Digitala plattformars ekosystem - en kvalitativ studie om digitala plattformars påverkan på företag

Digitala plattformars ekosystem

En kvalitativ studie om digitala plattformars påverkan på

företag

Ecosystem of Digital platforms

A qualitative study about digital platforms effects on business

Pontus Törngren

Abstract

Digitala plattformars Ekosystem – En kvalitativ studie om digitala plattformars påverkan på

företagssamarbete Pontus Törngren Helgi-Valur Fridriksson 2018-06-04

Digital platforms are common today and many organizations use digital platforms. Recent research in the field have focused on the technical aspects of the digital platforms and often on the more recognized digital platforms such as Facebook and Google. Therefore, this study has purpose to describe the opportunities and challenges six Swedish companies operating in different business areas experience with digital platforms in relation to cooperation. The study was made with six Swedish small and medium sized business that operated in different business areas. I have used qualitative interview studies with an abductive methodology. The interviews were conducted with one respondent from each of the businesses. The result shows that there are many opportunities and challenges with digital platforms in the aspect of cooperation. The opportunities that was identified was more effective processes, integration between different systems, changing roles, the creation of digital ecosystems, combination of recourses and possibilities to share knowledge. The opportunities also created different challenges which was identified as the connection between people and the digital platform, the control of the content, value creation for all parties, routines and processes and dependency between actors in the network. With the result from this study I want to contribute with new knowledge to the field digital platforms but also to show the businesses the opportunities digital platforms create in cooperation and what challenges they need to think of.

Abstrakt Digitala plattformar är idag vanligt förekommande och används av flera organisationer. Tidigare forskning har framförallt fokuserat på de tekniska aspekterna av digitala plattformar och främst på de större mer välkända digitala plattformarna som Facebook och Google. Därför har denna studie som syfte att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete. Studien genomfördes med sex små och medelstora företag verksamma inom olika affärsområden. Studien är en kvalitativa intervjustudie med en abduktiv metod. Intervjuerna genomfördes med en respondent från var och en av företagen. Resultatet av studien visar att det finns många möjligheter och utmaningar med digitala plattformar i relation till samarbete. De möjligheter som identifierades var mer effektiva processer, integration mellan olika system, förändrade roller, uppkomsten av digitala ekosystem, kombination av resurser och möjligheter till kunskapsdelning. Möjligheterna skapade också olika utmaningar som identifierades som sambandet mellan människor och den digitala plattformen, kontroll av innehållet, värdeskapandet för alla parter, rutiner och processer och beroendet mellan aktörer i nätverken. Med resultatet av denna studie vill jag bidra med ny kunskap inom fältet digitala plattformar, men även visa företag vilka möjligheterna digitala plattformar skapar i samarbete och vilka utmaningar de behöver tänka på.

Förord

Då digitala plattformar är ett komplext och enligt många ett svårt område att studera så har det varit mycket lärorikt att utforska detta fenomen. Jag hoppas att läsare av studien finner ämnet intressant och att studien bidrar med kunskap inom området. Jag vill rikta ett stort tack till min handledare, Helgi-Valur Fridriksson, som har väglett mig under studiens gång. Jag vill också rikta ett tack till de företag som ställde upp på intervjuer och genom intressanta inputs medverkade till studiens resultat.

Innehållsförteckning

2.1.3 E-business & Supply Chain integration ... 7

2.2KUNSKAPS MANAGEMENT ... 9

2.2.1 Kunskapsprocesser ... 9

2.3DIGITALA PLATTFORMAR ... 11

2.3.1 Ett historiskt perspektiv hur sociala nätverk har utvecklats till digitala plattformar ... 11

2.3.2 Digitala plattformar som fenomen ... 11

3. METOD ... 13 3.1METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 13 3.2GENOMFÖRANDE ... 14 3.2.1 Urval ... 14 3.2.2 Genomförande av urval ... 14 3.2.3 Undersökningsmetod ... 15 3.2.4 Beskrivning av genomförande ... 15 3.2.5 Dataanalys ... 16 3.3KVALITETSASPEKTER ... 17 3.3.1 Etisk reflektion ... 17

3.3.2 Validitet och reliabilitet ... 17

3.3.3 Källkritik ... 18

3.3.4 Metoddiskussion ... 18

4.0 EMPIRI ... 20

4.1DIGITALA PLATTFORMAR ... 20

4.1.1 Möjligheter med digitala plattformar ... 20

4.1.2 Utmaningar med digitala plattformar ... 21

4.2SAMARBETE I DIGITALA PLATTFORMAR ... 22

4.2.1 Möjligheter med samarbete ... 22

4.2.2 Utmaningar med samarbete ... 24

4.3KUNSKAP ... 25

4.4SAMMANFATTNING AV EMPIRIN ... 27

5.0 ANALYS & DISKUSSION ... 28

5.1VILKA MÖJLIGHETER MEDFÖR DIGITALA PLATTFORMAR I SAMARBETE? ... 28

5.1.1 Kombination av resurser ... 28

5.1.2 Förändrade roller & Digitala ekosystem ... 29

5.1.3 Tillit och vision ... 30

5.1.4 Diskussion om möjligheterna ... 31

5.2VILKA UTMANINGAR FINNS DET MED DIGITALA PLATTFORMAR I SAMARBETE? 32 5.2.1 Människan och plattformen ... 32

5.2.2 Värdeskapande för alla parter ... 33

5.2.3 Kontroll ... 34

5.2.4 Diskussion om utmaningarna ... 35

5.4SAMMANFATTNING ... 37 6. SLUTSATS ... 39 6.1BIDRAG ... 39 6.2TEORETISKA IMPLIKATIONER ... 39 6.3PRAKTISKA IMPLIKATIONER ... 39 6.4FRAMTIDA FORSKNING ... 39 REFERENSER ... 41 BILAGA 1 ... 44 BILAGA 2 ... 45

1.INLEDNING

1.1 Bakgrund

Acando (2018) nämner digitala plattformar i molnet som en av tio trender som vuxit fram under 2017 och beskriver att digitala plattformar gör det möjligt att bedriva hela industrivertikaler digitalt. Således suddas gränserna ut var aktörer befinner sig i värdekedjan och det kan bildas digitala ekosystem där många olika aktörer samverkar. Digitala ekosystem definieras som “En samling av företag som interagerar med ett bidrag till komplementen” (Ruever m.fl. 2017. p. 4). Det innebär att digitala ekosystem är en grupp av aktörer och intressenter som agerar tillsammans i ett form av nätverk. Digitala plattformar är en sammansättning av mjukvara, hårdvara och organisationer som samverkar tillsammans (Reuver m.fl. 2017). Anledningen till den ökade trenden beror enligt Acando på att skalfördelarna är enorma och att plattformarna erbjuder funktionaliteter som hade varit svåra att åstadkomma internt. Vidare beskriver Digitalisten (2018) att digitala plattformar är framtidens digitala affärsmodeller. De beskriver också att traditionella affärsmodeller är centraliserade till organisationen och att värdekedjan är enkelriktad även då den består av fler aktörer. Digitala plattformar påverkar företags nätverk då det handlar om att samarbete för att skapa värde för alla parter. World economic forum (2016) beskriver hur digitala plattformar har påverkat hur organisationer interagerar både internt och med externa aktörer. De argumenterar även för att användningen av digitala plattformar för värdeskapande via nätverk bara kommer att öka de närmaste 10 åren. Sedera, Lokuge, Grover, Sarker & Sarker (2015) studie gjord på 189 företag visar en ökad trend på användandet av digitala plattformar där de har ökat med 11 % från år 2011 till 2014 och indikerar samtidigt på att användningen av affärssystem har minskat från 83 % till 2011 till 47 % år 2014.

