Ristat i glas

Ristat i glas

En undersökning av antikiserande graverade glas från mellankrigstiden i Sverige

Kandidatuppsats i konstvetenskap VT-20

Författare: Sofia Blomqvist Handledare: Jan O.M. Karlsson Konstvetenskapliga institutionen Examinator: Carina Jacobsson

Abstract

University of Uppsala Department of Art History Thunbergsvägen 3H Box 630, 75126 Uppsala 018-471 28 87

Title: Carved in glass- a study of antiquating engraved glass during the interwar period Author: Sofia Blomqvist

Examiner: Jan OM Karlsson, Carina Jacobsson Semester: Spring 2020

The purpose of the thesis is to investigate engraved Swedish glass during the interwar period and how the various techniques affect the visual impression of the ancient motifs. I want to find out what the glass as an artistic material is to work with and what possibilities and

limitations there are for different expressions in the execution of the ancient motifs. The study is based on these four art pieces: Himmelsgloben from 1929 and Bacchuståget from 1925 designed by Edward Hald as well as Draperiskålen from 1919 and Oxhuvudena from 1923 designed by Simon Gate. The thesis is based on previous research within the subject of glass;

its form and history and of course with focus on the engraved glass. The conclusion is that glass is a very unique material with special characteristics that you need to be aware of in terms of working with it. The engraving is an excellent technique to use to perform the motifs in question, but to highlight glass as a material the combination of the engraving and cut glass is more suitable.

Nyckelord: graverat glas, svenskt glas, konstform, mellankrigstiden, hantverk, svenskt hantverk, Edward Hald, Simon Gate, glasets egenskaper, konstvetenskap, antikiserande motiv, koppargravyr, Orrefors, kulturarv

Innehållsförteckning

Inledning 1

Syfte och frågeställning 1

Disposition 1

Material, urval och avgränsning 2

Forskningsöversikt 3

Metod och teori 5

Bakgrund 7

Glastekniska termer 7

Gravyren och dess tekniker 8

Det svenska graverade glaset 13

Konstnär och gravör 17

Analys 18

Himmelsglob 18

Draperiskålen 20

Bacchuståget 22

Oxhuvuden 24

Diskussion & slutsats 26

Sammanfattning 29

Tryckta källor 31

Internetkällor 31

Bildlista 32

Inledning

Glas är en konstform vars roll i konstvärlden inte varit så framträdande, utan har levt lite i skuggan av andra mer erkända konstformer såsom måleriet. Det är en del av konsten som jag anser inte har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet, trots att det är en konstform som vi i Sverige varit mycket framstående i, till och med internationellt. Glaset som material är väldigt unikt och avancerat att arbeta med, men tyvärr är det inte så många som vet om det. Under åren mellan 1917 och 1930 var vi i Sverige ett av de mest framstående länderna i världen när det kom till produktionen av konstglas, och framförallt graverat glas. Konstnärer som Edward Hald och Simon Gate skapade tillsammans med gravörer och glasblåsare vid Orrefors

glasbruk enastående graverade glaspjäser som visades upp vid Parisutställningen 1925.

Motiven på dessa glaspjäser var antikiserande och mycket avancerade, något som jag anser återigen bör lyftas fram i konsthistorien. Syftet med den här uppsatsen är just att återigen sätta ljus på detta unika glashantverk som faktiskt bör lyftas fram som ett svenskt kulturarv.

Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att undersöka graverade svenska glaspjäser under mellankrigstiden och hur olika tekniker påverkar det visuella intrycket av de antika motiven. Jag vill ta reda på hur glaset som konstnärligt material är att arbeta med och vilka möjligheter och begränsningar det finns för olika uttryck i utförandet av de antika motiven.

- Hur påverkar glaset som material och tidens teknik/verktyg det visuella intrycket av de antika motiven?

- Hur ser materialets förutsättningar ut? Begränsningar/möjligheter?

Disposition

Uppsatsens inledning är till för att leda in läsaren på ämnet och presentera det som uppsatsen kommer att behandla och kommer mer specifikt ge insyn i arbetets syfte och frågeställningar, val av material, teori och metod samt att förklara dess urval och avgränsningar. Efter detta följer uppsatsens bakgrundsdel där mer djupgående realia kommer presenteras för att verkligen ge läsaren en grundkurs i ämnet glas, gravyr, dess olika tekniker, dess historiska kontext samt en översiktlig genomgång av de antika stilidealen. Efter det kommer fyra utvalda exempel på graverat konstglas att analyseras ikonografiskt. Resultaten kommer sedan

att diskuteras i diskussionsavsnittet där frågeställningarna kommer besvaras. Sist men inte minst avslutas uppsatsen med en sammanfattning.

Material, urval och avgränsning

Denna uppsats är framförallt baserad på tidigare forskning kring det svenska glaset och dess olika dekortekniker. Jag har gått igenom både uppsatser, avhandlingar, kataloger från

utställningar och museum, andra tryckta böcker och internetbaserad litteratur. Denna litteratur innehåller både fakta samt intervjuer med personer med ett yrke inom glasindustrin. Att använda varierad litteratur är relevant för uppsatsen då syftet innefattar både historia, praktiska tekniker och glaset som konstform. Det behövs både fakta och personliga upplevelser för att kunna göra analyser om graverat glas och dess konstnärliga uttryck.

Uppsatsen avgränsas till Sverige under perioden 1917–1930 och till graverat transparant glas med antika motiv. Alla valda verk är även formgivna av glaskonstnärerna Edward Hald och Simon Gate vid Orrefors glasbruk, då de var de mest framstående svenska glaskonstnärerna vid ett av de främsta glasbruken som under denna tid gjorde många transparanta verk med antikiserande motiv. Jag har valt juste denna typ av motiv för att de kräver flera olika tekniker samt mycket skickliga personer för att få den utförd. Dessa motiv kräver även att både

konstnärer/formgivare och gravörer samarbetar för att framställa föremålen och detta ämnar den här uppsatsen att undersöka. Det tidsspann som uppsatsen behandlar har valts då Sverige under denna tid hade en stor produktion av graverat glas då vi var mycket framstående internationellt. Denna tid erbjuder en stor mängd graverade verk som under denna tid hade mycket hög status. Det var här det graverade glaset nådde sin höjdpunkt, och har aldrig sen dess blivit lika framstående igen. Uppsatsen utgår mer specifikt från fyra olika verk:

Himmelsgloben från 1929 och Bacchuståget från 1925 ritade av Edward Hald samt Draperiskålen från 1919 och Oxhuvudena från 1923 ritade av Simon Gate.

När den antika mytologin nämns i uppsatsen menar jag den grekiska och romerska antiken.

Sedan kommer jag inte vara speciellt nog med att påpeka skillnaden mellan den romerska och grekiska mytologin då den romerska är baserad till stor del på den grekiska. Så vilken av mytologierna ett motiv kommer ifrån är irrelevant för uppsatsen då de är så pass lika och

fortfarande går under rubriken ”antik mytologi”. Den egentligen påtagliga skillnaden är att de oftast heter olika på grekiska och latin, annars är de nästan samma. ¹

Forskningsöversikt

Eftersom det svenska glaset under sekelskiftet 1800–1900 var väldigt framstående så finns det en del forskningsunderlag kring glas generellt. Men att hitta nischad information om specifikt graverat glas har varit mer utmanande. Forskningen som hittats är oftast i form av biografier av Sveriges två främsta glaskonstnärer Edvard Hald och Simon Gate där man får göra ett urval av det som varit relevant för uppsatsen, då de arbetade mycket med graverat glas men även andra tekniker. De böcker som jag använt mig av i den här stilen är boken Gate, Hald, Palmqvist skriven av Petter Palmqvist och Max Plunger utgiven 2001², boken Simon Gate, Edward Hald utgiven av svenska slöjdföreningen 1948 ³ samt boken Simon Gate, Edvard Hald skriven av Jan von Gerber utgiven 1983⁴.

