Institutionen för ABM
Biblioteks- och informationsvetenskap
Nya bibliotekarier på stadsbiblioteket
En kvalitativ studie av några biblioteks- och informationsvetares syn på sin formella kompetens utifrån deras arbete som bibliotekarier vid
Stockholms stadsbibliotek
Britta Franklin
Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2004 Institutionen för ABM
Handledare: Lena Kjersén Edman
Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, nr 227 ISSN 1650-4267
Förord... 3
Inledning ... 4
Inledning och problematisering ... 4
Syfte ... 6
Utgångspunkt ... 7
Avgränsning och urval... 7
Metod ... 8
Intervjuundersökningens genomförande... 10
Den nya bibliotekarieutbildningen ... 12
Den nya bibliotekarieutbildningens historiska framväxt ... 12
Den nya bibliotekarieutbildningens innehåll ... 14
Tidigare forskning... 16
Studenternas egen bild av kompetensen i arbetslivet... 16
Utbildning för förändring?... 19
Den nya bibliotekarieutbildningens utmaning ... 20
Kompetens och lärande i arbetsvardagen ... 23
Ett kontextuellt perspektiv på kunskap ... 23
Kompetens ... 24
Formell kompetens... 25
Informellt lärande i arbetslivet... 26
Legitimerat perifert deltagande... 26
Undersökning: informanterna och SSB... 29
Bakgrund ... 29
Informanternas bakgrund ... 29
Övriga akademiska studier... 29
Varför läste informanterna biblioteks- och informationsvetenskap? ... 30
Informanternas arbetsplatser ... 30
SSB: s verksamhet ... 30
NYBIS och mentorer ... 31
Utbildningen i ett efterhandsperspektiv ... 32
Utbildningen och arbetslivet ... 32
Kompetens som utbildningen inte gav... 33
Svårigheten att jämföra olika former av kompetens ... 35
Anställningstillfället... 35
Bild av kompetensen utifrån arbetsvardagen ... 37
Gränsen mellan formell och informell kompetens... 37
Kontexten... 39
Strukturell kontext ... 39
SSB: s arbetsorganisation ... 40
Ekonomiska resurser/personella resurser... 41
Att vara anställd som vikarie ... 42
Den övergripande organisationen ... 43
Kulturell kontext ... 44
Social kontext... 47
Den första tiden vid arbetsplatsen... 48
Förväntningar från arbetskamraterna ... 48
Kontexten arbetsuppgifter... 50
Användning av den formella kompetensen... 51
Arbetsuppgifternas kompetenskrav ... 52
Barn- och ungdomsbibliotekarieuppgifternas kompetenskrav ... 52
Vuxenbibliotekarieuppgifternas kompetenskrav ... 53
Outnyttjad formell kompetens ... 54
Avslutande diskussion... 57
Utbildningens relevans... 57
Utbildningen som ”mer relevant” ... 57
Utbildningen som ”mindre relevant” ... 59
Utbildningen som ”svårbestämbar” ... 60
Informanternas lärande i arbetsvardagen ... 62
Informanternas positiva lärande... 62
Informanternas negativa lärande... 63
Perifert deltagande i SSB: s arbetsgemenskap ... 65
Sammanfattning ... 67
Käll- och litteraturförteckning... 69
I uppsatsförfattarens ägo ... 69
Otryckt litteratur ... 69
Tryckt litteratur ... 69
Övrig tryckt litteratur ... 71
Bilaga 1: Intervjuguide ... 72
”Nya bibliotekarier”, våren 2004... 72
Bilaga 2: Exempel på kursbeskrivning ... 75
Bibliotekarieutbildningen i Uppsala 2001 ... 75
Förord
Jag vill särskilt tacka Agneta Ehnmark vid Stockholms stadsbibliotek för den hjälp hon givit mig, både med att få kontakt med intervjupersonerna samt med information om bibliotekets verksamhet. Dessutom vill jag även tacka de sex intervjupersonerna för att de tog sig tid att medverka i min undersökning.
