P5_TA(2003)0360
Regioner med strukturella nackdelar
Europaparlamentets resolution om regioner med strukturella nackdelar (öar, bergsområden och glesbygder) inom ramen för sammanhållningspolitiken och de institutionella perspektiven (2002/2119(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 24 april 1997 om utvecklingsproblemen i Europeiska unionens yttersta randområden1 och den 28 maj 1998 om problemen i EU:s öregioner2 och,
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2000 om artikel 158 i EG-fördraget avseende öars ställning3,
– med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om kommissionens andra rapport om ekonomisk och social sammanhållning4,
– med beaktande av sin resolution av den 7 november 2002 om kommissionens första lägesrapport om den ekonomiska och sociala sammanhållningen5,
– med beaktande av artikel 154 i EG-fördraget,
– med beaktande av EG-fördragets artikel 158 och förklaring nr 30,
– med beaktande av yttrandet från rättstjänsten av den 27 juli 1998 (SJ218/98), i vilket tolkningen av artikel 158 i EG-fördraget klargörs,
– med beaktande av artikel 162 i EG-fördraget,
– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Nice i december 2000 (punkt 55 och förklaring J),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 januari 2003: ”Andra
lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen” (KOM(2003) 34), – med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
framtiden för Europeiska unionens bergsområden6,
– med beaktande av EG:s strukturfondsförordningar nr 1260/1999, 1264/1999 och 1265/1999 av den 21 juni 1999 samt nr 1783/1999 av den 12 juli 1999,
1 EGT C 150, 19.5.1997, s. 62.
2 EGT C 195, 22.6.1998, s. 59.
3 EGT C 197, 12.7.2001, s. 193.
4 EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 329.
2 /PE 334.391
SV
– med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5-0188/2003), och av följande skäl:
A. Sammanhållningen är ett av unionens strategiska mål, eftersom den syftar till att främja en harmonisk och enhetlig utveckling på hela dess område och i synnerhet till att avskaffa utvecklingshämmande faktorer. Dessa kan bestå av samhällsekonomiska begränsningar eller särskilda geografiska hinder, vilka äventyrar konkurrenskraften och livskvaliteten i dessa områden.
B. Målet med principen om territoriell ekonomisk och social sammanhållning, när det gäller dess sociala och ekonomiska aspekter, är att Europeiska unionens territorium skall integreras på ett polycentriskt sätt så att samtliga regioner kan ges lika möjligheter.
C. De generellt positiva resultat som sammanhållningspolitiken enligt kommissionens andra rapport hittills har givit innebär emellertid inte att man får bortse från problem som fortfarande är olösta och de åtgärder som krävs för att rätta till dem.
D. Efter utvidgningen kommer unionen att behöva en ännu mer effektiv
sammanhållningspolitik med tanke på att utvidgningen till en gemenskap med 25 medlemsstater leder till mycket större skillnader än hittills.
E. I den närmaste framtiden bör finansiellt stöd ges till de mindre gynnade områdena i de nya medlemsstaterna utan att man bortser från problemen och eftersläpningen i de nuvarande stödberättigade områdena, i synnerhet i de områden som har bestående begränsningar och de nuvarande mål 1-områdena, problem som naturligtvis inte kan avhjälpas med statistiska förändringar.
F. Kommissionen lade den 5 maj 2003 fram en undersökning om öregioner.
G. Sammanhållningspolitiken bör vara något mer än strikta ekonomiska kriterier som mäts i procent av BNP, och även innehålla kriterier för att mäta bestående strukturella faktorer som försvårar regionernas ekonomiska och sociala utveckling.
H. Strukturåtgärderna enligt mål 1 och 2 i områden med bestående begränsningar är oprecisa och ger olika resultat, men uppfyller likväl inte målet med en utveckling som motsvarar de grundläggande villkoren.
I. De yttersta randområdena karaktäriseras av att de har bestående, omfattande och många geografiska begränsningar som rör både klimat och struktur. Dessa områdens särskilda rättsliga status hänger framför allt samman med att de är belägna mycket långt ifrån den europeiska kontinenten.
