Fyraåringar och sexåringars uppfattning om människokroppens inre organ och matens väg genom kroppen

Kroppsuppfattning

Fyraåringar och sexåringars uppfattning om människokroppens inre organ och matens väg genom kroppen

Body Image

Four-year-olds and six-year-olds perception of the human body's internal organs and the food's path through the body

Josefine Sollén

Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap

Institutionen för miljö- och livsvetenskaper, Lärarprogrammet Avancerad nivå, 15 hp

Handledare: Per-Arne Viebke Examinator: Mariana Hagberg Datum: 20130607

Abstract

This study was conducted in a kindergarten and a preschool where a total of twenty children have attended. It aims to investigate how knowledge differs between four-year and six-year-old children. Qualitative interviews and current observations were used as methods to find out the perceptions of the human body's internal organs, as well as what the children think happens to the food we eat. The study used a plastic model of a body that the children both got the chance to point at as well as name the organs. The results show that six year olds generally have better perceptions of the organs name and what they are doing in our body. However, both age groups had a similar view when it comes to point out an organ and name it correctly. Six year olds were also better at what they think happens to the food we eat compared to four year olds. It seems to be the age of the children that have the biggest affects on their knowledge, but it can also be their experiences that are the main factor in a few cases.

Keywords: digestion, internal body, kindergarten, preschool

Sammanfattning

Undersökningen har genomförts i en förskola och en förskoleklass där totalt tjugo barn har deltagit. Den syftar till att undersöka hur kunskapen skiljer sig mellan fyraåringar och

sexåringar. Kvalitativa intervjuer och löpande observationer användes som metod för att ta reda på uppfattningar om människokroppens inre organ samt vad barnen anser händer med maten som vi äter. I undersökningen användes en plastmodell av en kropp som barnen både fick peka på och säga organens namn. Resultatet visar att sexåringar generellt har bättre uppfattning när det gäller organens namn och vad organen gör i vår kropp. Däremot har båda åldersgrupperna en likvärdig uppfattning när det gäller att peka ut organ och benämna det rätt. Sexåringarna var också bättre på vad de anser händer med maten vi äter i jämförelse med fyraåringarna. Det tycks vara åldern hos barnen som påverkar vad barnen kan i störst utsträckning, där personliga

erfarenheter tycks spela in vid enstaka tillfällen.

Nyckelord: förskola, förskoleklassen, inre kroppen, matspjälkning

Inledning

Alla har vi olika uppfattningar om vad kroppen är och hur den fungerar, inte minst barnen.

Barnen använder sig av kroppen i allt de gör under hela sin vistelse i både förskolan och förskoleklassen. Men vilken uppfattning har de egentligen om kroppens inre? Under den verksamhetsförlagda utbildningen har jag flertalet gånger fått höra frågor från barnen kring människokroppen. Varför slår hjärtat ibland snabbt och ibland sakta? Varför har vi hjärtat? Vad händer med maten när vi ätit? Andersson et al. (1993) menar att det är viktigt att tillfångata den naturliga nyfikenheten som finns hos barnen kring kroppen. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11) förespråkas det att barnen ska ges möjlighet att utveckla nyfikenhet för att få mer kunskap om sig själva men också att biologi ska bidra till att barnen erövrar kunskaper om olika biologiska kontexter (Skolverket 2011). Vidare menar läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev.10) att verksamheten ska bidra till att utveckla barns kroppsuppfattning samt möjliggöra att barnen får utveckla förmåga att ställa frågor och samtala om naturvetenskap (Skolverket 2010).

Forskningen om barns uppfattningar kring naturvetenskap tog fart under 1980-talet och fortsätter än idag (Andersson 2008). Zetterqvist och Kärrqvist (2007) menar dock att det inte finns någon utbredd tidigare forskning kring barnen i förskolan när det gäller naturvetenskap.

Detta trots att Teixeira (2000) skriver att barn redan i förskoleåldern skapar biologiska kunskaper. Med utgångspunkt i detta anser forskaren att biologiundervisningen bör påbörjas redan i förskolan och i de tidiga skolåren.

Vidare har jag upplevt under den verksamhetsförlagda utbildningen att det funnits en svårighet för verksamma pedagoger att bedöma barnens nivå på vad de kan och vet om kroppen, samt hur pedagogerna ska arbeta vidare kring detta. Enligt Óskarsdóttir et al. (2011) är kunskap kring barns tankar om kroppen användbara för lärare för att de ska kunna ta hänsyn till hur de ska planera sin undervisning, vilket jag som blivande pedagog anser belyser vikten av denna forskning. Andersson et al. (1993) menar att kunskaper om den egna kroppen är betydelsefullt för barnets hälsa. Den undervisning som bedrivs i dagens samhälle ska bidra till barnets naturvetenskapliga kunnande inför både dagens och framtidens behov (Dimenäs och Sträng Haraldsson 1996). Vidare förespråkar läroplanen för förskolan ett livslångt lärande (Skolverket 2010). Andersson et al. (1993) belyser vikten av att om barnet utvecklar goda kunskaper om människokroppens uppbyggnad och dennes funktion kan det underlätta kommunikationen med sjukhus om barnet drabbas av sjukdom. Tamm (1996) menar att barns brist på var olika organ finns i deras kropp ofta skapar svårigheter för barnen att kunna lokalisera sin smärta när

sjukdom eller skada uppstår. Alltså skulle undersökningen kunna gynna samhället om forskning bedrivs inom detta område. Cuthbert (2000) menar vidare i sin forskning att om barn i tidig ålder får förklarat om kroppens organ kan missförstånd senare i livet undvikas.

Tamm (1996) skriver att barn har en diffus bild av vad som finns inuti människans kropp.

Författaren menar att barn (4-5 år) kan ha förståelse för att det är i magen maten hamnar och att det är i bröstet hjärta sitter. Även Carey 1985 refererad i Zetterqvist och Kärrqvist (2007)

rapporterar i sin forskning att yngre barn under nio år känner till att människan har ett hjärta och att det sitter i bröstet. Tamm (1996) menar ytterligare att barn i fyra- till femårs ålder känner till att hjärtat är rött eftersom de sett hjärtat i en rad olika böcker. Författaren menar dessutom att barn i fem- till sexårs åldern kan förklara att man kan andas med hjälp av lungorna. Däremot menar Carey 1985 refererad i Zetterqvist och Kärrqvist (2007) att majoriteten av barn under sju år inte känner till andningens funktion i vår kropp. Forskaren beskriver att barnens förståelse för att det finns en hjärna inuti huvudet utvecklas mellan fyra till fem års ålder. Barnen har vid fem års ålder kunskaper om att hjärnan används för att kunna tänka eller drömma. Óskarsdóttir et al.

(2011) har gjort en studie bestående av tjugo barn från varje nordiskt land där samtliga barn var

sex år med undantag för Finland där barnen var sju till åtta år. Cuthbert (2000)

undersökningsgrupp bestod vidare av barn mellan sju och elva år och Reiss et al. (2002) studie bestod av 586 elever i elva olika länder där barnen var mellan sju till femton år. I samtliga av studierna fick barnen ett papper vilket de skulle rita och fylla i hur de trodde att de såg ut inuti sin egen kropp (Óskarsdóttir et al. 2011; Cuthbert 2000; Reiss et al. 2002). Samtliga av

forskarna har i sina resultat kommit fram till att hjärtat är det organ vilket är mest framträdande i barnens ritningar (Óskarsdóttir et al. 2011; Cuthbert 2000; Reiss et al. 2002). Även lungorna var i flertalet undersökningarna ett av det mer framträdande organet (Óskarsdóttir et al. 2011;

Cuthbert 2000). Både Óskarsdóttir et al. (2011) och Cuthbert (2000) menar vidare i deras studier att hjärnan och urinblåsan var två organ som också nämndes av barnen. Reiss et al. (2002) och Óskarsdóttir et al. (2011) kom ytterligare i sina studier fram till barnen ofta nämner något av magens organ. Skelettet nämns i en av undersökningarna (Reiss et al. 2002). Cuthbert (2000) menar dessutom att organ som ritas av barnen i hans forskning var tarmarna. Forskaren har i sin studie fått uppvisade resultat att barn har brister i sin kunskap kring organens placering, funktion och form. Forskare har också i sina undersökningar kommit fram till att det är vanligt

förekommande att barnen ritade hjärtat format som hjärtsymbolen (Óskarsdóttir et al. 2011;

