten. Om bankledningarna å andra sidan har rekryterat nya medarbetare med specialkunskaper har dessa i stället saknat specifika insikter om bankverksamhetens förutsättningar.
Oavsett hur bemanningen har skötts har de händelser som inträffat klart understrukit behoven av långsiktig inlärning inför nya arbetsuppgifter. Ett tidigt exempel var lanseringen av de nya instrumenten såsom optioner och terminer, som ledde till ett omfattande “Följa John”-beteende. Uppenbarligen insåg inte alla aktörer den fulla innebörden av sitt handlande och efteråt var det många observatörer som undrade hur så många personer kunde fatta så många dåliga beslut. Liknande omdömen har senare kommit i allt större omfattning i samband med den finansiella kris under hösten 1990 som nämndes inledningsvis.
En viktig förklaring till det skedda synes vara att bedömningarna gjorts i ett socialt sammanhang. Vissa aktörer har med tiden kunnat bygga upp ett förtroende, som medfört att deras ställning inte skärskådats. Lånen och köpen av värdepapperen har i stället betraktats som oproblematiska, som en riskfri standardlösning. Man har litat på andra som i sin tur litat på andra O.S.V. Att någon eller några i denna kedja varit överoptimistiska eller helt enkelt undanhållit information, vilket inte är ovanligt i organisationer (jfr t.ex.
Morgernstern, 1950 och Pettigrew, 1973), har ytterligare förstärkt problemen.
Motsvarande sociala mekanismer har också varit av vikt, då de banker som tidigare inte haft en utpräglad orientering mot företagsmarknaden sökt sig mot denna i en strävan att efterlikna de stora affärsbankerna. De senare har genom sitt exempel definierat vad som är en fullvärdig bank och har därmed skapat förebilder för ledningarna inom andra typer av banker. Detta är heller inte unikt för banknäringen utan har av diMaggio & Powell (1983) identifierats som en viktig mekanism bland organisationer. James G. l&arch och Guje Sev& (1984, min översättning) menar till och med att “mänskligt beteende ofta mindre är en fråga om val än en fråga om att imitera vad andra ger”. Denna omständighet kan i sin tur förväntas leda till betydande problem, eftersom en imiterande organisation i allmänhet har mindre utvecklad kompetens än dem som den söker
imitera. På nytt kan man peka på svårigheterna att få tillgång till fullständig information och att behandla ens vad man har till hands på ett relevant sätt. Den normativa konsekvensen blir därför att kritisk granskning och ifrågasättande av generella sanningar utgör en viktig beståndsdel av riskbedömning.
3.2. Samverkan
Samverkansproblemen inom bankverksamhet har ökat i och med att banker kommit att tillhandahålla ett allt större utbud av tjänster till olika slag av kundgrupper och att de därmed fått allt större balansomslutningar. Denna utveckling har i länder, som liksom Sverige tillåter en kombination av traditionell affärsbanksverksamhet (Commercial Banking) och investeringsrådgivning (Investment eller Merchant Banking), lett till en spänning mellan dessa två delar av verksamheten. På liknande sätt har de delar som har att göra med hushålls- resp. företagskunderna tenderat att utvecklas till separata kulturer med begränsad förståelse för varandras verksamhet. Vidare kan man som en följd av de ovan nämnda förändringarna i rekryteringspolitik förvänta sig olika uppfattningar om hur verksamheten skall bedrivas mellan traditionella bankanställda och unga specialister på datorer, telekommunikation och finansiella nymodigheter. Inte minst kan man här spåra skillnader i riskorientering. För mäklare med en förmåga att ta snabba beslut på turbulenta marknader krävs andra tids- och riskuppfattningar än de som traditionellt präglat näringen. Detta har i sin tur inte bara lett till spänningar mellan de olika typerna av anställda utan har också av allt att döma påverkat de allmänna uppfattningarna om awägningen mellan risk och avkastning. De nyanställdas framgångar med ökad riskbenägenhet smittade av sig och ledde till att även riskerna i den traditionella bankverksamheten ökade. Aggressiv marknadsorientering blev tongivande snarare än försiktiga långsiktiga bedömningar.
