Spelmissbruk i socialtjänstlagen
En studie om socialarbetares syn på spelmissbruk och implementeringen av en ny lag
Författare: Dimitris Guta Pantazakos & Devor Stoianov
Handledare: Johan Billsten Examinator: Torbjörn Forkby Termin: VT20
Ämne: Uppsats och projektplan Nivå: Kandidatexamen
Kurskod: 2SA610
Examensarbete
Tackord
Vi vill rikta vårt största och viktigaste tack till de personer som ställt upp på att delta i dessa intervjuer. Deras erfarenheter inom fältet har gett oss ny kunskap, dessutom utöver vad som framkommer i denna uppsats.
Ett speciellt tack till vår handledare Johan Billsten för stöd, för att du svarat på frågor och för tålamodet då skrivandet dragit ut på tiden.
Tack Marie Eriksson som korrekturläst all vår text och gett kloka idéer.
Utan er hade denna studie inte varit möjlig att utföra!
Abstract
In January 2018 a new social law took effect in Sweden. The new law included gambling addiction as an area of responsibility for the Swedish social workers. Because the law is relatively new there is not a lot of studies about how the Swedish workers perceive gambling addiction. The aim of this study is therefore to understand how the social workers from different communes in Sweden perceive gambling addiction, and to find out if implementation of the law has succeeded and what the amendment has brought. The methods used in this study was qualitative e-mail interviews and a qualitative interview via Zoom. The results of this study showed that the social workers have a lack of knowledge concerning gambling addiction.
Another result was that the communes had implemented the new law by offering treatments and financial support.
Keywords: Gambling addiction, social workers, Social stratification, Stigmatization, alcohol- and substance abuse.
Innehållsförteckning
1 Inledning ...5
1.1 Problembakgrund ...5
1.2 Problemformulering ...7
1.3 Syfte ...8
1.4 Avgränsningar ...8
1.5 Disposition ...8
2 Definitioner...9
2.1 Spelmissbruk ...9
2.2 DSM-5 kriterierna för spelmissbruk ... 10
3 Forskningsöversikt ... 11
3.1 Allmänt om spelmissbruk ... 11
3.2 Socialarbetarnas perspektiv ... 12
3.3 Spelproblem i Sverige ... 14
3.4 Konklusion av tidigare forskning ... 16
4 Metod och teori ... 16
4.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter ... 16
4.2 Teoretiska utgångspunkter ... 17
4.2.1 Stigma ... 17
4.2.2 Social stratifiering ... 19
4.3 Tillvägagångssätt ... 20
4.4 Urvalsprocessen ... 22
4.5 Kriterier för bedömning av kvalitativa undersökningar ... 22
4.5.1 Trovärdighet ... 22
4.5.2 Överförbarhet ... 23
4.5.3 Pålitlighet ... 23
4.5.4 Möjlighet att styrka och konfirmera... 23
4.6 Analysprocessen ... 24
4.7 Forskningsetiska överväganden ... 24
4.8 Arbetsfördelning ... 26
5 Analys och resultat ... 27
5.1 Beskrivningar av spelmissbruk ... 27
5.1.1 Till följd av propositionen ... 27
5.1.2 Hur socialarbetare uppfattar spelmissbruk ... 28
5.1.3 Socialarbetare om spelmissbruk som fenomen och socialt problem... 29
5.1.4 Socialarbetare om konsekvenser av spelmissbruk ... 31
5.1.5 Spelmissbruk som samhällsfenomen ... 32
5.2 En ny lag ... 32
5.3 Spelmissbruk i framtiden... 35
6 Diskussion ... 36
7 Källförteckning ... 42
8 Bilagor ... 45
8.1 Informationsbrev ... 45
8.2 Intervjufrågor ... 46
8.3. Socialstyrelsens rekommendationer ... 47
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
Den nionde februari 2017 överlämnade regeringen proposition 2016/17:85, Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk, till riksdagen. Propositionen föreslår ändringar av den befintliga Socialtjänstlagen och delar av dess innehåll. Intentionen med propositionen är att adressera en redan befintlig målgrupp som ännu inte omfattas av socialtjänstlagen och som föreslås bli inkluderad i lagstiftningen. Propositionen föreslår att spelmissbruk ska likställas med andra former av missbruk som redan omfattas av socialtjänstlagen, såsom narkotika- eller alkoholmissbruk. Tanken är att de paragrafer som nämner dessa former av missbruk även ska inkludera de som lider av spelmissbruk (Prop. 2016/17:85, ss.1, 27). De föreslagna ändringarna berör 3 kap. 7 §, 5 kap. 1 och 9 a §§ Socialtjänstlagen och handlar om att även inkludera personer som lider av spelmissbruk. Propositionen föreslår nya lydelser, bland annat att kommuners socialnämnder aktivt ska vara verksamma i bekämpandet, även förebyggande, av spelmissbruk bland unga och barn. Vidare i och med likställandet införa krav om samarbete mellan hälso- och sjukvård och kommun. Detta krav på samarbete ska även inkludera personer som lider av spelmissbruk (Prop. 2016/17:85, ss.1, 6–7).
Spelmissbruk är ett folkhälsoproblem i Sverige. Vad som kan definieras som ett folkhälsoproblem är; ett problem som kan bidra till allvarliga påföljder för en persons hälsa, ekonomiska situation och sociala tillstånd samtidigt som det krävs att minst en procent av befolkningen lider av detta problem (Folkhälsomyndigheten, 2014). Folkhälsomyndigheten presenterade 2016 siffror med förankring i Swelogs prevalensstudie[1], vilken visar att problem med spel om pengar drabbat cirka två procent av den svenska befolkningen i åldrarna 16–84 år.
Beteendet hos en person som lider av spelmissbruk kan karaktäriseras av; abstinens, lögner för att dölja spelande, uppoffringar av relationer eller att leda till ekonomiskt beroende av andra för att finansiera sitt missbruk, för att nämna några. Spelmissbruk har även samband med ångest, depressioner, självmordstankar och ett spelberoende aktiverar hjärnans belöningssystem precis som ett substans- eller alkoholberoende (Prop. 2016/17:85, ss. 11, 16). Regeringen är bekymrad över dessa siffror och de konsekvenser som spelmissbruk kan föra med sig för individen, hens närstående och samhället i stort. Vidare uttrycker regeringen en oro för att denna grupp med denna form av problematik, ”faller mellan stolarna” och inte får det stöd eller den vård de behöver, då spelmissbruk inte inkluderas i kommunernas ansvar och inte heller regleras av något krav på koordination mellan huvudmän (Prop. 2016/17:85, s. 9).
Utbredningen av personer som lider av spelmissbruk i Sverige, rör sig om cirka 135 000 drabbade personer varav 35 000 är kvinnor. I jämförelse med Swelogs befolkningsstudie som gjordes mellan 2008–2009 visar en ökning av internetspelande, ökningar av spelande hos medelålderskvinnor och även att personer med allvarliga spelproblem har ökat. Ungefär rör det sig om 31 000 personer som lider av allvarliga spelproblem (Folkhälsomyndigheten 2014, 2016; Prop. 2016/17:85, ss. 12–13, 17). I propositionen framgår det vidare att spelmissbruk är vanligare hos redan utsatta grupper. Exempel på detta kan röra sig om personer som tillhör etniska minoriteter, låginkomsttagare, narkotikaanvändare, personer med låg socioekonomisk status med flera. I siffror rör det sig om cirka 320 000 personer som har en förhöjd risk att få problem med spel om pengar (Folkhälsomyndigheten 2016; Prop. 2016/17:85, ss.15, 17).
Omfattningen av personer med spelmissbruk tyder på att det föreligger ett behandlingsbehov, men att det är svårt att veta i vilken utsträckning då det enbart är cirka fem procent av de med spelproblematik som söker vård för det (Folkhälsomyndigheten 2016; Prop. 2016/17:85, s., 17).
Regeringen nämner i propositionen att det inte är en omöjlighet att socialtjänsten redan varit i kontakt med personer som lidit av spelmissbruk. Missbruk och beroenden har en benägenhet att utgöra risker för ett vidare utvecklande av fler typer av missbruk. Vidare nämns det att kommunen kan varit i kontakt med denna grupp klienter, fast gällande andra behov som möjligen kan ha bottnat i spelproblematik, exempelvis skuldsanering eller ekonomiskt bistånd.
