Arbetsmiljön i statlig sektor. en bearbetning av arbetsmiljöundersökningarna

(1)

Arbetsmiljön i statlig sektor

– en bearbetning av arbetsmiljöundersökningarna

1991-2001

(2)

Innehållsförteckning

Inledning ... 3

Arbetsmiljö och ohälsa... 3

Resultaten ... 3

Synen på framtiden ljusnar... 4

De statsanställdas fysiska arbetsmiljö är god ... 4

Mer inflytande över arbetstider i staten än på arbetsmarknaden i stort ... 5

Större andel statsanställda än anställda på arbetsmarknaden i stort kan påverka arbetets uppläggning... 6

Goda möjligheter att lära nytt och utvecklas i staten... 8

Större andel statsanställda kvinnor än kvinnor på arbetsmarknaden i övrigt anser sig vara utsatta för trakasserier ... 10

Andelen män som varit inblandade i konflikt på jobbet... 12

Mindre fysiska besvär hos statligt anställda än hos anställda på arbetsmarknaden i stort... 13

Tillgång till företagshälsovård störst inom staten... 14

Upplevelser av arbetet... 15

Bilaga: Beskrivning av datamaterialet... 18

Tillförlitlighet... 18

Jämförbarhet över tiden och arbetsmarknadssektorer ... 19

Figurförteckning

Figur 1 De sysselsattas upplevelser av riskerna att förlora arbetet, och möjligheterna att i så fall få ett nytt jobb, procent... 4

Figur 2 Andel som kan påverka sina arbetstider, respektive är nöjda med sina arbetstider, procent... 5

Figur 3 Andel som uppger att de arbetar utöver sin ordinarie arbetstid minst en gång varje vecka, procent .... 6

Figur 4 Andel som anser att arbetstakten ökat de senaste 5 åren, procent ... 7

Figur 5 Andelen sysselsatta som uppger att de under det senaste året gått till jobbet trots att de borde ha sjukskrivit sig 2001, procent ... 8

Figur 6 Andel sysselsatta som har fått utbildning på betald arbetstid under minst fem dagar under det senaste året, procent... 10

Figur 7 Andel kvinnliga sysselsatta som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier, procent... 11

Figur 8 Andel kvinnliga sysselsatta som upplever att de utsatts för könsgrundade trakasserier 2001, procent.. ... 11

Figur 9 Andel manliga sysselsatta som varit inblandade i konflikter/bråk de senaste 12 månaderna 2001, procent... 12

Figur 10 Andel manliga sysselsatta som anger att de utsatts för våld eller hot om våld 2001, procent... 12

Figur 11 Index över besvär hos de statsanställda jämfört med alla sysselsatta... 14

Figur 12 Svårigheter att framföra kritik, systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgång till företagshälsovård 2001, procent... 15

Figur 13 Hur de anställda inom staten upplever sin arbetssituation i förhållanden till alla sysselsatta, 2001, index... 17

Tabellförteckning

Tabell 1 Datoranvändning och stillasittande i staten och hos alla sysselsatta 2001, procent ... 5

Tabell 2 De sysselsattas inflytande över arbetets uppläggning 2001, procent... 7

Tabell 3 De sysselsattas inflytande över arbetstakten, samt möjligheterna till pauser för återhämtning 2001, procent... 8

Tabell 4 De sysselsattas inställning till svårighetsgraden i deras arbetsuppgifter 2001, procent ... 9

Tabell 5 Andel sysselsatta som upplever att de får stöd, uppmuntran och uppskattning 2001, procent... 10

Tabell 6 Respondenterna i arbetsmiljöundersökningen 2001 uppdelade på arbetsmarknadssektorer och kön ... 19

(3)

Inledning

Nyligen presenterade Statistiska Centralbyrån (SCB) resultatet av 2001 års arbetsmiljöunder- sökning. SCB har, på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV), genomfört denna typ av undersök- ning vartannat år sedan 1989. Resultaten av undersökningarna har sedan SCB presenterat uppdelade på näringsgrenar och yrkesgrupper.

För att ge en bild av hur de statsanställda – jämfört med sysselsatta i andra arbetsmarknadssektorer – upplever sin arbetsmiljö, presenterar Arbetsgivarverket denna rapport. Den baseras på resultaten från SCB:s undersökningar år 1991, 1993, 1995, 1997, 1999 och 2001. Resulta- ten är uppdelade på statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat sektor.

I början av 2001 presenterade Arbetsgivarverket en rapport baserad på SCB:s arbetsmiljöun- dersökning 1999. Föreliggande rapport baseras på data för hela tioårsperioden, med tonvikt på 2001¹. Rapporten är utarbetad av Anna Lundgren.

Resultaten i föreliggande rapport tyder på att anställda i staten på många sätt har en bättre arbetsmiljö än anställda i andra sektorer.

Arbetsmiljö och ohälsa

Mellan 1996 och 2001 ökade sjukfrånvarons andel av den avtalade arbetstiden med 60 procent. Särskilt är det de långa sjukskrivningarna som ökat, och enligt RFV ökade samhällets kostnader under samma period med 121 procent, alltså med det dubbla. Den kraftigt ökande sjukfrånvaron och orsakerna bakom denna har fått mycket uppmärksamhet på senare tid. En uppfattning som ofta framförs i massmedia är att arbetstagarna i allt större utsträckning utsätts för negativ stress och att detta skulle vara en viktig faktor bakom ohälsans utveckling.

Negativ stress kan definieras² som ”den fysiologiska påfrestning som individen utsätts för när krav och förväntningar inte stämmer överens med vad hon förmår och kan”. Avgörande för hur individen upplever sin situation kan vara vilka krav som ställs på henne, och i vilken grad hon själv kan påverka sin arbetssituation. Men även stöd från chefer och arbetskamrater, samt om hon utsätts för kränkande särbehandling eller inte, är viktiga faktorer. Symptom på negativ stress kan vara muskelvärk, magont, huvudvärk, sömnproblem, minnesproblem och att man blir mer lättirriterad.

