I W O U L D
P R E F E R
N O T T O S T U D I E M AT E R I A L
F Ö R O R D
H Ä L S N I N G O C H A N V I S N I N G A R
Vi på Svenska Teatern har sammanställt detta studiematerial för att ni i klassen kan förbereda och efterbehandla föreställningen I would prefer not to. Materialets syfte är att bearbeta föreställning- en och utvidga teaterupplevelsen ytterligare. Vi vill även ge deltagarna en möjlighet att reflektera kring sina egna upplevelser om identitet och hur vi skapar våra identiteter, begreppet solidaritet, socialt ansvar, passivt motstånd och bekännelser.
Materialets delar har rubricerats enligt indelningen Förarbete (tänkta att utföras innan teater- besöket) eller Efterarbete (tänkta att göras efter teaterbesöket). I förarbetet kan det vara bra att påminnas om att eleverna utgår ifrån sina egna förutsättningar och värderingar, medan infallsvin- keln i efterarbetet kan vara mer utgående från föreställningen.
Börja och avsluta arbetet gärna med en kort runda i klassrummet, känn på gruppens puls.
Eleverna kan t. ex. med ett ord beskriva sin sinnesstämning inför och efter arbetetspasset.
Ni kan använda det som känns meningsfullt för just er grupp, beroende på hur mycket tid ni har till ert förfogande. De olika uppgifterna passar in i olika undervisningsämnen och det går bra att spjälka upp dem över olika ämnen och lärare. Materialet behandlar teman ur föreställningen från olika vinklar och med olika metoder. Studiematerialet är format så att det passar elever på andra stadiet. Uppgifterna kan också omformas och anpassas så att de passar in i undervisningen enligt era önskemål.
Eftersom vi kommer att erbjuda liknande studiematerial i framtiden, tar vi väldigt gärna emot respons beträffande materialet. Vad hade ni nytta av? Var det något ni saknade? Vilka uppgifter gjorde ni i klassen och varför? Vi tar gärna emot er respons t ex via e-post till adressen noona.
leppinen@svenskateatern.fi. Vi tar naturligtvis också gärna emot respons på själva föreställningen och tankar som väckts i samband med den.
Tveka inte att kontakta teaterpedagogen ifall ni behöver vägledning eller stöd med att förverkliga övningarna i klassrummet.
Noona Leppinen Christoffer Mellgren
Publikarbetare Dramaturg
F Ö R A R B E T E
J A G S K U L L E F Ö R E D R A AT T I N T E
Föreställningen I Would Prefer Not To bygger på en novell av den amerikanska författaren Herman Melville (1819-1891). Novellen heter Bartleby – The Scrivener, det vill säga Bartleby – skrivaren, eller Bartleby – kopisten. Handlingen i novellen är den samma som i föreställningens huvudberättelse: En jurist vid en domstol i New York anställer en skrivare som heter Bartleby för att kopiera och kontrollera dokument. Bartleby börjar emellertid snart orsaka bekymmer genom att vägra utföra sitt arbete. Den enda motivering han ger till sitt agerande är att ”han föredrar att inte göra det”.
Arbetsgruppen har under sin repetitionsprocess funderat kring tematiken passivt motstånd och besvarat på frågorna nedan för sin egen del. Jobba vidare först självständigt med att lista upp, sedan genom att dela med er av era tankar:
❱ Vad skulle du föredra att inte göra?
❱ Vilka former av passivt motstånd kunde vi ta till idag?
❱ I vilka situationer kan passivt motstånd vara ett effektivt sätt att agera?
Bartlebys artiga och undanglidande sätt att vägra göra som de andra kan ses som ett passivt motstånd mot arbetet på kontoret. Men han ger ingen förklaring till sitt handlande. Vad tror du?
Diskutera i mindre grupper eller helgrupp. Ni kan även gärna återkomma till denna uppgift efter föreställningsbesöket.
❱ Kan Bartleby vara ute efter något?
❱ Vad kan han vilja uppnå med detta beteende?
❱ Väljer han att göra som han gör?