Marknadernas utveckling förde också med sig ytterligare en typ av komplikation, nämligen en rumslig differentiering d.v.s. en geografisk spridning av verksamheten. Härvid har bankerna mött samma problem som andra företag som givit sig in på nya marknader, nämligen svårigheten att kontrollera avlägset belägna enheter. Erfarenheten har också visat att dessa problem ökar med såväl kulturellt som fysiskt avstånd (jfr Johanson & Wiedersheim-Paul, 1975). Det är därför inte förvånande att ett antal finansiella företag under senare år uppvisat betydande svårigheter att integrera och kontrollera den internationella verksamheten.
De beskrivna svårigheterna att åstadkomma integration och kontroll har varit betydelsefulla för den utveckling som beskrevs inledningsvis. Samma svårigheter att styra verksamheten är också förklaringen till den mycket restriktiva kreditgivning som nu tillämpas. Detta beteende är vidare vad som skulle
förväntas i enlighet med resonemangen hos Cyert & March (1963) om organisatoriskt lärande och en tendens att organisationer tenderar att agera som en brandkår, som reagerar på uppkomna problem. På längre sikt kan detta förväntas leda till att kontrollmekanismerna utvecklas.
3.3. Sammanhanget 3.3.1. Omgivningen
Hittills har framställningen koncentrerats till de komplikationer som uppstår p.g.a. att bankföretaget består av individer. Bilden blir än mer komplicerad när man också beaktar bankens beroende av omgivningen. Som en följd av bankernas roll som centrala samhällsinstitutioner är detta, i jämförelse med beroendet hos andra företag, särskilt omfattande. Redan själva grundandet kräver ett speciellt tillstånd i form av oktroj och den vidare verksamheten är, även i tider av avreglering, begränsad av restriktioner och särskild granskning. Bakgrunden till detta är bankernas roll i den ekonomiska politiken, statsmakternas önskan om ekonomisk stabilitet och att skydda insättarnas pengar samt i sista hand att undvika en finansiell kris genom dominoeffekter om en bank skulle gå omkull.
De beskrivna förhållandena medför att en bankoktroj betraktas som en stor förmån. 1 samband med fusioner förekommer det därför t.o.m. att själva oktrojen ses som en viktig tillgång (Sinkey, 1986, kap. 21). Samtidigt bör det dock påpekas att oktrojen ur risksynpunkt också innebär en latent skuld, eftersom den innebar en förväntan från myndigheterna att en bank skall fullgöra sin roll som förmedlare av riskkapital. En mycket försiktig kreditbedömning kan därför, liksom den alltför frikostiga, leda till kritik mot en bank, dock naturligtvis av andra skäl.
Den tidigare mycket reglerade omgivningen innebar att många av de strategiska besluten fattades utanför bankföretaget. Räntenivåer bestämdes centralt och vidare lade myndigheterna olika restriktioner på bankernas likviditet och reserveringar. 1 en mer marknadspräglad miljö skall bankledningarna fatta dessa beslut själva och är i huvudsak begränsade av räntenivåerna på dagslånemarknaden. Samtidigt har också utvecklingen inom dator- och telekommunikationsteknologi samt konstruktionen av nya finansiella instrument inneburit att bankerna tvingats definiera sina konkurrenter på ett vidare sätt än tidigare. Verksamhet, som de tidigare hade ensamrätt på, drivs i dag av stora industriföretag, detaljhandelskedjor, reseföretag och försäkringsbolag (jfr t.ex.
Ballarin, 1986 och Eisenbeis, 1985). På så sätt flyttas viktiga affärsmöjligheter från de traditionella affärsbankerna, vilket ytterligare ökar osäkerheten. 1 ett organisationsperspektiv innebär detta att bankerna tvingas genomgå en lärprocess, som kan förväntas ta lång tid i anspråk. Detta lärande har komplicerats av att riskerna i de olika nya verksamheterna varit svårbestämda.
3.3.2. Arbetsuppgifterna
En ytterligare komplicerande faktor i sammanhanget är att bankverksamhet även traditionellt innefattar många olika arbetsuppgifter och att denna tendens har förstärkts under de senaste åren. Som ett resultat av denna mångfald av uppgifter och de relativt låga kapitalinvesteringarna, har breddfördelar (economies of scope) snarare än traditionella skalfördelar (economies of scale) varit viktiga i bankföretag. Detta har i i sin tur inneburit speciella koordineringsproblem och svårigheter att utvärdera olika enheter. Med andra ord: delar av organisationen som givit ett lågt direkt bidrag till vinsten kan mycket väl ha varit av avgörande betydelse för att banken fått andra vinstgivande affärer, men det har inte varit möjligt att fastställa om så har varit fallet.