Frågorna i arbetsmiljöundersökningen är till stor del utformade kring symptom på och faktorer bakom negativ stress.

Resultaten

I detta kapitel presenteras några resultat ur SCB:s arbetsmiljöundersökningar från åren 1991 till 2001. Totalt omfattar arbetsmiljöundersökningen numera ca 130 frågor. Det är inte möjligt att redovisa resultaten för varje fråga. Tonvikten i rapporten ligger på frågor kring den

psykosociala arbetsmiljön och stressfaktorer.

1 En beskrivning av materialet finns i bilaga.

2 Detta stycke bygger på Arbetsmiljöverkets skrift Negativ stress och ohälsa, Information om utbildning och arbetsmarknad 2001:2.

(4)

Synen på framtiden ljusnar

Att leva med en känsla av att när som helst kunna förlora jobbet kan vara mycket pressande, särskilt om man anser sig ha små möjligheter att få ett nytt likvärdigt arbete. Figur 1 visar andelen, i staten och på hela arbetsmarknaden, som anser att hot om permittering eller upp- sägning föreligger på deras arbetsplats, samt som anser att de lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta. Under hela 1990-talet har ca var femte statsanställd ansett att de riske- rar att förlora jobbet, vilket är högre än på arbetsmarknaden i stort. År 2001 sjönk denna siffra mycket kraftigt i staten (till 8 procent), medan den ligger på ca 9 procent hos alla sysselsatta.

Andelen som anser att de lätt skulle kunna få ett nytt jobb utan att flytta har ökat konstant sedan 1991 både hos de statsanställda och på arbetsmarknaden i sin helhet. Ökningen har dock inte varit lika kraftig hos de statsanställda. En anledning till detta kan vara att stora grupper inom staten arbetar i ganska specialiserad verksamhet. För t.ex. poliser, anställda inom försvarsmakten eller universitet och högskolor finns ofta bara en arbetsgivare för respektive yrke på varje ort.

Figur 1 De sysselsattas upplevelser av riskerna att förlora arbetet, och möjligheterna att i så fall få ett nytt jobb, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1991 1993 1995 1997 1999 2001

Andel av statligt anställda som anser att hot om permittering eller uppsägning föreligger

Andel av alla sysselsatta som anser att hot om permittering eller uppsägning föreligger

Andel statligt anställda som anser att de ganska eller mycket lätt kan få ett likvärigt arbete utan att flytta

Andel av alla sysselsatta som anser att de ganska eller mycket lätt kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta

De statsanställdas fysiska arbetsmiljö är god

Generellt sett har de statligt anställda en god fysisk arbetsmiljö. För samtliga frågor i arbets- miljöundersökningen som gäller utsatthet för vibrationer, buller, kemikalier och påfrestande arbetsställningar har de statsanställda lägre nivåer än alla sysselsatta 2001. En förklaring till detta är att det är mycket få statligt anställda som har arbetaryrken. Enligt SCB:s arbetskrafts- undersökningar 2001 utför färre än 9 procent av de statsanställda sådana arbetsuppgifter som gör att de räknas som arbetare, mot ca 50 procent i privat sektor.

Att andelen tjänstemän är högre i staten än i någon annan sektor bidrar säkert också till att andelen som jobbar vid bildskärm är exceptionellt hög i statlig sektor (se tabell 1). Nästan 23 procent av de statsanställda, och över 30 procent av de statsanställda kvinnorna, arbetar vid

(5)

bildskärm nästan hela sin arbetstid. Mer än var tredje anställd i staten sitter också ned och arbetar mer än två timmar i sträck.

Tabell 1 Datoranvändning och stillasittande i staten och hos alla sysselsatta 2001, procent

Staten Totalt

Arbetar vid bildskärm 90,2* 64,8

Arbetar vid bildskärm minst halva tiden 65,0* 34,5

Arbetar vid bildskärm nästan hela tiden 22,8* 15,1

Sitter och arbetar i ett sträck som längst mer än två timmar 36,5* 21,8

* Värdet för staten avviker signifikant från värdet för alla sysselsatta

Mer inflytande över arbetstider i staten än på arbetsmarknaden i stort

Arbetstiden kan ha betydelse för den anställdes möjligheter till återhämtning mellan arbetsda- garna. För småbarnsföräldrar kan också möjligheterna att själva påverka arbetstidens förlägg- ning vara en förutsättning för heltidsarbete. Enligt figur 2 har andelen sysselsatta som själva kan påverka sin arbetstid varit drygt 15 procentenheter högre i staten än på arbetsmarknaden i stort ända sedan frågan infördes 1995. År 2001 är den andel som arbetar flextid inom statlig sektor lika hög som inom landstingen (ca 60 procent) men ungefär dubbelt så hög som i kommunal och privat sektor.

Figur 2 Andel som kan påverka sina arbetstider, respektive är nöjda med sina arbetstider, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1991 1993 1995 1997 1999 2001

Andel statligt anställda som är mycket nöjda med sina arbetstider Andel statligt anställda som i allmänhet kan påverka sina arbetstider Andel av alla anställda som är mycket nöjda med sina arbetstider Andel av alla anställda som i allmänhet kan påverka sina arbetstider

Figur 2 visar också ett lite motsägelsefullt mönster både för statlig sektor och alla sysselsatta.

Trots att andelen sysselsatta som har inflytande över sin arbetstids förläggning har ökat sedan 1995, så minskade andelen som är nöjda med sina arbetstider mellan 1995 och 1999³. En för-

3 Denna minskning i andelen nöjda motsvaras av en ökning i andelen missnöjda. Andelen som inte har någon uppfattning är ungefär konstant.

