Den fulaste tavlan

Den fulaste tavlan

En undersökning av kontroversiell konst i vårdmiljö

The Ugliest Painting

A study on controversial art in a health care environment

Sofi Vedin

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier/kulturvetarprogrammet

G2E/15 hp

Handledare. Ramona Ivener

KARLSTADS UNIVERSITET Termin: 6 Ämne: Kulturvetenskap Nivå: G2E Kurskod: KVGC06

ABSTRACT

Den fulaste tavlan

En studie av kontroversiell konst i vårdmiljö The Ugliest Painting

A study on controversial art in a heath care environment

Antal sidor: 36

Decorative art is not a natural part of a health care environment. Still it exists – in Sweden the county councils have some of the largest art collections in the country, and they are often the ones responsible for the art in hospitals, health centers and dentist offices in each county. This study is about the art in health care environments that is controversial – and why. With the help of interviews and a semiotic picture analysis, I will try to sort out what kind of paintings and pictures make people uncomfortable when viewed in a health care context, and why.

Sökord: art, health care, semiotics, picture analysis, interview, image interpretation

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledningskapitel 1

1.1 Bakgrund 1

1.2 Syfte och frågeställningar 2

1.3 Avgränsningar 3

1.4 Tidigare forskning 3

1.4.1 Kultur och folkhälsa 4

1.4.2 Konst i vården 4

1.5 Teoretiska utgångspunkter 5

1.5.1 Teori om reception av bilder 5

1.5.2 Semiotik 6

1.5.3 Teori om bildtolkning 7

1.6 Metod 8

1.6.1 Material och materialinsamlingsmetoder 8

1.6.1.1 Bildkonstverk 8

1.6.1.2 Intervjuer 9

1.6.2 Semiotisk bildanalys 9

1.6.3 Intervjuer och fotoelicitering 12

1.6.3.1 Respondenter 13

1.7 Disposition 13

2. Resultat 15

2.1 Resultat av intervjuer och fotoelicitering 15

2.2 Resultat av bildanalys 15

2.2.1 ”Bussen” av Thage Nordholm 16

2.2.2 ”Ett par röda skor” av Susan Gillhög 18

2.2.3 ”Ett dopp kommer lastat” av Lena Irvall 20

2.2.4 ”Den lilla hopparen” av Harry Moberg 23

2.2.5 ”Plötsligt en natt” av Kjell Sundberg 25

3.2.1 ”Bussen” 30

3.2.2 ”Ett par röda skor” 30

3.2.3 ”Ett dopp kommer lastat” 31

3.2.4 ”Den lilla hopparen” 31

3.2.5 ”Plötsligt en natt 31

3.3 Frågeställning 3 32

3.4 Resultatet tolkat utifrån teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning 33

4. Slutsater 34

5. Diskussion av resultatet 35

1. Inledningskapitel

1.1 Bakgrund

Konst är inte en självklar komponent i en vårdmiljö för många människor – ett stetoskop, en sjuksäng, och sprutor är artefakter som oftare förknippas med vårdutrymmen. Många patienter lägger inte ens märke till konsten när de vistas i vårdlokalerna; de är mer fokuserade på varför de är där, men konsten existerar trots allt i vården. Den hänger på väggarna för att trösta, ge en flykt från verkligheten, erbjuda något att identifiera sig med, och för att pigga upp och bidra till en bättre vårdupplevelse. Patienterna spenderar ofta en del av tiden på sjukhus och vårdcentraler med att sitta och vänta i väntrummen – då med konstverken som sällskap. Konsten spelar en vital roll i skapandet av en stimulerande atmosfär i vårdmiljön – genom konstnärlig gestaltning får patienter möjligheten att finna uttryck för både härliga och svåra upplevelser. Konsten är ett sätt att samla på glada, sorgliga och härliga stunder, och en konstbild på väggen att kontemplera över och reflektera kring kan skapa viktiga bryggor mellan patient och vårdare (Wikström, 2003, 111).

I de nationella kulturpolitiska målen uttrycks att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i

kulturlivet, och kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Landstingens lokaler är platser där de flesta människor spenderar tid under sin livstid, och får ta del av konst. Även personalen tar del av konstverken – många av dem spenderar stor del av sin vakna tid i utrymmena, och berörs även de av konsten i de utrymmen där de arbetar. Stockholms läns landstings kulturförvaltning intervjuade flertalet patienter inför rapporten Konsten att vara specifik – om konst i vården, där respondenterna uttryckte att de blir uppiggade av en färgstark miljö, och att miljön tillsammans med konsten bidrar till att patienterna känner sig viktiga och högt värderade. Vissa patienter uttryckte att de endast lägger märke till konsten när de väntar länge på något – och att konsten hjälper dem att reflektera över något annat än anledningen till att de befinner sig i en sjukvårdslokal (Wik, 2015).

Centralsjukhuset i Karlstad. Denna studie kommer att fokusera på konsten i landstinget i Värmlands lokaler med utgångspunkt i utställningen ”Den fulaste tavlan”.

På konstenheten i Landstinget i Värmland arbetar och verkar vid studiens tillkomst tre personer för den konstnärliga gestaltningen, främst i landstingets vårdutrymmen men även i landstingets andra lokaler, som kontor och Folktandvårdens utrymmen. Landstinget i Värmlands konstsamling innehåller enligt deras hemsida måleri, grafik, fotografier, skulpturer, textilier, designobjekt, och konsthantverk (Landstinget i Värmland,

Konstsamlingen, 18/5 2017). Till konstenheten kan personalen inom landstinget i Värmland

skicka in serviceärenden – det vill säga, önskemål om att Konstenheten ska komma och ta bort konst i vissa lokaler, hänga ny konst, eller byta ut konst. Ibland händer det att det kommer in önskemål om att vissa verk ska tas bort med omedelbar verkan för att de skapar obehag hos personalen, och ibland hos patienter.

Konstenheten på landstinget i Värmland satte 2016 ihop en konstutställning i sin konsthall Spisrummet på Centralsjukhuset i Karlstad, med ett urval ur dessa kontroversiella tavlor som personalen har önskat ska tas bort. Konstenheten beskriver hur utställningen består av verk som väckt negativa reaktioner, som har provocerat eller upprört på olika vis (Landstinget i Värmland, ”Den fulaste tavlan”, 23/3 2017). Utställningen fick namnet ”Den fulaste tavlan” – namnet fick den efter en av motiveringarna till varför ett av verken bör tas bort:

”Vi har en tavla [på vår avdelning] som vi vill ta bort. Dels behöver vi plats för annat på väggen, dels är det nog den fulaste tavla jag sett i hela mitt liv. Det tycker vi allihop”.1 Även om denna motivering inte är speciellt känslomässigt laddad, och till och med kan uppfattas som komisk, så säger motiveringen något om hur konsten uppfattas i vården; den väcker reaktioner och tankar som den kanske inte hade väckt om den visats i exempelvis en konsthall. I denna studie kommer de ”fula” tavlorna att vara i fokus. Det som gör ämnet intressant är faktumet att många av bilderna kan uppfattas som till synes harmlösa. Vad är det då som vårdpersonal ser och tolkar in i bilder, som inte andra ser vid första anblick, och som gör att de vill ha dem borttagna ur sin åsyn?

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att analysera fem konstverk från utställningen ”Den fulaste tavlan” och undersöka vilka faktorer i dessa som kan göra att vårdpersonal och patienter uppfattar vissa bilder i vårdutrymmet som opassande och negativa. Detta för att få en djupare förståelse för

1

vilka tecken och motiv inom konst som kan uppfattas som negativa inom vården som fält, och belysa dessa.

Frågeställningarna som kommer att besvaras för att uppnå syftet är:

1. Vilka symboler och andra betydelseskapande tecken kan urskiljas som viktiga

betydelseskapare i de fem bildkonstverken från utställningen ”Den fulaste tavlan” och i ett vårdsammanhang?