Av denna anledning bör socialnämndens skyldighet utvidgas och förtydligas för att på så vis använda socialtjänstens kompetens inom förebyggande arbete, rådgivning, utredning och psykosocial behandling även när det kommer till klienter som har spelmissbruk (Prop.
2016/17:85, ss. 26–29).
Resultatet av propositionen blev en ändring av socialtjänstlagen och den vann laga kraft den första januari 2018.
[1] Swelogs är en förkortning av på”Swedish Longitude Gambling Study” vilket är en befolkningsstudie refererad till i propositionen. Studien genomfördes under hösten 2015 fram till april 2016 av folkhälsomyndigheten.
Studien innefattade intervjuer på 9420 personer mellan 16–84 år i Sverige. Studien hade en svarsfrekvens på 52 procent. (Prop. 2016/17:85, s. 11).
1.2 Problemformulering
Spelmissbruk har relevans för socialt arbete eftersom utbredningen av spelmissbruk i Sverige är stor och de negativa sociala konsekvenserna som spelmissbruk medför är många. Detta utgör också grunden för lagändringen av Socialtjänstlagen. De negativa konsekvenser som argumenteras för i förarbetet belyses även i tidigare forskning i ämnet. En studie från 2002 redovisar en större grad av mentala hälsoproblem bland personer med spelproblematik, stress i samband med spelande vilken leder till hjärtsjukdomar och även att spelmissbruk kan leda till andra former av missbruk som narkotika- eller alkoholmissbruk (Potenza et al, 2002).
Termen ”spelmissbruk” är relativt ny. Speldiskursen i Sverige har ändrats med tiden. Den har gått från att spel om pengar varit förbjudet och betraktats som omoraliskt till att idag blivit allmänt accepterat med närmast ett oändligt utbud av aktörer. Spel om pengar är idag lättillgänglig via exempelvis nätkasinon. Problemet har också fått en större uppmärksamhet bland behandlare då fler söker hjälp för sitt spelande (Binde, 2013; Ihrfors, 2007). Även en gräns har dragits för vad som anses som normalt kontra så kallat excessivt spelande. Under det senare 1900-talet bildades uttrycket ”spelmissbruk” för att begreppsligöra det excessiva spelandet och kategorisera spelaren in i fack gemensamt med alkohol och narkotikamissbrukare. På så vis synliggörs en ny form av utanförskap och ett nytt socialt problem (Ihrfors, 2007). Spelmissbruk är även belagt med en känsla av skam och stigma likt det med andra missbruk (Dabrowska, Moskalewicz & Wieczorek, 2017). Detta stigma utgör ett hinder för personen som lider av spelmissbruk att söka behandling tillsammans med strukturella hinder som behandlingstillgänglighet och infrastruktur (Wieczorek och Dabrowska, 2018).
Sverige har på nationell nivå en fragmenterad tillgänglighet av stöd och behandling för spelmissbruk (Forsström och Samuelsson, 2018). Förändringen av socialtjänstlagen adresserar detta genom att kommuner får ansvar för personer som lider utav spelmissbruk. Ämnet är dock tämligen outforskat och kunskap saknas om implementeringen av denna lagändring har införlivats och i så fall vad lagändringen har medfört. Det är även svårt att hitta tidigare forskning om hur socialarbetare i Sverige uppfattar spelmissbruk. Att utforska ämnet vidare har således vetenskaplig relevans, särskilt när förarbetet/propositionen till lagändringen menar att spelmissbruk går att likställa med alkohol och -narkotikamissbruk.
Med denna studie har vi för avsikt att undersöka dessa kunskapsluckor och belysa hur socialarbetare runt om i Sverige uppfattar och tar sig an en relativt ny klientgrupp och lag.
1.3 Syfte
Syftet med följande studie är att förstå hur socialarbetare uppfattar spelmissbruk, i relation till implementeringen av socialtjänstlagen samt vad de anser att lagändringen har medfört.
Frågeställningarna som ska besvaras är därmed:
• Hur uppfattar socialarbetare spelmissbruk?
• Har lagen implementerats och vad anser socialarbetarna att lagen har medfört?
1.4 Avgränsningar
Med hänsyn till begränsningar i tid och resurser har vi valt kvalitativa intervjuer via mail som datainsamlingsmetod. Valet av datainsamlingsmetod gjordes även med hänsyn till Covid-19 pandemin, som begränsar möjligheten att genomföra fysiska intervjuer. Vidare har vi valt att endast fokusera på socialarbetarnas perspektiv då fler perspektiv inte hade rymts inom den givna tidsramen. Vi hade idé om att intervjua människor med spelmissbruk men på grund av forskningsetiska skäl var det inte möjligt. Då de är en grupp människor som kan anses vara utsatt ska de i största möjliga mån inte bli föremål för mänsklig forskning, särskilt inte när undersökningen är ett arbete av studenter på grundnivå. Av den anledningen valde vi att i stället bedriva forskningen på socialarbetare som inte är lika utsatta (Vetenskapsrådet, 2020). Vi anser att socialarbetarna är mindre utsatta eftersom de förfogar över maktmedel som kan påverka en klients situation.
1.5 Disposition
Arbetet börjar med ett inledningskapitel. Under detta kapitel skriver vi om problembakgrunden där vi ramar in spelmissbruket och den nya lagändringen. Vidare har vi gått in på arbetets problemformulering där vi tar upp vad det finns för kunskapslucka inom ämnet spelmissbruk.
Utifrån problemformuleringen har vi sedan formulerat ett syfte för denna studie och vilka frågeställningar det är som vi vill få besvarade. I nästa delkapitel avgränsar vi vår studie.
Kapitlet därefter tar upp hur vi i denna studie definierar socialarbetare och spelmissbruk då de är två nyckelbegrepp. Sedan kommer kapitlet om tidigare forskning där vi presenterar forskning inom ämnet spelmissbruk som är relevant för att uppfylla studiens syfte och besvara frågeställningarna. Fortsättningsvis kommer metoden där det skrivs om metodval, tillvägagångssätt, urvalsprocess, reliabilitet och validitet, analysprocessen samt arbetsfördelningen. Efter metoden kommer teorikapitlet som innefattar beskrivningar av stigmateorin, sociala stratifieringen och makro-, meso- och mikronivåerna. Sedan följer resultat och analysdelen, där resultatet analyseras utifrån den tidigare forskningen och teorierna. Efter
analysen dras sedan slutsatser och en diskussion förs kring det som studien kommit fram till.
Avslutningsvis finns källförteckningen och bilagorna.
2 Definitioner
2.1 Spelmissbruk
Det finns en hel del olika begrepp när det kommer till spel om pengar. Det finns inget uttalat gemensamt begrepp för fenomenet utan istället flera begrepp som har olika betydelser och innebörder och används olika beroende på situationen. För att ge tydlighet i det hela presenteras de begrepp nedan med beskrivningar, som grundar sig på Socialstyrelsen och Folkhälsomyndighetens förklaring och användning av termerna.
Spelproblem är ett begrepp som inte är någon psykiatrisk diagnos. Det är ett begrepp som ofta används för att beskriva när personen har en okontrollerbarhet i sitt spelande och denna leder till märkbara konsekvenser för personen. Termen spelproblem inrymmer personer med mindre omfattande problem hela vägen till de som uppfyller kriterierna för Hasarspelssyndrom vilket förklaras nedan. Detta begrepp används ofta i forskningssammanhang.
Problemspelande är en benämning som innefattar personer som har en förhöjd risk att utveckla ett spelproblem och även de som har ett spelproblem. Denna term används flitigt i befolkningsstudier som genomförs av exempelvis Folkhälsomyndigheten.
Spelmissbruk är ett begrepp som vanligtvis används för att belysa de negativa sociala konsekvenserna som problem med spel om pengar kan leda till. Termen har ingen uttalad definition men används som begrepp i Socialtjänstlagen.
Spelberoende används för att återge det negativa medicinska och biologiska aspekterna.
