Hågelby - Älvesta - Hamra Lida - Riksten
Glömstadalen
Orlångens sjölandskap
Haningebygden
5.10 Hågelby-Älvesta-Hamra
Hågelby-Älvesta-Hamra karaktäriseras av ett tätortsnära, herrgårdspräg- lat småbrutet odlingslandskap i två dalgångstråk utmed Tullingesjöns strand. På denna sida av sjön är marken låglänt och svagt sluttande ner till vattnet. Dalgångarna löper i öst-västlig riktning och åtskiljs av en skogsbe- vuxen höjdrygg. Tullingesjön och de uppodlade dalgångarna erbjuder vida utblickar och långa siktlinjer. Det stadsnära jordbruket håller landsbygden närmast staden levande och öppen och bildar en tydlig konstrast mot det angränsande storskaliga tätortslandskapet.
De målmedvetet planerade herrgårdsanläggningarna utmärks av tyd- liga axlar, alléprydda infartsvägar, en ståndsmässig sjönära placering av huvudbyggnaden och omgivande parker och trädgårdar. Det småbrutna odlingslandskapet är präglat av godsdriften med storskaligt inrättad öppen odlingsmark. Alléer, lövrika bryn, ädellövskogspartier, gamla grova ekar och betade hagmarker utgör viktiga livsmiljöer och spridningszoner för en mängd arter samtidigt som de bidrar till landskapsbildens variation. Här finns flera värdefulla trädmiljöer, i såväl hagmarker, allér och som fristå- ende solitärträd.
I den norra dalgången vid sjön Aspen ligger Hågelby, en enhetligt och funktionellt planerad mönstergård, som uppfördes under tidigt 1900-tal av L M Ericsson, grundaren av företaget Ericsson. Gården utformades som en traditionell herrgård med en ståtlig huvudbyggnad, en mängd ekono- mibyggnader, arbetarbostäder och en park med barockkaraktär. Öster om Hågelby sträcker sig Hågelbyleden som har sin grund i en äldre landsvägs- sträckning. Hålvägar och en runsten i anslutning vägmiljön kan tyda på att vägstråket har förhistorisk kontinuitet. Hågelby är idag ett populärt stadsnära utflyktsmål. Här drivs idag Hågelbyparken med verksamheter som konferens, restaurang, café, 4H-gård, konst- och hantverksbod och en museal lanthandel. Kring sjön Aspen finns vandringsled, elljusspår och ridhus.
I östra delen av samma dalgång, söder om näset mellan Albysjön och Tul- lingesjön, ligger Älvesta säteri. Nuvarande huvudbyggnad med flyglar är ett tydligt exempel på det tidiga 1700-talets herrgårdsanläggningar. Det små- brutna odlingslandskapets långa brukningskontinuitet kan följas i omgi- vande fornlämningsmiljöer. På höjdryggarnas sluttningar finns lämningar efter den tidigaste bosättningen från bronsålder till äldre järnålder. På en moränholme centralt i odlingsmarken ligger Nibbles gamla bytomt, som avhysts under säteriet, med intilliggande yngre järnåldersgravfält. Strate- giskt placerade vid Flottsbronäset ligger två fornborgar som vittnar om att näset redan under förhistorisk tid utgjort en viktig passage. Här passerade den gamla Tingsvägen som under medeltiden infogades i Göta landsväg.
Idag är landtungan mellan sjöarna ett rekreativt viktig stråk för att kunna vandra mellan Flottsbro och Botkyrka. Flottsbronäset rymmer en artrik naturskog rik på grova gamla tallar i sydsluttningen ner mot Tullingesjön.
Längs strandzonen finns ett stort inslag av ädellövträd, huvudsakligen ek och lönn.
I dalgången söder om höjdryggen ligger Hamra gård, Alfa-Lavals möns- terjordbruk som inköptes på 1890-talet för utveckling av djurhållning och mjölkproduktion. Miljön rymmer ett stort byggnadsbestånd med bland annat ladugårdskomplex, förvaltarbostad, huvudkontor, gjuteri och tillhö- rande arbetarbostäder som speglar den gradvisa utbyggnaden över tid. En äldre grundstruktur är avläsbar genom Hamra herrgårds äldre manbygg-
nad från 1760-talet, tillhörande torp, fornlämningsmiljöer och det omgi- vande öppna landskapet. Hamra gård erbjuder idag allmänna visningar av museum, utställningshall och ladugårdar. Tack vare Hamras stora djurbe- stånd hålls många hagmarker fortfarande öppna.
Sjöarnas stränder utgör ekologiskt värdefulla zoner och också uppskattade stråk för rekreation. Utmed Tullingesjöns strand bedrivs ett flertal verk- samheter gästhamn, fiske och sommarcafé som sköts av funktionärer från Tullinge båtsällskap. Området ingår i Bornsjökilen som är en av Stock- holms gröna kilar. Kilens läge invid och inom regionala stadskärnor ger svaga samband både ekologiskt och rekreativt i flera partier. En viktig grön passage går österut över Flottsbronäset.
Värdebärande karaktärsdrag
• De öppna dalgångarna avgränsade av skogsklädda höjdstråk bildar tydliga rum med vida utblickar, långa siktlinjer och riktningar.
• Landskapets historiska tidsdjup och agrara karaktär med lång bruk- ningskontinuitet. Spår av äldre bruk i form av landskapselement, markhävd och fornlämningar.
• Flottsbronäsets betydelse som kommunikationshistorisk nod, grön länk viktig för ekologiska spridningssamband och friluftslivets fram- komlighet och tillgänglighet.
• Det småbrutna odlingslandskapet med ståndsmässigt utformade herr- gårdsmiljöer och strukturerande vägsystem med allékantade infartsvä- gar.
• Alléer, ädellövskogspartier, betesmarker, gamla grova trädmiljöer och småbiotoper viktiga för den biologiska mångfalden, historisk kontinui- tet och landskapsbild.
• Den kontrastrika landskapsbilden med den storskaliga tätortslandska- pet i Alby och herrgårdslandskapets agrara, lantliga prägel.
• Tätortsnära rekreation vid Hågelby och Tullingesjön, möjlighet att uppleva levande landsbygd med aktivt jordbruk och betesdjur.
Hänsyn vid vägplanering
• Eftersträva lokalisering som värnar kopplingen mellan den brukade marken och agrara gårdsmiljöer. Värna historiska samband inom herr- gårdsmiljöerna.
• Upprätthåll tillgången och nåbarheten till friluftsslivets entréer.
• Värna sammanhållna historiska vägstråk. Göta landsväg med passage över Flottsbronäset ska fortsatt vara avläsbar som kommunikationshis- torisk nod.
Allékantad uppfart mot Hamra gård. Foto: Tyréns
• Värna svaga samband i grönstrukturen. Passagen över Flottsbronäset bör stärkas för att bibehålla viktiga ekologiska och rekreativa funk- tioner. Bornsjökilens läge invid och inom regionala stadskärnor ger svaga samband i flera partier.
• Eftersträva infrastruktur som följer landskapets karaktärsbildande mönster och skala.
Känslighet – måttligt känsligt
Inom området ryms många värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Känsligheten baseras på det herrgårdspräglade landskapet med stort tidsdjup, dess betydelse för tätortsnära rekreation och ekologiska spridningssamband.
Det innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö.
• Dalgångarnas öppenhet, siktlinjer, naturliga riktningar och skala är känsligt för storskaliga ingrepp och barriärer som försämrar utblickar och visuella samband i landskapet.
• Fysiska uttryck och strukturer som vittnar om det småbrutna odlings- landskapets långa brukningskontinuitet och förhistoriska bosätt- ningsmönster är känsliga för fragmentering som minskar läsbarheten.
• Helhetsmiljön kring säterierna är känslig för förändringar som innebär att historiska samband bryts eller att möjligheten att förstå herrgårdsmiljön som en funktionell helhet minskar.
• Flottsbronäset är en särskilt känslig miljö med många sammanfallan- de värden. Här löper den gamla Göta landsväg. Landtungan mellan sjöarna utgör också ett rekreativt och ekologiskt viktig stråk.