Den första skriften är egentligen en katalog som gavs ut i samband med en utställning av konstnärerna Hald, Gate och gravören Palmqvists verk. Den innehåller en kort presentation av konstnärerna och dess kontext som sedan följs av högupplösta bilder i färg av verken.⁵ Den andra är en mycket tjockare bok med mer djupgående biografiska skildringar av Gate och Hald, där inte bara glaset nämns utan hela deras konstnärskarriär. Här får man en mer fullständig kontext över glaset i Sverige och de olika framstående bruken såsom Orrefors, Kosta m.m.⁶ Den tredje litterära skriften påminner mer om den första i katalogsformat då den är baserad på en kvinnas samling av glas från bruket i Orrefors. Den innehåller kortare biografier av Gate och Hald samt ett översiktligt avsnitt om Orreforsbrukets historia mellan 1913–1929.⁷ Som sagt är dessa böcker mer inriktade på Simon Gate och Edward Hald samt

1 Lodwick, Marcus, Konstguiden myter och symboler, 2003,

2 Palmqvist, Petter & Plunger, Max, Gate Hald Palmqvist, 2001, Almlöfs förlag.

3 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, Norstedts, Stockholm.

4 Von Gerber, Jan, Simon Gate, Edward Hald, Glas 1916 – 1973-Ur Agnes Hellners Orreforssamling, Linköping 1983-AB Östgöta Correspondenten.

5 Palmqvist, Petter & Plunger, Max, Gate Hald Palmqvist, 2001, Almlöfs förlag.

6 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, Norstedts, Stockholm.

7 Von Gerber, Jan, Simon Gate, Edward Hald, Glas 1916 – 1973-Ur Agnes Hellners Orreforssamling, Linköping 1983-AB Östgöta Correspondenten.

det svenska glaset generellt, och inte speciellt mycket om just det graverade glaset i den bemärkelsen som denna uppsats intresserar sig för.

Hur glas kan hanteras och vilka tekniker som används vid gravering och slipning beskrivs mer utförligt i böckerna Slipat och graverat glas utgiven av Kalmar läns museum och författad av Richard Edlund⁸ samt boken Orrefors–Etthundra år av svensk glaskonst utgiven av

Byggförlaget/Kultur med Kerstin Wickman som redaktör⁹. I de här böckerna kan man mer läsa om forskning kring de olika graveringsteknikerna från sekelskiftet, vad som faktiskt är definitionen av graverat glas och lite om hur förhållandet mellan glasblåsare, gravör, slipare och konstnär ser ut. Slipat och graverat glas är mer som en katalog där allt innehåll fokuserar på graverat och slipat glas och både gamla och moderna tekniker. I Orrefors-boken är det vissa avsnitt i boken som behandlar ämnet, resten är historia om glasbruket och det svenska glaset i alla dess former. Även i boken Svenskt glas redogör Bo Simmingsköld, före detta chef för glasinstitutet i Växjö ¹⁰, om glasets tillverkning, dess egenskaper och tekniker i hur det hanteras, däribland gravyrtekniker. Här får man mer förståelse för glaset som material ur ett tekniskt perspektiv, alltså hur glas tillverkas och dess struktur.

En del litteratur är äldre än andra och allmänt är det väldigt stor spridning i när böckerna är skrivna. De senare biografierna som gjorts över Hald och Gate har oftast skrivits senare under 1900-talet och mer i form av hyllningar till deras arbete. Boken från Kalmar läns museum är endast två år gamla och mer undervisande i sin utformning än uppvisande. Sedan finns även en avhandling från 1936 skriven av konsthistorikern och museichefen Heribert Seitz, som behandlar äldre svenska glas med graverad dekor från framförallt 1700-talet.¹¹ 2018 skrev en student vid Uppsala Universitets konstvetenskapliga institution en uppsats om svenskt

graverat glas på kandidatnivå där hon undersöker dess utveckling under 1900-talet inpå 2000- talet.¹²

Bortsett från svenskt glas så berör uppsatsen även antikens mytologi, motiv samt stilideal som ämne. Dock inte i samma omfattning då det endast har en roll i avgränsningen av vilka motiv

8 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018

9 Wickman, Kerstin (redaktör), Orrefors–Etthundra år av svensk glaskonst, 1998

10 Simmingsköld, Bo, Svenskt Glas, 1991

11 Seitz, Heribert, Äldre svenska glas med graverad dekor, 1936

12 Låftman, Ina, Handens närvaro i tinget, 2018

uppsatsen skulle fokusera på. Den enda forskningen som egentligen kommer användas från detta område är boken Konstguiden myter och symboler skriven av Marcus Lodwick utgiven 2003. Denna bok kommer hjälpa till i processen att analysera de antika motiven.

Det som dock har varit svårt att hitta tidigare forskning kring är hur olika material inom konsten generellt påverkar det visuella in- och uttrycket. Av vad jag har hittat för tidigare forskning verkar det inte vara någon som tidigare forskat kring just materialets betydelse i konst. De olika konstformerna som finns, exempelvis performing arts, dans, teater, måleri finns det väldigt mycket forskning om när det gäller deras uttryck. Men just materialet inom hantverk är mer sällsynt. Det finns dock en professor vid namn Andrea Peach som för ett år sedan anställdes vid konstfack i Stockholm.¹³ Hon har över tjugo års erfarenhet av

undervisning i konst på brittiska konstskolor. Hon är en mycket erkänd forskare i konsthantverk och har bland annat forskat på hantverkets och materialitetens betydelse.

Tyvärr hittade jag ingen litteratur kring hennes forskning, men förhoppningsvis kommer det i framtiden. Hon är i alla fall den som jag hittat som forskat närmast materialets betydelse för konstnärligt hantverk. Så tyvärr kommer inte bakgrunden i uppsatsen att innehålla någon bakgrundsinformation om just studier i konstmaterial.

Metod och teori

Uppsatsen kommer huvudsakligen utgå ifrån en stilhistorisk teori, då glaspjäserna ska analyseras ur ett stilistiskt perspektiv under en specifik tid i historien. Den metod som sedan kommer att användas som stöd i uppsatsen är Panofskys ikonologiska metod. Metoden består av en trestegsmodell som är ett verktyg för att utreda en bilds semiotiska värden och

betydelse.¹⁴ De tre olika stegen är; pre-ikonografisk, som ur ett objektivt perspektiv beskriver det vi ser utan att lägga någon värdering i det och betrakta bilden utifrån vardaglig erfarenhet.

Man tittar t.ex. på färger, komposition, ljus och form. Det andra steget kallas ikonografisk och här börjar man läsa in mer i det man ser. Man tittar på symboler och dess värden, stämning, historia och kultur, kunskap som man har för att man studerat litterära källor och forskning.