Spelberoende innebär att problematiken är allvarlig nog för att det ska kunna röra sig om ett kliniskt beroende.
Hasardspelsyndrom är ett begrepp som används i den psykiatriska diagnosmanualen DSM-5.
Manualen består av nio kriterier varav fyra måste vara uppfyllda för att diagnosen hasardspelsyndrom ska kunna ställas. Ju fler av kriterierna som uppfylls desto allvarligare anses beroendet vara. Ett uppnått hasardspelsyndrom innebär att spelproblematiken är så pass svårartad att det kan handla om ett kliniskt beroende (Folkhälsomyndigheten, 2017;
Socialstyrelsen, 2018).
För att undvika begreppsförvirring genom att blanda samtliga termer, kommer vi i vår studie att använda oss av begreppet Spelmissbruk. Begreppet kommer i vår studie att verka som ett samlingsnamn för den beskrivna problematiken spel om pengar. Den främsta anledningen till
att vi väljer att använda oss av just begreppet spelmissbruk beror på att det är den termen som används i den nya socialtjänstlagen.
2.2 DSM-5 kriterierna för spelmissbruk
DSM, Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders, är en av dem mest omfattande systemen för kategorisering av psykiatriska tillstånd eller sjukdomar. Numret “5” står för att det är den femte upplagan av diagnosmanualen vilken publicerades 2013. För att diagnosticeras med hasardspelsyndrom (spel om pengar) enligt diagnosmanualen DSM 5 ska man uppfylla 4 av 9 kriterier. Ju fler kriterier som blir uppfyllda desto större grad av allvarlighet kring hasardspelsyndromet. Kriterierna är:
1. Upptagenhet. Personen tänker ständigt på spel, till exempel är upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur man kan skaffa pengar att spela med.
2. Tolerans. Personen behöver spela med större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.
3. Kontrollförlust. Personen har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp sitt spelande.
4. Abstinens. Personen blir rastlös eller irriterad vid försök att begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
5. Flykt. Personen spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.
6. Jagar förluster. Personen återvänder en annan dag för att vinna tillbaka bortspelade pengar.
7. Lögner. Personen ljuger för anhöriga, terapeuter eller andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.
8. Sociala konsekvenser. Personen har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av sitt spelande.
9. Ekonomiskt beroende. Personen förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk krissituation som uppstått på grund av spelandet (Folkhälsomyndigheten, 2017).
3 Forskningsöversikt
3.1 Allmänt om spelmissbruk
Problemspelande om pengar kan enligt Potenza et al (2002) definieras som att en person riskerar något av värde i hopp om att tjäna något av högre värde. Forskarna i studien anser att spel om pengar är en laglig aktivitet som kan vara väldigt beroendeframkallande. Samtidigt som majoriteten av befolkningen har kontroll över sitt spelande finns det en grupp av människor som inte kan kontrollera sitt spelande. Dessa individer uppfyller på så sätt kriterierna för ett spelmissbruk. Potenza et al. (2002) tar upp tio punkter som visar på att någon lider av ett spelmissbruk om fem av dessa punkter uppfylls. Det finns få studier som systematiskt undersökt korrelationen mellan just spel om pengar och hälsa. Befintlig forskning stödjer uppfattningen om att vissa spelproblem är associerandet med icke spelrelaterade hälsoproblem. Potenza et al.
(2002) har därför gjort en undersökning vars syfte varit att belysa relationen mellan spelbeteende och substansmissbruk, samt granska data angående hälsan och behandlingsalternativ för problemspelare. Studien visade att det finns likheter mellan spelmissbruk och substansmissbruk. En likhet är att individer med spelmissbruk eller substansmissbruk förnekar att de har något problem och minskar rapporterandet om deras destruktiva beteende över tid, utan någon formell intervention. Vidare visar studiens resultat på en högre grad av mentala hälsoproblem och ökade hälsorisker bland problemspelare.
I St. Luis universitet gjordes en studie som jämförde personer som led av spelmissbruk med icke-spelare, där det framkom att personer som lider av spelmissbruk löper högre risk för depression, schizofreni, kroppssyndrom och antisocial personlighetsstörning. Exempel på hälsorisker är hjärtsjukdomar som orsakas av stress, men även att det kan bidra till andra former av missbruk för problemspelaren. Personer med grovt spelmissbruk har dessutom en hög risk för självmordsförsök. Forskarna menar dock att det finns data som tyder på att spelandet även kan ha positiva effekter. Genom spel om pengar görs enligt Potenza et al. (2002) riskutvärderingar och beslutsfattanden av spelaren, och detta förfarande har relevans i flera aspekter av vardagslivet. De interventioner som visat sig vara mest effektiva för personer som lider av spelmissbruk är kognitiv beteendeterapi (KBT) och motiverande samtal (MI) (Potenza et al., 2002).
I en forskningsstudie av Wieczorek och Dabrowska (2018) undersöktes vilka faktorer som får personer med spelproblem att genomgå behandling. Studien fokuserade på vilken drivkraft det är som triggar igång viljan att ändra sitt beteende. Resultat av studien visar att det finns både
interna och externa drivkrafter. En av de interna drivkrafterna är individens självreflektion i kombination med skuldkänslor. Bland de externa motiven är det press från närstående, ekonomiska problem, juridiska problem, somatiska och mentala problem. Valet av behandling görs av problemspelaren eller någon nära familjemedlem. Vad som påverkar valet av behandlingsklinik är tillgängligheten, såsom distans och tillgängliga tider för behandling.
Kvaliteten på infrastrukturen, försäkrad anonymitet och behandlarens erfarenheter är andra aspekter som påverkar individens val av behandlingsklinik. Barriärer som kan uppstå när en individ söker behandling är både orsakade av individens känslor och övertygelser, och strukturella hinder som behandlingserbjudande, infrastruktur, personal och terapiprogram (Wieczorek och Dabrowska, 2018).
I en tidigare studie av samma forskare Dabrowska, Moskalewicz och Wieczorek (2017) jämförs de olika barriärerna som personer som lider av spelmissbruk upplevt med de hinder som alkoholmissbrukare eller substansmissbrukare upplevt inför deras behandlingar. Forskningens resultat visar att båda grupperna upplevde stigmatisering som ett hinder för behandling. Känslan av stigma och skam är de barriärer som är vanligast inom de båda grupperna, substansmissbrukare och personer som lider av spelmissbruk. Något som vidare har uppmärksammats i studien är distinktionen mellan stigmatiseringens art och allvarlighetsgraden beroende på typen av hjälp som erbjuds. Inom den psykiatriska sektorn är ökad rädsla för stigma kopplad till risken för identifiering med psykiskt sjuka människor. En annan typ av hjälp som anklagats för att upprätthålla olika stereotyper finns inom välfärdssektorn. Användningen av denna typ av tjänster innebär inte bara en stigmatisering av att vara ”den missbrukande personen” utan även stigma som livsförlorare (Dabrowska, Moskalewicz & Wieczorek, 2017).