Reiss och Tunnicliffe 2001; Cuthbert 2000). Dock ritade två tredjedelar av barnen i Cuthberts studie hjärtats form som rund. Reiss & Tunnicliffe (2001) skriver att barnen har uppfattningen att hjärtat bokstavligen ser ut som hjärtsymbolen eller att det är något barnen förknippar med sina upplevelser från kort, tecknade filmer eller reklam. Carey 1985 refererad i Zetterqvist och Kärrqvist (2007) har i sin studie kommit fram till att majoriteten av barn under nio år ofta förklarar att hjärtat behövs i kroppen för att det är betydelsefullt för att leva. Cuthbert (2000) menar att ett fåtal barn i hans undersökning hade förståelse för att hjärtats funktion var att

pumpa runt blodet i våra kroppar. Tamm (1996) skriver dessutom att när barnen är i mellan fem- till sexårs ålder kan de utvecklat en förståelse för att hjärtat slår. Flera undersökningar som genomförts visade på att barnens kunskaper om människokroppen ökade i förhållande till åldern (Reiss och Tunnicliffe 2001; Tamm 1996). Dock menar Óskarsdóttir et al. (2011) att idéer om människokroppen hos barn i samma ålder tycks skilja sig från varandra. Vidare anser även Tamm (1996) att barns kunskaper om människokroppens inre, till viss del påverkas av barnens personliga erfarenheter.

Teixeira (2000) har undersökt vad barn anser händer med maten i deras kroppar. Studien är genomförd på 45 barn i åldrarna fyra till tio år. Resultatet visar att barnen ansåg att munnen, strupen/svalg, magen och anus ingår i vårt matspjälkningssystem. Anus och strupen förekom oftare i studien bland tioåringarnas resultat i jämförelse med hos fyraåringarna. Samtliga av undersökningsgruppen som nämnde anus ansåg att det var botten i kroppen. Vidare menade majoriteten av fyraåringarna och minoriteten av sexåringarna att maten stannade kvar i kroppen.

Forskaren drog slutsatsen att barnen inte kunde göra någon koppling mellan maten och deras avföring och såg kroppen som en behållare. Majoriteten av sexåringarna ansåg dock att maten lämnade kroppen. Vidare kände de fyraåriga barnen inte till att vi hade några organ i magen medan en del av sexåringarna hade kunskap kring det (Teixeira 2000). Carvalho et al. (2004) har även genomfört en studie om barns föreställningar om matsmältningssystemet. Barnen som ingick i undersökningsgruppen var mellan fem och tio år. Barnen i fem till sex års ålder visade sig veta att munnen är kopplad till halsen. Deras studie visar att när barn i fem- till sexårsåldern beskriver vad som händer när de äter en kaka ofta ritar en hel kaka som åker runt i kroppen.

Wellman & Johnson 1982, Contento 1981, Crider 1981, Gellert 1962 refererad i Andersson (2001) har genomfört studier om vad barn anser händer med födan efter att man svalt den. De yngre barnen saknar kunskap om att det finns inre organ som tar emot, behåller och

vidaretransporterar maten. Enligt forskarna utvecklas det mellan sju till nio års ålder.

Med kroppsuppfattning avser jag i detta arbete kroppens inre organ och matens väg genom kroppen. Undersökningen är tänkt att bidra med kunskap om vad fyraåringar respektive

sexåringar kan om den inre kroppen, vilken kan komma till användning för hur pedagogerna kan fortsätta sitt arbete med barnens uppfattningar kring människokroppen. Detta för att gynna det fortsatta lärandet i kommande skola.

Syfte och frågeställning:

I läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev.10) uttrycks det att barnen ska utveckla sin kroppsuppfattning. Studiens syfte är att undersöka på vilket sätt det målet uppnås bland

fyraåringar och sexåringar. Syftet är även att undersöka hur kunskapen skiljer sig mellan dessa åldersgrupper.

 Vilken uppfattning har fyraåriga respektive sexåriga barn om människokroppens inre

organ?

 Vad anser fyraåriga respektive sexåriga barn händer med maten som vi äter?

Metod Urval

Jag har valt att intervjua och observera tjugo stycken barn i två olika pedagogiska verksamheter i en stor mellansvensk stad. Med stor stad avses en stad med mer än 100 000 invånare. Tio av barnen är fyra år och går på en förskola. De andra tio barnen är sex år och går i en förskoleklass.

Både pojkar och flickor ingår i studien. Bland fyraåringarna var det sex pojkar och fyra flickor och bland sexåringarna var det åtta flickor och två pojkar som deltog i studien. Urvalet av vilka fyraåringar som skulle delta var enkelt eftersom det endast fanns tio stycken fyraåriga barn på förskolan, vilket innebar att samtliga deltog i studien. Urvalet av vilka tio sexåringar som skulle delta lottades fram av pedagogerna i förskoleklassen med ett urvalskriterium om att barnen tidigare skulle gått i förskolan, vilket bidrog till att det blev ett slumpmässigt urval. Därefter lottades vilka barn som parvis skulle intervjuas och observeras tillsammans, för att det skulle ske slumpmässigt. I studien förekom inget bortfall bland deltagarna. Förskolan består av tre avdelningar med barn mellan ett och fem år och är belägen i ett lägenhetsområde i närheten av centrum. Förskoleklassen är belägen på en F-6 skola i ett stort villaområde i utkanten av staden.

När det valdes ut på vilka förskolor och skolor som studien skulle genomföras valdes ett tidigare kontaktnät att användas. Exempelvis är förskoleklassen belägen på en skola där jag känner en förälder sedan tidigare och förskolan har besökts vid ett flertal tillfällen där personalen och barnen är bekanta med mig.

Studien har genomförts med beaktan av de fyra huvudkrav som finns inom Vetenskapsrådets forskningsetiska principer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Genom att följa de forskningsetiska kraven visas omtanke till personerna som deltar (Johansson & Svedner 2010), samt genom att visa hänsyn till de fyra huvudkraven kan man undvika att deltagarna i studien fara illa eller känner sig kränkta (Vetenskapsrådet 2002).

Informationskravet uppnåddes genom att vårdnadshavarna till de barn vilka skulle ingå i undersökningen fick ett brev hemskickat där studiens syfte presenterades och deras roll i undersökningen (bilaga 1). Det framgick också att deltagandet var frivilligt och att det när som helst var möjligt att avbryta sin medverkan. Även hur forskningen skulle gå till i stora drag presenterades. Det innehöll också mitt nummer och mail om vårdnadshavarna hade eventuella frågor. Vidare framgick det också att de vårdnadshavare vilka hade intresse av

forskningsresultatet skulle få möjlighet att ta del av det när arbetet var avslutat.

Vårdnadshavarna fick muntligt presenterat riskerna med studien i samband med utlämningen av brevet. Även samtyckeskravet uppnåddes genom att föräldrarna fick godkänna deras barns medverkan. Barnen blev också tillfrågade innan intervjuer och observationer startade, om de ville delta. Jag berättade för barnen att de när som helst hade möjlighet att avbryta intervjun och observationen, om de inte ville delta. För att uppnå konfidentialitetskravet kommer det i studiens resultat inte att förekomma några namn, inte heller ortens namn kommer att presenteras. De fyraåriga barnen kallas A1-A10 och de sexåriga barnen för B1-B10. Detta för att studien ska ge största möjliga anonymitet för de som deltar. Uppgifterna har också behandlats konfidentiellt och ingen annan än jag har kunnat ta del av det insamlade materialet. I det brev som skickades ut framgick det att det endast var jag som skulle analysera och ha tillgång till det videofilmade materialet. Vidare har det insamlade materialet i studien, endast använts i vetenskapligt syfte i detta examensarbete. Materialet kommer efter det att arbetet blivit godkänt att förstöras, vilket också framgick i det utskickade brevet. Genom detta uppnåddes nyttjandekravet.

Datainsamlingsmetoder

Metoderna som använts i undersökningen har använts parallellt. Metoderna i undersökningen var löpande observationer och kvalitativa intervjuer där båda videofilmades. Genom att komplettera kvalitativa intervjuer med observationer kan en djupare och fullständig förståelse ges av det som undersökts (Johansson & Svedsen 2010).