Gawer (2014) beskriver två teoretiska utgångspunkter vid studier inom digitala plattformar. Det ekonomiska perspektivet som ser plattformar som en two-side market där fokus ligger på att studera företagssamarbete. Ingenjörsperspektivet där fokus ligger på att studera den teknologiska arkitekturen och utvecklingen av plattformar vilket innebär att de tekniska aspekterna av digitala plattformar studeras samt hur digitala plattformar har förändrats över en tid. Studier har ofta fokuserat på ett av synsätten. Gawer (2014) argumenterar för att digitala plattformar inte kan studeras i isolation till ett av synsätten då de är djupt rotade i varandra. Vidare argumenterar Reuver, Sørensen och Basole (2017) att ett sociotekniskt perspektiv kan användas för att studera digitala plattformar vilket innebär att man studerar relationen mellan sociala och tekniska aspekter i de digitala plattformarna.

1.2 Problemdiskussion

Studier inom nätverksteori har studerat hur den tekniska utvecklingen har påverkat hur företag arbetar med värdeskapande. Forskare beskriver hur den tekniska utvecklingen har ändrat hur vi ser på den traditionella värdekedjan (Chesbrought, Vanderbeke & West 2006; West 2014). Porter (1985) introducerade värdekedjan och beskriver värdekedjan som en kedja av aktörer med en ström där värdet börjar hos tillverkarna och når tillslut kunden. Således beskrivs det att värde skapas en väg där leverantören förser producenten med material som sedan går vidare i kedjan. Varje steg innebär att värde kan adderas och tillslut når produkten kunden och säljs till ett pris som matchar värdeerbjudandet för att företag kan göra en förtjänst.

Ramirez & Norrman (1993) ger en annan syn på Porters värdekedja men med liknande fokus där syftet är att leverera värde till ett valt kundsegment. Ramirez & Norrman beskriver att värdekedjan har utvecklats till värdenätverk vilket benämns med värdekonstellation. Värdekonstellationen ger en annan vinkel på hur värde skapas och levereras av de olika aktörerna i värdekedjan. Värdekonstellationen beskriver att konkurrensen inte sker mellan aktörerna i kedjan utan konkurrensen sker i form av tid, kunder och uppmärksamhet för produkter och tjänster.

Gomes-Casseres (2003) beskriver värdenätverk som kollektiv konkurrens, där konkurrensen är kopplad till produkterbjudanden som organisationerna tillsammans skapar. Således beskriver Gomes-Casseres att värde skapas tillsammans för aktörerna genom att omstrukturera roller och relationer i systemet. Konkurrens sker inte genom enskilda resurser utan hur de kompletterar varandra i nätverket. Således genom den tekniska utvecklingen som sker skapas ett komplext samarbetsnätverk där företags nätverks kan sammankopplas genom olika verktyg som digitala plattformarna. Digitala plattformar definieras enligt Zhu och Furr (2016, sid. 7) som ” en förmedlare mellan två eller fler distinkta grupper av användare som möjliggör en direkt interaktion” Van Alstyne, Parker & Choudary (2016) argumenterar för att uppkomsten av digitala plattformar har förändrat hur företag interagerar på marknaden och har skapat two-side markets med producenter på ena sidan och kunder på andra där de tillsammans skapar värde för varandra. Således kan digitala plattformar ses som en digital marknad eller ett digitalt ekosystem som agerar förmedlare mellan olika aktörer där de har möjlighet att interagera.

Rai, Patnayakuni och Patnayakuni (2006) beskriver att digitala plattformar har en avgörande roll i hur företag kan hantera samarbete och aktiviteter i värdekedjor som bidrar till värdeskapande för företag. Således beskriver de att digitala plattformar påverkar hur företag kan hantera deras nätverksrelationer och menar att digitala plattformar förändrar hur relationer skapas digitalt. Van Alstyne m.fl. (2016) resonemang går i linje med Rai m.fl. och beskriver att digitala plattformar ändrar synen på hur resurser hanteras för företag. Det traditionella resursbaserade synsättet innebär att företag uppnår konkurrensfördelar genom att äga eller ha tillgång till knappa resurser internt. Till skillnad från detta argumenterar Van Alstyne m.fl. (2016) för att digitala plattformar innebär nya strategier för organisationer. De nya strategierna innebär att de snarare ska orkestrera resurserna mellan aktörerna för att underlätta för extern interaktion mellan medlemmarna i den digitala plattformen, där medlemmarna utgör den huvudsakliga tillgången. Således innebär det att organisationer som arbetar i digitala plattformar inte längre behöver optimera hela värdekedjan från material till försäljning och service utan det har öppnat upp för nya alternativ för outsourcing till externa parter. Det innebär att nya strategier inom ekosystems styrning blir en central del i organisationer då det sociala kapitalet blir en allt mer central tillgång i organisationer. De beskriver också att synen på värdeskapande har flyttats från att fokusera på att skapa värde för ett valt kundsegment till att nu fokusera på att skapa värde för alla aktörer i ekosystemet, vilket i sin tur medför stora utmaningar.

1.3 Problemformulering

I den traditionella värdekedjan är rollerna ofta tydligt definierade mellan parterna såsom leverantör, konkurrenter, kunder men i digitala plattformar är dessa gränser svårare att definiera då rollerna snabbt kan skifta, en kund kan bli en producent och tvärt om. Digitala plattformar har möjliggjort att kunder kan bli producenter genom att öppna upp för extern utveckling av produkter (Van Alstyne m.fl. 2016). Reuver m.fl. (2017) argumenterar för att det krävs ny forskning, teorier och modeller som fångar upp, beskriver och analyserar den banbrytande miljön som digitala plattformar medför då det är ett brett och komplext fenomen. Det i sin tur leder till att företag kan behöva se över sina strategier gällande hur de integrerar och samarbetar i det digitala ekosystemet som digitala plattformar har skapat. Det finns ett gap i forskningen mellan digitala plattformar och hur de påverkar företag. Forskningens fokus har främst varit på de tekniska aspekterna av digitala plattformar samt vilka möjligheter de medför. Således ämnar denna studie undersöka hur digitala plattformar påverkar företag, både de möjligheter och utmaningar de medför.

1.4 Syfte

Syftet med studien är: Att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete.

1.5 Frågeställning

För att uppnå syftet ska följande fråga besvaras:

• Hur påverkar digitala plattformar företags värdekedjor? • Vilka möjligheter och utmaningar skapar digitala plattformar

2. REFERENSRAM

För att kunna analysera resultatet använder jag mig av tre teoretiska utgångspunkter. Jag kommer att presentera teori om nätverk, digitala plattformar och kunskapsmanagement. Nätverksteori presenteras då digitala plattformar har medfört att företags nätverks har förändrats. Kunskapsmanagement presenteras då samarbete i digitala plattformar påverkar hur företag delar och fångar upp kunskap med andra aktörer. Digitala plattformar presenteras då digitala plattformar är ett komplext fenomen och därför förklaras det hur jag väljer att se på digitala plattformar i studien.

2.1 Nätverksteori

Nätverksteorin som presenteras beskriver hur teknik har medfört nya

konstellationer av nätverk där teorier inom värdekedjor, nätverksrelationer, socialt kapital samt e-business beskrivs.

Porter (1985) presenterar en modell för värdekedjor och beskriver värdekedjan som en ström där värdet börjar hos tillverkarna och till slut når kunderna. Vidare argumenterar Porter för att utvecklingen av teknik kan påverka företags värdekedja och ändra hur aktiviteter och processer utförs. Han beskriver också att informationssystem är en viktig del då alla aktiviteter som utförs använder sig av information. Porter menar också att värdet uppkommer genom aktiviteter som företaget utför och hur de olika aktiviteterna kan skapa mer värde genom att kombineras och effektiviseras inom företagets nätverk.