3.2 Socialarbetarnas perspektiv
En forskningsstudie av Forsström och Samuelsson (2018) lyfter fram vilka utmaningar och utvecklingsbehov som finns angående utbudet av stöd och behandling för människor med spelproblem. Ändamålet var att skapa sig en bild och förståelse av situationen på spelbehandlingsfältet innan ändringarna i lagstiftningen trädde i kraft. Studien kom bland annat fram till att utbudet av tillgängliga stöd- och behandlingsinsatser för spelandet är fragmenterad på en nationell nivå. Respondenterna i studien konstaterar att behandling finns tillgänglig framför allt i storstäderna. Vidare kom studien fram till att det finns ett behov av tydligare ansvarsfördelning och samverkan mellan kommunen och landstinget. De intervjuade i studien problematiserade dessutom den manualbaserade KBT-orienterade behandlingen som rekommenderas i Socialstyrelsens kunskapsstöd. Det finns ett behov av mer integrerad
behandling med skräddarsydda interventioner för att kunna hantera mer komplex problematik påpekar de intervjuade (Forsström och Samuelsson, 2018). På liknande sätt menar Heiskanen och Egerer (2019) att begreppsliggörandet av spelberoendet härstammat från psykologiska och medicinska kategoriseringar. Detta har bidragit till att den rekommenderade behandlingen har varit KBT eller MI. Kategoriseringarna tenderar att försumma de finansiella problemen individen och familjen har, samt stödet för deras finansiella återhämtande (Heiskanen och Egerer, 2019). Vidare påpekade flera av de intervjuade i Forsström och Samuelsson (2018) studie bristen på kunskap bland personal inom bland annat socialtjänsten. Det har förekommit olika utbildningsinsatser för att höja kompetensen hos personal inom kommunerna. Trots det finns det inte tillräckligt med behandlingsprogram i Sverige. Några förklaringar som forskarna tar upp är avsaknaden av resurser eller att behandlarna inte haft mandat att bedriva behandling inom sin verksamhet. Ytterligare en förklaring är att patient-/klientunderlaget varit för litet för att få kontinuitet i behandlingsarbetet. Dessutom lyfte de intervjuade i studien att det finns behov av att uppmärksamma spelproblem. Spelproblemen sågs av de intervjuade som ett problem som liknar alkohol eller narkotika. Oftast refererade respondenterna till hjärnans belöningssystem och att det förändrats genom att en person spelat överdrivet (Forsström och Samuelsson, 2018).
I England gjordes en studie med syftet att undersöka socialarbetares kunskap om vuxna personer som lider av spelmissbruk. Deltagarna i studien var medvetna om att spel om pengar kan upplevas som lockande och välkomnande av klienter. Socialarbetarna hade stött på klienter med egen spelproblematik, men även de som drabbats som en konsekvens av närståendes spelande. Generellt sett erkände socialarbetarna att de har begränsad kunskap om spelmissbruk.
Kunskapsbristen berodde på att ämnet inte tagits upp på utbildningar, träning, riktlinjer och professionella utvecklingsaktiviteter (Bramley, Norrie & Manthorpe, 2019).
Ett av de nordiska länderna som gjort framsteg i sin forskning om spelmissbruk utifrån socialarbetarnas perspektiv är Finland. Heiskanen och Egerer (2019) intervjuade socialförvaltningschefer i syfte att undersöka hur spelmissbruket begreppsliggörs av dem och vilka interventioner för spelmissbruket de anser vara praktiskt genomförbara.
Socialförvaltningscheferna beskrev spelmissbruk som ett socialt och strukturellt fenomen. De finska klinternas motiv för att spela om pengar ansåg cheferna och socialarbetarna grunda sig i ekonomisk ojämlikhet och pressen att försöka passa in i konsumtionssamhället. Vidare berättade cheferna att socialtjänstinsatserna som fanns tillgängliga för problemspelare var ekonomisk assistans och mer kontrollerande metoder (Heiskanen och Egerer, 2019). Exempel
på de ekonomiska insatserna de erbjöd var försörjningsstöd och lån från socialtjänsten. Ett exempel på en mer kontrollerad metod är att socialarbetaren har och kontroll över individens ekonomi. Dock påpekade socialarbetarna att de var försiktiga med att bevilja försörjningsstöd då det kan leda till att personen som lider av spelmissbruk spelar bort pengarna (Heiskanen &
Egerer, 2019).
3.3 Spelproblem i Sverige
År 2015 gjorde Swelogs en prevalensstudie vars syfte var att ge en aktuell bild av hur spelandet, betydelsen av spelproblem, kopplingen till andra livsstilsfrågor och hur spelandet har förändrats sedan den longitudinella studien genomfördes. Hösten 2018 gjordes en uppföljning av 2015 års studie som visar bland annat på att andelen som spelar är oförändrad, med de som spelar gör det inte lika ofta. Däremot har speldeltagandet i onlinespel ökat från 18% (2015) till 21%
(2018), där också en högre andel personer med problemspelande spelar. Det har även skett en kraftig ökning av andelen problemspelande bland de som spelat på poker- och spelautomater eller kasinospel mellan åren 2015 och 2018; spelautomater eller kasinospel (9%-15%) samt poker (11%-19%). Samtidigt ökar problemspelandet för de grupper som spelar på spelautomater, kasinospel (23%-30%) och poker online (19%-26%). Det uppskattas att 60%
procent av de som spelar på spelautomater eller kasinospel varje månad har ett problemspelande. Beräkningar visar att 70% av pengarna som satsas på poker, spelautomater eller kasinospel kommer från personer med ett problemspelande (Swelogs 2018).
Bindes (2013) studie ger en överblick av den svenska hasardspelens kulturhistoria, kommersialiseringen av hasardspelen och forskningen om spelproblematiken. Binde (2013) konstaterar att den moderna spelhistorien i Sverige började år 1897, efter närmast 40 år av totalt spelförbud. Fram till år 1980 var hasardspelsmarknaden dominerad av statligt ägda eller statligt kontrollerade företag. Sedan började successivt fler aktörer komma in på spelmarknaden, på grund av en avreglering av spelmarknaden. Numera är majoriteten av spelföretagen online där vem som helst med en dator eller mobiltelefon kan spela om pengar. Däremot var det inte förrän på 1990-talet som det moderna konceptet problemspelande uppstod. Idag ses överdrivet spelande som ett relativt vanligt psykosocialt problem i Sverige. I och med att problemspelandet ökar med nya riskfyllda former av spel exempelvis internetpoker, blir problemet mer uppmärksammat hos behandlarna eftersom antalet hjälpsökande ökar. Dock visar studier att individer med spelmissbruk som varit bosatta i storstäder haft god tillgång till behandling och stöd, medan de som bor i småstäder och på landsbygden inte haft samma möjligheter att få
hjälp. Människor med spelmissbruk som lever i småstäder har istället fått hjälpa sig själva genom information om behandling de funnit på internet, vilket oftast varit KBT. I stora drag har behandling av spelmissbruk skett med KBT och MI som behandlingsmetoder (Binde, 2013).
Ihrfors (2007) avhandling undersöker Sveriges politiska speldiskurs genom att analysera regeringens officiella rapporter från 1895 till 2006 utifrån Foucaults maktteori. Tidigare har hasardspel varit olagliga och rentav betraktats som omoraliska av staten. Med tiden har det fördömande synsättet ersatts med en allmän och uttalad acceptans av spelandet. Det är inte längre politiskt korrekt att ifrågasätta det moraliska i att spela, eftersom alla anses själva få bestämma hur de vill använda sin tid och pengar – det är individens ensak och inte statens.
Samtidigt menar Ihrfors att det vore ett självbedrägeri att tro att det inte fortfarande finns en fördömande moralism kring spelandet. Lagarna disciplinerar folket genom att både misstänkliggöra spelverksamheten och sätta gränser för vad som anses normalt och onormalt spelande. Normaliseringen och lagstiftningen går hand i hand för att anpassa individen till samhället (Ihrfors, 2007).
Vidare tar Ihrfors (2007) upp benämningen överdrivet spelande som ger folket en förståelse för att det finns en gräns för hur mycket spelande samhället accepterar. Gränsen anges inte i kronor eller antalet timmar, men det finns en osynlig odefinierad gräns för det som anses vara det normala spelandet. Kännedomen om att vissa inte kan begränsa sitt spelande har en normaliserande verkan genom sin utestängande funktion. Under 1900-talets sista decennier skapades begreppet spelmissbruk. Missbruk definieras som att använda något på ett ändamålsvidrigt, olämpligt eller att bruka något omåttligt. Införandet av begreppet missbruk i speldiskursen är ett sätt att placera spelaren i de missbrukandes gemenskap tillsammans med alkoholmissbrukare och narkotikamissbrukare. Dessutom är det ett sätt att klassificera fram ett nytt utanförskap och samtidigt ett nytt innanförskap (normala). Genom att kategorisera in något som missbruk klandras individen. Mer konkret hamnar en individ som är som lider av spelmissbruk utanför samhällsgemenskapen medan en annan individ som spelar kontrollerat fortfarande befinner sig inom samhällsramarna. Det är individens eget ansvar att kontrollera sitt spelande. Tidigare har det varit samhällets/statens skyldighet att skydda sina medborgare från det omoraliska spelandet medan det idag är individen själv som måste skydda sig från att inte hamna i missbruk. Här är normaliseringspraktiker såsom psykologer, socialarbetare myndigheter och missbruksorganisationer till individens hjälp. För att personen som lider av spelmissbruk ska bli
”normal” igen och återanpassas till samhällets normer bidrar de med behandlingshem, telefonstöd,
informationsbroschyrer och spelberoendeforskning. Alla dessa praktiker hjälper dessutom till att skapa och befästa utanförskapet, det onormala (Ihrfors, 2007).