2. Vilka symboler och andra betydelsebärande tecken uppfattar respondenterna i det tolkade materialet?

3. Vilka symboler och motiv kan uppfattas som provocerande och negativa, och i vilken kontext?

1.3 Avgränsningar

Detta arbete tar upp en liten del av ett större vetenskapligt problemområde – konst som utsmyckning i vården är ett någorlunda obeforskat fält. Genom att fokusera på en liten del av kontroversiell konst i vårdmiljö kan en större förståelse skapas för vilka motiv och

betydelsebärande tecken som kan orsaka obehag hos patienter och vårdpersonal i

vårdutrymmen. ”Den fulaste tavlan” bestod av 32 verk och jag har valt att fokusera på endast fem av dessa på grund av utrymmesbrist – de konstverk jag analyserar kan inte representera alla kontroversiella konstverk inom vården och meningen är inte heller att generalisera varken motiven, tecknen, eller åsikter av människorna som ser dem när de exempelvis arbetar i vårdmiljö. Arbetet kommer inte heller att fokusera på konst i vården som fält per definition, utan på den kontroversiella delen av konsten i vården.

1.4 Forskningsöversikt

Här kommer tidigare forskning inom områden som mitt arbete berör att presenteras. Kultur och hälsa är två skilda saker och två mångfacetterade begrepp som ibland nämns i samband med varandra. Fältet konst och hälsa är en del av det bredare fältet kultur och hälsa

1.4.1 Kultur och folkhälsa

Töres Theorell, läkare och professor, har forskat om kultur och hälsa, och sambandet

däremellan. Han beskriver i sin essä hur den finske epidemiologen Markku Hyyppää forskat i varför svensktalande österbottningar lever mycket längre än andra finländare, när det inte är någon större skillnad på deras kost, hjärt-kärlriskgener, utbildning och rökvanor.

Socialantropologer har då pekat på att de svensktalande österbottningarna har en mycket starkare gruppsammanhållning, och alltså starkare socialt kapital. Körsång och andra

kulturella aktiviteter visade sig vara viktiga bidrag till det starka sociala kapitalet (Bjursell & Vahlne 2008, 120).

I en studie med namnet The Culture Palette: a randomized intervention study for women with

burnout symptoms in Sweden undersöks om kultur kan hjälpa kvinnor med

utmattningssyndrom. Man lät kvinnor med utmattningssyndrom delta i olika kulturella aktiviteter, för att undersöka om de kunde lindra symptomen. Studien visade att kvinnorna som deltog i kulturaktiviteterna bland annat blev mer medvetna om sina känslor, och bättre på att beskriva och identifiera känslor. Studien visade även att deltagandet i kulturaktiviteter fick kvinnorna att förstå vad som fick dem att känna sig livliga, bekräftade, nyfikna, hälsosamma och kreativa. (Grape Vilding mfl., The Culture Palette – a randomized intervention study for

women with burnout symptoms in Sweden).

1.4.2 Konst i vården

Britt-Maj Wikström skriver att konst i vården kan fungera som ett sätt för sjuksköterskor att kommunicera med sina patienter, och att sjuksköterskor upplever att konsten i vården går att använda till att öppna upp för konversationen i den dagliga omvårdnaden. Studien

rapporterade om vårdpersonalens upplevelser om konsten som ett verktyg för konversation med sina brukare och resultatet mättes utifrån vårdpersonalens personliga dagböcker om patienternas framsteg. Bilderna kan bidra till att ha något att diskutera kring, locka till nyfikenhet och låta reflektioner över glada och ledsamma minnen hos patienten växa fram. Genom att tala om konsten och vad den får patienterna att känna och tänka kan sjuksköterskan få en bättre och djupare förståelse för patientens situation, och patienten får chansen att ses som en person med tillhörande livshistoria. (Wikström, 2003, 111).

egenskaper som en bild ska ha, enligt patienterna i studien, är att de ska förknippas med positiva minnen, ge positiva associationer och stimulera tanken.

En studie vid namn Healing Spaces: Elements of Environmental Design That Make an Impact

on Health visar även att motivet har betydelse för patientens välmående – abstrakt konst,

uttryckte patienterna i en studie, har inte samma positiva effekt för patienternas välmående som exempelvis naturmotiv. (Schweitzer, Gilpin & Frampton, 2004). Samma studie beskriver hur det, vid urval av konst till en patients rum, borde fokuseras på att motivet är icke-tvetydigt positivt, och förmedla en känsla av trygghet och säkerhet. Ytterligare en forskare,

arkitekturprofessorn Roger S. Ulrich, menar att de motiv som bör undvikas innehåller tvetydighet och osäkerhet på vad motivet föreställer, känslomässigt negativa eller

provocerande motiv, surrealistiska motiv, mönster som är optiskt instabila eller upplevs av ögat som att de rör sig, djur i närbild som tittar rakt in i betraktarens ögon, eller ostabil eller illavarslande väderlek (Ulrich, 2004, 23). Detta relaterar till denna studie eftersom det lägger en grund för slutsatser och analys av resultat – den ger en indikation på vad som kan vara problematiskt inom konst i vården.

Forskningen om konst och motiv inom vården stärker också utgångspunkten som landstinget i Värmland har om konsten i vården – den bidrar till välmående hos patienterna som vårdas. Detta är även en förförståelse med vilken studien är utförd.

1.5 Teoretiska utgångspunkter

Inom bildanalysen är det essentiellt att skilja på teori och metod – metodvalet handlar om hur man väljer att studera ett enskilt objekt, medan teorin avgör hur resultatet kommer att tolkas. Metoden och teorin är inte samma sak, men är alltid beroende av varandra vid en bildanalys (Eriksson & Göthlund, 2004, 24).

1.5.1 Teori om reception av bilder

Teori om reception av bilder kan kopplas till en klassisk kommunikationsmodell – sändare à meddelande à mottagare. Detta är en enkelriktad modell, med en passiv mottagare. Denna modell har kritiserats på grund av att mottagaren är passiv, och kommunikationsforskning och receptionsforskning har på senare år velat betona mottagarens (betraktarens) roll i den

meningsskapande kommunikationsprocessen. Avsändaren (det vill säga konstnären) kan aldrig själv ha full kontroll över hur budskapet kommer att se ut när det når mottagaren, eller vilka tidigare erfarenheter, föreställningar, eller förförståelse som kommer att påverka mottagarens tolkning av budskapet (Eriksson & Göthlund, 2004, 36). Saker som mottagaren upplevt, deras erfarenheter och förförståelse kommer att påverka vilka betydelsebärande tecken de ser och associationer de får av en bild. Sjölin (1998, 65) beskriver en

kommunikationsmodell med kontext som speciell faktor. Ett uttryck kan förekomma i olika kontexter, och därav tolkas olika – här kan en parallell dras till konsten i vården, som kanske inte alls hade tolkats som negativ i en konsthall.

Detta teoretiska spår kommer att vara en av utgångspunkterna för hur jag tolkar mitt resultat, med särskild fokus på mottagaren och dess tolkning av bilderna i en vårdkontext.

Anledningen till att jag valt detta spår är på grund av arbetet behandlar konst i vårdmiljö – konstnärens, avsändarens, budskap är irrelevant. Det är vårdpersonalens, och patienternas, upplevelse utav konstverken som är viktigt för att besvara mina frågeställningar och uppfylla arbetets syfte.

1.5.2 Semiotik

Semiotik betyder teckenlära, vetenskapen om tecken. Ett tecken i sådan benämning innebär ett uttrycksmedel – ett medel för att kommunicera och dela med oss av kunskap, insikter, perspektiv, idéer och varningar. Ett tecken kan vara en bokstav eller flera sammansatta bokstäver, men även en bild. Det viktiga för tecknet är att vi någon gång i en kultur eller en stam har bestämt oss och är överens om vad tecknet betyder, och är vi inte överens om tecknets betydelse går det inte att kommunicera (Bergström, 2001, 286). Semiotiken är en relevant teoretisk referensram i denna studie för att den tolkar tecken, i det här fallet bilder, i förhållande till vilken kontext de befinner sig i. Eftersom de konstverk jag kommer att behandla i arbetet och dess teckens betydelser är beroende av en vårdkontext kommer en semiotisk teoretisk utgångspunkt vara relevant för att få ett resultat. Semiotiken är inriktad på att beskriva betydelsemekanismer såsom de förstås av medlemmarna av den grupp som använder sig av dem (Sonesson, 1992, 47).