Herman Melvilles mest kända bok är Moby-Dick. Romanen publicerades 1851, det vill säga två år tidigare än novellen om Bartleby. Även om Moby-Dick idag är en världskänd klassiker så var den inte lika odelat omtyckt när den gavs ut. Efter att följande bok Pierre, 1852, blev ett ordentligt fiasko var Melvilles popularitet på nedåtgående när han skrev Bartleby. Det finns de som tolkat Bartlebys motstånd att göra vad som förväntas av honom – att skriva vad som förväntas av honom – som en berättelse om Melville själv.
Att Bartleby skulle handla om Melville är dock långt ifrån den enda tolkning som finns, och kanske inte ens en av de mest trovärdiga. Bartlebys gåtfulla agerande har genom åren lockat många att komma med förklaringar och motiveringar. Kanske har du också bidragit med din egen tolkning i den första uppgiften ovan?
F Ö R A R B E T E
E M PAT I O C H S O C I A LT A N S VA R
ETT AV DE VIKTIGASTE TEMANA FÖR MELVILLE VERKAR HANDLA OM VÅR EMPATISKA FÖRMÅGA, VAD KAN MAN GÖRA FÖR EN ANNAN MÄNNISKA?
SPECIELLT NÄR DET HANDLAR OM NÅGON SOM INTE VILL BLI HJÄLPT?
– Milja Sarkola, Första Raden, våren 2018
Allteftersom tiden går föredrar Bartleby allt färre och färre saker. Han föredrar att inte lämna kontoret. Han föredrar att inte äta. Juristen blir allt mer bekymrad och frustrerad. Att förstå och kanske kunna förändra Bartlebys beteende blir till slut en fråga om liv och död.
Vilket ansvar har vi, anser du, för andra människor? För vänner och familj? Andra? Om det var kallt ute och du fann någon i en snödriva – skulle du hjälpa den personen att komma in någonstans?
Beror det på vem det är? Spelar det en roll om personen ber om hjälp eller inte? Om hen protestera- de mot din hjälp?
Tänk dig olika varianter av situationen och se om du kan hitta exempel då det känns självklart att göra något, om det finns exempel då det känns rätt att INTE göra
något och situationer då du inte riktigt är säker. Jobba i mindre grupper med att fundera kring frågorna, skriv ner era tankar och dela med er i helgrupp. Ni kan också utvidga frågeställningen till att handla om samhället idag. Hurdant ansvar bär samhället om dem som behöver hjälp eller dem som inte vill bli hjälpta? Jämför hur grupperna tänkte kring frågan och diskutera vidare.
F Ö R - E L L E R E F T E R A R B E T E
O F F E N T L I G A B E K Ä N N E L S E R
Att definiera vem Bartleby är visar sig bli en omöjlig uppgift eftersom han inte berättar något om sig själv och inte heller hans agerande avslöjar något om honom. Arbetsgruppen har under sin repetitionsprocess utmanats av regissören Milja Sarkola kring frågor om vad som definierar oss och hur vi gör det.
Börja först med att privat besvara följande två frågor. Svaret kan t. ex. skrivas ner.
❱ Vilket minne definierar mig?
❱ Vilket minne definierar inte mig?
Arbetsgruppen har även undersökt hurdana offentliga bekännelser och definitioner som kan hittas i offentligheten och dessa har blivit en del av uppsättningen. Leta reda på offentliga bekännelser eller definitioner i tidningar, på sociala medier och andra medier och skapa sedan ett kollage av de citat du hittat. En hurdan människa visar ditt kollage? Vilka teman kan hittas i det offentliga bekännelser- na? Vad är du själv färdig att berätta om eller erkänna offentligt? Kollagen kan ställas ut i skolans utrymmen.
Följande påståenden förekommer i föreställningen och är definitioner av olika slag. En del av dem är anknutna till Melvilles text och en del av dem är offentliga bekännelser som arbetsgruppen hittat i tidningar och i olika medier.
Skapa en värdelinje på klassrummets golv, i den andra ändan finns alternativet HELT AV SAMMA ÅSIKT och i den andra HELT AV ANNAN ÅSIKT. Pedagogen ber eleverna lyssna på ett påstående och placera sig sedan på värdelinjen på det ställe som motsvarar elevens åsikt kring påståendet.