Nämnda problem förstärks av att banker i förhållande till industriföretag har svagt utvecklade internredovisningssystem. Skälet till detta är att bankföretag tidigare i huvudsak har erhållit sina rörelseresultat från den s.k. räntedifferensen, d.v.s. skillnaden mellan utlånings- och inlåningsräntor. Detta har i sin tur inneburit att det varit mindre angeläget att utveckla mått för att mäta de kostnader, intäkter och den lönsamhet, som varit förknippade med olika produkter. Att utveckla effektiva sådana system ses i dag som en mycket viktig uppgift av många bankledningar.
Ur risksynpunkt är bankverksamheten vidare speciell på så sätt att den aldrig får drabbas av leveransproblem. För ett industriföretag är det visserligen negativt om en beställd vara inte levereras i tid, men det är inte katastrof. För bankföretaget galler inte detta: en oförmåga att betala vid anmaning leder inte bara till en kraftig, och i förhållande till industriföretaget avsevärt kraftigare, förlust av förtroendekapital, vilken t. o. m. kan leda till kollaps för såväl banken som närstående företag.
Det är dock inte bara svag likviditet, som kan orsaka problem för bankföretaget. Även motsatsen, överlikviditet, kan leda till svårigheter. En sådan situation kan nämligen förväntas leda till ett tryck på banken att placera de medel som anförtrotts den. Detta kan sedan i sin tur lätt resultera i allt riskablare långivning. De amerikanska bankernas l%n till utvecklingsländerna var ett exempel på detta. De svenska bankernas problem under det senaste året följer ett liknande mönster när det gällt krediter till nystartade företag och fastighetsköpare.
3.3.3. Historien
Den tredje sammanhangsdimensionen, historien, är av stor betydelse att beakta, då man ser på de förändringar som skett i bankverksamheten under senare år.
Tidigare erfarenheter har nämligen visat att det tar lång tid att bygga upp en
kompetens i de flesta av verksamheter. Många bankchefer har fått erfara detta när de gått in på nya marknader både när det gällt geografiska expansioner och beträffande nya produkter. Resultatet har blivit minskade vinster (jfr ovan 3.2).
En annan viktig verksamhet, som också kräver tålmodigt och uthålligt arbete, är uppbyggandet av förtroende i omgivningen. Den som kommit in tidigt på en marknad har därför den stora fördelen att kunna uppvisa en längre period av positiva resultat. Detta har i sin tur i många fall gjort det möjligt att utveckla långsiktiga relationer (jfr t.ex. Attali, 1987; Cleveland & Huertas, 1985 och Sampson, 1982). Dessa har av tradition präglats av en viss grad av ömsesidighet, d.v.s att kunderna såväl anförtrott sina överskott till banken som tagit lån i denna och anlitat dess övriga finansiella tjänster. Särskilt bland företag har det varit vanligt att tala om husbanker. På så sätt har de finansiella relationerna uppvisat samma egenskaper som dem som kunnat konstateras vad gäller varuflöden (jfr t.ex. Håkansson, 1982). Dessa relationer bygger i sin tur på erfarenheten att tillförlitlighet och ömsesidig förståelse inför uppkommande problem är viktiga tillgångar för båda parter. 1 bankernas nya miljö har vissa av dessa relationer brutits upp, medan andra har kompletterats med nya förbindelser (jfr Engwall &
Johanson, 1990).
Ur risksynpunkt har de långsiktiga relationerna inneburit den stora fördelen att de givit bankerna möjlighet att bedöma information vid sidan av den finansiella informationen. Här finner vi en viktig orsak till att bankers etableringar på nya marknader, såväl nationella som internationella, får negativa resultat (jfr ovan).
Nykomlingarna får nämligen ofta ta hand om de krediter som andra bättre informerade kreditgivare ratat.
