Från gårdsklunga till långby – en studie kring den bebyggelsehistoriska utvecklingen i Norrbyn, Vamlingbo socken

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Torsten Gislestam

Title Från gårdsklunga till långby – en studie kring den

bebyggelsehistoriska utvecklingen i Norrbyn, Vamlingbo socken

Issue 21

Year of Publication 1991

Pages 231–246

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Från gårdsklunga till långby

-

en studie kring den bebyggelsehistoriska utvecklingen i Norrbyn, Vamlingbo socken

Av Torsten Gislestam

Inledning

Visby Landsarkiv och Lantmäteriet på Gotland erbjuder

ett

rikhaltigt fastighetshistoriskt

mate¬

rial för den intresserade forskaren.

Landsarkivets material beståravblasynepro-

tokoll, tillkomna i samband med

^s

k stenhussyner

och

skatteköp, dvs när

ett

kronohemman inlös¬

testill skattehemman. Menhär skallocksånäm¬

nas

mantalslängderna, med vilkas hjälp det är möjligt

att

följa hur landsbygdens gårdar efter

hand delades upp

i olika parter.

Lantmäteriet

förfogar över

ett

rikhaltigt kart¬

material från

tidigt 1700-tal fram till våra dagar,

samt allt det

bakgrundsmaterial,

som

vi i dagligt

tal kallar

skifteshandlingar.

Genom att sammanställaolika källmaterial är det

möjligt

att

följa bebyggelseutvecklingen bå¬

de vad beträffar dess

rumsliga utbredning och

variationer i

bebyggelseutformningen på

^en

plats

från tid till annan.

Som

exempel på hur

man

kan beskriva

^en

sådan

utveckling,

genom att

använda det

mate¬

rial som

inledningsvis

presenterats,

har jag valt Norrbyn i Vamlingbo socken på sydligaste delen

av Gotland.

Vamlingbo är till sitt ytinnehåll

en av

de större

socknarna

på ön. Bebyggelsen är spridd på

^en

areal av nära 54 kvadratkilometer och fördelar

sig på närmare tio olika gårdsagglomerationer

av

byliknande karaktär,

av

vilka Norrbyn är den

största.

Som

underlag för denna sammanställning har

använts

följande tryckta och otryckta källmateri¬

al. Föratt ge en

bakgrund till det otryckta käll¬

materialet har bla använts Dan Carlsson: Kul¬

turhistorisk

inventering

av

Sudret 1981,

samt

Jö-

ran Wallin: Gothländska

Samlingar 1774.

Av arkivmaterial har använts 1702 års skatt-

läggningskarta (Vamlingbo) med tillhörande gårdsbeskrivningar, protokoll från stenhussyner

och

skatteköp, mantalslängder, samt kartor med

tillhörande

handlingar från laga skiftet i Vam¬

lingbo.

Problemetärattvisa hur i och för

sig generella orsakssammanhang kunnat leda fram till

en

be¬

byggelsebild

som

är unik för gotländska lands¬

bygdsförhållanden

^.

Genomgången

av

befintligt källmaterial vill klarlägga några

av

orsakerna till varför just Norrbyn utvecklats från

en

gårdsklunga till

^en

långby och detta på

en

relativt kort tid.

Den besökare som inte är insatt i

gotländska

förhållanden

jämför gärna Norrbyn med de

öländska

långbyarna,

men

när det gäller bebyg¬

gelseutvecklingen i

ett

längre perspektiv, blir

en sådan

jämförelse lätt haltande.

Norrbyn 1991

Här

ligger i dag 25 fastigheter utmed landsvägen på

en

sträcka

av

cirka 2 kilometer. I anslutning

till

byn finns ytterligare två fastigheter,

^av

vilka

denena är bildad 1980.

Inte mindre än 18 av

dagens fastigheter har

tillkommit under

perioden 1864-1923, därefter

har

ingen nybebyggelse förekommit utmed landsvägen.

Till

omkring 1955

var

jordbruket huvudnä¬

ringen. I dag finns 10 fastigheter, vilka är taxera¬

de som

jordbruksfastigheter,

men

endast på

tre

av dessa bedriver man ett konventionellt

jord¬

bruk,

tre är

utarrenderade till andra brukare och

IHALLV/

■V 1:30

—I I

VASTLANDS LAUÉBNS

IBJÄNS

kx/?S

ÄNDELSE

SIGFRIDE

Fornékrar <

eOTtARVE''

BONSARVE 1:15

feoTT-;

i 1:7 f täf

Fig Ib. Utdragurekonomiska kartan 5849 Sigrajvs. Visar hur Norrbynserutidag ochhurbebyggelsenutvecklats längs med den gamla landsvägen, varssträckning varit densammaunder århundraden. Skala 1:10 000.

Fig 2. De medeltidagrindstolparnavidSigreifs, Vamlingbo.Dessagrindstolpar markerade infarten till den medeltidagårdenSigreifs. På högrastolpen, vilkenärförseddmedenenkel dekor finnsen

runinskrift med följande lydelse:”OlafrSudr gjarde us". DettaärFöreningen Gotlands Fornvän-

nersminstafastighet och den skänktes 1927 tillföreningenavvågmästareRobertSegergrenoch hans hustru Karolina. Foto Gunnar Svahnström.

på de övriga fyra har

man

jordbruket

som en

binäring.

Sexton

fastigheter är sk

annan

fastighet för

att använda vär tids

taxeringsnomenklatur. Av

dessa är sex

stycken fritidshus,

vars

ägare är

bosatta

pä

annat

häll.

Deåterstående är

permanenthus, bebodda

av folk med andra

sysselsättningar,

men

pä pend- lingsavständ frän Norrbyn.

Slutligen skall också nämnas Bottarvegärden,

som är

Hoburgs Hembygdsförenings museigärd.

Bebyggelsen från forntid till 1700-tal

Den

rumsliga bebyggelseutvecklingen i Norrbyn

kan

följas över

en

läng tidsperiod.

I nära

anslutning till gårdarna Sibbjens, Pets-

arveoch

Hägvier finns

ett

sammanhängande

om¬

råde med fossila åkrar. Femhundrameterväster

om

Sigfride och trehundra

meter

sydost

om

Si¬

greifs förekommer även liknande äkersystem.'

De allra flesta

gärdar pä Gotland har

^ur¬

sprungligen varit ensamgärdar, något

som

även gäller Norrbyn,

men

redan under medeltiden vi¬

sar

bebyggelsebilden

en

märklig koncentration.