Semiotik handlade ursprungligen om lingvistik, språk. Den intresserar sig för kommunikation och meningsskapande – förenklat kan det beskrivas som en teori om hur människor

såväl produktion som användande av tecken, och att se och tyda dessa tecken. Semiotisk teori bygger på premissen att vi som individer har möjlighet att tyda bilder, texter och visuella uttryck som budskap eller bärare av mening. Gemensamt för alla semiotiska teorier är att artefakten och andra uttryck ses som ett slags meddelande till åhöraren, läsaren och

betraktaren. Artefakten är således något man kommunicerar via (Eriksson & Göthlund, 2004, 35). Utgångspunkten att alla uttryck sänder ett meddelande och är betydelseskapande och att det är upp till individen att tolka innebär att ingen tolkning som vårdpersonalen gjort är överdriven eller orimlig, trots att konstverken benämns som inte uppenbart stötande. Den generella utgångspunkten för bildsemiotiken är att bilden kan tolkas som tecken.

Tecknen består i sin tur av ett uttryck, och ett innehåll. Semiotiken anser även att det existerar bildkoder, så väl som andra språkliga koder. En kod är i detta fall en kulturs eller en

subkulturs gemensamma system som organiserar tecken och ger dem mening. Tecknen består alltså av konventioner – detta betyder att det måste finnas en förståelse för den kultur inom vilken tecknen och koderna figurerar (Eriksson & Göthlund, 2004, 36).

1.5.3 Teori om bildtolkning

Även om bilder och visuella medier är en stor del av många människors vardag idag – och det kan tänkas att det gör oss bättre på att se och läsa av bilder – så behövs det specifika verktyg och metoder för att kunna tolka dess olika skikt och meddelanden. Det räcker inte med att titta på en bild och identifiera vad man ser – att läsa bildens innehåll på ett djupare plan kräver mer (Eriksson & Göthlund, 2004, 19).

Göran Sonesson är en av Sveriges främsta inom bildtolkning, och kopplas främst till

bildsemiotiken. Sonesson beskriver hur det är lämpligt att utgå ifrån att en bild är en avbild av något annat – och hur bilden som avbild bär på en betydelse. Den bär ett budskap om den potentiella varseblivningsscen som den skenbart frammanar inför våra ögon (Sonesson. 1992, 80). Sonesson beskriver även hur bilder bara är en enda typ av visuell betydelse i den

moderna världen, och att även exempelvis arkitektur och film kan förmedla en stor del av den visuella innebörd vi nu för tiden utsätts för (Sonesson 1992, 265).

Roland Barthes är ett betydande namn inom bildtolkning och semiotiken. De flesta som tagit sig an bildsemiotiken har känt ett behov av att beskriva i vilken utsträckning som de håller med eller tar avstånd från Barthes teorier. Barthes analys av ett reklamfoto för pastaföretaget Panzani år 1964 var startskottet för bildsemiotiken (Sonesson, 1992, 67). Barthes menade att bilders betydelser alltid är på något sätt avhängiga av en språklig text. Bilden och det

Barthes menade också att det finns två slag av betydelser i en bild, i förhållande till vilken den tredje betydelsen får sin benämning. Den första betydelsen ger information och kunskap, förmedlas genom kommunikation och kan studeras i budskapets elementära semiotik. Den andra betydelsen ligger i olika nivåer av symbolik och behöver en mer utvecklad semiotik, som svarar mot de vetenskaper som studerar symboler; exempelvis psykoanalys, ekonomi och dramaturgi. Men Barthes menar att dessa två betydelser inte räcker till – det finns någon slags ytterligare betydelse där under som han har svårt att definiera. Den tredje betydelsen lägger till något som inte ryms i det omedelbara budskap som förmedlas. Bilder innehåller således mer än ett motiv, en berättelse eller ett fastlagt symbolinnehåll (Sjölin, 1998, 30). Med Barthes teori om att bilder innehåller flera betydelser än en som teoretisk utgångspunkt kommer jag att tolka materialet och resultatet av analyserna. Detta är relevant på grund av att personalen inom vårdens tolkningar kan skilja sig från personer utan vårderfarenhet i

arbetslivet, och fokus kommer att ligga på vad det är de ser. 1.6 Metod

Här kommer metoderna som tillämpas i arbetet att presenteras. Först kommer material och materialinsamlingsmetoder, där jag beskriver mitt material och hur jag samlat in det. I nästkommande del, vid namn ”Semiotisk bildanalys” berättar jag hur jag analyserat delar av materialet. Därefter följer ett avsnitt om intervjuerna jag genomfört.

1.6.1 Material och materialinsamlingsmetoder

1.6.1.1 Bildkonstverk

Det empiriska materialet, och materialet som kommer att analyseras, i studien kommer att bestå av fem olika verk ur utställningen ”Den fulaste tavlan” som Landstinget i Värmlands konstenhet ställde ut 2016. Jag kommer att välja ut fem olika verk för min analys från utställningen ”Den fulaste tavlan” som bestod av 34 olika verk. Anledningen till min begränsning av antal bilder att analysera är utrymmesbrist – det skulle vara ett allt för

utan att betraktaren är förberedd eller vill se det.

När personalen skickar in de ovan nämnda serviceärendena kan de även skicka med

kommentarer – beskrivningar för varför de vill att konst ska tas ned, vad de vill ha istället, och vilka färger deras rum går i för att få konst som passar in, exempelvis. Några av dessa

beskrivningar för varför konsten ska tas ned ställdes ut bredvid konstverken i ”Den fulaste tavlan”, andra hade muntliga, nedskrivna motiveringar och förklaringar som sagts till

konsthandläggaren när de handskats med konsten. Varje verk har alltså en beskrivning om vad det är som gör den oönskad – vissa utlåtanden är skriftliga, och några muntliga. Dessa

motiveringar kommer jag att använda mig av för att få bättre och bredare förståelse för vad vårdpersonalen tolkar in i tecknen som finns i verken.

Verken som kommer att vara objekten för min analys är ”Bussen” av Thage Nordholm, ”Ett dopp kommer lastat” av Lena Irvall, ”Ett par röda skor” av Susan Gillhög, ”Den lilla

hopparen” av Harry Moberg, och ”Plötsligt en natt” av Kjell Sundberg. I konstenhetens register finns inte tillkomstår för verken som kommer att analyseras registrerat, och därför kommer året konstenheten köpte in dem att skrivas ut istället. Fördelen med de utvalda verken är att de alla är av olika tekniker, har olika motiv och upphovsmän, vilket förhoppningsvis kan ge ett resultat som är mer troget verkligheten än om konstverken hade haft liknande motiv och stilar. En nackdel med verken jag har valt är att flera av dem har hängt på Centralsjukhuset i Karlstad – en plats där alla mina respondenter arbetar eller har arbetat. Detta betyder att de kan ha sett och reflekterat över verken förut, vilken kan ge en mindre förutsättningslös

tolkning än om det var första gången de såg dem och reflekterade över dem.

1.6.1.2 Intervjuer

En del av materialet består av respondenternas utlåtanden. Dessa kommer inte att skrivas ut i sin helhet, utan utvalda citat som är relevanta för analysen och tolkningen av resultatet kommer på grund av utrymmesbrist att inkluderas i slutversionen av arbetet. Intervjuernas tillvägagångssätt och struktur kommer att förklaras närmare i avsnitt 1.6.3.

1.6.2 Semiotisk bildanalys

att tillämpas i analysen av konstverken som utgör mitt material. Jag kommer att utgå från Göran Sonessons bildanalytiska modell, som han beskriver i boken Bildbetydelser: Inledning

till bildsemiotiken som vetenskap (1992) och Anders Marners framläggning av Sonessons

modell i Tilde nr. 12 (2009). Jag kommer även att använda mig av olika teoretikers

beskrivning av semiotisk bildanalys som metod, där jag anser att de presenterar analysverktyg som passar mitt syfte.

Att använda semiotiken som en metod för analys innebär att man tolkar bildernas olika element som tecken för någonting. Alla bildens betydelsebärande delar identifieras,

analyseras var för sig och i relation till varandra, och slutligen tolkas deras innebörd i relation till bildens kontext. För att kunna tolka en bild måste det finnas en förståelse om den kultur inom vilket tecknet figurerar.

Det finns olika sätt att genomföra en semiotisk bildanalys på. I detta arbete kommer en bild att presenteras. Analysen kommer därefter att bestå av två delar: den denotativa delen, och den

konnotativa delen. Där den denotativa delen av analysen innebär att bildens grundförståelse

beskrivs, det den föreställer i den enklaste bemärkningen, utan tolkning av tecknen i bilden – det betraktaren ser. Sonesson (1992, 195) beskriver denotation som en typ av innehåll som definieras av någon slags direkt korrespondens med den objektiva verkligheten; exempelvis, om ett konstverk uppenbarligen föreställer en stol eftersom det liknar det verkliga objektet så beskrivs detta som en stol i den denotativa delen av analysen. Jag kommer här att beskriva motivet och färger i konstverken utan värderingar eller associationer.

