Uppsala universitet Examensarbete C
Nationalekonomiska institutionen HT 2006
Handledare: Per-Anders Edin
Remitteringarnas bestämningsfaktorer
En studie av det svenska remitteringsflödet
Sara Brinkberg Mattias Engdahl
Abstract
Remitteringar utgörs av de pengar som immigranter skickar hem till anhöriga i hemlandet. Dessa penningförsändelser utgör för flera utvecklingsländer en betydande andel av BNP och dess positiva konsekvenser för utveckling har under senare år uppmärksammats. I denna studie undersöks det svenska remitteringsflödets bestämningsfaktorer. Två modeller utvecklas för skattning av remitteringsflödet. Med vanlig OLS påvisas att remitteringsflödet är konjunkturkänsligt och att antalet immigranter påverkar flödet positivt. Ett visst stöd fanns även för att andelen gifta bland immigranterna påverkar flödet negativt.
I tidigare studier har remitteringar bedömts vara en stabil källa till utländskt kapital på makronivå. I denna uppsats påvisas däremot att utflödet kan vara konjunkturkänsligt.
Nyckelord: Sverige, remitteringar, bestämningsfaktorer, konjunktur, invandring
Innehållsförteckning
1 Introduktion ...1
2 Bakgrund ...4
2.1 Remitteringarnas utvecklingspotential ...4
2.2 Remitteringsströmmar ...6
3 Teoretiska hänsynstaganden ...10
3.1 Ekonomiska bestämningsfaktorer...10
3.2 Demografiska och sociodemografiska bestämningsfaktorer ...13
3.3 Sammanfattning...14
4 Svensk invandring under efterkrigstiden ...16
5 Modeller för estimering av det svenska remitteringsflödet...20
5.1 Specificering av modeller...20
5.2 Resultat ...22
5.3 Övriga faktorer ...27
6 Slutdiskussion och förslag på framtida forskning ...28
7 Referenser ...30
8 Appendix ...33
8.1 Remitteringsströmmar 1990-2005, miljarder USD ...33
8.2 Världens trettio största mottagare av remitteringar 2003 ...33
8.3 Remitteringar per capita, miljoner USD - OECD...34
8.4 Remitteringar från Sverige till utlandet ...35
8.5 Andelen icke-europeisk invandring till Sverige ...36
8.6 Utrikes födda invandrares utbildningsnivå 1987-2001 ...36
8.7 Kostnader för remitteringar ...37
8.8 Data till regressionsanalysen ...37
1 Introduktion
Remitteringar utgörs av de pengar som immigranter skickar hem till anhöriga i ursprungslandet och remitteringar har under de senaste åren kommit att uppmärksammas av flera olika anledningar1. Banker har upptäckt den potential som den växande remitteringsmarknaden har och ekonomer har uppmärksammat det faktum att remitteringsinflödena till flera av världens utvecklingsländer är större än det officiella biståndet. Regeringar världen över har även uppmärksammat att dessa penningöverföringar ibland används för att tvätta svarta pengar. Dock är den kanske viktigaste aspekten av remitteringar den potential remitteringar har för fattigdomsbekämpning och utveckling av världens fattiga länder.
Utflödet av remitteringar från världens industrialiserade länder har ökat markant under den senaste trettioårsperioden och de totala remitteringarna i världen översteg år 2005 232 miljarder USD (se appendix 8.1). För de tjugo största mottagarna av remitteringarna så utgjorde samma år dessa penningförsändelser mellan tio och fyrtio procent av BNP (se tabell 1). Allt fler människor i världens fattiga länder påverkas således av dessa transfereringar och uteblivna remitteringar kan betyda att en familj tvingas ner i fattigdom. Bättre förståelse av de faktorer som bestämmer remitteringsflödena till utvecklingsvärlden är därmed betydelsefull. Remitteringarna från Sverige följer den internationellt stigande trenden och de har ökat från 1,1 miljarder sek år 1970 till att överstiga 4,6 miljarder sek år 2004. Detta motsvarar en ökning från ca 2190 sek per utrikes född 1970 till ca 4267 sek per utrikes född år 2004 (se appendix 8.4)2. Den långsiktiga trenden visar således att remitteringarna har ökat kraftigt över tiden.
Ökningen har dock inte varit konstant utan avsevärda fluktuationer har förekommit. Under 1990-talskrisen minskade de utgående remitteringarna från Sverige markant och återhämtningen pågår ännu. Konjunkturcykeln verkar därmed ha en direkt inverkan på det svenska remitteringsflödet och sedan Hamberg (1979) försökte förklara de svenska remitteringsströmmarna så har ingen i vår vetskap undersökt de svenska remitteringarnas omfattning eller deras utveckling över tiden.
I denna studie undersöks således utvecklingen av det svenska remitteringsflödet sedan 1970-talet och framåt och syftet är att försöka förklara variationen över tiden med hjälp av regressionsanalys. Den valda tidsperioden föll sig naturlig på grund av begränsningar i den data som finns tillgänglig om
internationella remitteringar. Remitteringsdata sammanställs av Internationella valutafonden (IMF) och baseras på den årliga Balance of Payments-statistiken (BoP) som har publicerats sedan 1948, remitteringsdata finns dock endast tillgänglig sedan 1970-talet och framåt. Enligt IMF så består remitteringarna i BoP av tre poster, compensation of employees, worker’s remittances och migrant transfers men på grund av brister i statistiken, oenighet om hur begreppet bör definieras och användandet av informella kanaler för remitteringar, anses det officiella remitteringsflödet kraftigt underskatta det reella remitteringsflödet i världen (OECD 2006). Inte desto mindre är BoP-statistiken i dagsläget den mest betydelsefulla officiella datakällan och den används således i denna undersökning för att beräkna det svenska remitteringsflödet (ILO 1997).
Det finns ingen enkel förklaringsmodell som kan användas för att fastställa remitteringsflöden. En mängd olika faktorer kan tänkas påverka en immigrants beslut att remittera eller att inte remittera. Därför finns det inte heller någon enhetlig teori på aggregerad nivå som kan förklara världens remitteringsströmmar.
I denna studie ansluter vi oss dock till tidigare internationell forskning och efter en genomgång av tidigare relevant forskning ställs en modell för skattning av det svenska remitteringsflödet upp.
Två grupper av förklaringsvariabler härleds ur litteraturstudien och de klassificeras som antingen ekonomiska variabler eller demografiska och sociodemografiska variabler. De ekonomiska förklaringsvariablerna antas fånga de ekonomiska effekter som påverkar immigrantens möjligheter att remittera.
Tidigare empirisk forskning tyder på att möjligheten att remittera i mångt och mycket styrs av immigrantens disponibla inkomst och faktorer som påverkar inkomsten inkluderas således i analysen.
Redan 1973, i en studie av Wadensjö, fastslås det att det hade varit en allt för grov förenkling att betrakta de svenska immigranterna som en homogen grupp. En andra grupp av förklaringsvariabler inkluderas därför. Denna grupp av variabler består av demografiska variabler och sociodemografiska variabler. I analysen inkluderas bland annat immigranternas könsfördelning, utbildningsnivå, ursprung och civilstånd för att den skall bli mer heltäckande.