Pä en

vägsträcka

av

knappt niohundra

meter har

påvisats lämningar

^av

inte mindre än fem

medeltidastenhus,

nämligen vid Sibbjens, Häg¬

vier, Anderse, Sigfride och Sigreifs.

Om stenhuset vid

Sigfride har Jöran Wallin

antecknat

följande: ”Stort vackert hus af

tre

vå¬

ningar, slätt

som en

is med fyrkantiga huggna

Fig3. Inom området hade fleraavgårdarnaiNorrbyn sina stenbrott, detvarfrämst sandstensom hanterades här. I be¬

skrivningentill skattläggningskartan 1702 kanmanutläsaatt stenhanteringen var en mycket viktig näringsgrenom vilket följande vittnar: "Denna gård såvälsomföregående hemman kansinskatt merendelsförskaffa med stenbrytning... (NR.

20Sigreps)

Namnformerna ”Kulänge" och ”Kulhaken” visaratt här förekommit stenhantering. Kula eller "Käulo” är den got¬

ländskabenämningen på stenbrott.

Stenar,

alla gluggarna fordrade med röd grof marmor.”^

Vid

Sigreifs, på andra sidan vägen, mittemot Sigfride, finns ännu tvä medeltida grindstolpar bevarade.^

I 1614 ärs

kyrkoräkenskaper för Vamlingbo

upptar

tiondelängden sju gärdar i Norrbyn, be¬

lägna frän

norr

till söder, nämligen Sibbjens,

Petsarve, Hägvier, Anderse, Bottarve, Sigfride

och

Sigreifs.

Fyra

^av

dessa gärdar Sigfride, Bottarve, An¬

derse och

Hägvier hade

en

ägare, nämligen Jur¬

gen

Smitlow.'*

Hur denne

”främling” blivit ägare till dessa fyra gärdar har inte kunnat klarläggas. Den enda

säkra

uppgiften

om

Smitlow är

en nu

försvunnen

gravsten

i Öja kyrka, försedd med följande in¬

skription:

”ANNO 1620 3 APRIL HENSOV I HERRAN SALIGE MAND lÖRGREN

(SMITER-LÖW

OG DEN 4 AP¬

RIL BEGRAVEN UNDER DENNE STEEN, FOR- VENTDIS EN GLAEDELIG OPSTANDELSE MET ALLE TROE CHRISTINE.

Med största sannolikhet ^var Smitlow ^{en av} de utländska

stenexportörerna pä Burgsvik och tro¬

ligen bosatt där.®

Beskrivningen till 1702 ärs skattläggningskarta

nämner att flera av

gårdarna i Norrbyn ägde

stenbrott

längs stranden i Valar, cirka 2,5 km

nordväst om

själva byn och detta är säkerligen

skälet tillattSmitlow under entid innehade

just

de här

fyra gårdarna. Vid denna tidpunkt

var

sandstenshanteringen kanske den viktigaste nä¬

ringsgrenen pä Sudret.

1702 års skattläggning

1690 ansökte

landshövdingen pä Gotland Gustaf

Adolfvon der Osten

genandt Säcken hos Kam¬

markollegium

om

skattläggning

av

Gotland, nå¬

got som

bl

a

innebar

att en

fullständig kartlägg¬

ning skulle göras

av

hela Gotland.

Arbetet

pågick med olika avbrott under större

delen av 1690-talet och nådde sin fullbordan

1703.’

Skattläggningskartan över Vamlingbo är

^upp¬

rättad 1702. Pä denna karta

uppvisar Norrbyn

en

mycket koncentrerad bebyggelsebild. Pä

^en

sträcka av 900 meter

ligger de sju gårdarna,

av vilka Anderse saknar

bebyggelse. Sex

av

gårdar¬

naär

kronohemman, endast Sigfride är redovisat

som skattehemman. Till denna

skattläggnings¬

karta hör också en

beskrivning

av

varje enskild

gård.

Fig4. Utdragur1702 årsskattläggningskarta. Detta ärden äldsta kartbildenavNorrbyn ochvisar hurgårdarna ligger utmed landsvägen i bokstavsordning enligt kartan.

C. Sibbjens, D. Petsarve, E. Hägvier, F. Anderse, G. Bottarve, H. Sigfrideoch I. Sigreifs.

Vid dennatidpunkt hade någonpartklyvningännuejföretagits. Husenmarkerar gårdens läge.

Anderse(F) vardå obeoyggd. Bynbestodav sexensamgårdar.

Åkerarealens

indelningärmycket ålderdomlig, med spridda inägorochenrelativtstorägoblandning.

I det

följande skall återges beskrivningarna

av

Hägvier, Anderse och Sigreifs.

”NR 16 HÄGVIDA. 1 helt kronohemman. Själva gär¬

den, vilken bebos och brukasavMathias Hansson, belä¬

gen ovanuti Norrbyn och vidstoralandsvägen haringen

humle ellerträdgård,samtringautrymme.

Dock stenbrott nedan vägenav grus till mät- och blocksten.”

Liksom

Sibbjens, Petsarve och Sigfride hade Hägvier stenbrott i Valar, nordväst

om

Norrbyn.

Vid

skattläggningen 1702 läg gärden Anderse

helt i

lägervall och beskrevs pä följande sätt:

”NR 17ANDERSA.1 heltkronohemman,öde. Marken brukas av saligHans Boterarvesänka för gräsgäll,årli¬

gen.Har ej i mannaminne bebotts. Husen alldeles borta ochgårdsplanenuppriven tillåker. Allenastsynesrudera och något av muren av ett gammalt stenhus. Kvarstår humlegård inte, ej heller trädgård. Ligger i byalag uti Norrbyn bredvidvägen, emellan BOTERARFWA OCH HÄGVIDA."

Nr 20 SIGREPS. 1 helt kronohemman. Själva gården

sombrukasoch bebosavNilss Oluffssonoch HansMår¬

tenssonbelägenuti Norrbyn. Har ingen humle ellerträd¬

gård ochnärmastegärden till kyrkan.

Denna gård såväl som föregående hemman kan sin

skatt förskaffamedstenbrytningsåsom och kunna hava

får och lamm på vallen, Harsvårt efter fångskog vilken

måste hämtas ifrån andra vitt avlägsnasocknar.”

