Några varvsbränder på Lidingö
Några av de största eldsvådorna i Lidingös historia har varit varvsbränder. De två mest förödande har härjat Sjöexpress båda
båtbyggarlängor, även om fastigheten vid det senare tillfället tagits över av företaget A.B. Kol och Koks.
Sjöexpress lidingöera började den 3 februari 1913 då varvschefen Henning Forslund för 45 000 kronor köpte en 18 888 kvadratmeter stor tomt vid Gåshaga. Där uppfördes en 125 meter lång trälänga med kapacitet att bygga motoryachter på upp till 20 meter.
Efter några år visade det sig att Sjöexpress varv hade överkapacitet och fastigheten såldes 1917 till A.B. Kol och Koks som då nyligen hade etablerat sig alldeles norr om Sjöexpress.
Kol och Koks behövde längan dels för att underhålla och reparera sina kolpråmar dels för vinterförvaring av större fritidsbåtar som hade visat sig vara en lönande bisysselsättning.
Henning Forslund köpte i stället familjen Heckschers sommarvilla i Katrinelund och flyttade därmed sin verksamhet österut in i Hustega- fjärden. Varvet kom att bli ett av landets främsta motorbåtsvarv och fram till slutet 1947 hade man byggt över 500 båtar.
Klockan 19.15 den 8 oktober 1947 utbröt en explosionsartad brand i Sjöexpress varv i Katrinelund, förorsakad av en kortslutning i en bandsåg. Varvsbyggnaden blev totalt ödelagd. Eldslågorna syntes runt större delen av Lidingö. En katastrof var nära då man på Svenska Shell vid det närbelägna Rasta höll på att lasta en tankbåt. Arbetet avbröts i all hast och de automatiska eldsläckarna trädde i funktion vilket innebar att de upptill belägna ventilerna öppnades på samtliga oljecisterner så att de vattenbegöts. Vid Katrinelund lyckades de 35 brandmännen från Lidingö brandkår under ledning av brandchefen Nils Bergstrand således begränsa elden till själva varvslängan.
Värdet av det brunna uppskattades till en halv million kronor och varvet som inte var försäkrat till fulla värdet återuppbyggdes aldrig.
1951 hade A.B. Kol och Koks sedan länge förlagt större delen av sin verksamhet till Ropsten där företaget än i dag intar en dominerande ställning, dock med eldningsolja som huvudsaklig näring. Hela Sjöexpress gamla båtbyggarlänga behövdes inte längre.
Lösningen blev att hyra ut den som lagerlokal till andra företag. Hösten 1951 eldhärjades den i vad som måste betecknas som den största branden i Lidingös historia.
Strax efter klockan 09.00 den 21 oktober började det av okänd anledning brinna i den sydöstra delen av fastigheten och inom loppet av några minuter var den 125 meter långa trälängan övertänd. Eldslågorna som stundtals nådde en höjd av 30 meter syntes ända till Stockholm.
Brandkåren fick helt inrikta sig på att försöka begränsa branden och rädda intilliggande bebyggelse vilket också lyckades. Man tog hjälp av ett trettiotal kommunalarbetare som tillsammans med arbetare från de olika industrierna i Gåshaga sattes att hugga upp en brandgata mellan järnvägen och brandplatsen. Förstärkning från Stockholms brandförsvar satte in flodsprutan Sankt Erik och begöt den hotade omkringliggande skogen med enorma vattenmassor och tvingade på så sätt elden tillbaka till varvsbyggnaderna.
De, enligt uppgifter i pressen, 100 ton paraffin som lagrats i fastigheten smälte och rann ut i Halvkakssundet där det intill land bildade en isliknande hinna på vattnet. Det paraffin som inte lade sig som en hinna på vattnet bildade klumpar som flöt ut ända till Vaxholm. Dessa klumpar kunde de påföljande dagarna insamlas och på så sätt kunde en del av paraffinet räddas.
Efter branden förklarade Lidingös brandchef Erik Lindgren att branden varit den största i Lidingös historia vad brandområdet anbelangar, men att större ekonomiska värden gått till spillo vid branden i spårvägshallen 1949. Man beräknade dock att branden vid A.B. Kol och Koks vållat skador för 1 250 000 kronor där det brunna paraffinet värderades till 1 000 000 kronor.
Inte heller A.B. Kol och Koks återuppbyggdes, trots att både byggnader och paraffin var försäkrat, men den gamla varvsplatsen har ännu en viss marin anknytning då Talluddens Båtsällskap använder en del av tomten som vinteruppläggningsplats.
Branden finns dokumenterad på en SF-journal på Statens Arkiv för Ljud och Bild där den har beteckningen SF 1508.