J. Det är lämpligt att hädanefter inte längre se målet med sammanhållning endast ur ekonomisk och social synvinkel, utan också ur territoriell synvinkel, eftersom hänsynen till den territoriella dimensionen helt stämmer överens med en målinriktad strategi för unionens ämnesprioriteringar, något som redan har bekräftats i kommissionens andra rapport om den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
K. Principen om ”territoriell sammanhållning” kan definieras som en målsättning att införa en princip om rättvisa mellan Europas medborgare oavsett bostadsort, och målet är att ge alla invånare i unionen likvärdig tillgång till allmännyttiga tjänster samt att garantera optimala konkurrensförhållanden, hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet för alla unionens områden med särskild hänsyn till de geografiska och demografiska skillnaderna.
L. Öläget är samtidigt ett geografiskt och kulturellt särdrag, dvs. något som också bör tillmätas vikt i en utvecklingsstrategi, och en bestående nackdel, vilket leder till ytterligare svårigheter för områdenas konkurrenskraft.
M. Även om artikel 158 omfattar öar finns det inte något instrument som i tillräcklig utsträckning gör det möjligt att genomföra denna politik och de särskilda åtgärder som dessa områden behöver.
N. Det finns 286 öregioner i Europeiska unionen med cirka tio miljoner invånare.
O. Bergsområdena (som utgör ungefär 30 procent av unionens territorium) är ett geografiskt arv som karakteriserar gemenskapen. Detta arv är så bräckligt att det kräver en försiktig politik för fysiskt och ekonomiskt, men även kulturrelaterat skydd.
P. Unionens glest befolkade områden har mycket speciella begränsningar, som t.ex. mycket få invånare, kallt klimat och långa avstånd såväl inom regionen som till Europas
huvudmarknader. Detta medför ett bestående strukturproblem, vilket kräver särskilt långsiktigt stöd.
Q. Den allt högre medelåldern hos befolkningen i många europeiska regioner är en av de faktorer som kan komma att begränsa regionernas socioekonomiska utveckling och därför bör den europeiska strukturpolitiken ta hänsyn till detta inom ramen för nästa reform.
R. Det finns flera fall där de ovan nämnda begränsningarna sammanfaller (som t.ex. bergiga öar och avfolkade bergstrakter) eller särskilt svåra (vilket är fallet för skärgårdsområden, mycket små öar och områden med mycket låg befolkningstäthet som norra Sverige och Finland).
S. Jordbrukssystemen i områden med bestående begränsningar (öregioner, bergsområden eller glesbygder) har bestående strukturella särdrag som begränsar och styr det jordbruk som utvecklas. Detta betonas i artikel 33.2 a) i EG-fördraget, där det talas om
jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner.
T. Den nuvarande ordningen för statliga stöd bortser från eller tar inte tillräcklig hänsyn till dessa områdens speciella situation med tanke på att det är uppenbart att de stöd som syftar till att kompensera för områdenas bestående begränsningar inte kan betraktas som en snedvridning av den inre marknaden, utan som nödvändiga utjämningsåtgärder.
U. I sin resolution av den 12 februari 2003 om kommissionens vitbok om den gemensamma transportpolitiken1 påminner Europaparlamentet om att transportpolitiken måste bidra till den ekonomiska och sociala sammanhållningen, beakta den särskilda karaktären i de
4 /PE 334.391
SV
avlägset belägna områdena, öregionerna, bergsområdena och glesbygdsområdena, och ta hänsyn till dessa områdens särskilda behov.
V. I Amsterdamfördraget görs ett åtagande avseende gemenskapens yttersta randområden och öregioner.
1. Europaparlamentet är övertygat om att en sammanhållningspolitik på gemenskapsnivå är avgörande för unionens utveckling och kan ge ett grundläggande ”mervärde för
gemenskapen” som förbättrar utvecklingsmöjligheterna. Därför avvisar parlamentet principiellt varje försök att åternationalisera denna politik.
2. Europaparlamentet begär att sammanhållningspolitiken fokuserar på konkurrenskraften och verkar till förmån för samtliga ekonomiska utvecklingsfaktorer: allt ifrån mänskliga resurser till forskning och från tillgänglighet till förbättring av infrastrukturen.
3. Europaparlamentet framhåller uttryckligen att solidaritetsprincipen, som utgör grundvalen för gemenskapens sammanhållningspolitik, också bör tillämpas i områden med särskilda geografiska utvecklingshinder, dvs. öregioner, bergsområden och glesbygder.
