grav i Köpingsvik
Arkeologisk förundersökning 2020
L1957:2031 Grav- och boplatsområde, Tings Ene 1:18, Köping socken, Borgholms kommun, Kalmar län, Öland
Kenneth Alexandersson
Arkeologisk rapport 2020:31
Författare Kenneth Alexandersson
Copyright Kalmar läns museum 2021
Redaktion Helena Victor, Stefan Siverud
Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd
507-98-2848 från Lantmäteriverket
Förlag Kalmar läns museum
ISSN 1400-352X
Vikingatida
grav i Köpingsvik
Arkeologisk förundersökning 2020
L1957:2031 Grav- och boplatsområde, Tings Ene 1:18, Köping socken, Borgholms kommun, Kalmar län, Öland
Abstract
Keywords: Viking age, Burials, Köpingsvik, Cultural layer, Tings Ene, Equal headed brooch For two days in September 2020, Kalmar County
Museum conducted an archaeological prelimina- ry investigation on the property Tings Ene 1:18, prior to a planned property division and house building. Frequent archaeological excavation in the surrounding area has revealed large numbers of archaeological remains, as graves and settle- ment layers. During house construction in the 1980s, an archaeological survey was carried out at Tings Ene 1:17, immediately northeast of the now conducted survey. During that archaeolog- ical investigation four graves where excavated, two dated to Viking age and two interpreted as Mesolithic. The same excavation also revealed a cultural layer and several archaeological features, such as hearths.
During the now conducted preliminary archae- ological excavation several prehistoric remains were discovered. Along the western half of the ex- cavation area a culture layer, up to 40–50 centim- eters thick, was found. They layer was dark and sooty, thinned out and disappeared to the east.
Archaeological features emerged both on top, in and under the cultural layer. A radiocarbon sam- ple taken in the lower part of the layer was dat- ed to the Late Mesolithic. The archaeological re- mains in the cultural layer consisted of unburned bones and knapped flint. There were also a few ceramic sheards, which suggested that the layer has extended in thickness over a long period of time. The investigation revealed three graves, one of them was somewhat uncertain.
During fine cleaning at the edge of one of the graves, a Viking age equal headed brooch and a small fragment of a tortoise clasp appeared. The equal headed brooch was gilded and a highly de- corated. The decor was repeated on the two arms and consisted of several human faces and birds.
One interpretation is that the birds are Odin’s two ravens, Hugin and Munin. They are sent out to the people of Midgård and return to Oden in Asgård, who with his hands behind his ears listens to what they have to say about the world of humans.
Sammanfattning . . . .7
Inledning . . . .8
Topografi och fornlämningsmiljö . . . . 10
Genomförande . . . . 14
Resultat . . . . 16
Kulturlager . . . . 16
Anläggningar . . . . 18
Gravar . . . . 18
Fyndmaterialet . . . . 21
Tolkning . . . .22
Åtgärdsförslag . . . .25
Referenser . . . .26
Tekniska och administrativa uppgifter . . . .29
Bilagor . . . . 31
Innehåll
Sammanfattning
Under två dagar i september 2020 genomförde Kalmar läns museum en arkeologisk förunder- sökning på fastigheten Tings Ene 1:18 inför en eventuell husbyggnation.
Fastigheten ligger i ett område där det genom åren framkommit ett stort antal arkeologiska lämningar i form av gravar och boplatslämning- ar. I samband med husbyggnation och lednings- dragning under 1980-talet genomfördes en arke- ologisk undersökning på fastigheten omedelbart nordost om den nu aktuella undersökningsytan.
Då framkom två vikingatida gravar samt två fyndtomma gravar vilka bedömdes kunna vara från mesolitikum. Vid samma undersökning på- träffades också ett mörkt sotigt kulturlager samt ett flertal anläggningar.
Vid den nu genomförda förundersökningen framkom ett rikt arkeologiskt material. I den väs- tra halvan av undersökningsområdet återfanns ett tjockt kulturlager. I lagrets västra del var det uppemot 40–50 centimeter tjockt för att tunna ut och försvinna åt öster. Det fanns anläggning-
ar både på, i och under kulturlagret. Ett kolprov som togs i den nedre delen av lagret daterades till senmesoltikum (4238–3994 BC, 2σ, Ua-67949).
Huvuddelen av fyndmaterialet som framkom i lagret utgjordes av obrända ben och bearbetad flinta. I lagret fanns också enstaka keramikbitar, vilket talar för att lagret växt till i tjocklek under en längre tid. Vid undersökningen framkom två säkra och en osäker grav. De två säkra gravarna låg i den östra delen där det saknades kulturlager, medan den osäkra graven låg i den västra delen under ett 40 cm tjockt kulturlager och försvann in under schaktkanten. Vid finrensning i kanten på en av gravarna i den nordöstra delen fram- kom ett vikingatida likarmat spänne och ett frag- ment av en spännbuckla. Det likarmade spännet var förgyllt och uppvisade en rik dekorerat, men spännets ryggknoppen saknades. Dekoren uppre- pades på de två armarna och utgjordes av ett fler- tal människoansikten och fåglar. En tolkning är att det rör sig om Hugin och Munin som befinner sig i Midgård och vänder sig till Oden i Asgård som med händerna bakom öron hör efter vad de har att berätta om människornas värld.
Inledning
Under två dagar i september 2020 genomfördes en arkeologisk förundersökning på fastigheten Tings Ene 1:18 i Köpingsvik, nordost om Borg- holm på västra Öland. Förundersökningen för- anleddes av en planerad husbyggnation på delar av fastigheten. Den planerade husbyggnationen ligger inom en av de stora yttäckande fornläm- ningarna som återfinns i Köpingsvik (fig. 1). På de angränsande tomterna har det genom åren företagits en rad undersökningar av både gravar och boplatslämningar, daterade från senmesoli- tikum fram till 1200-tal. På fastigheten omedel- bart norr om den nu aktuella tomten genomför- des en arkeologisk undersökning inför hus och
ledningsdragning 1981. Vid den då genomförda arkeologiska undersökningen framkom både gra- var och boplatslämningar (Johnson & Schulze 1990). Några år senare gjordes en schaktnings- övervakning i samband med ledningsdragning genom det nu aktuella undersökningsområdet.
Vid detta tillfälle framkom inga gravar, men väl boplatslämningar (Schulze, H, 2004). Inför den nu genomförda undersökningen var det därför känt att det fanns arkeologiska lämningar inom undersökningsområdet. Syftet var att avgränsa förekomsten och utbredningen av arkeologiska lämningar inom det aktuella förundersöknings- området.
Figur 1 . Flygbild över Köpingsvik med undersökningsområdet markerat med röd prick .
