Anpassas produktrekommendationer vid finansiell rådgivning efter konsumentens riskaversion?

Anpassas produktrekommendationer vid finansiell rådgivning efter konsumentens riskaversion?

Författare:

Niklas Seipel Tea Unnebäck

Kurs: Kandidatuppsats, Statistik C

Institution: Statistiska Institutionen, Uppsala Universitet Termin: HT-2018

Handledare: Prof. Per Johansson

Abstract

Marknaden för finansiellt sparande är komplicerad, med otydliga produkter och risker. Därför är det naturligt för konsumenter att söka rådgivning angående placering av finansiella tillgångar. De rådgivare som anlitas får ofta sin ersättning som en provision på rekommenderade produkter. Storleken på provisionen varierar mellan olika produkter, varför förmedlaren potentiellt har incitament att rekommendera vissa produkter före andra, oavsett konsumentens profil. Denna uppsats undersöker huruvida råd vid finansiell rådgivning faktiskt anpassas till konsumentens riskprofil. Detta görs genom att två fiktiva konsumenter, en med låg- och en med medelriskprofil, besöker olika finansiella förmedlare och observerar vilka råd de får. Båda konsumenter har besökt samma rådgivningsföretag vilket resulterande i 11 parade observationer. Resultaten, erhållna via både parametriska och icke-parametriska tester, är att lågriskkonsumenten systematiskt blir rådgiven att investera i produkter med för hög risk givet sin konsumentprofil. Ett sådant mönster finns inte för medelriskkonsumenten. Vidare observeras dessutom att förmedlare ger råd med samma risknivå till både låg- och medelriskkonsumenten. Resultaten visar således att förmedlare i allmänhet inte anpassar sina råd efter konsumentens riskaversion.

Innehållsförteckning

1. Inledning 5

Bakgrund 6

Frågeställning 6

Avgränsning 6

Anonymisering av data 6

Etik 7

2. Teori 8

Intressekonflikter vid finansiell rådgivning 8

Lämplighetsbedömning 8

3. Metod 10

Experimentdesign 10

Förstudie 11 Litteraturstudie 11 Semistrukturerade intervjuer med förmedlare 11

Simulerade rådgivningsmöten med förmedlare 12

Intervjuer / Observationer 12

Urval 12

Obundet Slumpmässigt Urval 13

Konstruktion av konsumentprofiler 14

Konsumentprofiler 14

Lågriskkonsument 14

Medelriskkonsument 14

Portföljer åt våra konsumentprofiler 14

Lämpligt mått för att jämföra risk 15

Att bestämma risknivå på en förmedlares rekommendation 15

Härledning av SRI 16

Konstruktion av frågeformulär 17

Mötesförberedelser 17

Mötesutvärdering 17

4. Resultat & Analys 18

Statistiska Tester 20

Test av skillnader i råd mellan låg- och medelriskkonsumenter 20

Test av råd till Lågriskkonsumenter 20

Test av råd till Medelriskkonsumenter 20

Test av normalfördelning 21

Resultat av Parametriska test 21

Tolkning 23

Resultat av Icke-parametriska test 24

Resultat 25

Metodkritik 25

5. Diskussion 27

6. Slutsatser 29

7. Källor 30

8. Bilaga “Formulär att besvara efter genomförd besöksintervju” 32

9. Bilaga konsumentprofiler 34

1. Inledning

Finansiell rådgivning, placeringsrådgivning eller investeringsrådgivning. Olika begrepp med samma teoretiska syfte; individualiserad försäljning av försäkringsbaserade sparprodukter och/eller finansiella instrument, ett förfarande som vi i detta arbete valt att benämna finansiell rådgivning.

Finansinspektionen, nedan FI, anser att finansiella produkter med högre risk och otydliga avgifter i större utsträckning förmedlas via finansiella rådgivare (Finansinspektionen, 2018). Ett vanligt sätt för finansiella rådgivare att ta betalt för rådgivningstjänster har varit genom provisionsersättning, en procentuell avgift som betalats ut av försäkrings- eller fondbolaget som förmedlaren placerat konsumentens kapital i.

FI har noterat hur storleken på provisionsersättningarna varierat. Variationen beror på vilka produkter förmedlaren valt. Valet av produkt kan tros bero på förmedlaren snarare än konsumentens faktiska behov.

(Inderst & Ottaviani, 2014) Av 200 undersökta svenska företag med tillstånd att tillhandahålla finansiell rådgivning uppgav 99 % av de rådgivande företagen att deras omsättning, med endast några få undantag, kom från provisionsersättningar. (Finansinspektionen, 2015) FI är av uppfattningen att en av de största finansiella riskerna är att konsumenter rekommenderas att investera i produkter som är olämpliga för dem.

(Finansinspektionen, 2018)

Denna experimentella studie fokuserar på att utreda huruvida finansiella rådgivares rekommendationer tar hänsyn till konsumentens riskaversion.

Vi skickade ut fiktiva konsumenter att besöka slumpmässigt utvalda finansiella rådgivare i Stockholm och Uppsala. De fiktiva konsumenterna kom att besöka Sveriges största och mest välrenomerade banker och finansiella rådgivare för att se vilka produkter de uppmanades att investera i, och för att se om risken i rekommendationerna verkligen kom att anpassas efter konsumenternas olika riskaversion.

Bakgrund

Finansmarknaden har en avgörande och viktig roll för samhällsekonomin i stort. FI anser att det är skillnad på att vara konsument på finansmarknaden jämfört med att vara konsument på andra marknader. Att vara konsument på komplexa marknader innebär att konsumenten tvingas lita på den information och de råd som ges av marknadens säljrepresentanter. (Inderst och Ottaviani, 2009) Finansmarknadens höga innovationstakt och jakt på avkastning anses bidra med en komplexitet som är svår för de flesta individer att ta till sig.

(Finansinspektionen, 2018)

Successivt över tid har ett allt större ansvar lagts på individen som idag måste fatta beslut som påverkar den personliga långsiktiga ekonomin. Pensionssparande där tjänstepensionen för de flesta nya pensionsavtal gått från att vara förmånsbestämd till premiebestämd, och där individen nu själv måste välja hur

pensionspremierna skall allokeras, har fått en allt större betydelse för individens framtida pension. Flertalet konsumenter upplever det breda utbudet av produkter svårnavigerat samt att det är svårt att bedöma

kvaliteten på finansiella produkter. Denna problematik skapar ett upplevt behov för flertalet konsumenter av finansiell vägledning eller rådgivning för att kunna göra lämpliga val. (Finansinspektionen, 2016)

Frågeställning

Denna studie avser att svara på frågan:

Anpassas produktrekommendationer vid finansiell rådgivning efter konsumentens riskaversion?

Tidigare forskning och undersökningar bekräftar att finansiella produkter med högre avgiftsstruktur och högre risker säljs via förmedlare jämfört med om konsumenten själva fått välja produkter. (Executive Office of the President of the United States, 2015) Rekommendationer av produkter med höga avgiftsstrukturer innebär inte nödvändigtvis att rådgivningen på något sätt är oaktsam eller vårdslös. Den verkliga frågan är om risken i produktrekommendationerna avviker från den risk konsumenten teoretiskt bör tilldelas.

Studien tar avstamp i Finansinspektionens undersökningar kring förmedlande bolags

produktrekommendationer och undersöker vidare om finansiella rådgivare tar hänsyn till konsumentens riskaversion och anpassar produktrekommendationerna därefter.

Tidigare forskning stödjer att forskningsfrågan ur ett samhällsperspektiv är viktig att undersöka. (Indest et al, 2012) Det finns mycket information om området, men inget som egentligen hjälper konsumenten att bättre förstå vad konsumenten ställs inför när hon tar hjälp av en finansiell rådgivare. Inte heller stärker information förtroendet för finansmarknaderna. Som konsument är det viktigt att veta hur man skall förhålla sig till finansiell rådgivning, och vad man bör förvänta sig när man kommer i kontakt med en förmedlare.