Av

beskrivningarna kan

man

också utläsa att

åkerarealerna var förhållandevis små och dess¬

utom

uppsplittrade i många ägolotter. Det tidiga

1700-talets bönder i

Norrbyn

var

hänvisade till

vad man

på modernt språk kallar kombinerad sysselsättning. Stenhanteringen

var

viktig, tack

vareden kundemanskaffa pengar

för

att

erlägga

sina skatter.

Någon partklyvning hade ännu ej skett i Norr¬

byn när skattläggningen genomfördes 1702, vis¬

serligen fanns två brukare upptagna på Sigreifs,

men

gården

^var

ännu ej uppdelad i skilda parter.

1700-talets partklyvningar

Som

framgår

^av

föregående avsnitt hade ingen

av

gårdarna i Norrbyn delats vid 1700-talets in¬

gång,

men

under århundradets lopp inträffar här

fem

partklyvningar. År 1735 delade Olof Chris¬

toffersson och Jacob Larsson

Sigfride på så sätt

att Olof erhöll 3/8 mantal och Jacob 1/4mantal.

Nästa

partklyvning inträffar 1750 då Olof Olofs¬

sonochPär Hanssondelade

Sigreifs på så sätt

att

man erhöll 1/4 mantalvardera.

Något

av

åren 1758 eller 1759 delades Bottar-

ve i två

parter

om

vardera 3/8 mantal mellan

Daniel Jöransson och Jöran Danielsson. Daniel Jöranssonspart, som var

den äldsta, låg

norr om nuvarande

Bottarvegården (Hoburgs Hem¬

bygdsförenings museigård),

men

flyttade vid la¬

ga

skiftet till sin nuvarande boplats öster

om

landsvägen.

1776 delades

Sibbjens första gången mellan

Hans Hansson och dennes

svåger Lars Jacobs¬

son,

ingift hit med Anna Hansdotter,

en yngre syster

till Hans Hansson.

Ungefär tio år

senare,

1785, delades granngår¬

den Petsarve mellan Mårten Mårtensson och dennes

svåger Olof Olofsson, ingift till Petsarve

med

Margareta Mårtensdotter.

Vid 1700-talets slut bestod

Norrbyn

av

tolv bebyggda gårdsparter, nämligen Sibbjens (2),

Petsarve

(2), Hägvier (1), Anderse (1), Bottarve (2), Sigfride (2) och Sigreifs (2), härtill kommer

ensk

lägenhet på Sigreifs grund,

strax norr om

gården.

Vid 1700-talets

början

var sex av

byns sju går¬

dar

kronohemman, därtill kommer

att

Anderse

varhelt

öde,

men

bebyggdes åter

strax

före 1715.

Efter 1750 inleddes

skatteköpen, redan 1760

inlöstes

Hägvier från krono- till skattehemman

och 1795 hade turen kommit till

Anderse, Sibb¬

jens och Sigreifs. Vid sekelskiftet 1799/1800

var endast Petsarve och Bottarve i kronans

ägo.

Perioden 1800-1830

Mantalslängden år 1800 redovisar 13 fastigheter,

menår 1830 hade antalet

stigit till 17. Vid Sigfri¬

de och Petsarve hade tillkommit en

lägenhet på

vardera

gården och

genom

försäljning bildades

två

obebyggda fastigheter vid Sigfride respektive Sigreifs. 1 1830 års mantalslängd står Mårten Ro- senquist, Rofinds antecknad

som

brukare

av

1/4

mantal

Sigfride och

samma

är förhållandet med

Christen Christensson

Hägg vid Hägvier, vilken

vid mittenav1820-talethade förvärvat 1/16man¬

tal

Sigreifs från Olof Olofsson. Denna sextondel bebyggdes

senare

(1864).

Perioden 1830-1860

Under den nu aktuella

perioden ökade antalet fastigheter från 17 till 37 och

av

dessa

var

31 bebyggda.

De 31

bebyggda fastigheterna fördelade sig på

20

jordbruksfastigheter och 11

s

k lägenheter. En

del av

lägenheterna

var

belägna utanför själva byn, några stycken i Valar, 2,5 km nordväst

om

Norrbyn. Det är först

nu som

denna del

av

sock¬

nen

börjar bebyggas.

En

förklaring till

att

så många lägenheter bil¬

das under den här

tidsperioden är främst

en

be¬

tydande folkökning och

att

emigrationen ännu ej

inletts. Man valde att stanna kvar och söka sin

försörjning

som

daglönare eller hantverkare.

Mantalslängden för 1860 upptar två hantverkare

i

Norrbyn, pastoratssmeden Karlsson och sko¬

makaren

Pettersson, vilka erhållit sockenståm-

manstillståndattbedriva sitt hantverki socknen.

Tabellen visar också att antalet

jordbruksfas¬

tigheter ökat under perioden 1830-1860 från 13

till 20. På

gårdarna Petsarve, Hägvier, Anderse

och Bottarve inträffade

inga förändringar.

År

1856 tillkom^en ny

gårdspart vid Sibbjens,

då Lars Jönsson delade sin

gårdspart med svå¬

gern

Thomas Thomasson, ingift hit med Lars

Jönssonssyster.

De största

förändringarna sker vid Sigfride

och

Sigreifs, de sydligaste gårdarna i byn. För¬

ändringarna här hade sin grund i

att

ägarna till några

av

gårdsparterna vid Sigfride och Sigreifs

hade råkat

på obestånd, något

^som

i sin

tur

tvingade dem

att

sälja

ut

delar

av

sitt jordinne¬

hav, detta ledde till

att tre nya

gårdar tillkom vid Sigfride och fyra vid Sigreifs. På grund

^av

detta

kunde

ägarförhållandena tidvis bli mycket kom¬

plicerade,

genom att en

ägare kunde inneha

en

bebyggd fastighet på Sigfride,

^men

samtidigt äga

en eller flera

obebyggda delar på Sigreifs och

tvärtom.

Under den

tidsperiod

som

här behandlas hade

antalet

fastigheter vid Sigfride ökat från 4

styc¬

ken 1830 till 14

stycken 1860,

av

dessa 14 sakna¬

de 5

bebyggelse.

Vid

Sigreifs

var

motsvarande ökning sju

styc¬

ken och avdessa

nytillkomna fastigheter

varsex

stycken bebyggda. Samtliga nytillkomna fastig¬

heter valde sina

boplatser i sydlig riktning utmed landsvägen.