Köpingsvik ligger på västra Öland, längst in i Kö- pingviken strax nordost om Borgholm. De under- liggande sedimenten inom Köpingsviksområdet domineras av sand och svallgrus. Ett resultat av återkommande fluktuationer i Östersjöns vatten- yta. För cirka 11 000 år hade den Baltiska issjön dränerats och vattenytan i Köpingsviksområdet låg endast 5 meter över dagens. Det är också vid denna tid som området vid Tings Ene visade sig över vattenytan för första gången. Runt 8300 f.Kr.
höjer sig vattenytan återigen i samband med an- cylustransgressionen och når sin högsta nivå på
Topografi och
fornlämningsmiljö
Figur 2 . Under senmesolitikum ca 5000 f .Kr . låg strandlinjen inte långt ifrån det nu aktuella undersöknings-
Strandnivåkartorna visar den forntida och framtida fördelningen mellan hav och land samt även förändringar i sjöarnas utbredningar. Kartorna har framställts genom att sammanlänka digitala höjddata med en matematisk strandlinjemodell. I kartorna visas också förloppet för inlandsisens avsmältning.
Med hjälp av aktuella nivåvärden i höjddatabaserna kan man beräkna nivåerna för såväl tidigare som kommande nivåer. Förändringar i strandnivån härrör från två oberoende rörelser, dels jordskorpans höjning, dels havsytans höjning.
Under den senaste istiden pressades jordskorpan ned av tyngden från inlandsisen. När isen smälte lättade trycket och jordskorpan började röra sig uppåt för att återta tidigare nivåer, en process som fortfarande är aktiv.
Havsstrandens nivå beräknas genom att addera havsytans nivå till värdet för den nedtryckta terrängen. I den nedpressade terrängen är det inte bara nivåerna som är annorlunda utan även landytans lutning, vilket innebär att vattendragens lopp och sjöars utbredning delvis varit annorlunda i jämförelse med dagens situation.
© Sveriges geologiska undersökning (SGU) Huvudkontor:
Box 670 751 28 Uppsala Tel: 018-17 90 00 E-post: kundservice@sgu.se www.sgu.se
Hav och sjö Land Nutida hav och sjö
Strandförskjutningskurva, beräknad för centrum av kartan.
För 7000 år sedan var strandlinjen 12 m över dagens nivå.
År (CalBP) [nutid]
Meter över nutida hav
12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 -2000
0 20 40 60
För 7000 år sedan = 7000 CalBP = 5050 CalBC CalBP är kalenderår före nutid (1950)
10
Grönskog St. Solberga Furuhäll
Köpinge L. Solberga
Köpingsvik
Källingemöre marken
Köpings kyrka
Törneby
Klinta Solberga-
20,63
11,97
16°45' 16°45'
16°42' 16°42'
603603 604604 605605 606606
6304 6304
6305 6305
6306 6306
6307 6307
Denna karta är automatiskt framställd ifrån SGUs databas 2020-12-18 med id-nr:eFuIkOyhmB
BORGHOLM KÖPINGSVIK
6303538602830
Topografiskt underlag: Ur GSD-Terrängkartan
©Lantmäteriet Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM.
Gradnät i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF99.
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 km
Skala 1:25 000
Strandnivåkartan
För 7000 år sedan
ca 20 m ö.h. Området vid Tings Ene ligger ca 16 m ö.h. och det var i samband med ancylustrans- gressionen som strandvallen vid Tings Ene bygg- des upp. Höjningen i vattenytan som skedde vid ancylustransgressionen var relativt kortvarig.
Förändringarna i vattenytan som skedde i sam- band med den efterföljande littorinatransgressio- nen påverkade bara de delar av Köpingsvik som låg lägre än 12 m ö.h. Under senmesolitikum låg vattenlinjen inte långt från det nu aktuella förun- dersökningsområdet (fig. 2).
Köpingsvik är kanske mest känt för sina lämning- ar från den handelsplats som dateras till vikinga- tid–tidig medeltid. Tidigare fanns ett större antal synliga gravar från denna tid. Hilfeling karterade området 1796 och konstaterade då att det fanns ett 100-tal synliga gravar (Hilfeling 1884). En stor del av de synliga gravar försvann i samband med att byggnation tog fart på allvar i Köpingsvik un- der 1950–60 talen. I publikationen ”Medeltidssta- den” redovisas ett 50-tal undersökta gravar från Köpingsvik (Johnson & Schulze 1990:8). Det kul- turlager som kan kopplas till de vikingatida/tidig medeltida aktiviteterna täcker en ca 1100 x 200 meter stor yta. I anslutning till Köping kyrka har det framkommit ett 70-tal runstensfragment som ursprungligen kommer från Eskilstunakistor (Boström 1977:17). Fyndmaterialet från flera av de undersökta gravarna förstärker förståelsen av platsens betydelse som handels- och centralplats (Schulze 2004).
Ser man till de genomförda undersökningarna i direkt anslutning till förundersökningsområdet har både gravar och boplatslämningar under- sökts. Genom Tings Ene löper en sandig svall- grusås genom området i riktning nordost-syd- väst (fig. 3). På denna ås har det genom åren undersökts ett flertal gravar, från senmesoliti- kum till medeltid (fig. 4). Sommaren 1965 un- dersöktes ca 1 500 m2 av åsen i anslutning till ett äldre sandtag. Vid undersökningen framkom 6 skelettgravar, 3 härdar och en möjlig hyddbot- ten (ATA dnr 2471/67). I en av gravar tillvara- togs ett likarmat spänne. År 1981 genomfördes en undersökning på fastigheten Tings Ene 1:17, omedelbart norr och öster om den nu aktuel- la ytan. Vid undersökningen framkom både gravar och boplatslämningar. Två av gravar- na daterades typologiskt till vikingatid. De två övriga var fyndtomma och misstänktes vara från stenålder (Johnson & Schulze 1990).
Figur 3 . På en terrängskuggningskarta över Köpingsvik ser man tydligt den äldre strandvall som gravarna vid Tings Ene ligger på .
Vid en undersökning 2003 på fastigheten Tings- dal 1:1, nordost om det nu aktuella exploate- ringsområdet, framkom en vikingatida grav som var nedgrävd i ett senmesolitiskt lager (Alex- andersson 2004). År 2007 genomförde Kalmar läns museum en förundersökning på fastigheten Tings Ene 1:1, strax väster om den nu aktuella fastigheten. Vid undersökningen påträffades ett kulturlager med 4 gravar, varav en 14C-daterades till senmesolitisk tid och en till vendeltid (Pap- mehl-Dufay 2008). Under 2018 genomfördes en undersökning på fastigheten Tings Ene 1:16. Vid undersökningen framkom 5 gravar 2 brandgra- var och 3 skelettgravar. En av brandgravarna
14C-daterades till bronsålder och en skelettgrav till medeltid, 1200-tal (Alexandersson 2020).