Avgränsning

Studien avser att fånga upp råd från rådgivningsföretag som tillhandahåller provisionsfinansierad rådgivning till konsumenter, klassificerade som icke-professionella investerare, boende i Sverige. Rådgivningen skall avse rådgivning som passar de flesta typer av konsumenter. Därför exkluderas förmögenhetsrådgivning till ”ultra-high net worth individuals” då dessa råd skulle bli missvisande för den vanliga konsumenten.

Råden kan avse samtliga skatteklasser. Studien kommer enbart att mäta placeringens initiala risk vid teckningstillfället och till skillnad mot liknande undersökningar fokusera på risk och inte jämförelse av kostnader och avgifter.

Anonymisering av data

Författarna är av uppfattningen att resultatet såväl som innehållet i denna undersökning skulle kunna ge en felaktig bild över flertalet aspekter relaterade till finansiell rådgivning. Beaktat undersökningens omfattning samt etiska aspekter såsom Svenska Statistikfrämjandets etiska kod för statistiska resultat, har författarna kommit fram till att känsligt material i denna rapport har kodats för motverka att uppgifter som samlats in ska kunna användas av myndigheter eller andra organisationer för åtgärder mot den undersökte. Kodningen skall även försöka att motverka att insamlad data kan tolkas på ett missvisande eller vilseledande sätt utanför sitt sammanhang.

Etik

Beaktat att uppsatsens skrivs på C-nivå, anses uppsatsen falla utanför ramen för forskning och därmed undantagen de av Vetenskapsrådet (2002) uppsatta etiska krav för forskning samt de etiska regler som definieras i Helsingforsdeklarationen 1964 avseende informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.

2. Teori

Finansiell rådgivning är ett samlingsbegrepp för vad som även kan benämnas investeringsrådgivning, placeringsrådgivning eller försäkringsförmedling. Begreppsförvirringen uppkommer på grund av de olika rådgivningstillstånd som reglerar rådgivningsförfarandet. (Rådgivningslagen 2003:862 och VpmL 2007:528) Finansiell rådgivning avser ”individuellt anpassade rekommendationer av finansiella produkter till en person i dennes egenskap av investerare eller presumtiv investerare” (VpmL 2007:528). Finansiell rådgivning ska inte förväxlas med opartisk finansiell rådgivning. (Finansinspektionen, 2016) Då intressekonflikter inte kan uteslutas från att styra rådgivarnas rekommendationer, väljer författarna att i denna studie att använda benämningen ”förmedlare” istället för ”rådgivare”.

Intressekonflikter vid finansiell rådgivning

FI är av uppfattningen att en av de största finansiella riskerna är att konsumenter rekommenderas att investera i produkter som är olämpliga för dem. Finansiell rådgivning lämnas främst av banker, värdepappersbolag och försäkringsförmedlare (Finansinspektionen, 2015). FI:s tillsyn har visat att konsumenter visat sig köpa produkter som inte passar dem, vare sig i prisnivå eller i risknivå.

(Finansinspektionen, 2018) Bristerna har visat sig vara vanligt förekommande främst bland

försäkringsförmedlare och värdepappersbolag, men förekommer även bland bankerna som idag är de enskilt största distributörerna av sparprodukter. (Finansinspektionen, 2015) FI gör bedömningen att intressekonflikter vid finansiell rådgivning utgör en av de största konsumentriskerna på finansmarknaden.

(Finansinspektionen, 2018)

Rådgivningsbranschen har hittills företrädelsevis finansierats genom provisioner där finansiella rådgivare erhållit ersättning från fond- och försäkringsbolag för att förmedla bolagens produkter. FI har noterat hur storleken på provisionsersättningarna varierat beroende på vilka produkter förmedlaren har valt att rekommendera. Provisionsersättningarna har därmed kunnat anses styra vilka produkter som rekommenderats och sålts, snarare än att förmedlaren tillgodosett konsumentens verkliga behov.

(Finansinspektionen, 2015) Resultatet från den provisionsundersökning FI lät genomföra under 2014 visade att 99 procent av de rådgivande företagens omsättning, med några få undantag, visade sig komma från provisionsersättningar. (Finansinspektionen, 2015) De provisionsersättningar som de tillfrågade företagen har uppgivit i enkäten varierar utifrån de avtal rådgivarna har med olika företag för förmedling av olika produkter. För förmedling av försäkringar varierar upfront-provisionen mellan 0 och 30 procent av det investerade beloppet. Störst del av provisionsintäkterna kommer från förmedling av försäkringar som möjliggör rådgivning kring finansiella instrument och från rådgivning kring komplexa strukturerade produkter. (Finansinspektionen, 2016) Undersökningar har visat att finansiella råd med underliggande intressekonflikter kostar konsumenten 1% i årlig lägre avkastning. På det genomsnittliga pensionsparandet medför detta 12% lägre pension till följd av högre kostnader. (Executive Office of the President of the United States, 2015)

Lämplighetsbedömning

Det grundläggande syftet med finansiell rådgivning är att hjälpa konsumenten att fatta välgrundade

investeringsbeslut. För att rådgivningen ska vara till nytta för konsumenten krävs att rådgivningen utgår från vad som är bäst för konsumenten och att de råd som konsumenterna får är anpassade efter konsumentens förutsättningar. (Finansinspektionen, 2015) För att en rådgivare ska få ge individuella råd finns en skyldighet för rådgivaren att utföra en lämplighetsprövning. (LFF 2005:405, FFFS 2005:11) Lämplighetsbedömningen omfattar hela processen med insamling av upplysningar om en konsument och själva bedömningen om en viss produkt/tjänst anses vara lämplig för konsumenten. Lämplighetsprövningen är essentiell för varje unikt rådgivningsförfarande och ligger till grund för att rådgivaren även ska kunna avgöra vilka produkter som är olämpliga för konsumenten. Vid en lämplighetsprövning skall rådgivaren inhämta den information som är nödvändig för att förstå väsentlig fakta om konsumenten och för att kunna avgöra om investeringen möter konsumentens mål, och är av ett sådant slag att konsumenten finansiellt kan bära riskerna som är förknippade med investeringen. Konsumenten skall därtill ha nödvändig kunskap och erfarenhet för att kunna förstå riskerna med investeringen. (LV 2007:528, FFFS 2007:16) Lämplighetsprövningen är en lagstadgad skyldighet som förmedlaren är tvungen att utföra, och ligger till grund för samtliga

produktrekommendationer, undantaget försäkringsförmedlare där förfarandet regleras genom det dynamiska begreppet god rådgivningssed. (Svenska försäkringsförmedlares förening, 2012)

3. Metod

Syftet var att mäta hur väl de produktrekommendationer som gavs anpassades efter konsumenternas riskaversion. Tillgången till data på produktrekommendationer till konsumenter från den svenska

försäkringsmarknaden visade sig vara begränsad, varav egen datainsamling blev nödvändig. På grund av budgetbegränsningar var en totalundersökning ej möjlig att genomföra. Istället beslutades att genomföra en urvalsundersökning ur de bolag som tillhandahåller finansiell rådgivning till svenska konsumenter mot provisionsersättning.

För att kunna mäta risken i de råd som ges till konsument, och kunna kontrollera flera faktorer under större delen av informationskedjan valde vi att sätta upp och genomföra en audit study. Studien genomfördes under andra kvartalet 2018.

Datainsamlingen utfördes genom att tränade individer skickades ut för att spela konsumenter som efterfrågade finansiell rådgivning. Hur individerna tränades finns beskrivet i ”Mötesgenomförande”.