Britta Franklin 25 april 2004
Inledning
Inledning och problematisering
En viktig utgångspunkt för den här uppsatsen är den genomgripande förändring av den svenska bibliotekarieutbildningen som skedde kring början av 1990 – talet. Utbildningen blev då, för första gången i dess historia, ett vetenskapligt ämne: biblioteks- och informationsvetenskap. I samband med detta ersattes bibliotekarieutbildningens tidigare fokus på direkt biblioteksrelaterade och hantverksmässiga kunskaper med ett mer generaliserat och akademiskt förhållningssätt.1
Bibliotekarieutbildningen är inte den enda yrkesutbildning som på senare år minskat sin betoning på vissa konkreta yrkesfärdigheter och samtidigt blivit mer akademisk. Samma sak gäller även för till exempel lärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och poliser.2 I samband med att utbildningarna blir mer akademiskt inriktade utvecklar yrkesgrupperna också sin egen forskning. Ett viktigt skäl till detta, som nämns av professionssociologen Staffan Selander, kan vara att yrkesgrupper som producerar sin egen kunskapsbas har lättare att bibehålla, eller öka, sin legitimitet, d.v.s. status eller socialt erkännande, i samhället. Enligt Selander hänger detta samman med att formaliserad kunskap anses allt viktigare i samhället idag, åtminstone det västerländska. Selander skriver att man kan tala om en allmän utveckling mot ett förvetenskapligande av yrken. Detta då alla slags yrken, oavsett status, i allt högre grad strävar efter att öka den vetenskapliga produktionen inom det egna kunskapsområdet.3
Selander menar att när yrkesgrupper utvecklas på detta sätt, mot en mer formaliserad kunskapsbas, kan vissa spänningar uppstå inom yrkesgrupperna.
1 Utbildningen beskrivs närmare under rubriken ”Den nya bibliotekarieutbildningen”.
2 Selander, Staffan, 2003, ”Förord”, s. 5f.
3 Selander, Staffan (Red), 1989, Kampen om yrkesutövning, status och kunskap- professionaliseringens sociala grund, s. 116.
Dessa spänningar kan ta sig i uttryck på olika sätt och på olika nivåer.
Spänningar finns ”…mellan yrkestradition och förnyelse, mellan krav i utbildning och krav i yrkesutövning, mellan professionella särintressen och organisatoriska särintressen”4. Spänningar kan märkas i arbetslivet, till exempel i relationen mellan kollegor på arbetsplatserna. Äldre yrkesutövare kan känna sig främmande för nya yngre kollegor som visserligen är teoretiskt skolade men samtidigt mindre yrkesskickliga.5 Studenter som utbildar sig för ett yrke genom högskolestudier kan senare, när de kommer ut i arbetslivet, uppleva ett irriterande stort glapp mellan teori och praktik.6 Ytterligare ett tecken på spänningar inom yrkesgrupper är att arbetsgivare i allt högre grad börjar starta särskilda introduktionsprogram för nyanställda. I många fall gör arbetsgivare detta i syfte att kompensera de brister de anser att de nya akademikerna har i sin praktiska yrkesfärdighet (men även andra skäl, t.ex.
rekryteringsskäl, kan också väga in här).7 Förändringar i yrkesgruppernas kunskapsbas och utbildning får alltså konsekvenser på olika nivåer. Ingen yrkesgrupp är heller den andra helt lik utan olika yrken brottas med delvis olika problem i samband med den ökade teoretiseringen.8
I detta sammanhang kan man då fråga sig: Vilka är konsekvenserna av bibliotekarieutbildningens ökade teoretisering? Vilka särskilda spänningar eller problem har just bibliotekariens yrkesgrupp att brottas med som följd av de förändringar som skett? På dessa frågor ger den här uppsatsen inga uttömmande svar men den berör en del av problemområdet. Jag kommer i den här uppsatsen fokusera på studenter och det glapp mellan utbildning och arbetsliv som de kan antas uppleva. Uppsatsen kommer att studera en grupp på sex personer som nyligen kommit ut i arbetslivet efter avslutad utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap. De är alla sedan ett till tre år anställda som bibliotekarier vid Stockholms stadsbibliotek, SSB. Intressant här är att man på SSB sett ett behov av att inrätta särskilda aktiviteter, d.v.s. en slags introduktionsprogram, för nyanställda. Sedan 2001 finns där två aktiviteter som riktar sig enbart till nyanställda: Nätverket NYBIS, Nya biblioteksanställda inom Stockholms stadsbibliotek, samt ett mentorsprogram.9