Vidare argumenterar forskarna Tapscott (1996), Simpson-holley (1998) och Johnston och Mak (2000) att internet har haft en enorm påverkan på värdekedjan och att en modifiering av Porters värdekedja bör genomföras. Tapscott (1996) beskriver också att internet har medfört nya relationstyper mellan organisationer och att värdekedjan nu har blivit ett värdenätverk. Normann & Ramirez (1993) beskriver förändringen som värdekonstellation som relaterar med Porters värdekedja där båda fokuserar på att leverera värde till en ett valt kundsegment, men värde konstellationen ger en annan vinkel på hur värde skapas och levereras av de olika parterna. Värdekonstellationen beskriver att konkurrensen inte sker mellan aktörerna i kedjan utan konkurrensen sker i form av tid, kunder och uppmärksamhet för produkter och tjänster.

2.1.1 Nätverksrelationer ARA-Modellen

Håkansson och Snehota (1997) presenterar ett analytiskt ramverk för att studera affärsrelationer: ARA modellen. Modellen beskriver de kritiska delarna i en affärsrelation som påverkar de olika aktörerna på ett ekonomiskt plan. Således kan modellen användas till att analysera nätverksrelationer. Modellen förklarar först hur relationer uppstår i nätverken och vilka olika faktorer som påverkar relationerna i nätverken. De beskriver relationerna i modellen som en ömsesidig interaktion mellan de bundna parterna i nätverket. Således förklarar de att ett beroende i nätverksrelationerna skapas mellan de olika parterna och att relationen kan vara ett

sätt att hantera detta beroende. Modellens tre områden är aktivitetslänkar, aktörsband och resursbindingar.

Aktivitetslänkarna utgör de aktiviteter som har kopplingar till andra aktörer. Håkansson & Snehota menar att aktiviteter i och mellan företag är komplexa och måste koordineras för att vara effektiva. När aktiviteterna sammanlänkas påverkas produktiviteten i relationen men också i hela nätverket då koordineringen av aktiviteter skapar en kombination av aktiviteter mellan företagen som de inte hade haft möjlighet att åstadkomma själva. Då företag i samarbete är beroende av varandra skapas kedjor av aktiviteter som påverkar de iblandade företagen. Styrkan på länkarna i aktiviteterna kan vara olika och kan påverkas av hur viktiga aktiviteterna är för ett företag samt frekvensen av interaktionerna (Håkansson & Snehota, 1997).

Aktörsbanden bildas då aktörerna i nätverken interagerar med varandra och formar olika identiteter till varandra. När relationen utvecklas kan dessa identiteter skapa starkare band till varandra vilket kan ge en fördel gentemot konkurrenter då de starkare banden prioriteras högre. När företag integrerar i en relation, lär sig av varandra och skapar tillit till varandra menar Håkansson och Snehota (1997) att möjligheten till utbyte i relationen ökar. Relationerna mellan två aktörer i nätverket påverkas också av relationen till andra aktörer då det skapas en mängd olika identiteter och roller i nätverken. Förtroende mellan varandra i nätverken bidrar också till att företagen måste förhålla sig till vissa regler inom nätverket, vilket är de band som finns mellan aktörerna. Banden påverkar hur interaktionen sker i nätverken (Håkansson & Snehota 1997).

Resursbindingar är beroende av de resurser som företagen äger eller har tillgång till. Resurbindingen består av de resurser som företagen i nätverken kombinerar eller delar med sig av till andra parter i nätverket. Kombinationen mellan resurserna är det som avgör hur mycket värde resurserna skapar. Resurbindingarna kan förstärkas genom att relationerna förstärks och aktörerna i nätverket anpassar sig till varandra vilket skapar konstellationer av resurser. Men å andra sidan kan det också innebära resursbinding i andra relationer begränsas (Håkansson & Snehota 1997).

Nätverk och affärsrelationer

Håkansson och Ford (2002) beskriver samband mellan nätverk och affärsrelationer och argumenterar för att det krävs en strategi för att bli influerade av andra i nätverket samtidigt som det underförstått innebär att företag även ska influera andra. Vidare argumenterar de för att det krävs någon form av investering i nätverket och ju större investering ju bättre innehåll skapas i nätverket mellan parterna. Mandal (2016) argumenterar i linje med Håkansson & Ford och beskriver att relationer i värdekedjorna påverkas av digitaliseringen då informationsutbyte sker mer effektivt och skapar möjligheter till integration.

Håkansson & Ford (2002) beskriver hur företag kan hantera nätverk och menar att samarbete och innovation ofta sker i nätverk med flera aktörer och sker inte genom en design. Nätverks relationer är ofta långsiktiga, komplexa och gör det möjligt för organisationer att samarbete för att uppnå de ökade tekniska beroende av andra och behovet av att utveckla och skräddarsy erbjudande till specifika krav. De beskriver också två begrepp, Heaviness och variaty som beskriver möjligheter och svagheter med nätverk. Heaviness fångar upp kostnaderna för förändring och vikten av att

använda redan befintliga resurser i relationer om så är möjligt innan företag försöker ta in nya resurser från nätverket. Variaty betonar vikten av att integrera i nätverken för att ständigt lära och utveckla relationer och beskriver att företag måste ständigt se över företagets struktur för att kunna utnyttja nya relationer. Vidare beskriver de att ju fler nya lösningar som kan integreras med den befintliga strukturen ju större ekonomiska fördelar blir det för båda parterna i samarbetet. Då samarbete handlar om människorna och de relationer som uppstår så finns det en påverkan på företags sociala kapital.

2.1.2 Socialt kapital

Tsai och Ghosal (1998) presenterar en studie för värdeskapande i relation till social kapital där olika faktorer leder till utbyte av resurser vilket leder till värdeskapande. Resultatet i Tsai och Ghosal (1998) studie visar att socialt kapital underlättar värdeskapande. Deras resultat visar också att de tre dimensionerna av socialt kapital; Social interaktion, trovärdighet och delad vision hade en stor indirekt och direkt påverkan på resursutbyte och resurs kombination. Resursutbyte och kombination av resurser hade i sin tur en stor påverkan på produktinnovation. Social interaktion

Sociala relationer är nyckeln till kanaler för informations – och resursdelning. Genom en social interaktion kan en aktör få tillgång till andra aktörers resurser. Den möjligheten menar Kanter (1998) skapar en möjlighet för företag att gå utanför gränserna för att få tillgång till nödvändig kunskap och resurser. I företag bidrar den sociala interaktionen till att de interna gränserna mellan olika enheter suddas ut och att det då bildas gemensamma intresse och mål. Således har enheterna i organisationen möjlighet att gå utanför gränserna för att utbyta eller kombinera resurserna med andra enheter. Således har en aktör som har en central position i nätverket större möjlighet att kombinera och utbyta resurser (Tsai & Ghosal 1998). Förtroende och tillit

Tsai och Ghosal (1998) beskriver att tillit uppstår när två parter delar med sig av information eller resurser och den ena parten inte är rädd för att den andra partnern ska utnyttja relation till egen vinning. Tsai och Ghosal (1998) argumenterar även för att samarbete vilket de syftar till utbyte och kombinera resurser uppstår då tillit finns mellan partnerna. När förtroendeingivande relationer uppstår inne i nätverk skapar parterna ett rykte om tillit, det i sin tur kan bli viktig information för andra parter i nätverket. Således argumenterar Tsai och Ghosal för att en aktör som har ett rykte för att vara förtroendegivande har en större möjlighet att skapa nya relationer i nätverket. De beskriver då att beroende på tillitsfaktorn har aktörer i nätverket större möjlighet att ingå partnerskap för informations- och resursutbyte. Delad vision

En delad vision i nätverk kan definieras som att det finns gemensamma mål och värderingar mellan aktörerna. När medlemmar i nätverket integrerar med varandra och har en delad vision är chansen större att de kan undvika missförstånd och viljan att dela med sig av information och resurser ökar. Således kan den delade vision leda till att de ser en större potential till värdeskapande genom att utbyta och dela resurser och då skapa en större möjlighet att ingå samarbete. (Tsai & Ghosal 1998)

Resurser

Moran och Ghosal (1996) argumenterar för att nya vägar till värdeskapande uppstår genom nya implementeringar av resurser ofta i form av utbyte och kombinationer av resurser. För att skapa värde genom produktinnovationer behöver organisationer omorganisera resurser, kombinera nya resurser eller kombinera befintliga resurser. De argumenterar således för att organisationer behöver samarbete för värdeskapande och att innovation genom samarbete kan leda till värdeskapande. 2.1.3 E-business & Supply Chain integration

Brandenburger och Nalebuffs (1996) har utvecklat ett eget ramverk med utgångspunkt i Porters värdekedja som de beskriver som the value net. Till skillnad från Porter (1985) som beskriver hur aktiviteter internt bidrar till värdeskapande så beskriver de att värde skapas mellan olika aktörer på marknaden. Deras modell beskriver hur företag kan komplettera varandra för att skapa värde. Således beskriver de att företag tillsammans genom att komplettera varandras produkter och tjänster kan skapa ett högre värde än vad företagen kan göra var för sig.