Resultatet av studien visar att det svenska remitteringsflödet är konjunkturkänsligt. Under 1990-talskrisen sjönk de svenska remitteringar kraftigt och återhämtningen tog lång tid. Den modell som ställs upp visar även att den svenska arbetslösheten tillsammans med antalet utrikes födda i Sverige kan användas för att förklara cirka femtio procent av variationen av det svenska remitteringsflödet under tidsperioden 1970 till 2004. Ett visst stöd finns även för att immigranternas civilstånd och könsfördelning påverkar remitteringsflödet, effekterna är dock oklara.
Efter detta inledningskapitel följer ett bakgrundskapitel där remitteringarnas betydelse för utvecklingsländerna diskuteras. I samma kapitel diskuteras även de trender som världens remitteringsströmmar följer. Kapitel tre består av en litteraturstudie där tidigare empirisk forskning diskuteras och sammanfattas. För att en modell för skattning av det svenska remitteringsflödet skall kunna utformas diskuteras i kapitel fyra de specifikt svenska förutsättningarna och en översikt av invandringen till Sverige under efterkrigstiden ges. Utifrån litteraturstudien ställs
sedan två modeller upp i kapitel fem och olika teoretiska och metodologiska överväganden diskuteras. I samma kapitel specificeras och anpassas även modellen varefter resultatet analyseras. Kapitel sex är uppsatsens avslutningskapitel i vilket slutsatser dras och förslag på framtida forskning presenteras.
2 Bakgrund
I detta kapitel ges en introduktion till de konsekvenser och den betydelse remitteringar har i världen. I kapitlets första avsnitt diskuteras remitteringarnas påverkan på fattiga länder. Sedan följer, i stycke 2.2, en beskrivning av utvecklingen av remitteringsflödena i världen från 1970-talet och framåt.
2.1 Remitteringarnas utvecklingspotential
Remitteringars betydelse för fattigdomsbekämpning har kommit att väcka allt större intresse bland forskare likväl som för policyskapare världen över och Chimhowu (2005) har sammanställt ett ramverk för hur remitteringars effekter på fattigdom kan studeras. Forskarna föreslår att effekterna av remitteringar med fördel bör analyseras utifrån fyra analysnivåer eftersom effekterna varierar från nivå till nivå.
Den första och lägsta analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på enskilda hushåll. Bland annat så anses remitteringar kunna bidra till att jämna ut de mottagande hushållens inkomster och således även deras konsumtion. Detta anses vara extra viktigt för fattiga hushåll som ofta saknar försäkringar och tillgång till kreditmarknader och därmed är extra känsliga för inkomstbortfall. Att skicka en medlem ur hushållet utomlands för att arbeta kan således fungera som en försäkring vid plötsliga inkomstbortfall (World Bank 2006). Möjligheterna för enskilda hushåll att spara anses även kunna öka vilket bland annat kan vara viktigt för att klara framtida ekonomiska chocker och för att möjliggöra investeringar som kan ge avkastning på längre sikt. Sådana investeringar kan exempelvis vara i fastigheter eller uppstartandet av mindre företag. Remitteringar anses även bidra till att en större del av befolkningen i hemlandet kommer i kontakt med de finansiella systemen vilket ökar tillgången på varor och tjänster som i hög utsträckning kräver lån eller kredit, såsom utbildning, bostäder och sparkonton (IMF 2005). Likaså kan remitteringar ha positiva effekter på tillgången till sjukvård, utbildning, information samt socialt kapital (Chimhowu 2005).
Effekterna av remitteringar på denna analysnivå är dock inte enbart positiva.
Forskare har funnit stöd för att remitteringar dramatiskt kan höja priset på fastigheter vilket i sin tur slår hårt mot de hushåll som inte mottar remitteringar från utlandet. Remitteringar kan även medföra ett beroende av inkomster från utlandet, och om de är av betydande storlek kan de minska incitamenten att arbeta (IMF 2005). Vidare påverkas även ett hushålls möjligheter att lyftas från fattigdom av vad remitteringarna spenderas på och det finns studier som visar på att en stor andel av remitteringarna spenderas på kortsiktiga konsumtionsvaror
(Chimhowu 2005), speciellt då det inte finns väl utvecklade finansiella system och institutioner i hemlandet (IMF 2005).
Den andra analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på samhällsnivå. Remitteringar har bland annat bidragit till att förbättra den lokala infrastrukturen, ökat tillväxten på lokala varumarknader och fungerat som kapital för utvecklingen av lokala kapitalmarknader (Chimhowu 2005). Precis som på hushållsnivå kan remitteringar medföra olika negativa effekter på lokal nivå, till exempel ökar remitteringar på kort sikt ojämlikheten mellan hushåll genom att klyftan mellan de hushåll som mottar remitteringar och de som inte tar emot remitteringar ökar. Motsatsen kan också sägas gälla i den utsträckning det är de fattigare delarna av samhället som är mest beroende av remitteringar för sin konsumtion. Om remitteringarna då ökar kommer fattigdomen att minska och jämlikheten att öka (IMF 2005).
Den tredje analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på nationell nivå. I flera av världens utvecklingsländer utgör remitteringar en stor andel av BNP och detta penninginflöde kan påverka arbetslösheten positivt samt öka det nationella humankapitalet (Chimhowu 2005). Remitteringarnas relativt stabila natur gör också att länder med betydande inflöden av remitteringar är mindre utsatta för fluktuationer i produktion, konsumtion och investeringar. I extrema fall kan remitteringar även sägas ha en stabiliserande effekt på ekonomin vilket kan minska sannolikheten för finansiella kriser. Denna effekt stärks av att remitteringar inte bidrar till skulder eller kravsituationer för landet i fråga. Även om det kan vara svårt att finna någon signifikant länk mellan remitteringar och ökad tillväxt då merparten av remitteringarna ofta används för att finansiera dagliga konsumtionsvaror så finns belägg för att detta leder till ökad välfärd och reducerad fattigdom i hemländerna (IMF 2005).
Dessutom finner Rajan och Subramanian i IMF (2005) att remitteringar till skillnad från bistånd eller inkomster från naturresurser inte systematiskt skadar hemlandets konkurrenskraft. Detta kan enligt samma författare bero på att remitteringar går genom privata aktörer och inte stater, som är mer benägna att vara korrupta. Remitteringar kan även påverka en ekonomi negativt, bland annat genom så kallade ”Dutch disease”-effekter. Exempelvis kan den reala växelkursen apprecieras av valutainflödet i samband med remitteringarna vilket kan påverka exportindustrin negativt (IMF 2005). Mishra, också i IMF (2005), finner att det finns betydande kostnader kopplade till den emigration som remitteringarna är beroende av. Dessa kostnader består bland annat av kostnader för att utbilda arbetare som sedan emigrerar. Emigration kan även medföra välfärdsförluster för de arbetare och producenter som blir kvar i landet på grund av de effekter på arbetsutbud och löner som uppstår då högutbildade emigrerar.
Den fjärde och sista analysnivån innefattar de internationella effekter som remitteringar medför. På den internationella nivån så finns det stöd för att remitteringar kan medföra minskade klyftor mellan rika och fattiga länder då remitteringar kan fungera som en slags utjämningsmekanism. På samma gång
åren uppmärksammats som en potentiell möjlighet att tvätta pengar (Chimhowu 2005).