De tränade individerna träffade en förmedlare på förmedlarens kontor. Inför rådgivningsmötena tilldelades de fiktiva konsumenterna olika ekonomiska profiler, låg- respektive medelrisk, för att se om förmedlarens rekommendationer kom att skilja sig åt. De ekonomiska profilerna bestod av två

förutbestämda standarduppsättningar innehållande den fiktiva konsumentens konsumentegenskaper samt en fiktiv portfölj av finansiella instrument som rådgivaren skulle få ge rekommendationer kring. De olika konsumentprofilerna finns beskrivna i ”Konstruktion av konsumentprofiler” på sida 14.

Experimentdesign

Experimentet baserades på parvisa jämförelser. De fiktiva konsumenterna tränades att agera helt lika innebar att endast deras skillnader i riskaversion skall vara avgörande för utfallet. Designen på experimentet baseras delvis på klassisk randomiserade experiment (Imbens et al, 2015), med skillnad att vi inte lät slumpen avgöra stratumtilldelning för våra fiktiva konsumenter. Detta bedömdes inte vara möjligt utifrån de praktiska förutsättningarna.

Undersökningen genomfördes i flera olika steg. Stegen visas i figur ”Figur 1: Studiens olika steg.” på sida 10.

1. Litteraturstudie

2. Semistrukturerade intervjuer m rådgivare

3. Testobservationer på rådgivare

5. Sammanställning &

Analys 4. Datainsamling, rådgivningsmöten

Studiens olika steg

Figur 1: Studiens olika steg.

1. Litteraturstudie Genomgång av tidigare forskning för att förstå de verkliga problemen.

2. Semistrukturerade intervjuer Intervjuer med rådgivare för att förstå arbetssätt och hur rådgivare

resonerar och riskklassificerar

konsumenter vid finansiell

rådgivning.

3. Testobservationer Träna intervjuaren samt validera att vi på ett korrekt sätt får svar på de frågor vi efterfrågar

under rådgivningsmötena.

4. Genomföra observationerna Rådgivningsmöten, genomförande.

5. Dataanalys Sammanställa och analysera data.

Förstudie

För att bättre förstå vilken tidigare forskning som gjorts, och hur vi skulle kunna genomföra det tänkta experimentet, genomfördes inledningsvis en förstude som bestod av en litteraturstudie, semistrukturerade intervjuer med förmedlare samt testobservationer på simulerade rådgivningssituationer med en certifierad förmedlare.

Litteraturstudie

För att säkerställa frågeställningens aktualitet och relevans genomfördes en till omfattningen mindre litteraturstudie i syfte att bättre förstå bakgrunden och resultaten av tidigare undersökningar. Litteraturen hittades genom sökningar i olika databaser på sökord relaterade till “finansiell rådgivning”. Vi valde att inte avgränsa resultaten då all tidigare forskning bidrog till en god helhetsförståelse. Som komplement till tidigare forskning användes rapporter och statistik från bl.a. Statistiska Centralbyrån, Finansinspektionen, FFFS (Finansinspektionens föreskrifter) samt god föräkringsförmedlingssed. Litteraturstudien kom inte att begränsas till Sverige utan omfattade även utredningsarbeten från andra länder inför införandet av provsionsförbud, faktiska kostnader för finansiell rådgivning m.m.

Semistrukturerade intervjuer med förmedlare

För att förstå hur finansiell rådgivning går till i praktiken kompletterades litteraturstudien med en kvalitativ förstudie där tre olika förmedlare från tre olika förmedlarföretag, som alla tillhandahåller finansiella rådgivningstjänster till konsumenter, intervjuades. Intervjuerna syftade till att förstå hur förmedlarna i varje situation resonerar kring risker samt skyldigheten att anpassa råden utifrån den enskilda konsumenten, och hur förmedlaren vanligtvis genomför en lämplighetsprövning som ligger till grund för senare rekommendation. Information behövdes inför konstruktionen av konsumentprofilerna och sammanställning av konsumentprofilernas portföljer (se bilaga ”9. Bilaga konsumentprofiler” på sida 34). Intervjuerna med förmedlarna var semistrukturerade för att med försök till minimal extern påverkan fånga förmedlarens uppfattning om hur ett rådgivningsförfarande ser ut och vilka aspekter som beaktas vid produktrekommendationer. För att få ut bästa resultat av intervjuerna valdes ett iterativt tillvägagångssätt där förbättringsförslagen utifrån första mötet implementerades inför nästkommande möte, där nästkommande förmedlare fick komma med synpunkter på vad tidigare förmedlare givit tips om. Denna process upprepades för samtliga tre intervjuer.

Inför intervjuerna blev förmedlarna informerade att vi var konsulter som skulle utvärdera

rådgivningsprocessen, för att förstå hur en förmedlare resonerar vid riskklassificering av konsumenter samt processen vid val av produktrekommendation. För att säkerställa att förmedlarnas egenintressen ej kom att påverka resultaten fick förmedlarna informationen att vi var intresserade av att identifiera så många genvägar som möjligt för att kunna maximera våra egna intäkter, samt var intresserade av vad förmedlarna tyckte är bra/dålig rådgivning. Strategi var att iaktta förmedlarens respons för att därigenom förstå om de satte sina eller konsumentens intressen först. För att öka sannolikheten att få sanningsenliga svar från förmedlaren gavs förbehåll om att hålla förmedlarens namn och arbetsgivarens namn anonyma.

För att förstå finansinspektionens syn på förmedlarmarknaden genomfördes en intervju med en representant från FI i Stockholm. Representanten arbetade inom området försäkringsrätt, och kom att komplettera tidigare litteraturstudie med av FI tidigare genomförda undersökningar. Detta gav oss utrymme för att ställa frågor utan risk för svar med egenintressen såsom risken förelåg med förmedlarna.

Simulerade rådgivningsmöten med förmedlare

För att minska mätfel genomfördes ett simulerat rådgivningsmöte där vi validerade, anpassade och tilläts att testa våra frågor på en förmedlare som var informerad om syftet med vår studie. Förmedlaren hjälpte oss även att efter mötet validera att våra antaganden om risk var korrekta och att våra resonemang var i linje med hur förmedlare riskbedömer konsumenter.

Intervjuer / Observationer

Studien baseras på den information och råd som erhållits genom genomförda rådgivningsmötena med olika rådgivningsföretag. Informationen har insamlats genom de av förmedlaren upprättade kunddokumentationer såväl som anteckningar av intervjuaren under mötet.

Urval

Urvalet baserades på sannolikhetsurval genom att tilldela samtliga observationsobjekt någon sannolikhet att bli valda och låta slumpen avgöra urvalet.

Ram

Finansiell rådgivning utgör tillståndspliktig verksamhet. Ramen för studien (Tabell 1) definieras att omfatta juridiska personer med av FI utfärdade tillstånd att tillhandahålla finansiella rådgivningstjänster reglerade i någon av följande författningar: Lagen om finansiell rådgivning (2003:862), Lagen om värdepappersmarknaden (2007:528) eller Lag om försäkringsförmedling (2005:405). De huvudsakliga tillståndstyper populationsobjekten var tvungna att besitta var “tillstånd att förmedla försäkring i samtliga livförsäkringsklasser”, “förmedling av fondandelar” samt “investeringsrådgivning om fondandelar”.

De rådgivande företaget skulle på dagen då urvalet genomfördes ha ett av Finansinspektionen gällande registrerat tillstånd för att komma med i urvalet.

Tabell 1: Företag som har av Finansinspektionen utfärdade tillstånd att tillhandahålla finansiell rådgivning i Sverige.

Antal Personer

Huvudverksamhet Juridiska Fysiska Totalt

Bankaktiebolag 6 0 6

Försäkringsförmedling 368 373 741

Värdepappersbolag 24 0 24

Totalt 398 373 771

Tabellen visar samtliga personer i Sverige med tillstånd att tillhandahålla finansiella rådgivningstjänster per 2018-04-23.