Lee och Wang (2002) går i linje med Brandenburger och Nalebuffs (1996) och beskriver hur internet har medfört nya möjligheter till effektivare samarbete och beskriver det som e-business. E-business definierar Lee & Wang (2002) som ett äktenskap mellan internet och supply chain (Leverantörskedjor) integrering och beskriver internet som det mest kostnadseffektiva sättet att integrera olika leverantörskedjor med varandra. Lee & Wang har tagit fram ett ramverk där de delar upp olika sorters av e-business till tre huvudsakliga kategorier; e-Commerce, e-procurment och e-collaberation. e-Commerce beskriver de som ett hjälpmedel för nätverken i leverantörskedjan att mer effektivt identifiera och agera på ändrade kundbehov på internet. e-Procurment hjälper företag att använda internet för att skaffa direkta eller indirekta material och för att hantera tjänster som kan leverera mervärde. De tjänsterna kan vara transport, lager, betalning, kvalitetskontroll och dokumentation. E-collaboration underlättar för samordning av olika aktiviteter bortom transaktioner mellan parterna i leverantörskedjan. De menar att dessa tre applikationer utgör grunden för e-business och en ny generation av informationssystem. Den gemensamma faktorn mellan de tre olika applikationerna är att de möjliggör integrering mellan de olika aktörernas system i leverantörskedjan som går bortom de traditionella ERP-systemen. De menar att beroende av vem som äger applikationerna kan de definieras på tre olika sätt. E-Market vilket förklaras som en marknadsplats för flera köpare och flera leverantörer. E-Buyer vilket kontrolleras av en enskild köpare till flera leverantörer. E-Supplier som kontrolleras av en enskild leverantör till flera köpare.

e-commerce

Lee och Wang (2002) beskriver att internet har ändrat hur aktörer i leverantörskedjan integrerar med varandra. De beskriver att internet har medfört en naturlig länk mellan aktörerna för att kunna leverera produkter genom en effektivare koordinering. De menar att när en kund lägger en order på internet skapar det en serie av transaktioner genom leverantörskedjan. En snabb och korrekt transaktion i leverantörskedjan är troligtvis den viktigaste formen av interaktion mellan aktörerna i leverantörskedjan. Detta medför att det krävs en länk mellan aktörernas system i kedjan för att kunna följa ordern genom hela kedjan oberoende av vilken aktörer som ordern ligger hos samt att kunna leverera service till kunden efter köp. De beskriver således att ett informationsnav kan bidra till en naturlig plattform för att ta emot ordern, koordinera aktiviteterna, följa ordern och hantera

kundservice. Förutom möjligheten till att följa flödet av aktiviteter förande en order kan informationsnavet mäta aktiviteter i form av ledtid, kvalitet och inventering. Dessa applikationer kallas för e-Commerce (Lee & Wang 2002).

e-Procurment

Lee och Wang (2002) menar att modern tillverkning kräver flexibilitet då det finns en ökad konkurrens, kundbehoven ändras snabbt och att produktlivscykeln förkortas. Genom en bättre resursfördelning och effektivare materialupphandling skapar det en grund för en mer flexibel tillverkning. De beskriver att ett ERP-system hjälper företag med planering av material men att ERP-system inte täcker in materialupphandlingen. Materialupphandlingen går utanför företagets egna gränser och kräver koordinering med leverantörer. Lee & Wang menar att informationsnavet hjälper aktörer att integrera med varandra för att genomföra transaktioner med hjälp av ett förbestämt protokoll. Protokollet bestäms av ägaren till marknadsplatsen. De menar att det skapar e-Procurment.

e-collaboration

Lee och Wang (2002) menar att integration mellan leverantörskedjor går utanför de traditionella marknads transaktionerna mellan företag. De menar att det ofta innebär att företag delar med sig av information och kunskap. Den information som delas

är ofta försäljningsdata, lagerstatus, schema över produktionen,

markandsföringsplaner, statistik över efterfrågan, Schema över leveransen och planer för lansering av nya produkter. Således beskriver de att aktörerna i nätverket kan ta gemensamma beslut baserade på den delade kunskapen och informationen. Internet har en stor påverkan på koordineringen av samarbete i nätverk och de nämner det som e-collaboration (Lee & Wang 2002). Informationsdelning kan underlättas genom ett informationsnav vilket de förklarar som en plattform där alla aktörer i nätverket kan dela med sig av information. Internet medför en kostnadseffektiv Planering av samarbete där aktörer mer effektivt kan utläsa efterfrågan på marknaden och genom samarbete minska lagerkostnad. Informationsnavet kan också användas till att fånga upp de nya behoven på marknaden för att lättare kunna utveckla nya produkter.

Gomes-Casseres (2003) går i linje med Lee och Wang (2002) men beskriver det som kollektiv konkurrens, där konkurrensen är kopplad till produkterbjudanden som organisationerna tillsammans skapar. Således beskriver Gomes-Casseres att värde skapas tillsammans för aktörerna genom att omstrukturera roller och relationer i systemet. Konkurrens sker inte genom enskilda resurser utan hur de kompletterar varandra i nätverket.

Chesbourgh m.fl. (2006) beskriver det som ett paradigmskifte som har ändrar hur organisationer ser på innovation och argumenterar för att teknik har möjliggjort för öppen innovation. Innan paradigmskiftet skedde innovationen ofta internt i företags ”research and development (R&D)” avdelning som sedan eventuellt nådde marknaden och såldes av företaget. Vidare beskriver Chesbrough m.fl. att värdeskapande i konstellationerna bestäms av tre faktorer, de sammanlagda resurserna, hur resurserna hanteras och styrs och värdet av konkurrerande produkter och hur konkurrenterna reagerar i konstellationen. Faktorerna tillsammans bestämmer således hur mycket värde som skapas och erhålls i konstellationen. Vidare beskriver Chesbrough m.fl. att styrkan hos värde konstellationen bestäms av två faktorer, det extra värde som skapas genom samarbete och viljan hos de andra organisationerna i värde konstellationen. Således beskriver Chesbrought m.fl. att

det krävs värdeskapande för alla parter för att de ska fortsätta vara engagerade i samarbetet. Samarbete genom konstellationer har medför möjligheter för organisationer att skapa mer värde men samtidigt skapat utmaningar för hur värdet ska erhållas av de medverkande parterna.

2.2 Kunskaps management

Då den tekniska utvecklingen har medfört att företag samarbetar på nya sätt genom att dela med sig av kunskap och information presenteras här teori inom kunskaps management.

Kunskap kan definieras som: Information kombinerat med erfarenhet, kontext, tolkning och reflektion (Davenport m.fl. 1998, p. 43). Kunskap är en del av konkurrensfördelar och är en central punkt I dagens ekonomi. I relation till detta kan fem centrala punkter presentera till kunskaps management. 1) I vilken utsträckning kan kunskap överföras för att skapa konkurrensfördelar; 2) Hur kunskap i sociala sammanhang kan kombineras; 3) I vilken utsträckning kan kunskap användas för att skapa värde; 4) Specialistnivån och därigenom skapa barriärer för att kopieras och 5) Kunskapens roll i företagets kritiska processer (Grant 1996). Företag som har dessa fem punkter kan ses som kunskaps intensiva vilket syftar till kunskap är mer strategiskt nödvändigt i företagets huvudsakliga kompetens är något annat.