Bankernas historiska externa relationer är emellertid inte begränsade till kunderna. Banknäringen har också starka historiska traditioner när det galler nära förbindelser mellan konkurrenter. Sådana samarbeten har varit sarskilt utvecklade inom internationell bankverksamhet samt vid lanseringen av värdepappersprogram (jfr t.ex. Auletta, 1986, s. 70). Det är också värt att notera att bankerna har en tradition när det gäller att räcka varandra en hjälpande hand i krissituationer, eftersom man har ett gemensamt intresse av att upprätthålla f ö r t r o e n d e t f ö r s y s t e m e t . D e n n a o m s t ä n d i g h e t , i k o m b i n a t i o n m e d statsmakternas övervakning av bankerna, har av allt att döma haft en dämpande effekt vid finansiella kriser. Ett belägg för detta’ är att bankkonkurser är en sällsynhet (jfr Bergström, Engwall& Wallerstedt, 1991).
Den negativa sidan av de långsiktiga relationerna är att utsagor och förhållanden i det finansiella nätet inte alltid prövats. Förtroendefulla relationer som byggts upp under lång tid har tenderat att leda till ett okritiskt förhållande
till gamla kunder och affärskontakter. Detta har i sin tur i vissa fall varit besvärande när finansiella problem spridit sig i systemet.
4. Slutsatser
Avsikten med denna uppsats har varit att peka på hur ett antal organisatoriska förhalanden påverkar bankföretagets riskhantering. Med hänvisning till organisationsteorins utveckling har tre viktiga komplikationer för verksamheten behandlats: individen, samverkan och sammanhanget. Det har vidare konstaterats att dessa omstandigheter även förefaller att galla för bankföretaget.
Genomg%ende kan sägas att de innebär en begränsning i rationaliteten i dess klassiska bemärkelse. Enligt detta synsätt skulle företags beslutsfattande och agerande kunna liknas vid ett schackparti, dar man ser alla pjäser på en begränsad spelplan, möjligen med den utvidgningen att handlandet har karaktären av simultanschack med spel på flera bord. De resonemang, som förts ovan och de händelser som kunnat iakttagas under de senaste, åren pekar emellertid på att verksamheten varit mycket mer komplicerad. Den borde snarare liknas vid en sällskapsbjudning, dar ett stort antal lekar pågår samtidigt:
Följa John (“Följ den ledande aktören på marknaden!“), Hela havet stormar (“Finn en fusionspartner innan Du blir utan!“), Svarte Petter (“Undvik eller överlåt Dina dåliga krediter!“), Charader (“Se så förtroendeingivande vi är!“), etc.
Dessa arbetsförhållanden är inte unika för bankföretaget utan de delar dem med andra typer av företag. Till skillnad från dessa riskerar de dock att också bli inbegripna i ytterligare ett spel: Domino (“Faller en faller alla!). Detta, som gör riskhanteringen så mycket viktigare, understryker åter de mänskliga och organisatoriska aspekterna som varit huvudtemat i denna uppsats. Utan att beakta dem står sig nämligen den mest sofistikerade riskanalys tämligen slätt.
Litteraturförteckning
Aldrich, H. E., 1979, Organizations and Environments, Englewood Cliffs, N. J.:
Prentice-Hall.
Attali, J., 1987, A Man of Influence, Bethesda, MD.: Adler & Adler (Translation of lJn_homme d’injluence, Paris: Fayard).
Auletta, K., 1986, Greed and Glory on Wall Street. i%e Fall of the House Lehman, New York: Random House.
Ballarin, E., 1986, Commercial Banks Amid the Finantial Revolution, Cambridge, MA.: Ballinger.
Berger, P. L. & Luckmann, T., 1966, 77ze Social Constmction of Real@: A Tretitie on the Sociology of Knowledge, New York: Doubleday.
Bergström, R., Engwall, L. & Wallerstedt, E., 1991, “Organizational Foundings and Mortality in a Regulated Environment: Swedish Commercial Banks 1831-1990”, Working Paper, Department of Business Studies, Uppsala University.
Brunsson, N., 1985, The Irrational Organization: Irrationality as a Baris for Organizational Action and Change, Chichester: Wiley.
Child, J. & Kieser, A., 1981, “Development of Organizations over Time”, In:
Nyström, P. C. & Starbuck, W. H. (eds.), Handbook of Organizational Design, Vol. 1: Adapting Organizations to their Environments, Oxford: Oxford University Press, s. 28-64.
Cleveland, H. van B. & Huertas, T. F., 1985, Citibank 18I2-1970, Cambridge, MA.:
Harvard University Press (Harvard Studies in Business History 37).
Cyert, R. M. & March, J. G., 1963, A Behavioral Theory of the Finn, Englewood Cliffs, N. J.: Prentice-Hall.