0 50 100 150 200 250 300 350 400

Fördelning av juridiska personer som har av FI tillstånd att tillhandahålla finansiell rådgivning

Figur 2: Figuren visar den procentuella fördelningen av juridiska personer baserat på tillståndstyp.

93,7%

Försäkringsförmedling Värdepappersbolag Banker

1,5% 6,0%

Tabell 2: Urvalsram - Rådgivningsföretag i Stockholm och Uppsala

Huvudverksamhet Juridiska personer

Bankaktiebolag 6

Försäkringsförmedling 133

Värdepappersbolag 21

Totalt 160 (100,0 %)

Tabellen visar fördelningen över de juridiska personer som återstår efter filtrering för kriterier för den uppsatta urvalsramen, fördelat på tillståndstyp.

Urvalsram fördelad på tillståndstyp

Figur 3: Figuren visar den procentuella fördelning mellan olika tillståndstyper som urvalsramen kom att utgöras av.

Försäkringsförmedling Värdepappersbolag Banker

0 30 60 90 120

150 83,1%

13,1%

3,8%

Ramen kom att omfatta banker, försäkringsförmedlare samt värdepappersbolag, som alla tillhandahåller finansiella rådgivningstjänster till konsumenter mot provisionsersättning. För att motverka övertäckning och säkerställa hög aktualitet, sorterades dubbletter, bolag med överlappande tillstånd och personer med både fysisk- och juridisk förekomst, bort för att säkerställa att objektet enbart representeras en gång i urvalsramen.

Urvalsramen bestämdes och begränsades geografiskt till att omfatta städerna Stockholm innerstad samt Uppsala kommun, där koncentrationen av rådgivningsföretag uppskattades ha en hög representation av utfärdade rådgivningstillstånd ur samtliga tillståndstyper. Företag med tillstånd via värdepappersbolag,

”anknutna ombud” klassificerades som försäkringsförmedlare (Tabell 2).

Obundet Slumpmässigt Urval

Ur totalt 160 unika företag slumpades 11 juridiska personer ut att ingå i experimentet. Urvalet gjordes utan återläggning.

Urvalsstorleken valdes för att möjliggöra studien under utsatt tids- samt ekonomirestriktion. Urvalet

bestämdes till 11 individer per grupp, totalt 22 observationer. Testet av nödvändig stickprovsstorlek i Tabell 3 visar att en större urvalsstorlek hade varit att föredra, men bedömningen gjordes att urvalet var tillräckligt för de metoder som ämnas tillämpas.

Tabell 3: Teoretiskt stickprovsstorlek

Estimerad teoretisk stickprovsstorlek (Paired t-test)

Test One-sided

Alpha 0,05

n 13.09777 (per group)

diff 1.0

power 0.8

För att erhålla ett test med 80% styrka krävs en urvalsstorlek på 14 individer per grupp.

Konstruktion av konsumentprofiler

För att kunna mäta om råden anpassas efter konsumentens riskaversion behövde vi skapa två fiktiva konsumentprofiler med olika egenskaper. Beskrivningarna av konsumentprofilerna återfinns i avsnitt bilaga ”9. Bilaga konsumentprofiler” på sida 34.

Konsumentprofiler

Utifrån kunskap om hur en lämplighetsprövning utförs skapades en lågrisk- samt en medelriskprofil.

(Mifid II) Profilerna tilldelades egenskaper typiska för låg- och medelriskkonsumenter. Profilernas egenskaper skapades för att inte kunna förväxlas eller misstolkas vilken typ av konsument det handlade om. Vår ambition var att en förmedlare utan djupare kännedom av konsumenten snabbt skulle

förstå vad konsumenten var för typ. Profilerna anpassades för att spegla en genomsnittlig låg- och medelriskkonsument.

Lågriskkonsument

Lågriskkonsumenten var en yngre kvinna och tilldelades en låg kunskapsnivå och generellt lågt intresse för sparande och finansmarknaden i allmänhet, vilket är egenskaper som associeras med hög riskaversion.

(Eisenhauer och Halek, 2011) Hon skulle ge intrycket under mötena att hennes förståelse för olika finansiella instrument och förhållningssätt till risk var begränsad, där hon inte förstod skillnaden mellan investeringar i olika finansiella instrument och hur risker och avgifter påverkar placeringen. Lågriskkonsumenten hade ett tydligt mål med sitt sparande. Sparandet skulle användas som kontantinsats vid köp av en lägenhet inom en odefinierad överskådlig framtid. Lågriskkonsumenten skulle ge intrycket att hon inte under några omständigheter ville förlora pengar.

Medelriskkonsument

Medelriskkonsumenten var en medelålders man och tilldelades en högre kunskapsnivå och längre praktiskt erfarenhet genom att ge intrycket av att ha frekvent praktiskt erfarenhet från handel med finansiella

instrument. Detta är egenskaper som associeras med lägre riskaversion. (Eisenhauer och Halek, 2011) Medelriskkonsumenten skulle även påstå sig ha en god riskmedvetenhet och förståelse för hur olika risker och avgifter påverkar olika investeringar och olika typer av finansiella instrument. Medelriskkonsumenten hade en längre tidshorisont för sparande och sa sig vara villig att ta en högre risk för att få avkastning på sitt kapital. Medelriskkonsumentens främsta mål var att få 4-6% i årlig nettoavkastning.

Portföljer åt våra konsumentprofiler

Till konsumentprofilerna skapades portföljer. Portföljernas uppsättningar konstruerades för att stå i direkt konflikt med förmedlarens egna ekonomiska intressen, detta för att öka sannolikheten att förmedlaren skulle rekommendera förändringar i portföljen. För att säkerställa att intressekonflikter mellan förmedlarens intresse och vår fiktiva portfölj fanns, kom portföljerna att utgöras av tillgångsslagen aktier, indexfonder samt räntefonder, tillgångsslag utan fördelaktiga provisionsstrukturer för förmedlaren. Portföljerna påstods ha placerats på investeringssparkonton under en svensk storbank med marknadsmässig kostnadsstruktur.

För att få en god balans mellan de olika tillgångarna konstruerades portföljerna utifrån teorin om risk parity.

(Investopedia). Portföljen togs fram i samråd med en portföljanalytiker aktiv vid en hedgefond i Luxemburg.

Lämpligt mått för att jämföra risk

För att kunna jämföra risker mellan olika finansiella instrument och tillgångsslag behövdes ett jämförbart riskmått som speglar de olika riskerna som är förknippade med investeringen och dess underliggande tillgång(ar). Att jämföra volatiliteten (standardavvikelsen) i de olika portföljerna skulle inte spegla de risker konsumenten exponeras för när hon investerar i exempelvis komplicerade finansiella instrument. Därför valdes den branschtäckande riskindikatorn SRI (Summary Risk Indicator). SRI är ett jämförelseriskmått som tar hänsyn till både emittentens kreditrisk och placeringens marknadsrisk (mätt i volatilitet). SRI gör det möjligt att jämföra riskerna i olika finansiella instrument med varandra. SRI mäts på en sjugradig skala där 1 är lägsta risken och 7 är högsta (Figur 4). SRI används som riskmått för alla strukturerade placeringar i Europeiska Unionen och är en del av Priip-förordningens (Packaged Retail Investment and Insurance Products) standard för riskmått. Som investerare bör det uppmärksammas att Priip-skalans skalsteg ej är jämna. Detta framgår tydligare i Tabell 5.

Att bestämma risknivå på en förmedlares rekommendation

För att bedöma risken för hela portföljen som förmedlaren rekommenderat användes ett viktat priip-värde.

Varje unikt finansiellt instruments tilldelades en vikt motsvarande den procentuella andel instrumentet utgjorde i den rekommenderade portföljen. Risken mätt i Priip-skala multiplicerades med sin vikt för samtliga instrument i hela portföljen. Detta illustreras med ett exempel i ”Tabell 4: Exempel på riskberäkning”.