(6)

klaring till detta skulle kunna vara att de anställda blivit kräsnare under senare delen av 1990- talet, och vill ha ännu mer inflytande över arbetstidens förläggning än vad flextiden gör möj- ligt. En annan förklaring skulle kunna vara att anställda blivit mindre nöjda med t.ex. arbetstidens längd snarare än dess förläggning. Detta skulle i sin tur eventuellt kunna bero på den debatt om arbetstidsförkortning som har förts i medierna under senare år, eller på att de an- ställda jobbar längre tid även om deras arbetstid formellt inte ökat.

Figur 3 visar att andelen sysselsatta som arbetar utöver ordinarie arbetstid varje vecka är hög- re i staten än i de andra arbetsmarknadssektorerna. Det är dock osäkert om figur 3 verkligen representerar övertidsuttaget i sektorerna. En anställd med flextid kan ju jobba utöver de timmar som anses vara ordinarie arbetstid en dag, och ange detta i sitt svar, för att sedan arbeta mindre en annan dag. Det är också så att det finns en mycket god korrelation mellan andelen anställda med flextid och andelen som uppger att de jobbar utöver sin ordinarie arbetstid i arbetsmarknadssektorerna för både 1999 och 2001. Mot detta talar möjligtvis att andelen an- ställda med flexibla arbetstider fortsatte att öka 2001 jämfört med 1999, men att andelen som arbetar utöver sin ordinarie arbetstid minskade 2001. Detta sammanföll också med att andelen som är nöjda med sina arbetstider ökade.

Figur 3 Andel som uppger att de arbetar utöver sin ordinarie arbetstid minst en gång varje vecka, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1995 1997 1999 2001

Staten Kommunerna Landstingen Privat sektor

Större andel statsanställda än anställda på arbetsmarknaden i stort kan påverka arbetets uppläggning

Som nämndes i inledningen är möjligheterna att själv påverka sin arbetssituation en viktig faktor för att motverka negativ stress. Tabell 2 (nästa sida) visar att det är över 70 procent av de statsanställda, mot knappt 56 procent av samtliga sysselsatta, som för det mesta eller alltid kan bestämma när de ska utföra olika arbetsuppgifter, och nästan 78 procent av de anställda i statlig sektor som för det mesta eller alltid är med och beslutar om det egna arbetets upplägg- ning. Samtidigt är det ca 42 procent av de statsanställda som sällan eller aldrig får besked från en chef eller arbetsledare om vad som ska göras i första hand.

(7)

Tabell 2 De sysselsattas inflytande över arbetets uppläggning 2001, procent

Staten Totalt Kan för det mesta/alltid bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras 70,2* 55,6 Är för det mesta/alltid med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet 77,7* 73,0 Får för det mesta inte/aldrig besked från chef/arbetsledare vad som i första hand skall

göras 41,9 38,7

Något som ibland framförs av media är att arbetstakten ökat under 1990-talet; att allt färre ska göra allt mer och att tid för återhämtning saknas. Figur 4 visar andelen sysselsatta inom de olika arbetsmarknadssektorerna som anser att arbetstakten inom deras yrke ökat under de senaste fem åren. Inom samtliga sektorer ökade denna andel fram till 1999, för att sedan sjunka.

Inom statlig sektor var både ökningen och nedgången större, men ”rangordningen” mellan sektorerna ändrades inte. Figur 4 säger inte så mycket om huruvida arbetstakten är för hög vid den mätta tidpunkten, eftersom man inte vet hur hög de sysselsatta ansåg att arbetstakten var fem år tidigare.

Figur 4 Andel som anser att arbetstakten ökat de senaste 5 åren, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1995 1997 1999 2001

Staten

Kommunerna

Landstingen

Privat sektor

Även med avseende på arbetstakt upplever individer i allmänhet situationen som mindre pressande om de själva kan påverka och variera arbetstakten. Tabell 3 visar att fler statsan- ställda än sysselsatta i gemen har inflytande över sin egen arbetstakt. Möjligheterna till korta pauser är viktiga för återhämtningen, särskilt då jobbet är krävande. Även här är situationen i snitt bättre för de statsanställda. På samma sätt är det färre i staten som upplever att deras jobb kräver full koncentration hela tiden.

Sammantaget verkar det som om en majoritet av de statsanställda har en arbetssituation där de själva kan påverka sitt arbetes uppläggning och den takt de arbetar i.

(8)

Tabell 3 De sysselsattas inflytande över arbetstakten, samt möjligheterna till pauser för återhämt- ning 2001, procent

Staten Totalt Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem 37,4 34,0 Har möjlighet att själv bestämma arbetstakten mer än halva tiden 55,4* 49,8

Kan mer än halva tiden ta korta pauser för att prata 54,9* 46,9

Arbetet kräver hela uppmärksamheten och koncentrationen nästan hela tiden 39,1* 46,2 Minst halva tiden så stressigt arbete att man inte hinner prata eller tänka på annat än

arbetet 33,2 36,5

En ny fråga 2001 gäller om respondenterna under det senaste året gått till jobbet trots att de, enligt egen uppfattning, borde ha sjukskrivit sig. Det är en ganska komplicerad fråga att ana- lysera. Eventuellt skulle stora möjligheter att själv påverka arbetets uppläggning och arbetstakt kunna leda till en lägre benägenhet att gå till jobbet fastän man är sjuk, eftersom det i en sådan situation kan tänkas vara mindre kritiskt om en individ är på sitt arbete vid en viss tid- punkt. Å andra sidan kan det vara så att det är lättare att vara lite hängig på jobbet om man har ett arbete där man själv kan påverka sin arbetstakt. Slutligen är det en mycket subjektiv be- dömning om man, när man är frisk nog att gå till jobbet, egentligen borde ha varit hemma.

Som figur 5 visar är staten den sektor där lägst andel sysselsatta uppger att de gått till jobbet fast de borde ha varit hemma mer än en gång.