4 Selander, 2003, s. 5f.
5 Selander, 2003, s. 5f.
6 Fransson, Göran, 2003, Teori och praktik i yrke och utbildning, s.7.
7 Fransson, 2003, s. 69f.
8 Fransson, 2003, s. 6f.
9 NYBIS har funnits på SSB sedan 2001. Det är ett frivilligt nätverk för nyanställda under deras första år inom organisationen. Medlemmarnas möten sker på arbetstid, cirka en gång per månad, vid någon av deras olika arbetsplatser. Ett viktigt syfte med mötena är att medlemmarna på ett informellt sätt får
Fokus är på de sex personernas erfarenheter när det gäller att förena sin bibliotekarieutbildning med de krav bibliotekariens vardag ställer på dem. I deras vardag ingår dels vissa krav på kunskaper och färdigheter när det gäller att utföra de arbetsuppgifter som ingår i arbetet. Men hit hör även deras särskilda position på arbetsplatsen. Genom positionen som nyanställda skiljer de ut sig från majoriteten av den nuvarande personalkåren inom SSB. Dels genom att vara just nyanställda men även genom att ha en annorlunda bibliotekarieutbildning än sina äldre kollegor samt genom sin relativt låga ålder.10
Syfte
Syftet med uppsatsen är att genom kvalitativa intervjuer utforska hur personer med biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning upplever de kunskaper eller förmågor (eller kompetens) som de förvärvat genom denna utbildning i relation till sitt dagliga arbete som bibliotekarier vid Stockholms stadsbibliotek, SSB. De personer som ingår i undersökningen är dessutom relativt nyanställda vid SSB, d.v.s. de har endast arbetat där under ett - tre års tid. Detta tar jag särskild hänsyn till i undersökningen. Mina huvudsakliga frågeställningar är:
1) Hur relevant upplever personerna att utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap är som bas för sitt arbete som bibliotekarier vid SSB?
2) Vilka möjligheter och hinder upplever personerna i arbetsvardagen vid SSB när det gäller att utnyttja och ta tillvara på de kunskaper eller förmågor (eller kompetens) som de förvärvat genom utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap?
3) Vilken betydelse kan deras position som nyanställda ha i samman - hanget?
tillfälle att samtala och utbyta erfarenheter utifrån sin position som nyutbildad och nyanställd.
Mentorskap har också funnits på SSB sedan 2001. En närmare beskrivning av NYBIS och mentorskap finns under rubriken ”NYBIS och mentorer”. Ehnmark, Agneta, personlig intervju, Stockholm 2004.01.09.
10 Majoriteten av de nyanställda bibliotekarierna i studien är födda på sjuttiotalet och de flesta av deras medarbetare vid SSB är betydligt äldre. För närvarande är 51% av SSB: s nuvarande bibliotekariekår födda på 30- och 40-talet. Ehnmark, personlig intervju, Stockholm 2004.01.09.