Rekommendationens sammanvägda risk beräknas enligt: SRIRekommendation = ∑(ω_i*δ_i)

1

Låg risk Hög risk

2 3 4 5 6 7

Vägd riskindikator: Riskskala där 1 är lägsta och 7 är högsta risken.

Figur 4: Riskskalan anger den vägda risken i placeringen beaktat både kredit- och marknadsrisk. Skalan mäts på en sjugradig skala där 1 är lägsta risken och 7 är högsta risken.

Tabell 4: Exempel på riskberäkning

Vikt, ω Instrument Volatilitet, % Priip, δ

50% Ericsson B 26,9% 5

50% Garantum - Svenska Bolag Combo

3540 - 5

Risk_Priip = ∑(ω_i*δ_i) = (0,5*5)+(0,5*5) = 2,5 + 2,5 = 5

Exempel ovan visar hur vägd priip beräknats utifrån en

produktrekommendation att investera i en portfölj bestående av Ericsson B och Garantum Svenska Bolag Combo 3540 till lika stora delar (50/50).

Härledning av SRI

Riskindikatorn SRI, bestäms utifrån emittentens kreditrisk och placeringens marknadsrisk som visas i Tabell 5 och Tabell 6. Det sammavägda värdet utgör priipvärdet som visas i Tabell 7.

Marknadsrisken och kreditrisken för det specifika finansiella instrumentet skattas enligt Tabell 5 och Tabell 6.

De sammanvägda värdena utgör därefter den vägda riskindikatorn (SRI) som visas i ”Tabell 7:

Tilldelning av Priip. Vägd Priip klassificering av Marknad- och Kreditrisk.”

Tabell 5: Priip - Klassificering av marknadsrisk (MRM)

Volatilitet, 24 mån MRM klass

< 0,5% 1

0,5% - 5,0% 2

5% - 12% 3

12% - 20% 4

20% - 30% 5

30% - 80% 6

> 80% 7

Tabellen visar hur marknadsrisk klassificeras utifrån

volatiliteten i underliggande tillgång baserat på 24 månaders rullande standardavvikelse.

Källa: Deloitte

Tabell 6: Priip - Klassificering av kreditrisk (CRM)

Kreditrating i underliggande tillgång CRM klass

AA / AAA 1

A 2

BBB 3

BB 4

B 5

CCC 6

Tabellen visar hur kreditklassificering (CRM) bedöms utifrån kreditvärderingen i underliggande tillgång.

Källa: Deloitte

Tabell 7: Tilldelning av Priip. Vägd Priip klassificering av Marknad- och Kreditrisk.

Marknadsrisk (MRM)

Kreditrisk (CRM) 1 2 3 4 5 6 7

1 1 2 3 4 5 6 7

2 1 2 3 4 5 6 7

3 3 3 3 4 5 6 7

4 5 5 5 5 5 6 7

5 5 5 5 5 5 6 7

6 6 6 6 6 6 6 7

Tabellen visar hur ett finansiellt instrument tilldelas ett priipvärde utifrån marknad- och kreditrisk.

Källa: Deloitte

Konstruktion av frågeformulär

Formuläret som användes som underlag till datainsamligen konstruerades som påståendefrågor med tillhörande fördefinierade svarsalternativ som enkelt skulle kunna fyllas i efter ett genomfört rådgivningsmöte. Frågorna avsåg framförallt att mäta vilka produktrekommendationer som rekommenderats under mötet, om risken rekommenderades att ökas eller minskas, samt

kostnadsstrukturen på rekommendationen. Vardera fråga konstruerades för att vara ej överlappande men kollektivt uttömmande inom sitt område. Intervjufrågorna finns angivna i avsnitt 8.

Mötesförberedelser

Möten bokades upp via telefon med de bolag som valts. Mötet bokades in på förutsättningarna att vi önskade träffa en av företagets rådgivare för att erhålla privatekonomisk rådgivning. Möten som av olika anledningar blev avbokade bokades om till samma rådgivningsföretag fast på en ny tid, detta för att undvika bortfall.

För att säkerställa att våra fiktiva konsumenter inte missförstod förmedlarens rekommendation tränade vi samtliga individer. Träningen bestod av en föreläsning av en inhyrd finansiell rådgivare som förklarade hur ett rådgivningsmöte vanligtvis går till och vilka egenskaper rådgivaren letar efter för att kunna komma upp med en produktrekommendation. Föreläsningen kompletterades med en kort presentation över de vanligaste finansiella instrumenten som distribueras via förmedlare och deras för- och nackdelar.

Slutligen fick den fiktiva konsumenten öva på att göra ett simulerat rådgivningsmöte med den inlånade finansiella rådgivaren, där konsumenten tilläts träna på att bedöma och kategorisera rådgivarens rekommendation.

För att minska risken för mätfel hos respondenten valde vi att inte fråga om rådgivarens ersättning då detta skulle kunna medföra att förmedlaren ändrar sin ursprungliga rekommendation i hopp om att inte gå miste om att få genomföra placeringen, genom att konkurrera med pris.

Innan varje möte med rådgivaren avslutades sammanfattade vår fiktiva konsument de råd som givits under mötet. Detta för att säkerställa att intervjuaren uppfattat råden korrekt och att förmedlaren underförstått gavs möjligheten att själv rätta till felaktiga uppfattningar eller missförstånd. (Damström, 2011)

Mötesutvärdering

I strävan efter så hög kvalitet som möjligt och försök att minska det totala felet, valde vi att kombinera observation och bokföring. (Damström, 2011) Detta gjordes genom efter varje avslutat rådgivningsmöte fick den tränade konsumenten fylla i ett utvärderingsformulär utifrån de anteckningar och den

kunddokumentation intervjuaren erhållit från rådgivningsmötet. Den tränade konsumenten var tvungen att fylla i utvärderingsformuläret i direkt anslutning till avslutat möte för att samtliga uppgifter skulle hållas så oberoende som möjligt av intervjuarens eget minne. Inga nya kundbesök fick påbörjas innan tidigare möte var utvärderat och dokumenterat. I det fall den tränade konsumenten inte kunde allokera de råd som erhållits med något av valen på blanketten valdes det alternativ som låg närmast till hands.

Frågor som inte gick att direkt besvara eller där information utelämnats kompletterades genom att vår tränade konsument via telefon fick kontakta förmedlaren för att komplettera otydligheterna.

4. Resultat & Analys

Mötena genomfördes mellan den 10 april och 1 augusti 2018. Antal bolag som besöktes var 11, med två observationer per bolag, totalt 22 observerade produktrekommendationer. I Tabell 8 och ”Figur 5: Figuren visar fördelningen över de genomförda rådgivningsbesöken per tillståndstyp.” redovisas fördelningen av observationerna.

Sammanställning över den rekommenderade risken finns presenterat i Tabell 9 och illustrerade var för sig i Figur 6 och Figur 7. Genom en första visuell översikt kan vi misstänka att den föreslagna risken inte alltid stämmer överens med den risk konsumenten teoretiskt borde ges givet sin riskprofil. De avgifter och kostnader förknippade med produktrekommendationerna finns sammanställda i Tabell 10.

Tabell 8: Genomförda Rådgivningsbesök Antal Rådgivningsbesök

Huvudverksamhet Bokade Bortfall Genomförda

Bankaktiebolag 2 0 2

Försäkringsförmedling 14 0 14

Värdepappersbolag 6 0 6

Totalt 22 0 22 (100,0%)

Tabellen visar fördelningen över de genomförda rådgivningsbesöken fördelat på rådgivningsföretagets tillståndstyp.

Fördelning genomförda rådgivningsbesök fördelat på tillståndstyp

Figur 5: Figuren visar fördelningen över de genomförda rådgivningsbesöken per tillståndstyp.