Det är inte bara gravar som har undersökts i områ- det, det har också framkommit boplatslämningar i form av anläggningar och ett mörkt sotigt kul- turlager. Vid undersökningen 2003 grävdes delar av kulturlagret och det tillvaratogs bearbetad flin- ta och obrända ben. I det osteologiska materialet ingick rikligt med ben från bl.a. säl, men även tän- der från bäver och en hörntand från brunbjörn.
Från lagret 14C-daterades ett ben från älg och ett förkolnat hasselnötsskal till perioden 4350–4000 f.Kr. (Alexandersson 2004). Vid undersökning- en 2007 tillvaratogs tvärpilar i kulturlagret som fanns i området med den senmesolitiska graven (Papmehl-Dufay 2008). Vid en förundersökning och undersökning på fastigheterna Tings Ene 1:15 och 1:16 noterades att det fanns anläggningar som
Figur 4 . Flygbild över Köpingsvik som visar bebyggelsens i Köpingsvik 1965 . som visar den ungefärliga utbred- ningen av det gravfält som sträcker sig från Tingsdals gård ner mot Tings flisa . Bilden är tagen i samband med undersökningarna av gravarna på Solberga 1965 . Årtalen visar när de kända gravarna i området undersöktes . Årtalet 2020 refererar till den nu aktuella förundersökningen (Sjögren 1965; Schulze 1981; Alexandersson 2004;
Papmehl-Dufay 2007; Alexandersson 2018) . Foto Ulf-Erik Hagberg .
var grävda igenom kulturlagret, men också att det fanns anläggningar som blev synliga under kul- turlagret (Alexandersson 2020). Vid platsen för den tidigare Köpinggården fanns inget synligt kulturlager, men det undersöktes ett flertal för- historiska anläggningar varav några daterades till senmesolitikum-tidigneolitikum (Alexandersson m.fl. 2017). Det samlade resultatet från de under-
sökningar som genomförts i området visar att lämningarna är kronologiskt mycket komplexa med aktiviteter från senmesolitikum in i med- eltid. Dateringen av det mörka kulturlagret som varit synligt vid fler undersökningar i området är problematiskt, men har bedömts vara från perio- den mesolitikum–bronsålder (Schulze 2004).
Genomförande
Med anledning av planerad husbyggnation ge- nomförde Kalmar läns museum/museiarkeologi sydost en förundersökning på fastigheten i sep- tember 2020. Vid förundersökningen drogs sök- schakt med hjälp av grävmaskin över området.
Totalt drogs drygt 86 meter sökschakt inom om- rådet, vilket motsvarade en yta på totalt 130 m2 (fig. 5). De underliggande sedimenten i området utgjordes av strand- och svallsediment, från fin- sand till grus. Området ligger på den västra kan- ten av den äldre strandvall som sträcker sig som en ås i riktningen sydväst-nordost genom bebyg- gelsen (fig. 3). De topografiska förhållandena gör marken väldränerad och torr.
Förundersökningsområdet utgjordes av träd- gårdsmark (fig. 6) och delades upp av den sten- mur som tidigare avgränsat Tingsdals trädgård och området söder om muren har tidigare ut- gjorts av odlingsmark. Vid sökschaktningen av- lägsnades grässvål och underliggande matjord.
I de delar där det framkom kulturlager grävdes dessa ställvis bort, ned till ett underliggande
sterilt sand- och svallgruslager för att se om det fanns underliggande anläggningar. Delar av kul- turlagret finrensades för att klargöra om lagret var fyndförande. Fyndmaterialet som framkom vid undersökningen har stor betydelse för kul- turlagrets tolkning. De tillvaratagna metallerna konserverades av konservatorerna på Kalmar läns museum (bilaga 1).
Större anläggningar som framkom finrensades i ytan med syfte att avgränsa dessa. Ställvis finren- sades även ytor med kulturlager i schakten för att få en uppfattning om fyndmängd och vilkas ty- per av fynd som fanns i lagret. Vid igenläggning- en täcktes gravarna med täckduk. De schakt som grävdes och anläggningar/fynd rensades fram i ytan och mättes in med GPS. Eftersom förun- dersökningens huvudsyfte var avgränsa fornläm- ningen inom tomten undersöktes endast en av de anläggningar som framkom i kulturlagret, och då för att kunna bedöma om den var grävd ned ge- nom kulturlagret.
Figur 5 . Schaktplan över förundersökningen med samtliga inmätta schakt anläggningar och lösfynd .
Figur 6 . Inför förundersökningen utgjordes undersökningsområdet av trädgårdsmark med kortklippt gräsmatta .
Resultat
Kulturlager
Den arkeologiska förundersökningen visade på en rik förekomst av förhistoriska lämningar, för- delade över i princip hela fastigheten. Längs hela den västra delen av tomten fanns ett tjockt och ställvis mycket mörkt sotigt kulturlager (fig. 5). I de två nordligaste schakten var kulturlagret som tjockast i den västra delen för att tunna ut och för- svinna åt öster (fig. 7). I kulturlagret fanns ett rela-
tivt sparsamt men varierat fyndmaterial. Ställvis grävdes kulturlagret bort för att identifiera even- tuella underliggande anläggningar. Det visade sig att lagrets tjocklek ökade åt väster och var som tjockast i den västra delen av fastigheten, uppe- mot 40–50 cm. I schaktprofilerna konstateras att lagrets bottenprofil inte var jämn utan varierade i nivå. I ett par fall kunde det konstateras att detta berodde på att det fanns anläggningar under kul-
Figur 7 . Foto taget från sydost visar det sotiga kulturlagret . I schaktkanten framgår att delar av kulturlagret var
turlagret. Färgen och strukturen på fyllningen i anläggningarna och i kulturlagret var densamma.
Sannolikt har några av anläggningar tillkommit i ett tidigt skede av kulturlagerpackens tillväxt medan andra har tillkommit när det redan börjat att ansamlas ett kulturlager. En av anläggningar- na utgjordes av stenfylld mindre grop och fram- kom i ytan på kulturlagret. Vid undersökningen framgick det tydligt att anläggningen var grävd ned genom lagret (fig. 8). I den nedre delen, där kulturlagret var som tjockast, togs ett kolprov som 14C-daterades till 4238–3994 BC (2σ, Ua- 67949) (bilaga 2).
Figur 8 . En mindre stenfylld grop med brunaktig fyllning som var grävd ned genom det mörka och sotiga kulturlagret .