Figur 5 Andelen sysselsatta som uppger att de under det senaste året gått till jobbet trots att de borde ha sjukskrivit sig 2001, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Två gånger eller mer En gång Aldrig

Goda möjligheter att lära nytt och utvecklas i staten

Som nämndes i inledningen kan alltför höga krav och förväntningar leda till stressymptom.

Men höga krav och förväntningar på en mer acceptabel nivå kan istället vara positiva och leda till lärande och utveckling.

(9)

Ungefär var tredje statsanställd, mot var fjärde sysselsatt på arbetsmarknaden, anser att deras arbetsuppgifter är så svåra att de måste fråga om hjälp minst en fjärdedel av arbetstiden. Där- emot är det bara en av sex statsanställda som anser att deras arbetsuppgifter är för svåra. Som tabell 4 visar är även det en hög andel jämfört med de sysselsatta i allmänhet. Det är fler statsanställda män som anser att deras arbetsuppgifter är för svåra, medan andelen kvinnor är högre bland de statsanställda som anser att deras uppgifter är för enkla. Andelen som anser att deras uppgifter är för lätta är också låg inom staten, jämfört med arbetsmarknaden i stort.

De allra flesta, eller drygt 88 procent av de anställda, anser att de för det mesta eller alltid får den hjälp de behöver när arbetsuppgifterna känns svåra. Nästan 62 procent av de anställda i staten anser att deras arbete ger dem möjlighet att lära nytt och utvecklas varje vecka, mot 54 procent av alla sysselsatta på arbetsmarknaden. Det verkar alltså som att många statsanställda har svåra arbetsuppgifter, men att många upplever det som något positivt.

Tabell 4 De sysselsattas inställning till svårighetsgraden i deras arbetsuppgifter 2001, procent Staten Totalt Arbetsuppgifterna känns svåra, behöver fråga om råd/ hjälp minst 1/4 av tiden 33,4* 25,3

Har för svåra arbetsuppgifter 16,3* 11,7

Har för enkla arbetsuppgifter 11,0* 14,9

Möjligheter till råd/hjälp om arbetsuppgifterna känns svåra, för det mesta/alltid 88,2 88,2 Arbetet ger möjlighet att lära nytt, utvecklas i yrket varje vecka 61,8* 54,0

Att ha svåra arbetsuppgifter kan i sig leda till lärande, men det kan också innebära att behovet av extern kompetensutveckling ökar. Figur 6, på nästa sida, visar andelen som uppger att de fått utbildning på betald arbetstid under minst fem dagar under det senaste året. Under hela 1990-talet var denna andel mycket högre i staten än i de andra sektorerna. 2001 har andelen som fått utbildning under minst fem dagar i staten minskat med ca 10 procentenheter jämfört med 1999, medan andelen anställda i landstingen som fått minst fem dagar utbildning fortsatt att öka något. Även då man studerar hur stor andel av de anställda som överhuvudtaget fått utbildning på betald arbetstid under det senaste året, är andelen högst i staten under hela nittiotalet. 2001 är det något fler som fått utbildning på betald arbetstid i landstingen (67,8 procent mot 63,2 procent i staten och 45,6 procent bland alla sysselsatta).

(10)

Figur 6 Andel sysselsatta som har fått utbildning på betald arbetstid under minst fem dagar under det senaste året, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

1991 1993 1995 1997 1999 2001

Staten

Kommunerna

Landstingen

Privat sektor

Tabell 5 visar att en majoritet av de statsanställda för det mesta eller alltid har möjlighet att få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Däremot är det mindre än hälften som varje vecka får uppskattning av chefer eller andra. Det finns inga större skillnader mellan staten och arbetsmarknaden i sin helhet för dessa variabler. Bara skillnaden mellan de statsan- ställda och alla sysselsatta angående uppskattning från andra än chefer är statistiskt säker- ställd. En anledning till att detta värde är lägre för de anställda i staten kan vara att de statsan- ställdas kontakter med allmänheten ofta innebär myndighetsutövning i någon form, vilket av allmänheten inte alltid uppfattas som positivt.

Tabell 5 Andel sysselsatta som upplever att de får stöd, uppmuntran och uppskattning 2001, procent

Staten Totalt Möjligheter till stöd och uppmuntran från chefer, för det mesta/alltid 61,8 62,9 Möjlighet till stöd och uppmuntran från arbetskamrater, för det mesta/alltid 84,2 82,9

Chefen visar uppskattning för ens arbete varje vecka 25,4 28,5

Andra personer (t.ex. arbetskamrater, patienter, kunder) visar uppskattning varje vecka 49,7* 58,9

Större andel statsanställda kvinnor än kvinnor på arbetsmarknaden i övrigt anser sig vara utsatta för trakasserier

Som en motsats till stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater kan det på arbetsplatsen förekomma kränkande särbehandling av olika slag. En form av kränkande särbehandling är trakasserier. Med sexuella trakasserier menas ovälkomna närmanden eller kränkande an- spelningar kring sådant man allmänt förknippar med sex. Figur 7 visar att andelen kvinnor som uppger att de, någon gång under det senaste året, utsatts för sexuella trakasserier av chefer eller arbetskamrater är något högre bland kvinnor i statlig anställning än bland kvinnor på

(11)

arbetsmarknaden i övrigt. Däremot är det en lägre andel i staten än i privat sektor som uppger att de utsatts flera gånger under de senaste tre månaderna. Sedan frågan om sexuella trakasserier infördes i SCB:s undersökning 1995 har det skett en viss ökning av andelen kvinnor inom samtliga sektorer som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier.

Figur 7 Andel kvinnliga sysselsatta som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier, procent

0 5 10 15 20 25

Minst någon gång de senaste 12 månaderna

Minst några gånger de senaste 3 månaderna

Anm. Skalan i figur 7 avviker från den i övriga figurer.