4. Europaparlamentet konstaterar att gemenskapsinitiativprogrammen såsom modell för sammanhållningsåtgärderna har förmått främja samarbetet mellan regionerna och givit viktiga partnerskapserfarenheter.
5. Europaparlamentet konstaterar att det i fördraget fastställts interventionsmöjligheter till förmån för unionens yttersta randområden, men att det däremot inte finns någon specifik hänvisning till de övriga områden som har bestående begränsningar på grund av
geografiskt läge.
6. Europaparlamentet begär att de olika särdragen i områden med särskilda geografiska utvecklingshinder (öar, bergsområden och glesbygdsområden) skall erkännas inför nästa programperiod. Europaparlamentet anser att de regioner där dessa olika geografiska svårigheter bromsar den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen rörande produktivitet och arbetslöshet, och vilka inte är berättigade till stöd från andra strukturfonder, bör kunna omfattas av ett reviderat mål 2-stöd.
7. Europaparlamentet begär att det inrättas en ram för särskilda insatser med målet att ge gemenskapsstöd till alla åtgärder som syftar till att långsiktigt minska bestående strukturella begränsningar eller mildra deras konsekvenser.
8. Europaparlamentet föreslår dessutom att områden med bestående begränsningar, oavsett i vilken utsträckning de i framtiden kommer att vara berättigade till strukturpolitiska stöd (mål 1, 2 eller gradvis utfasning), inom ramen för respektive klassificering skall kunna erhålla en samfinansieringsgrad från gemenskapen på mellan 5 och 10 procent med hänsyn till hur stora deras begränsningar är, särskilt om begränsningarna är flera eller allvarliga.
9. Europaparlamentet anser att unionens olika institutioner bör behandla genomförandet av artikel 158 i fördraget tillsammans med förklaring nr 30. Enligt denna artikel skall gemenskapen genom särskilda, samordnade insatser göra det möjligt för mindre gynnade regioner och öar att konkurrera på lika villkor med de starkaste regionerna.
10. Inför översynen av strukturfondsförordningarna 2007–2013 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inleda en öppen diskussion om det lämpligaste sättet att inlemma områden med bestående begränsningar i den nya lagstiftningen, i enlighet med deras särskilda karaktär och i syfte att gynna deras utveckling så mycket som möjligt.
11. Europaparlamentet framhåller att bergsområdenas geografiska, fysiska, kulturella och ekonomiska särdrag, som avgör hur utvecklingen fortskrider och påverkar invånarnas sätt att leva, bör beaktas på lämpligt sätt i sammanhållningspolitiken. Detta bör ske enligt ett övergripande synsätt som främjar utvecklingen i de olika områdena, erkänner deras särdrag och tar fasta på deras särskilda möjligheter.
12. Europaparlamentet konstaterar att det inom den gemensamma jordbrukspolitiken har införts en explicit hänvisning (artikel 17 i EUGFJ-förordningen) till bergsområdena, som är missgynnade inom jordbrukssektorn. Parlamentet framhåller att det bör införas en liknande hänvisning i strukturfondsförordningarna.
13. Europaparlamentet anser att det är viktigt att man tar itu med bergsområdenas problem inom ramen för en samarbetsstrategi som går utöver nationsgränserna och som kan åtgärda den oundvikliga splittring och den ineffektivitet som ett geografiskt begränsat tillvägagångssätt leder till.
14. Europaparlamentet begär att man bedömer möjligheten att införa en explicit hänvisning till unionens glesbygder i fördraget i enlighet med protokoll 6 till anslutningsakten för Finland, Sverige och Österrike. Detta skulle kunna möjliggöra lämpligare insatser både på nationell nivå och gemenskapsnivå i syfte att åtgärda den eftersläpning i utvecklingen som beror på bestående naturrelaterade och geografiska förhållanden. Det skulle också göra det möjligt att beakta dessa särskilda förhållanden på andra gemenskapspolitiska områden som t.ex. konkurrenspolitiken, miljöpolitiken och transportpolitiken.
15. Europaparlamentet anser att långa avstånd till Europas marknader och inom regionerna på ett allvarligt sätt hämmar regionernas konkurrenskraft och deras möjligheter att utvecklas.
Europaparlamentet efterlyser en grundlig utvärdering av de positiva effekter som informationstekniken kan ha i glesbygderna, och begär att glesbygdsområdenas unika kulturarv och naturresurser erkänns som ett värdefullt bidrag till mervärdet i Europa.