3.4 Konklusion av tidigare forskning
Sammanfattningsvis kan den tidigare forskningen om…kategoriseras in i tre olika teman:
allmänt om spelmissbruk, socialarbetarnas perspektiv och spelproblem i Sverige. I det första temat har forskningen lyft fram allvarliga konsekvenser som ett spelmissbruk kan leda till.
Vidare att det finns både interna och externa drivkrafter till att en person som lider av spelmissbruk väljer att ingå behandling, samtidigt som personer som lider av spelmissbruk kan uppleva att det finns interna och externa barriärer inför behandling. I det andra temat visade forskningen att behandlingar för personer som lider av spelmissbruk var vanligare i stora kommuner än i små. Dessutom att socialarbetarna ansåg att det behövs mer individanpassade behandlingar än manualbaserade KBT behandlingar. I den sista tematiseringen tyder forskningen på att andelen av befolkningen som spelar i Sverige är oförändrad, men att speltagandet i onlinespel ökat. Dessutom framträder att speldiskursen i Sveriges politik ändrat sig över tid från ett samhällsansvar till ett mer individuellt ansvar.
4 Metod och teori
4.1 Vetenskapsteoretiska utgångspunkter
Studien utgår ifrån en hermeneutisk vetenskapsteori. Hermeneutik har sitt ursprung från det grekiska ordet Hermeneuein, vilket innebär ”tolka”. Åtskilt från naturvetenskapen, vars uppgift är att förklara naturen, utgör hermeneutiken den humanvetenskapliga grunden och använder förståelse istället för förklaring som metod. Basen för förståelse utgörs av människans ”inre upplevda erfarenheter”. Dessa inre upplevda erfarenheter är endast tillgängliga för tolkning förutsatt att de manifesterar sig genom livsyttringar (uttryck för människors inre upplevelser).
Livsyttringar kan framträda genom exempelvis texter eller handlingar. Genom att tolka dessa livsyttringar, kan förståelse om människans mening uppnås. En viktig del att ta i beräkning är att livsyttringar sker i olika kontexter och en medvetenhet om detta krävs för att kunna ge en korrekt tolkning. Vidare sker tolkningen av det empiriska materialet genom att forskaren själv har en ”inre upplevd erfarenhet”. Denna erfarenhet påverkar tolkningen av… och i sin tur förståelsen. Detta gör att hermeneutiken inte gör anspråk på att förmedla en objektiv sanning utan förespråkar att sanningen snarare är subjektiv. Utöver den egna inre upplevda erfarenheten har tolkaren en förförståelse kring det som undersöks. Den kan exempelvis bestå av kunskap från tidigare forskning. Denna förförståelse jämförs sedan med tillkommen empiri vilken
utmanar förförståelsen med ny information. Det kan resultera i att förförståelsen korrigeras, skapar en ny mening och kunskap, samt att nya frågor kan födas. Den hermeneutiska cirkeln med denna förklaring kan enligt teoretikern Diltheys simplifieras genom; Upplevelse – uttryck – tolkning -upplevelse (Thomassen, 2007).
Anledningen till valet av hermeneutik som vetenskapsteoretisk ansats beror på vår studies metod och empiriinsamling. Studiens material har inhämtats genom strukturerade kvalitativa intervjuer över mejl. Svaren på våra intervjufrågor har erhållits via text. Text betraktas som uttryck för en livsyttring som enligt hermeneutiken behöver tolkas för att kunna bidra till forskarens förståelse. Svaren från intervjufrågorna speglar enligt hermeneutiken, den intervjuades inre upplevelser i sammanhanget. Därmed kan svaren ge oss förståelse för hur socialsekreterare inom missbruksenheter upplever spelmissbruk i dennes kommun. Vid all kommunikation finns det en risk för att missförstånd kan ske. Tolkning är ett effektivt sätt att kunna minimera missförstånd och på så vis gynna en korrekt tolkning av empirin (Thomassen, 2007). Därmed ansåg vi att hermeneutik en relevant vetenskapsteoretisk ansats för vår studie.
Tolkningen har kunnat ge oss förståelsen för att kunna nå vårt syfte och besvara våra frågeställningar.
4.2 Teoretiska utgångspunkter
4.2.1 Stigma
Under det antika Grekland skapades termen stigma som var ett uttryck för kroppsliga tecken som indikerade något ovanligt eller nedsättande i en persons moraliska status. Dessa tecknen brändes in i kroppen för att markera att bäraren var exempelvis en slav, en brottsling eller en utstött person som man måste undvika. I dagsläget används termen på liknande sätt, men avser själva eländet snarare än dess kroppsliga kännetecken (Goffman 2014). I den tidigare forskningen framkom det i Ihrfors (2007) och Dabrowska, Moskalewicz och Wieczorek (2017) studier att socialtjänsten hade en tendens att stigmatisera personer med spelmissbruk. Därav valde vi att tolka intervjupersonernas svar utifrån begreppet stigma, för att undersöka om stigmatisering av personer med spelmissbruk förekommer bland socialarbetare.
Goffman (2014) menar att en individs identitet är uppdelad i två delar. Ena delen kallar han för virtuell (skenbar) social identitet. Det är den karaktären andra människor tillskriver hen via deras intryck. Den andra delen är faktisk (actual) social identitet, vilket är den kategori och egenskaper som individen faktiskt visar sig vara. Ett konkret exempel är om en främling befinner sig i vår närvaro. Då kan vi möjligtvis uppmärksamma att hen har någon egenskap
som gör att hen inte passar in i den kategorin där hen inplaceras, till exempel med någon mindre önskvärd egenskap. Utifrån denna tankeprocess reduceras hen i vårt medvetande, från en
”normal” människa till en ”utstött” människa. En sådan så kallad stämpling kännetecknas som ett stigma eftersom det anses ha en vanhedrande effekt för den person som drabbas av den. Det finns dessutom en speciell diskrepans mellan virtuell och faktiskt identitet. Det är inte alla dåliga egenskaper som berörs av detta, utan endast de som inte passar med våra samhällsnormer för hur en viss typ av individ bör vara (Goffman 2014).
Vidare påpekar Goffman (2014) att termen stigma har ett dubbelt perspektiv. Om den stigmatiserade individen förutsätter att det som skiljer hen från andra redan är bekant eller uppenbart, kallas hens situation misskrediterad. Om hen tar för givet att omgivningen inte känner till saken eller omedelbart lägger märke till den kallas det misskreditabel. Enligt Goffman (2014) finns det tre olika typer av stigma. Det första är kroppsliga missbildningar av skilda slag. Det andra är olika ”fläckar” på den personliga karaktären, till exempel psykiska rubbningar, fängelsevistelse och missbruk. Det tredje är så kallade stambetingade stigman, som förs vidare från generation till generation. Detta kan handla om exempelvis etnicitet, nationalitet eller religion (Goffman 2014).
Stigmat består av två ytterligheter; den där ingen i den drabbade personens omgivning känner till stigmat och den där alla känner till det. Goffman (2014) argumenterar dock för att dessa inte berör en större andel av de stigmatiserade. Det ena argumentet är att stigmatiserade individer som exempelvis kategoriseras som missbrukare, tjuvar, homosexuella etcetera döljer sitt stigma i möte med vissa personer som inte accepterar egenskaperna, medan hen systematiskt kan blotta sig för andra personer som är likasinnade. Det andra argumentet är att en individ skulle kunna hålla ett mindre märkbart stigma hemligt. Hen märker däremot att intima relationer med andra människor i vårt samhälle fastställs genom ömsesidiga bekännelser av osynliga brister, vilket får hen att antingen låta den andra ta del av hens situation, eller också känna skam över att hen inte vågar det. Å andra sidan är nästan allt som är ytterst hemligt ändå bekant för någon, vilket gör det svårt att passera obemärkt (Goffman, 2014).