Det finns i arbetsmiljöundersökningen också en fråga om könsgrundade trakasserier av andra slag än sexuella. Med könsgrundade trakasserier avses trakasserier eller andra handlingar som grundas på kön och som kränker integriteten eller är nedvärderande. Det kan t.ex. vara nedsät- tande och förlöjligande omdömen om kvinnor eller män i allmänhet eller inom yrket. Det kan även innebära att man på grund av kön inte tar notis om personen eller personens mening.

Figur 8 visar att andelen kvinnor som ansåg sig vara utsatta för könsgrundade trakasserier år 2001 var högre i staten än i de andra sektorerna. Jämfört med 1999, då denna fråga ställdes för första gången, har andelen kvinnor som anser att de utsatts för könsgrundade trakasserier under de senaste tolv månaderna minskat något i staten, kommunerna och landstingen, medan den ökat något i privat sektor. Andelen som anser att de utsatts flera gånger under de senaste tre månaderna har ökat något både i privat och statlig sektor, medan den legat konstant i kommunerna och landstingen.

Figur 8 Andel kvinnliga sysselsatta som upplever att de utsatts för könsgrundade trakasserier 2001, procent

0 5 10 15 20 25

Minst någon gång de senaste 12 månaderna

Minst några gånger de senaste 3 månaderna

Anm. Skalan i figur 8 avviker från den i övriga figurer.

(12)

Bland manliga sysselsatta var det 2001 ca 0,8 procent som ansåg att de utsatts för sexuella trakasserier under de senaste tolv månaderna, och 2,9 procent som upplevde att de utsatts för könsgrundade trakasserier. Uppfattningen hos statsanställda män avvek inte signifikant från uppfattningen hos sysselsatta män i allmänhet.

Andelen män som varit inblandade i konflikt på jobbet

Som figur 9 visar är det vanligare att vara inblandad i konflikter eller bråk på jobbet bland män inom staten, kommunerna och landstingen än bland män i privat sektor. Män inom privat sektor anger också att de i mindre grad är utsatta för våld eller hot än män i de andra sektorerna, se figur 10.

Figur 9 Andel manliga sysselsatta som varit inblandade i konflikter/bråk de senaste 12 månaderna 2001, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Med chefer Med arbetskamrater Med andra personer (såsom patienter, kunder)

Figur 10 Andel manliga sysselsatta som anger att de utsatts för våld eller hot om våld 2001, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Har utsatts för våld eller hot om våld minst någon gång under de senaste 12

månaderna

Har utsatts för våld eller hot om våld minst några gånger under de senaste 3

månaderna

Att fler anställda i stat, kommun och landsting kommer i konflikter med utomstående eller

(13)

utsätts för våld kan delvis förklaras med den typ av verksamhet som bedrivs i dessa sektorer, med mycket kontakt med olika typer av vårdtagare eller med myndighetsutövning i olika former. För statens del kan andelen män som utsatts för våld eller hot till ca en tredjedel hän- föras till de manliga poliserna, som utgör den enskilda yrkesgrupp som är mest utsatt⁴, med en frekvens på 78,3 procent i snitt mellan 1997 och 2001.

Bland kvinnliga sysselsatta hade under det senaste året 24,8 procent varit i konflikt med chefer, 33,0 varit i konflikt med arbetskamrater, 35,7 procent varit i konflikt med utomstående, och 17,3 procent utsatts för våld eller hot om våld. Dessa nivåer gällde även för statsanställda kvinnor, vilkas svar inte avvek signifikant från de svar sysselsatta kvinnor i allmänhet angav.

Mindre fysiska besvär hos statligt anställda än hos anställda på arbets- marknaden i stort

Figur 11 (nästa sida) visar ett index över hur de statsanställda mår i förhållande till de sysselsatta på arbetsmarknaden i sin helhet⁵. Figuren indikerar att statligt anställda har mindre fysiska besvär än sysselsatta i allmänhet, medan skillnaderna är små eller till statens nackdel då det gäller psykologiska besvär. Det finns dock ganska kraftiga skillnader mellan män och kvinnor i statlig anställning. När det gäller de frågor som berör smärta i olika delar av kroppen finns enbart en signifikant skillnad mellan statsanställda män och sysselsatta män i stort.

Detsamma gäller frågan om svårigheter att koppla av tankarna på jobbet under fritiden. Där- emot finns för frågorna om kliande, irriterade ögon och otillräckligt med sömn enbart en signifikant skillnad mellan statsanställda kvinnor och sysselsatta kvinnor i allmänhet.

De tre sista frågorna i figur 11 ställdes för första gången 2001. Övriga frågor går att följa ända tillbaka till 1991. Vad gäller smärta i olika delar av ryggen och handleder eller händer så har andelen sysselsatta som anger dessa besvär kontinuerligt ökat både inom staten och på arbetsmarknaden i stort. Andelen med smärta i höfter m.m. har också ökat på arbetsmarknaden i sin helhet, men har minskat i staten. Andelen statligt anställda som uppger att de är uttröttade i kroppen, inte kan koppla av tankarna på jobbet, har halsbränna, har svårigheter att sova p.g.a. av tankar på jobbet⁶, och känner olust att gå till jobbet har minskat sedan 1999, efter att kontinuerligt ha ökat sedan början på nittiotalet. Andelen statsanställda med huvudvärk eller kliande ögon sjönk under första halvan av nittiotalet, och har sedan ökat något. Sedan 1991 har den andel statsanställda som känner sig trötta och håglösa mer än fördubblats.

Ca 50 procent av de statsanställda kan inte koppla av tankarna på jobbet under fritiden, ca 38 procent känner sig trötta och håglösa och 45 procent anser sig vara alltför trötta och ha otill- räcklig tid för familj, vänner och fritidsaktiviteter. Även om de statsanställda relativt sett mår bra, är det alltså ganska många som skulle kunna må bättre.