Delvis användes det kvalitativa intervjuer som Johansson & Svedner (2010) menar innebär att endast frågeområdet är bestämt och där frågorna kan variera mellan olika intervjuer. När kvalitativa intervjuer genomförs är det viktigt att lyssna på de intervjuade för att undvika att intervjun övergår till en muntlig enkät. De frågeområden som berördes var vad barnen tror finns inuti deras kroppar samt vad barnen tror händer med maten som vi äter. Intervjufrågorna finns bifogade som bilaga 2. Dessa intervjufrågor användes för att få svar på forskningsfrågorna vilken uppfattning har fyraåriga respektive sexåriga barn om människokroppens inre organ och vad anser barnen händer med maten vi äter. Syftet med kvalitativa intervjuer är att få

uttömmande svar och att låta den intervjuade få möjlighet till att säga allt den har på hjärtat (Johansson & Svedsen 2010). Nackdelen med kvalitativa intervjuer är att det kan finnas

svårigheter att få uttömmande svar från den som intervjuas. Barnen har intervjuats parvis och de kvalitativa intervjuerna har spelats in med en videokamera för att materialet skulle kunna

bearbetas flera gånger. Enligt Johansson & Svedsen (2010) bör kvalitativa intervjuer spelas in.

Den andra metoden som använts i forskningen är löpande observationer. Antagligen är observationer den metod som är mest inbringande (Johansson & Svedsen 2010). Löpande observationer innebär att samla in så mycket som möjligt under ett speciellt, längre förlopp.

Barnen har parvis fått undersöka och svara på frågor om en torso som innehåller flera inre, löstagbara organ (bilaga 3). Observationerna genomfördes samtidigt som intervjuerna för att se om det framkom mer när materialet observerades eller om det som visat sig i intervjuerna förstärktes om barnen även observerades. Observationerna har även bidragit till att besvara de två forskningsfrågorna vilken uppfattning har fyraåriga respektive sexåriga barn om

människokroppens inre organ och vad anser de händer med maten vi äter. Observationerna har

filmats med hjälp av videokamera för att efter bearbetas utifrån den observationsblankett som

skapats efter att observationerna genomförts. Observationsblanketten finns bifogad som bilaga

4. Enligt Johansson & Svedsen (2010) ska grunderna kring vad som ska observeras tydligt

framgå och vilka frågeställningar kring vad som ska observeras när man använder observation

som metod. Det som observerades hos barnen när torson var framför barnen finns beskrivet i

den observationsmanual som finns bifogad som bilaga 5. Enligt Johansson & Svedsen (2010) är

det viktigt att innan observationerna genomförs ha en observationsmanual vilken utarbetats för

hur observationerna ska fortlöpa.

Procedur

Först kontaktades en pedagog i respektive verksamhet där studien planerades genomföras via mail. Pedagogerna tillfrågades om det var möjligt att forskningen kunde utföras i deras verksamheter. Efter godkännande beskrevs syfte med studien, vilka risker som fanns med studien och den övergripande planen för studien i ett mail till dessa pedagoger. Detta för att pedagogerna skulle få en inblick i undersökningen och kunna förklara det för vårdnadshavarna i samband med att de kommande medgivandebreven skulle delas ut. Pedagoger i båda

verksamheterna hjälpte till att välja ut tio barn i varje verksamhet som skulle ingå i

undersökningen. Därefter fortsatte utformandet av ett medgivandebrev till vårdnadshavarna utifrån vilka barn som pedagogerna hade valt ut för att delta i undersökningen. I brevet framgick vad studien syftade till samt tillåtelse ifall deras barn fick intervjua och observera med hjälp av en videokamera. Pedagogerna i båda verksamhet hjälpte till att dela ut breven till

vårdnadshavarna.

Eftersom att det var svårt att veta hur barnen skulle reagera när torson togs fram beslutades att en pilotstudie skulle genomföras innan den riktiga undersökningen startade. En förskola

kontaktades och fyra barn som inte skulle delta i undersökningen intervjuades och observerades.

Detta för att också se om frågorna som skrivits var begripliga för barnen att förstå och om det gav några svar.

Efter att godkännande från samtliga vårdnadshavare kommit in till verksamheterna började undersökningen att genomföras. Pedagogerna i verksamheten var med och beslutade vilka dagar som passade att genomföra undersökningen, detta skedde via telefon. Två dagar avsattes till respektive verksamhet och genomfördes i båda verksamheterna på förmiddagarna. Väl framme i verksamheterna presenterade jag mig först för barnen och förklarade vad som skulle genomföras och att det var okej att säga nej om de inte ville vara med och bli intervjuade och observerade.

Anledningen till att barnen intervjuades och observerades parvis var för att det skulle skapa större trygghet hos barnen samt möjlighet till att barnen skulle uppmuntra varandra.

Intervjun och observationen var mellan tretton till tjugo minuter och jag satt på en stol i rummet när intervjufrågor ställdes till barnen. Rummet som undersökningen genomfördes i var i båda verksamheterna målarrummet, ett litet rum som barnen var bekanta med. Detta för att barnen skulle känna sig trygga med miljön runt omkring dem, samt för att undvika att vi skulle bli störda. Därefter startade intervjun och observationen med att förklara att torson var en

människokropp och att pedagogerna såg ut som den människokroppen inuti. Sedan plockade jag

bort ”skölden” bestående av revbenen och brösten för att undvika att det tog för stor del av

barnens uppmärksamhet. Det betonades att ”skölden” plockades bort för att barnen skulle få se

inuti kroppen. Efter det tydliggjordes det för barnen att det var okej att plocka med delarna i

kroppen samt att några frågor skulle ställas till barnen under tiden. Frågeområdena vilka

behandlades finns bifogade som bilaga 2. Det förklarades tydligt för barnen att det inte fanns

några rätt eller fel i deras sätt att svara. Detta för att barnen i största möjliga utsträckning skulle

svara på frågorna de fick. Barnen fick hela tiden gott om tid att svara på frågorna som ställdes

och ibland kom det följdfrågor till barnen. Följdfrågorna kunde vara hur menar du då? Kan du

förklara lite mer? Vad skulle hända om vi inte hade det? Om du gissar vad tror du då? Vid

somliga stunder under intervjun och observationen blev barnen osäkra och utstrålade eller sa att

de inte ville svara på frågan vilket accepterades. När samtliga frågor var berörda tackades

barnen för deras medverkan och videokameran stängdes av. Mellan varje intervju och

observation som genomfördes var det en paus på tjugo minuter då det inspelade materialet

sparades ner på den medtagna datorn. Därefter raderas inspelningarna från kameran eftersom att

minneskortet inte tillät fler filmer. Det inspelade materialet bearbetades sedan hemma samma

dag.

Databearbetning

Efter att de kvalitativa intervjuerna och de löpande observationerna var genomförda tittades det noggrant på videoinspelningarna. Därefter skrevs allt det insamlat material från intervjuerna ner på datorn, den så kallade transkriberingen. Detta för att få en god bild av helheten av det

insamlade materialet. Därefter sammanfattades varje intervju utifrån det som var av betydelse för denna studie och observationerna skrevs ner förhand på observationsblanketten. Sedan strukturerades observations- och intervjuresultatet upp i olika kategorier. När barnens

uppfattningar om vad de trodde att vi har de olika organen till i kroppen bearbetades framkom det att barnens svar kunde delas in i fyra olika kategorier. Dessa kategorier har valts att kallas rätt, rätt och fel, fel och vet inte. Kriteriet för att hamna i kategorin rätt var att barnens svar skulle stämma och vara helt korrekta. Kriteriet för att hamna i kategorin rätt och fel var att barnens svar stämde till viss del men inte helt eller att de hade en viss förståelse men inte fullständigt beskrivande för att vara helt korrekt. Kriteriet för att hamna i kategorin fel var att barnens svar inte stämde alls och slutligen för att hamna i kategorin vet inte svarade barnen jag vet inte eller inget svar. Det som redovisas är endast de delarna av intervjuerna och

observationerna som är relevanta för min undersökning i förhållande till forskningsfrågorna.

Resultat

Vilken uppfattning har fyraåriga respektive sexåriga barn om människokroppens inre organ?

Diagram 1 visar att samtliga fyraåringar nämner hjärtat. 90 % av fyraåringarna nämner skelett och 70 % av fyraåringarna säger hjärnan. 30 % av fyraåringarna nämner lungorna. 30 % av fyraåringarna säger magsäcken och 10 % av fyraåringarna nämner mjälten. Samtliga sexåringar nämner organ som hjärta, skelett, hjärna och lungor. Vidare säger 90 % av sexåringarna

tarmarna. Magsäcken nämns av 70 % av sexåringar samt ett fåtal procent av sexåringarna nämner också organ som blindtarm och urinblåsa.