Sammantaget är dock bilden av remitteringar som ett medel för utveckling positiv i den genomgångna litteraturen vilket inte minst det faktum att ämnet ges stort utrymme i de senaste årens rapporter från Världsbanken och IMF3 indikerar.
2.2 Remitteringsströmmar
Uppgifter om världens remitteringsflöden tillhandahålls främst av IMF och IMF:s Balance of Payments Statistics (BoP) är den mest använda källan för remitteringsdata. I BoP definieras remitteringar från immigranter som summan av tre poster. Den första posten är compensation of employees som definieras som:
Earnings by resident individuals for work performed in another economy and paid for by residents of this other economy (World Bank 2005, s 4).
Den andra posten är workers’ remittances som defineras som:
Current transfers by migrants who are employed in the new economies and considered residents there (non-resident of the home country) (Ibid, s 4).
Slutligen inkluderas även posten migrant transfers’ som definieras som:
Flow of goods and changes in financial items that occur with migration (to or from the migrant as resident to the same person as non-resident) (Ibid, s 5).
Summan av dessa poster undervärderar dock troligtvis storleken på de egentliga remitteringsströmmarna. Anledningen till att de officiella siffrorna inte är helt tillförlitliga är att i många länder dokumenteras inte alla formella remitteringar på grund av svagheter i insamlingen av data, olikheter i datainsamlingsmetoder och oenigheter gällande hur begreppet bör definieras. Detta medför att för flera länder rapporteras inte alla de av IMF definierade remitteringarna in och det totala remitteringsflödet i världen antas således vara underskattat. Dessutom går stora delar av remitteringarna genom informella kanaler där ingen statistik redovisas. I World Bank (2006) uppskattas att det reella remitteringsflödet är ungefär femtio procent större än de officiellt registrerade remitteringarna.
Utifrån beräkningar av det officiellt registrerade remitteringsflödet i världen så är trenden starkt uppåtgående, remitteringarna till världens utvecklingsländer har
3 Vid intresse av en fördjupning se bland annat Global Economic Prospects: Economic Implications of Migration and Remittances utgiven av Världsbanken (2006), Do International Migration and Remittances Reduce Poverty in Developing Countries? av Adams, R och Page, J (2005) och Remittances – Development Impact and Future Prospects av Maimbo och Ratha (2005).
sedan år 1990 ökat från ca 31 miljarder USD till ca 167 miljarder USD år 2005 (World Bank 2006). Uppdelat på världens regioner så står Östasien och Stillahavsregionen för den största ökningen av mottagna remitteringar sedan år 1990, tätt följda av Latinamerika och Karibien. Remitteringarna har i den förstnämnda regionen ökat från 3,3 miljarder USD år 1990 till 43,1 miljarder USD år 2005(se appendix 8.1).
Figur 1. Totalt mottagna remitteringar angivet i miljoner USD, löpande priser, uppdelat på världens utvecklingsländer
Källa: Beräknat utifrån Workers' remittances and compensation of employees, received (US$):
World Bank, Global Development Finance
Remitteringar har kommit att bli den näst största källan till utländskt kapital i utvecklingsvärlden vilket betyder att de har gått om det officiella biståndet det senaste decenniet. Endast utländska direktinvesteringar är idag en mer betydelsefull källa till utländskt kapital än remitteringar (se figur 2 nedan).
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000
1970 1972
1974 1976
1978 1980
1982 1984
1986 1988
1990 1992
1994 1996
1998 2000
2002 2004
East Asia & Pacific Europe & Central Asia Latin America & the Carribean Middle East & North Africa South Asia
Sub-Saharan Africa
Figur 2. Totala remitteringar, utländska direktinvesteringar (FDI) och bistånd till världens låg- och medelinkomstländer angivet i miljoner USD, löpande priser.
Källa: World Bank, Global Development Finance
De fyra största enskilda mottagarländerna av remitteringar år 2004 var Kina, Indien, Mexiko och Filippinerna. Enligt de beräkningar som gjorts i World Bank (2006) finns flera utvecklade länder bland de tjugo största mottagarna av remitteringar men omräknat som andel av BNP eller per capita finns det dock enbart utvecklingsländer bland de tjugo största mottagarna. Bland de tjugo största mottagarna utgjorde år 2002 remitteringarna över tio procent av BNP och bland de sex största mottagarna utgjorde remitteringarna mellan tjugo och fyrtio procent av BNP (se tabell 1).
Tabell 1. Remitteringarnas andel av BNP i de trettio största mottagarländerna år 2002
Land Remitteringarnas andel av BNP i %
Land Remitteringarnas andel av BNP i %
Land Remitteringarnas andel av BNP i %
Tonga 41,9 Albanien 15,6 Uganda 9,2
Västbanken
& Gaza
36,7 FYROM 15,2 Guatemala 8,9
Lesotho 25,8 Nicaragua 14,6 Pakistan 8,9
Jordanien 24 El Salvador 14,5 Marocko 8,8
Cape Verde 23,3 Jemen 12,5 Georgien 8,3
Moldavien 22,8 Dominikanska
Republiken
11,7 Sri Lanka 7,9
Vanuatu 18,4 Ghana 11,3 Lettland 7,5
Bosnien och Hercegovina
18,4 Armenien 11,2 Sudan 7,2
Guyana 18,2 Honduras 11,1 Etiopien 6,8
Jamaica 16,7 Filippinerna 9,9 Bangladesh 6,6
Källa: OECD 2006 0
50000 100000 150000 200000 250000
1970 1972
1974 1976
1978 1980
1982 1984
1986 1988
1990 1992
1994 1996
1998 2000
2002 2004
FDI Bistånd Remitteringar
Av de sändande länderna utmärker sig världens höginkomstländer och i absoluta tal är USA den största enskilda källan till remitteringar i världen sedan 1970-talet (World Bank 2006). De svenska remitteringarna har ökat över tiden och de följer den internationella uppåtgående trenden inom OECD (se figur 3 och 4 nedan). De totala utgående remitteringarna från Sverige har ökat från 1,17 miljarder sek till ca 4,7 miljarder sek år 2004. I jämförelse med övriga OECD-länder är de svenska remitteringarna låga men utslaget per capita befinner sig Sverige i mittpartiet av OECD-länderna (se tabell 8.3 i appendix). De svenska remitteringarna har ökat från 2190 sek per utrikes född 1970 till 4267 sek per utrikes född år 2004 (se tabell 8.4 i appendix).
Figur 3 & 4. Remitteringar från Sverige till utlandet (till vänster) angivet i miljoner USD, och de totala remitteringarna från OECD till utlandet (till höger) angivet i miljoner USD, löpande priser.
Källor: Sverige: Workers' remittances and compensation of employees, paid (US$): World Bank, Global Development Finance.
050000100000Remitteringar fran OECD till utlandet
1970 1980 1990 2000 2010
Year
0200400600800Totala remitteringar
1970 1980 1990 2000 2010
Year
3 Teoretiska hänsynstaganden
Flera olika försök att förklara remitteringsflödet mellan olika länder har gjorts men någon heltäckande teori om remitteringar finns inte. Två grupper av förklaringsvariabler är vanliga inom remitteringslitteraturen och diskussionen nedan följer denna uppdelning. Den första gruppen av variabler som diskuteras i avsnitt 3.1 är ekonomiska. Vid studier av remitteringar har flera olika ekonomiska variabler använts för att kunna förklara remitteringsflöden. De ekonomiska bestämningsfaktorer som diskuteras nedan inkluderar både faktorer i värdlandet och i ursprungslandet, fokus ligger dock på de faktorer som påverkar immigrantens möjligheter att remittera i värdlandet. Faktorer som konjunktur, immigranternas inkomster och kostnader för remitteringar diskuteras således.