• Herrgårdslandskapets monumentalitet, gestaltade vyer och blickfång är känsligt för dominerande anläggningar som kan konkurrera med landskapets medvetna utformning och försämra utblickar över herr- gårdslandskapet.
• En storskalig väg som bryter mot karaktäristiska mönster i bebyg- gelsestruktur, vägnät, markanvändning, ägogränser och topografi kan innebära skalbrott och minskad förståelse för att det småbrutna odlingslandskapet präglats av kulturhistorien.
• Ädellövskogsmiljöer och småbiotoper som åkerrenar, diken, solitär- träd, alléer, brukningsvägar och brynzoner, viktiga för det småbrutna odlingslandskapets karaktär, historisk kontinuitet, biologisk mång- fald är känsliga för fragmentering.
• Det småbrutna odlingslandskapet är känsligt för åtgärder som för- svårar jordbrukets fortsatta drift. Fragmentering av odlingsmark kan leda till gradvis omvandling och karaktärsförändring av landskapet.
• Botkyrka kommun vill utveckla det ”gröna aktivitetsrummet” mellan Hågelbyleden och Tullingesjön. En storskalig väg i marknivå skulle strida mot kommunens planer.
Fram till 1600-talet gick den huvudsakliga landsvägen till Stockholm över sundet vid Flottsbro och vidare genom Huddinge. Foto: Tyréns
Väg mot Älvesta gård. Det öppna landskapet skapar möjlighet till utblickar. I fonden Flottsbro skidbacke på andra sidan Albysjön. Foto: Tyréns
Älvesta herrgårdsbyggnad med flyglar. Foto: Tyréns
5.11 Lida-Riksten
Området Lida-Riksten präglas av Södertörns kuperade sprickdalsterräng med omväxlande höglänta berg- och moränmarker och låglänta dalgångar.
Större sammanhängande skogspartier bryts upp av öppna jordbruksmar- ker och sjöar som följer dalgångarna. Det småbrutna odlingslandskapet finns framförallt kring Himmelsboda och Rikstens gård. Runt sjön Getaren finns gott om höjdpartier som erbjuder utblickar över området.
Intill sjön Getaren ligger Lida friluftsgård, välkänd för sitt rika frilufts- liv som har en lång tradition. Friluftsgården startades på 1930-talet av Skid- och friluftsfrämjandet. Främjandet av ett sunt och aktivt friluftsliv var under 1930-talet en viktig politisk fråga. Införandet av semesterlagen, allmänt förbättrad levnadsstandard och välfärdsreformer bidrog till att fler samhällsgrupper fick möjlighet till fritid. På 1940-talet friköptes marken av Rikstens gård. Terrängen kring Lida ansågs särskilt gynnsam för skidåk- ning och orientering. Under 1940- och 50-talet gick särskilda snötåg från innerstaden till Huddinge, Tullinge och Tumba station med anslutande skidspår vidare upp till Lida.
Den äldsta byggnaden är torpet Lida som tidigare tillhörde Rikstens gård.
Torpet fungerar idag som expedition för friluftsgården. Huvudbyggnaden, Lida Värdshus, från 1946 ritades av arkitekt Ralph Erskine. Huset byggdes i traditionell timmerteknik, inspirerad av tidens sportstugearkitektur. På 1950-talet uppfördes även Lida idrottskyrka för möjligheten att förena
söndagens gudstjänst med friluftsaktiviteter.
Lida friluftsgård är en av de mest välbesökta friluftsanläggningarna i Stor- stockholm. Inom området finns möjlighet att ägna sig åt en rad idrott- och friluftsaktiviteter. Här finns bland annat mountainbikeleder, motionsspår, vandringsleder, skidspår, skridskoåkning, övernattningsstugor, servering, badplats och golfbana. Orientering är en stor sport inom området. Till fri- luftsanläggningarna hör även motorbana och skjutbana, vilket ger upphov till bullerstörningar i närområdet.
Området mellan Lida och södra Tumba är särskilt intensivt använt för närrekreation. Från Harbrostugan i Tumba och Brantbrinks idrottsplats i Tullinge utgår många spår och leder som knyter samman de tätortsnära delarna med Lida. Friluftsområdet ingår i ett större område av riksintresse för friluftslivet och utgör en del av Hanvedenkilens värdekärna Riksten-På- lamalm. Lida friluftsgård är en port till det större vidsträckta skogsområdet och utgör en viktig knutpunkt för det rörliga friluftslivet. Härifrån utgår ett stort antal stigar och vandringsleder, däribland Sörmlandsleden som gör det möjligt att röra sig över stora, ostörda naturområden.
Herrgårdsanläggningen Riksten ligger väl synlig i höjdläge vid Bysjön. Mil- jön domineras av den borgliknande nationalromantiska huvudbyggnaden från början på 1900-talet. Gårdsmiljön har ett rikt byggnadsbestånd från 1700-1900-talen med flyglar och påkostade storskaliga ekonomibyggnader,
anslutande allé, dammanläggning och kvarn.
Dalgången kring Riksten präglas av betes- och odlingsmarker närmast gårdsmiljön. I de östra delarna har en golfbana anlagts på den tidigare åkermarken. Pålamalmsvägen utgör en äldre vägstäckning som har varit huvudväg i det småskaliga vägsystem som löper mellan torpen i skogen.
Himmelsboda är en välbevarad småskalig miljö som speglar den utmarks- odling om tilltog på 1700-1800-talen. Den småbrutna uppodlade dalgång- en rymmer en naturbetesmark med en rik hävdgynnad flora. Till gårds- miljön ansluter ett äldre slingrande vägsystem som gör området lättillgängligt för rekreation.
På senare tid har området norr om Riksten genomgått en tätortsutbygg- nad med anläggandet Rikstens friluftsstad i området för Tullinges tidigare flygfält. Södertörns flygflottilj, F 18, anlades under andra världskriget på Rikstens tidigare ägor. Vid en arkeologisk utredning framkom en rad sten- åldersboplatser på höglänta skogspartier.
Värdebärande karaktärsdrag
• Lida friluftsgårds funktion som nod för besöksanpassade sport- och friluftsaktiviteter samt för rörligt friluftsliv. Målpunkt med en rad fri- luftsanordningar, hög grad av tillgänglighet, tillgång till både service och anläggningsbundna friluftsaktiviteter.
• Miljön kring Lida friluftsgård med torpet Lida, huvudbyggnaden, Lida Värdshus, Lida Idrottskyrka samt anslutande spår och leder.
• Ett rikt förgrenat nät av stigar, leder och spår som funktionellt knyter samman Lida med friluftsentréer i anslutning till omgivande tät- ortslandskap.
• Den ståndsmässiga herrgårdsanläggningen Riksten med allékantad infartsväg, storskaliga ekonomibyggnader, öppen jordbruksmark närmast herrgårdsmiljön.
Det småbrutna odlingslandskapet kring Riksten har tydlig herrgårdskaraktär med trädkantad rak huvudinfart och ett rikt bestånd av ädellövträd. Foto: Tyréns Sjön Getaren. Foto: Tyréns
• Äldre, småskaligt vägsystem som länkar samman herrgården med torpen och den omgivande skogen.
• Himmelsboda, småskalig gårdsmiljö med omgivande småbrutet odlingslandskap som speglar äldre tiders utmarksodlingar. Spår från äldre stenålder på höga nivåer i landskapet.
Hänsyn vid vägplanering
• Upprätthåll friluftsentréer i anslutning till omgivande tätortsland- skap för att stärka tillgången och nåbarheten till omgivande natur- områden. Lida friluftsgårds funktion som port ska kvarstå.
• Eftersträva lokalisering som värnar kopplingen mellan agrara gårdsmiljöer och den brukade marken. Undvik att bryta av historiska samband inom herrgårdsmiljön vid Riksten.
• Värna det sammanhållna äldre väg- och stigsystemet och kopplingen till äldre torpmiljöer.
Känslighet – mindre känsligt
Inom området ryms värdekärnor som är särskilt känsliga omgivna av zo- ner med lägre känslighet. Känsliga värdekärnor finns kring Lida frilufts- gård som utgör en rekreativ knutpunkt med flera anslutande spår och leder samt herrgårdsmiljön kring Riksten.