Davenport m.fl. (1998) definierar strategisk kunskaps hantering som att göra något värdefullt av kunskapen. Således innebär kunskapen i sig själv en konkurrensfördel. Strategisk kunskapshantering är värdefull när organisationer ska hantera explicit kunskap vilket definieras som öppen kunskap, genom att studera processer, specifikationer, kontrakt etc. Davenport m.fl. menar att Tyst kunskap inte kan studeras och är ofta problematisk att hantera.

2.2.1 Kunskapsprocesser

Braf (2000) presenterar fem kunskapsprocesser – Kunskapsledning, kunskapsplanering, kunskapsvinning, kunskapsförädling och kunskapsdelning. Kunskapsledning beskrivs som en process för kunskapsverksamheten tillskillnad från de övriga som är processer i kunskapsverksamheten. Kunskapsledningen handlar om att skapa en gemensam kunskapsvision för verksamheten och sedan stödja förmedlingen av denna vision. I kunskapsledningen ingår det att skapa en kunskapsvision vilket Nonaka (1998) definierar som kunskapsområden som ska fokuseras på inom kärnverksamheten och syftet med visionen är att ge medarbetare en mall för vilka kunskaper som eftersträvas och vilka kunskaper som borde utvecklas.

Kunskapsplaneringens Syfte är att klargöra kunskapen i nuläget samt vilket kunskaper som kan behövas framöver. Således innebär det en form av kartläggning där riktlinjer och alternativ tas fram för att utveckla och ta fram ny kunskap. Syftet med kartläggningen är att skapa en karta över kunskap i organisationen som medarbetare kan söka i. (Braf 2000)

Kunskapsvinning. Nonaka (1994) beskriver det som skapande av kunskap och att det kan ske genom två distinkta typer av kunskap, Explicit (öppen) kunskap och Tacit (tyst) kunskap. Öppen kunskap är kunskap som kan studeras och tyst kunskap inkluderar både kognitiva och teknisk kunskap. Kognitiv kunskap inkluderar

”mentala modeller” och beskrivs som synen på världen och visioner. De tekniska aspekterna är know-how, kompetenser och färdigheter som kan relateras till specifika situationer. Tyst kunskap kan även beskrivas som en analog och således ske genom kommunikation mellan olika individer och då dela med sig av visioner och försöka skapa en gemensam bild av situationer. Nonaka (1994) argumenterar för att kunskap kan endast skapas av individer och således inte av organisationerna, en organisation kan endast stödja skapandet av kunskap genom att erbjuda individer en miljö för detta. Således kan skapande av kunskaps för organisationer ses som en process som organisatoriskt förstärker kunskapen som skapas av individer i eller i organisationens omvärld för att sedan integrera den i organisationens nätverk. I linje med det beskriver Nonaka (1994) olika nivåer av social interaktion för skapande av kunskap. I förstå nivån skapas en informell social interaktion i forum som ger stöd för skapande av kunskap och idéer i de andra nivåerna. Denna nivå inkluderar även intressenter utanför företagets gränser och det är därför viktigt att kunna implementera kunskapen som skapas för att vara av strategiskt värde för organisationen. I den andra nivån beskriver Nonaka att kunskap kan skapas utanför företagets gränser mer formellt genom att skapa strategiska allianser eller outsourcing till kunder eller konkurrenter.

Braf (2000) argumenterar i linje med Nonaka (1994) men beskriver det som en input från omvärlden i form av att fånga kunskaper som inte finns uttalade inom organisationen. Således handlar det ofta om nyutveckling av kunskap. Olika aktiviteter som kan ske i denna process är externa samarbete, mentorskap och kurser. Att kunna identifiera och fånga externa kunskaper från omvärlden är nödvändigt för att utveckla framgångsrika organisationer

Kunskapsförädlingen beskrivs som en process som hanterar, bearbetar och värderar den kunskap som finns inom organisationen samt den kunskap som han samlats in från omvärlden. Processen innebär både nyutveckling och förvaltning av de kunskaper som finns inom organisationen. Braf (200) argumenterar för att i reflektion och dialog sker en kvalitetssäkring av kunskapen och det kan därför innebära en effektivare identifikation av kunskap som behövs och används. Således sker en förädling av kunskapen.

Kunskapsdelningen Beskrivs som tillgängliggöra kunskaper som finns inom organisationen samt dela den externa kunskap som har fångats upp. För att tillgängliggöra extern kunskap krävs det en lämplig infrastruktur i form av system och sökmotorer. Organisationer kan även behöva tillgängliggöra individuella och kollektiva kunskaper muntligen. (Braf 2000)

Braf (2000) beskriver de sista tre processerna där kunskapsvinning är en extern input, kunskapsförädling som en intern process och kunskapsdelning som en extern output. Braf beskriver även informationsdelning som en central process i kunskapsmanagement och argumenterar för att det krävs olika medier för att tillgängliggöra kunskap. Hon nämner exempel som intranät, databaser och mail grupper. Hon beskriver också hur företag alltmer utvecklas till att bli kunskapsorganisationer där den interna kunskapen är en av de viktigaste resurserna. Nonaka (1994) beskriver att Kunskapsdelningens största risk är att skydda och maximera värdet som finns i tacit kunskap hos anställda, kunder och externa intressenter. Organisatorisk kunskap är kunskap som delas mellan individer och kan förklaras med fyra olika metoder för kunskapsdelning. Den första metoden är socialisering vilket sker via delning av kompetenser och erfarenhet genom

observation och imitation och således skapas tyst kunskap av tyst kunskap. Den andra metoden innebär att tyst kunskap omvandlas till öppen kunskap genom metaforer, analogier, modeller, böcker och manualer. Den tredje metoden innebär att kombinera öppen kunskap med hjälp av nätverk och databaser och flytta det till andra områden. Den fjärde metoden innebär att omvandla öppen kunskap till tyst kunskap genom en ”hands-on” approach vilket innebär användning av faktiska erfarenheter (Nonaka 1994). Braf (2000) beskriver i linje med Nonaka centrala aktiviteter vid kunskapsdelning; ” 1) Definiera en övergripande kunskapsvision; 2) definiera syfte och med och riktlinjer för kunskapsverksamheten; 3) Definiera verksamhets normer med hänsyn till ett kunskaps managementperspektiv; 4) avsätta resurser för kunskapsverksamheten; 5) Tillhandahålla teknisk utrustning för att underlätta för kunskapsverksamheten och; 6) skapa incitament för kunskapsverksamheten” (Braf 2000, sid.156).

2.3 Digitala plattformar

För att förstå plattformar som koncept kommer jag att beskriva uppkomsten av plattformar för att sedan beskriva vad som karakteriserar digitala plattformar. Jag gör så för att kontextualisera digitala plattformar då det är ett komplext fenomen som inkluderar teknik, marknad och beteende.

2.3.1 Ett historiskt perspektiv hur sociala nätverk har utvecklats till digitala plattformar

Helmond (2015) beskriver hur social media har gått från att vara sociala nätverk till att ha utvecklats till sociala plattformar. ”Plattformazation” beskriver hon som plattformars utveckling till den dominerande infrastrukturella och ekonomiska modellen på sociala webben och konsekvenserna av utvidgningen av sociala medier plattformar till andra utrymmen online. Social media såsom Facebook är en multi funktionell plattform som kopplar samman användare, marknadsförare och tredjepartsutvecklare och skapar då en network effect vilket innebär ju fler som använder det desto mer värde skapar det för alla parter. Uppkomsten av Plattformar på sociala medier började 2006 när Facebook introducerade deras verktyg, Facebook utvecklings plattform där de gav tredjepartsutvecklare tillgång till användares profiler på Facebook vilket inkluderar vänner, bilder och event med syfte att utöka ”The Facebook experience” till externa applikationer (Helmond 2015).