Be kommentarer av eleverna efter att de placerat ut sig. Kom dock ihåg att som diskussionsledare undvika att lägga in egna värderingar i diskussionen. Uppmana eleverna att känna in hur de förhåller sig till påståendet just idag och bejaka diskussion kring olika tolkningar. Nedan finns två påståenden också på finska, precis såsom de förekommer i föreställningen. Vilka reaktioner väcker detta språkbyte?
❱ Jag är en superenkel människa att vara med
❱ Jag är rationell
❱ Jag väljer att vara konflikträdd
❱ Jag erkänner att jag är ganska flitig
❱ Mieluiten en lähde
❱ Jag hyser inga känslor för mina föräldrar
❱ Jag representerar andlighet
❱ Jag väljer att tycka om socker
❱ Olen kauneimmillani treenien jälkeen
❱ Jag väljer att vara finländare
Berättaren i Melvilles novell har en egen teori om Bartleby. Novellen avslutas med att berättaren, efter att Bartleby dött i fängelset, återger ett rykte han hört om hans bakgrund. Bartleby ska tidi- gare ha arbetat med att sortera ut brev för förbränning. Dead letters, som de kallas – obeställbara brev, brev som inte kunnat nå fram till sina adressater. Berättaren gör en koppling mellan breven och Bartlebys misströstan och beklagar honom.
Föreställningen I Would Prefer Not To slutar annorlunda än novellen. Försök minnas hur föreställ- ningen slutar – hur det såg ut på scenen, vad de talade om och vad de gjorde. Varför tror du regissör och arbetsgrupp ville avsluta föreställningen på det här sättet? Diskutera i grupp.
E F T E R A R B E T E
F Ö R E S TÄ L L N I N G S U P P L E V E L S E N
Recensioner ger information och recententens åsikt om uppsättningar. De är viktiga verktyg för att behandla teater och ge konstformen utrymme i det offentliga. Recensioner kan influera åskå- darnas inställning och till och med försäljningen av en föreställning. Ni kan läsa Milja Sarkolas intervju i repertoartidningen Första Raden som stöd för uppgiften.
Låt eleverna bekanta sig med recensioner ifall de inte tidigare skrivit en teaterrecension. Skriv sedan era egna recensioner av föreställningen. Ta hjälp av creditslistan i programbladet eller teaterordlistan i slutet av detta material, för att få tankar om vilka olika delområden som kan recenseras (såsom text, ljud, ljus, stämning, rollarbete osv). Vi tar gärna del av era recensioner också på teatern.
E F T E R A R B E T E
V I S U A L I S E R I N G
Melville skrev sin novell 1853. Novellen har en undertitel: ”A Story of Wall Street”. Utöver att Wall Street är en verklig gata i New York sätter undertiteln fingret på ett återkommande motiv i novellen. En vägg (a wall) förekommer ofta som bild i Melvilles text. Genom fönstret vid Bartlebys arbetsplats ser man rätt in i en tegelvägg; Bartlebys chef sätter in en vikbar vägg mellan sig och Bartleby; i fängelset tyr sig Bartleby till en av murarna, och intill den dör han också.
Gör en lista eller mind-map utifrån ordet ”vägg”. Vad för associationer väcker ordet hos dig? Vilka funktioner kan en vägg ha? Vad för olika sorters väggar finns det? Hur används ordet ”vägg” – an- vänds det i andra betydelser än en husvägg? Vad är motsatsen till en vägg? Vilka ord är besläktade?
När du gjort din lista eller mind-map: titta igenom den och se om där finns något i som du tycker har med föreställningen att göra? Får du syn på något nytt i föreställningen?
Vad tycker du föreställningens scenografi ser ut som? Vad väcker rummet för känslor och tankar?
Varför tror du att scenografen har valt att göra ett rum som ser ut på det viset?
F Ö R - E L L E R E F T E R A R B E T E
T E AT E R O R D L I S TA
TEATER – en konstform som har många varianter och genren (stilar), teater sker här och nu för en publik.
TRADITIONELL TEATER – spelas på en scen, som är byggd för att vara teaterscen och publiken sitter i en salong, som är byggd för att vara publiksalong. Tar ofta ca två timmar och har en paus i mitten.
PJÄS – en berättelse för teater, kan vara baserad på en original idé, baserad på en verklig händelse/person eller en bearbetning av en tidigare berättelse (bok, film, tavla, etc.). Kan användas om både (pjäs)texten och om föreställningar av pjäsen.