Laga skiftet 1870

År

1867

kungjordes

att

laga skifte skulle förättas

i

Vamlingbo och 1870 påbörjade lantmätaren

Axel

Ytterberg förrättningen,

men

först 1880

var

laga skiftet genomfört i Vamlingbo. Nu splittra¬

des den äldsta

bybildningen i Norrbyn för alltid

och

byn fick sin slutliga karaktär

av

långby.

En

genomgång

av

skifteshandlingarna upply¬

ser om vilka

gårdar

som

fanns i Norrbyn, vilka

som var deras

ägare,

samt

gårdarnas areal och byggnadernas beskaffenhet. Av skifteshandling¬

arna

framgår även vilka gårdar

som

fick ligga

kvar

på sina ursprungliga platser och vilka

som måste

flytta till

nya

boplatser. Laga skiftet

om¬

fattade endast i mantal satt

jord, de sk lägenhe¬

terna berördes

ej.

Efterföljande förteckning,

^som

är

ett

utdrag

^ur

skifteshandlingarna, redovisar fastighetsbestån¬

det i

Norrbyn 1870.

1800-talets bebyggelseutveckling

I nedanstående tabell visas

bebyggelseutveck¬

lingen inom Norrbyn vid

tre

olika tidpunkter

under

1800-talet, nämligen 1830, 1860 och 1870.

Fastigheterna är uppdelade i

tre

olika kategorier enligt följande:

A.

Jordbruksfastigheter (i mantal

satt

jord)

B.

Lägenheter

C.

Obebyggda fastigheter

Gärd

1830 A

I860 1870 1830 B

1860 1870 1830 C

I860 1870 1830

Summa 1860 1870

Sibbjens ^{2 3 3 0 2 2 - - -} 2 5 5

Petsarve 2 2 2 1 1 1 ^{- - -} 3 3 3

Hägvier ^{1 1 1 - - - - - - 1 1 1}

Anderse 1 1 1 ^{- - - - - -} 1 1 1

Bottarve 2 2 2 ^{- - - - - -} 2 2 2

Sigfride ^{2 5 5 1 4 4 1 5 7 4 12} 15

Sigreifs ^{2 6 7 1 4 4 1 1 0 4} 11 11

13 20 21 3 11 11 2 6 8 17 37 39

Gårdarna i Norrbyn 1870

Litt Gård Mtl

Ägare

^Areal

XA Sibbjens(rätt attkvarbo) ^{1/4 Zachris}Norrby 184 tunnl 21 kappl

XB Sibbjens (skyldighetattflytta) ^1/8 Lars Jönsson 91 tunnl22,5kappl XC Sibbjens(skyldighetattflytta) ^1/8 Thomas Thomasson 86 tunnl28,9kappl

Ya Petsarve(rättattkvarbo) ^{3/16 Larsölsson} 163 tunnl 28kappl

Yb Petsarve(skyldighetattflytta) ^3/16 Jacob Johansson 196tunnl28,5kappl

Z Hägvier (rättattkvarbo) ^{1/4 LarsJohansson} 206 tunnl 15,9kappl

A Anderse(rätt attkvarbo) ^{1/2 Hans}Norrby ^{251 tunnl}5,0kappl

Äa1 Bottarve(rättattkvarbo) ^3/16 Hans Andersson och Carl Jacobsson 85 tunnl 16,5kappl Äa2 Bottarve(obebygd) ^1/16 Lars Andersson och Johan Johansson 15 tunnl 16,3kappl Äa3 Bottarve(obebyggd) ^{1/8 G M}Westberg, Sigfride i

Öja

^{58 tunnl}9,9kappl

ÄB Bottarve(rätt attkvarbo) ^{3/8 Zachris}Boberg ^{178 tunnl}31,5kappl

Öä Sigfride (rättattkvarbo) ^{5/32 Lars}Södergren ^{47 tunnl} 1,2kappl

Öb1 Sigfride (obebyggt) ^{1/128 Anshelmina}Södergren ^{1 tunnl}6,4kappl

Öb2 Sigfride(obebyggt) ^{1/128 Nils}Jacobsson, Vestlands 5 tunnl

Öc Sigfride(skyldigattflytta) ^{25/384 Olof}Segergren ^{52 tunnl}24,6kappl Öd Sigfride (rättattkvarbo) ^23/256 Daniel Hansson och Zachris Johansson 46 tunnl23,2kappl

Öe Sigfride (skall flytta) ^{7/64 Hans}Södergren ^{48 tunnl}28,1kappl

Öf Sigfride (obebyggt) ^7/256 Nils Hallin 8 tunnl 1 kappl

Og Sigfride (obebyggt) ^{1/72 JohanMårtensson 4 tunnl}31,3kappl

Öh Sigfride (obebyggt) ^3/32 Christen Jacobsson 40 tunnl11,2kappl

Öi Sigfride (rättattkvarbo) ^5/48 Zachris Olsson 48 tunnl23,8kappl

Ök Sigfride(obebyggt) ^{1/36 JönsAndersson}(Mjölhatte i

Öja)

^{18 tunnl}23,6kappl

Öl Sigfride(obebyggt) ^{3/64 Zachris}Bobergs änka ^20tunnl9,2kappl

Aa Sigreifs(rättattkvarbo) ^1/12 Anders Larsson 50 tunnl 24kappl

Ab Sigreifs (rättattkvarbo) ^1/8 Hans Maldesson

(13 721 Jöns Söderströmslägenhet) 54 tunnl 24kappl

Ac Sigreifs (rättattkvarbo) ^5/96 Christen Jacobsson 24 tunnl31,1kappl

Ad Sigreifs (rättattkvarbo) ^1/96 Sjökapten O N Lundgren ^3tunnl34,5kappl

Ae Sigreifs (skall flytta) ^{1/32 Lars}Westergren ^{28 tunnl}0,9kappl

Af Siegreifs (rätt attkvarbo) ^1/16 Zacharias Kristiansson 59 tunnl24,2 kappl

Ag Sigreifs (rättattkvarbo) ^{5/48 Zachris}Hägg ^{54 tunnl} 13,7kappl

Ah Sigreifs (skall flytta) ^1/32 Nils Hallin 42 tunnl 12kappl

Skifteshandlingarna visar

att

31 fastigheter be¬

rördes av

laga skiftet,

^av

dessa

^var

tjugo bebygg¬

da och elva saknade

bebyggelse. Sju

av

de be¬

byggda fastigheterna fick flytta till

nya

boplatser.