Det anses som det ”sekundära” hos ett objekt, det man måste ha kunskap om för att se. Sedan kommer vi till det sista steget som kallas ikonologisk där allt det man sett i bilden nu

analyseras ännu mer och där man börjar jämföra med andra verk och litteratur, dra slutsatser

13 https://www.konstfack.se/sv/Aktuellt/Nyheter-och-pressmeddelanden/2019/Andrea-Peach-new-professor/

14 Boström, Hans-Olof, Panofsky och ikonologin, Karlstad university press, 2003, sid 12–13

och reder ut verkets inre mening. Metoden som helhet hjälper en att på ett strukturerat och tydligt sätt få med alla delar av ett konstverk och nå dess djupaste kärna på ett logiskt sätt genom att börja med att beskriva verket, analysera det och sedan tolka det.¹⁵

Metoden kommer inte användas till punkt och pricka i uppsatsen, utan mer vara en

stöttepelare när de olika verken ska analyseras för att se att ingen aspekt har glömts. I den här uppsatsen kommer inte heller de semiotiska värdena stå i fokus, utan snarare endast beröras för att reda ut de olika motiven i glasen och på så sätt ställa dem emot utförandet av dem. Det kommer snarare vara så att det preikonografiska kommer ha större roll i och med att

konstmaterialet har en centrerad roll.

15 Boström, Hans-Olof, Panofsky och ikonologin, Karlstad University press, 2003, sid 12–13

Bakgrund

Glastekniska termer

Kristallisation: Det är den process i vilken ett ämnes fasta form bildas, då är atomerna eller molekylerna strikt strukturerade vilket kallas kristall.

Koppartrissa: De runda plattor som fästs på roteringsaxels på en äldre gravyrmaskin, de som sedan täcks av smärgel och graverar glas.

Dispersion: Ljusets spridning, i detta fall hur bra glaset sprider ljus.

Viskositet: Betecknar en vätskas ”tjockhet”.

Opak: Motsatsen till genomskinlig.

Fernissa: En typ av lack/lasyr

Graalglas: En glasteknik som innebär att glas läggs i skikt över varandra.

Glaset som material

Glas är i många aspekter ett unikt och intressant material. Det är ett mycket vanligt material som förekommer i mång olika former och uttryck. Men vad är det egentligen? Här kommer du som läsare utrustas med en grundkurs i glaset som material, dess egenskaper och dess uppbyggnad:

Glas brukar definieras som en oorganisk smältprodukt, som övergår från flytande till fast form utan att kristalliseras.¹⁶ Glassmältor uppför sig här speciellt jämfört med andra smältor av t.ex. vätskor och metaller som har en bestämd temperatur där de övergår till fast form.

Detta gör att glas kan inta en trögflytande form innan det stelnar, och därför inte har en bestämd smält- eller frystemperatur. Det ämne som ger glaset dess egenskaper är kiseldioxid, ett ämne som förekommer i naturen som kvartssand eller bara kvarts och ibland som

bergkristall. En av glasets egenskaper är formbarhet, en förutsättning för de viktigaste

metoderna att forma glas. Detta gör att man med glaspipan kan fånga upp glasmassa och blåsa upp den eller med olika verktyg forma den. En avgörande faktor i formningsprocessen är förhållandet mellan temperatur och viskositet. Detta beror på hur glassammansättningen ser ut.¹⁷

16 Simmingsköld, Bo, Svenskt Glas, 1991, sid 416–421

17 Simmingsköld,1991, sid 416–421

Det finns oändligt med olika varianter på sammansättningar som framställts utefter vilka egenskaper man vill att glasets ska ha, men här är de tre vanligaste: Sodaglas – står för huvudparten av alla glas t.ex. flaskglas, hushållsglas, fönsterglas och andra ”billiga” glas.

Blykristall – används för prydnads- och konstglas där glaset är lite tjockare och eventuellt slipat.¹⁸ Detta glas kan du forma under längre tid än sodaglaset som måste bearbetas snabbt.

Det har även hög ljustransmission vilket gör den lättare att få färglös jämfört med sodaglaset som vanligen är något mörkt. Ytan är mjukare och dispersionen högre. Kalikristall – denna typ påminner om blykristall i sina egenskaper men sammansättningen är något annorlunda.

Denna typ lämpar sig för servisglas i mellanprisklassen, men är något hårdare än blykristall vilket gör att den går att ha i diskmaskin. Borsilikatglas – används för glas där stora kvar på tålighet mot temperaturväxlingar ställs t.ex. laboratoriekärl och diverse industriglas. Det man måste ha i åtanke är att glassammansättningarna kan variera mycket beroende på vilket glasbruk som producerat det.¹⁹

Två andra egenskaper utöver formbarheten som glaset besitter är genomsynlighet och

sprödhet.²⁰ Genomsynlighet är en egenskap man även finner hos vissa kristaller samt plaster.

Denna egenskap tillåter ljuset att ha en inverkan på det visuella intrycket på ett sätt som är unikt. Sprödheten har stor inverkan på hur glas hanteras. Om glaset utsätts för böjning eller tryck så spricker den alltid innan den deformeras permanent, jämfört med metaller vars uppbyggnad tillåter att förskjuta vissa delar utan att förlora sammanhållningen. Glas har inte samma förmåga och måste därför hanteras på ett mycket speciellt sätt för att det inte ska gå sönder.²¹

Gravyren och dess tekniker

Koppargravyren har ansetts vara den mest förfinade och uttrycksfulla formen av

glasdekorering. Att arbeta med koppartrissan krävde mycket tid och glaset fick inte vara större än att du kunde hålla i det. Personen som utförde gravyren kallas gravör och gjorde

18 Simmingsköld, 1991, sid 416–421

19 Simmingsköld, 1991, sid 416–421

20 Simmingsköld, 1991, sid 416–421

21 Simmingsköld, Bo, Svenskt Glas, 1991, sid 416–42

glasgravyren med hjälp av en maskin som oftast kallades gravyrmaskin, detta sedan 1800- talets mitt.²²

När man graverade för hand gjordes det med hjälp av kopparhjulsgravyr.²³ De olika så kallade trissorna varierade i tjocklek, storlek och profil, beroende på effekten man ville åt. De

användes sedan i kombination med slipmedel, smärgel, då koppar är ett alldeles för mjukt material att skära i glas med. Trissan fästes sedan på änden av den roterande spindelaxeln på gravyrmaskinen. Föremålet hölls sedan av gravören som förde det mot trissan som sedan kunde skapa ristningar i glaset. Maskinen drevs från början av gravörens trampkraft, men gick sedan under slutet av 1800-talet över till att drivas av en turbin eller det vanligaste, en

ångmaskin. Innan själva graveringen ritades motivet upp på glaset med en vit vattenfärg som innehåll ett ämne som kallades Gummi arabikum.²⁴ Efter att uppmärkningen torkat så täcktes den med en tunn fernissa som då skyddade glaset mot repor samt fixerade teckningen under gravyrens gång. Vid själva gravyren satt gravören med glaset i händerna och armbågarna stödda mot bordet tryckandes glaset mot trissan, som skapade olika fördjupningar i glaset beroende på vilken trissa som satt i den roterande axeln. Den ytan som graverats fick en silverliknande vit ton som till en början var helt matt och av en finare eller grövre karaktär, vilket berodde på smärgelns finhet. De djupaste partierna graveras alltid först och därefter övriga partier och sist detaljerna. Gravyren kunde sedan poleras på olika sätt beroende på vilken effekt man ville uppnå. Oavsett gjordes den med hjälp av stora roterande skivor, eller med hjälp av syra.²⁵ Se bilderna 1–3 nedan för mer konkret fysisk utformning.