Den konnotativa delen av analysen innebär att bildens merbetydelse reds ut. Även om det går fort att uppfatta vad en bild föreställer så behövs tolkning för att få ut mer av den, och då krävs även djupare kunskaper (Marner, 2009, 15). Sonesson (1992, 195) skriver om konnotationen som ett slags ”emotiv” betydelse. Vissa teoretiker använder begreppet

denotation som ”huvudbetydelse”, medan konnotationen ses som ”bibetydelse” eller som en mer subjektiv betydelse (Marner, 2009, 25). Eriksson och Göthlund (2004, 38) beskriver konnotation som nivån där värderingar som bilden ger uttryck för, associationer som de ger upphov till, indexikala tecken och symboler, och så vidare, förstås. Jag kommer i den konnotativa delen att beskriva de merbetydelser som tecknen i konstverken kan ha, och har, enligt min tolkning. Jag kommer att fokusera på vilka betydelser tecknet kan ha i en

vårdmiljö.

färgkombinationerna ger ett harmoniskt intryck eller ett kaotiskt intryck. Färgernas former och riktningar på bildytan analyseras – är formerna kalla, hårda och vassa, eller mjuka och runda (Marner, 2009, 13)? I analysen av konstverken i detta arbete kommer färg att vara en betydande del – färgskalor och färgval. Detta för att mina respondenter i intervjuerna uttryckt att detta är viktigt i vården.

Jag kommer i analysen att använda mig av två specifika analysverktyg: indexikala tecken och

symboler. Dessa är begrepp som används inom semiotiken. Indexikala tecken används som

benämning för ett tecken som uppvisar ett kausalt förhållande till något – det pekar på något och bygger på närhet (Eriksson & Göthlund 2004, 37). En bild där motivet visar upp fotspår i snön och sedan ett större avtryck kan exempelvis peka på – och är således ett index för – att någon gått i snön och sedan ramlat i den. Hovavtryck i leran är ett index för att en häst har gått på marken och rök är ett index för eld. En symbol i en bild kan även den utgöras av en kulturell överenskommelse. Symboler är tecken som kan vara utformade som en ikon, men som har en annan innebörd. En vit lilja kan exempelvis vara realistiskt avbildad, och alltså vara ett ikoniskt tecken – men också en symbol för oskuld (Eriksson & Götlund 2004, 37). Ett analysverktyg som kommer att vara centralt i arbetet är kontexten – detta för att den kontext konstverken visas upp i är avgörande för hur de tolkas och vilka associationer de väcker hos betraktaren. Konstverken som analyseras i arbetet kan uppfattas som provocerande just för att de visas upp i vårdmiljöer. Kontexten är alltså essentiell för tolkningen av

konstverken och dess motiv – jag kommer att tolka materialet med utgångspunkten att verken är placerade i en vårdmiljö.

Kontext betyder sammanhang, och en bild behöver inte vara begränsad till en enda kontext – vid analys av bilder måste det tas hänsyn till olika sorters kontext. Sändarkontext innebär det sammanhang eller den miljö som bilden är skapad och utförd i. Mottagarens/betraktarens

kontext kan innebära den inre kontexten. Vid analys av den inre kontexten behandlas hur

grundelement samt del- och helbetydelser har arrangerats och ställts samman i bilden

(Eriksson & Göthlund 2004, 39). Det kan vara avgörande för analysen vilken kontext bilden är framställd i – vilket år, i vilken kultur, och med vilka avsikter. I min analys kommer kontexten att spela stor roll, och fokus kommer att ligga på varför bilderna kan upplevas negativa och provocerande i en vårdkontext.

En potentiell nackdel med semiotisk bildanalys som metod kan vara att det inte finns någon given begreppsapparat och ingen utmejslad modell för hur det ska göras – det är en ständig oenighet bland semiotiker bland olika skolor och modeller (Sonesson, 1992, 9). Eftersom semiotiken är så spretig kan det vara lätt att tappa bort sig bland alla olika skolor och sätt att analysera på. Vid en semiotisk analys är det viktigt att veta var man står – annars kan man tappa sitt spår.

1.6.3 Intervjuer och fotoelicitering

För att uppnå mitt syfte och besvara mina frågeställningar kommer jag även att genomföra intervjuer med personer som arbetar inom vården.

Intervjuerna kommer att vara relativt korta med fem öppna frågeställningar. Respondenterna kommer i studien att vara anonyma, men deras ålder, deras yrkesområde, och hur länge de arbetat inom sjukvården kommer att avslöjas. Detta för att ge transparens för läsaren. Intervjuerna kommer att ha låg grad av strukturering och standardisering – detta innebär att frågorna kommer att vara öppna, och alltså inte med fasta svar, eller ja- och nejfrågor (Patel & Davidsson, 2011, 77).

Under intervjuerna kommer jag även att visa de fem bilder som är objekten för min

bildanalys, för att få deras syn och perspektiv på saken. Frågorna som kommer att ställas till respondenterna är:

1. Tycker du att det ska finnas konst på sjukhus? I så fall vilken typ av konst ska finnas? Vad bör inte finnas med?

2. Tycker du att det finns konst på sjukhus idag som inte borde finnas där? 3. Hur uppfattar du bilden? Vad ser du i den?

4. Hur tror du att en patient/en sjuk person skulle uppfatta bilden? 5. Tycker du att något i bilden är stötande eller obehagligt?

1.6.3.1 Respondenter

De genomförda intervjuerna är tre till antalet och nedan följer en kort presentation av de tre respondenterna:

Respondent 1 är en 67-årig kvinna. Hon arbetade som rehabiliteringsassistent på Centralsjukhuset i Karlstad, och använde konsten på sjukhuset i arbetet för att hjälpa patienterna.

Respondent 2 är en 46-årig kvinna som arbetar på avdelningen för njurmedicin på Centralsjukhuset i Karlstad.

Respondent 3 är en 42-årig man som arbetar på neurologavdelningen på Centralsjukhuset i Karlstad.

Jag valde att kontakta dessa respondenter för intervju då jag ville ha information från personer med olika förförståelse och erfarenheter av konst i vården. Detta för att försöka få ett utsnitt av den allmänna uppfattningen av personalen inom vården. Respondent 1 är konstintresserad, har använt sig utav konsten på Centralsjukhuset i sitt arbete och har arbetat många år inom

sjukvården. Respondent 2 är yngre, och har inte ett utpräglat konstintresse, medan respondent 3 har fokuserat mycket på konsten på den avdelning han arbetar på i sitt arbete.

1.7 Disposition

I kapitel ett har jag redogjort för bakgrunden till mitt arbete, presenterat teoretiska

utgångspunkter, metod, och tidigare forskning. Resterande del av studien kommer att läggas upp på följande sätt.

Kapitel två är resultatdelen av arbetet. Det börjar med en introduktion där jag beskriver hur analysen av varje bild kommer att vara strukturerad. Därefter följer varje verk med en egen rubrik; 2.1, 2.2, och så vidare. Varje bildanalys kommer att bestå av en denotativ och en konnotativ delanalys, och ackompanjeras med kommentarer från respondenterna. Kapitel tre heter ”Tolkning av resultatet”. Där kommer jag att presentera mina tre frågeställningar och besvara dem med de resultat jag har fått från mina analyser och

intervjuerna med respondenterna. Därefter tolkar jag resultatet med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter och den tidigare forskningen som presenterades i kapitlet

2. Resultat

2.1 Resultat av intervjuer och fotoelicitering

Varje intervju tog mellan 15–20 minuter. Först berättade jag om ”Den fulaste tavlan” och mitt forskningsproblem. Jag berättade även att konstverken varit en del av utställningen och att de fått negativt mottagande av bland annat personal inom vården. Efter att de fått se bilden och berättat om sin tolkning berättade jag vad motiveringen till att den borde tas bort var. Sedan avslöjade jag verkets titel och konstnär. Intervjuerna transkriberades omedelbart efteråt, men kommer inte att skrivas ut i sin helhet. Materialet presenteras istället tillsammans med resultatet av mina egna bildanalyser för att ge en större och mer enhetlig bild av vilka betydelsebärande tecken som sjukvårdspersonal och patienter kan se i konstverken. Jag har under undersökningens gång förhållit mig till de forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet satt upp. Viktigast för mig har varit att applicera dem på intervjuerna med respondenterna. Jag har informerat respondenterna om deras uppgift i projektet, och de villkor som gäller för deras deltagande. Respondenterna har även fått bestämma själva om de vill medverka i studien eller inte. De har fått välja själva hur mycket uppgifter om sig själva de vill avslöja – även om inga av respondenterna hade några invändningar om att använda varken namn eller yrke – och jag kommer endast att använda deras utlåtanden och svar i

forskningssyfte. Jag har även informerat respondenterna om att de får ta del av arbetet efteråt om de skulle vilja (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning, 7–14).