Utöver detta diskuteras även familjeinkomster i hemlandet och skillnader mellan värd- och hemland när det kommer till ränta och växelkurs.
Den andra gruppen förklaringsvariabler är demografiska eller sociodemografiska. Dessa variabler har i tidigare studier visat sig vara betydelsefulla för att kunna förklara skillnader i remitteringsbeteende. Endast ekonomiska variabler är inte tillräckliga vilket föranleder detta avsnitt. I avsnitt 3.2 diskuteras således ett antal av de faktorer som framträder i litteraturen på området och som bedöms kunna ha en betydande effekt på remitteringsflöden.
Dessa är antalet immigranter i landet, deras könsfördelning, utbildningsnivå, civilstatus och familjesammansättning, samt vilket deras ursprungsland är och vilken som är migrationsorsaken.
3.1 Ekonomiska bestämningsfaktorer
En viktig bestämningsfaktor för remitteringsflöden är immigranternas inkomster i värdlandet (Russell 1986). En immigrants inkomster är knuten till det ekonomiska läget i värdlandet varvid ett gynnsamt ekonomiskt läge ökar marginalerna för remitteringar. Enligt Swamy i Russell (1986) så kan konjunkturen i värdlandet förklara en betydande andel av variationen av remitteringsflödet vilket beror på att immigrantens disponibla inkomst är knuten till flera olika makroekonomiska indikatorer. Enligt Perez-Lopez (1998) så finns det flera studier av remitteringsflöden som med hjälp av endast två förklaringsvariabler, immigranternas inkomster och det totala antalet immigranter i värdlandet, har förklarat ungefär nittio procent av remitteringsflödet från ett land till ett annat.
Konjunkturen påverkar efterfrågan på utländsk arbetskraft likväl som den allmänna lönenivån i samhället (Russell 1986) och enligt IMF (2005) medför ett bättre ekonomiskt läge större möjligheter för en immigrant att få anställning och
därigenom lön. Enligt Perez-Lopez (1998) finns det även empiriskt stöd för att en individ med lön tenderar att remittera större summor än en individ som lever på bidrag. På samma sätt finns det ett omvänt samband mellan fattigdom och remitteringar – misslyckas en individ eller en familj att erhålla en skälig inkomst så minskar deras benägenhet att remittera. I Hambergs rapport från 1979 hänvisas till en studie från Västtyskland där remitteringarna främst beror av immigrantens nettoinkomst. Den andel som remitterades var dock mycket större i de lägre inkomstskikten än i de högre.
Beroende på den ekonomiska situationen i ett land begränsas ofta utbudet på utländsk arbetskraft genom lagstiftningen. Immigrationskvoterna bestäms ofta utifrån det rådande arbetsmarknadsläget och vid högkonjunktur är ofta immigrationskvoterna mer generösa vilket påverkar möjligheterna till arbetskraftsinvandring och därigenom påverkas även remitteringsflödet (El-Sakka 1997).
Utöver risken att bli arbetslös vid lågkonjunktur kan remitteringsflödena även påverkas av de förväntningar som immigranter har på framtida arbetsinkomster.
Vid en lågkonjunktur försvåras möjligheterna att få ett arbete på samma gång som risken för att förlora ett arbete ökar. Detta kan medföra att immigranterna remitterar mindre belopp eller upphör att remittera för en tid vilket således skulle påverka remitteringsflödet negativt (Lianos 1997).
Enligt Lianos (1997) påverkas en immigrants remitteringsbenägenhet även av den inkomst som immigrantens familj har i hemlandet. Familjeinkomsten antas kunna påverka remitteringsflödet på två motsatta sätt. En relativt hög familjeinkomst skulle kunna innebära ett stort beroende av remitteringar för att kunna bibehålla den relativt höga konsumtionsnivån vid inkomstbortfall i hemlandet. Å andra sidan skulle en hög familjeinkomst kunna medföra ett mindre behov av remitteringar eftersom beroendet av remitteringar från utlandet är mer begränsat. Effekten av familjeinkomsten på remitteringsflödet är således oklar.
Enligt Kapur (2004) kan en anledning till de ökande internationella remitteringsströmmarna bero på att den formella marknaden för remitteringar har vuxit kraftigt de senaste åren vilket har medfört att allt fler remitteringar registreras i den officiella statistiken. Tillväxten beror delvis på de förtjänstmöjligheter som visat sig finnas och antalet aktörer som utför denna typ av transaktioner har ökat. Detta har medfört att kostnaderna för att remittera har sjunkit internationellt sett. Kostnaderna för att remittera är dock fortfarande ofta höga och kostnaden påverkar remitteringsflödet negativt. Ofta tas en avgift ut på cirka femton till tjugo procent av det remitterade beloppet vilket kan vara en betydande avgift för immigranter som ofta har en svag ställning på arbetsmarknaden (OECD 2006). En sänkning av avgifterna för remitteringar ökar immigrantens disponibla inkomst och möjliggör ökade remitteringar. Enligt World Bank (2006) och OECD (2006) så finns det empiriskt stöd för att sänkta avgifter för remitteringar medför ökade remitteringar och utredarna bakom rapporten OECD drar följande slutsats:
several billions each year for poor households in Africa, Asia, Latin America and Eastern Europe (s 158).
För att kunna bestämma remitteringsflöden så är det även relevant att studera den ekonomiska relationen mellan sändande och mottagande land. Faktorer som ränteskillnader, växelkurser och inflationstakten kan påverka remitteringsbeslut och storleken på det remitterade beloppet. Enligt Lianos (1997) så påverkas remitteringsflödet av ränterelationen mellan värdlandet och hemlandet. En högre ränta i hemlandet än i värdlandet, ceteris paribus, antas medföra högre remitteringsbelopp då det är mer fördelaktigt att placera pengar i hemlandet.
Ränteskillnader har dock gett motstridiga resultat i olika studier av remitteringsflöden. El-Sakka (1999) och Straubhaar i Buch (2004) finner till exempel inget stöd för att ränteskillnader skulle påverka remitteringsflödet mellan sändande och mottagande land. Å andra sidan så finner Russell (1986) och Glytsos et al (1986) stöd för att ränteskillnader påverkar remitteringsströmmarna.
Precis som för ränteskillnader så antas inflationstakten i hemlandet respektive värdlandet kunna ge upphov till flera olika effekter på remitteringsflödet. Enligt Buch (2004) så skulle en hög inflationstakt kunna tyda på ett instabilt ekonomiskt läge. Detta skulle kunna medföra att migrationen ökar vilket i förlängningen skulle kunna medföra att mer pengar remitteras tillbaka till ursprungslandet för att kompensera för prisstegringen. Hög inflation skulle å andra sidan kunna medföra att mindre pengar remitteras eftersom prisändringar skapar en osäkerhet om vilken nytta remitteringar kommer att ha och remittören kanske vill invänta ett säkrare ekonomiskt läge. Flera empiriska undersökningar har genomförts och Glytsos et al (1986) och Elbadawi et al (1992) finner att en hög inflationstakt i hemlandet medför att mindre summor pengar remitteras. El-Sakka et al (1999) har å andra sidan funnit ett positivt samband mellan inflation och remitteringar. Effekten av skillnader i inflationstakt mellan länder är således oklar.