Diagram 1. Visar vad barnen svarar på frågan: Du kan väl berätta för mig vad du tror att det är och vilka organ som observerats att barnen nämner. Resultaten anges i %.

I följande del kategoriseras barnens svar på frågan: Om organets namn stämmer överens med organet de pekar på och vad tror de att vi har det till i kroppen? Kategoriseringen sker efter varje organs namn, efter den ordning som organen vanligast nämns av barnen i diagram 1. Frågan vad tror du att vi har det till i kroppen består av underkategorier vilka kallas rätt, rätt och fel och fel.

Även en underkategori vet inte förekommer. I dessa underkategorier har barnens svar kategoriserats. (Observera att det kan bli mer än 100 % av fyraåringarnas och sexåringarnas sammanlagda svar i den totala hopräkningen eftersom att flera svar förekommer från samma barn på samma organ).

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

4 år 6 år

Hjärtat

Samtliga fyraåringar och sexåringar pekar på rätt organ när de säger hjärtat.

Rätt: 70 % av fyraåringarna menade att hjärtat dunkar, slår eller tickar i kroppen.

”Det dunkar tror jag också eller jag vet för jag har känt det” (Barn citat, 4 år).

20 % av de fyraåriga barnen svarade att hjärtat pumpar blod. 50 % av sexåringarna menade att hjärtat dunkar, slår eller tickar i kroppen. 10 % av sexåringarna menade att om inte hjärtat skulle finnas i kroppen skulle det inte finnas något som dunkar. Hälften av sexåringarna ansåg att hjärtat pumpar blod, får blodet att gå runt eller är till för att få blod i kroppen.

”För att vi ska få blodet att gå runt runt” (Barn citat, 6år).

Rätt och fel: 90 % av de fyraåriga barnen svarade att hjärtat behövs för att vi ska kunna leva.

”För att vi ska leva såhär” (Barn citat, 4 år).

60 % av de sexåriga barnen svarade att hjärtat behövs för att vi ska kunna leva.

Fel: 10 % av barnen vilka var fyra år menade att vi har hjärtat för att vi ska kunna prata medan 10 % av fyraåringar berättade att vi hade hjärtat för att vi inte skulle vara ledsna.

Skelett

Samtliga fyraåringar som säger skelett pekar rätt. Bland sexåringarna är det 40 % som visar att skelettet är skelett medan 30 % av sexåringarna pekar på bukspottkörtel och ytterligare 30 % pekar på tjocktarmen och benämner det skelett.

Rätt: 10 % av fyraåringarna berättar att skelettet behövs för att vi ska kunna gå eller stå. 60 % av de sexåriga barnen säger att skelettet behövs för att vi ska kunna gå eller stå och 40 % av sexåringarna anser att skelettet behövs för att kroppen ska kunna röra sig. 30 % av sexåringarna menade att vi hade skelettet för att vi skulle kunna hålla kroppen uppe.

”Det håller uppe kroppen så att vi kan röra på sig” (Barn citat, 6 år).

Rätt och fel: 10 % av fyraåringarna menade att vi hade skelettet för att vi ska kunna bära olika saker och 10 % av fyraåringarna säger att skelettet gör att vi blir hårda. 30 % av sexåringarna ansåg att skelettet var till för att vi skulle kunna leva och 10 % av sexåringarna menade att utan skelettet blir man förlamad.

”Att man blir som en pannkaka” (Barn citat, 6 år).

Vet inte: 70 % av fyraåringarna har ingen idé om vad skelett gör i vår kropp eller varför vi har det.

Hjärnan

Samtliga av både fyraåringar och sexåringar som säger hjärna pekar på hjärnan.

Rätt: 40 % av fyraåringarna berättade att hjärnan finns i kroppen för att man ska kunna tänka.

”Så vi kan tänka bra idéer” (Barn citat, 4 år).

20 % av sexåringarna menade att hjärnan jobbar och 10 % av sexåringarna berättar att hjärnan gör att vi kan röra oss. 90 % av sexåringarna berättade att hjärnan finns i kroppen för att man ska kunna tänka.

”Hjärnan är för att tänka och klura ut grejer som vi gör nu” (Barn citat, 6 år).

Rätt och fel: 20 % av fyraåringarna ansåg att hjärnan behövs för att vi inte ska dö och 10 % av fyraåringarna menade att hjärnan gör att vi kan andas. 10 % av sexåringarna ansåg att hjärnan behövs för att vi inte ska dö.

Fel: 10 % av fyraåringarna säger att vi behöver hjärnan om vi vill och att vi inte behöver den.

Vet inte: 20 % av fyraåringarna hade ingen idé om vad hjärnan gjorde i vår kropp.

Lungorna

20 % av fyraåringarna benämner lungorna rätt och 10 % fyraåringar benämner att levern är lungorna.

”Då tror jag att jag vet vad det här är, det är lungorna” (Barn citat, 4 år).

Samtliga sexåringar benämner lungorna rätt.

Rätt: 30 % av fyraåringarna menade att lungorna behövs för att vi ska kunna andas.

”Jag vet för att man ska andas” (Barn citat, 4 år).

80 % av sexåringarna säger att lungorna behövs för att vi ska kunna andas och 10 % av sexåringarna säger att lungorna gör att man kan få luft.

Rätt och fel: 30 % av fyraåringarna berättade att lungorna behövs för att kunna leva.

”Vi har lungorna för leva” (Barn citat, 4 år).

10 % av sexåringarna berättade att lungorna behövs för att kunna leva.

Fel: 10 % av sexåringarna ansåg att lungorna var till för att skydda hjärtat.

”För att skydda hjärtat kanske” (Barn citat, 6 år).

Vet inte: 40 % av fyraåringarna visste inte vad lungorna gjorde i deras kroppar.

Tarmar

Sexåringarna som nämner tarmarna vilka är 90 % pekar på tunntarmen.

Rätt: 10 % av sexåringarna menade att tarmarna är till för att mjuka ner maten. Vidare menar 10 % av sexåringarna att tarmarna är till för att göra så att maten kommer ut i rumpan.

”Tarmarna gör så att det kommer ner eh när det har varit i magsäcken en stund då gör det så att maten kan komma ner och ut här i rumpan” (Barn citat, 6 år).

Rätt och fel: 10 % av fyraåringarna säger att maten hamnar i tarmarna och ytterligare 10 % av fyraåringarna menade att vi har tarmarna för att vi ska kunna leva. 10 % av sexåringarna säger att tarmarna gör kisset och bajset i vår kropp och ytterligare 10 % av berättar att maten hamnar i tarmarna.

”Där rinner maten ner när den har varit i magsäcken” (Barn citat, 6 år).

Fel: 10 % av fyraåringarna menar att vi har tarmarna för att vi ska kunna prata. Vidare tror 10 % av fyraåringarna att vi har tarmarna för att kisset ska komma ut och 10 % av fyraåringarna säger att vi har tarmarna för att vi ska kunna få luft.

”För man ska få luft” (Barn citat, 4 år).

10 % av sexåringarna menade att kisset och bajset passerar i våra tarmar.

Vet inte: Hälften av fyraåringarna och hälften av sexåringarna visste inte vad tarmarna gör i vår kropp.

Magsäcken

20 % av fyraåringarna parar ihop magsäcken med magsäcken. 10 % av fyraåringarna parar ihop magsäcken med tunntarmen. 20 % av sexåringarna parar ihop magsäcken med magsäcken och 40 % av sexåringar som säger magsäcken parar ihop den med levern. 10 % av sexåringarna parar ihop magsäcken med tunntarmen.

Rätt: 30 % av fyraåringarna säger att maten ska hamna i magsäcken. 10 % av sexåringarna anser att magsäcken används för att maten ska stanna kvar och pressas i magsäcken och 70 % av barnen som är sex år menar att magsäcken är till för att samla maten.

”För att när man äter maten om man inte hade en magsäck skulle all mat rinna ut i kroppen, den samlar maten” (Barn citat, 6 år).

Rätt och fel: 10 % av sexåringarna anser att magsäcken behövs för att man ska kunna äta mat.

Fel: 20 % av barnen som är fyra år pekar på magsäcken och säger att de tror att blodet ska samlas i den. 10 % av fyraåringarna menar att magsäcken är till för att inte få ont och 10 % menar att det är en rumpa som kan öppnas och stängas.

”Jag tror att det är en rumpa, som vi har i vår kropp, som kan öppnas så och stängas” (Barn citat, 4 år).