DiMaggio, P. J. & Powell, W. W., 1983, ‘The Iron Cage Revisited: Institutional Isomorphism and Collective Rationality in Organizational Fields”, American Journal of Sociology, 48, No. 2, pp. 147-160.
Eisenbeis, R., 1985, “Inflation atid Regulation: The Effects on Finantial Institutions and Structure”, In: Aspinwall, R. C. & Eisenbeis, R. A. (eds.), Handbookfor Banking Strategy, New York: Wiley, s. 65-123.
Engwall, L., 1982, “Organization Theory: Where Are You”, Omega, 10, No. 2, s.
125-144.
Engwall, L. & Johanson, J., 1990, “Banks in Industrial Networks”, Scandinavian Journal of Management, 6, No. 3, pp. 231-244.
Fayol, H., 1916, “Administration industrielle et générale”, Bulletin de la Societé de l’lndusttie Minerale, 3 (Reprint Paris, 1917).
Grossman, P. Z., 1987, American Express. The Unofficial Story of the People Who Built the Great Finantial Empire, New York: Crown Publishers.
Håkansson, H. (ed.), 1982, International Marketing and and Purchasing - An Interaction Approach, New York: Wiley.
Herzberg, F. et al., 1957, Job Attitudes: A Review of Research and Opinion, Pittsburgh, Pa.: Psychological Services of Pittsburgh.
Hickson, D. et aZ., 1969, “Operations Technology and Organization Structure: An Empirital Reappraisal”, Administrative Science Quarterly, 14, September, s.
378-397.
Industrial Democracy in Europe, 1981, Cambridge: Cambridge University Press.
Johanson, J. & Wiedersheim-Paul, F., 1975, ‘The Internationalization of the Firm - Four Swedish Cases”, Journal of Management Studies, 12, October, pp, 305-322.
Kimberly, J. R. et al., 1980, 77re Organizational Life Cycle, San Fransisco, CA.:
Jossey-Bass.
Kimberly, J. R., 1983, “Organizations: A Biographical Perspective”, In: Lorsch, J.
W. (ed.), Handbook of Organizational Behavior, Englewood Cliffs, N. J.:
Prentice-Hall.
Lawrence, P. R. & Lorsch, J. W., 1967, Organization and Environment, Boston, MA:
Graduate School of Business Adminsitration, Harvard University.
March, J. G. & Olsen, J. P., 1976, Ambiguity and Choice in Organizations, Bergen:
Universitetsforlaget.
March, J. G. & Sev@ G., 1984, “Gossip, Information and Decision-Making”, In:
Sproull, L. S. & Crecine, J. P. (eds.), Advances in Information Processing in Organizations, 1, s. 95-107.
Maslow, A. H., 1954, Motivation and Personality, New York: Harper.
McMurry, R. N., 1958, “Recruitment, Dependency, and Morale in the Banking Industry”, Administrative Science Quarterly, 3, No. 1, s. 87-117.
Morgenstern, O., 1950, On the Accuracy of Economic Observations, Princeton, N. J.:
Princeton University Press.
Pettigrew, A., 1973, 77re Politics of Organiational Decision-Making, London:
Tavistock.
Remitz, U., 1960, Professional Satisfaction among Swedish Bank Employees, Copenhagen: Munkgaard (diss.).
Roethlisberger, F. J. & Dickson, W. J., 1939, Management and the Worker, Cambridge, MA: Harvard University Press.
Sampson, A., 1982, The Money Lenders. Bankers in a Dangerous World, London:
Coronet Books (1. ed. 1981, Hodder and Stoughton).
Sinkey, J. F. Jr., 1986, Commercial Bank Finantial Management in the Finantial Services Indus@, New York: MacMillan (2. ed., 1. ed. 1983).
Starbuck, W. H., 1976, “Organizations and their Environments”, In: Dunette, D.
(ed.), Handbook of Industrial and Organizational Psychology Chicago, IL: Rand McNally, s. 1069-1123.
Taylor, F. W., 1911, The Principles of Scientific Management, New York: Harper.
Thorsrud, E. & Emery, F. E., 1969, Mot en ny bedrifisorganisasjon (Towards a New Company Organization), Oslo: Universitetsforlaget.
Weber, M., 1922, Wirtschaft und Gesellschaft, Tubingen: Mohr.
Woodward, J., 1965, Industrial Organization: Theory and Practice, London: Oxford University Press.