2.2 Resultat av bildanalys

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka faktorer i konstverken som utgör mitt material som kan göra att vårdpersonal uppfattar dessa konstverk som opassande och negativa i ett vårdutrymme. Nedan följer mina semiotiska bildanalyser. Först presenteras vårdpersonalens motivering till varför konstverket bör tas bort från deras avdelning, sedan följer analysen på en denotativ nivå och därefter en konnotativ nivå. Respondenternas uttalanden om

konstverken kommer även att presenteras om det är relevant för att komplettera min analys. Konstverken är analyserade med utgångspunkten att den kontext de finns i är en vårdkontext. Allt material för tolkningen består av konstbilder och är tänkta att fungera i ett

2.2.1 ”Bussen” av Thage Nordholm

Motivering

Vårdpersonalen uttryckte följande motivering till varför tavlan borde tas bort i sin serviceanmälan: ”Det är ju dödens buss och den visar en färd mot den sista anhalten.” (Presentationen ”Om Spisrummet”, konstchef Anna Åberg).

Denotativ nivå

gröna. Längst bort på vägen, närmare bergen och horisonten, syns en grön buss. Den ser ut att vara mitt i en sväng, och ser ut att vara en slags Folkvagns-buss.

Konnotativ nivå

Sjukvårdspersonalens motivering till att tavlan borde tas bort från deras avdelning var att bussen avbildad var ”dödens buss” och att den var på väg mot ”den sista anhalten”. Eftersom grusvägen börjar i förgrunden av det plastiska skiktet kan jag som betraktare få känslan av att de står på grusvägen och betraktar bussen när den åker iväg. För en stund uppstår en känsla av att bli ensam kvar, övergiven, om betraktaren sätter sig in i bildjagets perspektiv.

Bussen åker mot solnedgången och mot horisonten, som i slutet av en film när hjälten går in i solnedgången och försvinner. Känslan av att bussen åker bort från betraktaren kan

symbolisera döden, som tar någon de känner till en ny plats. Bussen kan symbolisera

transportmedlet till nya platser – den sista anhalten, exempelvis. Respondent 1 ser inte något negativt i bilden.

[…] Vi har resonerat om det, jag och patienterna, men jag tänker såhär… nere i Europa någonstans, en turistbuss som är ute och åker. De jag har varit där och tittat med har inte haft några negativa tankar om den. (Respondent 1)

2.2.2 ”Ett par röda skor” av Susan Gillhög

Motivering

Vårdpersonalen uttryckte följande motivering till varför tavlan borde tas bort i sin serviceanmälan: ”Drunkningen. Vad har hänt, vems är skorna? (Presentationen ”Om Spisrummet”, konstchef Anna Åberg).

Denotativ nivå

röda. På kanten, uppe på land, står ett par skor. Skosnörena är uppknutna och en av skorna ligger ned. Skorna har en röd nyans på nedre delen, mot sulan till, och en ljusare orange nyans mot skaftet. Skosnörena och det som ser ut att vara innandömet av skorna är gula.

Konnotativ nivå

I bilden finns ett tydligt indexikalt tecken – skorna som verkar vara avsparkade i all hast bredvid en vattenkropp indikerar för mig att något har hänt efteråt, och kanske även innan i bildens tidsrymd. Kanske har skornas ägare hoppat i dammen och drunknat. En vanlig

uppmaning till en person som ska bada med kläder på – och kanske speciellt när de ska rädda någon som kämpar i vattnet och håller på att drunkna – är att ta av sig skorna innan de hoppar i. Detta för att skor blir fyllda av vatten och blir tunga under vattenytan, och drar ned sin ägare och gör det svårare att simma. Vårdpersonalens kommentar ovan kan tolkas som att de är oroliga – varför står skorna där? Vad är det som har hänt som gör att någon sparkat av sig skorna vid vattnet? Inom vården är det inte ovanligt att möta självmord. En person som sett sådana händelser på nära håll kan ha lättare att dra kopplingar till en drunkning när de ser en bild som ”De röda skorna” än någon som inte varit i närheten av företeelsen på samma sätt. Vattnet ser lugnt ut inför mina ögon, som om en lätt bris har legat på det, och inte som att någon nyligen hoppat i och orsakat ett plask – därför kan man anta att det har gått en tid sedan personen som äger skorna eventuellt hoppade i vattnet. Vattnet har även en mörkblå färg, vilket kan vara ett index för storm och dåligt väder. Hade vattnets färg varit ljust blå hade kanske bilden uppfattats på ett annorlunda vis. Ett par tomma skor kan vara en symbol för att någon har lämnat en (Wennergren, 2004, 367).

Vatten kan vara en ambivalent symbol i konstverk – samtidigt som vattnet som symbol kan tolkas som livgivande, källan till allt liv, så är det även det element som dränker och kan döda.

Nej, jag tror inte [att en sjuk person skulle se något negativt i den här bilden]. (Respondent 1)

2.2.3 ”Ett dopp kommer lastat” av Lena Irvall

Motivering

Personalens motivering för att konstverket skulle tas bort var: ”Det känns konstigt att ha en bild av ett dött barn i korridoren.” (Presentationen ”Om Spisrummet”, konstchef Anna Åberg).

Denotativ nivå

Verket är ett collage/blandteknik. I förgrunden i det plastiska skiktet finns en människogestalt som verkar ligga ned med huvudet mot vänster av bilden. Gestalten visas i helkropp.

ovanför det gula huset, till vänster, ser vi en gran. Till höger i bild finns en likadan massa, en ö, men med ett gammeldags skepp placerat ovanpå. Skeppet är brunt med vita segel.

Mittemellan dessa öar finns en björk, som verkar växa i det rutiga fältet. Bilden är beskuren så att trädkronan och lövverket inte syns. Stammen är vit med svarta markeringar och delar sig i två olika grenar mot bildens övre kant. Det finns en himmel på bilden, som är ljust lila, och två berg som sträcker sig från vardera sida som en horisont, med ett mellanrum i mitten, där björken sticker upp. Det finns fem tecken i bilden som liknar snöflingor – de är utspridda, och en är precis ovanför människogestaltens bröst, en är till vänster om människogestaltens huvud, en är under ön med skeppet ovanpå, en är snett höger ovanför det gula huset, och den sista är placerad på den ljuslila himlen, precis ovanför horisonten. Utgår man ifrån teorin om reception av bilder – att avsändaren, konstnären, aldrig kan ha kontroll över hur mottagaren, betraktaren, tolkar verket – så blir det extra tydligt här.

Konnotativ nivå

Vårdpersonalen tolkade den liggande människogestalten som ett dött barn, och det var därför de ville ta bort tavlan från sin avdelning. I bilden finns fem olika tydliga symboler: en gran, en björk, ett hus, ett fartyg och ett barn. Träd, alltså granen och björken, kan stå för många olika saker. Ett träd utan krona, där bara stammen syns, kan innebära en känsla av att ha fastnat i barndomen och uppväxten (Wennergren, 2004, 191). Ett barrträd, som granen, kan stå för manlighet och maskulinitet. Båten kan symbolisera livets färd (Wennergren, 2004, 217). När alla tecken i bilden sammanfogas kan det handla om ett människoliv. En ensam människa i en bild kan stå för ensamhet (Wennergren, 2004, 351). För mig finns inget tydligt budskap eller symbolik i denna bild – jag tolkar inte barnet som dött, utan snarare som helheten som en symbol för något – ett hem, eller ett människoliv.

Barnet ser ut att ligga och sova. I dessa tider så kanske [vårdpersonalen] har sett på TV om den där lilla pojken som flöt i land i Italien. (Respondent 1)

hade den inte haft samma konnotationer, menar respondent 1. Respondent 2 finner också konstverket opassande för vårdmiljö.

Den här skulle säkert också kunna väcka anstöt, han skulle ju kunna vara död där. (Respondent 2).