Den sista av de tre makroekonomiska variablerna som antas kunna påverka remitteringsflödena mellan olika länder är växelkursen. Växelkursen påverkar mängden av varor och tjänster som kan köpas för ett visst remitteringsbelopp och effekten av en växelkursförändring kan vara svår att bestämma (Lianos 1997). Om värdlandets växelkurs stärks i relation till hemlandets så är det möjligt att remittören ökar remitteringsbeloppet då det blir mer gynnsamt att remittera. Å andra sidan kan en försvagad växelkurs likväl medföra ökade remitteringar då ett större belopp krävs för att köpkraften i hemlandet inte skall minska. I en studie av Brown (2005) så presenteras även stöd för att remitteringarna avtar vid en kraftig växelkursdepreciering i det mottagande landet. En kraftig depreciering kan tyda på ekonomisk oro vilket medför att remittören avvaktar med att transferera pengar till läget har stabiliserats.
Enligt Elbadawi et al (1992) och Wahba (1991) så påverkar även förekomsten av parallella eller svarta växelkurser remitteringsflöden i den officiella statistiken.
Detta beror på förekomsten av alternativa växelkurser ej redovisas i den officiella statistiken och att remitteringar som annars hade överförts genom formella kanaler osynliggörs.
3.2 Demografiska och sociodemografiska bestämningsfaktorer
I flera studier av remitteringar har antalet immigranter i värdlandet pekats ut som en avgörande faktor för att bestämma remitteringarnas storlek. Enligt World Bank (2006) är det denna variabel som har den största och mest direkta effekten på remitteringsflödet. I en studie av Freund (2005) beräknas att en fördubbling av antalet immigranter i OECD-länderna skulle medföra en sjuttiofemprocentig ökning av remitteringsflödet till resten av världen. Även Birks och Sinclair i Russell (1986) har funnit att migrationen från ett land varierar mindre än remitteringarna som kommer till landet från dess emigranter. Detta innebär att remitteringar är mer volatila än emigrationen. I Hambergs rapport om utländska medborgares remitteringar från Sverige (1979) nämns att en modell där den totala omfattningen av remitteringarna förklaras av det totala beståndet av utländsk arbetskraft samt den disponibla inkomstens storlek, och denna modell testades i 1975 års långtidsutredning. I denna utredning kunde inte påvisas att beståndet av utländsk arbetskraft skulle påverka remitteringarna nämnvärt. Hamberg drar dock slutsatsen att den data som användes i utredningen inte kan anses vara tillförlitlig4. Andelen kvinnor bland immigranterna i värdlandet har visat sig kunna påverka remitteringsflöden på flera olika sätt. Enligt Stark i Russell (1986) remitterar kvinnor jämförelsevis mer än män medan Swamy i Russell (1986) hittar ett negativt samband mellan andelen kvinnor bland immigranterna i värdlandet och remitteringsflöden. Detta antas bero på att då familjen sluter upp med immigranten i värdlandet (antaget att immigranten oftast är en man) så minskar behovet av att remittera. Kvinnliga immigranter utgör också en mindre men växande andel av totala antalet immigranter och det har visat sig att dessa är pålitligare remittörer på kort sikt. Därför har familjer i större utsträckning börjat välja att skicka en kvinnlig medlem ur familjen utomlands (Chimhowu 2005).
Immigranternas utbildningsnivå kan påverka remitteringsflödet på flera olika sätt. Dels kan högre utbildning ge möjlighet till bättre betalda arbeten och därmed en högre disponibel inkomst. En studie av Serageldin diskuterad i Russell (1986) visar dock att ju högre utbildad immigranten är desto mindre är benägenheten att remittera. Detta kan exempelvis bero på att en sådan individ är mera medveten om alternativa användningsområden för sin inkomst, samt att individens bakgrund är sådan att familjen inte är lika beroende av ekonomiskt stöd.
Huruvida immigranten är gift eller ej har även visat sig påverka remitteringsbenägenheten. I en studie av Poirine (1997) så finns empiriskt stöd för att gifta immigranter remitterar mer, framförallt om familjen är kvar i hemlandet.
Vidare har även Hamberg (1979) och Obreai et al i Russell (1986) påvisat att
ogifta immigranter remitterade mindre än gifta. Enligt Poirine (1997) kommer remitteringarna att vara störst från ett land då immigranterna är unga vuxna utan barn eller föräldrar men med syskon i hemlandet. Om å andra sidan immigranterna i värdlandet till stor del är familjer med många barn och äldre är chansen större att dessa återförenas i värdlandet vilket gör att behovet att remittera är mindre.
En annan sociodemografisk variabel som kan ha stor betydelse vid bestämningen av remitteringsflöden är immigranternas ursprungsland och av vilken anledning de har valt att emigrera. Immigranter som kan räknas till tillfälliga gästarbetare förväntas remittera en större del av sin disponibla inkomst än exempelvis immigranter som förväntas stanna i värdlandet en längre tid eller permanent (World Bank 2006). Poirine (1997) finner att om stocken immigranter i värdlandet är permanent och inte byts ut till skillnad från om immigranterna stannar en kortare tid i värdlandet och nya ständigt tillkommer, så kommer remitteringarna i det senare fallet att vara mycket högre eftersom benägenheten att remittera då är större. Detta beror enligt Poirine på att då immigranten ska återvända till hemlandet snart är återbetalningsperioden kortare till familjen (då immigranten ofta tar lån från familjen för att kunna emigrera) samt att immigranten inte väntar sig att återförenas med familjen i värdlandet, vilket också tenderar att sänka remitteringsbenägenheten.
Solimano (2003) finner även att inkomstskillnaden per capita mellan värd- och hemland för immigranter är den faktor som betyder mest när remitteringsflöden ska förklaras. Om ett land har en stor andel immigranter från länder vars inkomst per capita skiljer sig mycket från sin egen förväntas således remitteringsflödet vara större än för länder med immigranter från länder där dessa skillnader inte är lika stora.
3.3 Sammanfattning
Utifrån diskussionen ovan så framgår det att det är ett samspel av ekonomiska variabler och sociodemografiska variabler som har använts för att förklara remitteringsflöden i en mängd olika studier. Två variabler utmärker sig och verkar vara ytterst betydelsefulla för att kunna bestämma remitteringsflöden. Den första variabeln är antalet immigranter i värdlandet och det är en sociodemografisk variabel som samvarierar med de aggregerade remitteringarna. Den andra variabeln som åsyftas är immigrantens disponibla inkomst som till stor del bestäms av värdlandets konjunktur. Denna variabel förväntas ha en positiv effekt på remitteringar och tillsammans med ovan nämnda variabel verkar den kunna förklara en stor del av variationen av remitteringsflödet. För flera av de övriga variablerna så är den förväntade effekten på remitteringsflödet oklar (se tabell 2 nedan). Enligt Hamberg (1979) bör det hållas i minnet att faktorer som immigranternas inkomster, ålder, civilstånd och utlandsvistelsen varaktighet i viss mån samvarierar vilket ytterligare försvårar fastställandet av sambandens orsaksriktningar.