Vet inte: 30 % av fyraåringarna och 20 % a sexåringarna vet inte varför vi har magsäcken.

Blindtarmen

De 30 % sexåriga barn som säger blindtarmen parar ihop den med magsäcken.

Fel: Vidare menar de sexåriga barnen att blindtarmen är till för att man ska se.

”Så man kan se, det hör man på ordet” (Barn citat, 6 år).

Vet inte: Samtliga fyraåringar och 70 % av sexåringarna vet inte varför vi har blindtarmen.

Urinblåsa

Urinblåsan säger barnen spontant utan att peka vart organet sitter.

Rätt: 20 % av barnen som är sex år vilka säger urinblåsa menar att den används till att samla kiss.

”Det är något kisset får plats i” (Barn citat, 6 år).

Vet inte: Varken någon av fyraåringarna nämner urinblåsan eller vad vi har den till eller de

övriga 80 % av sexåringarna.

Mjälten

En fyraåring nämner mjälten och parar ihop den med levern.

Vet inte: Ingen av varken fyraåringarna eller sexåringarna vet vad mjälten gör i kroppen.

Diagram 2a visar att 60 % fyraåringar tror att deras hjärta ser ut som hjärtat i torson och 40 % av fyraåringarna tror att hjärtat ser ut som hjärtsymbolen. 80 % av fyraåringar anser att hjärtats färg är rött och 20 % av fyraåringarna menade att hjärtat är blått, gult och rosa. 60 % sexåringar tror att deras hjärta ser ut som hjärtat i torson och 20 % av sexåringarna tror att hjärtat ser ut som hjärtsymbolen.

”På filmer är det som ett alla hjärtansdaghjärta men i min kropp ser det ut som i dockan”

(Barn citat, 6 år).

20 % av sexåringarna menar att deras hjärta är runt eller ovalt. 80 % av sexåringar anser att hjärtats färg är rött och 20 % av sexåringarna tror att deras hjärta är rött, hudfärgat och blått.

Diagram 2b visar att 70 % av fyraåringarna tror att deras hjärta sitter på vänster sida eller mitt i bröstet. 10 % av fyraåringarna tror att deras hjärta sitter på höger sidan och 20 % av

fyraåringarna tror att deras hjärta sitter i hela bröstet. Samtliga sexåringar tror antingen att deras hjärta sitter på vänster sida i bröstet eller mitt i bröstet.

Diagram 2c visar barnens uppfattning om hur stort deras eget hjärta är. Hälften av fyraåringarna tror att deras hjärta är lika stort som deras knytnäve eller som hjärtat i torson. 30 % av

fyraåringarna tror att deras hjärta är större än torsons och 20 % tror att deras hjärta är mindre än deras knytnäve. 60 % av sexåringarna säger att hjärta är lika stort som deras knytnäve. De övriga 40 % av sexåringarna säger att hjärtat är lika stort som i torsons kropp.

Diagram 2. Visar hur barnen har svarat på frågorna: Hur ser hjärtat ut i din kropp? Vart sitter hjärtat i din kropp tror du?/ vart visar barnen att hjärtat i deras kropp sitter? och Hur stort visar barnen att hjärtat i deras kropp är?

Resultaten anges i %.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

4 år 6 år

Vad anser fyraåriga respektive sexåriga barn händer med maten som vi äter?

Diagram 3 visar vad barnen säger att maten passerar i deras kropp när de äter. Samtliga

fyraåringar säger att maten först hamnar i halsen. Vidare säger 60 % av fyraåringarna att maten fortsätter rakt ner på sidan av hjärtat och 20 % av fyraåringarna säger att maten går genom hjärtat. 20 % av fyraåringarna nämner att maten går snett ner längs med insidan av kroppens sida. 30 % av fyraåringarna säger att maten hamnar i magsäcken och 70 % av fyraåringarna säger att maten hamnar i magen. Ytterligare 30 % av fyraåringarna säger att maten hamnar i rumpan, snippan eller snoppen. Samtliga sexåringar säger att maten först hamnar i halsen.

Vidare säger 90 % av sexåringarna att maten fortsätter rakt ner på sidan av hjärtat och 10 % av sexåringarna säger att maten passerar bakom hjärtat. 60 % av sexåringarna säger att maten hamnar i magsäcken och 40 % av sexåringarna säger att maten hamnar i magen. Hälften av sexåringarna säger att maten sedan går ner till tarmarna och ytterligare 50 % av sexåringarna säger att maten hamnar i rumpan, snippan eller snoppen.

Diagram 3. Illustrerar vad barnen säger när de visar vad de tror händer med maten när de stoppar den i munnen.

Resultaten anges i %. Är barnen i undersökningens ord för det kvinnliga könsorganet.

Diagram 4 visar att barnen pekar på ett organ men att namnet inte alltid stämmer överens med organet. 20 % av fyraåringarna pekar på magsäcken och säger att det är magsäcken. 10 % av fyraåringarna pekar på levern och säger att det är magen och ytterligare 10 % fyraåringarna visar tunntarmen men säger att det är magsäcken. 30 % av fyraåringarna pekar på tunntarmen och säger magen och ytterligare 30 % av fyraåringarna pekar på tunntarmen och tjocktarmen och benämner det som magen. 30 % av fyraåringarna pekar på snippan och/eller rumpan och säger snippan, snoppen eller rumpan. 20 % av sexåringarna pekar på magsäcken och säger att det är magsäcken och hälften av sexåringarna säger tarmar om tunntarmen. 30 % av de sexåringar som visar levern säger att det är magsäcken och 10 % av sexåringarna pekar på levern och säger att det är magen. Ytterligare 10 % av sexåringarna visar tunntarmen men säger att det är magsäcken. 10 % av sexåringarna pekar på tunntarmen och säger magen och 20 % av sexåringarna säger att magen är magsäcken, tjocktarmen och tunntarmen. Hälften av

sexåringarna pekar på snippan och/eller rumpan och säger snippan, snoppen eller rumpan.

A3 säger att maten först åker genom halsen och på sidan av hjärtat till magsäcken sen åker den ner och kommer ut i rumpan eller snippan.

B4 säger att maten först åker ner i halsen och sen åker den rakt ner på sidan om hjärtat och ner i magsäcken men pekar på levern. ”Maten stannar en stund i magsäcken kanske en vecka eller

10 0 20 30 40 50 60 70 80 90 100

4 år 6 år

nåt några dagar” (Barn citat, 6 år). Sen visar B4 att maten åker ner i tunntarmen men hon säger att det heter tarmar. Maten åker sen ner i snippan, snoppen och rumpan och hon pekar på rumpan.

Diagram 4. Illustrerar vad barnen pekar på när de visar vad de tror händer med maten när de stoppar den i munnen.

Resultaten anges i %. Är barnen i undersökningens ord för det kvinnliga könsorganet.

Diagram 5a visar att 20 % av fyraåringarna menar att maten hamnar i magsäcken och 60 % av barnen som är fyra år säger att maten hamnar i magen. 10 % av fyraåringarna menar att maten hamnar i magen och musklerna och 10 % av fyraåringarna anser att maten hamnar i hjärtat. 40

% av sexåringarna anser att maten hamnar i magsäcken och 40 % anser att maten hamnar i magen. 20 % av sexåringarna säger att maten hamnar i magsäcken och tarmarna.

”Maten hamnar i magsäcken åh tarmarna” (Barn citat, 6 år).

Diagram 5b tydliggör att 20 % av fyraåringarna säger att maten är mosad och 10 % av de fyraåriga barnen anser att maten är platt i magen. 70 % av fyraåringarna säger att maten är hel i magen.

”Gurka, en hel gurka” (Barn citat, 4 år).

50 % av sexåringarna berättar att maten är i småbitar i magen och 40 % av sexåringarna säger att maten är mosad.

”Maten hamnar i magen och maten är inte så fräsch den är mosad” (Barn citat, 6 år).

10 % av sexåringarna anser att maten är platt i magen.

Diagram 5c åskådliggör att 10 % av fyraåringarna berättade att maten blir kiss och bajs. 30 % av fyraåringarna säger att maten kommer ut som bajs och 60 % av fyraåringarna berättade att maten stannar kvar i magen. Häften av sexåringarna säger att maten blir kiss och bajs och 40 % säger att maten blir bara bajs. 10 % av sexåringarna tror att maten stannar kvar i kroppen.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

4 år 6 år

Diagram 5. Visar vad barnen svara på frågorna: Vart hamnar maten? Hur ser maten ut i magen? och Vad händer med maten när den kommit till magen? Resultaten anges i %.