Med ”arbetsvardagen” menar jag här den kontext, den miljö eller det sammanhang, som personerna är inbegripna i som bibliotekarier vid stads - biblioteket. I undersökningskapitlet kommer jag att dela in arbetsvardagen på följande vis: den strukturella kontexten (SSB: s ekonomiska förutsättningar, organisation m.m.), den kulturella kontexten (dominerande traditioner och synsätt), den sociala kontexten (den sociala interaktionen) samt arbetsuppgifternas kontext. Genom denna indelning belyser undersökningen några, i mitt tycke, intressanta delar av hur personerna upplever sin arbetsvardag och sina förutsättningar att utnyttja sin kompetens.11
Utgångspunkt
Min utgångspunkt här är antagandet att personer med utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap upplever ett avstånd, eller ett ”glapp”, mellan sin utbildning och de kunskaper och färdigheter som krävs av dem i arbetet som bibliotekarier. En del av detta kan kopplas till utbildningens akademiska och generella inriktning (teoretiska och breda kunskaper betonas framför konkreta yrkesfärdigheter anpassade till arbete vid olika typer av bibliotek). Men även faktorer i arbetsvardagen, hur personernas möte med en specifik arbetsplats gestaltar sig, kan spela en viktig roll och innebära både möjligheter och hinder när det gäller användningen av de kunskaper och förmågor de förvärvat genom utbildningen.
Avgränsning och urval
Uppsatsen är en kvalitativ och empirisk fallstudie. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex personer12. Alla sex har läst biblioteks- och informationsvetenskap och var vid intervjutillfället, januari- februari 2004, anställda som bibliotekarier vid SSB sedan ett till tre år tillbaka (tillsvidare- vikarie- eller projektanställda).
När jag valde ut mina intervjupersoner var målet att finna ett fåtal personer med utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap och som var relativt nyanställda som bibliotekarier vid ett bibliotek (”relativt nyanställda” för att jag då antagit att de ännu inte hunnit bli hemmablinda i relation till sina respektive arbetsplatser). I ett par artiklar i DIK–forum hösten 200313 läste jag
11 För en närmare beskrivning av kontexten/kontextdelarna, se undersökningskapitlet ”Arbetsvardagen”.
12 Dessa personer benämns i uppsatsen omväxlande: intervjupersoner, personer, individer, informanter, studenter, biblioteks- och informationsvetare, nyanställda och bibliotekarier.
13 Almerud, Peter, 2003c, ”NYBIS – ett svar på sjuttiotalisternas intåg” samt 2003b,
”Generationsväxlingen öppnar möjligheter”.
om nätverket NYBIS, Nya biblioteksanställda vid Stockholms stadsbibliotek, och fick då idén att rekrytera intervjupersoner genom detta nätverk. På så sätt är mitt empiriska material avgränsat till att gälla nuvarande eller tidigare medlemmar i NYBIS. Intervjupersonernas medlemskap i NYBIS är dock inte någon huvudfråga i uppsatsen. Detta urvalsförfarande såg jag främst som ett praktiskt och rimligt sätt att på kort tid finna lämpliga intervjupersoner. Genom kontakt med nätverkets initiativtagare och projektledare, Agneta Ehnmark vid SSB, kunde jag enkelt nå ett antal lämpliga intervjupersoner. En baktanke här var även att personer som valt att gå med i NYBIS kunde tänkas vara lite extra intresserade av att diskutera sitt arbete, sin utbildning och sin position som nyanställda under intervjuerna. De specifika sex intervjupersonerna kan sägas ha valt ut sig själva genom att det var dessa som visade sig intresserade att delta i studien efter förfrågan.