• Lida utgör en port till Lida friluftsområde och till angränsande stor- skogsområden inom riksintresset för friluftsliv. Friluftsgården sär- skilt känslig för ingrepp som bryter de funktionella kopplingarna och bildar barriärer för framkomligheten. Befintlig järnväg utgör idag en barriär mellan Lida och Tumba-Tullinge. Fler barriärer kan försvåra tillgängligheten.
• Det sammanlänkande nätet av stigar och leder som löper mot fri- luftsentréer i angränsade tätortslandskap är känsligt för barriärer som hindrar eller begränsar framkomligheten för friluftslivet.
• Det äldre småskaliga vägsystemet med Pålamalmsvägen som gammal huvudled.
• Rikstens säteri i egenskap av historiskt storgods med dess typiska bebyggelsestruktur och markorganisation är känsligt för ytterligare uppsplittring.
• Det aktiva jordbruket som upprätthåller det småbrutna odlingsland- skapet har stor betydelse för landskapsbildens karaktär. Fragmente- ring av odlingsmark kan leda till gradvis omvandling och karaktärs- förändring av landskapet.
Lida friluftsgårds huvudbyggnad, ritad av Ralph Erskine representerar 1930-talets nya idéströmningar kring en naturlig och hälsosam livsstil. Främjandet av friluftsliv i både organiserad och enskild form var en viktig samhällsfråga. Foto: Tyréns
Idrottskyrkan intill Lida friluftsgård anlades för att man skulle kunna både vara ute i naturen och gå i kyrkan på söndagarna. Foto: Tyréns
Lida torp i bakgrunden som tidigare var ett dagsverkstorp under Rikstens gård har anor från 1600-talet. Sedan 1940-talet har torpet ingått i Lida friluftsgård som grundades av Skid- och Friluftsfrämjandet. Foto: Tyréns
5.12 Glömstadalen
Glömstadalen är en långsträckt, smal sprickdal som sträcker sig i öst-väst- lig riktning från Flemingsbergsviken till Glömsta. Dalgången inramas av villabebyggelse i norr och bergiga skogklädda höjder i söder, vilket skapat ett väl avgränsat landskapsrum med en tydlig visuell riktning. I den norra dalgångskanten löper Glömstavägen (väg 259) som följer dalgångens rikt- ning.
Glömstadalen präglas av öppen brukad åkermark som bryts upp av små- vägar, öppna diken, åkerholmar och lövskogspartier med stort inslag av ädellövträd. Större delen av den omgivande skogsmarken består av barr- skog med hög andel lövträd i skogsbrynen längs den södra dalgångssidan.
Branter och bergimpediment gör skogen omväxlande och skapar livsmil- jöer för många arter. Norr om Glömstavägen växer flera gamla grova ekar med höga naturvärden.
Under förhistorisk tid sträckte sig en farled genom Glömstadalen som stod i förbindelse med Orlångens sjösystem. De äldsta bosättningarna låg i torra höjdlägen intill den forna havsviken, vilket avspeglas av ett stråk av fornlämningar. De byar som etablerats under järnåldern kom med 1600-talets säteribildning att ingå godsens stora sammanhängande ägor.
Vid Glömsta och Flemingsbergs gård finns flera gravfält som vittnar om de äldre bylägena.
De stora egendomarna kom i början av 1900-talet styckas av för villa- bebyggelse och har successivt integrerats i det omgivande tätortsland- skapet. På en höjd i öster ligger Flemingsbergs gård från 1790-talet med huvudbyggnad, flyglar och omgivande park som bildar en liten rest av den tidigare herrgårdsmarken. Gården med närliggande kolonilotter utgör ett tätortsnära grönområde med betydelse för närboende. Omgivningarna präglas av en rik förekomst av ädellövträd med bland annat ask, lönn, alm, lind, bok och ek.
När farleden i dalgången grundats upp utvecklades vägnätet som följde de forna vattenvägarna. Glömstavägen utmed dalgångens norra sida har sin grund i en äldre vägsträckning. När Glömsta växte fram i början av 1900-talet placerades bebyggelsen i anslutning till det äldre vägnätet. Tvärs
över dalgången går den gamla Tingsvägen. Vägen följer Lovisebergsvägen och löper genom skogen vidare till Flottsbro. En runristning vid Loviseberg visar på att färdleden har kontinuitet från järnåldern. Vägen har här delvis kvar karaktären som ridstig. Vid 1600-talets början avlöstes vägstråket av Gamla Stockholmsvägen, en del av Göta landsväg, som går längre västerut.
Skogsområdet kring Loviseberg nyttjas för närrekreation och har också stor betydelse som port mot friluftsområdet Flottsbro som kan nås via Lo- visebergsvägen med anslutande spår och leder. Även Häggstavägen längre västerut utgör en viktig koppling till Flottsbroområdet. Här finns lokala rekreationsvärden vid Glömstadalens sportfält med bland annat fotbolls- plan och anslutning till motionsspår.
Ett välfrekventerat regionalt gång- och cykelstråk följer Glömstadalens södra sida. Gång- och cykelstråket utgör en del av den nationella cykelle- den Sverigeleden och vandringsleden Huddingeleden. Glömstadalen utgör ett svagt men viktigt grönt samband mellan Bornsjökilen och Hanveden-
kilen. Dalgången fungerar också som förbindelselänk mellan Gömmarens naturreservat och Flottsbroområdet. I öster utgör järnvägen och Huddin- gevägen idag stora barriärer, en viktig smal passage under trafiklederna finns i anslutning till Grantorp och koloniområdet.
Enligt Huddinge kommuns översiktsplan 2030 har Loviseberg och Glöm- stadalen goda förutsättningar att utvecklas till en ny stadsdel med stor an- del bostäder, kommunal och kommersiell service och verksamheter. Spår- väg syd planeras att passera genom dalgången. Exakt dragning av Spårväg syd är inte fastslagen och var hållplatslägena hamnar har betydelse för utformningen av bebyggelsen och var det lokala centrumet bör anläggas.
Värdebärande karaktärsdrag
• Dalgångens öppna karaktär och tydliga riktning, inramad av skogs- klädda höjdpartier i söder och villaområden utmed Glömstavägen i norr.
• Småskalig odlingsmark med öppna diken, åkerholmar, böljande brynzoner med stort inslag av lövträd.
• Glömstadalens funktion som grön länk mellan Bornsjö- och Han- vedenkilen.
• Dalgång med lång brukningskontinuitet och tidigare funktion som farled, avspeglat av omgivande fornlämningar.
• Den öppna dalgången bildar en betydelsefull inramning till Glömsta och Flemingsbergs gårdar.
• Flemingsbergs gårds huvudbyggnad med tillhörande småbrutet odlingslandskap och kvardröjande herrgårdsattribut.
• Äldre vägsträckningar som tidigare utgjort huvudleder till Stock- holm från söder.
Hänsyn vid vägplanering
• Glömstadalens funktion som grön länk mellan Bornsjö- och Han- vedenkilen är idag svag. En storskalig väg innebär en stor barriär för områdets rekreation och för ekologiska spridningfunktioner.
Eftersträva därför lokalisering som gynnar framkomlighet för människor och djur.
• Lokalisering av väg bör samordnas med planering av andra projekt, såsom Spårväg syd och ny planerad bebyggelse, för att möjliggöra en helhetsmiljö med god utformning och funktion.
• Värna befintligt småskaligt vägnät och äldre vägstråk som visar på områdets historiska tidsdjup.
• Värna landskapsbilden med den långsträckta dalgången som ramas in av den topografiskt varierande angränsande skogen i söder. Infrastruktur bör följa landskapets naturliga form, gränser och skala för att bibehålla befintlig skala och landskapsbild.
• Värna upplevelsen och läsbarheten av dalgångens historiska sam- manhang.
• Värna brynzoner och småbiotoper i det småbrutna odlingsland- skapet.
Känslighet – måttligt känsligt
Känsligheten baseras på landskapsrummets skala, historiska tidsdjup, betydelse för tätortsnära rekreation och ekologiska spridningssam- band. Det innebär stora krav på placering och anpassning till befintlig miljö.