Enligt Helmond (2015) bidrog det till att plattformarnas användningsområde decentraliserades till resten av webben genom att skapa en två-vägs dataöverföring som innebär att tredjepartsutvecklare inte enbart kan läsa data från plattformarna utan också skapa ny data på dem. För att göra ”The Facebook experience” bättre skapade Facebook även en Social Graph vilket gör det möjligt för tredjepartsutvecklare att integrera applikationer i plattformen som ska bidra till att öka engagemang, distribution samt tillväxt.

2.3.2 Digitala plattformar som fenomen

Baldwin och Woodard (2009) definierar plattformar som en stabil kärna omgivna av variabler. Gawer (2014) beskriver det som en stabil kärna som möjliggör medlande mellan olika användare såsom kunder och säljare. Således kan plattformar beskrivas som en ”two-side market” med två olika grupper i ett förhållande där värdet för en grupp ökar när antalet deltagare från den andra gruppen ökar (Evans 2003). Rochet och Tirole (2003) beskriver en ”two-side market” som en medlare mellan två grupper där de kan integrera tillsammans och

menar att en aktör inte kan skapa värde utan den andra. De beskriver videospels marknaden som ett typiskt exempel där en plattform inte kan sälja en konsol utan att det finns tillgängliga spel och kan inte locka till sig utvecklare utan en bas med kunder. Ruever m.fl. (2017) beskriver att plattformar har en ägare och att det finns användare i plattformen.

Henfridsson, Mathiassen och Svahn (2014) beskriver att digitala plattformar inte nödvändigtvis har en hierarkisk design som styr designen av kärnan i plattformen och argumenterar för att digitala plattformar har möjliggjort en flexiblare och mer skalbar plattform. Eisenman m.fl. (2006) är inne på samma spår och beskriver skillnaden i öppenhet mellan plattformar och digitala plattformar, Digitala plattformar har inte enbart regler kring användandet av plattformens funktioner utan möjlighet att ändra plattformens innehåll med hjälp av olika tekniska verktyg såsom Application program interfaces (API) och olika utvecklingsverktyg för tredjepartsutvecklare. Reuver m.fl. (2017) beskriver även skillnader som att digitala plattformar tillskillnad från plattformar innehåller komponenter på olika nivåer, hårdvaran, operativsystemet och applikationerna. De olika skillnader i komponenter gör att det finns skillnad i hur öppna plattformarna anses. Google och Apple IOS som exempel tillåter enbart tredjepartsutvecklare att utveckla applikationer som fungerar med deras operativsystem och kan därför säljas i deras applikationsaffär om de är kompatibla med operativsystemet de tillhandahåller (Reuver m.fl. 2017).

Sedera m.fl. (2015) beskriver att digitala plattformar har skapat ett ekosystem som tillhandahåller verktyg, tekniker och användningsområden bortom den traditionella IT användningen i organisationer. Yoo, Boland, Lyytinen & Majchrzak (2012) argumenterar för att digitala plattformar har möjliggjort nyskapande tillvägagångssätt för digitala innovationer då de är ekonomisk överkomliga, användarvänliga och ökar möjligheten för kommunikation med kunder och leverantörer. Således genom digitala plattformars dynamiska och formbara karaktär möjliggör det innovation då de gör det möjligt att återanvända samma resurser för olika resultat. Det i sin tur leder förändringsbenägenhet i organisationer vilket kan bidra till värde Yoo m.fl. (2012).

3. METOD

Metodavsnittet är strukturerat inom tre huvudområden; metodologiska utgångspunkter, genomförande samt kvalitetsaspekter. Jag kommer i avsnitten presentera valda metoder som jag använt mig av för att uppnå syftet med studien. Vidare redogör jag även för hur jag följt de etiska principerna inom forskning samt hur jag säkerställt en hög trovärdighet i studien. Avslutningsvis förs en diskussion kring valda metoder.

3.1 Metodologiska utgångspunkter

Cohen, Manion och Morrison (2011) menar att det finns två huvudsakliga insamlingsmetoder vid forskning, kvantitativ- och kvalitativa insamlingsmetoder. Kvantitativa insamlingsmetoder lämpar sig bäst när studiens resultat ska presenteras i statistik och en stor mängd data ska samlas in. Kvalitativ insamlingsmetod lämpar sig bäst när man vill förstå mönster, upplevelser etc. Den kvalitativa insamlingsmetoden saknar ofta regler och verktyg för analyser och ger ett större utrymme för författaren att vara kreativ. Då studiens syfte är: Att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete, lämpar en kvalitativ metod sig bättre. Således kommer empirin grunda sig i semi-strukturerade intervjuer med små- och medelstora företag där jag vill studera hur företagen ser plattformar som verktyg för värdeskapande och samarbete.

Jag ämnar beskriva hur digitala plattformar har en påverkan på sex svenska företag i relation till samarbete och således med mål att bidra till underlag för vidare forskning. Jag anser att en abduktiv ansats är lämplig för att kunna uppnå mitt syfte då jag kommer att utgå från teori för datainsamling men jag har samtidigt lagt till teori i efterhand då min datainsamling gav nya insikter. Jag insåg i kodningen att mer teori om nätverk behövdes för att kunna genomföra analysen väl och valde därför att lägga till teorier om e-business samt teori om ARA-modellen. En abduktiv ansats innebär enligt Fejes och Thornberg (2009) att empirin kommer att förklaras och analyseras utifrån teori och således kommer jag att röra mig mellan empirin och min teoretiska ram samt min egna förståelse. Materialet ska i största möjliga mån granskas neutralt utan att påverkas av min tidigare erfarenhet och därför anser jag att en explorativ studie är lämpligast. Jag är medveten om att det är svårt att inte påverkas av tidigare erfarenhet men min ambition är att se till helheten och på sett se varje intervju som om den vore den första för att kunna upptäcka nya mönster.

Genom intresse och med syfte att utöka forskningen inom området kommer jag att genomföra en kvalitativ intervjustudie där syftet är att fånga intervjupersonernas upplevelser kring vilken påverkan digitala plattformar har på företagssamarbete. Jag kommer att utgå ifrån det sociotekniska perspektivet vilket innebär att de tekniska aspekterna studeras i relation till aktiviteter och processer (Reuver m.fl. 2017). Således är målet med studien att studera hur teknik påverkar organisationer.

3.2 Genomförande 3.2.1 Urval

Studien genomfördes på sex små-och medelstora företag1 som är verksamma inom

olika områden. Motiveringen bakom det är att jag med en explorativ utgångspunkt valt att utgå ifrån syftet med studien. Således ville jag studera hur digitala plattformar påverkar företag och valde därför att genomföra studien på företag som är verksamma inom olika områden för att kunna studera hur/om det påverkar olika för företag inom olika branscher. Jag är medveten om att resultatet blir brett då påverkan kan skilja sig åt mycket mellan de olika verksamhetsområdena, men jag ansåg att det var mest intressant att studera företag verksamma inom olika områden för att få en bättre inblick i digitala plattformars påverkan. Som tidigare nämnt kommer jag ta avstamp i det socio tekniska perspektivet då jag vill studera hur teknik påverkar något annat. Således passar det in på utbildningen informatik då mycket av utbildningen handlar om att förstå just detta.

Tabell 1. Urval.