Försäkringsförmedling Värdepappersbolag Banker

0 3 6 9 12 15

63,6%

27,4%

9,0%

Frekvenstabell över rekommenderad risknivå till lågriskkonsumenten

Figur 6: Sammanställning över risken i produktrekommendationer givna till lågriskkonsumenten

0 1 2 3 4 5

0 1 2 3 4

Teoretisk risk Rekommenderad risk

Antal

Rekommenderad risk

Frekvenstabell över rekommenderad risknivå till medelriskkonsumenten

Figur 7: Sammanställning över risken i produktrekommendationer givna till medelriskkonsumenten

2 3 4 5 6 7

Teoretisk risk Rekommenderad risk

Antal

0 1 2 3 4 5

Rekommenderad risk

Tabell 9: Sammanställning av erhållna produktrekommendationer med avseende på risk mätt i Priip

Lågriskkonsument Medelriskkonsument

Observationspar Tillståndstyp Teoretisk risknivå Rekommenderad

risknivå Teoretisk risknivå Rekommenderad risknivå

1 Bankaktiebolag 2 2 4 4

2 Försäkringsförmedling 2 3 4 7

3 Försäkringsförmedling 2 5 4 4

4 Försäkringsförmedling 2 0 4 4

5 Försäkringsförmedling 2 4 4 5

6 Försäkringsförmedling 2 4 4 3

7 Försäkringsförmedling 2 5 4 4

8 Försäkringsförmedling 2 4 4 5

9 Värdepappersbolag 2 3 4 2

10 Värdepappersbolag 2 3 4 4

11 Värdepappersbolag 2 3 4 2

Tabellen visar risknivån i de produktrekommendationer som erhölls under rådgivningsmötena. Risknivån är mätt i Priip-skala med konsumentens teoretiska riskprofil till vänster.

Tabell 10: Sammanställning av kostnader och avgifter i erhållna produktrekommendationer Kostnader för depå och skattestruktur¹ år 1 Investeringskostnader² år 1

Tillståndstyp 0% 0-1% 1-2% > 2% < 1% 1-2% > 2%

Bankaktiebolag 0 2 0 0 0 1 1

Försäkringsförmedling 5 2 1 4 6 4 2

Värdepappersbolag 2 4 0 2 4 3 1

1 Skattestruktur omfattar inte skatter såsom schablonskatter eller reavinstskatt.

2 Investeringskostnader avser kostnader att investera i ett finansiellt instrument såsom fondavgifter eller courtage avgifter.

Statistiska Tester

För att testa huruvida den rekommenderade risken passar konsumentens profil testas skillnader i risk i de råd som givits till låg- och medelriskkonsumenterna. Testet följer den exerimentella designen.

Test av skillnader i råd mellan låg- och medelriskkonsumenter H₀: Samma rådgivna risk ges både till låg- och medelriskkonsument.

H_a: Lägre rådgiven risk ges systematiskt till lågriskkonsument än till medelriskkonsument.

För att vidare utreda vad som driver resultatet i test av skillnader i råd mellan låg- och

medelriskkonsumenter utfördes även följande tester. Testen avviker från den uppsatta experimentella designen och är ej parade tester.

Test av råd till Lågriskkonsumenter

H₀: lågriskkonsumentens rådgivna risk är 2.

H_a: lågriskkonsumentens rådgivna risk är systematiskt större än 2.

Test av råd till Medelriskkonsumenter

H₀: medelriskkonsumentens rådgivna risk är 4.

H_a: medelriskkonsumentens rådgivna risk är systematiskt större än 4.

Testerna av råd till låg- och medelriskkonsumenterna genomförs med en ensidig mothypotes, då det i huvudsak är en för hög risk som anses skadligt för konsumenten, samt att det enligt litteratur och teori är en för hög risk som anses föreligga.

Test av normalfördelning

Användandet av t-test förutsätter att de testade populationerna är normalfördelade. Då vi både har små urvalsstorlekar samt data på ordinalnivå kan vi inte förlita oss på att så faktiskt är fallet. Vi utför därför ett Shapiro-Wilks normalitetstest för att undersöka huruvida datan är normalfördelad. Resultatet, som

presenteras i Tabell 11 och Tabell 12, stödjer tesen om att datan är normalfördelad, även om resultaten är relativt svaga med låga p-värden. t-test är ganska robusta, även i fall som detta då urvalsstorleken är liten, om datan inte har en snedvriden fördelning eller innehåller outliers (Moore et al, 2016). Vi har därför skäl att tro att t-testen är, åtminstone till en viss grad, tillförlitliga. Vi vill dock stärka våra resultat, och gör därför nya test med en metod som inte förlitar sig på normalfördelning. Om dessa icke-parametriska test uppvisar samma resultat som t-testen anser vi oss ha tillräckliga bevis. Hypoteserna som testas i de parametriska testen är desamma som testas i de icke-parametiriska testen.

Resultat av Parametriska test

För att undersöka huruvida en rådgivare ger samma råd gällande risknivå till både en låg- och

medelriskkonsument genomförs ett parat t-test av gruppernas rådgivna risk. Resultatet återges i Tabell 13. I Tabell 14 finns resultatet av ett test för att avgöra testets styrka. Styrkan på 73% indikerar att testet är tillförlitligt. p-värdet på 0.8774 i Tabell 13 ger inga belägg för att förkasta nollhypotesen, och det finns således inget som tyder på att en förmedlare individanpassar sina råd.

Tabell 11: Test om lågriskkonsumenternas

produktrekommendationer (risk) är normalfördelade H₀: Fördelningen är normalfördelad

H_a: Fördelningen är ej normalfördelad Shapiro-Wilk Normality Test

Alpha 0.1

W 0.8881

p-value 0.1318

Tabell 12: Test om medelriskkonsumenternas produktrekommendationer (risk) är normalfördelade H₀: Fördelningen är normalfördelad

H_a: Fördelningen är ej normalfördelad Shapiro-Wilk Normality Test

Alpha 0.1

W 0.917

p-value 0.1939

Tabell 13: Test om den rekommenderade risknivån skiljer sig mellan låg- och medelriskkonsumenter.

H₀: Samma rådgivna risk ges både till låg- och medelriskkonsument.

H_a: Lägre rådgiven risk ges systematiskt till lågriskkonsument än till medelriskkonsument.

Paired t-test

Test One-sided

Alpha 0,05

df 10

t -1.2344

p-value 0.8774

Parametriskt test om risknivån i rekommendationerna anpassas efter konsumentens teoretiska risknivå mätt i priip.

Tabell 14: Testets styrka

Paired t-test

Test One-sided

Alpha 0,05

n 11 (per group)

diff 1.0

power 0.7323267

Testets styrka bestäms till 0.73, vilket innebär att sannolikheten att en effekt identifieras är 73%.

Därefter utfördes tester på låg- och medelriskkonsumenten separat för att vidare utröna huruvida risken anpassas till individen. Resultaten för testerna finns återgivna i Tabell 15 och Tabell 16.

P-värdet på 0.007 indiker att det finns en grund att förkasta nollhypotesen till förmån för hypotesen att lågriskkonsumentens rådgivna risk generellt är högre än vad den borde vara givet konsumentens riskprofil, och nollhypotesen förkastas på 5% (och på 1%) signifikansnivå.

Medelriskkonsumentens p-värde på 0.5 indikerar att det inte finns grund att förkasta nollhypotesen att medelriskkonsumenten i allmänhet får råd som passar konsumentens riskprofil.

Tabell 15: Test om lågriskkonsumenter får rekommendationer att investera i finansiella instrument med högre risk än de teoretiskt bör rekommenderas.

