Publiserad i Västra Nyland 21.9.2010 Wilhelm Fortelius
Skribenten är föreståndare för Aronia.
Aronia vid gränserna
I denna tidning ingick den 8 september år 2000 en artikel med rubriken: ” Aronia invigdes, jobbet börjar”. Aronia fyller alltså tio år i höst. Aronia är ett forsknings‐ och
utvecklingsinstitut gemensamt för Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia (fram till 2008 Yrkeshögskolan Sydväst). Från begynnelsen var kopplingen mellan ett universitet och en yrkeshögskola en av de bärande idéerna bakom Aronias tillblivelse, man vill koppla
akademisk grundforskning och teoretisk expertis till tillämpningar och praktiskt samarbete med övriga institutioner i samhället. Man valde också geografiskt och tematiskt att fokusera på kustområdets unika miljöer. Allt detta uttalades vid invigningen.
När man reflekterar över de första tio åren i Aronias historia märker man att historien egentligen måste vara betydligt längre än så. Någon hade identifierat en nisch som man trodde skulle passa in i en framtid på 2000‐talet. Man tänkte sig att centrala frågeställningar inom såväl grund‐ och tillämpad forskning som högskoleundervisning bl.a. skulle kretsa kring förvaltning av miljöer och naturresurser både globalt, regionalt och lokalt. Tänk er tillbaka till säg år 1995, vad sysslade ni med, hur såg er världsbild ut? Personligen visste jag inget om vare sig Sydväst eller några eventuella planer på ett Aronia då. Jag jobbade i ett
forskningsprojekt som visserligen hade beröringspunkter med tillämpad skyddsbiologi, men någon klar uppfattning om ett accelererande globalt behov som höll på att ge upphov till en ny vetenskapsgren, hållbarhetsvetenskap (Sustainability science), hade jag inte. Någon i våra regioner hade det.
En mycket bred och tung internationell forskargrupp publicerade förra året en
sammanfattande artikel som föreslår en ny syntes (http://www.ecologyandsociety.org/vol14/iss2/art32/).
Man har identifierat nio s.k. planetära gränser (planetary boundaries) som vi inte kan
överträda utan att utsätta oss för risken att initiera processer med långtgående för oss själva skadliga verkningar på lokal, regional och global nivå. För sju av gränserna har man på basen av väl underbyggda vetenskapliga data varit i stånd att ge numeriska tröskelvärden vilkas överskridande i många fall kan innebära plötsliga kaotiska förlopp i stället för lineära jämnt ökande plågor.
Med dessa planetära gränser vill forskarna ringa in ett säkert verksamhetsfält för
mänskligheten på vår jord. Man vill fästa uppmärksamhet vid att mänskan helt dominerar användningen av de tillgängliga resurserna på vår planet och därmed själv måste komma till en hållbar förvaltningsmodell för dem. Ett talande uttryck för detta är att man inom de formella instanserna i vetenskapssamfundet håller på med att inrätta en ny epok i jordens geologiska historia. För ca.10 000 år sedan övergick pleistocen i holocen och nu motiverar den övergripande mänskliga påverkan en övergång från holocen till anthropocen. Poängen är alltså att vi måste se på helheten och sluta ställa olika effekter av vår verksamhet mot varandra i en ändlös debatt om deras relativa viktighet eller oviktighet. Genom att
koncentrera våra ansträngningar på att utforska och vidareutveckla de sammantagna globala
gränser som vi måste hålla oss inom blir framtiden plötsligt mera hanterlig och mindre hotfull. Olika samhällssektorer kan ta ansvar för olika gränsvärden och de ekonomiska kalkylerna måste rymmas innanför dessa gränser.