Tabell 2. Bestämningsfaktorer och förväntade effekter
Bestämningsfaktor Förväntad effekt på
remitteringsflödet
Ekonomiska faktorer:
Immigrantens disponibla inkomst +
Familjeinkomsten i hemlandet +/-
Kostnad att remittera -
Ränteskillnader +/-
Inflation +/-
Växelkursförändringar +/-
Demografiska & sociodemografiska faktorer
Antalet immigranter i värdlandet +
Andelen kvinnor bland immigranterna +/- Andelen gifta bland immigranterna +/-
Andelen tillfälliga immigranter +
Utbildningsnivå +/-
4 Svensk invandring under efterkrigstiden
Utifrån diskussionen i kapitel tre framgår det att remitteringsflöden kan påverkas av demografiska likväl som socioekonomiska faktorer. I detta kapitel diskuteras några av dessa faktorer utifrån de specifikt svenska förutsättningarna under efterkrigstiden. Detta görs för att en modell för skattning av det svenska remitteringsflödet skall kunna utformas i det efterföljande kapitlet. En översikt av invandringen till Sverige ges således och den förändring av karaktär som den svenska invandringen har genomgått diskuteras. De svenska immigranternas utbildningsnivå, civilstånd och könsfördelning diskuteras även för att ge en mer heltäckande bild av Sveriges immigranter och deras förutsättningar för att kunna remittera.
Som ett resultat av den svenska ekonomiska och sociala utvecklingen under 1900-talet kom Sverige att bli ett nettoinvandringsland under 1930-talet. Ohlsson (1995) betonar särskilt utvecklingen under efterkrigstiden som central för förståelsen av utvecklingen till invandringsland. Under efterkrigstiden ökade de utrikes föddas andel av den svenska befolkningen från cirka tvåhundratusen år 1950, vilket motsvarade ca tre procent av befolkningen, till att överstiga en miljon, vilket motsvarar cirka elva procent av befolkningen 1999 (se tabell 3 nedan). Andelen utländska medborgare har sedan 1970-talet ökat från 5,1 till 5,5 procent och den modesta ökningen beror på den så kallade naturaliseringsprocessen, det vill säga erhållandet av svenskt medborgarskap (Regeringskansliet 2001).
Tabell 3. Utrikes födda & utländska medborgare i Sverige
Utrikes födda i Sverige Utländska medborgare i Sverige
År Antal i tusental
% av befolkningen
Total befolkning i
miljoner
År Antal i tusental
% av befolkningen
Total befolkning
i miljoner
1950 198 2.8 7 1950 124 1.8 7
1960 300 4 7.5 1960 191 2.5 7.5
1970 538 6.7 8.1 1970 411 5.1 8.1
1980 627 7.5 8.3 1980 422 5.1 8.3
1990 790 9.2 8.6 1990 484 5.6 8.6
1999 982 11 8.9 1999 487 5.5 8.9
Källa: Regeringskansliet (2001)
Den positiva ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige medförde en ökad invandring och enligt Ohlsson (1995) bestämdes karaktären på den svenska invandringen av typen av efterfrågan på arbetskraft och den förda invandringspolitiken. Invandringen till Sverige under efterkrigstiden kan delas upp i olika faser. Åren efter andra världskriget dominerade krigsflyktingarna den svenska invandringen. Arbetskraftsinvandringen hade dock redan börjat så smått under 1940-talet och den ökade successivt under 1950-talet. Under perioden kom främst arbetare från de nordiska länderna, Tyskland och Italien. Arbetarna gick vanligtvis direkt in i produktionen och 1950-talets invandring berodde till stor del på den industriella expansionen i Sverige (Ohlsson 1995).
Under 1960-talet ökade arbetskraftsinvandringen till Sverige men till skillnad från den tidigare invandringen som till stor del bestod av kvalificerad arbetskraft så bytte invandringen karaktär. Invandringen under 1960-talet bestod i stor utsträckning av okvalificerad arbetskraft vilket berodde på den pågående strukturförändringen inom industrin (Ohlsson 1995). Rationaliseringar medförde en ökad efterfrågan på utländsk arbetskraft eftersom arbetskraftsbrist rådde och arbetskraftsinvandringen ökade fram till och med 1970-talets början.
Lägre ekonomisk tillväxt under 1970-talet och en mer restriktiv arbetstillståndsgivning innebar att arbetskraftsinvandringen nästan avstannade (Ohlsson 1995). Under 1960-talet kom en del politiska flyktingar till Sverige på grund av oroligheter i bland annat i Grekland, Tjeckoslovakien och Vietnam.
Under 1970-talet ökade strömmen av politiska flyktingar och sedan mitten av 1970-talet har invandringen av politiska och humanitära skäl dominerat den svenska invandringen. Sedan 1970-talet har invandringen till Sverige från Tredje värden ökat (se appendix 8.5) och i samband med övergången från arbetskraftsinvandring till flyktinginvandring bröts sambandet mellan ekonomisk utveckling och invandring (Ohlsson 1995). År 2005 utgjorde anhöriginvandringen cirka 57 procent av den svenska invandringen. Tillsammans med invandring på grund av skyddsbehov och humanitära grunder så utgjorde dessa grupper över sjutio procent av den totala invandringen till Sverige (se tabell 4).
Tabell 4. Migrationsorsaker i procent
År Arbete Familjeband Skyddsbehov Humanitära grunder
Studier Övrigt Uppgift saknas
Totalt
2005 9,2 56,5 7,8 9,3 9,7 3 4,5 100
Källa: Tabell beräknad utifrån uppgifter från Integrationsverket (2006)
Till skillnad från de tidigare invandrarna som snabbt integrerades på den svenska arbetsmarkanden fick de nya invandrarna allt svårare att komma in på
1995). Trenden har stärkts ytterligare sedan 1970-talet på grund av ökad invandring från tredje världen.
Både sysselsättningsgraden och arbetslöshetsnivån för de utrikes födda skiljer sig från de inrikes födda. Enligt Integrationsverket (2005) hade de utrikes födda en sysselsättningsgrad som motsvarade 88,6 procent av de inrikes födda 1990 (se figur 5 nedan). Skillnaderna växte ytterligare under 1990-talskrisen och de var som störst 1996 då de utrikes föddas sysselsättningsgrad motsvarade 71,9 procent av de inrikes föddas. Sedan 1996 har en viss återhämtning skett.
Figur 5. Andel sysselsatta i befolkningen och index* 1987-2004, 16-64 år
Källa: Integrationsverket (2005)
Under efterkrigstiden har immigranternas könsfördelning, civilstånd och utbildningsnivå varierat på grund av bland annat karaktären på invandringen.
Enligt Jervas (1999) var cirka 55 procent av immigranterna kvinnor fram till och med 1950-talet då andelen kvinnor sjönk och andelen kvinnor var som lägst under 1960-talet då de utgjorde cirka fyrtio procent av immigranterna. Andelen kvinnor ökade senare i samband med att efterfrågan på utländsk manlig arbetskraft i tillverkningsindustrin minskade efter perioden av industriell expansion under 1960-talet (Lundh 1999). När efterfrågan på manlig arbetskraft sedermera avtog så ökade andelen kvinnor successivt för att i början på 2000-talet återigen utgöra strax över femtio procent (se appendix 8.8).
