Vi i Afrikagrupperna
– Afrikagrupperna har ett långt förflutet i Afrika, ett starkt engagemang och solidaritet i kollektiv anda och gör därför ett bra arbete i Syd. Det gillar jag.
Det säger Kjell Fransson som valdes till Afrikagruppernas ordförande våren 2002. Nu har han hunnit bli lite varm i kläderna så det är dags att fråga hur han ser på organisationen och sin egen roll i den.
Kjell talar mycket om kunskap och ansvar. Som forskare i kärnfysik tog han tidigt ställning mot kärnkraften, han kände ett ansvar för att lära folk se farorna med denna energiform. Han har jobbat fackligt, han har varit näringslivsutredare och kunskapsutvecklare, och han har lärt sig hur man utvecklar en grupps gemensamma kunskaper. Det är bra erfarenheter att tillföra en organisation i "kunskapsbranschen".
– Det finns mycket kunskap och erfarenhet i Afrikagrupperna, säger Kjell, det måste vi få ut till folk. Och det finns en stor tillväxtpotential.
– Under de senaste åren har södra Afrika har tagit allt mer plats i mitt huvud, så det var kul att bli tillfrågad om ordförandeskapet. Det är svårt att ta på sig ansvaret att leda denna
solidaritetsrörelse där vissa har egna orsaker för att vara med medan andra har politiska motiv vilket kan leda till konflikter. Vi har ett viktigt och svårt uppdrag att se till att vi inte får en stillastående styrelse som har svårt att fatta beslut.
– Afrikagrupperna har mycket att komma med utifrån vårt basperspektiv, som enskild organisation. På nationell nivå, t ex hos regeringen, ser man inte samma saker som vi. Vi har därför ett stort ansvar och där vill jag hjälpa till.
Kjell menar att Afrikagruppernas arbete på lokalplanet kan bli bättre och effektivare. Vi har på flera orter lokalgrupper som arbetar långsiktigt. Men det finns många personer som är aktiva på olika håll som man borde kunna samla ihop för att bilda kortvariga grupper. Detta för att kunna fånga upp folks specialintressen. Ett sådant viktigt område att lyfta fram är hiv/aids och dess konsekvenser för samhället. Där kan man tänka sig projektgrupper som tar fram fakta och lägesuppgifter.
– Afrikagruppernas SOS-kurser, alltså seminarier om solidaritetsarbete, är mycket bra. Med dem som grund kan man göra allmänna folkbildningskurser runt om i landet. Där skulle vi inte blunda för svåra frågor som t ex Zimbabwe.
Själv har Kjell och hans fru just dragit igång bokträffar i Stockholm som har mötts med stort intresse. Det är ett sätt att samla och sprida kunskap och ett komplement till politiska ämnen.
– Vi måste ställa de rätta frågorna för att konkret kunna påverka bättre relationer mellan Nord och Syd, säger Kjell Fransson. Och vi måste få folk att gå från känslomässig solidaritet till praktiskt handlande.
Kerstin Bjurman Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