Diskussion

Sammanfattning fråga ett:

Resultatet visar att sexåringarna nämner fler organ än vad fyraåringarna gör, där resultatet uppvisar att organ som hjärta, hjärna, skelett och lungor nämns av alla sexåringar, men flertalet nämner även tarmar och magsäck. Hos fyraåringarna nämns endast hjärtat av samtliga men även flertalet nämner organen hjärna och skelett. Ett fåtal sexåringar nämner urinblåsa och blindtarm och ett fåtal fyraåringar nämner lungor, mjälten och magsäcken. Det går utifrån resultatet att utläsa att det inte är någon större skillnad mellan sexåringar och fyraåringar när det gäller uppfattningen kring vart de olika organen är placerade och deras korrekta namn. Det finns en rad olika idéer som fyraåringarna och sexåringarna har kring vad organen gör i deras kropp.

Resultatet visar på att sexåringar generellt har bättre uppfattning än fyraåringarna kring vad de olika organen gör i kroppen. 90 % av sexåringarna respektive 60 % av fyraåringarna säger att hjärtat behövs för att leva. Resultatet visar att hälften av sexåringarna och ett fåtal av

fyraåringarna anser att hjärtat pumpar blod, får blodet att gå runt i kroppen eller för att få blod i kroppen. Båda åldersgrupperna säger att hjärtat dunkar, tickar eller slår i vår kropp. Resultatet påvisar att 90 % av sexåringar och 40 % av fyraåringar har uppfattningen att hjärnan behövs för att tänka. Flertalet (80 %) sexåringar och 30 % av fyraåringarna säger att lungorna behövs för att andas. Resultatet hävdar att sexåringarna har bättre uppfattning om hur hjärtat ser ut i deras kroppar i jämförelse med fyraåringarna. 80 % av sexåringarna tror att hjärtat ser ut som i torson eller att det är ovalt eller runt i deras kroppar och 20 % säger att de ser ut som hjärtsymbolen.

Hos fyraåringarna säger 60 % att hjärtat ser ut som i torson medan 40 % tror att hjärtat ser ut som hjärtsymbolen. Resultatet påvisar att det inte finns någon markant skillnad mellan sexåringar och fyraåringars uppfattning kring hjärtats färg, där majoriteten av båda

åldersgrupperna säger att hjärtat är rött. I resultatet framkommer det även att åldersgrupperna har svårigheter med att avgöra hjärtats placering i deras kropp. Bara 30 % av båda

åldersgrupperna placerar hjärtat korrekt. Majoriteten av sexåringarna placerar hjärtat på vänstra sidan av bröstet och fyraåringarna placerar hjärtat på olika ställen i bröstet. Resultatet synliggör också att sexåringar har bättre uppfattning kring hur stort hjärtat i deras kropp är.

Sammanfattning fråga två:

Resultatet påvisar att sexåringarna är bättre än fyraåringarna när det gäller att förklara hur maten passerar i deras kroppar. Majoriteten av båda åldrarna säger att maten går ner i halsen och sedan förbi hjärtat. Flertalet av sexåringar menar att maten går ner i magsäcken medan flertalet

0 10 20 30 40 50 60 70 80

4 år 6 år

fyraåringar nämner magen. Hälften av sexåringarna säger att maten går vidare till tarmarna.

Hälften av sexåringarna och 30 % av fyraåringarna säger att maten åker ut i snippan, snoppen eller rumpan. Studien påvisar att både fyraåringar och sexåringar har missuppfattningar när det gäller vilket organ barnen pekar på och vad de säger. Resultatet visar att sexåringarna är bättre än fyraåringarna på att berätta var maten hamnar, hur maten ser ut i magen och var maten tar vägen efter den varit i magen. Studien visar att det är en fyraåring som gör kopplingen att maten hamnar i magen och musklerna och 20 % av sexåringarna säger att maten hamnar i magsäcken och tarmarna. Den vanligaste föreställningen hos sexåringarna är dock att maten hamnar i magsäcken eller magen medan det hos fyraåringarna är magen. Resultatet påvisar även att de mest förekommande föreställningarna hos sexåringarna var att maten var i småbitar eller mosad i magen. Enligt fyraåringarna var maten hel i magen. Majoriteten av fyraåringarna menar att maten stannar kvar i magen medan majoriteten hos de sexåriga barnen säger att maten blir kiss och bajs eller bara bajs.

Johansson och Svedsen (2010) skriver att det i en undersökning går att diskutera undersökningens reliabilitet. Författarna menar att det är viktigt att reflektera över om

insamlingen av materialet genomförts på samma sätt. Vilket givetvis tagits med i beaktan och genomförts i denna studie. För att reliabiliteten skulle höjas genomfördes de kvalitativa intervjuerna och löpande observationerna av mig själv. Stukát (2005) menar att reliabiliteten höjs om relationer skapas till deltagarna. Reliabiliteten är aldrig helt perfekt eftersom

observatörer ser saker från olika synvinklar (Johansson & Svedsen 2010). Dock höjdes reliabiliteten i och med att det var samma person som utförde samtliga observationer och intervjuer, där samma frågeområde och observationsfrågor användes. Eftersom flera

verksamheter och en relativt stor urvalsgrupp använts har det påverkat reliabiliteten positivt.

Hade fler förskolor och förskoleklasser samt större urvalsgrupper använts hade reliabiliteten ökat övertaligt. Deltagarnas dagsform och eventuella störningsmoment kan påverka studiens reliabilitet (Stukát 2005). Eventuella störningsmoment undveks eftersom metoden genomfördes i ett litet, avskilt rum vilket gör att reliabiliteten är god. Dock är barnens dagsform svårare att bedöma vilket kan ha bidragit till att reliabiliteten sänkts, det är svårt att uttala sig om.

Jag anser att tillförlitligheten i arbetet är god eftersom det använts två undersökningsmetoder.

Jag är medveten om att tillförlitligheten kan ha påverkats negativt av att jag ensam har transkriberat, bearbetat och analyserat materialet vilket skulle kunnat medföra en risk att det påverkats av mitt synsätt på ett omedvetet sätt. Barnen intervjuades parvis, det kan ha påverkat trovärdigheten negativt eftersom barnen kan påverka varandra och helt enkelt inte vågat svara det som de egentligen trott. Jag hade alltså kunnat intervjua barnen en och en för att vara säker på att barnen inte påverkade varandra och då hade trovärdigheten kunnat höjas. Det kan inte heller uteslutas att barnen kunde mer än vad de vågade säga, vilket är svårt att kunna uttala sig om. Att jag känner barnen bättre på förskolan i jämförelse med förskoleklassen kan även ha påverkat att relationen till barnen var bättre i förskolan. Detta är dock något positivt eftersom Johansson & Svedsen (2010) menar att barnen då vågar svara ärligt. Torson kan också ha påverkat hur barnen svarade. Det finns även i beaktan i tillförlitligheten att barnen intervjuades efter varandra och olika dagar vilket kan ha medfört att barnen samtalade med varandra om intervjun och de kan ha påverkat barnens svar. Denscombe (2009) skriver att intervjuaren kan undersöka deltagarens svar genom att grundligt välja ut personer som har den största betydelsen för studien, vilket anses ha gjorts i detta arbete. Eftersom tidigare kontaktnät har använts vill jag vara ytterst försiktigt med resultatet generaliserbarhet. Försiktighet bör upptas i studiens

generaliserbarhet om personalen är känd sedan tidigare (Johansson och Svedsen 2010). När

studien består av få deltagare är det inte möjligt att generalisera. Slutligen anser jag att resultatet

visar en trovärdig bild av undersökningen.

Barn har en diffus bild av vad som finns inuti kroppen (Tamm 1996), vilket min forskning visar motsatsen till. Det finns belägg för att resultatet visar att både fyra och sexåringar har en relativt god uppfattning kring kroppen i förhållande till sin unga ålder. Jag drar slutsatsen att

läroplansmålet, att barnen ska utveckla kroppsuppfattning (Skolverket 2010) uppnås på ett bra sätt hos båda åldersgrupperna. Min studie visar att sexåringarna har en bättre uppfattning kring de inre organens namn, då de nämner fler organ än fyraåringarna. Sexåringarna har också bättre uppfattning kring vad de olika organen gör i vår kropp samt vad som händer med maten. Enligt mig är det inte speciellt förvånande med tanke på att de är äldre och har mer livserfarenhet.