H₀: Rekommenderad risk = 2 H_a: Rekommenderad risk > 2 One Sample t-test

Test One-sided

Alpha 0,05

df 10

t 2,9713

p-value 0.007007

Parametriskt test av skillnaden mellan rekommenderad riskivå och teoretiskt risknivå för konsumenter med lågriskprofil mätt i priip.

Tabell 16: Test om medelriskkonsumenter får rekommendationer att investera i finansiella instrument med högre risk än de teoretiskt bör rekommenderas.

H₀: Rekommenderad risk = 4 H_a: Rekommenderad risk > 4 One Sample t-test

Test One-sided

Alpha 0,05

df 10

t 0

p-value 0.5

Parametriskt test av skillnaden mellan rekommenderad riskivå och teoretiskt risknivå för konsumenter med medelriskprofil mätt i priip.

Tolkning

p-värdet 0.877 i Tabell 13 på sida 21 innebär att vi inte finner stöd att förkasta nollhypotesen, ens på

10% signifikansnivå. Vi finner alltså inga bevis för att en rådgivare ger olika råd till konsumenter med olika riskprofil, och det verkar vara så att råden inte anpassas till konsumenten.

Vi ser alltså att lågriskkonsumenten får råden att investera i produkter som har för hög risk, medan medelriskkonsumenten får råd som matchar sin profil. Testen indikerar att det finns någon typ av

diskriminerande behandling på rådgivningsmarknaden, där lågriskkonsumenter inte får råd anpassade till sin riskaversion men medelriskkonsumenter får det.

Resultat av Icke-parametriska test

Vi gör om samtliga tre test, med samma hypoteser, men denna gång testas de med Wilcoxon signed rank test. Resultaten finns återgivna i Tabell 18, Tabell 19 och Tabell 17.

I det parade icke-parametriska testet har p-värdet sjunkit något, men inte i närheten tillräckligt för att kunna förkasta nollhypotesen att en rådgivare i allmänhet anpassar sina råd till konsumentens riskprofil.

p-värdet för testet av lågriskkonsumenten har blivit något högre, men vi förkastar fortfarande nollhypotesen på 5% signifikansnivå. Vi hittar alltså fortfarande bevis för att lågriskkonsumentens rådgivna risk

systematiskt är högre än den som passar profilen.

Tabell 17: Test om den rekommenderade risknivån skiljer sig mellan låg- och medelriskkonsumenter.

H₀: Samma rådgivna risk ges både till låg- och medelriskkonsument.

H_a: Lägre rådgiven risk ges systematiskt till lågriskkonsument än till medelriskkonsument.

Wilcoxon signed rank test with continuity correction

Test One-sided (Paired)

Alpha 0,1

V 22,5

p-value 0.8466

Icke-parametriskt test om risknivån i rekommendationerna anpassas efter konsumentens teoretiska risknivå mätt i priip.

Tabell 18: Test om lågriskkonsumenter får rekommendationer att investera i finansiella instrument med högre risk än de teoretiskt bör rekommenderas.

H₀: Rekommenderad risk = 2 H_a: Rekommenderad risk > 2

Wilcoxon signed rank test with continuity correction

Test One-sided

Alpha 0,05

V 48,5

p-value 0,01706

Icke-parametriskt test av skillnaden mellan rekommenderad riskivå och teoretiskt risknivå för konsumenter med

lågriskprofil mätt i priip.

I testet av medelriskkonsumenten har också p-värdet ökat något, vilket ger oss samma resultat som innan.

Det finns inte bevis för att medelriskkonsumenten inte får en risk anpassad till sin profil.

Tolkning

Testen visar att vi inte finner några bevis för att förmedlare anpassar risknivån i sina råd efter konsumentens riskprofil. Vidare kan konstateras att vi finner bevis för att lågriskkonsumenten systematiskt blir rådgiven att investera i produkter med för hög risk givet konsumentens riskprofil.

Resultat

Analysen av den insamlade datan visar att de finansiella råd som lämnas till konsumenter signifikant ej skiljer sig åt beroende på om konsumenten har olika riskbenägenhet. Detta innebär att konsumenter med olika förutsättningar rekommenderas att investera i produkter med likartade risknivå. Det finns således inget som tyder på att förmedlare anpassar risken i sina produktrekommendationer efter individens riskaversion.

Konsumenter med en begränsad förmåga att ta risker ges systematiskt rekommendationer att investera i produkter med en högre risk än vad som teoretiskt bör anses lämplig för lågriskkonsumenten.

Resultaten bekräftas utifrån både parametriska och icke- parametriska tester.

Tabell 19: Test om medelriskkonsumenter får rekommendationer att investera i finansiella instrument med högre risk än de teoretiskt bör rekommenderas.

H₀: Rekommenderad risk = 4 H_a: Rekommenderad risk > 4

Wilcoxon signed rank test with continuity correction

Test One-sided

Alpha 0,05

V 10

p-value 0.5842

Icke-parametriskt test av skillnaden mellan rekommenderad riskivå och teoretiskt risknivå för konsumenter med

medelriskprofil mätt i priip.

Metodkritik

Det optimala upplägget hade innehållit ett flertal individer som spelar konsumenter, där de också

slumpmässigt fått en profil tilldelad sig inför varje möte. Detta hade kontrollerat för så många confounder- variabler som möjligt. Med fler intervjuare som dessutom slumpats en roll hade det kunnat säkerställas att de råd resultat som uppkommit baseras endast på uppgifterna i våra skapade profiler, och inte personliga egenskaper hos intervjuarna. Givet vår begränsade budget var detta dock ej möjligt. Vi har endast använt oss av två intervjuare. De har inte slumpats till profiler, utan fått en profil som är skapad delvis utefter deras personliga egenskaper, och sedan har de hållit sig till samma profil genom alla möten. Detta dels för att kunna spela en så övertygande roll som möjligt, och dels för att intervjuarna naturligt hade personliga egenskaper som är förknippade med högre respektive lägre grad av riskaversion.

Ett föredraget förfarande hade varit att använda en logistisk regression för att skatta en modell som

beskriver sannolikheten att få råd anpassade till sin riskaversion. Detta skulle kräva ett urval på åtminstone 100 individer. (Long, 1997) De ekonomiska ramar inom vilka denna studie utförs inte tillåter en sådan urvalsstorlek.

5. Diskussion

Resultaten från studien visar att konsumenter med olika riskaversion och möjlighet att bära risk

rekommenderas att investera i produkter med samma nivå av risk. Råden verkar generellt vara anpassade till en individ med medelhög riskaversion, vilket gör att en individ med lägre risknivå inte får råd som är anpassade till sin profil, utan rekommenderas bära för hög risk. Drivkrafterna bakom detta skulle rimligen kunna kopplas till den provisionsersättning som en förmedlare erhåller, och dess variation i storlek från olika produkter, och att förmedlaren därmed föredrar att rekommendera en viss typ av produkter, oavsett vem som efterfrågar råden. Resultaten antyder att förmedlare tjänar mer på att rekommendera produkter med högre risk och därför väljer att göra det. Denna studie har dock inte kartlagt förmedlarens drivkrafter och resultaten visar bara att förmedlaren inte individanpassar sina råd, inte varför det förhåller sig så. Det står dock klart att det finns ett problem på marknaden för finansiell rådgivning.

De rådgivningsföretag som ingått i studien bör anses vara ett representativt urval av fördelningen av rådgivningsförmedlare i Sverige utifrån tillståndstyp. Att generalisera resultaten till hela populationen bör dock möjligen göras med en viss försiktighet. Författarna är av uppfattningen att rådgivningsföretagets tillståndstyp har viss betydelse för de råd konsumenten får, och detta är något som bör beaktas vid upphandling av rådgivningstjänster. Detta är inget som studien närmare undersökt.