Då undersökningen är begränsad till att gälla anställda vid en specifik organisation, SSB, kan det vara bra att ha i åtanke att denna organisation är ett folkbibliotek. Dessutom ett relativt stort sådant som är beläget i Stockholm. En liknande studie gjord vid ett mindre folkbibliotek på landsorten, eller vid ett forsknings- special- eller företagsbibliotek, skulle förmodligen ge annorlunda resultat (likaså en studie vid någon annan typ av arbetsplats inom informationsområdet, t.ex. ett privat IT – företag). Den främsta anledningen till att begränsa undersökningen till en och samma organisation, SSB, är att underlätta jämförelser mellan intervjupersonerna. Varför jag valde just ett folkbibliotek är för att det kändes angeläget. Detta då det är denna typ av arbetsplats som de flesta som idag avslutat en utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap börjar arbeta på. Att det blev just SSB är framförallt för storlekens skull - det hade varit svårt att få tag i tillräckligt många lämpliga intervjupersoner vid en mindre organisation. Men även praktiska skäl har vägt in här; jag bor själv i Stockholm och kunde därmed möta intervjupersonerna utan dyra och tidskrävande resor. Dessutom har jag själv arbetat vid SSB, som sommarvikarie, vilket gjort mig nyfiken på hur andra med liknande bakgrund upplever att arbeta där. Vidare har intervjupersonerna en ojämn könsfördelning, en man och fem kvinnor, vilken jag antar är en någorlunda rimlig spegling av SSB men även av biblioteksvärlden i stort.
Metod
Målet med undersökningen är att utforska intervjupersonernas egen bild av sin kompetens utifrån deras dagliga arbete som bibliotekarier vid stadsbiblioteket.
Jag har velat förstå hur de resonerar kring detta, vilka föreställningar de har.
Utifrån detta mål har jag bedömt att kvalitativ metod, inklusive kvalitativa intervjuer, är den mest givande metoden. Hade jag däremot velat studera hur frekvent det är med den ena eller den andra inställningen till kompetens hade jag nog istället valt en kvantitativ metod, t. ex. en enkätundersökning.14 En viktig del av forskningsprocessen är att man som undersökare är medveten om sin egen roll i sammanhanget, inte minst sin egen kunskap, eller för-förståelse, rörande det fenomen man undersöker:
”Utgångspunkten är de fördomar och den för-förståelse som man som forskare har. För- förståelse är den uppfattning som man har om en företeelse och som man fått genom exempelvis egna erfarenheter, utbildningar eller annat vetenskapligt arbete.”15
Tidigare kunskap om det område man studerar kan ha en positiv verkan på undersökningsprocessen eftersom man då har lite ”kött på benen” redan vid starten. Samtidigt kan för–förståelsen motverka den öppenhet som krävs för att se saker ur nya perspektiv. När det gäller min egen för-förståelse här har jag ingen vetenskaplig sådan eftersom jag aldrig tidigare gjort någon undersökning om bibliotekariers kompetens. Däremot har jag vissa personliga erfarenheter som säkert påverkat undersökningen. Dels läser jag själv biblioteks- och informationsvetenskap. Dessutom har jag erfarenhet av att arbeta som bibliotekarie vid SSB, detta som sommarvikarie. För att undvika att mitt eget
”bibliotekariebagage” skulle färga av sig alltför starkt på undersökningen har jag strävat efter att ställa öppna frågor under intervjuerna samt att sätta mina egna erfarenheter inom parantes. Jag tror också att mina personliga erfarenheter kan ha haft vissa positiva effekter på undersökningen, åtminstone under intervjusituationen. T.ex. fanns det nog fördelar med att intervjupersonerna var medvetna om att jag, liksom dem, var en ”biblioteks- och informationsvetare” (en av dem visste även att jag arbetat vid SSB eftersom vi arbetat vid samma arbetsplats). Jag tror att detta kan ha bidragit till en ökad känsla av att, som intervjuare och intervjuperson, ”vara på samma nivå” under samtalets gång, något som enligt Jan Trost är eftersträvansvärt i intervjusituationer.16
14 Trost, Jan, 1993, Kvalitativa intervjuer, s. 12f.
15 Holme, Idar, Magne & Solvang, Bernt, Krohn, 1997, Forskningsmetodik- om kvalitativa och kvantitativa metoder, s. 95.
16 Trost, 1993, s. 43f.
Intervjuundersökningens genomförande
Hösten 2003 kontaktade jag Agneta Ehnmark, projektledare för de nyanställdas nätverk NYBIS vid SSB. Jag frågade om hon kunde hjälpa mig med att få kontakt med några av nätverkets medlemmar för att fråga om de ville ställa upp på en intervju. