13
Psykiska behov
Resultatet visade att patienterna uttryckte psykiska behov, dessa behov kategoriserades och skapade subteman. Subteman från temat psykiska behov var “Behov av mänsklig kontakt”, “Behov av stöd från vårdpersonal och att bli bekräftad”, “Behov av
information samt uttrycka sina behov” och “Behov av hopp: en anledning att leva och något att kämpa för”.
Behov av mänsklig kontakt
Ett framträdande psykiskt behov hos patienterna var närvaro av anhöriga3 för att tillgodose behovet av mänsklig kontakt. Anhöriga var den starkaste källan till stöd för patienterna under den svåra tiden på intensivvårdsavdelningen. Att ha anhöriga nära skapade trygghet, känsla av att vara betydelsefull, att bli bekräftad, gjorde patienten lugn, optimistisk och skapade en livslust hos patienterna (Alpers, Helseth & Bergbom, 2012; Chang, Chen & Su, 2011; Dahle Olsen, Nester, & Sætre Hansen, 2017; Del Barrio, Lacunza, Armendariz, Margall, & Asiain, 2004; Eriksson, Bergbom &
Lindahl, 2011; Flinterud & Andershed, 2015; Locsin & Kongsuwan, 2013; Löf, Berggren & Ahlström, 2008; Wang, Zhang, Li & Wang, 2008; Whitehorne, Gaudine, Meadus, & Solberg, 2015; Wåhlin, Ek & Idevall, 2009)
‘I had no visitors except from my family, and I really think that I didn’t need any either’ (Del Barrio et al., 2004, s 973)
Patienterna upplevde behov av mänsklig kontakt. Att känna närhet från en individ vid sin sida gav dem viljan att leva vidare (Alpers et al., 2012; Chahraouni, Laurent, Bioy
& Quenot, 2015; Eriksson et al., 2011; Karlsson & Forsberg, 2007; Wang et al., 2008;
Wåhlin et al., 2009). Att involvera anhöriga för att tillgodose behovet av mänsklig kontakt upplevdes positivt av patienterna. En patient uppgav att han åt mycket bättre när hans fru gav honom stöd vid matsituationen (Persenius, Hall-Lord & Wilde- Larsson, 2009). Besökstiderna upplevdes för korta och patienterna uttryckte behov av att ha mer flexibla besökstider för att få möjlighet att träffa sin anhöriga mer (Chang et al., 2011). Att få samtala med patienter i samma situation kunde vara stödjande för
3 Med anhöriga menas familj eller närmsta social krets, om inget annat anges i texten.
14
patienterna under vårdtiden men tillgodosåg inte behovet av mänsklig kontakt (Del Barrio et al., 2004). Patienter som inte hade någon anhörig som besökte dem upplevde en saknad och ett behov av att få mänsklig kontakt (Alpers et al., 2012). När anhöriga saknades kunde patienten istället skapa en relation till teknologin runt patienten tillsammans med vårdpersonalen, behovet av mänsklig kontakt tillgodosågs dock inte fullt ut (Stayt, Seers & Tutton, 2015).
Behov av stöd från vårdpersonal och att bli bekräftad
Patienterna fann atmosfären på intensivvårdsavdelningen som inbjudande och att den i samspel med vårdpersonal i vissa fall gav stöd att återfå sin autonomi (Del Barrio et al., 2004; Lindberg, Sivberg, Willman & Fagerström, 2015; Locsin & Kongsuwan, 2013; Wåhlin et al., 2009). Behovet tillgodosågs av vårdpersonalens
omvårdnadsbeteende, vårdpersonalen kunde också ge patienterna stöd genom verbal uppmuntran (Chang et al., 2011; Wåhlin et al., 2009). Att ha vårdpersonal nära upplevdes som en säkerhet för patienterna (Chahraouni et al., 2015; Del Barrio et al., 2004; Flinterud & Andershed, 2015; Karlsson & Forsberg, 2007; Lindberg et al., 2015; Persenius et al., 2009; Wang et al., 2008; Wåhlin et al., 2009) Patienterna beskrev vårdpersonalen som vänlig, stöttande samt ödmjuk (Alpers et al., 2012; Dahle Olsen et al., 2017; Del Barrio et al., 2004; Holm, A. & Dreyer, P., 2015; Löf et al., 2008; Persenius et al., 2009; Stayt et al., 2015; Wåhlin et al., 2009) och patienterna satte sitt fulla förtroende till dem (Del Barrio et al., 2004; Locsin & Kongsuwan, 2013). Patienterna kunde skilja mellan vårdpersonal som var säkra i sin profession och de som var osäkra. Båda kategorierna uppfyllde olika behov då de säkra i sin
profession ingav en trygghet men kunde också upplevas som maskiner vilka bara utförde ett jobb och inte arbetade personcentrerat. Vårdpersonal som upplevdes säkra och erfarna fick ibland hjälpa sina kollegor och lämnade den patient de var avsedda att vårda. Detta gjorde att patienten kände sig övergiven eller utlämnad (Chang et al., 2011; Dahle Olsen et al., 2017). Den kategorin av vårdpersonal som upplevdes osäkra och mindre erfarna kunde istället ha fullt fokus på patienten vilket kunde upplevas tryggt av den enskilde patienten. De osäkra kunde också gömma sig bakom skärmarna eller maskinerna, vilket resulterade i att de inte var synliga för patienterna som
upplevde detta osäkert och otryggt (Dahle Olsen et al., 2017). Att vårdpersonal inte såg patienten utan bara en kropp och endast intresserade sig för det fysiska tillståndet
15
upplevdes opersonligt. Patienterna upplevde att de inte hade ett val utan måste acceptera tekniken och att vårdpersonalen var experter. I dessa situationer upplevde patienterna ett behov av att bli sedda och delaktiga i sin vård (Chang et al., 2011;
Karlsson & Forsberg, 2007; Lindberg et al., 2015; Locsin & Kongsuwan, 2013; Stayt et al., 2015; Wang et al., 2008;). Tekniken, maskinerna och larmen upplevdes
skrämmande av patienterna vilket skapade ett behov av stöd från vårdpersonal i dessa situationer (Locsin & Kongsuwan, 2013).
Kontinuitet av vårdpersonal och att vårdas av samma person flera dagar i rad skapade en relation mellan parterna som upplevdes tryggt och säkert av patienterna (Wåhlin et al., 2009). Vårdpersonal som pratade om andra saker än om sjukdom upplevdes uppmuntrande och stödjande. Genom att ta sig tid att prata med patienterna fick de varje enskild individ att känna sig sedd och viktigt (Alpers et al., 2012; Karlsson &
Forsberg, 2007). Vårdpersonalen tog sig ibland tid att ge fysisk kontakt genom att hålla patientens hand, stryka patienten över huvudet samt prata med patienter och deras anhöriga vilket uppskattades högt (Alpers et al., 2012; Flinterud & Andershed, 2015; Karlsson & Forsberg, 2007; Whitehorn et al., 2015; Wåhlin et al., 2009).