4 Enligt Arbetsmiljön 2001, Sveriges officiella statistik, Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån, 2002.

5 Den första kolumnen innehåller ett antal påståenden som undersökningspersonerna har fått ta ställning till. Den andra kolumnen visar hur stor andel, i procent, av alla anställda som håller med om påståendet. Längst till höger visas hur stor andel av de statligt anställda i förhållande till alla anställda som håller med. Ett värde på hundra i figuren innebär att andelen som håller med är lika hög hos de statligt anställda som hos alla anställda. Ett värde på tvåhundra innebär att andelen som håller med i staten är dubbelt så hög som hos alla anställda, medan ett värde på femtio innebär att bara hälften så många håller med inom staten som hos alla anställda. En grön markering visar att avvikelsen mellan de statligt anställda och alla anställda är statistiskt säkerställd och att de statligt anställda upplever situationen mer positivt. En röd markering innebär också att skillnaden är statistiskt säker- ställd, men att statligt anställda har en mer negativ upplevelse än alla anställda.

6 1999 var det signifikant fler i staten som hade svårigheter att sova. 2001 är skillnaden mellan staten och resten av arbetsmarknaden inte signifikant.

(14)

Figur 11 Index över besvär hos de statsanställda jämfört med alla sysselsatta Andel av samtliga sys-

selsatta som har besvär varje vecka, procent

De som har besvär varje vecka är färre i staten

De som har besvär varje vecka är fler i staten

Har ont i övre delen av ryggen eller nacken 32,1

Har ont i nedre delen av ryggen 25,7

Har ont i axlar eller armar 29,0

Har ont i handleder eller händer 15,9

Har ont i höfter, ben, knän eller fötter 24,2

Är uttröttad i kroppen 43,7

Kan inte koppla av tankarna på jobbet på fritiden 44,7 Har halsbränna, sura uppstötningar etc. 24,4

Är trött och håglös 38,0

Har huvudvärk 24,4

Har kliande eller irriterade ögon 16,2

Har svårt att sova p.g.a. tankar på jobbet 20,8

Känner olust att gå till arbetet 17,5

För trött/saknar tid för familj, vänner, fritidsaktiv. 40,9

Får klart otillräckligt med sömn 12,1

Får klart otillräckligt m. vila mellan arbetsdagar 15,2

50 75 100 125 150

Skillnaden mellan statligt anställda och samtliga anställda är ej signifikant De statligt anställda upplever arbetet mer positivt. Skillnaden är signifikant.

De statligt anställda upplever arbetet mer negativt. Skillnaden är signifikant.

Tillgång till företagshälsovård störst inom staten

För en bra arbetsmiljö är det viktigt att en dialog mellan anställda och arbetsgivare kan föras.

Figur 12 (nästa sida) visar bl.a. den andel sysselsatta som anser att det alltid eller för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållandena på arbetsplatsen. Andelen är ungefär lika hög i samtliga arbetsmarknadssektorer, och innebär att ungefär en av fem statsan- ställda tycker att det är svårt att framföra kritiska synpunkter. För samtliga sektorer gäller att kvinnor i större utsträckning än män upplever att det är svårt att vara kritisk. Jämfört med 1999, då denna fråga först ställdes, har andelen som tycker att det är svårt att framföra kritiska synpunkter minskat med ca 3 procentenheter inom staten, kommunerna och landstingen, medan den har legat i stort sett stilla hos de sysselsatta i privat sektor.

Figur 12 visar också den andel som uppger att systematiskt arbetsmiljöarbete pågår på arbetsplatsen. Här är andelen ca 12 procentenheter högre i stat och landsting än i kommunal och privat verksamhet. Enligt SCB är det främst de som är aktivt engagerade i arbetsmiljöfrågor,

(15)

såsom skyddsombud och personer i ledande ställning, som uppger att systematiskt arbetsmil- jöarbete pågår. Frågan ställdes för första gången 2001.

Slutligen visar figur 12 den andel av de sysselsatta som uppger att de har tillgång till företags- hälsovård. Enligt Arbetsmiljöverket ska med företagshälsovård förstås ”en oberoende expert- resurs med bred kompetens som särskilt skall arbeta med att förebygga och undanröja hälso- risker på arbetsplatsen”⁷. Verket menar dock att det är möjligt att de som besvarar denna fråga har en vidare uppfattning av vad som menas med företagshälsovård.

De statsanställda har i större utsträckning än andra på arbetsmarknaden tillgång till företags- hälsovård. Sett på lite längre sikt har andelen anställda inom staten som anser att de har till- gång till företagshälsovård sjunkit från ca 95 procent 1991 till ca 90 procent 2001.

Figur 12 Svårigheter att framföra kritik, systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgång till företags- hälsovård 2001, procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden,

alltid/för det mesta

Systematiskt arbetsmiljöarbete pågår på

arbetsplatsen

Har tillgång till företagshälsovård genom

arbetet

Upplevelser av arbetet

Som en sammanfattning av de statsanställdas uppfattningar om sina arbeten visas figur 13. I figuren har ett index bildats på samma sätt som i figur 11 ovan⁸.

7 Arbetsmiljön 2001, Sveriges officiella statistik, Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån 2002, sidan 35.

8 Den första kolumnen visar ett antal påståenden och den andra kolumnen den andel av samtliga sysselsatta på arbetsmarknaden som håller med om påståendena. Den högra delen av figurer visar ett index över hur andelen statsanställda som håller med förhåller sig till andelen av samtliga sysselsatta som håller med. Ett värde på 100 i denna del av figuren innebär att andelen som håller med om påståendet är lika hög hos de statsanställda som hos de sysselsatta på arbetsmarknaden i stort, medan ett värde på 50 innebär att hälften så stor andel håller med inom staten som bland alla sysselsatta, och ett värde på 200 innebär att dubbelt så stor andel statsanställda håller med.

En röd cirkel visar att skillnaden mellan de statsanställda och samtliga sysselsatta på arbetsmarknaden är statistiskt säkerställd och att de statsanställda upplever sin arbetssituation mer negativ än sysselsatta på arbetsmarknaden i stort, medan en grön triangel innebär att skillnaden är statistisk säkerställd och att statsanställda upplever sin arbetssituation mer positiv än sysselsatta på arbetsmarknaden i stort.