PRODUKTION – att sätta upp en pjäs, allt som har med ”producerandet”
och tillverkandet av en föreställning att göra, repetitionstidtabeller, scenografibygge, ljudeffekter, brandsäkerhet, dräkter, rekvisita etc.
UPPSÄTTNING – kallas också iscensättning. Resultatet av en specifik arbetsgrupps produktion av en pjäs. Det kan alltså gå två olika uppsättninga- rav samma pjäs på olika teatrar samtidigt.
FÖRESTÄLLNING – kan användas om både en uppsättning om och en viss kvälls uppspel. ”Svenska Teaterns föreställning av Körsbärsträdgården är intressant” eller ”Kvällens föreställning av Körsbärsträdgården är inställd p.g.a.sjukdomsfall”.
PUBLIK – utan publik ingen teater. Alla de som ser föreställningen, och i viss fall kan publiken också delta i en förställning, medan föreställningen pågår, t.ex. genom att rösta om vad som kommer att hända till näst. Den här typen av publikmedverkan är vanligare i improvisationsteater än inom traditionell teater.
MANUS – pjästexten, där repliker och scenanvisningar finns med. Också den fysiska samling papper som skådespelarna har med sig medan de lär sig sina repliker.
SCEN – kan betyda både den fysiska spelplatsen och en kortare del av en pjäs. Äldre pjäser är ofta indelade i akter och ibland är akterna också indelade i scener. Nyare pjäser är ofta indelade i scener eller har ingen scenindelning alls. Det är dramatikern som gör scenindelningen i manuset, och sedan regissören som följer den, eller gör en egen indelning i sin uppsättning.
SCENANVISNINGAR – allt i manuset som inte är repliker. Beskrivningar av platsen där berättelsen utspelar sig, av karaktärernas utseende, känslor och handlingar samt kommentarer om ljud som hörs, belysning och stämningar.
SCENBYTE – ett scenbyte innebär att man byter från en scen i pjäsen till nästa, det kan innebära ett hopp i tiden (framåt eller bakåt, fem år eller fem timmar), att man byter plats i handlingen (från köket till trädgården), att karaktärerna ändrar (från syster & bror till mamma & grannen), etc. Rent konkret kan man markera ett scenbyte t.ex. med hjälp av ljud eller ljus, genom att ändra scenografin, med hjälp av skådespelarnas uttryck (de kan visa att de befinner sig i en annan situation eller har blivit 20 år äldre).
Det finns olika taktiker när man planerar scenbyten, antingen att försöka dölja dem (t.ex. genom en black out eller genom att dra för ridån) eller att göra dem öppet framför publiken. En tredje möjlighet är att spela två olika scener på olika delar av scenen, antingen simultant (samtidigt) eller turvis.
KARAKTÄR /ROLL – rollfigur används också. Den person eller det föremål som skådespelaren gestaltar (spelar) i föreställningen. Kan vara allt från döda föremål (t.ex. sten, tavla, utetoalett) till levande varelser (t.ex. människa, djur, växter) till abstrakta väsen (t.ex. det förflutna, döden, avundsjuka).
REPLIK – det en roll säger. Kan vara ett ord, en mening eller flera meningar.
Replikerna är skrivna i manuset.
UNDERTEXT – vad rollen tänker. Det är också vad en karaktär menar med det den säger. Alltså något som antyds men inte sägs rakt ut. Det karaktären försöker åstadkomma, få till stånd med det den säger eller gör.
MONOLOG – när en karaktär pratar för sig själv, ensam. Används även om långa repliker där andra karaktärer är närvarande.
DIALOG – när två eller flera karaktärer pratar tillsammans och har en diskussion.
ENSEMBLE – den grupp skådespelare som arbetar tillsammans, på en teater eller i en uppsättning.
HUVUDROLL – det kan finnas en (eller flera) karaktärer som handlingen kretsar kring. Ibland är huvudrollen i pjäsen och i föreställningen två olika.
Alla pjäser har inte en indelning i huvud- och biroller. Man kan misstänka att någon har en huvudroll antingen om den pratar mycket eller om den är med på scenen hela tiden. Kan också kallas för en bärande roll.