I lagret fanns ett begränsat inslag av fynd i form av obrända ben, litiskt material och keramik. Det förelåg också ett betydande inslag av skörbränd sten, vilken återfanns dels spridd i lagret, dels i tydliga koncentrationer inom ytan. Den skör- brända stenen är sannolikt rester efter äldre här- dar eller kokgropar som kommit att spridas runt i samband med senare aktiviteter. I den sydvästra delen av kulturlagret verkade lagrets underkant vara mer jämn, vilket möjligen skulle kunna tala för att det finns ett färre antal anläggningar i den- na del av ytan.
Figur 9 . I schaktet längst i norr dyker det mörka lagret kraftigt . Eventuellt skulle det kunna röra sig om en större nedgrävning . På bilden ser kulturlagret ut att försvinna i den vänstra kanten, så var inte fallet utan är en effekt av en senare störning .
Anläggningar
De anläggningar som kunnat identifieras i eller i anslutning till kulturlagret utgjordes framförallt av härdar eller koncentrationer av skörbränd sten.
I ett av schakten längst i norr noterades en kraftig försänkning i botten på kulturlagret som möjli- gen skulle kunna utgöra en större nedgrävning (fig. 9). Detta är dock endast möjlig att säkerställa om det överliggande kulturlagret grävs bort över en större yta. På den yta som inte täckts av kultur- lager noterades spridda anläggningar, framförallt i den sydöstra delen av området. Utifrån en oku- lär bedömning rörde det sig om härdar, gropar och stolphål. Eftersom syftet med undersökning- en var att avgränsa fornlämningen undersöktes inte dessa anläggningar.
Centralt i området återfanns ett odlingsröse. Rö- set var inte synligt ovan mark utan framkom i samband med schaktningen. Stenpackningen var lös och ostrukturerad varför den inte bedömdes
Gravar
Inom förundersökningsområdet framkom tre gravar, två säkra och en trolig grav (fig. 5). Gra- varna som framkom låg glest spridda inom områ- det, vilket är ett mönster som känns igen från un- dersökningarna på de angränsande fastigheterna.
Grav 1. I den sydöstra delen av området framkom en mycket ytligt liggande grav (fig. 10). Graven framkom i den östra kanten där det inte fanns något kulturlagret och matjordslagret var tunt, drygt 15 cm. Graven framträdde som en större mörkfärgning, ca 8 x 4 m.
I den nordvästra delen av mörkfärgningen fanns ett par kalkstensflisor och ett mindre mittblock.
Mittblockets överkant låg i princip i grässvålens övre del, men var inte synligt innan sökschaktet drogs. I den södra delen av anläggningen före- faller fyllningen vara betydligt mörkare och so- tigare. Möjligen utgör detta en eller flera separa-
mörkfärgningen fanns ställvis ett ljusare sand- lager. Vid finrensning av ytan framkom brända ben, som den osteologiska analysen visade vara kremerade humanben (bilaga 3). Vid finrensning av det mörka lagret i den östra delen av mörk- färgningen framkom ett förgyllt och dekorerat likarmat spänne (KLM 46513:1) (fig. 11) och ett fragment av en spännbuckla (KLM 46513:2). Fö- remålen låg ytligt, i kanten av mörkfärgningen och var distanserade till vad som uppfattades vara de centrala delarna av graven. Det likarma-
Figur 10 . En drönarbild visar tydligt grav 1 med en stenpackning i den norra delen och i söder ett mörkt och sotigt lager .
de spännet var delvis illa åtgånget och uppvisade flera skador (fig. 12). Möjligen kan skadorna ha uppstått i samband med att det legat med vid kre- meringen.
Den egentliga gravkonstruktionen bedömdes ut- göras av stenansamlingen i den nordvästra delen av anläggningen. Möjligen rör det sig om två gra- vanläggningar, eller en stenpackning och en flan- kerande kremationsplats.
Figur 11 . Vid finrensning i kanten av ett sotigt lager i kanten av grav 1 framkom ett förgyllt och rikt de- korerat likarmat spänne (KLM 46513:1) .
Figur 12 . Exempel på de sprickor som finns på fler ställen och som möjligen har uppkommit om spän-
Grav 2. I den nordöstra delen av förundersök- ningsområdet framkom en samling av stående kalkstenshällar (fig. 5). I ytan föreföll anlägg- ningen vara omrörd och fyllningen i toppen var matjordslik till karaktären. Graven bedömdes ut- göras en kistkonstruktion som ligger i nordväst- lig-sydostlig riktning. Sannolikt en skelettgrav.
Grav 3. I den västra delen av förundersöknings- området framkom en kalkstenshäll med en min- dre mängd brända benfragment (fig. 5). Den os- teologiska analysen visade att benen inte gick att artbestämma men förbränningsgrad och karak- tär påminde om kremerade ben från gravmateri- al. Anläggningen försvann in under schaktkan- ten under det tjocka svarta kulturlagret.
Fyndmaterialet
Utöver de metalfynd som beskrivits ovan fram- kom ett sparsamt fyndmaterial vid undersök- ningen som huvudsakligen utgjordes av brända ben och bearbetat stenmaterial, framförallt flinta
(bilaga 4). Det fanns inget i stenmaterialet som gick att datera närmare. Ett slipat avslag från en bergartsyxa (KLM 46513:12) får ett långt date- ringsintervall, senmesolitikum till åtminstone mellanneolitikum. Flintan är kraftigt kalkpati- nerad och utgörs främst av avslag, men det finns även en bipolär kärna och ett spån. Inte heller dessa bitar går med säkerhet att datera närmare, men eftersom de framförallt framkom i de nedre delarna av kulturlagret skulle de kunna vara en del av den senmesolitiska lämningarna på plat- sen. Något som komplicerar dateringen av flintan är de keramikfragment, som återfanns på samma nivå i lagret.
Ben som framkom vid under undersökningen utgjordes av både brända och obrända ben (bila- ga 3). Utöver de ovan beskrivna gravläggningarna framkom ett ben som möjligen utgjordes av en bearbetad benspets. I lagret framkom också löst liggande obrända djurben som sannolikt utgör måltidsrester.