Detta påvisar det som flera tidigare forskningar kommit fram till att barnens kunskaper om människokroppen ökar i förhållande till åldern (Reiss & Tunnicliffe 2001; Tamm 1996). Det finns inte några märkbara skillnader mellan åldersgrupperna när de pekar på ett organ och säger vad de olika organen heter, inte heller kring hjärtats korrekta placering eller färg. Det går inte att låta bli att fundera kring vad detta kan bero på. En rimlig förklaring och slutsats är det som Tamm (1996) menar att barns kunskaper kring människokroppen till viss del också påverkats av personliga erfarenheter, vilket jag stödjer.

De organ sexåringarna nämner i Óskarsdóttir et al. (2011) studie, nämns även av sexåringarna i min studie. Fyraåringarna nämner organen till viss del. Jag drar slutsatsen att det dels beror på att forskningen är ny och att båda studier är genomförda på sexåringar. Att fyraåringarna bara nämner organen till viss del tror jag beror på att de är yngre. Cuthbert (2000) forskning visar att barn nämner tarmarna vilket också visas i min studie. Reiss et al. (2002) visar att barn nämner skelettet vilket mitt resultat också påvisar. Cuthbert och Reiss et al. studier är genomförda på äldre barn. Min slutsats är att barn redan i fyraårsålder har kunskap om skelettet, och att barn redan i sexårsåldern nämner tarmarna. Det kan bero på att barnen fått höra det av människor omkring dem. Dock nämndes inte skelett och tarmar i Óskarsdóttir et al. (2011) forskning. Det visar att uppfattningar skiljer sig mellan barn i samma ålder. Ett fåtal barn i min studie nämner blindtarm och mjälten. I Cuthbert (2000), Óskarsdóttir et al. (2011) och Reiss et al. (2002) studier nämns varken mjälten eller blindtarmen. Vad beror det på att barnen nämner fler organ i min studie i jämförelse med tidigare forskning? En orsak skulle kunna vara att barnen hade torson framför sig, vilket underlättade för barnen. Med utgångspunkt i detta ställer jag mig frågan, varför börjar vi inte tidigare i förskolan att samtala om kroppens organ och matens väg?

Enligt Cuthbert (2000) kan missförstånd senare i livet undvikas om barn i tidig ålder får förklarat om kroppens organ, vilket jag håller med om.

Båda åldersgrupperna, främst fyraåringarna har till viss del svårigheter med vad organen gör i vår kropp, vilket stödjer Cuthbert (2000) tidigare forskning. Det uppvisar igen att åldern spelar in på barnens uppfattningar. Anledningen till att båda åldersgrupperna har svårigheter anser jag kan bero på att barnen är unga och saknar undervisning om kroppen. Mina erfarenheter påvisar att barnen oftare får höra olika organs namn än deras funktion. Åldersgrupperna har

uppfattningen att lungorna behövs för att andas vilket stämmer med tidigare forskning (Tamm 1996). Men uppseendeväckande är med tanke på att Carey 1985 refererad i Zetterqvist och Kärrqvist (2007) menar att få barn under sju år har förståelse för att lungorna påverkar att vi kan andas. Jag drar slutsatsen att det kan vara erfarenheter som påverkar barnens kunskaper kring människokroppen i större utsträckning än åldern i detta avseende. Alltså att det som barnen upplever, tar del av och hör i sin vardag också påverkar deras uppfattningar. De flesta sexåringar och fyraåringar anser att hjärtat behövs för att leva vilket stämmer med tidigare forskning

(Carey 1985 refererad i Zetterqvist & Kärrqvist 2007). Beror det på att vi förklarar det så för

barnen? Skulle resultatet vara annorlunda om vi pedagoger medvetet tänkte på hur barnens

frågor besvarades? Det går självklart inte att säga att det bara är pedagoger som besvarar

barnens frågor, givetvis är det andra runt barnen också. För att vi ska kunna utveckla barnens

uppfattning om de inre organen ytterligare anser jag att det krävs att pedagoger själva har förståelse för hur kroppen fungerar, vad som finns där i och hur barnens frågor besvaras.

Enligt Tamm (1996) utvecklar barn i fem- till sexårsålder kunskaper om att hjärtat slår, vilket mitt resultat påvisar. Dock nämns det redan hos fyraåringar i min studie, vilket inte är

förvånande eftersom barnen troligtvis har känt hjärtat slå i deras egen kropp. Ett fåtal barn mellan sju och elva år har uppfattningen att hjärtat pumpar blod (Cuthbert 2000). Det

överensstämmer inte med mitt resultat då flera sexåringar och ett fåtal fyraåringar berättar att hjärtat pumpar blod, får blodet att gå runt i kroppen eller för att få blod i kroppen. Jag kan inte låta bli att undra varför barnen i båda åldersgrupperna kan hjärtats funktion. Jag drar slutsatsen att det verkar som att barnens intressen kring människokroppen börjar redan så tidigt som hos fyraåringar. Detta gör att jag är villig att hålla med Teixeira (2000) att biologiundervisningen bör påbörjas redan i förskolan och de tidiga skolåren, inte minst för att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande (Skolverket 2010).

Enligt Carey 1985 refererad i Zetterqvist och Kärrqvist (2007) utvecklas barns förståelse för att hjärnan sitter i huvudet kring fyra till fem års ålder och att den behövs för att tänka, vilket stödjer mitt resultat. Jag drar slutsatsen att barnen får den förklaringen från andra och därför har den kännedomen. Några fyraåringar nämner inte hjärnan vilket tycks styrka det som Carey säger, att hos en del utvecklas det i femårs ålder. Enligt mig är det naturligt då barn utvecklas olika. Cuthbert (2000) kom fram till att två tredjedelar i hans studie ansåg att hjärtat var runt, det visar också min studie. Flertalet barn säger att det ser ut som torson där hjärtat är runt och ett fåtal säger runt/ovalt. En rimlig anledning kan vara att torson stod framför barnen eller att de tidigare sett bilder på hjärtat. Att minoriteten av både åldersgrupperna ansåg att hjärtat var hjärtformat vilket inte är speciellt uppseendeväckande eftersom flertalet forskare kommit fram till att det är vanligt förekommande (Óskarsdóttir et al. 2011; Reiss & Tunnicliffe 2001;

Cuthbert 2000). Det tycks kunna bero på att samhället alltid visar hjärtat i form av

hjärtsymbolen vilket även Reiss och Tunnicliffe (2001) skriver, att barnen har uppfattningen att hjärtat bokstavligen ser ut som ett alla hjärtansdag hjärta eller att barnen förknippar det med sina upplevelser från kort, tecknade filmer eller reklam. Jag anser att det inte är märkligt att barnen får denna uppfattning då jag har upplevelsen att hjärtat oftast nämns i samband med

hjärtsymbolen, hur kan vi bidra till att förändra uppfattningen? Jag tror att det är viktigt att skilja på hjärtat som organ och hjärtsymbolen. Flera forskare menar att yngre barn har förståelse för att hjärtat sitter i bröstet (Tamm 1996; Carey 1985 refererad i Zetterqvist & Kärrqvist 2007). Det bekräftar min studie. Men båda åldersgrupperna har svårigheter med att avgöra hjärtats exakta placering. Barnen pekar på rätt organ i torson när de säger hjärtat men gör inte kopplingen att de ser ut så i deras egen kropp. Att fyraåringar har en rad olika uppfattningar om vart hjärtat sitter i bröstet anser jag inte märkligt med tanke på deras ålder, men förvånande är att majoriteten av sexåringarna menar att hjärtat sitter på vänster sida. Får barnen den förklaringen? Utifrån egna föreställningar är jag ganska säker på att vuxna har den uppfattningen. Jag vill lyfta fram vikten av att vuxna har kunskaper kring kroppen, för att kunna utveckla barnens kunskaper.