Av dessa hade dock två

påbörjat sin utflyttning

innan skiftet

inleddes, nämligen Anderse (Hans Norrby) och Bottarve (Hans Andersson).

Genom detta

förfaringssätt kunde de själva välja sina

nya

boplatser. När laga skiftet avslu¬

tats 1880 hade

bebyggelsen i Norrbyn utökats ytterligare, spridningen hade gått i sydlig rikt¬

ning utmed landsvägen.

Dessutom hade två nya

vägar dragits med

an¬

knytning till Norrbyn, dels

mot

Vestlands i byns

norra

del, dels till

Petsarve i den södra delen.

Genomatt studera det

källmaterial, vilket inled¬

ningsvis

presenterats

har det varit möjligt

att

följa bebyggelsens utbredning i

rummet

från

äldsta historiska tid fram till våra

dagar. Bebyg¬

gelseutbredningen sker hela tiden längs med landsvägen,

vars

sträckning är ursprunglig, i nå¬

got

fall har

man

valt

att

flytta från andra

mer

avlägsna boplatser, troligen för

att

komma i

när¬

heten av

landsvägen (ex Sigfride: litt Öi, ägare

Zachris

Olsson).

Tre stadieriNorrbynsutveckling.

Figur 5 visar partklyvningen under perioden 1735-1830. Ofylld kvadrat=befintligpartvid periodens början; fylld=part tillkommen underperioden;fylld cirkel=lägenhet. Gårdarna betecknas följande:1.Sibbjens,2. Petsarve, 3. Hägvier, 4. Anderse, 5. Bottarve, 6. Sigfride, 7. Sigreifs.

Figur 6 visar partklyvningar från 1830 fram till laga skiftet 1870.Bebyggelsensomtillkom efter 1830 lokaliserades utmedlandsvägen

söderut.

Figur7 visar hurNorrbyn sågutsedan laga skiftet genomförts. Bebyggelseutbredningen skedde liksom tidigare i sydlig riktning utmedlandsvägen, varssträckning äroförändrad. 1 dag ligger endast gårdarna Petsarve och Hägvier kvar på sina ursprungliga platser. Den äldstapartenvid Sibbjens splittrades1898och byggnadernarevs. GenomattenpartvidSibbjens respektive Petsarve anvisades_nyaboplatser utanför ”radbyn" tillkom tvånyavägsträckningarvästerut. Raka vägaravdetta slag kallades i folkmun för lantmätarvägar.

Bebyggelsemiljöns utveckling från

1700-talet till laga skiftet

^-

några exempel

För att få en

uppfattning

om

utvecklingstenden¬

seroch

förändringar i bebyggelsemiljön finns tre

olika källoratt

tillgå, nämligen de syneprotokoll,

som

upprättades i samband med stenhussyner

och

skatteköp,

samt

beskrivningarna över de fas¬

tigheter

som

berördes

av

laga skiftet.

Genom en

kunglig förordning 1757, kunde

den som

byggde

ett

stenhus erhålla tjugo års

frihet från sk

personella utskylder, bl

a

mantals-

pengar.

Beslut i sådant fall måste dock föregås

av ensk

stenhussyn. Förutsatt

att

denna uppfyll¬

de vissa villkor kunde

ägaren sedan anhålla

om

befrielse från sina

personella utskylder, vilket beviljades

av

landshövdingeämbetet

genom en sk stenhusresolution. Fem sådana stenhusreso¬

lutioner med

åtföljande syneprotokoll finns be¬

varadefrån

Norrbyn.

Genom att

gårdar löstes in från krono- till

skattehemman och att man

byggde stenhus har forskningen tillförts

ett

värdefullt material,

som bl^a ger en

bild

^av

bebyggelsemiljöerna vid olika tidpunkter. I

ett

fall finns

tre

olika manbyggna¬

der

på

samma

gård beskrivna (Flägvier).

Följande exempel visar hur

man

med

utnytt¬

jande

av

befintligt källmaterial kan följa bebyg¬

gelseutvecklingen inom enskilda gårdar. I ett syneprotokoll, upprättat 1795, beskrivs

^en

ålder¬

domlig gårdsmiljö vid Anderse.

Anderse

Av

kartbeskrivningen från 1702 framgår

att

går¬

den var

obebyggd och brukades under Bottarve.

På det som en

gång varit gårdstomten återstod

endast ”rudera och

något

av muren av ettgam¬

malt stenhus”.

Något år före 1717 uppfördes åter gården och

det är sannolikt dessa

byggnader

som

beskrivs i följande syneprotokoll från 1795.

Manbyggningen

101/2alnlång, 9 1/2 aln bred med utbyggnader, pä^ena gaveln, 15 alnläng9 aln bred ochmotden andra till 10 1/2 alns längd och 9 1/2 alns bredd, allt av sten med flistak.

Dessa byggningar äro indelta till gäststuga med 2ne fack fönster, ständspis av Burgsvikssten, dörr pägäng¬

järnmedläs.

Dagligstuga med 2ne fack fönster, liggspis med bak¬

ugn,emellanköket och stuganuppgång tiU löftet, ochen liten fiskbod i förstugan, som av dubbla dörraroch lås stänges.

Alltsammans gammalt.

Ladugården

En husräcka av stenmed ag täckt, 24 aln läng, 10 aln bred, här i lada med loge och sädesbäs, stall med ätta spilt och hömd.

En ditoavhornstock, 32 alnlång,7 1/2 aln bred inne¬

håller lada med loge, kohus med 8 spilt och foderrum,

samtungnötshus med 5 spilt.

En ditoförfallen, 11 aln läng, 7 aln bred, består av fähus ochvagnslider.

2negifteravhornstock, stående päutmarken.

Trädgård med 3ne fruktbärande träd.

Humlegårdtill 80 stänger,samtbrunn i gärdensomstän¬

digt hällervatten.

I samband med

laga skiftet flyttade dåvarande ägaren Hans Norrby till

enny

boplats på andra

sidan

vägen,

snett emot

den gamla boplatsen.

Vid

laga skiftet (1877) fanns följande byggna¬

der kvar

på den gamla boplatsen.

Manbyggning:Avstenunder flistak,delvis raserad.

Ladugårdshus: Avstenunder agtak 48,6mlångt, 6,3m brettoch2,7mhögt.

Tröskverkshus: Pästenpelare under agtak.