Tolkning
Kulturlagret som framkom inom ytan har varit känt sedan tidigare och har tolkats vara tillkom- mit någon gång under perioden mesolitikum till bronsålder. Ett nu analyserat kolprov från de ne- dre delarna av kulturlagret visade på en datering till senmesolitikum, mot övergången till neoliti- kum. Vanligtvis brukar löst liggande kol i kul- turlager undvikas vid 14C-datering då det finns en stor osäkerhet kring varifrån kolet ursprung- ligen kommer. Det aktuella kolprovet togs dock i en kolkoncentration som låg ned mot botten av den tjocka kulturlagerpacken. Dateringen ligger dessutom i linje med flera daterade lämning från närområdet. Vid undersökningen för ett garage vid Tingsdals gård 2003 daterades ett älgben och ett hasselnötsskal till senmesolitikum (Alexan- dersson 2004). Vid arkeologiska undersökningar inför rivningen av Köpinggården daterades delar av lämningarna till tidigneolitikum (Alexanders- son m.fl. 2017). På en angränsande tomt i sydväst undersöktes en skelettgrav, som med hjälp av kol under den gravlagde daterades till senmesoliti- kum. Gravläggningen hade dessutom blivit störd av ett ovanliggande kulturlager med fyndmateri- al som delvis daterades typologiskt till senmeso- litikum–tidigneolitikum (Papmehl-Dufay 2008).
Ett hundratal meter sydost om det nu aktuella undersökningsområdet har det vid en arkeolo- gisk undersökning framkommit en tidigneolitisk sadelformad malsten (Alexandersson 2020). Den samlade bild som undersökningarna ger talar för att det i de sydöstra delarna av Köpingsvik finns omfattande aktiviteter från bl.a. senmesoliti- kum-tidigneolitikum. Lämningarna represente- rar en tid med stora förändringar, då kunskapen om jordbruk och boskapsskötsel når området.
I Skåne förefaller övergången vara relativt snabb medan den i östra Sverige verkar vara en mer långdragen historia. Läget längst in i Köpingviken har varit attraktivt, med närhet både till jakt, fisk och lätta sandjordar.
Genom åren har det undersökts ett flertal gravar i området runt Tings Ene och de nu framkom- na gravarna berikar den bild vi har av områdets gravläggningar sedan tidigare. Gravarna ligger på en äldre strandvall som löper igenom dagen samhälle och de olika gravarna kan uppfattas som delar av ett större sammanhållet gravfält.
Under senare år har fynd- och 14C-dateringar av gravarna visast att de kommer från vitt skil- da tidpunkter i historien, från mesolitikum fram till 1200-tal. De tre gravarna som framkom vid den nu genomförda förundersökningen uppvisar olika karaktär och ingår i ett större gravfält som utmärks av relativt gles spridda gravläggning- ar. Grav 2 utgörs av stående kalkstenshällar. En gravform som även framkom på den angränsan- de fastigheten i sydväst (Papmehl-Dufay 2008).
Grav 3 Utgjordes av enstaka brända ben på lig- gande kalkstensflisor. Vid en undersökning på tomten omedelbart nordost framkom en liten kistkonstruktion med ben från två kremerade in- divider, en vuxen och ett barn. Graven 14C-date- rades till yngre bronsålder. Före undersökningen var graven snarlik den nu delvis framrensade och utgjordes av enstaka brända ben på en liggande kalkstensflisa. Vid undersökningen visade sig detta vara lockhällen. Grav 1 är mer svårtolkad.
I graven finns dels en koncentration av sten, dels en större yta med ett sotigt lager. I ytan och kan- ten av det sotiga lagret framkom vid finrensning
brända ben, samt ett fragment av en spännbuckla och ett likarmat spänne. Det likarmade spännet uppvisade förgyllning och en rik dekor. Samtidigt uppvisade det tydliga spår av sprickbildning som att det blivit utsatt för yttre påverkan i form av t.ex. eld. Möjligen skulle det sotiga området som återfinns i anslutning till stenkoncentrationen
kunna utgöra rester efter en kremationsplats, vil- ket skulle kunna förklara både läget för det likar- made spännet och konditionen på spännet. Enligt Callmers typologi utgörs spännet från Tings Ene närmast av ett likarmat spänne av Daletjernkå- sa-typ och dateras till vikingatid 900-tal (Callmer 2001:216f). Spännets rika dekor kittlar ens fantasi
Figur 13a, b . Detaljbilder på de båda människohuvuden som sitter på ömse sidor om spännets armar .
Figur 14 . Om man drar en skiljelinje mellan de avbildade fåglarna framträder de olika anatomiska detaljerna tydligare .
tologin. Dekoren upprepas på de bägge armarna, varför man kan nöja sig med att studera en av armarna vid tolkningen. På respektive arm finns tre ansikten. Ett av ansiktena sitter längst ut på änden och utgörs av en figur som verkar hålla händerna bakom öronen, med fingrarna riktade uppåt (fig. 12). På ömse sidor av spännets armar, halvvägs mellan mitten och änden finns två mus- taschprydda mansansikten (fig. 13a, b). Centralt på spännets arm finns två fåglar, vända rygg mot rygg. På de två fåglarna ser man ögon, stjärt och vinge (fig. 14). Fåglarnas näbbar förefaller vara lätt öppna, som om de låter. Fåglarna sitter i jämnhöjd med de mustaschprydda ansiktena och vänder sina näbbar mot figuren längst ut på spän- net. En inte allt för vågad tolkning är att det rör sig om Odens två korpar Hugin och Munin som Oden sänt till Midgård för att lyssna och observe- ra. Korparna befinner sig med andra ord på den centrala delen av spännet, vilken representerar Midgård. Korparna vänder sina lätt öppna näbbar mot änden av spännet, där Oden sitter i Asgård och lyssnar på korparnas berättelser, symboliskt med händerna bakom öronen för att höra bättre.
Det går inte att säker avgöra om figuren i änden har ett skadat öga. Tyvärr saknas mittknoppen (kronan) och man kan fråga sig om det funnits dekor på denna och i så fall vad. Det tillvaratag- na spännet är ett i raden av exklusiva vikingatida metallfynd som tillvaratagits i Köpingsvik genom åren.
torinatransgressionerna använts för begravningar under långa tider är inget specifikt för Köpings- vik, utan märks runt stora delar av södra Öland.
Att det finns koncentrationer av gravar från vitt skilda tider skall kanske ses som en följd av alla de andra aktiviteter som företagits på platsen. Kan- ske har det skyddade läget inne i Köping viken gjort att platsen fungerat som en viktig knut- punkt redan under senmesolitikum. Vid slutet av senmesolitikum förekommer det speciella lokaler i bosättningsmönstret där man samlats under valda delar av året för att idka t.ex. byteshandel (se t.ex. Alexandersson 2001). Det är troligen ock- så här som nya idéer förmedlas och får fäste, både mentalt och rent fysiskt. Kanske utgör Köpings- vik med sina senmesolitiska och tidigneolitiska lämningar en av dessa fokuspunkter. Det finns liknande lokaler i de södra delarna av Kalmar län, på Öland finns t.ex. boplatserna vid Alby och Alböke (Königsson 1993; Alexandersson 2017) På fastlandssidan återfinns liknande lokalerna vid åmynningar och laguner längs kusten, t.ex. Ky- lingen, Skammelstorp och Hagbytorp (Källström 1993, Alexandersson 2001). I Köpingsvik ser man hur aktiviteterna lever vidare. När vattennivån sjunker undan bibehålls många av Köpingvikens förutsättningar, vilket gör att platsen stannar kvar i det kollektiva medvetandet och aldrig överges i egentlig mening. Det lever och rör sig hela tiden människor i området vilket gör att kulturlagret ständigt växer till i omfattning.