2.2.4. ”Den lilla hopparen” av Harry Moberg

Motivering

Personalens motivering för att konstverket skulle tas bort var: ”Nej usch! Han ska ju hoppa!” (Presentationen ”Om Spisrummet”, konstchef Anna Åberg).

Denotativ nivå

Verket är en litografi. På bilden syns en smal människogestalt som står på en stor sten i förgrunden i det plastiska skiktet – i bakgrunden syns berg som en horisont.

Verket har titeln ”Den lilla hopparen” och detta tyder på att gestalten i bilden ska hoppa ifrån den höga stenen.

Konnotativ nivå

Positionen påminner mig om en simhoppare som precis hoppar eller gör sig redo för att hoppa från trampolinen. Den bruna färgskalan är genomgående i hela bilden – brunt kan stå för lugn och stillhet. Detta blir en kontrast till människogestaltens uppenbara rörelse. För mig är människogestalten ett tecken för frihet, eller mod. Att våga dyka i även när underlaget inte är uppenbart mjukt. När respondent 1 fick höra att konstverket bemötts negativt när det varit utplacerat i vårdutrymmen sa hon:

Jamen, vadå? Han ska väl dyka i och bada? […] Han är lite smal och mager, men det är ju [Harry Mobergs] figurer alltid. (Respondent 1)

Respondent 2 var av en annan åsikt:

Den känns ju mer som om någon kastar sig ut för någonting. Någon som känner sig lite utsatt, kanske. Jag tror inte att en patient hade uppskattat bilden, den är lite konstig. (Respondent 2)

Respondent 1 och 2 ser skilda saker i konstverket – respondent 1 tycker inte att det ser ut som att gestalten ska hoppa ut för ett berg och begå självmord, medan respondent 2 uttrycker det som sin första tanke vid första anblicken av verket. Respondent 3 ansåg också att ”Den lilla hopparen” var opassande.

Det är klart att om man ser en människogestalt som står på en klippa i ett bergslandskap, det kanske inte alltid är en lämplig bild att sätta upp. Det kan ju väcka vissa associationer för någon som just vill hoppa, som har destruktiva tankar. (Respondent 3)

2.2.5 ”Plötsligt en natt” av Kjell Sundberg

Motivering

Personalen som ville ta bort bilden ansåg att ”[b]ilden påminner om Estonia, den är så otäck och skrämmande”. (Presentationen ”Om Spisrummet”, konstchef Anna Åberg).

Denotativ nivå

Verket är en oljemålning. Bilden föreställer fören på ett stort fartyg. Kölen är svart och överdelen är vit. Den ligger i vattnet och avspeglas också där. Bakom fartyget kan elledningar skymtas – de är vita mot den mörkgrå himlen. Detta gör att det inte verkar troligt att skeppet är ute på havet, utan snarare i en hamn. Det ser ut att vara natt, och fartyget och dess

Konnotativ nivå

Vårdpersonalen ansåg att fartyget på bilden påminner om Estonia, kryssningsfartyget som sjönk i Östersjön 1994, och bragde många människor om livet, däribland många svenskar (Dagens Nyheter, 27/9, 2004). Händelsen har lämnat ett stort avtryck i svensk historia, och kan ha negativa konnotationer för många. En båt kan i ett konstverk vara en symbol för livets färd, och att försöka hålla sig flytande i den (Wennergren, 2004, 218). Min största

konnotation är ett lastfartyg, och jag tänker på en kylig och regnig kväll i en hamn. Det här behöver inte nödvändigtvis vara negativt för mig, utan ger snarare en trivsam känsla. Faktumet att det – enligt färgerna att döma, och även av titeln – är natt i bilden gör att den skulle kunna uppfattas som obehagligare. Den vita båtkroppen tornar upp sig mot den svarta himlen, och får en spöklik framtoning. Respondent 1 och 2 hade samma konnotation – att skeppet var spöklikt, och att det var ett spökfartyg:

Ett spökfartyg som dyker upp i natten, så tänker jag. Det beror ju helt på var den placeras, och hur man resonerar. Betraktaren, och om det är en personal med patienten. [Att ha den hängande på sitt rum är en annan sak]. Nej, där ska man ha lite ljusare och gladare färger, tycker jag. Där ska den nog inte vara, men…

(Respondent 1)

Denna ska kanske inte vara i ett rum, men i en korridor eller vad som helst. I ett personalrum, eller i en korridor. Den ser nästan lite spöklik ut. Mycket symbolik kanske, om man är sjuk. (Respondent 2)

Hos respondenterna är avsaknaden av ”glada” färger i fokus. Färgskalan är mörk, och bilden består av mycket svart. Svart som färg förknippas traditionellt med döden (Biedermann, 1991, 136), och detta kan vara förklaringen till varför det inte anses passande i ett vårdutrymme eller en vårdkontext. Respondent 3 reagerade också på de mörka färgerna. Han tyckte om bilden, men uttryckte att den inte borde hänga i en vårdmiljö.

2.6 Summering

3. Tolkning av resultat

Här kommer de uppgifter jag fått fram av min analys att presenteras och sammanställas. Den första delen som kommer att presenteras är en beskrivande resultatdel, under rubriken ”Svar på frågeställningar”, där de svar jag fått på mina frågeställningar kommer att läggas fram utan tolkning eller analys. För att besvara mina frågeställningar genomförde jag semiotiska

bildanalyser av fem konstverk ur utställningen ”Den fulaste tavlan” och intervjuade personer som arbetar inom vården om deras tolkningar om konstverken. Under rubriken ”Analys av resultatet” kommer resultaten att analyseras och tolkas utifrån mina teoretiska utgångspunkter. De frågeställningar jag sökte svar på var:

1. Vilka symboler och andra betydelseskapande tecken kan urskiljas som viktiga

betydelseskapare i de fem bildkonstverken från utställningen ”Den fulaste tavlan” och i ett vårdsammanhang?

2. Vilka symboler och andra betydelsebärande tecken uppfattar respondenterna i det tolkade materialet?

3. Vilka symboler och motiv kan uppfattas som provocerande och negativa, och i vilken kontext?

Jag kommer att redogöra för svaren på var och en av frågeställningarna under en varsin rubrik.

3.1 Frågeställning 1

Att kartlägga alla betydelsebärande tecken i bilderna skulle ta upp allt för mycket utrymme och alla tecken är inte betydelsefulla för den kontext i vilken min analys är utförd. De

3.1.1 Människogestalter

”Ett dopp kommer lastat” och ”Den lilla hopparen” föreställer båda människogestalter. I båda konstverken är människogestalterna nakna.

3.1.2 Vatten

Vatten återkommer i tre utav motiven – i ”Ett dopp kommer lastat” där en blå massa som kan tolkas som en vattenkropp fyller nästan hela det plastiska skiktet. I ”Ett par röda skor” finns också vatten, och i ”Plötsligt en natt” syns ett fartyg som ligger i vad som verkar vara en hamn, och som även ligger i vatten. Vattnet är således ett tema som kommer igen i materialet som fått ett negativt bemötande hos vårdpersonal.

3.1.3 Färger

Färger och färgkombinationer är betydelsebärande tecken i det plastiska skiktet som spelar stor roll för hur verket tolkas, enligt mina analyser och respondenternas svar. Om ”Plötsligt en natt” sade två av respondenterna exempelvis att de mörka färgerna var det som gjorde

konstverket opassande för att placera på en patients rum, exempelvis. 3.1.4 Landskap

I ”Bussen” visas ett landskap upp. Landskapet kan stå för frihet, och ge en familjär känsla och positiva konnotationer. Även i ”Den lilla hopparen” visas ett landskap upp, men det är snarare ett bergslandskap.

3.1.5 Blommor

3.2 Frågeställning 2

Respondent 1 uppfattade bilderna övergripande positivt – hon har själv arbetat med konsten vid rehabilitering av patienter, och beskriver sig själv som positivt lagd. Hon är dessutom konstintresserad och har en del förförståelse. Respondent 2 uppfattade bilderna övergripande negativt. Angående ”Ett dopp kommer lastat” uttryckte hon ”den här kan nog väcka anstöt” vilken insinuerar att hon kanske inte tycker att konstverket är negativt eller provocerande själv, men vet att det finns personer inom vården som skulle tycka det. Jag kommer nedan att kortfattat presentera varje konstverk med respondenternas kommentarer om dem. Respondent 3 uttryckte att han, eftersom han fått höra bakgrunden till arbetet, kanske letade efter tecken på negativa motiv, men var också i stort sett positivt inställd.