(16)

Av figur 13 framgår att de statsanställda i större utsträckning än sysselsatta på arbetsmarknaden i stort är nöjda med sin arbetsmiljö. Var sjätte statsanställd anser dock att arbetsuppgifterna är för svåra, jämfört med var nionde anställd på arbetsmarknaden i stort (skillnaden är bara statistiskt säkerställd för män). En högre andel av de statsanställda än av samtliga sysselsatta på arbetsmarknaden upplever att deras arbeten är omväxlande, obundna, meningsfulla och fysiskt lätta. De statsanställda är också mer nöjda med sina arbetstider.

Jämfört med 1999 har både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön förbättrats på de flesta punkterna, både för de statsanställda, och för övriga sysselsatta. För de statsanställdas del är det signifikant fler år 2001 som anser att deras arbete är obundet och fritt och att arbetet är lugnt och behagligt, samtidigt som det är signifikant färre som anser att arbetet är psykiskt påfrestande. På den negativa sidan är det fler, om än inte signifikant fler, som anser att arbetet är enformigt, medför påfrestande ensidiga arbetsrörelser, och att de i arbetet är alltför isolerade från andra.

Av alla sysselsatta är det signifikant fler som anser att deras arbete är lugnt och behagligt men också som tycker att de har för lite att göra. Det är signifikant färre 2001 än 1999 som uppger att de har för mycket att göra, att de har för lite inflytande, att arbetet är psykiskt påfrestande, att arbetet är bundet och ofritt, att de är missnöjda med sina arbetstider, att de har påfrestande arbetsställningar och att de på det stora hela är missnöjda med sina arbeten. Som figur 13 visar är det, trots förbättringen för de sysselsatta i allmänhet, ändå en större andel av de statsan- ställda som är nöjda med sin arbetsmiljö på många punkter.

Även för år 1999 gjordes ett index motsvarande det i figur 13 (se Arbetsgivarverket Informe- rar, 2001-02-05). En jämförelse mellan 1999 och 2001 visar bland annat:

• 1999 upplevde de statsanställda i högre grad än anställda på arbetsmarknaden i stort att de fick för lite stöd och hjälp från kamrater och chefer och att arbetet var psykiskt påfrestande. Dessa skillnader mellan den statliga sektorn och övriga sektorer finns inte i 2001 års resultat.

• 2001 är det en högre andel i staten än på arbetsmarknaden i stort som är mycket nöjda med sina arbetstider, och som anser att deras arbeten är mycket meningsfulla. Någon sådan skillnad fanns inte i 1999 års undersökning.

• 1999 var det färre i staten än på arbetsmarknaden i allmänhet som ansåg sig vara allt- för isolerade från andra i sitt arbete. Två år senare har denna skillnad försvunnit.

• Statligt anställda var 1999 i högre grad mycket nöjda med sina arbeten jämfört med anställda på hela arbetsmarknaden. Denna skillnad mellan arbetsmarknadssektorerna finns inte kvar 2001.

Då man studerar figur 13, tycks det i alla fall som att staten sammantaget erbjuder de flesta av sina anställda meningsfulla, utvecklande jobb där de har stort inflytande över sina arbetssitua- tioner.

(17)

Figur 13 Hur de anställda inom staten upplever sin arbetssituation i förhållanden till alla sysselsatta, 2001, index

Andel av samtliga sysselsatta, procent

De som håller med är färre i staten

De som håller med är fler i staten

Har alldeles för mycket att göra 56,1

Har alldeles för lite att göra 4,1

Har för svåra arbetsuppgifter 11,7

Har för enkla arbetsuppgifter 14,9

Har alldeles för lite ansvar 12,0

Har alldeles för stort ansvar 29,5

Är alltför isolerad från andra 16,0

Har alltför mycket kontakt med andra 16,3

Har för lite inflytande 26,0

Har för stort inflytande 12,3

För lite stöd och hjälp från kamrater/chefer 20,3 För mycket inblandning från kamrater/chefer 10,2 Har ett psykiskt påfrestande arbete 43,8 Har ett lugnt och behagligt arbete 19,7

Har ett enformigt arbete 19,0

Har ett omväxlande arbete 54,4

Arbetet är bundet och ofritt 17,5

Arbetet är obundet och fritt 52,1

Mycket missnöjd med sina arbetstider 13,8

Mycket nöjd med sina arbetstider 59,4

Har ett mycket meningslöst arbete 8,0

Har ett mycket meningsfullt arbete 68,9

Har ett påfrestande tungt arbete 27,2

Har ett fysiskt mycket lätt arbete 47,1 Har påfrestande ensidiga arbetsrörelser 29,1 Har behagligt omväxlande arbetsrörelser 34,3

Har påfrestande arbetsställningar 34,7

Har bekväma arbetsställningar 30,5

I det stora hela mycket missnöjd med arbetet 8,3 I det stora hela mycket nöjd med arbetet 72,9

0 50 100 150 200

Skillnaden mellan statligt anställda och samtliga anställda är ej signifikant De statligt anställda upplever arbetet mer positivt. Skillnaden är signifikant.

De statligt anställda upplever arbetet mer negativt. Skillnaden är signifikant.

(18)

Bilaga: Beskrivning av datamaterialet

Tillförlitlighet

Arbetsmiljöundersökningen görs som en tilläggsundersökning till arbetskraftsundersökning- arna (AKU)⁹ under oktober och november vartannat år. Av de personer som uppger att de är sysselsatta väljs ca 14 000 personer slumpmässigt ut för att i första hand besvara en telefon- intervju som görs i samband med den vanliga AKU-intervjun, och vid ett senare tillfälle fylla i en postenkät.