Åtgärdsförslag
De arkeologiska lämningar som framkom vid förundersökningen besitter ett stort vetenskapligt värde, vilket måste beaktas vid en eventuell vidare exploatering och husbyggnation på fastigheten.
Det vetenskapliga värdet ligger inte bara i de en- skilda objekten utan den stora helheten med sin komplexa fornlämningsbild. Idag är kunskapen dålig om hur de olika lämningar i området hänger ihop, kronologiskt och funktionellt. Kalmar läns museum tycker att platsens höga vetenskapliga
potential gör att all exploatering inom fastigheten bör föregås av arkeologiska undersökningar. Att fokusera på både gravar och boplatslämningar skulle öka möjligheten att förklara helheten. En arkeologisk undersökning av lämningarna inom Tings Ene 1:18 skulle samtidigt ge nya inblickar i de senmesolitiska och vikingatida samhällena som skulle ha bäring för forskarsamhället även på ett nationellt plan.
Referenser
Alexandersson, K . 2001 . Möre i centrum . Mesolitikum i sydöstra Kalmar län . ur Möre historien om ett småland . E22-projektet Kalmar läns museum . red Magnusson G . sid 111–128 .
Alexandersson, K . 2004 . Vikingatida grav och senmesolitiskt kulturlager . RAÄ 215, Tingsdal 1:1, Köping sn, Borgholm kn, Öland . Arkeologisk undersökning 2003 . Rapport Kalmar läns museum .
Alexandersson, K . 2017 . Gravar och
boplatslämningar i Köpingsvik: Arkeologisk förundersökning 2017, Tings Ene 1:15 &1:16, Köping socken, Öland . Arkeologisk rapport 2017:20 . Kalmar läns museum .
Alexandersson, K . 2017 . Senmesolitiska säljägare vid Ölands dåtida norra udde . Arkeologisk förundersökning 2016–2017 Alböke 2:3, Alböke sn, Borgholm kn, Öland . Arkeologisk rapport 2017:19 . Kalmar läns museum .
Alexandersson, K . 2020 . Gravar i Tings Ene, arkeologisk undersökning 2018, Tings Ene 1:16, Köping socken, Borgholms kommun, Öland . Arkeologisk rapport 2020:9 . Kalmar läns museum .
Alexandersson, K . 2020 . Tidigneolitiska lämningar i Solberga . Arkeologisk undersökning 2020; L1957:2971, Solberga 1:195, Köping socken, Borgholms kommun, Öland . Arkeologisk rapport 2020:20 . Kalmar
Alexandersson, K ., Nilsson, N . & Emilsson, A . 2017 . Tidigneolitikum i Köpingsvik:
Arkeologisk förundersökning 2010 och särskild undersökning 2011, Solberga 5:19, Borgholms kommun, Öland. Kalmar läns museum . Arkeologisk rapport 2017:06 . Callmer, J . 1999 . Vikingatidens likarmade spännen . ur Uppåkrastudier 2: Fynden i Centrum: Keramik glas och metall från Uppåkra. (red) Hårdh, B . Acta Archaeologica Lundensia . Series in 8, No .30 . sid 201–220 . Hilfeling, C .G .G ., 1994 . C.G.G. Hilfelings
gotländska resor 1 .1797 och 1799 . Red T . Gislestam . Visby .
Johnson, M . & Schulze H, 1990 . Köpingsvik . Rapport Medeltidsstaden 77 .
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer .
Källström, M . 1993 . Hagbytorp, en basboplats från jägarstenålder . Kalmar län, årsbok för kulturhistoria och hembygd . Kalmar läns museum . Årgång 78, sid 36–41 .
Königsson, L-K ., Königsson, E-S ., Bendixen, E . & Possnert, G . 1993 . Topography and Chronology of the Alby Stone Age Settlement on Sotheastern Öland, Sweden . ur Sources and Resources studies in honour of Birgit Arrhenius . PACT 38, sid 13–39 .
Papmehl-Dufay, L .2008 . Ölands äldsta grav?
Kulturlager och gravar från stenålder och järnålder. Arkeologisk förundersökning, Tings Ene 1:1, Köping socken, Öland . Kalmar läns museum . Rapport april 2008 .
Schulze, H, 1981, Rapport Tingsene 1:17, Köping socken, Öland . Riksantikvarieämbetet Byrån för Arkeologiska Undersökningar .
Schulze, H, 2004, Köpingsvik på Öland – 30 undersökningar 1970–1994. Arkeologiska undersökningar i Köpingsvik, utförda av Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns museum . RAÄ 215, 216 m .fl . Köpings sn, Borgholms kn, Öland . Arkeologiska enheten Rapport 2004:2, Kalmar läns museum .
Länsstyrelsens dnr: 431-2691-2020 Kalmar läns museums dnr: 33-140-2020
Projektnummer KLM: 20_39
Uppdragsgivare: Martin Härenstam och Jöransberg Vidala 4, 56138 Huskvarna
Landskap: Öland
Kommun: Borgholm
Socken: Köping
Fastighet: Tings Ene 1:18
Fornlämningsnr: L1957:2031
X koordinat: 6305078 (N)
Y koordinat: 605061 (E)
Latitud: N 56° 52 .6523'
Longitud: E 16° 43 .4344'
M ö h: 15–20 m ö .h .
Fältarbetstid: fältarbetstid
Antal arbetsdagar: 2 dagar
Maskintid: 7 timmar
Personal: Kenneth Alexandersson
Foto, Du-nummer: Du 348
Fyndnummer: KLM 46513:1–10
Fynd: Fynden förvaras i väntan på fyndfördelning i Kalmar läns museums
magasin under sitt KLM-nummer . Fynden finns registrerade i en för ändamålet upprättad Microsoft Access-databas .
Analyser: 14C Ångströmlaboratoriet Uppsala, Osteologi Bohusläns museum
Tidsålder: Senmesolitikum & vikingatid
Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM .
Inmätning: GPS
Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem SWEREF 99 TM 16:30 och RH2000 .