Företag Bransch Respondentens

roll Datum Tid Plats

Företag A Reklambyrå Produktionsledare & PR-konsult

10/4 45 min På deras kontor Företag B Mjukvaruutveckling Produktchef 16/4 45 min På deras

kontor Företag C Bygg VD 17/4 1 h På deras

kontor Företag D E-handel Inköpschef 18/4 45 min På deras

kontor Företag E Industri Grundare &

yttersansvarig för verksamheten

19/4 45 min På deras kontor Företag F Bank Försäljningschef 20/4 1 h På deras

kontor

3.2.2 Genomförande av urval

I min studie har jag genomfört sex intervjuer med sex olika små- och medelstora svenska företag som är verksamma inom olika områden. För att säkerställa att Urvalet var i linje med mitt syfte angav jag kriterier för vilka företag jag ville komma i kontakt med. Kriterierna var: Att de arbetade med digitala plattformar och att de var små eller medelstora företag. Jag skickade också kort information om uppsatsämnet (se bilaga 1).

Jag valde att använda mig av ett icke-sannoliks urval som enligt Denscombe (2016) innebär att forskaren har ett visst inflytande över urvalspopulationen. Således i mitt fall innebar det att jag hade vissa kriterier som skulle uppfyllas för att medverka i studien. Denscombe redogör även för att en anledning till att utgå ifrån icke-sannolikhetsurval kan vara brist på information om urvalspopulationen.

1 _{Små – och medelstora företag definieras som företag med 0- 249 anställda och en årsomsättning}

3.2.3 Undersökningsmetod

Genom att utgå från den teoretiska referensramen avser jag att uppnå mitt syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika

affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete. Studien

har en explorativ utgångspunkt vilket syftar till att utforska ett relativt outforskat område. Jag vill med min metod fånga upp hur företagen anser att digitala plattformar påverkar deras arbete med värdeskapande via samarbete. För att lyckas med det har jag använt mig av kvalitativa intervjuer i min metod.

Inför intervjuerna arbetade jag fram en intervjuguide. Jag valde att inte skicka ut frågorna då jag vill ha så sanna svar som möjligt och anser att det är störst chans till detta om intervjuobjekten inte har möjlighet att tänka ut svar i förväg. Vidare beskriver Cohen m.fl. (2011) olika typer av intervjumetoder där semistrukturerade intervjuer är en av dem. Semistrukturerade intervjuer innebär enligt Cohen m.fl. att intervjufrågorna är öppna och då har intervjuobjektet större möjlighet till egen tolkning av frågorna vilket innebär att man kan upptäcka något nytt och oförutsägbart. Risken med öppna intervjuer är att respondenterna har möjlighet att tolka frågorna olika vilket kan ge en bias i svaren. Bias definieras som en systematisk eller ihållande tendens att göra fel i samma riktning, det vill säga att överestimera eller underestimera den ”sanna värdet” av ett attribut. Olika typer av bias som kan uppstå i intervjuer är attityder, åsikter och förväntningar hos deltagarna kan skilja sig åt men också att deltagarna har olika uppfattning av världen (Cohen m.fl. 2011). För att undvika bias i svaren hade jag förberett följdfrågor som jag kunde använda mig av om respondenten gick utanför ämnet under intervjun. Jag hade då möjlighet att styra tillbaka respondenten till ämnet. Det var något jag i största grad försökte undvika då jag ville ha öppna svar men vid några tillfällen behövdes det.

Intervjuerna var således Semistrukturerade med tre hållpunkter; Digitala plattformar, samarbete och socialt kapital. Till de hållpunkterna ställdes en öppen fråga per hållpunkt, jag hade även med ett antal underfrågorna som kunde användas vid behov. Intervjun inledes med att jag först presenterade information om studien och mig själv, etiska övervägande, intervjuns tidomfång och utformning. Jag ställde sedan inledande frågor om respondenterna med syfte att visa intresse och skapa en förståelse för respondenterna inför intervjun. Cohen m.fl. (2011) beskriver att tillit och förståelse minskar risken för bias i svaren. Således startade jag varje intervju med inledande frågor för att skapa en mer avslappnad stämning.

3.2.4 Beskrivning av genomförande

I uppstartsfasen vid insamling av data tog jag fram ett informationsmail som skickades ut till de berörda företagen. Det innehöll information kring temat och som jag nämnt tidigare olika kriterier jag önskade av respondenterna samt förslag på tider för genomförandet. Intervjuerna bokades in under en tvåveckors period under V.15 och V16. Intervjuerna genomfördes med en dags mellanrum för att ge utrymmer för reflektion, korrigering samt transkribering. Jag har inte gjort några större korrigeringar gällande utformningen av intervjun. Varje intervju hade en tidsram på 60 minuter men tiden varierade mellan 45–60 minuter. Anledningen till det var att mina frågor var konstruerade att respondenten kunde prata fritt kring frågan och därför tog intervjuerna olika långt i tid beroende på hur länge respondenten pratade kring varje fråga. Intervjuerna genomfördes på de berörde företagen i respondentens kontor. Jag valde att göra det på respondentens kontor för att respondenten skulle känns sig bekväm samt att det inte skulle vara yttre

faktorer som kunde störa intervjun. Under intervjuerna spelades samtalet in från samtliga respondenter men samtidigt förde jag anteckningar som säkerhet vid tekniskt strul. Vid varje hållpunkt gavs en kort beskrivning och jag valde att presentera den definition jag använde för digitala plattformar då det kan tolkas olika.

3.2.5 Dataanalys

Cohen, m.fl. (2011) beskriver ”Fitness for purpose” vilket innebär att forskaren måste bestämma vad dataanalysen ska visa och utifrån det bestämma analysmetod. Då mitt syfte är: Att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete, så har min studie en beskrivande karaktär och jag kan utifrån det bestämma analysmetod. Vidare beskriver Cohen m.fl. (2011) sju olika sätt att analysera kvalitativdata, där analys genom tema eller problem är ett av dem. Att analysera genom tema eller problem innebär enligt Cohen m.fl. (2011) att data från alla intervjuer sammanställs i relation till tema eller problem. De beskriver även att en risk med den analysmetoden är att data omedveten kan utelämnas vilken kan ge ofullständiga data. Således behöver forskaren ibland efter sammanställningen av data gå tillbaka för att se att ingen relevant data blir förbisedd (Cohen m.fl. 2011). Jag anser att denna metod ämnar sig bra till mitt syfte då jag tar avstamp från teman och inte från de individuella personerna i intervjuerna. För att försöka hantera riskerna med analysmetoden kommer jag att transkribera intervjuerna för att sedan kunna genomföra kodning av den insamlade data.

En kod är ett namn eller en etikett som forskaren ger till ett stycke av texten som innehåller samma idéer eller liknande information (Cohen m.fl. 2011). Vidare beskriver Cohen m.fl. att kodning innebär att forskaren har möjlighet att se mönster och skillnader i data. I mitt analysarbete genomförde jag till en början en öppen kodning. Öppen kodning är en inledande del i analysarbetet och innebär att forskaren försöker hitta mönster och kategorier i texten (Cohen m.fl. 2011). I den öppna kodningen arbetade jag på en mer generell nivå där jag markerade intressanta stycken och mönster i texten.

I nästa fas i kodningen användes en axial kodning. Axial kodning innebär att forskaren kategoriserar koderna från den öppna kodningen till mer övergripande koder och försöker hitta samband i texten. Målet med axial kodning är att hitta subkategorier som kan sammanställas under samma kategori (Cohen m.fl. 2011). I denna fas använde jag mig av färgkodning för att försöka säkerställa att inget relevant material utelämnats.

Som ett sista steg i kodningen använde jag mig av en selektiv kodning. En selektiv kodning innebär en sammanställning av de slutgiltiga kategorierna. Således väljs de koder som förekommit mest frekvent ut och skapar den slutgiltiga strukturen på empirin (Cohen m.fl. 2011). Den sista sorteringen av kategorier kommer följa mina teoretiska utgångspunkter vilka är: nätverk, digitala plattformar samt kunskap.