Vagnshus: Avstenunder brädtak.

Svinhus:Avstenundertegeltak, 5 mlångt, 2,4mbrett och2,4mhögt.

Smedja:Avstenunder flistak, 4,2mläng,3,9mbred och 2,1 mhög.

Samtidigt finns också

en

beskrivning

av

den manbyggnad

som

Hans Norrby,

strax

före laga skiftet, hade uppfört på den

nya

boplatsen.

Mangårdsbyggnad

Avstenunderspåntak,inredd till 3ne rumochförstuga pänedre botten, samt ettrumoch vindentrappaupp.

Nybyggt.

Köksbyggnad: Av sten under tegeltak, i någorlunda gottstånd.

Enligt uppgift av fru Annie Pettersson, Gervalds i Vamlingbo, varsfarmorvarfödd vid Anderse 1867 och dotter till Hans Norrby, är denna manbyggnad uppförd 1873/74.

Byggnaden finns alltjämt kvar,

men är numera fritidshus.

På den

gamla boplatsen fanns inte mindre

än

sex

byggnader. En jämförelse mellan 1795 års beskrivning och den från tiden för laga skiftet

visarattmanunder 1800-talet

byggt

ny

ladugård, vagnshus, smedja och tröskverkshus.

Sannoliktvartröskverkshuset den sist tillkom¬

na

byggnaden, eftersom

man

började använda

tröskverk här

omkring 1850.

Hägvier

Bebyggelsemiljöns utveckling vid Hägvier, be¬

läget

straxnorrom

Anderse, visar

en

lång konti¬

nuerlig utveckling. Gården har aldrig varit delad

och har sannolikt varit

belägen inom

samma

plats sedan medeltiden. Wallin

nämneri ”Goth- ländska

Samlingar”

ett

medeltida stenhus vid Hägvier.

Från år 1760 när

gården inlöstes från krono-

till skattehemman finns ett

syneprotokoll beva¬

rat,

liksom

en

stenhussyn från 1771 och beskriv¬

ning från tiden för laga skiftet.

Syneprotokoll 1760

Ägare:

Christen Christensson.

Mangården

Enbyggningavstenmed loft och flistak20 alnlångoch 13 dito bred, bestående ^av stuga, kök och förstuga. I stugan2ne fack fönster, spisavBurgsviksten,samtjärn¬

kakelugn och dörr med gångjärn och klink.

I köket ett fack fönster, köksspis och bakugn, samt dörr medgångjärnoch klink.

Iförstugan uppgång till löftetoch dörr medgångjärn

och lås, varandes denna byggning till alla delar i gott stånd.

(Manbyggnaden 12meterlångoch 7,8meterbred.) Ettbryggarehus^avstenmed flistak,samtbryggspis och kölna,äveni gottstånd.

Fig 8a. Nuvarande manbyggnad vid Hägvier,somuppfördes

strax innanlaga skiftet, innehåller i sig delar från 1600-talet.

Liknande manbyggnader uppfördes även vid Anderse och

Bottarvevidungefärsammatidpunkt.

Fig8b. Visar bottenplanet av manbyggnaden vid Hägvier med den typiskt gotländska rumsindelningen. I vardagsstu-

ganssydöstra hörn finnsettväggfast skåp frånsent1600-tal,

vilketvisarattnuvarandemanbyggnadinrymmerdelaravett äldre hus.Flygelnärtillbyggd på 1880-talet ochinrymmerkök

ochbrygghus. Här finns ävenenbakugn, numerabortriven.

Ladugården

En uthusräckaav sten medagtak 47 aln långoch9dito

bred. Bestårav tvenne lador med sädesbås till vardera,

samtkohus ochstall, bägge medhömnd, jämte lammhus.

Alltnyttoch igottstånd.

Elva år senare

1771, hölls stenhussyn vid Häg¬

vier.

Ägare till gården

var

Per Mårtensson, gift

hit med Christen Christenssons änka. Christen hade avlidit

1764, endast 34 år gammal.

Från denna

förrättning finns följande

proto¬

koll bevarat.

Manbyggning

Indelad idagligstuga8alnlångoch 7 ditobred. 2ne fack

fönster. Spis av Burgsvikssten, dörr med beslag. Golv

och takgott.

Engästestuga10 aln i kvadrat 3nefack fönster,spisav

Burgsvikssten,dörrmed beslag, golv och takgott.

Engästekammare 6 aln i kvadrat,ettfackfönster, spis

avBurgsvikssten, dörr med beslag. Golv och takgott.

Ettkök, 6 alnlångt och 4 dito brett, ettfack fönster, spis och bakugn, dörr med beslag.

Eninvändig förstuga, 4 aln i kvadrat, dörrmed beslag,

lås ochnyckel, härutinnanuppgångtill löftetsomräcker

överhelabyggningenoch brukassomvisthusbod.

Taketpä denna byggnad är täckt med godaflis.

Dito: Ettbrygghus: 11 aln långt och 8 dito brett. Ett

fackfönster,bryggspis. Dörr med beslag,låsochnyckel.

Taket täcktmed flis.

Ensmedja: 8 alnlång, 6 dito bred, täckt medflis, dörr

medlås ochnyckel.

Dessutom är nästan alla fähusen av sten, vars

beskrivning

synas

till

en annan

gång.

Från

laga skiftets tid finns följande beskriv¬

ning

av

gården.

Ägare:

Lars Johansson.

Manbyggnad

Avsten under dels tegel, dels spåntak, indelad till 3ne

rumochförstugapå nedre botten,samt 1rumochvind

entrappaupp. Igottskick(19,2mlång,7,8mbred,3,6

mhög).

Köks- ochbrygghusbyggnad

Av sten under flistak. I någorlunda gott skick (7,2 m

lång,7,2mbred,3,6mhög).

Magasin

Avstenundertegeltak, indelat till snickarebod ochma¬

gasin. Igottstånd(8,4 mlång, 6mbred, 2,4mhög).

Ladugårdshus

Avstenunderfodertak, likaledes inågorlundagottstånd (15,6mlång, 6mbred och 2,4m hög).

Vagnshus

Av sten under fodertak, likaledes i någorlunda gott stånd.

4stensattabrunnar.

Trädgård med 15 fruktträd och 6 planteringsträd.

Fig 9a. Visar manbyggnaden på Bottarvegärden,Hoburgs hembygdsföreningsmuseigård. Byggna¬

denäruppförd 1844 ochtordevaraden sistbyggdai sittslag i Norrbyn. FotoRaymondHejdström.