3.2.1 Bussen

Ingen av respondenterna ansåg att ”Bussen” av Thage Nordström var negativ och trodde inte heller att en sjuk person eller en patient skulle uppfatta konstverken så. Respondent 1 och 2 uttryckte att bilden förde tankarna någon annanstans, som att landskapet i verket inte var från Sverige, utan snarare någonstans ute i Europa. Respondent 3 uttryckte att konstverket förde tankarna till den värmländska landsbygden och att de hade snarlika motiv på deras avdelning. Han såg inget negativt i bilden, och trodde inte heller att en patient skulle göra det. Han uttryckte att de hade liknande motiv på sin avdelning, och att de hade försökt att fokusera på landskapsmotiv eftersom de bygger bryggor mellan patient och personal – de kan diskutera om de känner igen landskapet, diskutera minnen och associationer som landskapet ger, och dela med sig av berättelser. Han uttryckte att landskapsmotiv var bra att ha i en vårdmiljö eftersom landskapet är något som de inte får tillgång till eller kan se innanför

sjukhusväggarna. 3.2.2 Ett par röda skor

Respondent 1 ansåg inte att ”Ett par röda skor” av Susan Gillhög var negativ på något vis. Hon tyckte att den var fin, och att näckrosorna i motivet gjorde bilden fin att titta på.

även att hon tycker att det bör vara glada och ljusa färger på sjukhus, och i synnerhet i patienters rum. Ska man utgå från att det är en åsikt som delas av fler inom vårdpersonalen kan man tolka det som att bildens dova färger är avgörande för om motiv uppfattas som negativa eller positiva. Respondent 3 uttryckte även han att skorna antagligen tillhörde ett barn, och undrade vart ägaren kunde hålla hus.

3.2.3 Ett dopp kommer lastat

”Ett dopp kommer lastat” – respondent 1 tyckte att barnet såg ut att sova, men förstod varför motivet kunde väcka anstöt på grund av den kända bilden på en flyktingpojke som flutit i land i Italien efter att hans familj försökt fly över Medelhavet. Respondent 2 uttryckte att

människogestalten i bilden skulle kunna vara död. Hon trodde också att en patient eller sjuk människa skulle uppfatta det som att människogestalten var död, och att det skulle kunna vara jobbigt för en patient att ha den på sitt rum. Respondent 3 uttryckte att man, å ena sidan, kunde se en vilande, njutande människa, men att den också kan tolkas som död. Han kopplade det även till att vattnet i bilden kunde tolkas som att personen på bilden hade drunknat. Det kan vara ambivalensen i konstverkens motiv som gör att de kan upplevas som negativa och problematiska. Det finns inget självklart, verklighetstroget eller enhetligt motiv, utan det kan vara tvetydigt.

3.2.4 Den lilla hopparen

”Den lilla hopparen” av Harry Moberg. Respondent 1 tolkar inte händelsen i bilden som ett självmordsförsök, utan snarare som att gestalten i bilden ska hoppa i vattnet och dyka.

Respondent 2 uttryckte att hennes uppfattning var att gestalten kastar sig ut för någonting, och att den känner sig utsatt. Hon tror också att det skulle kunna vara ett självmord, och tror inte att en patient hade uppskattat att se verket på ett sjukhus. Respondent 3 ansåg att den var uppenbart olämplig, i alla fall inom vissa avdelningar av vården. Den kunde väcka associationer för någon som vill hoppa och som har destruktiva tankar, ansåg han. 3.2.5 Plötsligt en natt

fartyget var spökliknande, att det skulle kunna vara ett spökskepp, men att konstverket var fint och passade på ett sjukhus. De ansåg att kontexten var av stor vikt, det vill säga i vilken sorts rum tavlan skulle hänga i. Respondent 1 och 2 ansåg att ”Plötsligt en natt” skulle vara

opassande att hänga i en patients rum där den vårdas eller sover, men att den skulle passa i en korridor eller ett personalrum. Respondent 2 tyckte att färgerna var dystra och mörka, men hon tyckte om den ändå. Respondent 1 och 2 uttryckte att fartyget är spöklikt, men att den passar på ett sjukhus så länge den inte är i ett rum där patienten spenderar mycket tid – snarare i en korridor, eller ett personalrum. Respondent 3 tyckte den var spännande, men att de mörka färgerna gjorde den opassande och skrämmande i en vårdmiljö.

3.3 Frågeställning 3

Något som respondent 1, 2 och 3 uppfattade som negativt i konst i vårdmiljö var mörka färger – detta är inte ett återkommande tema i konstverken för min analys, endast ”Plötsligt en natt” kan tolkas som ett helt och hållet mörkt konstverk med mestadels mörka färger, men när respondenterna uttryckte att de tyckte att en bild var bra var motiveringen ofta att konstverket bestod av ”glada färger”. ”Glada” färger i det här sammanhanget kan tolkas som ljusa,

kraftfulla färger. Det verkade inte som att motiven var lika viktiga, bara färgerna var ljusa. Det enda konstverket som ingen av respondenterna ansåg var negativ var ”Bussen”. De trodde inte heller att en patient skulle anse den vara negativ. Mörka färger, uttryckte respondent 1 och 2, bör dock inte helt och hållet uteslutas ur vårdutrymmen – allt beror på kontexten. I patienters rum bör färgerna vara starka och ljusa, medan de i korridorer och allmänna utrymmen kan av mörk karaktär.

Teman som återkom i respondenternas tolkningar av bilderna var död och självmord. Även om respondenterna antydde att de inte såg det med ens, så menade de att de tror att annan vårdpersonal kan tänkas tillskriva en del av konstverkens tecken dessa betydelser. De konstverk där självmord eller död nämndes var ”Ett dopp kommer lastat”, ”Den lilla hopparen” och ”De röda skorna”. I ”Ett dopp kommer lastat” nämnde Respondent 2 att det kunde vara ett dött barn. I ”Den lilla hopparen” ansåg Respondent 2 att det såg ut som att gestalten skulle kasta sig ut för någonting, och trodde inte att patienter skulle uppskatta bilden.

och ”Den lilla hopparen”, innehöll mänskliga gestalter, varav båda verkar vara nakna. Hon nämnde inte deras nakenhet, men uttryckte att gestalten i ”Den lilla hopparen” verkade känna sig utsatt, och att gestalten i ”Ett dopp kommer lastat” skulle kunna vara död. Även

respondent 3 uttryckte liknande känslor inför konstverken.

De konstverk som föreställde vatten – ”Ett dopp kommer lastat” och ”Ett par röda skor” – kopplades av respondent 1 och 2 till död. Respondent 2 ansåg att vattnet i ”Ett dopp kommer lastat” gjorde att människogestalten i bilden kunde tolkas som drunknad.

3.4 Resultatet tolkat utifrån teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning I återstoden detta avsnitt kommer jag att tolka resultaten av de semiotiska bildanalyserna av konstverken och respondenternas svar under intervjuerna som genomförts. Min tolkning kommer att genomsyras av de teoretiska utgångspunkter som presenterats i tidigare avsnitt, samt genom avsnitt av tidigare forskning för att komma fram till vilka tecken och motiv inom konst som kan vara problematisk i en vårdmiljö.

Respondenternas åsikter om konstverken har gett flera olika perspektiv: konstverkens färger är av stor vikt, och helst ska färgskalan vara ljus och stark. Konstverkens placering kan avgöra om det är passande i en vårdmiljö eller inte. En tavla kan vara passande i en korridor, men inte i ett vårdrum där patienten vistas under längre tid. I forskningsöversikten presenteras forskning om motivets betydelse av Schweitzer, Giplin & Frampton, där de menar att naturmotiv har en positiv inverkan på patienterna – det konstverk som inte fick några negativa reaktioner från respondenterna var ”Bussen” av Thage Nordholm, där motivet mestadels består av ett grönskande landskap. De ikoniska tecken som respondenterna ansåg var positiva var gröna landskap och blommor. I ”Ett par röda skor” av Susan Gillhög uttryckte två av respondenterna att de tyckte om näckrosorna i bilden.

skornas ägare befinner sig, och varför ägaren inte är med i bilden. Detta kan kopplas till den semiotiska teorin, där en utgångspunkt är att betraktaren försöker fylla i det som fattas i helheten av en bild (Marner, 2009, 15).