16. Europaparlamentet betonar att EU, EU:s medlemsstater, regioner och kommuner med tanke på den framtida sammanhållningspolitiken gemensamt måste ta itu med det
allvarliga problemet med avfolkningen och dess orsaker, särskilt i glesbygdsområden och i områden som ligger långt från näringslivscentra.
17. När det gäller den utvecklingsstrategi som är effektivast för öarna anser
Europaparlamentet att isoleringen och svårigheterna avseende tillgänglighet, vilka det hänvisas till i fördraget (särskilt artikel 158 och förklaring nr 30 i Amsterdamfördraget), måste beaktas i de framtida förordningarna som kriterier för stödberättigande för samtliga åtgärder inom sammanhållningspolitiken.
18. Europaparlamentet anser att det vid översynen av gemenskapens konkurrenspolitik bör vara möjligt att stärka effekterna av regionalstöden i områden med bestående geografiska begränsningar och att garantera bibehållen nivå och god kvalitet på de offentliga
tjänsterna i dessa områden.
6 /PE 334.391
SV
19. Europaparlamentet kräver en ändring av artikel 87.3 a i EG-fördraget om statligt stöd, så att bestämmelserna tar hänsyn till regioner med bestående eller allvarliga geografiska eller demografiska begränsningar.
20. Europaparlamentet anser att det också är nödvändigt att man på andra
gemenskapspolitiska områden, särskilt inom transport- och miljöpolitiken, beaktar särdragen i områden med bestående geografiska begränsningar ur regionalpolitisk synvinkel på gemenskapsnivå och att man på ett konsekvent sätt tar hänsyn till dessa särdrag inom sammanhållningspolitiken.
21. Europaparlamentet betonar den roll som de stora transeuropeiska näten kan spela för att avhjälpa problemen med tillgänglighet och för att främja konkurrenskraften och den territoriella sammanhållningen. Parlamentet önskar att de transeuropeiska transportnäten i framtiden fäster ökad uppmärksamhet vid områden med bestående begränsningar.
22. Europaparlamentet erinrar om det strategiska värdet av utvecklingsplaneringen i
europeiskt perspektiv (ESDP). Tack vare en modell för polycentrisk utveckling kan detta program stödja insatserna för tillväxten i områden som inte bara har särskilda geografiska nackdelar, utan som generellt befinner sig långt ifrån de områden dit den ekonomiska verksamheten främst koncentreras. Parlamentet önskar att detta strategiska dokument tas upp till ny behandling i ljuset av utvidgningen.
23. Europaparlamentet anser att riktlinjerna för statliga regionalstöd, vars effekter på situationen i dessa områden troligen är större än effekterna av strukturpolitiken, måste omdefinieras så att områden med bestående strukturella begränsningar kan erhålla stöd enligt taket för den reviderade nettobidragsekvivalenten.
24. Europaparlamentet uppmanar regeringskonferensen att i fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa erkänna de bestående geografiska begränsningarna och behovet av en gemenskapsstrategi för att komma till rätta med dem.
25. Europaparlamentet föreslår dessutom att en rättslig ram inrättas som medger nödvändig flexibilitet för bestämmelser om statliga stöd och önskar därför att artikel 87.3 i det nuvarande fördraget kompletteras på följande sätt:
”3. Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses
a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning eller där det finns allvarliga eller bestående geografiska eller demografiska begränsningar,”.
26. Europaparlamentet anser därför att det är lämpligt att ta tillfället i akt att vid utarbetandet av det framtida konstitutionella fördraget samtidigt ta upp situationen för dessa olika områden och förtydliga bestämmelserna i artikel 158 om öar och beakta bergsområdenas och glesbygdsområdenas situation.
27. Europaparlamentet föreslår därför (på grundval av förklaring nr 30 till
Amsterdamfördraget om öregioner) att artikel 158 i fördraget kompletteras med följande bestämmelse: ”Gemenskapen skall ta hänsyn till de bestående strukturella
begränsningarna för öar, bergsområden och glest befolkade områden, i synnerhet när det är fråga om flera eller allvarliga begränsningar. Gemenskapen skall vid behov införa
särskilda åtgärder i förhållande till hur allvarliga begränsningarna är i syfte att bättre integrera dessa områden i den inre marknaden på likvärdiga villkor.”
28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.