Fig 9b. Visar ladugården vid Bottarvegården, sedan den återställts efter branden1985. Ladugården

vid Bottarveärettavdestörstabevaradeagtakshusen på Gotland(39mlångt). Så härsågnästan allaladugårdariNorrbynutvid tiden förlaga skiftet. FotoRaymondHejdström.

Den

manbyggnad

som

omnämns vid Hägvier i syneprotokollet från 1760 är

av

mycket ålder¬

domlig

typ,

planlösningen är nära

nog

identisk

med Norrlanda

fornstuga, med indelningen dag¬

ligstuga, kök och förstuga. Att byggnadsmateria¬

letärsten beror

på att skogen

varen

bristvara i

denna trakt^avGotland. Dockfinns

manbyggna¬

der liknande Norrlanda

fornstuga även på södra Gotland, bl

aären

sådan beskriven i ett

synepro- tokollfrån Lilla Sindarve i Hamra 1764.

Protokollet från

stenhussynen 1771 visar att

ettmodernare

byggnadsskick med andra planlös¬

ningar börjat vinna insteg. Den äldre manbygg¬

naden vid

Hägvier, beskriven 1760, har delvis

rivits förattge

plats åt

en ny

och större byggnad.

Gårdens nuvarande

manbyggnad är den

som beskrivs vid

laga skiftet,

men

den inrymmer i sig

äldre delar. I

sydöstra delen

av

det nuvarande vardagsrummet (en gång dagligstugan) märks ett väggfast skåp, försett med luckor

^av

ålderdomlig

typ. Vissa mått i rummet överensstämmer med

de måttsomfinns

angivna i syneprotokollet från

1760

(mätningar gjorda i december 1990

av

går¬

dens nuvarande

ägare Anders Westberg och för¬

fattaren).

1800-talets nybebyggelse

I

föregående avsnitt har två bebyggelsemiljöer

medrötter

långt

ner

i det förflutna beskrivits och avslutningsvis följer

nu

några exempel på ett

par

bebyggelsemiljöer, tillkomna strax innan laga

skiftet.

Sigfride (litt Öd)

Ägare:

Daniel Hansson.

Omkring1840 hade Daniel Hansson

från

Tumeförvär¬

vat 23/256 mantalSigfride.

Denna

fastighet

var

obebyggd när Daniel Hans¬

son

köpte den,

men

vid laga skiftet fanns följan¬

de

byggnader här.

Manbyggnad

Till hälften av sten och hälften av trä under brädtak, inredd till 3ne ^rumkök ochförstuga.

Inågorlundagottskick.

Köksbyggnad

Avstenunderbrädtak, iförsvarligtskick.

Ladugårdshus

Avstenunderagtak. Itämligengottskick.

Tröskvandringshus

Pästenpelare underfodertak. Igottstånd.

Småbodar:avsten.

Enstensattbrunn.

Med största sannolikhet är

manbyggnaden

^upp¬

förd i tvåetapper

och den del

som var

byggd i trä

är den äldsta.

Sigfride (litt öi) (jfr förteckning

s

239) Ägare:

Zachris Olsson

Manbyggnad

Avstenundertegeltak, inredd till 2nerumoch förstuga pänedre botten,samtentrappaupp2nerumoch vinden.

2nerum försedda medglacerade kakelugnaroch 1 med tegelkakelugn.

Igottstånd (10,8mläng, 7,2mbred och4,2mhög).

Ladugårdshus

Avstenunderfodertak, även i gottstånd (24mläng, 6m bred och 3mhög).

Tröskvandringshus

Pästenpelare underfodertak. Igottstånd.

Snickarebod och källare

Likaledes igottstånd (8,4mläng, .5,4mbred och 2,4m

hög).

Enstensattbrunn.

Trädgårdmed 4ungafruktträd.

Manbyggnaden här har

samma

utseende

som

vid laga skiftet. Byggnadsstilen är ovanlig för trak¬

ten,

den

är en sk

halvbyggning. Denna

typ av

manbyggnader finns ganska talrikt företrädd i

främst

Hablingbo och Silte.

Sammanfattning

En

undersökning

av

den här

typen

visar att det

med användande av

fastighetshistoriskt källma¬

terial är

möjligt att åskådliggöra bebyggelseut¬

vecklingen inom

ett

begränsat område både vad

avser

bebyggelsens utbredning i rummet och be¬

byggelsemiljöernas förändring i tiden. Norrbyn i Vamlingbo är

ett

exempel på hur i grunden

gene¬

rella

orsakssammanhang har lett till

en

för

got¬

ländska

landsbygdsförhållanden unik bebyggel¬

sebild.

Bebyggelseutbredningen kan härledas

^ur

främst

följande

tre

ekonomiska faktorer. Den

första är

hushållssplittringen. Tidigare inrymde gårdarna inom sig flera hushåll,

men

under 1700-

talet

börjar dessa

att

flytta

ut

från den

ursprung¬

liga fastigheten, för

att

bilda

egna

brukningsen-

heter. Detta sker i samband med

arvsskiften,

dödsfall eller

giftermål.

Den andra är att

några gårdsparter

senare

rå¬

kade i ekonomiskt

besvärliga situationer, vilket

kunde medföra att man

tvingades

avyttra

hela

eller delaravsitt

jordinnehav, ofta till släkt eller

grannar.

En

tredje faktor är den betydande befolk¬

ningsökningen under 1800-talets första del. Från

1805 till 1865 ökade

befolkningen i Vamlingbo

med370 personer

och

var sommest

856

personer år 1865. Detta ledde i

många fall till

att

bönder¬

nas barn och deras

familjer till viss del fick söka

sin

sysselsättning utanför jordbruket, främst

som hantverkare eller stenarbetare.

Samtidigt fick

man ofta

flytta

ut

på de sk grunderna och där bygga sin ”lägenhet”, detta förhållande torde

vara orsaken till att så

många lägenheter bilda¬

des,

men

också

attdenya

konventionella gårdar¬

na i

Norrbyn hade förhållandevis små arealer.

Noter

1. Carlsson1981,s42-43a a.

2. Jöran Wallin: Gothländskasamlingar. Uppgiften citerad från GLindström; Gotlands MedeltidI,s74, facsimile- uppl Visby 1978.