• Det småskaliga landskapsrummet bedöms känsligt mot en stor- skalig väg, då den orsakar ett skalbrott, dominerar dalgången, skapar en visuell barriär och därmed påtagligt förändrar land- skapsbilden.
• Den öppna, långsträckta dalgången har ett stort historiskt tids- djup och utgör den sista resten av det småbrutna odlingslandska- pet kring Glömsta och Flemmingsbergs säterier.
• Dalgångens kommunikationshistoriska betydelse från vatten- till landburna kommunikationer har satt tydliga avtryck i landskapet.
Dalgångens öppenhet och siktstråk är viktiga för läsbareten av den tidigare farleden.
• De rekreativa kopplingarna som förbinder Glömstadalen med anslutande rekreationsområden såsom Flottsbro och Gömmaren är betydelsefulla och speciellt känsliga för barriärer.
Glömstadalens öppna odlingslandskap. Foto: Tyréns
Glömstadalen. Foto: Tyréns Glömsta gård ligger numera integrerad bland fritidshus och villor. Foto: Tyrens
Runhällen i Glömsta. Vägen som passerade runstenen antas redan under 1000-talet ha varit en
central färdväg i området. Foto: Tyréns Glömstadalen omkring 1860 med gårdarna Glömsta och Flemingsberg.
5.13 Orlångens sjölandskap
Orlångens sjölandskap som sträcker sig från Flemingsbergs våtmarksom- råde i väster till Lissmaåns dalgång i öster utmärks av ett herrgårdspräglat småbrutet odlingslandskap med lång brukningskontinuitet. Den småku- perade topografin har tydligt präglat markanvändningen där många äldre strukturer dröjt sig kvar. Det finns gott om landskapselement och småbio- toper i form åkerholmar, flikiga lövrika bryn, öppna diken och alléer som bidrar till landskapets formrikedom. Det öppna, böljande och småbrutna odlingslandskapet har en mosaikartad karaktär med omväxlande åker- mark, betade hagmarker, våtmarker och skogspartier. Kring herrgårdarna finns rika trädmiljöer med ett stort inslag av gamla grova ekar och andra ädellövträd.
De goda kommunikationerna och odlingsförutsättningarna gav upphov till en tidig centralbygd. På höjdpartierna finns fornlämningar som hör till bosättningar från bronsålder till äldre järnålder. Utmed Orlångens sjösystem finns flera fornborgar utmed den forna farleden genom sjösyste- met. Grundstrukturen i det agrara landskapet har rötter i järnåldern vilket avspeglas i äldre bytomter med tillhörande gravfält. Under 1600-talet kom godsen Sundby, Balingsta, Ågesta och Lissma att påverka ägostruktur, bebyggelse och markanvändning. Övergivna bytomter vittnar om de byar som avhystes för att ge plats åt herrgårdarna och deras vidsträckta ägor.
Herrgårdsmiljöerna präglas av en ståndsmässigt placerad huvudbyggnad, omgivande park, alléprydda infartsvägar, storskaliga ekonomibyggnader, arbetarbostäder och torp placerade i utkanten av odlingsmarkerna.
Dalgångarnas betydelse som kommunikationsstråk avspeglas av flera ge- nerationers vägar. De äldre landsvägarna som band samman större bygder utgör stommen i det vägnät som används än idag. Lännavägen (väg 259) har breddats och rätats ut men följer en äldre regional huvudled. Rester av den ålderdomligt slingrande landsvägen löper vid sidan av vägen. Den större huvudleden möter ett äldre småskaligt lokalt vägnät som löper inom dalgångarna och knyter samman bebyggelsen.
Området ingår i Orlångens naturreservat som rymmer en rik biologisk mångfald och värdefulla målpunkter för rekreation. Det ingår också i riks- intresse för det rörliga friluftslivet och utgör en värdekärna i Stockholms- regionens övergripande grönstruktur. Det småbrutna odlingslandskapets biologiskt rika ädellövträdsmiljöer, betesmarker och alléer är kopplade till den historiska markhävden. Många av dagens hagmarker har brukats under lång tid och rymmer en rik hävdgynnad flora. Mosaiken av småmil- jöer har betydelse både för arter beroende av öppna och gradvis mer slutna marker och kan fungera som ekologiska spridningskorridorer.
Den långa infartsallén vid Balingsta bildar en axel i herrgårdsanläggningen.
Omgivningarna präglas av åkermark omväxlande med hagar, hävdade våtmarker, alkärr och stora ädellövskogsbestånd. Fågellivet är rikt och området hyser en intressant flora med flera sällsynta svampar, lavar, mos- sor, och fladdermusarter som gynnas av förekomsten av gamla lövträd.
Balingsta är även ett välbesökt strövområde med flera leder och stigar.
Ågesta säteri ligger invid Ågestasjön som tillhör en av Stockholmstraktens främsta fågelsjöar. Det ornitologiska värdet mycket högt för både häck- ande och rastande fågelarter. Stora delar av de fuktiga gräsmarkerna betas, vilket gynnar ett stort antal fågelarter. Området är även värdefullt för
insektsarter, fladdermöss och sällsynta kärlväxter. Ågesta friluftsgård är en populär målpunkt med bland annat elljusspår, skidspår, golfbana, ridskola och brukshundsklubb.
Lissmaåns dalgång har höga friluftsvärden som erbjuder besökaren ett levande och stadsnära småbrutet odlingslandskap. Stora natur- och rekrea- tionsvärden finns kring Lissmasjön och omgivande fuktbetesmarker längs Lissmaån. Lissmasjön har ett rikt fågelliv med en rad ovanliga fågelarter knutna till sjön och dess närområde. I dalgången finns även naturbetes- marker med en artrik flora. Härifrån utgår även flera vandringleder.
Väg 259 har breddats och rätats ut men följer en äldre regional huvudled. Rester av den ålderdomligt slingrande landsvägen löper vid sidan av vägen. Foto: Tyréns Säterimiljön kring Sundby är en av de viktiga portarna till riksintresset för
friluftsliv med flera anslutande vandringsleder. Vid friluftsanläggningen finns bland annat badmöjligheter, båtuthyrning, servering och ridanlägg- ning. Cykelväg och busshållplats gör att området är lättillgängligt. Sjön Orlången är välbesökt och nyttjas för bad, fågelskådning, långfärdsskrid- skoåkning, promenad och skidåkning. Kring Sundby finns ett av Hud- dinges finaste ekområden med många jätteekar och ett stort antal ovanliga och rödlistade arter knutna till ekmiljöerna. Här finns till exempel den mycket sällsynta bergcikadan som här har en av sina starkaste populatio- ner i landet.
Dalgången kring Stensättra speglar det äldre odlingslandskapets markan- vändning. Den gamla bytomten med tillhörande järnåldersgravfält omges av ett småskaliga och hagmarksrika miljöer med ek och hassel i brynzonen.
Den anslutande Huddingeleden har sin grund i en äldre landsväg. Björk- sättrahalvöns naturreservat har ett mycket högt värde både ekologiskt som rekreativt. Skogen präglas av storvuxna ekar, granar, tallar och hassel med många arter knutna till orörda skogar. Gladö kvarns småbrutna odlings- landskap utmärks av flera små åkermarker och artrika hagmarker. Här finns rika fornlämningsmiljöer med bland annat Gladö gamla bytomt som under medeltiden utgjorde ett omfattande gods. Gladövik är en värdefull artrik hagmark med många typiska hagmarksväxter. Området är tillsam- mans med den grunda viken av sjön Orlången en nyckelbiotop för fladder- möss.
I närmiljön vid Gladövik ligger det högt belägna fortet Örnnästet, som är en av få bevarade anläggningar i Stockholms södra fasta försvarslinje från första världskriget, den så kallade Korvlinjen.
Flemingsberg våtmark utgör ett tätortsnära och lättillgängligt område med goda parkeringsmöjligheter och träspänger som gör det möjligt att promenera över och igenom våtmarken. Förutom dagvattenrening utgör våtmarksområdet en viktig miljö för fågellivet, fladdermöss, groddjur och insekter.