4.2.2 Social stratifiering
Social stratifiering är en teori inom sociologin som beskriver ett komplext samhälles hierarkiska struktur. Denna struktur delar upp människorna i skikt genom att indela dem i klasser, kaster eller andra typer av strata. Hierarkin är vertikal och resurserna i denna ordning är ojämnt fördelade. De högst upp i hierarkin har mer resurser medan dessa blir mindre ju längre ner i hierarkin en person befinner sig. Vad som bestämmer vilka resurser som är önskvärda i ett samhälle skiftar med tiden, men ett konkret exempel på en resurs kan vara pengar. Pengar är en resurs som kan ge en individ makten att påverka sin egen tillvaro, men även andras. Mer inkomst och pengar är även förknippat med klass, en högre status eller samhällsposition.
Evertsson & Magnusson (2014) liknar denna ojämlika fördelning av resurser i ett samhälle med ett hotell, där varje våning utgör ett steg i den hierarkiska trappan. Högst upp i hotellet finns taksviterna och längst ner källarrummen. Taksviterna vilka är mer åtråvärda, är större till yta vilket gör att det finns färre av dem. Det symboliserar den ojämna fördelningen. Förutom resurser i form av ekonomiska medel finns det andra faktorer som påverkar vart en individ hamnar någonstans i stratifieringen.
Ett sätt att belysa detta på är genom Bourdieus fältteori där summan av det symboliska kapitalet placerar en person olika högt i stratifieringen. Det symboliska kapitalet består av ett kulturellt kapital, vilket exempelvis kan vara utbildning, ett socialt kapital, vilket kan handla om släktskap och sociala kontakter, och tillslut ett ekonomiskt kapital (Evertsson & Magnusson, 2014;
Lindgren, 2015;). Det samlade värdet av kapitalen placerar en individ någonstans i stratifieringen. Med det sagt kan en person exempelvis p.g.a. släktskap födas in i en viss samhällsklass, eller klättra i trappan genom att förvärva en bra utbildning och vidare tjäna mer pengar. Ett samhälle kan var mer eller mindre låst och variera när det gäller möjligheterna att göra en ”klassresa”. Med klassresa menas att byta position i stratifieringen. I Sverige har vi till exempel gratis utbildning på universitet vilket ger individer från en lägre samhällsklass formell möjlighet att kunna utbilda sig högre och på så vis få mer resurser och inflytande. På det viset är den sociala stratifieringen i Sverige mindre låst. Däremot kan det på samma vis exempelvis hindra personer att göra en sådan här klassresa i USA där utbildning är avgiftsbelagd. Utöver exemplet med utbildning finns det fler teorier om vad som upprätthåller och låser stratifieringen. Enligt Marxismen handlar det om olikheter i ägandet. Borgarklassen cementerar sin position i hierarkin genom att exploatera proletariatet till exempel genom att betala låga
löner. Det leder i sin tur att gapet mellan klasserna återskapas eller blir större i samhället (Fors, 2012).
Varför social stratifikation är en intressant teori när det kommer till studerandet av våra frågeställningar beror på argumentering i förarbetet till ändringen av socialtjänstlagen.
Argumentet grundar sig på att det finns en koppling mellan utsatta grupper och spelmissbruk.
Att personer med låg socioekonomisk status, lägre utbildning, föräldrar med dåliga spelvanor och tillhörande av en etnisk minoritet, för att nämna några faktorer, kan kopplas till en förhöjd risk att hamna i spelmissbruk (Prop. 2016/17:85). Dessa är exempel på mindre önskvärda kapital vilka kan placera en individ längre ner i stratifikationen. Vidare har även tidigare forskning av Heiskanen och Egerer (2019) visat att socialarbetare i Finland anser att en strävan att införskaffa pengar är en motivation som bidrar till att personer spelar om pengar. Som tidigare nämnt är pengar en resurs som kan placera en person högre I stratifikationen. Således är det intressant att undersöka om socialarbetarna i vår studie kopplar spelmissbruk till social stratifiering och stödjer tidigare forskning och argumentation i förarbetet.
4.3 Tillvägagångssätt
Studiens forskningsfrågor fokuserar på hur socialarbetare vars verksamhet och arbetsuppgifter styrs av socialtjänstlagen upplever spelmissbruket, om den nya socialtjänstlagen har implementerats i Sverige och vad socialarbetarna anser att den har medfört. För att kunna få fram tidigare forskning som är relevant för vårt syfte och frågeställningar har vi använt oss av LNU:s databas på UB. Databasen är uppdelad i olika ämnesguider, vi valde att söka inom områdena ”socialt arbete & socialpsykologi” och ”sociologi ”. De databaser som kom upp och som vi använde oss utav var social services abstract, sociological abstracts, PsycINFO, LIBRIS och SwePub. Sökorden vi använt oss utav för att få fram tidigare forskning är ”Social Worker”
”Sweden”, ”Gambling addiction”, Gambling, spelmissbruk, spelberoende, problemspelare, socialarbetare och Sverige. För att avgränsa sökningen ytterligare filtrerade vi den till att endast omfatta ”Peer Reviewed” artiklar.
Då detta arbete hade som mål att undersöka socialarbetarnas perspektiv på spelmissbruk har kvalitativa strukturerade mejlintervjuer använts som datainsamlingsmetod. Det innebär att datainsamlingen skett genom datormedierad kommunikation, där deltagarna blivit intervjuade genom mejl. En intervju är en interaktion mellan intervjuaren och deltagaren. En strukturerad intervju har ett detaljerat manus för denna interaktion, där forskaren har ett frågeformulär med alla frågor som ska ställas (Yin, 2013). Detta frågeformulär har mejlats ut till socialarbetare.
Vid ett senare skede kunde dessutom följdfrågor ha mejlats, om några av intervjupersonernas svar behövde förtydligas eller utvecklas.
Anledningen till valet av mailintervjuer som datainsamlingsmetod var flera. Den ena var att få en bred geografisk spridning mellan intervjupersoner från stora och små kommuner. Detta möjliggjordes genom att vi använde mejlintervjuer, då vi inte fysiskt behövde närvara runt om i landet. En annan fördel är att mejlintervjuer enligt Salmon (2015) kan reducera eller eliminera de begränsningar som gör en fysisk intervju opraktisk. En sådan begräsning var bland annat Covid-19, där närkontakt med andra personer avrådes. En annan begränsning är att många professionella personer inte har tillräckligt med tid för fysiska intervjuer. Det gäller även oss som har haft begränsat med tid för att samla in empiri, vilket ytterligare motiverar vår användning av mejlintervjuer. Vidare kan det upplevas mindre stressande och lämpligare eftersom respondenterna kan svara på frågorna hemma eller på sin arbetsplats. Detta kan leda till att deltagarna känner sig mer avslappnade då de intervjuas på en trygg plats. Det kan i sin tur resultera till att deltagarna blir mer villiga att diskutera känsligare och personliga ämnen (Salmon, 2015).
Kritiker mot mejlintervjuer menar att forskarna måste kunna observera den intervjuade genom hela intervjuperioden. De menar att det endast är genom att träffas i fysiska möten som det går att observera all verbal och icke-verbal kommunikation. Det som kan tala emot detta tillvägagångssätt är att en oerfaren intervjuare kan missa att ställa rätt följdfrågor eller visa tecken på nervositet vilket kan påverka kvalitén på intervjuerna (Salmon, 2015). Vi har reflekterat över denna kritik och ansåg att vår brist på erfarenhet av att genomföra intervjuer och den risk som föreligger att försumma intervjuernas kvalité, vägde tyngre än att kunna observera icke-verbal kommunikation.