Enligt Jervas (1995) har även andelen gifta varierat över tiden. Under 1950- talet var ungefär en tredjedel av de invandrade männen gifta. Andelen har ökat successivt och under 1980-talet var cirka fyrtio procent av de manliga immigranterna gifta. Trenden stärktes ytterligare under 1990-talet och andelen gifta män översteg under perioden sextio procent. Andelen gifta kvinnor har ökat sedan 1950-talet och de har sedan 1950-talet överstigit femtio procent. Lund (1999) anger skiftet från arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring som det primära skälet till ökningen. Bland de utrikes födda totalt sett har dock andelen gifta minskat sedan 1970-talet (se appendix 8.8). Då
den allmänna trenden för utrikes födda är den motsatta än den för de nyligen anlända tyder det på att det finns skillnader mellan olika invandrargrupper.
Även när det kommer till utbildningsnivå skiljer sig olika invandrargrupper åt.
Enligt rapporten Befolkningens utbildning från SCB (2002) är skillnaderna mellan olika födelseländer stora och flera invandrargrupper har en högre utbildningsnivå än de inrikes födda, även om det också finns invandrargrupper med betydligt lägre utbildningsnivå än de inrikes födda. Den generella utbildningsnivån bland de utrikes födda har dock ökat över tiden även om data för de tidigare åren under den studerade perioden saknas. År 1987 hade cirka 16 procent av de utrikes födda högskoleutbildning mot cirka 26 procent år 2001 (se appendix 8.6).
5 Modeller för estimering av det svenska remitteringsflödet
I detta kapitel ställs två modeller för skattning av det svenska remitteringsflödet upp. I avsnitt 5.1 specificeras modellerna för skattning av det svenska remitteringsflödet. Variablerna operationaliseras och datamaterialet som ligger till grund för den empiriska analysen diskuteras. I det efterföljande avsnittet, 5.2, diskuteras resultatet av den empiriska analysen. Resultatet jämförs med andra relevanta studier och det ramverk som ställdes i kapitel tre används för att belysa olika aspekter av det svenska remitteringsflödet. Vidare diskuteras remitteringsflödet utifrån den historik om svensk invandring som ställs upp i kapitel fyra.
5.1 Specificering av modeller
Som mått på det svenska remitteringsflödet används de utgående remitteringarna från Sverige från år 1970 till år 2004 uttryckt i miljontals sek, fasta priser (se tabell 8.4 i appendix). Datauppgifterna hämtas från Världsbanken och de finns tillgängliga i databasen World Development Indicators Online (WDI).
Världsbanken beräknar remitteringar som summan av endast två av tre tillgängliga poster i IMF:s BoP-statistik, och posterna som används för att beräkna remitteringarna är compensation of employees och workers’ remittances (World Bank 2005). Världsbanken exkluderar således migrant transfers, den tredje posten i BoP-statistiken från sin definition av remitteringar. Detta innebär att det svenska officiella remitteringsflödet underskattas något i denna studie i jämförelse med om den sista posten hade inkluderats (dataunderlaget till regressionen finns i appendix 8.8). Att den sista posten inte inkluderas beror på att vi ej kunde få tillgång till denna post genom IMF.
Utifrån diskussionen ovan framgår det att det totala antalet immigranter i värdlandet har visat sig vara en värdefull indikator vid skattningar av remitteringsflöden i flera tidigare studier, och denna variabel inkluderas således i analysen. Variabeln operationaliseras som antalet utrikes födda i Sverige under tidsperioden 1970 till och med år 2004. Variabeln anses fånga upp de potentiella remittörer som befann sig i Sverige under den studerade tidsperioden. En annan tänkbar operationalisering av antalet immigranter i Sverige är antalet utländska medborgare som befann sig i Sverige under tidsperioden. Denna operationalisering exkluderar dock de individer som har naturaliserats, det vill säga de individer som har erhållit svenskt medborgarskap under tidsperioden. En
stor andel av de potentiella remittörerna i Sverige skulle således uteslutas (se tabell 3 ovan). Ytterligare en tänkbar operationalisering är att använda de utrikes födda som är en del av arbetskraften eftersom det är rimligt att anta att immigranter utan inkomster remitterar i mindre utsträckning än immigranter med inkomster. Den svenska officiella statistiken inkluderar dock inte dessa uppgifter, varvid antalet utrikes födda används som mått på de potentiella remittörer som befann sig i Sverige under tidsperioden.
Den andra variabeln som inkluderas i analysen är den svenska arbetslösheten och variabeln operationaliseras som den genomsnittliga arbetslösheten i Sverige sedan år 1970 och framåt. Denna variabel förväntas fungera som en indikator på den inhemska konjunkturen. Utifrån litteraturstudien i kapitel tre förväntas konjunkturen påverka remitteringsflödet genom att immigranternas disponibla inkomster förändras över konjunkturcykeln. I brist på data över de utrikes föddas inkomster och problem med multikollinearitet vid regression med totalbefolkningens inkomstnivå och antalet immigranter i värdlandet så används således arbetslösheten som konjunkturindikator5. Stigande arbetslöshet förväntas påverka remitteringsflödet negativt vilket antas bero på att immigranternas disponibla inkomster minskar. Likaså skulle även ökad arbetslöshet kunna medföra psykologiska effekter så som oro inför framtiden vilket ytterligare skulle kunna påverka beslutet att remittera och även remitteringsbeloppet. I brist på data över de utrikes föddas arbetslöshetsnivå används arbetslöshetsnivån för hela Sveriges befolkning. Således är det tänkbart att om uppgifter på de utrikes föddas arbetslöshetsnivå hade använts så skulle resultatet bli annorlunda. Detta beror på att den genomsnittliga arbetslöshetsnivån för utrikes födda skiljer sig från de inrikes födda under den studerade tidsperioden (se kapitel 4).
Sammantaget så anpassas således först en modell med två variabler, antalet immigranter i Sverige och den svenska arbetslösheten, och modellen anpassas med hjälp av vanlig OLS (Ordinary Least Squares). Ekvation 1 illustrerar denna modell:
i i i b arbetslöshet da
utrikesföd b
b r
mitteringa = + + +ε
2 1
Re 0 (1)
En mer avancerad modell anpassas sedan och utifrån de i tabell två ovan listade bestämningsfaktorerna framgår det att det finns empiriskt stöd för att inkludera ett stort antal variabler i analysen. Detta är dock inte möjligt på grund av avsaknaden av data, till exempel så finns det inga uppgifter om till vilka länder de svenska remitteringarna går varvid de ekonomiska faktorer som styrs av relationen mellan sändande och mottagande land utesluts. Således utelämnas ränteskillnader och växelkursförändringar ur regressionen. Vidare utesluts även immigrantens familjeinkomst i hemlandet och kostnaderna för att remittera ur analysen på grund av samma anledning. Bland de demografiska och sociodemografiska variablerna kan dock två variabler inkluderas i analysen, data över immigranternas civilstånd
och andelen kvinnor bland immigranterna finns tillgänglig hos SCB och variablerna inkluderas således i regressionsanalysen. Bland denna grupp av variabler utelämnas således andelen tillfälliga immigranter och utbildningsnivån .