Respondenternas positiva synpunkter om ”Bussen” kan kopplas samman med den tidigare forskningen av Schweitzer, Giplin och Frampton – i deras studie om konst och estetik i vården, som presenterats i det tidigare avsnittet om tidigare forskning, kommer de fram till att naturmotiv är det allra bästa att visa upp i form av dekorativ konst i en vårdmiljö. Svaret till att ”De röda skorna”, som innehåller både vatten och växter, trots det tolkas negativt, kan finnas inom semiotisk teori. Inom semiotisk teori läggs fokus på att fylla i helheten av det utsnitt ur en tidsrymd som en bild är (Marner, 2009, 15). I ”Ett par röda skor” får

vårdpersonalen själva fylla i historien om vad som hänt med ägaren till de röda skorna som står vid kanten av en damm utan sin ägare – och drar de från sina egna erfarenheter som personal inom vården färgas detta tänkta händelseförlopp av saker de kanske mött i sitt yrke. Respondent 1 och 2 talade om så kallade ”glada färger” som passande i en vårdmiljö. Detta kan kopplas till studien som jag presenterar i min forskningsöversikt om att patienter föredrar ljusa och klara färger i vården. Samtliga respondenter uttryckte att ett konstverk som inte möter kriterierna ”glada” färger ändå kan vara lämpliga inom vården. Det viktiga är kontexten, i vilken sorts lokal ett verk hänger.

4. Slutsatser

De slutsatser som kan dras av tolkningen av mina resultat är att respondenterna hade liknande åsikter om flera av konstverken och om de olika teman som de presenterar. I analysen av materialet fanns också återkommande symboler och betydelsebärande tecken. De som

återkom var landskap, vatten, blommor, människogestalter och färger. Några av dessa tecken ansågs inte vara negativa hos respondenterna – landskap och blommor var positiva.

motivet eftersom de flesta människor har någon slags erfarenhet av landskap och natur. Detta gör det till ett tacksamt ämne att samtala om, och ger många gånger positiva associationer för patienten.

5. Diskussion av resultatet

Min förhoppning med detta arbete är att det kan belysa ett problemområde inom vårdens konstnärliga gestaltning och erbjuda någon slags ledljus för vilken konst och vilka motiv som kan komma att upplevas som negativ om den placeras i vårdmiljö. De resultat som presenteras av mina analyser och intervjuer är inget objektivt eller universellt, utan snarare ett utsnitt av en mycket större problembild och alla slutsatser kan inte appliceras på alla områden inom vården eller alla vårdmiljöer. Ingen patient eller anställd inom vården är den andre lik, och intervjuerna som genomförts speglar endast respondenternas uppfattningar, även om dessa är formade av att ha arbetat inom vården. De tecken och motiv som beskrivs som negativa eller opassande i detta arbete behöver heller inte vara det för alla patienter eller i alla situationer, men kan kanske skänka en förståelse för vilka tecken som kan ha större benägenhet att väcka upprörda känslor än andra.

Angående intervjuerna och respondenterna hade jag initialt önskat att de hade en större bredd – det vill säga, kanske hade resultatet av intervjuerna varit mer överensstämmande med verkligheten om någon av respondenterna arbetade på annan plats än Centralsjukhuset, eller som inte hade något konstintresse över huvud taget. Av de respondenter som var villiga att ställa upp på intervjuer använde sig två av tre av konst i sitt arbete inom sjukvården. Dessutom finns en problematik i att jag innan berättade bakgrunden till mitt arbete – jag förklarade varför jag valt mitt problemområde, och berättade också om ”Den fulaste tavlan”. Efter att ha hört om detta kan respondenterna ha letat efter negativa symboler och tecken i konstverken, och inte svarat det de hade svarat utan förförståelse. Hade jag fått göra om arbetet hade jag dels haft mer bredd inom respondentgruppen, och även försökt att berätta så lite som möjligt innan intervjun, och istället sparat bakgrunden tills efteråt. Att respondenterna möjligtvis sökte efter negativa tecken i konstverken kan ha påverkat resultatet.

fulaste tavlan” – även om jag hade önskat att det var möjligt att kartlägga om alla verk i utställningen hade något gemensamt drag, och kunnat analysera fler av verken för att få en än större bild av vad som kan vara negativt inom dekorativ konst i vården. Kanske hade det även varit fördelaktigt att analysera fler objekt då det blir svårt att se något samband, mönster eller ett större genomgående tema i konstverken, eftersom de är så få och av varierande motiv och tekniker.

Referenser

Tryckta källor

Intervjuer

Intervju med respondent 1, 12 maj 2017 Intervju med respondent 2, 16 maj 2017 Intervju med respondent 3, 31 maj 2017

Elektroniska källor

Dagens Nyheter, 27/9, 2004. ”Tio år med Estonia”. [Hämtad 2017-06-01]

”Den fulaste tavlan”, Landstinget i Värmlands hemsida: http://www.liv.se/Om-Landstinget-i- Varmland/Konst/Konsthall-Spisrummet/Provocerande-verk/ [Hämtad 2017-06-01]

Grape Vilding, Christina, Osika, Walter, Theorell, Thöres, Kowalski, Jan, Hallqvist, Johan, & Bojner Horwitz, Eva, 2015. “The Culture Palette – a randomized intervention study for

women with burnout symptoms in Sweden”. Publicerad i: British Journal of Medical Practitioners, juni 2015. Volym 8, nummer 2 [Hämtad 2017-05-30]

”Konstsamlingen”, Landstinget i Värmlands hemsida: http://www.liv.se/Om-Landstinget-i- Varmland/Konst/Konstsamlingen/ [Hämtad 2017-06-01]

Marner, Anders. 2009. ”Upplevelse, tolkning, analys och samtal – bildsemiotiskt perspektiv på teori och metod i bildbetraktande”. Tilde, rapport nr. 12, 2009. Institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet [Hämtad 2017-04-15]

Rose, Gillian 2006. Visual Methodologies. [Hämtad 2017-06-08]

Sigurdsson, Ola, Priebe, Gunilla, Sager, Morten, Bernhardsson, Katharina & Brodén, Daniel 2014. Kultur och hälsa, ett vidgat perspektiv. [Elektronisk resurs]

Schweitzer, Marc, Giplin, Laura & Frampton, Susan. 2004. Healing Spaces: Elements of

environmental Design That Make an Impact on Health. Publicerad i The Journal of

Ulrich, Roger S 2014. The Role of the Physical Environment in the Hospital of the 21st

Century: A Once in a Lifetime Opportunity [Hämtad 2017-05-05]

Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. [Hämtad 2017-06-13]

Wik, Annika (2015). Konsten att vara specifik – om konst i vården. Stockholms läns landstings kulturförvaltning. [Hämtad 2017-05-05]

Wikström, B.M. (2003). Health professionals’ experience of paintings as a conversation

instrument: a communication strategy at a nursing home in Sweden. Applied Nursing Research, 16(3) [Hämtad 2017-05-07]

Åberg, Anna. 2016. Om Spisrummet. PowerPointpresentation. [Hämtad 2017-05-14] I författarens ägo.

Tryckta källor och anförd litteratur

Biedermann, Hans 1991. Symbollexikonet. Stockholm: Forum

Bjursell, Gunnar & Vahlne Westerhäll, Lotta (red.) 2008. Kulturen och hälsan – essäer om

sambandet mellan kulturens yttringar och hälsans tillstånd. Stockholm: Santérus förlag

Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette 2004. Möten med bilder. Lund: Studentlitteratur Hansson, Hasse (red.) 2006. Seendets språk – exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling

och semiotisk teori. Lund: Studentlitteratur

Patel, Runa & Davidsson, Bo 2011. Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

Sonesson, Göran 1992. Bildbetydelser – inledning till semiotiken som vetenskap. Lund: Studentlitteratur

Wennergren, Kristina 2004. Tolka bilder för hemmabruk och professionellt terapiarbete. Finland: Gummerus Printing

Wikström, Britt-Maj 2003. Estetik och omvårdnad. Lund: Studentlitteratur

Bildförteckning

Thage Nordström, Bussen, okänt år. Litografi, okänd storlek. Foto: Anna Åberg Susan Gillhög, Ett par röda skor, okänt år. Litografi, okänd storlek. Foto: Anna Åberg Lena Irvall, Ett dopp kommer lastat, okänt år. Collage, blandsteknik, okänd storlek. Foto: Anna Åberg