En av tio intervjupersoner blev intervjuad via nätet genom kommunikationsverktyget ”Zoom”
på grund av eget önskemål. Vi upplevde att denna intervjuform gav utförligare svar och mer material. Dock var det mer tidskrävande. I den här intervjun tillskillnad från mejlintervjuerna, hade vi kontakt med respondenten. Enligt David & Sutton (2016) kan vår roll som forskare kunnat haft en påverkan på intervjupersonens känsla och sinnesstämning inför intervjusituationen. I sin tur kan detta ha lett till att det påverkat intervjupersonens svar. För att göra intervjun på bästa möjliga sätt var det därför viktigt att först och främst hitta en tid som passade intervjupersonen. Då Zoomintervjun skedde genom nätet befann sig intervjupersonen i sitt hem, vilket kan ha haft en lugnande och trygghetsskapande effekt för intervjupersonen (David & Sutton, 2016).
4.4 Urvalsprocessen
Termen urval innebär att ett visst antal personer företräder en grupp, när inte alla inom gruppen går att undersöka. De personer som sedan väljs ut för att ingå i studien betraktas som så kallade stickprov (David & Sutton, 2016). För att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar krävdes det att vi avgränsade vårt urval till personer som arbetar med spelmissbruk och den nya socialtjänstlagen. Därför föll valet på socialsekreterare som arbetar på missbruksenheter. På grund av dålig respons från denna urvalsgrupp utvidgade vi urvalet till att inkludera även socialarbetare som arbetar med denna klientgrupp i olika kommuner under socialtjänstlagen.
Ett sådant urval kallas för selektivt urval eftersom vi väljer vilka människor som vi anser lämpar sig för studien (David & Sutton, 2016). För att skulle få ökad överförbarhet i studien har socialarbetarna som deltagit i studien en geografisk spridning i Sverige mellan både stora, mellanstora och små kommuner. Stickprovet blev på så vis jämnt fördelat över landet och med varierande kommunstorlekar. Det gav en bättre representation av Sverige som helhet. Ännu en reflektion över den geografiska spridningen var att socialtjänster styrs av olika kommunala förtroendevalda politiker. Det ger en stor variation mellan diskurser och kommunala politiska inriktningar och intressen, vilket i sin tur kan bidra till en varierande syn på spelmissbruk kommuner emellan.
Respondenterna i vår studie bestod av tio socialarbetare verksamma inom olika områden. En gemensam nämnare är att de arbetar med personer med spelmissbruk under socialtjänstlagen.
Respondenterna har varierad utbildning, erfarenhet, ålder och kön. Vidare kommer de från stora, mellanstora och små kommuner.
4.5 Kriterier för bedömning av kvalitativa undersökningar
När det kom till frågan om reliabilitet och validitet inom kvalitativ forskning förhåller sig Gubas och Lincoln (1994, se Bryman 2018) tveksamma rörande en direkt tillämpning av reliabilitets- och validitetskriterier. Anledningen är att kriterierna förutsätter att det går att uppnå en enda och absolut bild av den sociala verkligheten, realismen. Därav föreslår de alternativa kriterier för bedömning av kvalitativ forskning, där tillförlitlighet och äkthet är de två huvudsakliga kriterierna. Eftersom vår studie utgick från en kvalitativ metod valde vi att utgå från Gubas och Lincoln (1994) kriterier.
4.5.1 Trovärdighet
I och med att det kan finnas flera olika beskrivningar av en social verklighet, är det viktigt att forskarens beskrivning är acceptabel i andra människors ögon (Bryman 2018). Eftersom vår studie utgick från en hermeneutisk vetenskapsteori har de intervjuade socialsekreterarnas svar
tolkats, begripliggjorts och tematiserats. För att våra tolkningar av intervjupersonernas svar skulle vara trovärdiga har vi stämt av med de intervjupersoner vars svar vi ansett varit svårtolkade och klargjort om vi hade uppfattat deras svar på ett korrekt sätt. På så sätt fick vi en bekräftelse av att vi uppfattat deras verklighet på ett korrekt sätt. Detta tillvägagångssättet kallas även för respondentvalidering (Bryman 2018). Likaså stärker den tidigare forskningen vi använt oss av trovärdigheten då den är baserad på ”Peer Review”-granskade artiklar och avhandlingar.
4.5.2 Överförbarhet
I vår studie deltog totalt tio intervjupersoner. Då våra intervjupersoner består av en liten grupp individer med vissa gemensamma egenskaper, fokuserade vi på det kontextuellt unika och på meningen hos den aspekt av den sociala verkligheten som studerats. Det innebar således att vi strävade efter djup och inte bredd, vilket också är orsaken till att vi valde att ha öppna intervjufrågor och inte slutna (Bryman 2018). För att uppnå överförbarhet producerade vi det som Geertz (1973a se Bryman 2018) kallar för ”täta beskrivningar” av de detaljer som ingår i en kultur, i vårt fall spelmissbruket. På så sätt förser vår studie andra personer med en databas där de själva kan bedöma hur pass överförbar resultaten är till en annan miljö (Lincoln & Cuba 1985 se Bryman 2018). På liknande sätt beskriver Yin (2013) och kallar det för den analytiska generaliseringsprocessen, vilket består av två steg. I det första steget visade vi hur studiens resultat går att koppla till olika begrepp och teoretiska konstruktioner. I det andra steget diskuterade vi hur studiens resultat kan bidra till en bättre förståelse av vissa begrepp.
4.5.3 Pålitlighet
För att kunna bedöma vår studies pålitlighet har vi utgått från bland annat Guba och Lincoln (1994 se Bryman 2018) som menar att forskare behöver anta ett granskande synsätt. För att kunna uppnå detta kriterium har vi varit transparanta genom att skapa en fullständig och tillgänglig presentation för läsaren av alla faser i forskningsprocessen. Vi har redogjort för studiens forskningsfrågor, urval av intervjupersoner och intervjufrågorna. Bryman (2018) skriver sedan att pålitligheten kan stärkas ytterligare genom kollegial granskning där kollegor bedömer kvaliteten på de procedurer som valts och hur de har tillämpats. Denna studie har kritiskt granskats av våra opponenter och handledare, där vi i efterhand korrigerat den kritik vår studie mottagit (Bryman 2018).
4.5.4 Möjlighet att styrka och konfirmera
Detta kriterium innebär att vi som forskare är medvetna om att det inte går att få någon fullständig objektivitet i samhällelig forskning. Detta har vi varit väl medvetna om då studien
utförts utifrån en hermeneutisk ansats som betonar att forskning just handlar om tolkningar.
Intervjupersonernas svar har tolkats med hjälp av teorier, begrepp och tidigare forskning för att därmed nå förståelse och ny kunskap. Detta utrymme för tolkning gör det svårt att kunna tillförsäkra fullständig reliabilitet. Dessutom har vi strävat efter att i största möjliga mån inte låta våra egna värderingar eller teoretiska inriktningar påverka studiens slutsatser (Bryman 2018).
4.6 Analysprocessen
Datainsamlingen har analyserats utifrån Yin (2013) modell för kvalitativ innehållsanalys, vilken består av 5 faser. Den första fasen kallas för sammanställningsfasen. I denna fas sammanställde vi intervjupersonernas svar och strukturerade upp det på ett systematiskt.
Dessutom läste vi datainsamlingen ett flertal gånger för att bli förtrogna med materialet. Den andra fasen var demontering av empiri. I den här fasen kodade vi vår empiriinsamling för att metodologiskt röra oss mot en högre begreppslig nivå. Kodningen i denna fas bestod av initial kodning och sedan kategorikodning. Intervjupersonernas svar innehöll flera olika åsikter, förklaringar och synsätt. Genom den initiala kodningen sammanfattade vi huvudbudskapet i varje intervjupersons svar. Utifrån den initiala kodningen skapade vi sedan kategoriseringar, där liknande svar samlades under samma kategori och olikartade under separata kategorier. I den tredjefasen som är remonteringsfasen observerade vi de större grupperingarna och upptäckte ett bredare mönster i materialet, så kallade begrepp och teman. Detta kan skådas i presentationen av vårt resultat där vi har strukturerat materialet under tematiserade underrubriker exempelvis ”Hur Socialarbetare uppfattar spelmissbruk”. I dessa teman kan det även skådas kategorikodningar som vi har gjort och begrepp som uppkommit ur kategoriseringarna, exempelvis att socialarbetarna har en gemensam uppfattning av spelmissbruk som ett substansfritt missbruk. Där ”substansfritt missbruk” i detta fallet är begreppet som uppkommit under kodningen. Vi har även använt oss av citat som genom analys valts ut för att representera ett bredare mönster i materialet. Denna typen av uppställning kallar Yin (2013) för hierarkisk, vilket kan uppfattas som en uppställning av koder från första upp till fjärde graden (teman och begrepp). I den fjärde fasen, tolkningsfasen, tolkar vi den remonterade data och datauppställningen utifrån vår mening. Efter tolkningsfasen kommer slutsatsfasen (Yin 2013).