Vårdpersonalen visade mycket empati och patienterna hade lätt att fråga dem om alla saker som det tvivlade på utan några svårigheter när fungerande kommunikation existerade (Del Barrio et al., 2004). En öppen och tillitsfull kommunikation med patienter och anhöriga är grunden för att uppfylla det psykiska behovet av stöd från vårdpersonal (Cypress, B S., 2010).
Behov av information samt att uttrycka sina behov
En vanlig känsla hos intensivvårdspatienter var ensamhet och avsaknad av förmåga att göra sig hörd trots att det var många människor i rummet (Flinterud & Andershed, 2015; Karlsson & Forsberg, 2007; Stayt et al., 2015; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015). Att inte kunna uttrycka sina vårdbehov gav en känsla av vanmakt och osynlighet (Flinterud & Andershed, 2015; Karlsson & Forsberg, 2007; Kjeldsen, Hansen, Jensen, Holm, Haahr & Dreyer, 2017; Locsin & Kongsuwan, 2013; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015).
16
“Then it hurt so much I almost screamed my head off. Well, inwardly. But I didn’t get out a damn thing. It really hurt. So, it sucks when you can’t say anything.” (Flinterud
& Andershed, 2015, s 2299).
Att vårdpersonalen lyssnade och behandlade patienterna med respekt för att kunna tillgodose deras behov upplevdes viktigt (Wåhlin et al., 2009). Patienterna upplevde sig förbisedda och överrumplade när vårdpersonal utförde omvårdnad utan att informera om varför. Även om patienterna insåg att det var för deras eget bästa tillgodosågs inte behovet av information och patienten hann inte uttrycka sina behov (Chahraouni et al., 2015; Lindberg et al., 2015; Wang et al., 2008). En del patienter upplevde en rädsla av att de aldrig skulle kunna prata igen. (Flinterud & Andershed, 2015; Holm & Dreyer, 2017) Att inte kunna tala var extremt utmanande och mycket frustrerande (Chahraouni et al., 2015; Chang et al., 2011; Dahle Olsen et al., 2017;
Flinterud & Andershed, 2015; Holm & Dreyer, 2015; Kjeldsen et al., 2017; Whitehorn et al., 2015;). När patienterna inte kunde prata eller inte hade styrka för att ställa frågor upplevde de ett behov av kontinuerlig information från vårdpersonal om deras tillstånd (Lindberg et al., 2015). I en situation där patienten hade anhöriga som stöd och svårt att kommunicera kunde anhöriga föra deras talan vilket kändes som en säkerhet för patienten (Lindberg et al., 2015). När läkaren skulle ge information till patienten och anhöriga var närvarande kunde patienten uppleva att de blev förbisedda då läkaren istället gav information om deras sjukdom direkt till anhöriga (Chang et al., 2011).
“My experience is that it is quite awful to be mechanically ventilated. You can’t speak, you can’t have anything, you feel thirsty ... In the beginning, all kinds of
communication are confusing. You are totally beside yourself.” (Kjeldsen et al., 2017, s 78).
Patienter upplevde en oförmåga att ta kontroll och leda samtalet när de saknade förmågan att uttrycka sig verbalt (Holm & Dreyer, 2017). Patienten blev en passiv mottagare av information i en monolog (Wåhlin et al., 2009). Att vårdpersonalen pratade med och direkt till patienten skapade en känsla av tillhörighet (Whitehorn et al., 2015; Wåhlin et al., 2009). Varje kommunikationssituation mellan vårdpersonal och patient var en rörelse mellan förståelse och frustration. Förståelse uppnåddes när vårdpersonalen förstod patientens behov och tillgodosåg dem. Frustrationen upplevdes
17
när vårdpersonalen inte förstod eller var stressad och kommunikationen avslutades utan att patientens behov framfördes och tillgodosågs (Holm & Dreyer, 2017).
Kommunikationen mellan vårdpersonal och patient förbättrades när de lärt känna varandra och kunde tyda varandras kroppsspråk eller gester (Flinterud & Andershed, 2015). Flera patienter upplevde språkbarriären som ett problem under
intensivvårdstiden då personalen hade svårare att läsa på deras läppar när de talade olika språk. Att dessutom ständigt möta ny vårdpersonal under vårdtiden försvårade patienternas kommunikation ytterligare. En relation mellan parterna underlättade kommunikationen för patienterna och vårdpersonalen (Dahle Olsen et al., 2017).
Att kunna kommunicera skapade en känsla av kontroll i en okontrollerad värld (Dahle Olsen et al., 2017). Alfabetiska pektavlor var användbara för vissa patienter, men hanterades med svårighet av andra med muskelsvaghet och bristande styrka. Vissa deltagare beskrev iPads som användbara, andra gestikulerade med armarna, mimade, eller använde teckenspråk som tillexempel nicka med huvudet för jakande svar (Flinterud & Andershed, 2015; Dahle Olsen et al., 2017; Holm & Dreyer, 2015;
Persenius et al., 2009). Patienterna upplevde det viktigt att få en bekräftelse i form av ögonkontakt och/eller beröring i samband med kommunikation (Flinterud &
Andershed, 2015; Karlsson & Forsberg, 2007). Ögonkontakten under samtal var mer betydelsefull för patienter som saknade förmågan att kommunicera verbalt (Flinterud
& Andershed, 2015; Locsin & Kongsuwan, 2013).
Behov av hopp - en anledning att leva och något att kämpa för
När patienterna inte kunde behärska eller acceptera sin situation upplevdes det extremt stressande och de tappade hoppet om sin återhämtning (Wåhlin et al., 2009). Om patienterna kände att deras fysiska tillstånd förbättrades motiverade det dem att kämpa och det var lättare att se en framtid att de skulle kunna återgå till sitt vanliga liv
(Alpers et al., 2012; Wåhlin et al., 2009). Att patienterna återfick sin aptit gav dem hopp om tidig återhämtning och att få komma hem igen (Persenius et al., 2009).
Viljestyrka och rätt attityd krävdes enligt patienterna för att förbättra återhämtningen (Wang et al., 2008). Viljan att leva och kämpa för livet ansågs som komponenter till en inre livsgnista (Wåhlin et al., 2009). Glädjen av att de var vid liv gjorde att de hittade nya meningar med livet och tackade sin religiösa tro. Patienterna kände sig räddad av Gud och uppskattade sitt liv (Abdalrahim, M.S. & Zeilani, R.S., 2014).
18
Religiöst troende var också ett behov som patienterna upplevde under sin
intensivvårdstid, att ha sina egna tankar om sin religion skapade hopp. Att be var en copingstrategi för att stå ut under perioder som upplevdes svåra (Abdalrahim &
Zeilani, 2014; Del Barrio et al., 2004; Whitehorn et al., 2015). Information från vårdpersonal och anhöriga om sin situation kunde skapa hopp om framtiden hos patienterna vilket innebar att behovet till viss del tillgodosågs (Wåhlin et al., 2009).
Den starkaste källan till att ha en anledning att leva och något att kämpa för var anhöriga (Alpers et al., 2012; Chang et al., 2011; Dahle Olsen et al., 2017; Del Barrio et al., 2004; Eriksson et al., 2011; Flinterud, & Andershed, 2015; Locsin &
Kongsuwan, 2013; Löf et al., 2008; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015;
Wåhlin & Idevall, 2009).