Mitt resultat skiljer sig från Teixeira (2000) kring vad som händer med maten. Ingen i mina

åldersgrupper nämnde anus eller strupen/svalg utan sa istället rumpan, snippan/snoppen eller

halsen. Teixeira (2000) menar att anus och strupen oftast nämndes bland de äldre barnen

(tioåringar) vilket kan vara orsaken till att det inte nämndes i min studie. Majoriteten av

fyraåringarna nämner magen vilket stämmer med Teixeiras resultat. Jag anser att det kan bero

på att barn tidigt kommer i kontakt med magen genom frågor och att de får höra det i samband

med maten. Sexåriga barnen i min studie kan mer än barnen i Teixeiras studie då majoriteten

säger magsäcken och hälften nämner tarmarna. Vad beror det på att sexåringarna i min studie

kan mer än sexåringarna i Teixeiras studie? En möjlig orsak till detta resultat skulle kunna vara

att torson stod framför barnen samtidigt som de visade och berättade matens väg och att de då kunde berätta mer i jämförelse med om de skulle ritat som barnen i Teixeiras studie gjorde. Mitt resultat visar på att både fyraåringar och sexåringar gör kopplingar mellan munnen och halsen vilket även Carvalho et al. (2004) kom fram till i sin forskning. Min slutsats är den att barnen känner att maten går ner i halsen och att de har fått höra från andra att de inte ska sätta maten i halsen. Genom det kan barnen ha utvecklat denna kunskap.

I Teixeira (2000) ansåg majoriteten av fyraåringar att maten stannar kvar i kroppen, vilket mitt resultat påvisar. Forskaren menar att det beror på att barnen inte kan göra någon koppling mellan maten och dess avföring, vilket jag stödjer och anser kan vara en rimlig anledning.

Sexåringarna säger att maten blir bajs och kiss eller bara bajs. Jag drar slutsatsen att de förstår kopplingen mellan maten och avföringen, det anser jag kan bero på att barnen är äldre. Teixeira (2000) menar att barnen har förståelse för att maten lämnar kroppen, det ser jag också som en rimlig anledning. Carvalho et al. (2004) hävdar att barn tror att maten är hel i kroppen, mitt resultat visar att fyraåringarna anser det. Barnen tycks inte göra något samband mellan att de tuggar maten och att den då borde vara i småbitar eller mosad. Det kan bero på att när barnen stoppar maten i munnen är den hel och gör kopplingen att maten i magen också är hel.

Majoriteten av sexåringarna ansåg att maten var i småbitar eller mosad. Jag anser att det beror på barnens ålder att de kan göra den kopplingen. Barnen har fått en förståelse för att maten tuggas i munnen och att den då inte kan vara hel i magen. En fyraåring berättar att maten hamnar i magen och musklerna. Hur kommer det sig att ingen sexåring har den uppfattningen?

Det skulle kunna bero på att pojken har personliga erfarenheter eller äldre syskon som påverkar att han kan eller har ett genuint intresse. Flera sexåringar säger att maten hamnar i magsäcken och ett fåtal att maten hamnar i magsäcken och tarmarna. Detta visar en märklig skillnad då flera forskare säger att barn saknar kunskap fram till sju års ålder om att det finns organ i magen som tar emot, behåller och vidaretransporterar maten (Wellman & Johnson 1982; Contento 1981; Crider 1981; Gellert 1962 refererad i Andersson 2001). Min studie visar att de sexåriga barnen har kunskaper om att det finns organ i magen som tar emot och vidaretransporterar maten. Det visar på det som Óskarsdóttir et al. (2011) kom fram till, att kunskap om människokroppen kan skilja sig mellan barn i samma ålder, vilket jag håller med om.

Jag är överraskad att både fyra- och sexåringar har så bra kunskap om både kroppens inre organ som matens väg genom kroppen. Den nytta som resultaten kan bidra till är att det möjliggör att veta vilken nivå barnen ligger på och skapa aktiviteter i förskolan och förskoleklassen utifrån det. Vilket också Óskarsdóttir et al. (2011) belyser vikten av. Det kan förhoppningsvis bidra till att problemet med att lokalisera smärta (Tamm 1996) minskar. Framförallt kan resultaten bidra till att det är viktigt att inte alltid ha barnens ålder i utgångspunkt. Utan att även fundera på vilka erfarenheter och intressen som finns hos den enskilda individen då jag drar slutsatsen utifrån mina resultat att det oftast är de äldre barnen som kan mer, men att det vid enstaka tillfällen tycks vara personliga erfarenheter som spelar in. För mig känns det självklart att jobba med människokroppens inre organ och matens väg, eftersom läroplanen för förskolan menar att barnen ska ges möjlighet att utveckla sin kroppsuppfattning, men också att ställa frågor och samtala om naturvetenskap (Skolverket 2010). Även läroplanen för grundskolan,

förskoleklassen och fritidshemmet menar att biologi ska bidra till att erövra kunskaper kring olika biologiska kontext samt skapa nyfikenhet för att barnet ska få mer kunskap om sig själv.

Det bedömer jag möjliggörs om vi samtalar om kroppens inre. I yrket som pedagog kommer

resultaten tillvaratas genom att använda riktiga begrepp tillsammans med barnen då resultatet

visar att barn har kunskaper. Pussel, spel, böcker och liknande material som barnen kan få

upptäcka, och intressera sig för bör finnas, där pedagogerna försöker fånga barnens naturliga

nyfikenhet kring kroppen (Andersson et al. 1993). Om vi pratar om de inre organen och matens

väg genom kroppen, kan både de fyra- och sexåriga barnen utvecklas och kanske kommer

fyraåringarna till slut kunna lika mycket som resultatet här visar att sexåringarna kan? Dimenäs och Sträng Haraldsson (1996) menar att den undervisning som bedrivs i dagens samhälle ska bidra till barnets naturvetenskapliga kunnande inför både dagens och framtidens behov. Det visar vikten av att redan i förskolan arbeta om människokroppen. Frågan jag ställer mig är, vad ska vi med kunskaper om till exempel matematik, om vi inte har förståelse för den egna

kroppen? Arbete kring människokroppen är viktigt för att utveckla förståelse för hälsan (Andersson et al. 1993).

För att vidareutveckla det jag kommit fram till i min studie, anser jag att det skulle vara

intressant att undersöka om genus påverkar vad barnen kan om de inre organen och matens väg

genom kroppen. Skiljer det sig mellan pojkar och flickor? Slutligen skulle det vara fängslande

att ta reda på vad egentligen pedagoger vet om människokroppens inre organ, och hur jobbar de

med det i förskolan och förskoleklassen?

Referenser

Andersson, B., Emanuelsson, J. & Zetterqvist, A. (red.) (1993). Nationell utvärdering - åk 9.

Vad kan eleverna om ekologi och människokroppen?. Göteborg: Univ., Inst. för ämnesdidaktik.

Andersson, B. (2001). Elevers tänkande och skolans naturvetenskap: forskningsresultat som ger nya idéer. Stockholm: Statens skolverk.

Andersson, B. (2008). Att förstå skolans naturvetenskap. Forskningsresultat och nya idéer.

Ungern: Elanders Hungary Kft.

Carvalho, G.S., Silva, R., Lima, N., Coquet, E. & Clément, P. (2004). Portuguese primary school children's conceptions about digestion: Identification of learning obstacles.

International Journal of Science Education, 26 (9), 1111-1130.

Cuthbert, J.A. (2000). Do children have a holistic view of there internal body maps? School Science Review, 82 (299), 25-32.

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Dimenäs, J. & Sträng Haraldsson, M. (1996). Undervisning i naturvetenskap. Lund:

Studentlitteratur.

Johansson, B. & Svedner, P-O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. 5. uppl. Uppsala:

Kunskapsföretaget AB.

Óskarsdóttir, G., Stougaard, B., Fleischer, A., Jeronen, E., Lützen, F. & Kråkenes, R. (2011).

Children’s ideas about the human body – A Nordic case study. Nordina, 7 (2), 179-189.

Reiss, M.J. & Tunnicliffe, S.D. (2001). Students’ Understandings of Human Organs and Organ Systems. Research in Science Education, 31 (3), 383–399.

Reiss, M.J., Tunnicliffe, S.D., Andersen, A.M., Bartoszeck, A., Carvalho, G.S., Chen, S-Y., Jarman, R., Jonsson, S., Manokore, V., Marchenko, N., Mulemwa, J., Novikova, T., Otuka, J., Teppa, S. & Van Rooy, W. (2002). An international study of young people's drawings of what is inside themselves. Journal of Biological Education, 36 (2), 58-64.

Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98. Rev. uppl. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet Lgr 11.

Stockholm: Skolverket.

Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Tamm, M. (1996). Hälsa och sjukdom i barnens värld. 1. uppl. Stockholm: Liber utbildning.

Teixeira, F.M. (2000). What happens to the food we eat? Children’s conceptions of the structure

and function of the digestive system. International Journal of Science Education, 22 (5),

507-520.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistiska-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Zetterqvist, A. & Kärrström, C. (2007). Naturvetenskap med yngre barn – en forskningsöversikt.

Interna rapporter 07:04. Göteborgs universitet.