22 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 11

23 Edlund, 2018, sid 11

24 Edlund, 2018, sid 11

25 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 14–17

Idag ser tekniken lite annorlunda ut. Den moderna gravyren utförs med en gravyrpenna som liknar ett tandläkarborr. Spetsen på pennan är utbytbar samt att hastigheten kan regleras efter intresse. Precis som vid koppargravyren lämnar pennan en fördjupning som gröper ur motivet lite i taget. Den här tekniken infördes succesivt i slutet av 1950-talet och är det sättet man idag graverar glas.²⁶

Det finns fyra olika typer av gravyr: Kasning, ytgravyr, djupgravyr och linjegravyr.²⁷ Kasning (se bild 2) är en typ av gravyr som uppstår när trissan endast skrapar glasets yta utan någon djupverkan. Om man drar fingret över en kasad gravyr känner du endast att det är matt, men utan någon typ av reliefkänsla. Ytgravyr (se bild 3) är som det låter, en ytligare gravyr, men inte lika ytlig som kasningen eller djup som djupgravyren. Gravören har endast tagit sig en liten bit ner i glasytan och skapat ett motiv som ger en hint av 3dimensionalitet. Detta görs på tunna ytor och är mycket avancerad. Djupgravyr (se bild 4) kallas det när motivet går djupare in i glaset, och kräver därför ett tjockare glas. Detta kräver stor precision då de olika delarna går olika djupt in i glaset för att skapa ljusskiftningar och skuggor. 3d-effekten är påtaglig.

26 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 18

27 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 11 1. Gravyr med koppartrissa på Pukebergs

glasbruk, foto: KLM arkiv.

Till sist har vi linjegravyren (se bild 5) som precis som det låter handlar om att skapa graverade linjer. Detta är svårare än vad man tror då koppartrissorna är helt raka, vilket betyder att gravören måste anpassa glaset på ett avancerat sätt. I ytgravyren handlar det snarare om massor med linjer i 90-gradersformationer, medans det här handlar om snirkliga sammanhängande linjer.²⁸

28 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 18–19

2. Kasning, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland.

3. Ytgravyr foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland.

En annan glashanteringsteknik som är värt att nämna då den ofta förekom i kombination med gravyr är slipning. Detta skedde med en fin- eller grov slipskiva av t.ex. sten, eller material som är hårdare än glaset. Tekniken var och är mest förknippad med skärande slipningar vilka skapar ljusbrytningar i glaset. Man brukar säga att dekorslipning består av fyra olika typer av stenar som skapar olika uttryck: fasettsten, olivsten, skärsten och schattérsten.²⁹ Ett exempel på en skål med skärande slipningar är Fruktskålen av Ewald Dahlskog (se bild 6).

6. Fruktskål, Ewald Dahlskog 1926, Kosta, foto: Greta Lindström, Nationalmuseum.

29 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 20 4. Djupgravyr, foto: Jörgen Ludwigsson,

Kulturparken Småland.

5. Linjegravyr, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland.

Det svenska graverade glaset

1917 sägs vara året för det svenska graverade glasets födelse. Det innebar en stor utveckling för bland annat orreforsbrukets nyskapande uttrycksformer. De första graverade glasen ser dock inte alls ut som det vi idag förknippar graverat glas med, utan såg mer ut som glas någon ritat på med vit färg. De påminner om de 1600-tals diamantristade glasen från England och Holland. Tekniken är det vi kallar kasning som förklarats tidigare i uppsatsen. Gravyren som teknik har förekommit tidigare i historien, men i väldigt liten omfattning. Det var inte förrän nu som tekniken verkligen fick sitt genombrott.³⁰

Gustaf Abels var ett stort namn inom gravyrvärlden då han var elev till en gravör vars släkt bestod av gravörer från så tidigt som 1700-talet. Abels var en mycket skicklig gravör vid Kosta glasbruk som spenderade större delen av sin karriär att utföra motiv komponerade av konstnärerna Simon Gate och Edward Hald. Elis Rydh var också en framstående gravör som även han arbetade med konstnärsduon Gate och Hald. 1922 startades det en gravörskola vid Orrefors där både Hald, Gate och Rydh undervisade. Det stora antalet nya gravörer var en stor förutsättning för det graverade glasets framgång.³¹

Under tiden mellan 1910 och lite inpå 30-talet präglades Norden av en konstriktning kallad 20-talsklassicism.³² I Storbritannien myntades begreppet Swedish grace som var den svenska varianten av art deco. När jugendstilen efter första världskriget försvann, ersattes den av en splittrad stil kan man säga. Bauhausskolans utformning under 20-talet, ornamentbefriade funktionalismen och den ryska avantgardismen växte alla fram parallellt tillsammans med art deco som motpol som förespråkade det dekorativa, exklusiva och säregna. Stilen präglas av en blandning mellan det nya klassicerande och det moderna avskalade.³³ Med klassicism menas att antiken är en stilistisk förebild som präglas av naturtrogna motiv där mytologi och människokroppen står i centrum.³⁴ Stilen var den genomgående stilen under

Parisutställningen 1925.³⁵ I Sverige var denna stil rådande efter kriget, en tid då landet, precis som resten av Europa, efter misär och ekonomisk depression nu vaknar igen till en ny

30 Simmingsköld, Bo, Svenskt Glas, 1991, sid 87

31 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 46

32 Nationalencyklopedin, art deco, hämtad 2020-05-05

33 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 167

34 Nationalencyklopedin, klassicism, hämtad 2020-05-05

35 Nationalencyklopedin, art deco, hämtad 2020-05-05

industriell och ekonomisk blomstring. Det fanns en optimism och lust inför livet vilket syns i hantverket och arkitekturen som präglas av entusiasm och uttrycksfulla motiv.³⁶ Några exempel på andra konstuttryck under den här tiden är skulpturer av de svenska skulptörerna Carl Milles och Anna Petrus. Se bilder nedan:

36 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 167 7. Poseidon, Carl Milles, skulptur i brons,

Götaplatsen, Göteborg 1931, foto:

Wikipedia, mått: höjd ca 8,2m.

8. Europa och Tjuren, Carl Milles, skulptur i brons och granit, Halmstad 1926, foto: Halmstad kommun, mått: höjd 2,87m.

Det graverade glaset kom i många olika former för olika användningsområden. Det var bland annat konstglas, sådant som man hade som prydnad hemma, som också ofta var väldigt dyrt.³⁷ Sedan graverades även servisglas som användes vid måltid. Även heders- och minnespokaler av glas blev av högsta mode. Generellt sett var detta glas för den mer förmögna

samhällsklassen då allt var gjort för hand. Glaset var inte bara stort i Sverige utan fick efter Parisutställningen 1925 sitt internationella genombrott och började nå även köpare

utomlands.³⁸ Till Stockholmsutställningen 1930 experimenterade man med glaset och motiven direkt i hyttan tillsammans med mästarna, det var alltså ingenting som ritades i förväg. Glaset gjordes nu tjockare och förseddes med en fotklack som blev karaktäristiskt för 30-talet. Vicke Lindstrand, en ny formgivare, debuterade vid utställningen 1930 och bidrog med nya intryck som kompletterade de tidigare konstnärernas motiv. Gravyren i glaset begränsades i och med glasets nya form, och man ville inte längre att glaset skulle döljas på samma sätt av gravyren utan själv få bidra med sina kvaliteter. På bild 11 ser du ett exempel på ett graverat graalglas av Vicke Lindstrand från den här tiden.³⁹

37 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 166

38 Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, sid 7–8

39 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 100–101 9. Lejon, skulptur i tenn, Anna Petrus, Firma

Svenskt Tenn 1926, foto: Bukowskis, mått:

längd 18cm höjd 14,5cm.