Fysiska behov
Resultatet visade att patienterna uttryckte fysiska behov, dessa behov har
kategoriserats och skapat subteman. Subteman var “Behov att lindra smärta och obehag”, “Behov av aktivitet och stimulans”, “Behov av vila och ostörd nattsömn”,
“Behov av att släcka sin törst och stilla sin hunger” och “ Behov av att få sina fysiskt grundläggande behov tillgodosedda”.
Behov att lindra smärta och obehag
Patienterna uttryckte ett behov av att bli skyddade från smärta (Chahraouni et al., 2015; Chang et al., 2011; Karlsson & Forsberg, 2007; Löf et al., 2008). Om
vårdpersonalen stöttade patienterna genom att prata om när smärtlindringen kommer att verka, försvann inte smärtan men kunde lindra den vilket tillgodosåg behovet av att lindra smärta och obehag (Chang et al., 2011). Trakealsugning och att sätta infarter upplevdes smärtsamt för patienterna som vid dessa ingrepp ofta önskade smärtlindring men förstod att det var ett nödvändigt ont som behövdes genomföras (Stayt et al., 2015; Wang et al., 2008). Det var en lättnad för patienterna att slemmet i halsen eller i tuben avlägsnades (Stayt et al., 2015). Att vara kapabel att uttrycka behovet av
smärtlindring var en viktig aspekt av de fysiska behoven som patienterna upplevde under tiden på intensivvårdsavdelningen (Chang et al., 2011; Cypress, 2010; Flinterud
19
& Andershed, 2015; Holm & Dreyer, 2017; Locsin & Kongsuwan,
2013). Sammanställning av olika obehag som patienterna upplevde och beskrev behov att få lindring för var: en ömmande hals, hjälp vid dyspne, fukta en torr mun, avlägsna kroppsliga restriktioner och att få hjälp vid sömnlöshet (Abdalrahim &
Zeilani, 2014; Persenius et al., 2009; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015).
Behov av aktivitet och stimulans
Bristen på aktivitet skapade ett lidande hos patienterna och skapade ett behov av att vara delaktig i sin vård (Karlsson & Forsberg, 2007; Löf et al., 2008). Att inte kräva något av patienterna och plocka bort alla deras egna funktioner bekräftade patienternas tro på att inte kunna utföra något själva (Karlsson & Forsberg, 2007). En patient beskriver att hans enda fysiska förmåga var att röra på huvudet, då la vårdpersonalen en ringklocka bredvid hans huvud så att han själv kunde larma om han ville något.
Istället för att öka hans delaktighet vilket var vårdpersonalens mening genom att han själv då kunde påkalla hjälp begränsade istället hans enda fysiska förmåga och han var tvungen att ligga helt stilla (Karlsson & Forsberg, 2007). Patienterna begränsades av att inte få röra sig fritt i sängen och upplevde ett behov av att inte vara fast på grund av slangar, sladdar eller att vara svag av sedering. Andra fysiska begränsningar som upplevdes av patienterna var svullna händer, att vara kopplad till ventilatorn eller att lida av förlamning (Del Barrio et al., 2004; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015).
Begränsningarna som otillräcklig styrka och när ansträngningen var för stor skapade trots stöd från vårdpersonal en känsla av att tappa kontrollen i den främmande miljön (Lindberg et al., 2015; Whitehorn et al., 2015; Wåhlin et al., 2009). När patienterna kände den fysiska styrkan återvända skapade det en känsla av att ta tillbaka kontrollen.
Att finna styrkan till att sitta uppe i en stol istället för att ligga i en säng upplevdes skönt (Alpers et al., 2012). Patienterna ville visa anhöriga sina framsteg genom aktivitet och att de hade förmågan att återgå till sitt vanliga liv (Eriksson et al., 2011).
I början av vårdtiden uppskattade patienterna att någon tog beslut åt dem, tog hand om dem och beskrev detta som en del av deras återhämtning. Under återhämtningens gång upplevde patienterna behovet av att återigen ta egna beslut, vara delaktig i sin vård och utnyttja de fysiska förmågor som fanns bevarade (Lindberg et al., 2015). Patienten återtog kontrollen under sin återhämtning när förmågor som att andas och äta själv
20
återvände, när de fysiska behoven minskade kunde vårdpersonalen ta ett steg tillbaka (Lindberg et al., 2015). Behovet av aktivitet och stimulans tillgodosågs inte under vårdtiden.
Behov av vila och ostörd nattsömn
Patienterna besvärades av mardrömmar och upplevde det svårt att skilja på dröm och verklighet vilket försvårade deras möjlighet till vila. (Dahle Olsen et al., 2017; Locsin
& Kongsuwan, 2013; Wang et al., 2008; Whitehorn et al., 2015)
“Nurses would come and ask me ‘do you know where you are?’ . . . And, ah, I would say [place], and they would say well that’s very good. But I thought [place]
was the name of this boat that I was on.” (Whitehorn et al., 2015, s 477)
Patienterna upplevde att de inte fick sitt behov av tillräckligt med sömn tillgodosett (Chahrouni et al., 2015; Chang et al., 2011). Sömnsvårigheterna uppkom på grund av blinkande datorskärmar, störande ljud, höga röster och stark belysning nattetid. Detta berövade patienterna sin sömn och störde deras dygnsrytm. Patienterna upplevde behov av att få vara i fred under nätterna och uttryckte att “hands off” på nätterna skulle underlätta sömnen (Dahle Olsen et al., 2017). Vårdpersonalens skor, prassel av plast, larmljud, medicinteknisk utrustning, locket från soptunnan och personalens röster var andra faktorer som påverkade patienternas sömn (Chahraouni et al., 2015;
Chang et al., 2011; Wang et al., 2008).
“It was annoying and uncomfortable to be awakened ‘constantly’.” (Dahle Olsen et al., 2017, s 64)
Alla ljud under intensivvårdstiden upplevdes mer störande än normalt och behovet av sömn tillgodosågs inte på grund av att patienterna stördes och att dygnsrytmen var ur balans (Chahraouni et al., 2015; Chang et al., 2011 Wang et al., 2008).
21
Behov av att släcka sin törst och stilla sin hunger
Längtan att framförallt få dricka men även att äta var ett starkt behov patienterna upplevde och var associerade med återhämtning (Chang et al., 2011; Persenius et al., 2009). Att inte själv kunna släcka sin törst eller att fukta munnen upplevde patienterna som frustrerande. Oförmågan skapade en känsla av maktlöshet, rädsla, oro,
desperation och panik (Chang et al., 2011; Holm & Dreyer, 2015; Karlsson &
Forsberg, 2007; Kjeldsen et al., 2017).
En främmande känsla i munnen var en vanlig upplevelse hos patienterna de kände en torrhet som associerades med törst. En del upplevde att de hade en beläggning och konstig smak i munnen och att den kunde lindras med is eller något annat kallt.
Behovet av vatten var så grundläggande och patienterna upplevde att de kämpade för att få detta behov tillgodosett. Trots sköterskornas försök till att släcka patienternas törst, så var törsten en ständig upplevelse hos patienterna (Kjeldsen et al., 2017).
“Well my mouth? It's like a big piece of carpet in there. That's simply how I feel. Like sand. A sandy beach or a piece of carpet. Or something like that …. It's not
pleasant.” (Kjeldsen et al., 2017).
Behov av att få sina fysiskt grundläggande behov tillgodosedda
Att inte få sina fysiska behov uppfyllda var huvudkällan till oro (Del Barrio et al., 2004). Patienterna upplevde fysisk omvårdnad och/eller fysisk komfort som ett prioriterat behov under intensivvårdstiden. Dessa fysiska behov kunde uppfyllas genom personlig hygien, munvård, uppmuntrande beröring, smärtlindring samt att ha det rent och fint runt sig i rummet (Cypress, 2010). Patienterna upplever att
vårdpersonalen uppfyller dessa fysiska behov genom att förse dem med läkemedel, mat och personlig hygien (Cypress, 2010; Stayt et al., 2015). Patienter upplevde beroende, sårbarhet och maktlöshet när de behövde hjälp med att tillgodose
grundläggande fysiska behov som att andas, äta och dricka samt hjälp med elimination (Wang et al., 2008). Känsla av att inte få tillräckligt med luft och uppleva lufthunger under ventilatorbehandlingen gav panikkänslor då patienterna inte litade på den medicintekniska utrustningen (Karlsson & Forsberg, 2007). Känslan att inte kunna andas kvarstod trots att vårdpersonalen visade på monitorn att patienten fick luft.
22
Lufthunger och rädsla att inte kunna andas efter att ventilatorbehandlingen avslutats skapade känslor av panik. Patienterna önskade fysisk närvaro av mänsklig kontakt vid dessa tillfällen och att inte bli lämnade ensamma (Löf et al., 2015).
DISKUSSION
HuvudresultatResultatet av studien visar att patienterna under sin intensivvårdstid upplevde psykiska och fysiska behov. Patienterna uttryckte ett stort behov av mänsklig kontakt och anhöriga tillgodosåg främst det behovet. Anhöriga var för patienterna en stor del av intensivvårdstiden, de var stöttande och gav patienterna hopp. Att inte kunna uttrycka sig verbalt var ett stort hinder för patienterna som uttryckte ett behov av att göra sig förstådd och att få information om sin situation. En icke fungerande kommunikation mellan patienterna och vårdpersonalen var den största anledningen till att vårdbehoven inte tillgodosågs.
Resultatdiskussion
Psykiska behov
I temat psykiska behov uppfattade vi subtemat behov av mänsklig kontakt som det mest framträdande behovet hos intensivvårdspatienterna. Resultatet är egentligen inte förvånande då patienterna är sårbara, kritiskt sjuka och beroende av andra för att överleva. Behovet är ett fundamentalt behov hos patienterna och en mänsklig rätt som inte bör bortprioriteras. Detta bör beaktas och tillämpas i dagens intensivvård för att uppnå den personcentrerade vård som eftersträvas (SSF, 2017; SSF, 2012; Feo et al, 2017). För att patienten vårdbehov ska tillgodoses krävs en personcentrerad vård där anhöriga involveras vilket kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska med Specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård (SSF, 2012) bekräftar då anhöriga ska integreras, informeras och stödjas under vårdtiden. Resultatet visar att ha en människa vid sin sida som visste vem “jag är”, såg patienten som en person och inte bara en kropp skapade en trygghet hos patienterna och ökade patienternas
delaktighet i vården. Resultatet visar att enbart vårdpersonal inte kan tillgodose patienternas behov av sina anhöriga. Om behovet avsåg endast mänsklig kontakt och inte en specifik familjemedlem kunde vårdpersonalen tillgodose vårdbehovet till viss del genom att finnas där för patienterna som ett stöd.
23
Vi anser att subtemat behov av stöd från vårdpersonal och att bli bekräftad var likt subtemat behov av mänsklig kontakt, att få stöd och bli sedd borde vara en rättighet hos patienter då vårdpersonalen ska utöva personcentrerad vård. Den medicintekniska utrustningen beskrevs skapa en barriär som påverkade den personcentrerade vården negativt vilket försämrade kommunikationen mellan patient och vårdpersonal (Tunlid et al., 2014). Att barriären påverkade bekräftades av egna kliniska upplevelser under verksamhetsförlagd utbildning där det identifierades vårdsituationer då vårdpersonal talade “över huvudet“ på patienter samt fokuserade på den medicintekniska
utrustningen innan patienten uppmärksammades och tillvaratog inte patientens egna förmågor. Detta förhållningssätt gentemot patienten samspelar inte med ICN’s etiska kod (SSF, 2017) och kompetensbeskrivningen (SSF, 2012) vilka säger att vården ska vara personcentrerad. Beskrivning av personcentrerad vård är att ta hänsyn till hela människan att fokusera på bland annat kvarvarande kapacitet, viljan samt sociala och kulturella förbindelser (Vårdförbundet, 2015). Detta styrker vår upplevelse av att vårdpersonalen i första hand ska fokuserar på patientens egna förmågor och se patienten som individ innan fokus läggs på medicinteknisk utrustning.
Ensamhet och rädsla för att dö var återkommande känslor hos patienterna genom hela resultatet. Dessa känslor framkom främst under subtemat behov av hopp: en anledning att leva och något att kämpa för. För att känna hopp behövde patienterna uppleva att återhämtningen gick framåt, detta gav dem en förståelse för att det fanns ett liv efter intensivvårdstiden. Tidigare studier har visat att känslor som patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning upplever är ensamhet och rädsla för att dö (Egeröd et al., 2015). Dessa studier utfördes när sederingen var djupare än i dagens intensivvård vilket ledde till patienter hade svårare att förmedla sina känslor. I dagens intensivvård är kommunikationen mellan patient och vårdpersonal lättare att uppnå då mindre sedering används och patienter har möjlighet att uttrycka sig. Då anser vi
vårdpersonalen kunna på ett personcentrerat förhållningssätt bemöta patienten i deras upplevda känslor och svåra stunder.
Behov av information samt att uttrycka sina behov genomsyrades av patientens upplevelse av att inte vara delaktig i sin egen existens. Resultatet från subtemat
24
beskrev en önskan om att ha förmåga till att uttrycka sig och bli förstådd genom kommunikation med vårdpersonal. Ett bekymmer som uppstår då den verbala kommunikationen saknas. Egna observationer under verksamhetsförlagd utbildning samt tidigare arbetsliv har uppmärksammat att det finns verktyg för att kringgå bekymret med att den verbala kommunikationen saknas. Upplevelsen av detta var att dessa verktyg används sparsamt av specialistsjuksköterskor. Varför verktygen inte användes ifrågasattes av oss och många ursäktar sig genom att de inte visste om att verktygen fanns eller så har en underliggande osäkerhet upplevts, som gör att vårdpersonal inte vågar kommunicera med patienter utan att verbala funktioner.
Specialistsjuksköterskans bemötande av denna patientkategori har upplevts som bristande och inte i samspel med kompetensbeskrivningen. Enligt
kompetensbeskrivningen ska specialistsjuksköterskan “använda olika
kommunikationsmetoder, interagera och arbeta stödjande för att kunna kommunicera med svårt sjuka och/eller sederade patienter…” (SSF, 2012, s 25). Vi anser att en god relation mellan patienten och specialistsjuksköterskan underlättade kommunikationen.
Enligt FoC skapar relationen förväntningar på sjuksköterska, att bemöta patienten vänligt och inge trygghet samt oavsett vem som får vård bemöta alla enligt denna beskrivning (Kitson et al., 2013).
Fysiska behov
Subtemat att inte kunna tillgodose sina fysiskt grundläggande behov sammanflätades med dem andra subteman under temat fysiska behov. Resultat från flera olika studier visade att inte själv vara förmögen att tillgodose sina grundläggande behov som att röra sin kropp, lyfta armen för att dricka ett glas vatten, släcka sin törst, att inte kunna sova på nätterna skapade ett lidande hos patienterna. Patienternas upplevelse var att vårdpersonalen ofta gjorde sitt bästa för att tillgodose vårdbehoven, dock lyckades detta inte alltid. Ett exempel på detta framkommer då en patient beskriver att den enda kvarstående förmågan var att röra på sitt huvud. Vårdpersonalen satte då en ringklocka som aktiverades genom att patienten flyttade på huvudet. Avsikten med detta var att ge patienten möjlighet att påkalla hjälp vid behov, detta resulterade i att patienten istället fråntogs sin enda kvarvarande förmåga och var tvungen att hålla sitt huvud stilla för att inte aktivera larmet. Detta exempel förstärker vikten av att se patienten som en helhet och ha ett personcentrerat perspektiv (SSF, 2012). Behovet av aktivitet upplevdes
25
utifrån resultatet inte enbart som ett fysiskt behov, att röra på kroppen och bli stimulerad gjorde att patienterna även mådde bättre psykiskt.
Möjligheten att tillgodose alla upplevda fysiska vårdbehov har diskuterats och framkommit att vissa vårdbehov är mer utmanande att tillgodose än andra. Ett exempel på dessa är törsten som patienterna upplevde inte kunde stillas trots
vårdpersonalens ihärdiga försök. Patienterna blev medvetna om att vårdbehovet inte kunde tillgodoses om vårdpersonalen tog sig tid att kommunicera och informera om varför. För att underlätta kommunikationen med patienterna så att de förstod krävdes en relation mellan parterna och ett engagemang från vårdpersonalens sida. Som i samklang med definitionen av FoC (Feo et al., 2017) beskrivs att det relationella behovet tillgodoses genom att vara en aktiv lyssnare, att vara närvarande, stöttande och att arbeta tillsammans med patienter för att sätta mål, uppnå mål, utvärdera framgången och att hjälpa patienten att behålla lugnet.
Klinisk relevans
Resultatet av studien visade att psykiska behov upplevdes mer hos patienterna än fysiska behov. De fysiska behoven kunde minskas eller tillgodoses genom att de psykiska behoven tillgodosågs först. Att patienterna upplevde psykiska behov i större utsträckning kan grunda sig i att specialistsjuksköterskan har en bättre förmåga att identifiera de fysiska behoven än de psykiska behoven och tillgodosåg därför dessa först. Under specialistutbildningen har vi identifierat en avsaknad av
undervisningsmoment som fokuserar på att uppfylla de psykiska behoven hos patienterna. Det ställde ett krav på förkunskap hos studenten om att ha förmågan att identifiera och tillgodose psykiska behov då detta inte upplevs vara en del av utbildningen. En studie med deltagare från sjuksköterskeutbildningar (grund och avancerad) nivå i fem länder visade att specialistsjuksköterskor hade en större förmåga att identifiera fysiska och medicinska behov än psykosociala och relationella behov hos patienterna (Jangland et al., 2017). Detta kan tyda på att specialistutbildningen inte möter behovet hos studenterna som förväntas kunna men saknar förmågan att
identifiera psykosociala och relationella behov hos patienterna. Vi anser att
utbildningen behöver fördjupa samt utveckla den psykosociala och relationella delen.
Kompetensbeskrivningen beskriver att specialistsjuksköterskan ska “bemöta
26
människor inom olika kulturer, utifrån deras individuella behov samt vid behov erbjuda psykosocialt stöd.” (SSF, 2012, s 6). Att erbjuda psykosocialt stöd kan bli en utmaning även för en specialistsjuksköterska om kunskapen om psykosocialt stöd inte fördjupas och integreras under utbildningen.
Etiskt- och samhällsperspektiv
Att den psykosociala delen av utbildningen för specialistsjuksköterska behöver fördjupas kunde också diskuteras ur ett samhällsperspektiv då kunskap som
medborgare förväntar sig av en sjuksköterska med specialistkompetens inte uppfylls.
Specialistsjuksköterskan förväntas vårda patienter på ett personcentrerat och
individanpassat förhållningssätt (SSF, 2012; SSF, 2017) vilket innefattar att patientens psykiska och fysiska hälsa ska vårdas, detta kan då inte uppfyllas på grund av
bristande kunskaper från utbildningen. Resultatet visar att patienternas kvarvarande förmågor inte togs tillvara under intensivvårdstiden och patienten inbjöds inte vara delaktig i sin egen återhämtning. Av egen erfarenhet från verksamhetsförlagd
utbildning får inte alltid patienter korrekt information om sitt tillstånd vilket kan leda till att patienten inte kan använda sina kvarvarande förmågor och bibehålla dessa. Ett exempel på detta kan vara att blåsa i ett rör med motstånd för att undvika att drabbas av pneumoni vilket skulle förlänga vårdtiden och förvärra patientens tillstånd (Dotson, 2010; Salgado, Favory, Goulart, Brimioulle & Vincent, 2011; Sedwick, Lance-Smith, Reeder & Nardi, 2012). Då patienternas behov av att använda sina kvarvarande förmågor och behov av att aktivitet som framkom i resultatet inte tillgodosågs kunde rehabiliteringen efter intensivvårdstiden bli förlängd. Överbeläggningarna på sjukhus runt om i Sverige är ett faktum i dagens samhälle. Vårdkvaliteten drabbas då patienter kan behöva utlokaliseras till andra vårdplatser som inte är experter på dessa patienter och kan därför inte tillgodose patienternas specifika vårdbehov (Socialstyrelsen, 2014). Utifrån våra iakttagelser sammanvägt med resultatet skulle den sammanhållna vårdtiden kunna kortas ner om vårdpersonal på intensivvårdsavdelningen arbetade mer aktivt tillsammans med patienter som har kvarvarande förmågor och själva upplevde ett behov av att aktiveras och stimuleras.
Resultatet visar att en majoritet av patienterna upplevde vårdpersonal som vänlig, stöttande samt ödmjuk trots detta tillgodosågs inte behovet av att bli sedd som individ.
27
Behovet av mänsklig kontakt kunde enligt resultatet endast tillgodoses av anhöriga enligt patienterna. Att vara snäll och trevlig enligt vår uppfattning tillgodosåg inte patienternas psykiska och även fysiska behov, det krävs något mer när vårdpersonalen inte har en relation till patienterna. En relation skapas inte utan att vårdpersonalen etablerar en relation som också beskrivs i det teoretiska ramverket (Kitson et al., 2013). Enligt vårdetiken så ska alla människor behandlas med värdighet och
vårdpersonal ska värna om patientens autonomi det vill säga ge patienter möjlighet att vara delaktig i sin egen vård. Sjuksköterskan ska även ge tröst och trygghet och stärka patientens människovärde i den utsatta situation som patienter på
intensivvårdsavdelningar befinner sig i (Malmsten, 2007). Inom intensivvården var detta viktigt då det är svårare att bemöta patienter som inte kan kommunicera verbalt.
Många patienter i vårt resultat beskrev att de kände sig ensamma trots att det var många människor i rummet. Upplevelsen av att inte vara delaktig i samtalet utan vara en kropp som ligger i sängen och tar emot vård utan att ha något att säga till om var en återkommande känsla hos patienterna i resultatet. Med professionell vård menas att sjuksköterskan har en skyldighet att skydda patientens värdighet mot kränkningar för att inte utsätta den sårbara patienten ytterligare för onödigt lidande under sin
intensivvårdstid (Söderlund, 2000).
Metoddiskussion
Studien är en litteraturöversikt med en deskriptiv design och en narrativ syntes. Den deskriptiva designen och den narrativa syntesen har valts för att bevara berättelserna och upplevelser hos patienterna som annars kan gå förlorade. Enligt Skott (2017) är den narrativa syntesen att föredra när upplevelser och berättelser ska beskrivas för att ge en djupare förståelse av innebörden i berättelsen. Fördelen med en litteraturöversikt var att en större mängd data från olika källor kunde insamlas under kortare tid och att resultatet blev bredare än alternativt en intervjustudie. Artiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl som var de största databaserna inom medicin och omvårdnad, för att systematiskt gå igenom all data som fanns tillgänglig vilket skapade en bred sökning (Polit & Beck, 2016). Sökningen har därför inkluderat den forskning som var intressant för studiens syfte. Mindre databaser har dock inte genomsökts och relevanta artiklar kan därför ha utelämnats och resultatet kan därför vara mindre tillförlitligt. Det finns behov av en större systematisk litteraturöversikt för att inkludera alla artiklar som är intressanta för ämnet.
28
Inklusions -och exklusionskriterier
Endast kvalitativa artiklar har inkluderats då studien avsåg beskriva samt
sammanställa deltagarnas upplevelse av ett fenomen vilket enligt Henricson & Billhult (2017) ger studien ett djup då deltagarnas verklighet i en kontext beskrevs. Barn är mer utsatta och sårbara än vuxna och därför valdes endast studier grundade på deltagare >18 år. Vilket också är en fördel med litteraturöversikten som inte utsätter sårbara patienter i onödan utan använder redan inhämtad kunskap (Kjellström, 2017).
Att endast inkludera yngre artiklar stärker studiens tillförlitlighet. Valet att inkludera 15 år gamla artiklar grundades på att det som undersökt ej antas förändras över denna tid (Lundman & Hällgren Granheim, 2017). Intensivvården utvecklas ständigt och syftet med studien var inhämta upplevelser från patienter som vårdats i dagens intensivvård (SSF, 2012). Artiklar som inte gick att öppna i fulltext online
exkluderades då vi inte ville betala eller lägga tid på att beställa hem artiklar. Detta kan ha orsakat att relevanta artiklar utelämnats vilket ledde till att resultatet kan vara svagt och missvisande. Mängden artiklar som fanns att tillgå i sökta databaser begränsade dock inte studiens resultat och det fanns möjlighet att ändra inklusionskriterier för att bredda sökningen, detta upplevdes dock inte vara nödvändigt.
Valet att inkludera artiklar från hela världen gav studien ett bredare perspektiv. Vi har antagit att vårdbehoven var samma oavsett kultur eller ursprung. Dock upplevdes efter analys de religiösa behoven vara viktigare i vissa delar av världen än i andra. Det har också noterats huruvida familjen är viktigare för patienten i olika delar av världen en egen tanke om detta kan vara att det kan förekomma att anhöriga måste vårda
patienten på sjukhuset för att de ska få god omvårdnad. Denna eventuella nyans framkommer inte i resultatet då det inte beskrivits i de inkluderade artiklarna.
Majoritet av artiklarna kommer från nordiska länder vilket innebär att resultatet baserats på patienter som fått intensivvård av svenskstandard.
29
Kvalitetsgranskning och analys
Analysen och framställning av teman och subteman utfördes tillsammans vilket gav resultatet trovärdighet (Willman et al., 2016). Kvalitetsgranskningen utfördes enskilt med en granskningsmall som går att finna på SBU (2017a). Sammanställningen utfördes sedan tillsammans och värderade vad författarna enskilt kommit fram till att artiklarna hade för kvalitet, oenigheter diskuterades och detta ger en tyngd i
granskningen (Willman et al., 2016).
En svaghet med litteraturstudier som kan påverka giltigheten är att det finns risk att författarna gör egna bedömningar och tolkningar av studiernas resultat (Polit & Beck, 2016). Ingen av författarna har engelska som modersmål och all litteratur till resultatet har varit på engelska. För att undvika misstolkningar har artiklarna vid osäkerhet om textens innebörd översatts. Citaten har inte översatts från ursprungsspråket då avsikten var att bevara känslan i citatet (Backman, 2014). Forsberg & Wengström (2013) nämner att en styrka i litteratutstudier är att alla inkluderade artiklar bör ha fått tillstånd från en etisk kommitté eller gjort noggranna etiska överväganden. Ett av studiens kvalitetskriterium var att alla inkluderade artiklar skulle beskriva etiska överväganden vilket ger studiens resultat styrka. Kvalitetsgranskningsmallen (SBU, 2017a) behandlar även etiskt relevanta resonemang och var en viktig del i
kvalitetsgranskningen som var ett krav för att artiklarna skulle uppnå hög kvalitet.
Studiens resultat har en överförbarhet och kan användas på andra patientgrupper då intensivvårdspatientens grundläggande vårdbehov antas finnas kvar efter utskrivning från intensivvårdsavdelningen (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017). Resultatet av studien som i konsensus med FoC kommit fram till de grundläggande vårdbehoven (Kitson et al., 2013) styrker överförbarheten då ramverket inte baserats på patienter som vårdats specifikt inom intensivvård.
30
Deskriptiv och induktiv design
Studien har en deskriptiv design för att fånga patientens upplevelse och bevara känslan i den inhämtade datan. Fördelen med en deskriptiv design är att syntesen av
inkluderade artiklar blir så nära den insamlade datan som möjligt (Friberg, 2012).
Vilket i den narrativa syntesen som så nära artiklarnas beskrivning av partiernas upplevelser sammanställdes och känslorna bevarades därför. För bibehålla ett öppet synsätt och insamla alla patienters upplevelse används analysmodell med induktiv ansats. Den analysmodell (Evans, 2002) som använts innebär att slutsatserna bygger på erfarenheter som inhämtats under arbetets gång. Detta innebar att det teoretiska ramverket FoC’s definition av patientens vårdbehov kunde användas för att bekräfta alla upplevelser som framkom efter analys. Om en deduktiv modell istället hade använts kunde det ha låst resultatet vid specifika vårdbehov och vissa av patienternas beskrivna upplevelser och vårdbehov kunde ha utelämnats.
SLUTSATS
Litteraturöversikten och syntesen av internationella studier visar att trots tidigare forskning, teorier, värdegrunder, kompetensbeskrivningar och lagar som beskriver vikten av att vårda patientens psykiska hälsa genom ett personcentrerad och etiskt förhållningssätt så bortprioriteras patienternas psykiska behov inom intensivvård.
Patientens upplevda psykiska vårdbehov kommer i andra hand trots att de psykiska behoven genomsyrar hela patientens intensivvårdstid och framställs som det viktigaste vårdbehovet av patienterna. Det har därför identifierats ett behov av att fördjupa specialistutbildningen för intensivvårdssjuksköterskor. Det psykologiska
patientperspektivet bör få en större del som kan utveckla specialistsjuksköterskors förståelse för patientens psykiska behov. Om specialistsjuksköterskan kan öka sin förståelse för en patients psykiska behov kan vårdbehoven i större grad tillgodoses.
Patienterna kan då få en bättre vårdkvalitet, återhämta sig snabbare och få en personcentrerad samt individanpassad vård.
31
REFERENSER
Abdalrahim, M.S. & Zeilani, R.S. (2014). Jordanian survivors' experiences of recovery from critical illness: a qualitative study. International Nursing Review, 61(4), 570–
577. doi: 10.1111/inr.12142
Alpers, L-M., Helseth, S. & Bergbom, I. (2012). Experiences of inner strength in critically ill patients — A hermeneutical approach. Intensive and Critical Care Nursing, 28(3), 150-158. doi: 10.1016/j.iccn.2011.10.004.
Backman, J., (2014). Rapporter och uppsatser. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur
Chahraouni, K., Laurent, A., Bioy, A. & Quenot, J-P. (2015). Psychological
experience of patients 3 months after a stay in the intensive care unit: A descriptive and qualitative study. Journal of Critical Care, 30(3), 599-605. doi:
10.1016/j.jcrc.2015.02.016
Chang, C W., Chen, Y M. & Su, C C. (2011). Care needs of older patients in the intensive care units. Journal of Clinical Nursing, 21, 825–832. doi: 10.1111/j.1365- 2702.2010.03611.x
Crocker, C. & Timmons, S. (2008). The role of technology in critical care nursing.
Journal of Advanced Nursing 65(1), 52 - 61. doi:10.1111/j.1365-2648.2008.04838.x.
Cypress, B S. (2010). The intensive care unit: experiences of patients, families, and their nurses. Dimensions of Critical Care Nursing, 9(2), 94 - 101. doi:
10.1097/DCC.0b013e3181c9311a.
Dahle Olsen, K., Nester, M. & Sætre Hansen, B. (2017). Evaluating the past to improve the future – A qualitative study of ICU patients’ experience. Intensive and Critical Care Nursing, 43, 61–67. doi: 10.1016/j.iccn.2017.06.008.
32
Del Barrio, M., Lacunza, M M., Armendariz, A C., Margall, M A. & Asiain, M C.
(2004). Liver transplant patients: their experience in the intensive care unit. A phenomenological study. Journal of Clinical Nursing, 13, 967–976.
doi:10.1111/j.1365-2702.2004.01002.x
Dotson, B. (2010). Daily interruption of sedation in patients treated with mechanical ventilation. American Journal of Health-System Pharmacy, 67(12), 1002-1006. doi:10.2146/ajhp090134
Egerod, I., Bergbom, I., Lindahl, B., Henricson, M., Granberg- Axell, A. & Storli, SL.
(2015). The patient experience of intensive care: A meta-synthesis of nordic studies.
International Journal of Nursing Studies, 52(8), 1354-1361.
doi:101016/j.nurstud.2015.04.017
Eriksson, T. Bergbom, I & Lindahl, B. (2011). The experiences of patients and their families of visiting whilst in an intensive care unit — A hermeneutic interview study.
Intensive and Critical Care Nursing, 27(2), 60-66. doi:10.1016/j.iccn.2011.01.001
Evans, D. (2002). Systematic reviews of interpretive research: interpretive data synthesis of processed data. Australian Journal of Advanced Nursing, 20(2), 22-26.
Feo, R., Conroy, T., Jangland, E., Muntlin, Å., Brovall, M., Parr, J., Blomberg, K. &
Kitson, A. (2017)Towards a standardised definition for fundamental care: A modified Delphi study. Journal of Clinical Nursing. (2018;00) 1-15. doi: 10.1111/jocn.14247
Flinterud, S I. & Andershed, B. (2015). Transitions in the communication experiences of tracheostomised patients in intensivecare: a qualitative descriptive study. Journal of Clinical Nursing, 24, 2295–2304. doi: 10.1111/jocn.12826
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2017). Att göra systematiska litteraturstudier värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Johanneshov: MTM.
33
Friberg, F. (2012). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. Friberg, F. (Red.), Dags för uppsats – vägledning för
litteraturbaserade examensarbeten. (ss. 121-144). Lund: Studentlitteratur.
Fröjd, C., Larsson, I-M. & Wallin, E. (2016). Omvårdnad av intensivvårdspatienter.
Larsson, A & Rubertsson, S. (Red), Intensivvård. (2.uppl., ss. 732-742) Stockholm:
Liber.
Guttormson, JL.,Lindstrom Bremer, K. & Jones, RM. (2015). “Not being able to talk was horrid”: A descriptive correlational study of communication during mechanical ventilation.Intensive and Critical Care Nursing, 31(3), 179 - 186. doi:
10.1016/j.iccn.2014.10.007.
Henricson, M. & Billhult, A. (2017) Kvalitativ metod. Henricson, M. (Red.).
Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (Andra upplagan). (ss. 111-117) Lund: Studentlitteratur AB.
Holm, A. & Dreyer, P. (2015). Intensive care unit patients' experience of being conscious during endotracheal intubation and mechanical ventilation. British Association of Critical Care Nursing, 22(2), doi: 10.1111/nicc.12200.
Holm, A. & Dreyer, P. (2017). Nurse‐patient communication within the context of non‐sedated mechanical ventilation: A hermeneutic‐phenomenological study. British association of critical care nursing, 23(2), 88-94. doi: 10.1111/nicc.12297
Jangland, E, Noeman, M, Conroy, T, Merriman, C, Suzui, E, Nishimura, A & Ewens A. (2017). Nursing students´understanding of fundamentals of Care: A cross- sectional study in five countries.Journal of clinical Nursing,doi: 10.1111/jocn.14352.
Karlsson, W. & Forsberg, A. (2007). Health is yearning--Experiences of being conscious during ventilator treatment in a critical care unit. Intensive and Critical Care Nursing, 24(1), 41-50.doi:10.1016/j.iccn.2007.06.004
34
Kitson, A, Conroy, T, Kuluski, K, Locock, L & Lyons, R. (2013). Reclaiming and redefining the Fundamentals of Care: Nursing’s response to meeting patient´s Basic human needs. Adelaide, South Australia: School of Nursing, the University of Adelaide. Hämtad den 15 maj 2018 från
https://thesis.library.adelaide.edu.au/dspace/bitstream/2440/75843/1/hdl_75843.pdf
Kitson, A., Muntlin Athlin, Å & Conroy, T. (2014). Anything but basic: nursing´s challenge in meeting patient´s fundamental Care Needs. Journal of Nursing Scholarship, 46,(5), 331 - 339. doi: 10.1111.jnu.12081
Kjeldsen, C L., Hansen, M S., Jensen, K., Holm, A., Haahr, A. & Dreyer, P. (2017).
Patients' experience of thirst while being conscious and mechanically ventilated in the intensive care unit.British Association of Critical Care Nurses, 23(2), 75 - 81. doi:
10.1111/nicc.12277
Kjellström, s. (2017) Forskningsetik. Henricson, M. (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2.uppl., ss. 57-77) Lund:
Studentlitteratur AB.
Laerkner, E., Egerod, I., Olesen, F. & Ploug Hansen, H. (2017). A sense of agency: An ethnographic exploration of being awake during mechanical ventilation in the
intensive care unit. International Journal of Nursing Studies, 75, 1-9. doi:
10.1016/j.ijnurstu.2017.06.016
Lindberg, C., Sivberg, B., Willman, A. & Fagerström, C. (2015). A trajectory towards partnership in care - Patient experiences of autonomy in intensive care/ A qualitative study. Intensive and Critical Care Nursing, 31(5), 294-302. doi:
10.1016/j.iccn.2015.04.003.
Locsin, R C. & Kongsuwan, W. (2013). Lived experience of patients being cared for in ICUs in Southern Thailand. British Association of Critical Care Nursing, 18(4), 200-211. doi: 10.1111/nicc.12025
35
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017).Kvalitativ innehållsanalys. Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (Red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (3. uppl., ss. 219-234). Lund: Studentlitteratur AB.
Löf, L., Berggren, L. & Ahlström, G. (2008). ICU patients’ recall of emotional reactions in the trajectory from falling critically ill to hospital discharge: Follow-ups after 3 and 12 months. Intensive and Critical Care Nursing. 24(2), 108-121.
doi:10.1016/j.iccn.2007.08.001
Malmsten, K. (2007). Den goda vården. Malmsten, K. (Red.) Etik i basal omvårdnad:
[-i någon annans händer-]. (2., [omarb.] uppl. ss. 135-169) Lund: Studentlitteratur.
McGrath, M. (2008). The challenge of caring in a technological
environment: critical care nurses`experience. Journal of Clinical Nursing, 17, 1096-1104. doi:10.1111/j.1365-2702.2007.02050.x.
Persenius, M W., Hall-Lord, M L. & Wilde-Larsson, B. (2009). Grasping the
nutritional situation: a grounded theory study of patients' experiences in intensive care.
British Association of Critical Care Nursing, 14(4), 166-174. doi: 10.1111/j.1478- 5153.2009.00331.x
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2016). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (10:e rev uppl.). Lippincott: Williams and Wilkins.
Salgado, D. R., Favory, R., Goulart, M., Brimioulle, S., & Vincent, J-L. (2011).
Toward less sedation in the intensive care unit: A prospective observational study.
Journal of Critical Care, 26(2), 113-121. doi: 10.1016/j.jcrc.2010.11.003
Sedwick, M. B., Lance-Smith, M., Reeder, S. J., & Nardi, J. (2012). Using Evidence- Based Practice to Prevent Ventilator-Associated Pneumonia. Critical Care Nurse, 32(4), 41-51. doi:10.4037/ccn2012964
36
Selles, C. A., & Tjong Joe Wai, M. C-G. (2010). Conscious Sedation in the Intensive Care Unit: the future? Erasmus Journal of Medicine, 1(1), 26-29.
Socialstyrelsen. (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig:
Handbok för vårdgivare, chefer och personal.(4:e uppl.) Socialstyrelsen. Hämtad 2 maj 2018 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19801/2015-4-10.pdf
Socialstyrelsen. (2014). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Lägesrapport.Socialstyrelsen. Hämtad 15 maj 2018 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19329/2014-2-3.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2017a). Mall för
kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser.
Hämtad 16 maj 2018 från
http://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2017b). SBU:s metodbok.
Hämtad 20170128 från http://www.sbu.se/sv/var-metod/
Stayt, L.C., Seers, K. & Tutton, E. (2015) Patients’ experiences of technology and care in adult intensive care.Journal of Advanced Nursing, 71(9), 2051–2061.doi:
10.1111/jan.12664
Svensk sjuksköterskeförening. (2012). Kompetensbeskrivning legitimerad
sjuksköterska med Specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård.
Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad den 30 april 2018 från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer- svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-
publikationer/anestesi.och.intensivvard.kompbeskr.pdf
37
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.Stockholm:
Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad den 31 april 2018 från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer- svensk-sjukskoterskeforening/etik-
publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf
Söderlund, M. (2000). Mänsklig värdighet i vården. Eriksson, K. & Lindström, U Å.
(Red.), Gryning- En vårdvetenskaplig antologi. (ss. 141-159) Instutionen för Vårdvetenskap. Åbo Akademi.
Tunlind, A., Granström, J. & Engström, Å. (2014). Nursing care in a high-
technological environment: Experience of critical care nurses. Intensive and Critical Care Nursing, 31,116- 123.
Vårdförbundet. (2015). Vad alla behöver veta om personcentrerad vård. En skrift från vårdförbundet om hur vården kan bli bättre, smartare och säkrare.Vårdförbundet.
Hämtad 7 maj 2018 från https://www.vardforbundet.se/siteassets/engagemang-och- paverkan/sa-gor-vi-varden-battre/vad-alla-behover-veta-om-personcentrerad-vard.pdf
Wang, K., Zhang, B., Li C. & Wang, C. (2008). Qualitative analysis of patients' intensive care experience during mechanical ventilation. Journal of Clinical Nursing, 18, 183–190. doi: 10.1111/j.1365-2702.2008.02518.x
Whitehorne, K., Gaudine, A., Meadus, R. & Solberg, S. (2015). Lived experience of the intensive care unit for patients who experienced delirium. American Journal of Critical Care, 24(6), 474-480. doi: 10.4037/ajcc2015435
Willman, A., Bahtsevani. C., Nilsson, R. & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (4. [rev.] uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
38
Wittaker, J & Ball, C. (2000). Discharge from intensive care: a view from the ward. Intensive and Critical Care Nursing, 16, 135-143.
doi.org/10.1054/iccn.2000.1488
Wåhlin, I., Ek, A-C. & Idevall, E. (2009). Empowerment in intensive care: patient experiences compared to next of kin and staff beliefs. Intensive and Critical Care Nursing, 25(6), 332-40. doi:10.1016/j.iccn.2009.06.003