Värdebärande karaktärsdrag
• Öppet topografiskt varierat landskap med långa siktlinjer. Mycket växlande rumslighet där öppna odlingsmarker, beteshagar och våt- marker tydligt avgränsas av diken, vattendrag, åkerholmar, ädellöv- skullar, alléer, gårdsbebyggelse och skogspartier.
• Centralbygd präglad av lång bebyggelsekontinuitet med bosättningar och fornborgar knutna till de förhistoriska vattenlederna. Historiska bytomter med tillhörande gårdsgravfält.
• Ett målinriktat planerat landskap kring herrgårdsmiljöer med stånds- mässigt placerade huvudgårdar, alléprydda infartsvägar, parker, trädgårdar.
• Småbrutet odlingslandskap med äldre strukturer i markanvändning- en, rikt på landskapselement och småbiotoper, ädellövträdsmiljöer och hagmarker.
• Rikt inslag av sjöar och våtmarker - Flemingsbergsviken, Lissmasjön, Ågestasjön, Orlången - med rikt växt och djurliv samt betydelse för rekreation.
• Äldre vägnät anpassat till sprickdalsterrängens topografi den som länkar samman herrgårdarna sinsemellan, torpen och omgivande bygder.
Hänsyn vid vägplanering
• Värna landskapsbilden med det öppna, småbrutna, variationsrika landskapsrum som ramas in av angränsande skogsbryn och sjön Orlången. Infrastruktur bör följa landskapets naturliga form, gränser och skala för att bibehålla befintlig skala och landskapsbild.
• Undvik uppsplittring av agrara gårdsmiljöer och den brukade jord- bruksmarken. Värna historiska samband inom herrgårdsmiljöerna.
• Värna befintligt småskaligt vägnät och äldre vägstråk. Eftersträva att skapa passager i det äldre vägssystemet.
• Undvik barriärer som minskar tillgänglighet för rekreation. Passager bör anläggas i strategiska lägen.
• Upprätthåll friluftsentréer såsom Sundby och Ågesta för att stärka tillgången och nåbarheten till omgivande naturområden.
• Bevara värdefulla trädmiljöer i stråket Björksättra, Sundby, Balingsta och Ågesta gårdsmiljöer.
• Bevara välhävdade fuktbetesmarkerna vid Lissma-dalgången, Ågesta- sjön och Balingsta
Känslighet – Mycket känsligt
Känsligheten baseras på de många sammanfallande och väl integrerade visuella, sociala, kulturhistoriska och ekologiska värdena. I det mångfa- cetterade småbrutna odlingslandskapet ökar risken för brutna samband, utradering, minskad ekologisk konnektivitet och barriäreffekter men också negativa karaktärsförändringar och visuella skalbrott till följd av storska- liga ingrepp. De många sammanfallande värdena ställer mycket höga krav på lokalisering, utformning och passager.
• Landskapsbilden är känslig för skalbrott och visuella barriärer som bryter mot karaktäristiska mönster, påverkar utblickar, siktlinjer och visuella samband av betydelse för läsbarheten och upplevelsen av land- skapet.
• Fysiska uttryck och strukturer som vittnar om det småbrutna odlings- landskapets långa brukningskontinuitet är känsliga för fragmentering/
utradering som minskar läsbarheten.
• Helhetsmiljön kring herrgårdarna som omger sjösystemen är känsligt för förändringar som innebär att historiska samband bryts.
• Herrgårdslandskapets monumentalitet, gestaltade vyer och blickfång är känsligt för dominerande anläggningar som kan konkurrera med landskapets medvetna utformning.
• Småbiotoper som åkerrenar, diken, solitärträd, alléer, brukningsvägar och brynzoner, viktiga för det småbrutna odlingslandskapets karaktär, historisk kontinuitet, biologisk mångfald är känsliga för fragmentering.
• Naturbetesmarker och ädellövskogsmiljöer är känsliga för fragmente- ring, förlust av livsmiljöer och ekologiska funktioner.
• Det aktiva jordbruket som upprätthåller det småbrutna odlingsland- skapet har stor betydelse för landskapsbildens karaktär. Fragmentering av odlingsmark kan leda till gradvis omvandling och karaktärsföränd- ring av landskapet. Jordbruksdriften är beroende av ett finmaskigt nät av transport- och brukningsvägar.
• Kopplingen mellan den brukade jordbruksmarken och den agrara bebyggelsen är av stor betydelse för upplevelsen av det småbrutna odlingslandskapet och kan förminskas av barriäreffekter.
Flemingsbergs våtmark. Foto: Tyréns
• Vägnätet kring herrgårdsmiljöerna med alléprydda infartsvägar är känsligt för förändring. Möjligheten att avläsa herrgårdsmiljön som nod i vägsystemet kan påverkas vid eventuella omläggningar.
• Det äldre terränganpassade vägnätet som binder samman bebyggelse- enheter är känsligt för ingrepp som innebär uträtning, breddning och rationalisering.
• Den allmänna tillgängligheten till landskapet via det lokala vägnätet är känsligt för barriärer som hindrar eller minskar framkomligheten för friluftslivet.
• Friluftsgårdar och övriga entréer som fungerar som utgångspunkt för rekreation är känsliga för störning och barriäreffekter som hindrar den fysiska och upplevda tillgängligheten.
• Rekreation knutet till obebyggda stränder samt artrika miljöer kring sjöar och våtmarker är känsligt för störningar som inverkar på upple- velsekvaliteter som lugn, rofylldhet och naturupplevelser.
• Sjöar och våtmarker utgör livsmiljöer för en stor mängd växt- och djurarter samtidigt som de tillhandahåller en rad ekosystemtjänster.
Arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö.
Balingsta herrgårdsmiljö med ståndsmässig bebyggelse från 1700-talet ligger väl synlig i karakteristiskt sjönära läge invid Orlången. Foto: Tyréns
Det stora inslaget av ädellövträd är ett resultat av den herrgårdsbygd som vuxit fram kring Orlångens sjösystem.
Foto: Tyréns
Småbrutet odlingslandskap kring Sundby. Foto: Tyréns
5.14 Haningebygden
Haningebygden består av ett relativt låglänt odlingslandskap med stor andel åkerholmar och blandskogsområden. Här är gårdsbebyggelsen utspridd och lokaliserad till brynzonerna. Den varierade topografin skapar ett småskaligt landskap i områdets västra delar medan det i öster består av stora sammanhängande odlingsmarker. Siktlinjerna följer det småbrutna odlingslandskapet som löper i nordost-sydvästlig riktning men bryts av åkerholmar och skogspartier. Ett äldre vägsystem som är anpassat till de topopgrafiska förhållandena genomkorsar området.
Marken består främst av svallsediment och lera som i låglänta sprickor bildar ett mäktigt lerlager. I vissa delar består marken även av grus från Stockholmsåsen som löper i nord-sydlig riktning genom Jordbro.
Haningebygden har bebyggelsekontinuitet från åtminstone bronsåldern.
Ägostrukturen skiljer sig avsevärt från det övriga utredningsområdet. Här är markägorna uppdelade i mindre områden och innehas av byar istället för större gårdar och säterier. Byarnas markägor består av produktions- mark i dalgångarna och utmark på höjdstråken. Antalet torp på utmarken är avsevärt färre till skillnad från de säteridominerade områdena.
I det mosaikartade småbrutna odlingslandskapet finns ett flertal små skogsområden med höga naturvärden. Området ingår delvis i Hanveden- och Tyrestakilen som omfattas av riksintresset för rörligt friluftsliv och turism. Sågen är inkluderat i riksintresset för det rörliga friluftslivet och härifrån utgår stigar som ansluter till Sörmlandsleden som går genom området vid Vädersjön och till Tornberget.
Strax söder om Jordbro pendeltågsstation ligger Gullringskärret som är både ett naturreservat och riksintresse för naturvården. Här finns värde- fulla våtmarksmiljöer och hyser en av länets främsta mosslokaler. Gull- ringskärret kallas för Haninges regnskog och är ett populärt besöksmål.
Ändamålet med naturreservatet är att bevara skogsmiljön i Gullringskär- rets centrala delar så att en optimal miljö skapas för områdets botaniska värden, främst dess mossor.
I norr gränsar Gullringskärrets naturreservat till Jordbrogravfält som är Mälardalens största gravfält. I dalgången ligger Österhaninge medeltida kyrka som tidigare var bygdens nav. Järnvägen har haft stor betydelse för bebyggelseutvecklingen det senaste århundradet då kyrkbyns roll som administrativt centrum förflyttades till det framväxande stationssamhället vid Handen och Haninge centrum. I Österhaninge finns det golfbanor och ridanläggningar. Det bedrivs också ekologiskt jordbruk med hönseri och gårdsmejeri med gårdsförsäljning som gör dem till populära besöksmål.
Värdebärande karaktärsdrag
• Öppet topografiskt varierat landskap med långa siktlinjer och växlan- de rumslighet mellan öppna odlingsmarker och slutna skogspartier.
• Bebyggelsestruktur med förhistoriska rötter, gravfält invid bytomt, uppodlade dalgångar och utmark på höjdryggarna, bevarade torpmil- jöer i de tidigare uppodlade låglänta partierna.
• Det småbrutna odlingslandskapet med levande lantbruk som tidigare tillhört byarna inom kärnområdet för Haningebygden.
• Äldre vägssystem mellan byar och bygder.
Hänsyn vid vägplanering
• Värna befintligt småskaligt vägnät och äldre vägstråk.
• Värna områdets agrara gårdsmiljöer och förhistoriska lämningar som visar landskapets historiska tidsdjup.
• Lokalisering av väg bör eftersträva att hushålla med de öppna od- lingsmarkerna för att möjliggöra areella näringar.
Känslighet – mindre känsligt
Känsligheten baseras på de förhistoriska lämningarna, det småbrutna odlingslandskapet med levande lantbruk och landskapets läsbarhet.
• Storskaliga ingrepp som går på tvären kontrasterar mot den naturge- ografiska riktningen och skapar barriärer. En väg i detta landskap blir visuellt tydligt på långt håll och påverkar på så sätt landskapsbilden.
• Det småskaliga jordbruket som upprätthåller de öppna ytorna har stor betydelse för landskapsbildens karaktär i framtiden. Nedlagda jordbruk som kan bli en konsekvens av en vägdragning i området, kan leda till igenväxning och utradering av det tydliga kulturlandska- pet.
• På Solbergas ägor ligger Jordbrogravfältet som redan är naggat i kanten av järnvägsutbyggnad.
• De två kyrkomiljöerna Öster- och Västerhaninge kyrka är känsliga för storskalig infrastruktur som kan bidra till en skalförskjutning som minskar upplevelsen av kyrkornas medvetet framskjutande lokalise- ring i landskapet.
• Det äldre vägsystemet som länkar samman bycentra, men även järnvägen är viktiga historiska stråk i landskapet som är känsliga för förändring.
Haningebygdens böljande landskap. Foto: Tyréns
Österhaningen kyrka. Foto: Tyréns Hässlinge gård. Foto: Tyréns
Åvadalens odlingslandskap . Foto: Tyréns
Fittjanäset
Huddinge - Flemingsberg - Tullinge Handen - Jordbro
Vidja - Gladö kvarn - Ådran
5.15 Fittjanäset (E4/E20)
Fittjanäset domineras av storskalig infrastruktur och utgör huvudinfarten till Stockholm från söder. Här finns flera generationer vägar och broar. Det kommunikativa läget har varit en viktig förutsättning för platsens utveck- ling över tid. I och med flytten av Göta Landsväg från Flottsbro till Fittja- näset i mitten på 1660-talet befästes det huvudsakliga färdstråket in till Stockholm. Med den nya vägen etablerades väganknuten service i området.
Fittja gård blev en ny knutpunkt med värdshus, post- och skjutsstation. Till gården lokaliserades även Svartlösa härads tingshus som var i bruk fram till 1916. Områdets långvariga betydelse som kommunikationsnod kan avläsas i vägar och broar från olika tider som även speglar stadens succes- siva transportutveckling. Resterna av den tidiga trädkantade landsvägen vid Fittja gård löper numera sida vid sida med Botkyrkaleden och tunnel- banan. Längre norrut passerar E4/E20 som tillhör det senaste tillägget i stadsbilden.
I samband med tunnelbanans tillkomst i början på 1970-talet omvandlades det agrara landskapet kring Fittja gård till dagens tätortslandskap präglat av miljonprogrammets storskaliga planeringsideal. På andra sidan vattnet höjer sig bostadsområdena vid Masmo och Myrstuguberget som är place- rade med hänsyn till den branta förkastning som präglar landskapsbilden öster om Albysjön. I Masmo följer den tongivande långsträckta bostads- byggnaden Ormen Långe från 1964 bergsbranten.
Nedanför Myrstugubergets 1980-talsmiljö löper längs vattnet den tidigare landsvägen mellan Huddinge och Fittjanäset. Utmed vägen finns småska- lig äldre bebyggelse i form av torp och mer påkostade villor från slutet av 1800-talet. Myrstuguberget ligger inkilat mellan Masmoplatån i norr och Flottsbroområdet i söder och ingår på så sätt i detta gröna samband.
Bro över norra Albysjön. Foto: Tyréns Myrstuguberget intill tidigare landsvägen mellan Huddinge och Fittjanäset. Foto: Tyréns
Värdebärande karaktärsdrag
• Miljön kring vattenrummet med flera generationer vägar och broar samt långa utblickar över Albysjön och Mälaren.
• Fittja gård (tidigare herrgård, krog och poststation).
• Fittjanäset med äldre småskaliga väg- och vattenrelaterade bebyg- gelsemiljöer
• Den allékantade tidigare landsvägen mot Stockholm över Fittjanäset.
• Masmovägen, den tidigare landsvägen till Huddinge.
• Äldre väganknuten bebyggelse utmed den tidigare landsvägen från Huddinge till Fittjanäset, söder om Myrstuguberget.
• Bostadsområdet Masmo, de topografiska skillnaderna och samspelet dem emellan.
• Det högt belägna bostadsområdet Myrstuguberget uppfört med de topografiska skillnaderna som utgångspunkt. Den karaktäristiska byggnaden Ormens Långes samspel med förkastningsbranten.
• Fittja bostadsområde är ett terränganpassat, trafikseparerat stor- skaligt flerbostadsområde med tongivande siluett mot vattnet och omgivande grönområde som bildar ett tydligt landmärke.
• Vårby gårds strikt planerade bostadsområde med loftgångshus i rött tegel och tillhörande centrumanläggning samtida med tunnelbanans utbyggnad i början av 1970-talet. Omgivande grönområden och spår efter den tidigare Vårby gård med allé och stort järnåldersgravfält mellan motorvägen och Vårby centrum.
Hänsyn vid vägplanering
• Utformningen av en ny bro över Fittjanäset kräver stor anpassning till befintliga strukturer för att inte påverka utblickar till och från vattnet kring Albysjön.
• Ny anlutning vid Masmo ställer krav på hänsyn och anpassning vid den känsliga Gömmareravinen vid E4/E20
• Nya tillägg får inte minska läsbarheten av områdets långvariga kom- munikationshistoria.
• En ny väg bör planeras samordnat med stadsplanering
Känslighet – måttligt känsligt
Känsligheten baseras på Fittjanäsets starka prägel av kommunikation- snod med flera generationer vägar och broar som sedan 1600-talet har varit huvudinfarten till Stockholm från söder. Det kommunikativa läget har varit en viktig förutsättning för platsens utveckling över tid.
• Helhetsmiljön vid bostadsområdet Masmo och den karaktäristiska byggnaden Ormens Långe är känsliga för förändringar som påverkar samspelet med den tongivande förkastningsbranten och koppling- arna till naturområdet Masmoplatån.
• Miljön kring vattenrummet är känsligt för nya strukturer som inte tar hänsyn befintliga broar, vyer och siktlinjer från Näset mot Albysjön och Mälaren.
• De anslutande bebyggelsemiljöerna vid Botkyrkaledens snäva pas- sage mellan Masmoberget och Myrstuguberget är känsliga för en breddning av befintlig väg.
• Masmovägens småskaliga gaturum med anslutande äldre bebyggel- semiljöer är känsliga för ytterligare intrång i vägrummet
• Vårby backe är känsligt för intrång i naturområden kring anslutande miljonprogramsområden
• Fttja är känsligt för intrång i naturområden kring anslutande miljon- programsområde samt för konkurrerande strukturer som inverkar på bebyggelsemiljöns tongivande siluett från vattnet och Flottsbro.
Flygbild över Fittjanäset med Masmo 1970. Foto: Foto: Erik Claesson. Bildkälla:
Kulturmiljöbild, RAÄ.
Botkyrkaleden på bro i riktning mot Myrstuguberget i bakgrunden. Foto: Tyréns
Vy över Albysjön från Flottsbro. Fittjas storskaliga bebyggelse reser sig i väster. Myrstuguberget på höjden till höger i bild. Foto:Tyréns
5.16 Huddinge-Flemingsberg-Tullinge
Tätortslandskapet utmed Västra stambanan karakteriseras av blandad bebyggelse med ursprung i äldre järnvägsanknutna villastäder. Den gradvisa utbyggnaden av bostäder och centrumanläggningar speglar 1900-talets sam- hällsutveckling och skiftande planeringsideal. De topografiska växlingarna med höglänta bergsområden och branta sluttningar till trånga dalgångar har satt sin prägel på de tydligt terränganpassade bostadsområdena. Rester efter de tidiga villasamhällena finns fortfarande i anslutning till stationerna i Huddinge, Tullinge och Tumba. Utbyggnaden av villastäderna i början på 1900-talet gjordes på mark som tillhörde några av områdets stora herrgår- dar Fullersta, Tullinge och Hamra. I Huddinge och Tullinge lanserades de nya exklusiva villastäderna i natursköna lägen med målande epitet som
”Vackra tomter för villor och egnahem”. Vid Tullingesjöns västra sida och på bergskrönet söder om järnvägen finns villor som speglar det tidiga 1900-ta- lets nationalromantiska villaideal placerade högt i landskapet på tilltagna tomter.
I Tumba var utbyggnaden inledningsvis kopplad till den redan verksamma industrin vid Tumba pappersbruk. Med järnvägens tillkomst blev området attraktivt för nya industrietableringar. I och med att AB Separator anlade ett gjuteri vid Tullingesjöns sydspets omkring 1900 tillkom Tullinge järn- vägsstation något år senare. För att utnyttja vattenvägen till Mälaren och Stockholm anpassades även det trånga sundet mellan Tullingesjön och Albysjön för fraktbåtar. Vid sidan av de mer påkostade villastäderna anlades arbetarbostäder i närheten av industrin Separator och enklare områden med egnahem. Många av de samhällsfunktioner som tidigare varit knutna till respektive sockencentrum kom att flyttas till de nya stationssamhällena som ofta omvandlades till municipalsamhällen i början på 1900-talet. Tumba blev municipalsamhälle 1905 och därmed förflyttades centrumfunktionen från Botkyrka kyrka som varit bygdens nav sedan medeltiden.
Dagens mer storskaliga tätortslandskap började ta form under 1940 och 50-talets folkhemsbygge som innebar nya bostadsområden med flerfamiljs- hus och tillhörande lokala centrumanläggningar som exempelvis vid Fuller- sta torg i Huddinge. Miljöerna kännetecknas av terränganpassad låg lamell- husbebyggelse med närhet till kommunikationer. I och med införandet av mer frekventa lokaltåg i slutet på 1960-talet kom de anslutande områdena att växa ytterligare enligt miljonprogrammets mer storskaliga planeringsi- deal. Flemingsberg som numera kännetecknas av de färgstarka skivhusen i Grantorp planlades på ägorna till Flemingsbergs gård. Det intilliggande Karolinska universitetssjukhuset Huddinge från samma tid var vid tiden för uppförandet Europas största. Området har därefter vuxit gradvis med bland annat Södertörns högskola, Novum forskningspark och KTH. Vid Tullinge station anlades i början på 1970-talet Tullinge torg och anslutande höghus-
bebyggelse. 1950-talsområdena i Segersjö och Tuna fick en ny central nod Fristående villor uppförda under 2010-tal i nya Riksten. Foto: Tyréns
Värdebärande karaktärsdrag
• Bebyggelsens gradvisa utbyggnad och koppling till järnvägsstationerna.
• De äldre villastädernas påkostade individuellt utformade villor terrängan- passat placerade på tilltagna lummiga tomter.
• Arbetarbostäder och egnahemsområden med ursprung i järnvägsrelaterade industrietableringar.
• Årsringarna av successivt kompletterade villa- och radhusbebyggelse som speglar olika tiders villaarkitektur.
• 1940-talets terränganpassade funktionalistiska lamellhusebyggelse vid bland annat Fullersta torg med bevarad naturmark och närhet till kommu- nikationer och lokala centrumfunktioner.
• 1960- och 70-talens mer storskaliga miljonprogramsområden med höga, glest placerade skiv- och punkthus med koppling till naturen och genom- tänkt trafikseparering.
• De i tätortslandskapen integrerade gårdsmiljöerna Fullersta gård, Tullinge gård och Flemingsbergs gård som berättar om den herrgårdsdrift som präglade området fram till järnvägens utbyggnad.
Hänsyn vid vägplanering
• Genom att ansluta den nya vägen till befintligt vägstråk minimieras påver- kan på områdets värdebärande karaktärer.
Känslighet – måttligt känsligt
Känsligheten baseras på det tätortslandskapets allmänna känslighet för förändringar som bryter mot befintliga strukturer, utjämnar topografin och minskar möjligheten att avläsa bebyggelsens årsringar.
• De järnvägsanknutna villastäderna i Tullinge och Huddinge med enhetlig prägel och koppling till järnvägens tidigare stationslägen är känsliga för ytterligare fragmentering och förändringar som minskar läsbarheten av det tidiga stationssamhället.
• De successivt utbyggda villaområdenas skala, gatunät och terränganpas- sade planmönster är känsligt för förändringar som bryter mot befintlig struktur, utjämnar topografin och minskar möjligheten att avläsa bebyg- gelsens årsringar.
• Närområdet kring Flemingsbergs gård och Grantorp är känsligt för ingrepp i anslutande naturområden och fragmentering i det medvetet planerade stig- och vägnätet.
• Det är också känsligt för nya tillägg som fragmenterar medvetet planerade helhetsmiljöer och samband.
• Tätortsnära grönstruktur och tätortslandskapens kopplingar till omgivande naturområden är känsliga för barriäreffekter som gör att medvetet plane- rade rörelsemönster bryts eller försvåras.
Storskaliga bostadsområden uppförda under 1960-tal har ofta nära koppling till omgivande natur. Foto: Tyréns Tullinge centrum. Foto: Tyréns
Villaområde i Huddinge. Foto: Tyréns Den äldre villabebyggelsen präglas av terränganpassning. Foto: Tyréns
Söder om Tullinge gamla station finns egnahemsområdet Hamra med tidstypiska kataloghus från 1920- 40-talen som ligger med indrag från gaturummet på tilltagna tomter. Foto: Tyréns
5.17 Haninge centrum- Jordbro
Tätortslandskapet utmed Nynäsbanan karakteriseras av blandad bebyg- gelse med ursprung i järnvägsanknutna samhällen. Den huvudsakliga sam- hällsutvecklingen i dessa stationslägen har framförallt skett från 1950-talet och framåt. Kopplingen mellan tätortslandskapet och det omgivande naturområdet Hanveden har varit viktig i planeringen.
I Västerhaninge förlades stationen i anslutning till sockencentrat vid Västerhaninge medeltida kyrka. Här finns fortfarande stationsnära villabe- byggelse från järnvägens tillkomst i början på 1900-talet. Närmiljön kring kyrkan präglas ännu av den tidigare kyrkbyns strukturer med bland annat klockargård, skola och tingshus. Bostadsområden med flerfamiljshus och villor har tillkommit gradvis främst under 1950–1970-talen. Under den här perioden etablerades även Håga industriområde.
Stationerna i Österhaninge och Jordbro lokaliserades till torplägen i skogsområden. Här skedde så småningom en nyetablering av samhällen.