10. Janushuvud, vas i tenn, Anna Petrus, Firma Svenskt Tenn, 1927, foto: Bukowskis mått: höjd 11cm.

11. Hajdödaren, Vicke Lindstrand, 1937, Orrefors, foto: Simon Gate Edward Hald, Svenska slöjdföreningen, 1948, Norstedts, Stockholm

Men precis som det mesta i samhället har det graverade glaset genom åren påverkats av bland annat strukturförändringar, kriser och nedläggningar.⁴⁰ Att skapa vacker konst i glas tar tid och kostar pengar, faktorer som inte alltid varit konstanta vid bruken. I kriser har lönsamheten ifrågasatts och mer minimalistiska uttrycket har ibland fått ta över från det dekorativa. Det är något man tydligt kan se i dagens produktion av glas; att det under senare delen av 1900-talet och framåt förenklats och produktionen minskat. På 80-talet producerades det ändå

fortfarande en del graverat glas och intresset var stort. Men under senare delen av 90-talet och inpå 2000 ser man en kraftig minskning. Gravyren är en dyr teknik som oskolade kunder inte egentligen kunde skilja från andra tekniker, vilket gjorde det ekonomiskt onödigt. Andra dekorationstekniker som t.ex. etsning var betydligt billigare och ändå kommersiellt lönsamma. Idag består de graverade glasen av enklare linjer och streck vars formspråk påminner om kasning då motivationen och ambitionsnivån är låg både hos konstnärerna och konsumenterna. Det finns väldigt lite forskning idag kring det svenska graverade glaset, och

40 Låftman, Ina, Handens närvaro i tinget, 2018, sid 25

det verkar inte som att någon konstnär på över 40 år har tagit gravyren till sig helt och försökt bemästra tekniken.⁴¹

Konstnär och gravör

Samarbetet mellan gravör och bildkonstnär var en essentiell förutsättning för det graverade glaset. Glas är som tidigare nämnt ett mycket speciellt material och processen från en

konstnärlig idé till verklighet är lite mer komplicerad än för t.ex. en tavla. Det är speciellt att arbeta med ytor som inte är helt platta, vilket gör att samarbete är fundamentalt för att slutprodukten ska bli som tänkt.⁴² Oftast så hade många konstnärer ingen aning om hur det var att arbeta med glas och behövde därför läras upp av gravören för att förstå vad som är fysiskt möjligt att utföra i glas. Skisserna av motivet måste även vara anpassade för att kunna överföras på glaset och vara bra underlag för graveringen. Även gravörerna fick lära sig saker av konstnärerna såsom anatomi och figurteckning för att skapa naturtrogna motiv med djup.

Relationen mellan konstnär och gravör behövde vara bra då de spenderade mycket tid tillsammans, ofta dygnet runt.⁴³

41 Låftman, Ina, Handens närvaro i tinget, 2018, sid 24

42 Simmingsköld, Bo, Svenskt Glas, 1991, sid 87

43 Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, sid 46

Analys

Himmelsglob

12. Himmelsglob, 1929–30, Edward Hald, Orrefors glasbruk, foto: Linn Ahlgren Nationalmuseum, mått: 53 x 39 cm.

Det här verket är ett ihåligt klot i kristallglas, täckt av en graverad dekor. Klotet är ofärgat och transparant, men de graverade ytorna är något matta och därför lite mer opaka än de blanka.

Det står i en ställning i tenn som håller klotet vertikalt runt halva klotet och horisontellt runt hela. Den horisontella ställningen markerar klotets största omkrets. Den gravyrteknik som har använts är djupgravyr, vilket man kan se då den tredimensionella effekten är stark och ger

intrycket av en relief. Eftersom verket är klotformat så kan man gå runt objektet och motivet täcker all yta, vilket gör att det inte finns några kanter, utan allt smälter samman i en enhet.

motivet på sfären är väldigt rörigt och dynamiskt, det finns varken någon struktur eller symmetri.

Motivet föreställer himlavalvet och de tolv stjärnbilderna. T.ex. kan man på bilden ovan se en kräfta, två vågskålar, två tvillingar, en stenbock och skytten. Motivet är hämtat ur den

grekiska mytologin, vilket man kan se på det antikiserande formspråket med naturtrogna nakna män och mytologiska väsen som var norm under antikens Grekland. I sin form är motiven väldigt snirkliga med böljande former och stor detaljrikedom som verkligen ger intrycket av att de svävar i en himmel som nästan glittrar. Formen på verket är geometriskt och stilren trots det något röriga motivet, vilket tyder på den samtida art deco stilen som var en blandning av det geometriska och avskalade och det dekorativa klassicerande. Trots att hela verket är genomskinlig kan man ändå tydligt urskilja de olika figurerna då vissa delar skuggas med hjälp av ljuset som skapar konturer och djup. Genomskinligheten ger även beskådaren en starkare känsla av det antika, då antiken idag förknippas med den vita,

ofärgade kulören. Ljuset i rummet som verket står i är därför mycket viktigt för att formerna ska framhävas. Så beroende på vilken vinkel ljuset kommer ifrån och i vilken färgkontext verket befinner sig i, spelar mycket stor roll för det visuella intrycket. Detta hade med stor sannolikhet inte kunnat göras i något annat material än glas och få samma effekt, så här spelar glaset en mycket stor roll för konstens uttryck.

Draperiskålen

13. Draperiskålen, 1919, Edward Hald, Orrefors glasbruk, foto: Stockholms auktionsverk, mått: höjd 24 cm, diameter 28 cm.

Detta verk är en graverad rund kristallskål vars kanter är utsvängda vilket bildar en svag båge längs skålens sidor. Den är ofärgad och transparant med en mattare gravyr. Glaset är ganska tunt med en något tjockare botten ser det ut som. Skålens övre och nedre kant är täckt av en graverad board som mellan sig har ett antal vertikala joniska kolonner med kannelyrer. På motsatta sidor av verket står fyra kvinnor som håller ett mönstrat stort tygstycke mellan sig.

Skålens botten är slipad helt matt. Den gravyrteknik som har använts här är med stor sannolikhet ytgravyr, med inslag av djupgravyr, då glaset inte riktigt är så djupt som djupgravyr kräver, men ändå ger hint av tredimensionalitet. Man kan enkelt skilja de olika

figurerna åt med kontrasterna är något dova och jämna i tonen. Det som jag antar ska vara kolonner i bilden ser snarare ut som pilastrar då djupet inte riktigt går fram. Verket skiner inte utan är ganska matt. Det finns inget riktigt ljusspel mellan blanka och matta ytor, utan de matta ytorna är endast olika nyanser av matt. Man får ingen direkt reliefkänsla, utan mer en känsla av att motivet är påmålat. Ljuset har inte så stor inverkan på verket då det inte finns något som bryter.

Att detta motiv är antikiserande kan man framförallt se på de joniska kolonnerna, samt de nakna kvinnorna som påminner om mytologins nymfer, som karaktäriseras av just den kvinnliga nakenheten. Även de stora tygstyckena påminner om de antika togorna. Tygstycket och kvinnorna är alla i rörelse och uppbyggda av börjande linjer med tydlig, något skev anatomi.

Bacchuståget

14. Bacchuståget, 1925, Simon Gate & Gustaf Abels, Orrefors glasbruk, foto: Bukowskis,mått: höjd 21.7 cm, diameter 30 cm.

Verket är en graverad rund skål med formen av en kupa, placerad på en fot av glas. Verket är transparant med graverad och slipad dekor. Skålens övre kanter har fem urgröpningar i form av halvcirklar. Skålens övre kant samt nedre del är slipade. Den övre kanten ser ut att vara fasettslipad och den nedre delen olivslipad. Gravyrtekniken som använts är till största delen djupgravyr, med inslag av ytgravyr i vissa detaljen. Skålen består av relativt tjockt glas, som tillåter att tekniken djupgravyr används, vilket man kan se i hur djupet skildras. Glaset upplevs dock inte lika tjockt som himmelsgloben men inte heller lika tunt som draperiskålen.

Proportionerna i motivet är väldigt naturtrogna och ger en känsla av en svag dis och som att det blåser svagt. Motivet är väldigt tonat, men ger ändå en tydlig avskiljning mellan de olika figurerna. Man kan till och med urskilja en genomskinlighet i vissa slöjor som pryder verket, trots att själva glaset är genomskinligt, vilket är mycket skickligt utfört. Det finns en dynamik och dramatik i verket, figurerna interagerar med varandra. I och med att verket är öppet upptill så släpps väldigt mycket ljus in i motivet. Och eftersom verkets nedre del är mer matt så blir det därför en stark känsla av jord och himmel, då himlen är glansig. Det sprids även ett jämt ljus över alla figurerna om ljuset kommer uppifrån förutsatt.

Som man hör på namnet är det här motivet ett Bacchus tåg som är hämtat från den romerska mytologin, och kallas i den grekiska för Dionysos.⁴⁴ Han tros vara en fruktbarhetsgud som stod för naturens makter och livskraften. Vinrankan var hans symbol då det är en mycket snabbväxande frukt som också är det vin görs av, då han även var berusningens gud. Han skildras ofta i en festlig kontext med kvinnor i trans/ extatiska tillstånd som slet djur i stycken och slukade dem. Samlingarna kan likställas vid en kult och endast inbjudan gällde för att få delta. Attributen för dessa Bacchuskulter var som sagt vinranka samt grankotte, vinkrus, dryckeskärl och murgröna.⁴⁵

Det finns mycket i det här motivet som tyder på att det är Bacchuståget och att det är

historiskt korrekt avbildat. Vi kan i verket se vinrankorna, djuren, människorna i trans, vinet i en stor tunna, dryckeskärl samt en påtaglig hets mellan djur och människa. Dock känns det som det är en mild skildring av motivet då det varken pågår någon slakt eller tydlig berusning.

44Lodwick, Marcus, Konstguiden myter och symboler, 2003, sid, 28–29

45 Lodwick, 2003, sid, 28–29

Oxhuvuden

15. Oxhuvudena 1923, Simon Gate & Gustaf Abels vid Orrefors glasbruk, foto: Simon Gate Edward Hald, Svenska slöjdföreningen, 1948, Norstedts, Stockholm, sid 73.

Här har vi en urna med avtagbart lock i transparant glas. Lockets topp pryds av en solfjäder som är slipad i glas. Hela urnan är dekorerad i gravyr med inslag av slipningar då t.ex. på lockets topp. Tyvärr hittades inga bilder på andra sidor av verket, så det blir framsidan som analyseras. Glaset är av tjockare typ och därför tillåts en djupare gravyr. Det ger en stark 3D effekt och proportionerna känns verkliga. Pjäsen är rikt dekorerad, men ljuset har lite svårt att tränga igenom verket då locket är väldigt opakt, då det är täckt av gravyr. Därför bör ljuset

komma från sidan för att göra verket rättvisa. Vi ser tre nakna kvinnor i en hjärtformation som står i olika positioner, en står framför på ena knäet och de andra två står bakom lutade mot mitten, en med ryggen mot och en riktat framåt. Vid sidan om kvinnorna stäcker sig två pelare som pryds av små manliga figurer som tycks hålla upp urnans övre kant.

Precis som på draperiskålen påminner kvinnorna om de nymfer som kan hittas i den antika mytologin. De karaktäriseras som tidigare nämnt just av ung nakenhet och skönhet och ofta i grupp.⁴⁶ Urnan pryds även av äggstavar både upptill och nedtill, vilket är en typisk antik arkitektoniskt dekorativt element som ofta prydde entablementet på de antika templen. De pelare man ser längs verkets sidor är så kallade härmpelare, vilket är pelare med atlanter, små manliga figurer som ser ut att hålla upp taket ovanför. Dessa pelare är typiskt antika. På urnans lock ser vi ett oxhuvud, antagligen därav namnet ”oxhuvudena”. Oxen är ett vanligt förekommande djur i den antika mytologin då det bland annat är ett stjärntecken. Den

förekommer även i en myt som heter Europa och tjuren, där tjuren egentligen är guden Zeus i djurisk skepnad. Även den grekiska mångguden Selene avbildas ofta i vagn dragen av oxar eller ridandes på en.⁴⁷

46 Lodwick, Marcus, Konstguiden myter och symboler, 2003, sid 83

47 Lodwick, Marcus, Konstguiden myter och symboler, 2003

Diskussion & slutsats

Så, hur påverkar då glaset som material och tidens teknik/verktyg det visuella intrycket av de antika motiven? Och hur ser materialets förutsättningar ut? Vilka begränsningar och

möjligheter finns?

Det man med säkerhet kan säga om glas är att det är ett mycket unikt material. Det som går att skapa med glas går inte att skapa på samma sätt i något annat material. Det som mer specifikt gör glaset unikt är dess egenskaper; formbarheten, genomskinligheten och sprödheten.

Formbarheten gör att du i princip kan välja vilken form på glaset du vill, vilket är väldigt viktigt när du ska placera ett graverat motiv på det. När konstnärsytan ändrar form måste även motivet göra det, för att upplevelsen inte ska bli skev i dess proportioner. Man kan se den anpassningen i motiven i de fyra verken ovan. Alla har olika form men motivet är fortfarande relativt naturtroget. Om verket har en svängd form som t.ex. på oxhuvudena är en risk att det som placeras i en inbuktning upplevs som ”hoptryckt” och det som placeras i en utbuktning upplevs som förstorat eller ”uppblåst”. Av den här anledningen är också de antika motiven passande för underlag som varierar i form då de redan är väldigt dynamiska i sin utformning.

Motiven innehåller mycket rörelse och är ofta asymmetriska med stor detaljrikedom. Det hade varit svårare med motiv som kräver mer pression vad gäller symmetri och geometri. Tenn som i Anna Petrus hantverk är som glaset ganska mjukt, men även när det stelnat, vilket gör att formen kan påverkas av yttre faktorer även efter att verket är ”klart”. Vilket inte skulle vara like bra för gravyren då just formen är viktig för motivet. Dock gör ju även detta att glaset är ett material man måste vara försiktig med. Sprödheten är nämligen en egenskap som påverkar hanteringen av glaset. Ett verk i tenn behöver du inte vara i närheten lika försiktig med när produkten är färdig. Ett litet brott i glaset gör att den för evigt har ändrat form. Därför får man inte underskatta de gravörer som skapat dessa pjäser då flera timmars arbete kan vara bortkastat vid ett litet snedsteg. Så materialet innebär en stor risk och kräver därför stor skicklighet, framförallt när verken är så rikt dekorerade som de exemplen ovan. För ju mer du ska gravera och slipa glaset desto mer tryck utsätter du verket för som kan skada glaset. Om du bara skulle måla på glaset så är risken inte i närheten densamma, eftersom du endast arbetar på glasets yta och inte i den som man gör vid gravyr. Att man under sekelskiftet arbetade med gravyrmaskiner med koppartrissor ökar risken ännu mer, då gravören var tvungen att hålla i verket som hen sedan tryckte mot trissan. Så en olycka kan ske genom att

han tappar verket, eller att han trycker det för hårt mot trissan som gör att det spricker. Såsom gravyrtekniken ser ut idag så hade skaderisken inte varit lika stor.

Genomskinligheten är nog det mest unika med glaset och nog den största anledningen till varför man väljer att arbeta med glas. Denna egenskap gör att ljuset kan gå igenom materialet och brytas på olika sätt beroende på hur ytan är behandlad. När man graverar så orsakar man förändringar i glasytan vilket ger den matta effekten, som då betraktaren uppfattar som en vitaktig, grumlig färg, framförallt vid kasning, linje- och ytgravyr. När djupgravyren används så skapas en liknande effekt bara att det skapas olika nyanser av den ”matta färgen” vilket gör att vi uppfattar djup. Och det som gör att motivet blir så tydligt är just på grund av att ljuset går igenom verket. Om man t.ex. skulle gravera i Carl Milles statyn som är i brons, skulle det knappt synas om man inte gick väldigt nära, då materialet är så pass opakt. Så

genomskinligheten förutsätter möjligheten att ”rita” motiv i glas utan färg. Dock blir då verket också beroende av varifrån ljuset träffar, vilket både kan förhöja intrycket eller tvärtom, då vissa detaljer kanske kommer fram på olika sätt i olika ljus. Ljusets riktning påverkar mer verk med djupgravyr än ytgravyr vilket vi kan se om vi jämför draperiskålen med de andra verken. Hela gravyren har i princip en och samma nyans medans de andra verken bryter ljuset på ett helt annat sätt.

Även verkets form påverkar hur ljuset sprids. I Himmelsgloben som är formad som ett klot får ljuset en annan spridning än t.ex. Bacchuståget som är öppen upptill. Himmelsgloben bryter ljuset flera gånger då det studsar mot väggarna i verket, vilket det inte gör på samma sätt i Bacchuståget. Detta kan vara både till verkets fördel och nackdel. Ett verk som

Himmelsgloben som bryter ljuset mycket kan uppfattas som dynamiskt och levande på ett häftigt sätt, men även som rörigt på grund av just dess form, då hela verket är täckt av motiv som syns igenom på motsatt sida och bryter ljuset som i sin tur träffar andra delar av motivet.

Det kan vara svårt att få ett ljus som lyser upp hela verket utan man måste nästan välja vilken del som ska framhävas. Bacchuståget har en form som tillåter en mycket mer jämn

ljusspridning då man alltid kan rikta ljuset uppifrån som då ger alla delarna av motivet lika mycket ljus. Glasets tjockhet och mängden lager glas, så kallade graalglas påverkar även de ljusspridningen.

Vissa av verken i analysen har även inslag av slipade glas t.ex. knoppen på locket på

Oxhuvudena samt bottnen på skålen och foten på Bacchuståget. Dessa delar kan man se ger

en stark effekt, framförallt de slipade delar som inte är matta. Knoppen på locket till urnan har stor ljusdispersion. Om man sedan tittar på Fruktskålen av Ewald Dahlskog så kan man se samma effekt, om inte en ännu starkare effekt. Ljuset bryts och nästan bländar en och skapar små prismor om ljuset faller rätt. Så frågan är om kanske slipning av glas ger en bättre effekt än graverat glas, om man utgår ifrån vad som framhäver materialet bäst? Men möjligheten att skapa tydliga motiv genom att slipa glas är inte lika stor som vid gravyr. Så utifrån de antika motiven är gravyren en mer passande teknik, men utifrån att framhäva glaset som material är sliptekniken bäst. Så för att uppnå bästa resultat när man arbetar med glas skulle nog vara att kombinera de två. Och sedan använda djupgravyr då kasning, linjegravyr och ytgravyr inte bryter ljuset alls nästan. För tittar man på draperiskålen där man använder endast ytgravyr så är den ganska enformig och glaset framhävs inte, utan det hade lika väl kunnat vara gjort i plast. Men samtidigt om man tittar på Ewald Dahlskogs verk så ser man knappt vad motivet föreställer. Då är Bacchuståget och Oxhuvudena gyllene medelvägar där de antika motiven är tydligt framställda, samtidigt som de slipade delarna ger dynamik och effektfull ljusbrytning.

Att arbeta med glas är som sagt mycket speciellt, och ett material man måste vara mycket försiktig med. Det kräver stor skicklighet av den som hanterar det. Om du lär dig hur materialet fungerar är det ett material med många möjligheter. Om du dock inte förstår eller lär dig dess uppbyggnad kan det istället vara mycket frustrerande att arbeta med. Men för gravyren och dessa antika motiv är glaset ett mycket passande material.

Det finns mycket inom detta område att forska vidare om. Det som det framförallt inte finns så mycket studier om är konstmaterial och dess betydelse för det visuella intrycket, något som hade varit mycket intressant att undersöka. Även det graverade glaset idag finns det väldigt lite om, då det inte är speciellt populärt då billigare tekniker ersatt gravyren. Det skulle kanske öka intresset för tekniken, då det trots allt var en stor del av Sveriges kultur en gång i tiden. Glasvärlden är mycket spännande och bör lyftas fram mer.

Sammanfattning

I denna uppsats undersöks det graverade svenska glaset under mellankrigstiden.

Undersökningen utgår ifrån fyra glaspjäser av glaskonstnärerna Simon Gate och Edward Hald. Uppsatsen undersöker ofärgat glas med antikiserande motiv och tittar på hur de olika äldre gravyrteknikerna påverkar det visuella intrycket. Uppsatsen tittar även på hur glaset som konstnärligt material är att arbeta med och vilka möjligheter och begränsningar det finns för olika uttryck i utförandet av de antika motiven.

Det material som använts i uppsatsen är framförallt tidigare forskning inom ämnet i form av framförallt tryckt material. Med denna forskning som underlag dras i slutet sedan egna slutsatser utefter syftet. Varför just mellankrigstiden har valts är för att vi i Sverige var som mest framstående inom glas då, vilket gör att det finns mycket material att hämta. De antika motiven har valts för att de är relativt avancerade motiv, med stor detaljrikedom, som verkligen kräver teknisk skicklighet, vilket uppsatsen är intresserad av. Uppsatsen utgår mer specifikt från dessa fyra verk: Himmelsgloben 1929 och Bacchuståget 1925 ritade av Edward Hald samt Draperiskålen 1919 och Oxhuvudena 1923 ritade av Simon Gate.

Inom forskningsområdet glas i Sverige finns det en hel del att hämta. Men information om just graverat glas har varit lite mer utmanande. Forskningen som hittats inom graverat glas är oftast i form av biografier av Sveriges två främsta glaskonstnärer Edvard Hald och Simon Gate där man får göra ett urval av det som varit relevant för uppsatsen, då de arbetade mycket med graverat glas men även andra tekniker. Sedan har Kalmar läns museum kommit ut med en katalog om gravyr och slipning, där det tekniska presenteras. I boken Svenskt glas får man lite mer insikt i glasets uppbyggnad men mer utifrån ett kemiskt perspektiv där glasets

egenskaper presenteras. Det har inte hittats någon forskning om just den här uppsatsens ämne, men genom att kombinera information från alla de forskningsområden som uppsatsen berör, så kan frågeställningarna sedan besvaras. I analyserna av de fyra verken används Panofskys ikonologiska metod. Metoden består av en trestegsmodell som är ett verktyg för att utreda en bilds semiotiska värden och betydelse. Metoden är väldigt relevant då analysen ska reda ut de antika influenser som kan ses i verket.