4.7 Forskningsetiska överväganden
Forskaren har det yttersta ansvaret för att hens studie håller en hög kvalitet och att den är etisk (Vetenskaps Rådet, 2020). En stor del av vår studie bygger på tidigare forskning som består av
”peer review” artiklar och avhandlingar. Att materialet som används är ”peer reviewed” innebär att det är granskat och antaget av det vetenskapliga samhället (Vetenskaps Rådet, 2019). Vidare kommer vi sträva efter en god forskningssed genom att följa Vetenskapsrådets generella forskarregler exempelvis att vår forskning skall vara ärlig, vår metod redovisad och resultatet från vår forskning skall vara vårt eget, för att nämna några (Vetenskapsrådet, 2017).
I studien har datainsamlingen skett genom kvalitativa strukturerade intervjuer via e-mail.
Personerna som är av intresse att intervjuas är socialarbetare som är verksamma inom spelmissbruk. Forskning med människor måste etikprövas och ska baseras på mänskliga rättigheter, friheter och respekt (Vetenskapsrådet, 2020). Grundläggande för att upprätthålla detta är exempelvis genom att samtycke ska finnas och att delaktighet kan avbrytas vid önskan.
Detta står tydligt i vårt informationsbrev (iBid). Utsatta grupper ska alltid undvikas att vara mål för mänsklig forskning om samma forskning går att utföras på en mindre utsatt grupp. Vi har reflekterat kring detta och vår tilltänkta målgrupp för intervjuerna. Vi anser att socialarbetare inom spelmissbruk sitter i en maktposition till skillnad från klienter och därav inte är att räknas som en utsatt grupp. Det blir på så vis etiskt acceptabelt att intervjua denna målgrupp dock förutsatt att de forskningsetiska principerna tillämpas.
De forskningsetiska principerna består utav fyra huvudkrav som nedan presenteras och reflekteras över även hur vi har tillämpat dessa i vår studie.
Informationskravet, vilken ställer krav på att informera deltagarna i vår studie om vad de har för roll i studien samt vilka villkor som avser deras deltagande. En relativ fråga som uppstår med detta; är hur mycket information behövs för att den medverkande ska anses vara informerad? Och hur mycket bör nämnas om studiens mål för att inte påverka deltagaren? Vi har reflekterat över dessa frågor och vid intresse skickat ut ett informationsmail med tillkommande intervjufrågor. Informationsbrevet har innehållit en beskrivning av forskningsuppgiftens syfte, vilken institution vi studerar vid, en beskrivning av studiens upplägg och deltagarens roll i studien. Våra kontaktuppgifter står utskrivna. I informationsbrevet står det även utskrivet att deltagandet är frivilligt och att informationen endast kommer att brukas för studiens syfte. Även informeras deltagarna att intervjumaterialet kommer att förstöras efter studien är färdigställd. Vi har informerat att studien handlar om spelmissbruk och den nya lagen men inte förklarat det i detalj för att minimera påverkan.
Samtyckeskravet, vilket kräver ett samtycke från de som ska intervjuas. Vi har i vår studie säkerställt detta krav genom att vi tillfrågade personer i ett mail där informationsbrevet och
intervjufrågor tillkom. I det initiala mejlet skrev vi att deltagandet är frivilligt och att det kan avbrytas närsomhelst. Detta står även tydligt i informationsbrevet. Genom att betona det vid två tillfällen och att personerna har skickat svar på våra frågor i de fall som de ville medverka, visar på en vilja av fritt deltagande och där av även samtycke.
Vi strävade efter att deltagarna ska vara väl medvetna om vad de samtycker till och ett sätt att säkerställa detta var genom att ge dem betänketid. I intressemejlen och även informationsbrevet vi skickade ut gav vi en veckas betänketid. Detta anser vi som en rimlig tid att betänka deras medverkande.
Konfidentialitetskravet, vilket är ett krav på att känsliga uppgifter om intervjupersonerna ska förbli konfidentiella och arkiveras på ett vis att inte oberättigade kan ta del av dessa uppgifter.
Redovisning av resultat sker utan att personuppgifter röjs om individuella deltagare. I dagens samhälle är datorintrång eller IT-relaterade brott inte ovanliga och för att kunna upprätthålla detta krav har intervjumaterialet förvarats på kodlåsta USB-stickor. Intervjumaterialet kommer efter studien att förstöras. Vidare har vi inte namngett varken deltagare eller kommunerna de arbetar i när vi presenterade vårt resultat, även detta för att skydda deltagarnas anonymitet.
Nyttjandekravet, vilket förklarar att uppgifterna från intervjuerna endast kommer att brukas för studiens syfte och även att data ska förstöras efter avslutad studie (Vetenskaps Rådet, u.å.).
Detta framkommer i informationsbrevet som vi skickat ut till intervjupersonerna.
Utöver principerna har vi varit medvetna och försiktiga att benämna personer som lider av spelmissbruk som ”spelmissbrukare”. Detta för att inte egenskapsreducera personer som lider av detta till att enbart ses som en spelmissbrukare. Vi har vidare reflekterat etiskt kring att kategorisera människor under termen spelmissbruk. Att kategorisera människor är oetiskt men det krävs för att kunna få kunskap om ämnet och synliggöra det sociala problemet.
Vidare har vi erbjudit respondenterna en slutlig version av vår uppsats när den är sammanställd.
En del av våra respondenter ville ta del av den och till dom kommer vi även att skicka ut uppsatsen till när den är sammanställd.
4.8 Arbetsfördelning
Dimitris har skrivit om dispositionen, tidigare forskning, tillvägagångssättet, analysprocessen och teorin om stigma, arbetsfördelningen samt hållit i den 50 minuter långa Zoomintervjun.
Devor har skrivit problembakgrund, problemformulering, etiska överväganden, vetenskapsteoretiska bakgrunden, teorin om social stratifiering och definitionen om
spelmissbruk. Tillsammans har vi skrivit syftet och frågeställningen, avgränsningarna, urvalsprocessen, validitet och reliabilitet och definitionerna. Dessutom har vi skrivit analys och resultatdelen, slutsatserna samt diskussions kapitlet. Vi har även kodat och tematiserat materialet tillsammans. Samarbetet har gått till på så sätt att vi kommunicerat genom programmet Zoom, samtidigt som vi haft gemensamma dokument på både Google Drive och Word Office online. Genom att använda oss av dessa program har vi hållit oss uppdaterade och skrivit med varandra i realtid. Varför vi valde att skriva om de specifika delarna tillsammans har att göra med att vi ansett att ett samarbete lett till en mer djupgående text. Den individuella arbetsfördelningen har gjorts efter individuella önskemål men även utifrån strävan efter en så jämnfördelning som möjligt. Vidare har vi båda lästs varandras individuella delar och gett konstruktiv kritik och har på så sätt varit delaktiga i utformningen av hela arbetet.
5 Analys och resultat
5.1 Beskrivningar av spelmissbruk
5.1.1 Till följd av propositionen
Produkten av förarbetet resulterade i en ändring av socialtjänstlagen och närmare bestämt tre paragrafer i socialtjänstlagen vilka tidigare berört missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel. Dessa paragrafer innefattar sedan januari 2018 nu även spelmissbruk. De berörda paragraferna och deras nya lydelser är numera:
”Kap 3 7 § Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnden ska även arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar.”
” Kap 5 1 §Socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Socialnämnden ska även arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar.”
”Kap 5 9 a § Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.”
För att kommunen ska kunna bemöta och ansvara för det nya klientelet fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utforma ett kunskapsstöd för behandling av personer med spelmissbruk. Kunskapsstödets mål var att utforma rekommendationer vilka ska fungera som