Tekniska och
administrativa uppgifter
Bilagor
BIlaga 1 . Konserveringsrapport av Karin Adriansson, Kalmar läns museum . . . .32
BIlaga 2 . 14C-dateringsrapport av Karl Håkansson/Lars Beckel, Uppsala universitet . . . .36
BIlaga 3 . Osteologisk rapport av Clara Alfsdotter, Bohusläns museum . . . .38
BIlaga 4 . Fyndlista . . . . 41
BIlaga 5 . Schaktbeskrivningar . . . .42
Konserveringsrapport
Föremål: Spänne, metallfragment
Antal: 2 Material: Kopparlegering
Fyndort: Tings Ene, Köpingsvik Kontaktperson: Kenneth Alexandersson Ansvarig konservator: Karin Adriansson Rapportdatum: 2020- 10-21
Föremålsbeskrivning
Föremålen kom in direkt från fält i preparat med omgivande jord. Det är ett spänne med knoppar i form av människohuvuden, i mitten finns en cirkulär del. Lite av dekorationen med olika linjer kikade fram på sidorna. Vid första anblick syntes ett tillverkat hål nära en av spetsarna. Ett metallfragment som antogs vara en del av nålhuset kom även in. Föremålen är gjorda av kopparlegering.
Spänne
Längd: 97 mm, Bredd: 34 mm , Vikt 44,11 gram
Konserveringsrapport
Föremål: Spänne, metallfragment
Antal: 2 Material: Kopparlegering
Fyndort: Tings Ene, Köpingsvik Kontaktperson: Kenneth Alexandersson Ansvarig konservator: Karin Adriansson Rapportdatum: 2020- 10-21
Föremålsbeskrivning
Föremålen kom in direkt från fält i preparat med omgivande jord. Det är ett spänne med knoppar i form av människohuvuden, i mitten finns en cirkulär del. Lite av dekorationen med olika linjer kikade fram på sidorna. Vid första anblick syntes ett tillverkat hål nära en av spetsarna. Ett metallfragment som antogs vara en del av nålhuset kom även in. Föremålen är gjorda av kopparlegering.
Spänne
Längd: 97 mm, Bredd: 34 mm , Vikt 44,11 gram
Kalmar läns museum Telefon E-post 2 metallen är ljusgrön vilket tyder på bronssjuka.
Åtgärder
Då föremålet kom in i lätt fuktigt tillstånd till konserveringen användes penslar, trästickor för att avlägsna den jord som satt på föremålet så att själva metallytan skulle framträda. Lite avjoniserat vatten användes även. Istället för att därefter torka föremålet placerades det i etanol för att på så vis driva ut vattnet ur metallen samtidigt som visst smuts och korrosion hålls fuktig. På mitten finns en cirkulär del med vad fem tillverkade hål, ett i mitten, fyra symetriskt runt om.
Det sitter förgyllning, en rödglansig metall ner i fördjupningarna. På vissa ställen syns att den ligger vikt ovanpå själva bronset, vilket gör att man kan anta att det är en förgyllning. Den röda färgen kan bero på att det skett någon slags kemisk reaktion som ändrat dess utseende.
För att ta reda på vad det är för metall behövs att en metallanalys utförs. Ovanpå finns på vissa ställen en pulvrig grön korrosionsprodukt, på andra ställen sitter svart korrosion. För att få fram detta användes 3-5 % EDTA som aplicerades med hjälp av pensel och sedan med hjälp av bomull. Sedan följde bad med avjoniserat vatten.
Efter att mycket förhållandevis löst sittande jord tagits bort satt en annan slags korrosion kvar på ena sidan- det var järnkorrosion blandat med jord, se fotografi till vänster.
För att få fram järnet som sitter på baksidan vid det som troligen varit nålhuset blästrades metallen varsamt med glaspulver. Det visade sig vara ett järnbleck som sitter fast med hjälp av en nit rakt igenom. Beslut togs att varsamt blästra ovansidan för att på så vis få fram niten. En bit av niten på ovansidan lossnade, pulvriserades och gjorde så att blästerpulvret tog bort ytskiktet på kopparlegeringen under vilket gör att det lyser gult på ett litet område brevid niten.
Detta beror på att det är själva bronset som syns, se pil på fotografiet till höger.
Eftersom metallen inte var i bra skick beslöts att både spännet och metallfragmentet skulle behandlas med en 3 % benzotriazol lösning. Efter det fick den ett ytskydd i form av paraloid B72 i etanol/aceton.
Resultat
Spännet är i mindre gott skick. Det finns flera sprickor i metallen, dels strax under änden på ena sidan, dels närmare mitten på den andra sidan. I fördjupningarna, under den gröna korrosionen sitter den rödaktiga förgyllningen.
Det mindre metallfragmentet visade sig då vara dekorerad med olika mönster i metallen. Metallen är förhållandevis tunn men ett tydligt mönster som syns är en så kallad ”kringla”, en spiralformad dekor.
Efter samtal med arkeologer tror de att det rör sig om en del av en spännbuckla.
Kalmar läns museum Telefon E-post 4 På baksidan syns efter konservering den järndel som sitter fastnitad på spännet. Denna del måste vara sekundär och kommit dit senare. Kanske gick spännet sönder men genom att laga det kunde fortsätta användas?
Hantering och förvaring
Tänk på att förvara metallföremål torrt, gärna under 30% i rf, och använd handskar vid hantering av föremålet.
Clara Alfsdotter, Bohusläns museum 2020-10-12
På uppdrag av Kalmar läns museum så har en översiktlig osteologisk analys genomförts.
Analysen ämnade primärt besvara frågor om artbestämning, specifikt i fråga om huruvida människoben finns i materialet. Även kremeringsgrad har iakttagits.
Metod
Det osteologiska materialet har analyserats okulärt. I de fall det varit möjligt så har artbedömning gjorts på morfologiska karaktärer.
Graden av eldpåverkan har bedömts enligt förbrännings-skalan efter Stiner et al. (1995), där den lägsta klassificeringen (0) motsvarar till synes obrända ben och den högsta klassificeringen (6) motsvarar helt vitbrända ben.
Resultat
Benmaterialet presenteras i tabellen nedan. I en fyndpost (F3) har fragment från människa identifierats. Dessa kan komma från en och samma individ. I samma fyndpost finns även framgent som är från andra djur, möjligen så gåt några fragment att bestämma till art med men dessa har inte bestämts närmare på grund av tidsprioritering. I fyndpost F7 har ett sälben (lårben) identifierats. Lårbenet är från en kut.
Två av fyndposterna innehåller brända ben F3 och F6) innehåller brända, fragmenterade ben.
Utan att känna till kontexterna i övrigt så är dessa fragment lika ben som hittas i kremeringsgravar.