I uppsatsens bakgrund behandlas glaset som ämne, de olika graveringsteknikerna, glasets historia under mellankrigstiden samt berör hur det ser ut idag, samarbetet mellan de olika

aktörerna för gravyren. Glaset är ett speciellt ämne som brukar definieras som en oorganisk smältprodukt. Dess egenskaper är dess formbarhet, då glas inte har en fast smält- eller fryspunkt, genomskinligheten och sprödheten. Idag finns oändligt många olika varianter av glasmassor, men de vanligaste sammansättningarna är sodaglas, blykristall, kalikristall och borsilikatglas. Det är framförallt kristallglas som används vid gravyr då det är ett mjukare glas. under mellankrigstiden använde man en graveringsmaskin för att gravera, med koppartrissor i olika storlekar som gravören höll glaspjäsen mot för att skapa inristningar.

Idag används instrument som liknar tandläkarborrar. De fyra huvudteknikerna inom gravyren är kasning, linjegravyr, ytgravyr och djupgravyr. Det graverade svenska glaset var mycket framstående under mellankrigstiden och flera objekt var till och med på Parisutställningen 1925. Samhället präglades under den här tiden av en stilrörelse kallad art deco, som var en blandning av funktionalism och klassicism, vilket är anledningen till de antika motivens återkomst. Carl Mille och Anna Petrus är två samtida konstnärer som även de arbetade med antika motiv i sina skulpturer.

Glas är ett mycket speciellt material att arbeta med och har stor betydelse för hur de antika motiven framställs. Konstnärerna och gravörerna måste med stor eftertänksamhet anpassa motivet efter glaset och tvärtom för att både glaset ska framhävas som material och för att det antika motivet ska ha rätt proportioner. Genomskinligheten gör att optiska effekter skapas då ljuset bryts på olika sätt beroende på hur ytan behandlas. Vid gravyr så blir ytan matt och motivet upplevs som lite disigt och vitt. Däremot vid slipning så bryts ljuset på ett sådant sätt att det upplevs som glittrigt och kan skapa små prismor i luften kring sig. Gravyren passar väldigt bra när de antika motiven ska framställas då det tillåter olika nyanser av det ”matta”

vilket gör att man kan skapa tydliga linjer och djup, i alla fall med djupgravyr. En slutsats blir att en kombination av slipning och gravyr skulle vara det bästa för att framhäva glaset som material och de antika motiven. Vidare forskning om glaset bör göras för att lyfta det ännu mer inom konstvärlden.

Källor och litteratur

Tryckta källor

Boström, Hans-Olof, Panofsky och ikonologin, 2003, Karlstad university press.

Danielsson, Märta-Stina (redaktör), författare: Jan Brunius, Helena Dahlbäck Lutterman, Åke Huldt, Björn Linn/Armand Björkman, Åke Nisbeth, Olof Nordström, Bo Simmingsköld, Elisa Steenberg, Mailis Stensman, Bo Sylvan, Elsebeth Welander-Berggren, Kerstin Wickman, Dag Widman, Svenskt glas, 1991, Växjö, ©Wahlström & Widstrand.

Edlund, Richard, Slipat och graverat glas, 2018, Kalmar läns museum.

Lodwick, Marcus, Konstguiden myter och symboler, 2003, Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm.

Palmqvist, Petter & Plunger, Max, Gate Hald Palmqvist, 2001, Almlöfs förlag.

Svenska slöjdföreningen, Simon Gate Edward Hald, 1948, Norstedts, Stockholm.

Von Gerber, Jan, Simon Gate, Edward Hald, Glas 1916 – 1973-Ur Agnes Hellners Orreforssamling, Linköping 1983-AB Östgöta Correspondenten.

Wickman, Kerstin (redaktör), Orrefors–Etthundra år av svensk glaskonst, 1998, Byggförlaget/Kultur, Stockholm.

Seitz, Heribert, Äldre svenska glas med graverad dekor, en undersökning av det bevarade 1700-talsbeståndet, Stockholm, 1936, Norstedt.

Låftman, Ina, Handens närvaro i tinget, 2018, Uppsala Universitet.

Internetkällor

Art Deco, Nationalencyklopedin, hämtad 2020-05-06

https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/art-deco

Klassicism, Nationalencyklopedin, hämtad 2020-05-19

https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/klassicism

Bildlista

1. Gravyr med koppartrissa, Pukebergs glasbruk, foto: KLM arkiv

2. Kasning, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland

3. Ytgravyr, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland

4. Djupgravyr, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland

5. Linjegravyr, foto: Jörgen Ludwigsson, Kulturparken Småland

6. Fruktskål, Ewald Dahlskog, slipad skål i kristallglas, 1926, Kosta, foto: Greta Lindström, Nationalmuseum

7. Poseidon, Carl Milles, skulptur i brons, Götaplatsen, Göteborg 1931, foto: Pär Henning, Wikipedia.se,

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Carl_Milles_Poseidon_01.JPG

8. Europa och Tjuren, Carl Milles, skulptur i brons och granit, Stora torg, Halmstad 1926, foto: Halmstad kommun,

https://www.halmstad.se/upplevagora/konstochmuseer/offentligkonstihalmstad/konstv erkihalmstad/konstverkcentrum/europaochtjuren.15497.html

9. Lejon, Anna Petrus, skulptur i tenn, Firma Svenskt Tenn 1926, foto: Bukowskis, https://www.bukowskis.com/sv/auctions/608/186-anna-petrus-skulptur-lejon-firma- svenskt-tenn-stockholm-1960

10. Janushuvud, Anna Petrus, vas i tenn, Firma Svenskt Tenn, 1927, foto: Bukowskis, https://www.bukowskis.com/sv/auctions/H022/75-vas-janushuvud-formvien-av-anna- petrus-firma-svenskt-tenn-1965

11. Hajdödaren, Vicke Lindstrand, graalglas, 1937, Orrefors, ur boken Simon Gate Edward Hald, Svenska slöjdföreningen, 1948, Norstedts, Stockholm

12. Himmelsglob, foto: Linn Ahlgren, Nationalmuseum, komponerad av Edward Hald 1929–1930, graverat kristallglas med ställning av tenn, mått: 53 x 39 cm.

http://collection.nationalmuseum.se/eMP/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultListVi ew/result.t1.collection_list.$TspTitleImageLink.link&sp=10&sp=Scollection&sp=Sfie ldValue&sp=0&sp=9&sp=3&sp=SdetailList&sp=0&sp=Sdetail&sp=0&sp=F&sp=T

&sp=3

13. Draperiskålen, foto: Stockholmsauktionsverk, komponerad av Edward Hald, graverat kristallglas, mått: höjd 24 cm, diameter 28 cm.

http://online.auktionsverket.se/1905/642906-edward-hald-draperiskalen/

14. Bacchuståget, foto: Bukowskis, komponerad av Simon Gate, graverad av Gustaf Abels 1925, graverat kristallglas, mått: höjd 21.7 cm, diameter 30 cm.

https://www.bukowskis.com/sv/auctions/612/238-simon-gate-praktskal-bacchustaget- orrefors-1926-swedish-grace-gravor-arthur-diessner

15. Oxhuvudena, ur boken Simon Gate Edward Hald, Svenska slöjdföreningen, 1948, Norstedts, Stockholm, sid 73