Civilstånd, operationaliserat som andelen gifta bland de utrikes födda i Sverige, inkluderas för att se om det går att belägga ett samband mellan det svenska remitteringsflödet och variabeln. Utifrån litteraturstudien ovan fastslogs att effekten av civilstånd är tvetydig och en ökad andel gifta i värdlandet skulle likväl kunna medföra ökade remitteringar som minskade remitteringar. Detta antas bero på huruvida det gifta paret lever tillsammans i värdlandet eller inte.
Effekten av den andra variabeln, andelen kvinnor, är likaså mångtydig. De empiriska studier som diskuterats ovan visar på att kvinnor generellt sett remitterar i högre utsträckning än män samt att de remitterar en större andel av sin inkomst. På samma gång kan en ökad andel kvinnor tyda på en ökning av familjeåterföreningar i värdlandet vilket skulle minska behovet av remitteringar.
Ett problem med multikollinearitet uppstår dock på grund att antalet observationer är väldigt litet, endast 34 år studeras, och att en viss samvariation mellan variablerna förekommer vilket innebär att det är tecknet på riktningskoefficienterna som är av intresse i modell två snarare än värdet på de enskilda koefficienterna. Modell två anpassas med vanlig OLS enligt ekvation (2) nedan:
i i
i
i b arbetslöshet bandelengifta b andelenkvinnor da
utrikesföd b
b r
mitteringa = + + + + +ε
4 3
2 1
Re 0
(2)
5.2 Resultat
Skattningen av det svenska remitteringsflödet med de två modellerna sammanfattas i tabell 5 nedan.
Tabell 5. Modell I och II, fasta priser
Modell I Modell II
Variabel Koefficient (standard fel)
Signifikans
Koefficient (standard fel)
Signifikans
Utrikes födda 0,0079 *** 0,0038
(0,0015) 0,0032
Arbetslöshet -458,02 *** -468,39 ***
(115,49) (100,28)
Andelen kvinnor 386,89
(463,59)
Andelen gifta -712,72 ***
Konstant -1119,49 24369,99
(928,1629) (31537,64)
R^2 0,51 R^2= 0,68
Adjusted R^2 0,48 Adjusted R^2 = 0,63
N= 30 N= 27
***=signifikant på 0,01-nivån
**=signifikant på 0,05-nivåm
*=signifikant på 0,1-nivån
Modell ett visar att det finns ett positivt samband mellan antalet utrikes födda i Sverige och det utgående remitteringsflödet under den studerade tidsperioden.
Ceteris paribus ökar remitteringarna med 7915 sek för varje ytterligare immigrant som kommer till Sverige. Denna positiva effekt överensstämmer med flera tidigare studier (se bland annat World Bank 2006). Resultatet överensstämmer även med en studie av Freund (2005). Freund beräknar att en fördubbling av antalet immigranter, ceteris paribus, medför en sjuttiofemprocentig ökning av remitteringsflödet till utlandet. Ceteris paribus visar vår modell att en fördubbling av antalet immigranter i Sverige medför en sjuttioprocentig ökning av remitteringsflödet. Detta innebär att effekten av ett ökat antal immigranter på remitteringsflödet till Sverige är ungefär detsamma som Freunds resultat.
Det är dock allt annat än självklart att alla svenska immigranter är remittörer.
Hamberg finner exempelvis i sin studie från 1979 att de svenska remitteringarna internationellt sett är låga och att detta har antagits bero på att den svenska invandringen till stor del har karaktären av anhöriginvandring. Dock har de svenska remitteringarna ökat över tiden trots ökad familjeinvandring. I samma studie framhålls även att invandringens sammansättning när det kommer till immigrantens ursprungsland är viktigare för remitteringarnas storlek än immigrantens familjesituation. I studien visas att endast tio procent av de finländska medborgarna i Sverige remitterade medan 39 respektive 43 procent av de italienska och jugoslaviska medborgarna remitterade.
Solimano (2003) finner likaså att immigranternas sammansättning påverkar remitteringsflödet som enligt denne författare blir större ju större inkomstskillnaderna är mellan immigrantens värd- och hemland. Detta skulle kunna vara en del av förklaringen till ökningen i remitteringsflödet från Sverige under övergångsperioden från arbets- till flyktinginvandring under åren 1970- 1985. Då arbetskraftsinvandringen var som störst i Sverige kom immigranterna främst från övriga nordiska länder som har en inkomstnivå som ligger relativt nära Sveriges, men då efterfrågan på utländsk arbetskraft minskade inom
Sydamerika, med en inkomstnivå som är lägre än den svenska (Edin och Åslund 2001 samt Nilsson 2004).
Hamberg (1979) finner dessutom att remitteringarna är större från de immigranter som inte har möjligheten att besöka sitt hemland regelbundet, vilket också i större utsträckning skulle kunna gälla de flykting- och anhöriginvandrare som kom till Sverige under den senare delen av den studerade perioden.
Tidigare empiriska studier har visat att en högre andel arbetskraftsinvandrare i värdlandet medför ökade remitteringar (World Bank 2006). I Sverige har vi dock funnit att remitteringarna har ökat över tiden, från cirka 1,2 miljarder kronor år 1970 till cirka 4,7 miljarder kronor år 2004 samtidigt som andelen arbetskraftsinvandrare har minskat. Sedan mitten av 1980-talet har mer än hälften av den utomnordiska invandringen bestått av familjeåterföreningar (Lundh 2005) och inträdet i EU har heller inte ökat arbetskraftsinvandringen nämnvärt (Nilsson 2004). Detta tyder på att immigranternas ursprung har större påverkan än migrationsorsaken på remitteringsflödet.
Modell ett visar även att det finns ett positivt samband mellan immigranternas ekonomiska aktivitet i värdlandet och remitteringsflödet. Ceteris paribus visar skattningen att ökad arbetslöshet med en procentenhet innebär minskade remitteringar med 458 miljoner sek. Precis som för den första förklaringsvariabeln, antalet utrikes födda, överensstämmer resultatet med flera tidigare studier. I en studie av El-Sakka et al (1999) skattas det inkommande remitteringsflödet till Egypten och resultatet av studien visar att immigranternas ekonomiska aktivitet i värdlandet har en positiv effekt på de inkommande remitteringarna. Vidare finner även Lianos (1997) ett positivt samband, ceteris paribus, mellan inkomsterna i värdlandet och de totala remitteringarna till Grekland från Tyskland 1961-1991.
Arbetslösheten kan fånga upp flera olika effekter vilket litteraturstudien i kapitel tre visar. Ökad arbetslöshet i landet kan dels leda till minskade disponibla inkomster hos möjliga remittörer och på så vis ge en negativ effekt på remitteringsflödet. Arbetslöshet kan också leda till en känsla av oro inför framtiden gällande den egna inkomsten och på så vis ha effekter både på beslutet av att remittera och på det remitterade beloppet. I början av 1990-talet då remitteringsflödet från Sverige minskade kraftigt, från cirka 6 miljarder sek år 1990 till 1,8 miljarder sek år 1994, var det också lågkonjunktur i Sverige med stigande arbetslöshet och minskade inkomster som följd (se tabell 6).
Remitteringarna från Sverige har heller ännu inte överstigit de summor som skickades under högkonjunkturen innan 1990-talskrisen (2004 remitterades 4,7 miljarder sek från Sverige mot 1990 års 6 miljarder).