3.3 Kvalitetsaspekter 3.3.1 Etisk reflektion

Då hantering av kvalitativdata kan innehålla känslig information för organisationer och individer som inkluderar identifikationsmöjlighet, konfidentialitet och integritet för individer. Risker i kvalitativa studier är att informationen kan spåras tillbaka till organisationer eller individer även då de deras namn utelämnas i studien. Forskaren har således ett etiskt ansvar ”Primun non nocere” – att inte skada deltagarna (Cohen m.fl. 2011).

För att garantera säkerhet för deltagarna i studien följer jag vetenskapsrådets fyra riktlinjer; Informera om krav på samtycke, ange information om uppsatsens syfte och användningsområde, information gällande nyttjandekrav och krav på konfidentialitet (Vetenskapsrådet 2016). Jag valde att inledningsvis i intervjuerna informera om att intervjupersonerna hade möjlighet att avbryta intervjun när som samt att jag presenterade uppsatsens syfte och användningsområde med syfte att skapa en transparens. Vidare valde jag att inte ta med namn på individer eller företag för att säkerställa så långt som möjligt att informationen inte skulle kunna härledes tillbaka till dem. För att säkerställa att nyttjandekravet uppfylls kommer den insamlade data inte vara tillgänglig för kommersiellt bruk utan studien publiceras för ett vetenskapligt syfte i Malmö universitets databas.

3.3.2 Validitet och reliabilitet

För att skapa trovärdighet i forskningssyfte är validitet och reliabilitet viktiga. Validitet innebär att i kvalitativa studier att forskaren mäter det forskaren har avsett att mäta och reliabilitet innebär resultatet ska bli detsamma även om studien genomförts på nytt (Cohen m.fl. 2011).

Cohen m.fl. (2011) beskriver validitet och reliabilitet i intervjustudier och argumenterar för att validiteten mäts genom att frågorna som ställs speglar det som studien syftar till att mäta. Risker för invaliditet i intervjustudier kan uppstå genom bias. Som nämnt ovan kommer jag så långt som möjligt försöka minska biasen i intervjuerna genom att använda mig av semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer används också för att ge mig själv möjlighet att ställa följdfrågor för att förstå deltagarnas bilder av situationen.

För att säkerställa validiteten i min studie använder jag mig av ”Convergent validity”. Convergent validity innebär att studien jämförs med studier som redan är validerade (Cohen m.fl. 2011). Således tar jag avstamp i teori och tidigare forskning som har validerats när jag genomför analysen av den insamlade data för att uppnå validitet i studien. Således strävar studien efter att uppnå en teoretisk generaliserbarhet genom en analytisk generalisering. En analytisk generalisering innebär enligt Yin (1984) att generalisera resultatet till en bredare teori, vilket innebär att ge bevis som stödjer den valda teorin. Således har jag i min analys och diskussion kopplat resultatet till bredare teorier inom nätverk, digitala plattformar samt kunskap, vilket jag anser har gett studien en teoretisk generalisering.

Kvalitativa studier kan tillskillnad från kvantitativa studier inte kopieras då kvalitativa studier innebär en manipulation av fenomen, således är kvalitativa studier unika till sin fördel (Cohen m.fl. 2011). Således handlar reliabiliteten i kvalitativa studier snarare om möjligheten till upprepning vilket innefattar följande punkter; Positionen för forskaren, urvalet av undersökningsgrupp, sociala situationer, analysmetoder och premisser som använts samt insamlingsmetoden. Således innebär reliabilitet i kvalitativa studier att uppnå någon form av stabilitet samt att en annan forskare hade fått samma resultat givna samma förhållande, det vill säga samma teoretiska ramverk och empiri. Således kan reliabilitet i kvalitativa studier ses som en länk mellan vad forskaren fångar upp och vad som faktiskt sker i forskningsmiljön. Men å andra sidan är syftet inte att sträva efter enhetlighet, då två forskare i samma forskningsmiljö kan få olika resultat som både är pålitliga. Därför handlar reliabilitet snarare om att forskaren inte får presentera uppenbara mätfel (Cohen m.fl. 2011). För mig innebar det att jag fick fokusera på vad som faktiskt var av intresse för studien och hur miljön påverkade. Jag valde därför att genomföra intervjuerna i en tyst miljö på respektive företag med så lite störningsmoment som möjligt för att verkligen fånga upp intervjudeltagarnas svar utan påverkan från omgivningen. Transkriberingen kommer även att ske ordagrant från vad intervjupersonen sa för att fånga upp allt under intervjun. Jag valde också att genomföra intervjuerna med minst en dags mellanrum för att få möjlighet till reflektion och behålla fullt fokus.

3.3.3 Källkritik

Referensramen är framtagen av vetenskapliga artiklar och litteraturkällor. De vetenskapliga artiklarna är hämtade från Google scholar och Malmö universitets bibliotek, Libsearch. För att öka tillförlitligheten i studien har jag granskat syftet med artiklarna och vem de är skrivna för. Vidare använde jag mig av sökord på engelska för att de gav fler träffar vid sök. Sökorden som användes var främst digital platforms, digital ekosystem och cooperation. Då digitala plattformar i samarbetssyfte är ett relativt outforskat så presenterar jag även tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som beskriver digitala plattformars uppkomst och digitala plattformar som fenomen.

Referenslistan består av både källor som är publicerade nyligen och källor som är av äldre karaktär. Anledningen till det är då digitala plattformar är ett tekniskt fenomen som ständigt utvecklas så behövs det relativt nya källor för att fånga upp hur digitala plattformar har utvecklats. De äldre källorna presenterar teorier som är beprövade och är primärkällor något som jag anser bidrar till en tillförlitlighet i studien. Jag har också använt källor från internet men de har främst använts för att väcka ett intresse och visa på att ämnet är aktuellt i bakgrunden till studien. 3.3.4 Metoddiskussion

Mitt val av att använda mig av semistrukturerade intervjuer anser jag har fungerat bra för att uppnå mitt syfte; Att beskriva de möjligheter och utmaningar sex svenska företag verksamma inom olika affärsområden upplever med digitala plattformar i relation till samarbete. Semistrukturerade intervjuer gjorde det möjligt för respondenterna att svara fritt inom hållpunkterna och jag behövde inte under många tillfällen använda mig underfrågorna jag föreberätt för att leda tillbaka respondenten till ämnet. Jag anser att en mer öppen intervju gjorde det möjligt för deltagarna att tolka frågan fritt och prata utifrån egna erfarenheter något som jag inte tror stängda intervjuer hade gjort då det hade varit svårare för deltagarna att

svara fritt. Jag försökte också så långt som möjligt hålla mig neutral till varje intervju. Således inför varje intervju försökte jag att vara så neutral som möjligt och inte tänka på tidigare intervjuer, det anser jag gjorde att jag fick mer tillförlitliga svar då jag inte försökte vinkla intervjuerna även då det var svårt i vissa situationer. Efter några genomförda intervjuer blev det lättare att inte försöka stressa fram svaren, något som var svårare i början då jag gärna ville undvika tystnaden som uppstod men jag märkte att under denna tystnad fick jag intressanta svar. Intervjuguiden som togs fram innan intervjun behöll samma struktur under alla intervjuer och behövde inte modifieras. De utformade hållpunkterna som jag tog fram inför intervjun grundade sig i den teori jag skulle använda till analysen vilket jag anser gjorde det möjligt att hålla mig till ramarna för att uppnå mitt syfte och hålla intervjun konkret och effektiv. Jag valde också att efter kodningen av intervjuerna lägga till mer nätverksteori vilket gjorde att jag fick bättre analysverktyg utifrån den data som samlandes in.

Jag var lite osäker på om mina val av respondenter till intervjuerna skulle bli för brett då jag valde att genomföra mina intervjuer med företag som är verksamma inom olika område men efter intervjuerna var jag säker på att det inte har påverkat min studie negativt då jag fick olika insikter men att det fanns liknande mönster inom alla företag jag intervjuat. Jag märkte också efter intervju nummer fem att jag nått en viss mättnad men då jag redan bokat in den sista intervjun genomfördes den och jag fick då mättnaden bekräftad.