Österhaninge station var inledningsvis kopplad till sockencentrat vid Öst- erhaninge kyrka en bit bort. Här fanns från starten endast ett postkontor och ett lokstall. Stationen som redan 1913 bytte namn till Handen var länge en central punkt för sträckans godstrafik. Jordbro var från början bara en hållplats längs banan. På 1950-talet fanns planer på att placera en ny utrikesflygplats i Jordbro som istället kom att förläggas till dagens Arlanda.
Jordbro utvecklades till dagens industriort först i och med att AB Bröd startade sin verksamhet här 1961. Då inleddes utbyggnaden av samhället Jordbro. På den tallbevuxna grusåsen växte ett nytt bostadsområde fram.
Det enhetligt planerade området utformades kring en låg centrumanlägg- ning med trevåningslängor varvade med småhuslängor och gröna park- stråk. I början på 1970-talet flyttades godstrafiken från Handen till Jordbro, vilket ytterligare befäste ortens industriprägel. Samhället kompletterades med mer storskalig skiv- och punkthusbebyggelse.
Stationsflytten och inriktningen på persontrafik var knuten till Handens utveckling med tillkomsten av Handen centrum i början på 1960-talet och en tilltagande pendeltågstrafik. Centrumanläggningen formgavs enligt 1960-talets utomhusanläggningar med kommunhus och EPA, men fick
sin nuvarande mer storskaliga utseende vid en omfattande ombyggnad på 1980-talet då det även bytte namn till Haninge centrum.
Jordbro Företagspark är ett av Stockholmsregionens största arbetsområ- den med bland annat Coca-Colas svenska huvudkontor. Området är även känt för det stora Jordbrogravfältet med omkring 800 gravar som är ett av länets största. Troligtvis var det i bruk redan under hela järnåldern. Efter-
som gravfältet inte kan knytas till någon bebyggelse antas det till skillnad Från Handen är det lätt att nå ut till Rudans friluftsområde. Foto: Tyréns
Värdebärande karaktärsdrag
• Bebyggelsens gradvisa utbyggnad och koppling till järnvägsstatio- nerna.
• Närmiljön kring Västerhaninge kyrka med tidiga centrumfunktioner som bland annat klockargård, skola och tingshus.
• Årsringar av bostadsområden med flerfamiljshus och villor har till- kommit gradvis främst under 1950–1970-talen.
• Jordbros enhetligt planerade bostadsområde från tidigt 1960-tal med lågbyggd centrumanläggning, trevåningslängor varvade med småhus- längor och gröna parkstråk.
• I området finns en tydlig uppdelningen mellan samhälle och industri, där järnvägen i Jordbro utgör en tydlig gräns.
• 1960- och 70-talens mer storskaliga miljonprogramsområden med höga, glest placerade skiv- och punkthus med koppling till naturen och genomtänkt trafikseparering.
• Det stora Jordbrogravfältet med kontinuitet genom hela järnåldern (500 fkr -1050 ekr).
Hänsyn vid vägplanering
• Genom att ansluta den nya vägen till befintligt vägstråk minimieras påverkan på områdets värdebärande karaktärer.
• Eventuella följdetableringar av ny infrastruktur bör inte placeras i områden öster om järnvägen.
Känslighet – mindre känsligt
Känsligheten baseras på det tätortslandskapets allmänna känslighet för förändringar som bryter mot befintliga strukturer, utjämnar topografin och minskar möjligheten att avläsa bebyggelsens årsringar.
• Den ursprungliga äldre kyrkbyn i Västerhaninge med koppling till järnvägens tidiga stationsläge är känslig för ytterligare fragmentering och förändringar som minskar läsbarheten av den äldsta samhällsbild- ningen.
• De successivt utbyggda villaområdenas skala, gatunät och terräng- anpassade planmönster är känsligt för förändringar som bryter mot befintlig struktur och minskar möjligheten att avläsa bebyggelsens årsringar.
• 1950-1970-talets bostadsområden är känsliga för nya tillägg som frag- menterar medvetet planerade helhetsmiljöer och samband.
• Den tydliga funktionsuppdelningen mellan samhälle och industri i Jordbro är känslig för förändringar som överskrider den tydliga grän- sen i järnvägen.
Västerhaninge centrum. Foto: Tyréns
Terränganpassade radhus uppförda runt 1960-talet i Handen väster om järnvägen.
Foto: Tyréns
Påkostade villor i Västerhaninge från början av 1900-talet, uppförda anpassade till
befintlig terräng. Foto: Tyréns Västerhaninge har förtätats i omgångar. Den äldre villabebyggelsen med omgivande trädgårdar bidrar till ett grönskande gaturum. Foto: Tyréns Jordbro centrum. Foto: Tyréns
Haninge centrum med skivhus från 1960-talet. Foto: Tyréns
5.18 Vidja-Gladö kvarn-Ådran
Centralt i utredningsområdets skogslandskap finns flera fritidshusområ- den med koppling till sjöarna. Områdena har en likartad naturnära ka- raktär med småskalig, gles stugbebyggelse längs ett topografiskt anpassat slingrande vägnät. Centralt på Hanvedenplatån ligger sjön Ådran som gett namn åt det anslutande fritidshusområdet.
Norr om Ådran vid Kvarnsjön ligger området Gladö kvarn vars fritidshus- prägel är under omvandling, då många av de småskaliga sportstugorna blivit ombyggda för åretruntboende. I området pågår även omfattande vägförbättringar. Ännu längre norrut vid sjön Orlångens östra strand ligger utredningsområdets mest tätortsnära fritidshusområde Vidja som trots en pågående omvandling till åretruntboende fortfarande har en i hög grad naturnära karaktär kvar.
Samtliga områden byggdes ut framförallt under 1940- och 50-talen. De planerades enligt tidens naturnära fritidshusideal i naturområden med närhet till vatten och goda kommunikationer från staden. Småskalig ter- ränganpassad bebyggelse placerades på stora naturtomter, längs smala topografiskt anpassade vägar. Den glest placerade bebyggelsen är anpassad efter naturen och topografin. Omgivningarna är relativt oexploaterade med inramande skog av delvis vildmarkskaraktär.
Det storstadsnära läget har under senare år resulterat i en utveckling där allt fler fritidshus omvandlas till åretruntboenden. Det innebär ofta att de små husen förstoras eller ersätts av mer modern villabebyggelse. Med om- vandlingen följer nya krav på bekvämlighet och infrastruktur. Breddning av gaturum och införande av kommunalt vatten och avlopp är en vanlig utveckling.
Värdebärande karaktärsdrag
• Kuperade skogsområden med koppling till sjöar som tidigare fungerat som utmark till anslutande herrgårdar.
• Naturnära fritidshusområden med småskalig, gles terränganpas- sad bebyggelse längs topografiskt anpassat slingande vägnät i sjönära läge.
• Bebyggelsen ligger inbäddad i skog och är tydligt avskild från det omgivande småbrutna odlingslandskapet.
• Rester efter kvarnlämningar från Gladö kvarn som revs på 1940-talet.
Hänsyn vid vägplanering
• Områdenas naturkaraktär är känslig för nya strukturer som inne- bär ingrepp i de skogsområden som ramar in bebyggelsen.
Känslighet – känsligt område
Känsligheten baseras på att fritidshusområdena är känsliga för för- ändringar som inverkar på bebyggelsemiljöernas naturkaraktär.
• De naturnära fritidshusområdena är känsliga för storskaliga för- ändringar som kan leda till ökad exploatering i närområdet och minskad skogskänsla.
• Kopplingar och vägnät som förbinder fritidshuområdena med den omgivande naturen är särskilt känsliga för fragmentering och barriäreffekter.
Ekedal koloniträdgårdsområde. Foto: Tyréns Småstuga i höjdläge på kuperad skogstomt i Gladö. Foto:
Tyréns
Småskaliga stugor utmed slingrande topografiskt anpassat vägnät. Foto:
Tyréns Badplats vid Kvarnsjön med brygga och badplats. Foto: Tyréns
Småstuga på tilltagen naturära tomt, Gladö kvarm. Foto: Tyréns Det storstadsnära läget har under senare år resulterat i en omvandlig av många fritidshus. Foto: Tyréns