3. Gotländskt Arkiv1966, s89.

Otryckta källor

VISBY LANDSARKIV

Mantalslängderför Gotland1717, 1740, 1760, 1800.

Mantalslängderför Gotlands södrahärad 1830, 1860, 1870, 1880.

Husförhörslängder för Vamlingbo och Sundre vol. Al:l- Al:9.

David Gaddssamling: Vaxduksböckerna vol. IXoch X.

Gotländskakyrkoräkenskaper1614.

(Avskrift^avDavid Gadd,Köpenhamn 1948).

Vid Studiumav1700-talets bevarade källmate¬

rialmöterman

bebyggelsemiljöer

som

är mycket enhetliga. I sin planering anknyter Norrbyns går¬

dar i

många stycken till den sk götiska gården,

med dess

kringbyggda gårdsplan och

en

port

som leder in i

gården. I Norrbyn låg ladugårdslängor¬

na alltid utmed

landsvägen.

Påfallande är också att man använt

sig

av

det byggnadsmaterial

som

funnits tillgängligt på platsen, företrädesvis kalksten, sandsten och

ag.

Det är först vid mitten ^av 1800-talet som

bygg-

nadsskicket

förändras, andra material

som

tegel

och

spån för taktäckning börjar komma till

an¬

vändning och nybyggnationen

av

flistäckta mangårdsbyggningar upphör, den sista i sitt slag

torde vara

manbyggnaden vid Bottarvegården uppförd 1844 och alltjämt bevarad.

Genom att

bebyggelsen sprids och

att nya

byggnadsmaterial kommer till användning blir

1800-talets

bebyggelsemiljöer betydligt

^mer

vari¬

erandeänunder

föregående århundraden. Unikt

för

Norrbyn är

att

bebyggelsen alltsedan medel¬

tiden haft sin

anknytning till landsvägen,

^vars

sträckning är

av

hög ålder och

att

tillkommande bebyggelse lokaliserats längs denna landsväg.

4. Gotländska Kyrkoräkenskaper 1614,avskrift avDavid Gadd 1948,Visby Landsarkiv.

5. David GaddsSamling, Vaxduksböckerna, Visby Lands¬

arkiv.

6. Muntligtmeddelandeavred Allan Cedergren,

Öja.

7. Moberg1938.

LANTMÄTERIET, VISBY

VamlingboAkt 1 1702(skattläggningskartan).

VAMLINGBO SKIFTESLAGS ARKIV

Handlingar rörande laga skiftet i Vamlingbo l:a och 2:a skifteslaget.

Kartaöverlaga skiftet i Vamlingbo.

Litteratur

Carlsson, Dan, 1981. Kulturhistorisk inventering av Stor- sudret.

Lindström, Gustaf, 1978. Gotlands Medeltid del 1 Visby (facsimileupplaga).

Moberg, Ivar, 1938. Gotlandum das Jahr 1700. Akad. av¬

handlingSthlm.

Vom Hofhaufen

zum

Langdorf

^-

eine Studie

zur

siedlungshistorischen Entwicklung von Norrbyn,

Kirchspiel Vamlingbo

Von Torsten Gislestam

Diese

Untersuchung zeigt, daB

es

durch die An- wendung bauhistorischen Quellenmaterials mög-

lich

ist, eine Ausbreitung

von

Bebauung in Zeit

und Raumzuveranschaulichen.

Norrbyn in Vam¬

lingbo ist ein Beispiel dafiir, wie generelle Ursa-

chen ein fiir Gotland

einzigartiges Bebauungs-

bild

geschaffen haben.

Die

Ausbreitung der Bebauung kann

aus

fol- genden drei wirtschaftlichen Faktoren hergelei-

tet werden. Der erste ist die

Hofzersplitterung.

Friiher enthielten die Höfe verschiedene Haus-

halte, aber

erst

im

18. Jh.

beginnen diese das urspriingliche Gebäude

zu

verlassen,

um

eigene

Hofstellen ^zu bilden. Dies

geschieht im Zusam- menhang mit Erbe, Todesfall oder Heirat.

Der zweite Faktor besteht

darin, daB Hofteile

in wirtschaftliche

Schwierigkeiten gerieten, die

dazu zwangen,

Teile des Bodenbesitzes

zu ver-

äuBern,

oft an Verwandte oder Nachbarn.

Der dritte Faktor ist die bedeutende Bevölke-

rungszunahme in der

ersten

Hälfte des 19. Jh.

Von 1805 bis 1865 wuchs die

Bevölkerung in Vamlingbo

um

370 Personen auf 856. Dies fiihr-

te in vielen Fällen

dazu, daB die Kinder der

Bauern und deren Familien zu einem

gewissen

Teil

Beschäftigung auBerhalb der Landwirtschaft

Intervjuer

EmilAhlér,Sigfride, Vamlingbo.

GerdGislestam, Hamra.

AndersWestberg, Hägvier, Vamlingbo.

suchten,

vor

allem als Handwerker

oder Stein-

metze.

Gleichzeitig muBte

^man

oft

^neue

Wohn-

stellen

bauen,

was

dazu fiihrte, daB viele Häuser entstanden, diese

aber auch

verhältnismäBig

kleinen Grundbesitz hatten. Bei einem Studium desQuellenmaterialsaus dem 18. Jh. stöBtman

auf eine einheitliche

Bebauung. Norrbyns Höfe

erinnern in ihrem GrundriB oftandie sogenann- ten Götischen Höfe mit ihrer

u-förmigen Um- bauung und einem Tor, das in den Hof hinein-

fiihrt. In

Norrbyn

grenzten

die Viehställe immer

an die StraBe. Auffallend ist

auch, daB

man

Bau-

material

verwandte, das sich

an

Ort und Stelle fand,

vor allem

Kalkstein, Sandstein und eine

Art Reet. Erst Mitte des 19. Jh. wurde der Bau- stil

verändert, andere

Materialien wie

Ziegel

und Strohzum Dachdecken wurden verwendet.

Durch eine

Ausbreitung der Bebauung und die Verwendung

neuer

Materialien ist die Bebauung

des 19. Jh. deutlich

vielfältiger als die der

vor-

hergehenden Jahrhunderte. Einzigartig fiir Norrbyn ist, daB die Bebauung bereits seit dem

Mittelalter an der LandstraBe

lag, die

es

seit

langem gab, und daB auch die Neubebauung

ent-

lang der LandstraBe lokalisierbar ist.