I F9 finns ett rörbensfragment, troligen från något klövdjur, som ser polerat ut. Det är oklart om benfragmentet är avsiktligt format eller om den glansiga ytan uppstått genom naturlig polering.
Utöver den glansiga ytan ser benet inte ut att ha bearbetats, det vill säga att benet fortfarande har kvar sina morfologiska karaktärer.
nummer nnings-
grad (varav antal
identifierade) vikt (g)
F7 0 Säl Femur 3(1) 10,5 Juvenil säl; evt. ett
fragment av human juvenil radius/ulna F8 0 Köttätare Tandrot
hörntand 1(0) 0.1 Hörntandsrot från
köttätare, kan komma från allt från säl till hund
F5 0 Diafysfragment
rörben 1(0) 8 Från stort däggdjur,
sannolikt ej humant
F3 4-5 Human
samt annat däggdjur
Kraniefragment
humana 53(5) 22 Fem kraniefragment
från människa. Del av fotben(?) från annat djur, ej identifierat närmare.
F6 0, 6 Ett fragment är
från en ledyta från humerus eller femur
7 4 Fragmentet med
ledyta är från något
relativt litet däggdjur, ej humant.
F9 0 ? 1 6 Ett långt smalt
rörbenfragment från
ett stort däggdjur.
Benet ser polerat ut,
men det är oklart om
det är tafonomiskt
eller avsiktligt
format.
F7 0 Säl Femur 3(1) 10,5 Juvenil säl; evt. ett fragment av human juvenil radius/ulna F8 0 Köttätare Tandrot
hörntand 1(0) 0.1 Hörntandsrot från
köttätare, kan komma från allt från säl till hund
F5 0 Diafysfragment
rörben 1(0) 8 Från stort däggdjur,
sannolikt ej humant
F3 4-5 Human
samt annat däggdjur
Kraniefragment
humana 53(5) 22 Fem kraniefragment
från människa. Del av fotben(?) från annat djur, ej identifierat närmare.
F6 0, 6 Ett fragment är
från en ledyta från humerus eller femur
7 4 Fragmentet med
ledyta är från något
relativt litet däggdjur, ej humant.
F9 0 ? 1 6 Ett långt smalt
rörbenfragment från ett stort däggdjur.
Benet ser polerat ut,
men det är oklart om
det är tafonomiskt
eller avsiktligt
format.
1 Metall Likarmat spänne 1 36,4
2 Metall Spännbuckla 1 2,13
3 Kristianstadsflinta Avslag 1 1,9
4 Sydskandinavisk flinta Avslag 1 2,1
5 Kristianstadsflinta Avslag 1 0,9
6 Sydskandinavisk flinta Spån 1 3,3
7 Keramik Kärl 3 7,3
8 Sydskandinavisk flinta Bipolär kärna 1 3
9 Kristianstadsflinta Avslag 2 2,5
10 Sydskandinavisk flinta Avslag 2 0,7
11 Kristianstadsflinta Avslag 1 0,6
12 Basalt Slipat avslag Yxfragment 1 8,8
13 Kristianstadsflinta Avslag 2 5,3
14 Sydskandinavisk flinta Avslag 1 1,8
15 Keramik Kärl 1 1,5
16 Sandsten Slipsten? 1 21,7
17 Ben Obrända ben 3 10,3
18 Ben Tandrot 1 0,1
19 Ben Obränt ben 1 8
20 Ben Bränt ben 53 22
21 Ben Bränt ben 7 4
22 Ben Obränt ben 1 6
den 4 februari 2021 Sida 1 av 1
Stiner, M.C., Kuhn, S.L., Weiner, S. & Bar-Yosef, O. 1995. Differential Burning, Recrystallization, and Fragmentation of Archaeological Bone. Journal of Archaeological Science, 22: 223–237.
Fyndlista
Köping snTings Ene 1:18 Fornl nr: 215
Arkeologisk förundersökning
F nr Ruta Anl Material Sakord Typ Ant Vikt(g)
1 Metall Likarmat spänne 1 36,4
2 Metall Spännbuckla 1 2,13
3 Kristianstadsflinta Avslag 1 1,9
4 Sydskandinavisk flinta Avslag 1 2,1
5 Kristianstadsflinta Avslag 1 0,9
6 Sydskandinavisk flinta Spån 1 3,3
7 Keramik Kärl 3 7,3
8 Sydskandinavisk flinta Bipolär kärna 1 3
9 Kristianstadsflinta Avslag 2 2,5
10 Sydskandinavisk flinta Avslag 2 0,7
11 Kristianstadsflinta Avslag 1 0,6
12 Basalt Slipat avslag Yxfragment 1 8,8
13 Kristianstadsflinta Avslag 2 5,3
14 Sydskandinavisk flinta Avslag 1 1,8
15 Keramik Kärl 1 1,5
16 Sandsten Slipsten? 1 21,7
17 Ben Obrända ben 3 10,3
18 Ben Tandrot 1 0,1
19 Ben Obränt ben 1 8
20 Ben Bränt ben 53 22
21 Ben Bränt ben 7 4
22 Ben Obränt ben 1 6
den 4 februari 2021 Sida 1 av 1
Schaktbeskrivningar
Schakt 1 är 25 m långt och 1,6 m brett. Schaktets djup varierar mellan 0,2–0,7 m. I den nordvästra delen av schaktet finns ett ca 0,35 m tjockt kulturlager. I schaktet finns fem anläggningar: 1 grav, 1 odlingsröse och tre mindre nedgrävningar (möjligen stolphål). Ingen av anlägg- ningarna undersökta.
Schakt 2 är 9 m långt och 1,6 m brett. Schaktet är 0,25 m djupt. Under matjorden finns inget kulturlager endast svallgrus. I schaktet finns en grav.
Schakt 3 är 16 meter och 1,6 m brett. Schaktets djup varierar mellan 0,25–0,75. Kulturlagret är 0,25–0,3 m tjockt, men dyker markant ett par decimeter i den nordvästra delen (möjligen en större nedgrävning).
Har en motsvarighet i schakt 4. Kulturlagret saknas i den östra delen av schaktet där matjorden ligger direkt på svallgruset.
Schakt 4 är sammanlagt 10 m långt och 1,6 m brett. Schaktets djup va- rierar mellan 0,4–0,7 m. Kulturlagret är 0,25–0,3 m tjockt, men dyker markant ett par decimeter i den nordvästra delen (möjligen en större nedgrävning). Har en motsvarighet i schakt 3.
Schakt 5 är sammanlagt 27 m långt och 1,6 m brett. Schaktets djup varierar mellan 0,25–0,65. I den norra änden av schaktet finns en san- nolik grav.
