Yttrande - En gymnasieutbildning för alla - åtgärder för att alla unga ska påbörja och avsluta en gymnasieutbildning (SOU 2016:77)

Utbildningsdepartementet Yttrande 2017-02-28

Registrator Dnr:U2016/04660/GV

103 33 Stockholm

Yttrande - En gymnasieutbildning för alla - åtgärder för att alla unga ska påbörja och avsluta en gymnasieutbildning (SOU 2016:77)

Trä- och Möbelföretagen lämnar här synpunkter på Gymnasieutredningens betänkande.

Allmänna kommentarer

Gymnasietiden sammanfaller med vuxenblivandet och utbildningen i gymnasiet har stor påverkan på unga människors framtid. Gymnasieskolan har till uppgift att förmedla kunskaper som är viktiga för yrkesliv och framtida utveckling genom studier och arbete samt forma vuxna ansvarstagande individer. Det är därför utmanande att 35 % av eleverna inte tar gymnasieexamen.

Samtidigt upplever många av våra företag att en stor andel av de elever som har tagit examen ändå har brister i såväl kunskaper som ansvarstagande. Denna bild

återrapporteras också från lärosäten som uppfattar att fler studenter än tidigare har svårt att ta till sig akademiska studier. I och med införandet av ett nationellt ramverk för

kvalifikationer (SeQF) och inplaceringen av gymnasieskolan på nivå 4 är det angeläget att säkerställa att resultatet av lärandet i gymnasieskolan motsvarar denna nivå. I en

jämförelse mellan kunskapskraven inom många kurser på betygsnivå E motsvarar snarare nivå 3 i SeQF. Detta bör föranleda antingen en översyn av betygskriterierna eller en förändring av kraven för gymnasieexamen.

Utredningens fokus för att öka genomströmningen på huvudsakligen de elever som inte uppnår examen är därför enligt vårt förmenande felriktat. Vår uppfattning är att alla elever behöver få större möjlighet att nå längre. Detta skulle hjälpa många av de elever som idag inte tar gymnasieexamen och samtidigt ge alla elever bättre förutsättningar att ta klivet in i vuxenvärlden även om vissa elever naturligtvis kommer att ha behov av extra insatser.

En viktig åtgärd för att ge fler elever möjlighet att nå längre är att eleverna får tillräckligt med undervisningstid och pedagogiskt planerat lärande för att ta till sig de kunskaper och färdigheter som krävs. Utredningen lyfter fram att svenska gymnasielever får mindre undervisningstid än elever i jämförbara länder. Emellertid uppfattar vi inte att utredningens förslag möter de utmaningar som beskrivs.

För yrkesprogramselever är ett yrkeskunnande som gör eleven eftertraktad på

arbetsmarknaden av avgörande betydelse. Det är viktigt att yrkesprogrammen utformas så att de är attraktiva för eleverna och samtidigt förmedlar den kompetens som krävs på arbetsmarknaden. För många elever är högskolebehörigheten viktig, men inte på

bekostnad av yrkeskunskaper. Att utöka de gymnasiegemensamma ämnena och att låta gymnasiearbetet bli poänglöst är att skicka fel signaler. En bättre lösning är att utöka yrkesprogrammen till 2800 poäng och låta eleven välja mellan grundläggande högskolebehörighet eller fler yrkeskurser.

Utredningen har vidare gjort en översyn av program och inriktningar inom gymnasieskolan. I översynen berörs två utbildningar som är av vikt för trä- och

möbelindustrin, nämligen Teknikprogrammet och träteknisk yrkesutbildning. I båda dessa fall uppfattar vi att utredningens förslag eller brist på förslag går stick i stäv med

arbetsmarknadens behov av yrkeskompetens. TMF förordar en yrkesutgång från teknikprogrammet enligt yrkesprogramsutredningens betänkande (SOU 2015:29).

Gymnasieutredningens förslag går att genomföra inom dagens reglering. Vi är också kritiska till att utredningen inte föreslår en sammanhållen träindustriell inriktning inom det Industritekniska programmet, vars examensmål närmare överensstämmer med de arbetsuppgifter som är aktuella direkt efter gymnasiet.

En förutsättning för att gymnasieskolans ska kunna rusta eleverna för både dagens och framtidens jobb är att det finns en samverkan och dialog mellan utbildningens

intressenter. Det förutsätter fungerande nationella programråd. Vi anser fortfarande att det finns stor potential i de nationella programråden men mer arbete behöver läggas på att förbättra deras arbete.