Vid ett rådgivningsbesök under studiens gång erhöll en konsument ett tvivelaktigt råd av en förmedlare, som konsumenten förstod inte var anpassat till dennes riskprofil utan innehöll en för hög risk. När förmedlaren insåg att konsumenten besatt mer kunskap om den rekommenderade produkten än vad förmedlaren först bedömt, ändrades det ursprungliga rådet till en mindre riskfylld produkt med lägre avgiftsstruktur jämfört med den initiala rekommendationen. Att förmedlaren ändrade sitt råd berodde antagligen på att han var rädd att gå miste om placeringen. Detta bör ses som ett tydligt exempel på en förmedlare som inte rekommenderar en produkt anpassad till konsumenten, utan försöker sälja på en konsument en för riskfylld produkt med förhoppning att förmedlaren själv ska kunna tjäna pengar på konsumentens investering.

Under ett annat besök gavs, som motsats till det nämnda tvivelaktiga rådet, det enligt författarna mest seriösa och konsumentanpassade rådet. Rådet bestod i att inte göra några förändringar alls, utan behålla befintlig portfölj då detta skulle vara det för konsumenten bästa alternativet. För en konsument skulle dessa två råd ge betydande skillnader för konsumentens sparande, både på kort och lång sikt. Båda dessa råd, det bästa och det sämsta, gavs ur gruppen försäkringsförmedlare. Vidare forskning i detta ämne vore intressant, speciellt för att underlätta för konsumenter angående hur de bör resonera vid val av rådgivare. Skiljer sig råden systematiskt åt beroende på om konsumenten besöker en bank eller en försäkringsförmedlare? Annan vidare forskning som vore av intresse, inte minst för konsumenter, är att undersöka hur risken skiljer sig åt i råd som getts av en provisionsfinanserad rådgivare jämfört med rådgivning som ges mot en direkt kontant ersättning. Påverkar ersättningsmodellen hur råden anpassas till konsumenten?

En brist i undersökningens förfarande är att profilerna inte slumpats till olika individer. Optimalt hade studien haft en mindre snäv begränsning i form av tid och ekonomi, resulterandes i att fler tränade intervjuare hade använts. För att isolera effekten av riskaversion hade då även profilerna slumpats till de olika besöken. Den största risken med det nuvarande förfarandet är att det inte helt säkert är just effekten av olika riskaversion som studerats. Resultaten visar att försäkringsförmedlare av någon anledning ger råd som är bättre anpassade till medelriskkonsumenten, medan lågriskkonsumenten får råd som inte

individanpassar råd när konsumenten är man, men inte när hon är en kvinna, då vår lågriskkonsument var en kvinna och medelriskkonsumenten var en man. Detta skulle då visa att rådgivningsmarknaden är könsdiskriminerande. Det som gör att författarna ändock anser resultaten vara pålitliga är att oavsett vad det är som gör att konsumenter inte får individanpassade råd, så har studien visat att det är så som det ser ut bland förmedlarna som vi besökte. Studien har inte för avsikt att undersöka vad som är drivkrafterna till att ge dåliga råd (även om en teori presenteras), utan vill endast påvisa att dåliga råd ges.

Denna studie visar på en stor brist i marknaden för finansiell rådgivning. Detta är också något som tidigare litteratur uppmärksammat. En konsument som vänder sig till en professionell yrkesutövare förväntar sig att hon ska få rådgivning som är anpassad till hennes profil samt går att lita på. Att så inte är fallet bör anses allvarligt, särskilt då det på just denna marknad kan ha mycket stora konsekvenser för individen. Vidare undersökningar bör genomföras för att utröna varför marknaden ser ut som det gör, samt undersöka vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att förändra marknaden och den informationsasymmetri som tillåter förmedlare att kamoflera egenintressen i produktrekommendationer.

6. Slutsatser

Studien visar att förmedlare systematiskt ger råd med samma risknivå till både låg- och

medelriskkonsumenter. En given förmedlare ger råd med samma risk till de två olika konsumenterna, och det finns alltså inget som tyder på att rådgivare anpassar sina råd till konsumentens profil såsom de är skyldiga att göra.

Råden tenderar att vara bättre anpassade till medelriskkonsumenten än till lågriskkonsumenten. En lågriskkonsument får systematisk råd att investera i produkter med för hög risk, men samma mönster observeras inte för medelriskkonsumenten. Studien har inte undersökt vilka faktorer som ligger bakom diskrepansen, utan har endast konstaterat att förmedlare inte individanpassar sina råd till alla konsumenter.

7. Källor

Deloitte, LinknLearn PRIIPs, https://www2.deloitte.com/content/dam/Deloitte/ie/Documents/

FinancialServices/investmentmanagement/ IE_2016_LinknLearn_PRIIPs.pdf (hämtad 2018-11-01)

Eisenhauer och Halek, Demography of risk aversion, The Journal of Risk and Insurance, 2001, Vol. 68, No.

1, pp 1-24

Executive Office of the President of the United States, The effects of conflicted investment advice on retirement savings. Washington: Executive Office of the President of the United States, 2014

FFFS 2005:11. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsförmedling Finansinspektionen, Konsumentskyddet på finansmarknaden. 2015. https://www.fi.se/

contentassets/9791b37d1d074ed4a3fc193786d449f6/konsumentrapp_2015ny2.pdf (hämtad 2018-04-18) Finansinspektionen, Ett nödvändigt steg för en bättre sparandemarknad. 2016. https://www.fi.se/

contentassets/2e823e1569864e69b8e9b052352cf2ed/ett-nodvandigt-steg- sparandemarknadny3.pdf (hämtad 2018-04-19)

Finansinspektionen, Prioriteringar i FI:s tillsyn för att stärka konsumentskyddet. 2018. https://www.fi.se/

contentassets/4d4ea767cab245d5b64fcdd2e09c47e8/konsrapp2018.pdf (hämtad 2018-04-19)

Investopedia, Structured Products & Complex financial instruments. 2018. https://www. investopedia.com/

articles/optioninvestor/07/structured_products.asp (hämtad 2018-04-20)

Investopedia, Risk Parity. https://www.investopedia.com/terms/r/risk-parity.asp (hämtad 2019-01-10) K. Damström, Från datainsamling till rapport - att göra en statistisk undersökning, fjärde upplagan. 2011.

Mifid II, European Securities and Market Authority, https://www.esma.europa.eu/policy-rules/mifid-ii-and- mifir (hämtad: 2019-01-10)

Moore et al, The Practice of Statistics for Business and Economics, 4th edition. Kapitel 16. Macmillan Learning, 2016

F. Nilsson, En finansiell rådgivares ansvar för lämnade råd – masteruppsats i värdepappersmarknadsrätt.

Linköpings Universitet, 2014

G W. Imbens, Donald B. Rubin, Causal Inference for statistics, Social and Biomedical Sciences, 4th edition, Cambridge University Press, 2017

Inderst Roman, Ottaviani Marco, Misselling through Agents 2008. http://faculty.london.edu/mottaviani/

misselling.pdf (Hämtad: 2018-01-09)

Indest Roman, Ottaviani Marco, How (not) to pay for advice: A framework for consumer financial protection

J. Scott Long, Regression Models for Categorical and Limited Dependent Variables. Advanced Quantitative Techniques, Social Sciences Number 7. Sages Publications: Thousand Oaks, CA, 1997

SFS 2005:405 Lag om försäkringsförmedling (LFF) SFS 2007:528. Lag om värdepappersmarknaden

Svenska försäkringsförmedlares förening, God försäkringsförmedlingssed, version 2. 2012. https://www.

sfm.se/wp-content/uploads/2014/05/god_forsakringsformedlingssed_version_2.pdf (hämtad 2018-05-05) Svenska Statistikfrämjandet, Svenska statistikfrämjandets etiska kod för statistiker och statistisk verksamhet.

2010. http://statistikframjandet.se/wp-content/uploads/2010/12/etisk_kod_final.pdf (hämtad 2018-04-01)