BIROLL – någon som är viktig fast handlingen inte kretsar kring den. Syns kanske inte så mycket på scen och pratar inte lika mycket som huvudrollen.
STATIST – någon som är med i bara några scener, kan ha få repliker eller så inga alls.
F Ö R - E L L E R E F T E R A R B E T E
T E AT E R O R D L I S TA
ANALYS – att bryta ner pjäsen eller föreställningen i sina beståndsdelar.
Man kan göra en analys t.ex. genom att fråga sig; ”Vad händer?”, ”Vad har hänt?”, ”Var händer det?” och ”Vem är inblandad?”.
TOLKNING – utgående från sin analys kan man fråga sig ”Varför händer det här”, ”Vad betyder det?”, ”Vem är de här karaktärerna?”. Tolkning är en fråga om hur man ser berättelsen som helhet, vad den handlar om, vad temat är och hur man lyfter fram det. Regissören tolkar pjäsen utgående från sin analys.
En skådespelare tolkar sin roll när hon/han spelar den och publiken tolkar skådespelarens gestaltning (tolkning) av samma roll.
RECENSION/KRITIK – skrivs ofta av en recensent/kritiker. En text som bör analysera en föreställnings alla delar och helheten. Kan innehålla ett referat av handlingen men bör innehålla mer än det. Ska placera föreställningen i ett större sammanhang; historiskt, samtida, politiskt, socialt, konstnärligt, etc.
Kritiken behöver inte i det här fallet vara negativ eller dålig. En föreställning kan få bra kritik, om den är bra, eller om kritikern tycker att den är bra.
DRAMATIKER – personen som har skrivit pjäsen i fråga.
REGISSÖR – personen som har ansvar för iscensättningen och den konstnärliga helheten. Produktionen utgår från hennes/hans tolkning av pjäsen. Tillsammans med de övriga konstnärerna medarbetarna jobbar hon/
han mot en färdig föreställning. Regissören är en arbetsledare som ska se till att alla jobbar
mot samma mål, d.v.s. vet vilken och en hurdan föreställning det ska bli.
SCENOGRAF – planerar hur rummet där föreställningen spelas ska användas. Vanligtvis betyder det att planera hur scenen ska se ut, men kan även sträcka sig utanför det. Ansvarar för uppsättningens visuella del.
KOREOGRAF – arbetar med rörelse. I en föreställning som innehåller dans gör hon/han koreografierna. I en föreställning som inte innehåller dans kan hon/ han jobba med skådespelarna för att komma fram till de olika karaktärernas eget kroppsspråk och rörelsemönster.
LJUD-/VIDEO-/LJUSPLANERARE – ansvarar för ljudvärlden, videopro- jiceringar och belysningen. Hur man kan lyfta fram karaktärer/platser/
händelser/stämningar med hjälp av ljud, video och Ljus?
FORM – stilen eller idén som föreställningen baserar sig på, att föreställ- ningen spelas i en simbassäng, att alla pratar olika språk, att man ersätter replikerna med fysiskt uttryck, improvisationsteater där publiken ger utgångspunkter för scenerna och karaktärerna, etc. Formen kan vara mer eller mindre kopplad till innehållet, d.v.s. vad föreställningen handlar om.
FJÄRDE VÄGG – inom realismen talar man om ”den fjärde väggen”, den som borde finnas mellan händelserna på scenen och publiken. Att man spelar som om publiken inte fanns. En föreställning kan också ignorera den fjärde väggen och som en del av föreställningen ta kontakt med publiken och visa att de vet att publiken sitter där och tittar på dem.
KLASSIKER – gäller oftast en text och inte specifika uppsättningar av den texten. Något som människor förväntas känna till, ofta vet folk vad de handlar om. T.ex. vet de flesta att ”Romeo och Julia” handlar om (förbjuden) kärlek. En pjäs kan bli en klassiker antingen p.g.a. den har varit mycket populär när den först har satts upp eller p.g.a. den har brutit mot alla traditioner och förväntningar för sin tid.
MODERNA KLASSIKER – oftast rör det sig om pjäser som är relativt nya, vars författare fortfarande lever och som har blivit väldigt populär och omdiskuterade på kort tid. Alla moderna klassiker blir inte klassiker i det långa loppet, men en del blir. Den som lever får se.