TMF:s synpunkter på de enskilda förslagen i utredningen 25.1 En gymnasieskola för alla ungdomar

TMF tillstyrker utredningens förslag som vi uppfattar som väl avvägt mellan

gymnasieskolans betydelse utan att skapa en förlängd grundskola. Att huvudmannen och rektor får ett sammanhållet ansvar för att varje elev stannar kvar i gymnasieskolan och når examensmålen innebär en tydlighet i förhållande till dagens regler.

25.2 Krav på vårdnadshavares medverkan och elevers engagemang och närvaro

TMF tillstyrker utredningens förslag som på ett tydligt sätt ger elever och vårdnadshavare ett ansvar kopplat till de rättigheter som följer av kraven som ställs på huvudman, rektor och skola.

25.4 Planering av utbildning och undervisningstid

1. TMF delar utredningens resonemang om behovet av att utöka den garanterade undervisningstiden i gymnasieskolan. Vi anser dock att utredningens förslag är otillräckliga.

TMF har under ett flertal år drivit frågan om mer pedagogiskt ledd tid i gymnasieskolan.

Svenska elever har i en internationell jämförelse få undervisningstimmar samtidigt som svensk arbetsmarknad ställer höga krav på produktivitet. Såväl lärosäten som

arbetsgivare uppfattar att allt fler elever efter gymnasieexamen har brister i de kunskaper som är nödvändiga i vuxenvärlden. Utredningens analys pekar på att hälften av eleverna på yrkesprogrammen har en låg arbetsbelastning. För många elever på

högskoleförberedande program påverkar mängden lärarledd tid både resultaten och upplevd stress. Vi ser därför ett behov av en kraftig ökning i garanterad undervisningstid

och att även pedagogiskt ledd tid i form av färdighetsträning, självstudier och stödundervisning läggs till utöver den garanterade undervisningstiden.

2. TMF tillstyrker förslaget om ett utökat ansvar att följa upp den undervisningstid eleverna erbjudits. Vi anser dock att det är minst lika viktigt att följa upp den undervisningstid eleven faktiskt deltagit i för att kunna följa upp den individuella studieplanen.

3. TMF tillstyrker även en striktare reglering av schemaläggningen med sammanhållna arbetsdagar som norm.

TMF har i mer än tio år drivit frågan om sammanhållna arbetsdagar genom Teknikcollege.

Detta grundas i beprövad erfarenhet från framgångsrika skolor och har varit en viktig framgångsfaktor för teknikcollege.

Vi uppfattar dock att skrivningarna i Gymnasieförordningens 3 kap 3 § kan utformas skarpare än i förslaget för att minska möjligheten till subjektiv tolkning.

4. Överlämning mellan skolformer är sannolikt avgörande för att elever skall nå sin fulla potential. TMF tillstyrker därför förslaget om en systematisk överlämning mellan

grundskola och gymnasium.

25.5 Undervisningen och alla elevers utveckling mot målen

Ambitionen om ett samlat ansvar för elevens utveckling och studiesituation är god.

Samtidigt är vi inte helt övertygade om att lagstiftningen skall en anvisa en specifik metod för detta utan överlåta detta till professionen.

TMF tillstyrker att bestämmelser om strukturerad undervisning införs även för gymnasieskolan samt kompetenssamverkan mellan elevhälsa, studie- och yrkesvägledning samt lärare främjas.

25.6 Stödåtgärden i gymnasieskolan

TMF tillstyrker förslagen och vill särskilt lyfta fram betoningen av helheten i utbildningen i förslag 1. Vår uppfattning är att examensmålen bör generellt få större genomslag i gymnasieutbildningen.

25.7 Enhetliga behörighetskrav till nationella program

TMF tillstyrker förslaget om enhetliga behörighetsregler för nationella program. Dagens system med skilda behörighetsregler är onödigt stigmatiserande för yrkesprogrammen och saknar praktisk funktion då få elever är behöriga endast till yrkesprogram.

Samtidigt lyfter utredningen den problematik det innebär för elever med bristande förkunskaper från grundskolan att nå examensmålen för gymnasiet. Det kan därför vara angeläget att följa upp behörighetskraven ytterligare.

25.9 Grundläggande och särskild behörighet på yrkesprogram

TMF tillstyrker utredningens förslag om att alla yrkesprogram skall ge grundläggande högskolebehörighet med en individuell möjlighet att välja bort delar av denna och ändå nå examen. Det är sannolikt att detta kan leda till att fler elever väljer yrkesprogram. TMF avstyrker däremot utredningens förslag om att högskolebehörighet skall ingå i alla

yrkesprogram inom 2500 gymnasiepoäng. Det har sedan 2011 funnits som en rättighet till

utökat program för att läsa in högskolebehörighet. TMF förordar att dessa kurser läggs till på yrkesprogrammen och att den garanterade undervisningstiden utökas i motsvarande grad. Den föreslagna regleringen innebär att gymnasiets yrkesprogram kan få mindre undervisning i yrkesämnen än före 2011 och således knappast kan leda till en

yrkesexamen.

Då vi uppfattar att undervisningstiden, även efter den utökning som föreslås i 25.4, inte motsvarar heltid tillstyrker TMF förslaget om rätt till utökat program för att läsa ytterligare yrkeskurser eller kurser som leder till särskild behörighet.

TMF efterlyser samtidigt en översyn av innehållet i den grundläggande

högskolebehörigheten, som i praktiken endast ger behörighet till en begränsad del av högskolans utbildningar och samtidigt innehåller kurser som kan utgöra hinder för vissa elever.

25.10.3 Krav på viss APL på ekonomiprogrammets inriktning handel samt teknikprogrammets inriktning produktionsteknik

TMF avstyrker utredningens förslag om en yrkesutgång från Teknikprogrammet med 2500 gymnasiepoäng och 2200 timmars garanterad undervisningstid då vi inte uppfattar att förslaget tillför något jämfört med de regler som gäller idag. TMF stod bakom

Yrkesprogramsutredningens förslag om en yrkesutgång med 2800 gymnasiepoäng och föreslår att den försöksverksamhet som föreslogs genomförs.

Utredningens bedömning av att samverkan med lokalt programråd inte skall krävas för studieförberedande program med yrkesutgång bedömer vi som olycklig. De positiva erfarenheterna från Teknikcollege där lokala styrgrupper i praktiken fungerar som programråd även för högskoleförberedande utbildningar talar för detta. Samverkan med arbetslivet och med högskolesektorn har gynnat utbildningens kvalitet och därmed eleverna.

25.10.4 Inom vissa program finns inriktningar som bör slås samman

TMF och GS-facket har till utredningen framfört den problematik det innebär att träindustriell utbildning för bl.a. maskinsnickare och CNC-operatör bedrivs inom såväl Hantverksprogrammet som Industritekniska programmet. Detta refereras till i 17.2.6 och 17.2.8 i utredningen. Att splittra en yrkesutbildning mellan två program skapar problem.

Huvuddelen av de företag som engagerar sig i programråd och annan samverkan med gymnasiet förordar en industriellt inriktad utbildning. Att många skolhuvudmän ändå bedriver utbildningen inom Hantverksprogrammet tycks bero på att den där kan bedrivas inom en egen inriktning. En egen inriktning på det Industritekniska programmet ger samma tydliga identitet. TMF förordar därför att träteknik blir en inriktning inom det Industritekniska programmet.

25.11 Utbildningsutbudet – fortlöpande förnyelse och regional samverkan

TMF delar utredningens bedömning kring behovet av en kontinuerlig förnyelse och

anpassning av gymnasieutbildningarna. De nationella programråden inrättades i samband med Gy11 med syftet att bistå Skolverket i arbetet med att utveckla och följa upp

programmen vilket innebär att detta redan finns reglerat. Samtidigt ser vi ett behov av att förtydliga denna reglering då det har funnits otydligheter kring de nationella

programrådens uppdrag och mandat vad gäller att utveckla programmen. För den typ av

utveckling som kräver förändring i lag eller förordning finns också ett behov av att stärka strukturerna för hur detta skall ske. I dagsläget uppfattar TMF inte att denna typ av frågor hanteras inom ramen för de nationella programråden utan får hanteras i direktkontakt med det politiska systemet i form av riksdag och regering. Därför välkomnar TMF ett tydligt uppdrag till Skolverket att i samråd med de nationella programråden föreslå hur de delar av gymnasieskolan som styrs av lag och förordning bör förnyas. TMF uppfattar att det är olyckligt att ange ett intervall på flera år för denna redovisning.

Samtidigt uppfattar TMF att det är angeläget att förtydliga de nationella programrådens mandat. Flera av de programråd TMF har insyn i uppvisar brister i funktion. Underlag kopplade till instruktioner, regleringsbrev och andra uppdrag från regeringen till Skolverket presenteras i många fall först vid sittande möte. Vidare begränsar Skolverkets regelverk organisationers möjlighet att föreslå lämpliga och representativa ledamöter. Dessutom ger Skolverket inte ledamöterna tid att förankra sitt ställningstagande med organisationer som inte är företrädda.

TMF ställer sig positiva till att programråd inrättas för de högskoleförberedande programmen. Däremot uppfattar vi att dessa är så pass inbördes olika att flera

programråd bör inrättas. Ur TMF:s synvinkel är programråd för naturvetenskapliga och tekniska utbildningar av störst vikt. Vi uppfattar därutöver att det nationella programrådet för fjärde året på teknikprogrammet även bör få inflytande över de tre första åren på Teknikprogrammet. Programråden bör ha representation från såväl lärosäten som arbetslivet.

TMF tillstyrker att staten bör ge stöd till regional samverkan kring utbildningsutbud. Ett föredöme i detta fall är de collegemodeller som skapats, där Teknikcollege har verkat längst. Det är samtidigt viktigt att skapa effektiva strukturer där arbetslivets medverkan är viktig och kompetensförsörjning är i fokus.

25.12 Ett estetiskt ämne

TMF avstyrker förslaget om att ett estetiskt ämne skall ingå bland de

gymnasiegemensamma ämnena i alla nationella program. TMF:s ställningstagande riktar sig inte mot ett estetiskt ämne som sådant. Det finns flera skäl som talar emot förslaget.

Syftet med att införa ett obligatoriskt estetiskt ämne är oklart. Syftar det till att öka förmågan till estetiskt skapande eller att öka elevernas förmåga att ta till sig kulturella yttringar? Är syftet att öka förmågan till estetiskt skapande bör det snarar vävas in i övriga kurser på samma sätt som gjorts med bland annat arbetsmiljö och hälsa. Är syftet att öka förmågan att ta till sig kulturella yttringar bör detta lösas på annat sätt än att vika fem veckors studietid för ett estetiskt ämne. Vidare kan det framföras att om en allt för stor del av undervisningen i gymnasieskolan består av gymnasiegemensamma kurser riskerar idén med olika program på gymnasieskolan att förfelas. Vidare framför utredningen en ganska stor bredd av estetiska ämnen för eleven att välja mellan. För många huvudmän kommer möjligheten att rekrytera kunniga lärare inom dessa områden vara begränsad, vilket skulle innebära att utbildningen riskerar att få låg kvalitet samt att skillnaden mellan olika skolhuvudmän skulle öka med minskad likvärdighet som följd.

TMF avstyrker förslaget om att gymnasiearbetet inte skall ge gymnasiepoäng.

Gymnasiearbetet är en av få möjligheter att kvalitetssäkra gymnasieutbildningarna,

särskilt för yrkesprogram. Gymnasiepoängen ger en tydlig styrning om vilken vikt som skall läggas på gymnasiearbetet för såväl elever som skolhuvudmän.

25.19 Ämnesbetyg

TMF tillstyrker utredningens förslag om fortsatt utredning av ämnesbetyg i

gymnasieskolan. Mycket talar för att ämnesbetyg ger fördelar i utbildningar med en tydlig progression i utbildningen. TMF anser att ämnesbetyg måste viktas så att en kort kurs inte ges en orimlig tyngd i elevens examen.

26 Konsekvenser

Gymnasieskolan är mycket viktig för arbetslivets kompetensförsörjning.

Gymnasieutbildning är det vanligaste förekommande förkunskapen för de arbeten som skapas i näringslivet. En stor del av de bristyrken som beskrivs av såväl branscher som offentliga aktörer kräver specifik gymnasial kompetens. Vidare är en välfungerande gymnasieskola en viktig förutsättning för att förbereda unga för fortsatta studier inom universitet, högskola och yrkeshögskola. Vi uppfattar det därför som anmärkningsvärt att dessa aspekter helt saknas i konsekvensanalysen.

För Trä- och Möbelföretagen

David Johnsson Henrik Smedmark

Verkställande Direktör Expert kompetensförsörjning