För samtliga sysselsatta samlar AKU in uppgifter om yrke (enligt Svensk standard för yrkes- klassificering, SSYK), yrkesställning (fast eller tidsbegränsat anställd, företagare eller med- hjälpare), näringsgren (enligt SNI92-standarden), anställningens art (sektor), arbetstid (faktisk och vanlig), fackförbundstillhörighet, bisyssla, studier, samt eventuell frånvaroorsak. Denna information används som bakgrundsvariabler i arbetsmiljöundersökningen.

Som sysselsatta betraktas i AKU alla personer som under mätveckan arbetat minst en timme som avlönad anställd, egen företagare eller medhjälpare i företag som innehas av familjemed- lem. De som normalt är sysselsatta enligt definitionen ovan, men som av någon anledning varit frånvarande under mätveckan, t.ex. med anledning av sjukdom, semester, värnplikt eller tjänstledighet, rapporteras som sysselsatta men tillfälligt frånvarande.

I arbetsmiljöundersökningen utgörs målpopulationen av de sysselsatta i åldern 16-64 år som varit på jobbet de senaste tre månaderna. Det innebär att populationen ”sysselsatta” i AKU leder till en viss övertäckning, i form av tjänstlediga och långtidssjukskrivna. Denna över- täckning kan dock identifieras och plockas bort utan att skattningarna påverkas.

Det faktum att urvalet dras ur populationen sysselsatta enligt AKU, leder också till en viss undertäckning som utgörs av bortfallet i AKU av sysselsatta personer. Tyvärr är det inte möj- ligt att avgöra vilken andel av det totala bortfallet i AKU som utgörs av sysselsatta. 1991 gjordes en specialstudie som visade att bortfallet bland de sysselsatta var ca 10 procent.

Bortfallet har ökat under perioden både för AKU och för arbetsmiljöundersökningen. En bort- fallsanalys 1999 visade att bortfallet är högre hos män, unga, och hos personer med låg utbildning, låga inkomster, eller utländsk bakgrund, samt hos dem med tidsbegränsade anställ- ningar eller deltidstjänster. Även egenföretagare har en låg svarsfrekvens. För att kompensera för att bortfallet är olika högt i olika grupper viktas resultaten så att fördelningen på bakgrundsvariabler blir korrekt.

Tillförlitligheten i arbetsmiljöundersökningen påverkas också av frågornas utformning, då t.ex. otydligt formulerade frågor kan leda till missförstånd och felaktiga svar. År 2001 ingår ca 130 frågor i arbetsmiljöundersökningen. Frågor och svarsskalor är utformade med tanke på att de ska vara precisa, gälla sådant som människor kan observera med sina sinnen och

9 AKU är en urvalsundersökning som genomförs varje månad i syfte att beskriva aktuella sysselsättningsförhål- landen och ge information om utvecklingen på arbetsmarknaden. Den population som avses i AKU var, fram till och med 2000, alla i Sverige bosatta personer som fyllt 16 men inte 65 år. Sedan 2001 är undersökningen EU- anpassad vilket innebär att åldersintervallet för målpopulationen utökats till 15-74 år. De uppgifter som presenteras innefattar dock fortfarande enbart personer i åldern 16-64 år. Urvalspersonerna besvarar frågor om sin ar- betsmarknadssituation under en viss vecka i månaden.

(19)

utnyttja gränser som är naturliga och lätta att uttrycka i ord, eftersom valideringsstudier visat att det påverkar möjligheterna att få meningsfulla svar.

Jämförbarhet över tiden och arbetsmarknadssektorer

Under den tid som studeras i föreliggande rapport har vissa förändringar i arbetsmiljöunder- sökningarna gjorts. Metodiken har inte ändrats, men vissa frågor har försvunnit medan andra har tillkommit. Samtidigt har både yrkesklassificeringen och näringsgrensuppdelningen änd- rats. Enligt SCB och Arbetsmiljöverket tycks dock påverkan av dessa förändringar på resultaten vara marginell. Eftersom arbetsmiljöundersökningarna här har delats upp på arbetsmarknadssektorer och inte på yrken eller näringsgrenar borde inte dessa ändringar i standard vara viktiga. Sammantaget bör alltså jämförbarheten, ur en rent metodologisk synvinkel vara god.

Under hela den period som studeras här har staten definierats på ett sådant sätt att affärsver- ken räknas till statlig sektor medan försäkringskassorna och Svenska kyrkan räknas till lands- tingssektorn. Även om inte definitionen av staten ändrats under perioden, har den statliga sektorn genomgått stora förändringar. Ett antal affärsverk har bolagiserats, många av de arbeten inom staten som hade lägre krav på utbildning och erfarenhet har försvunnit genom effektivi- sering och outsourcing. Detta kan tänkas ha påverkat resultaten för staten i positiv riktning.

Till stor del beror troligtvis även skillnaderna mellan sektorerna på skillnader i sektorernas sammansättning med avseende på de sysselsattas yrken, ålder och kön.

Tyvärr är det inte möjligt att dela upp de statsanställda respondenterna i arbetsmiljöundersök- ningarna i åldergrupper, yrkesgrupper eller i arbetare och tjänstemän. Som tabell 6 visar utgör de statsanställda en mindre del av dem som besvarar enkäten 2001. 587 anställda motsvarar ungefär 6 procent av urvalet, vilket stämmer bra med statens andel av arbetsmarknaden. Men det är ett så pass litet antal att ytterligare uppdelningar skulle leda till en alltför stor osäkerhet kring resultaten. Det innebär också att osäkerheten kring de resultat där män och kvinnor se- parerats är större än där båda könen studeras tillsammans.

Tabell 6 Respondenterna i arbetsmiljöundersökningen 2001 uppdelade på arbetsmarknadssektorer och kön

Män Kvinnor Summa

Stat 299 288 587

Kommun 370 1 754 2 124

Landsting 113 610 723

Privat 3 759 2 435 6 194

Totalt 4 541 5 087 9 628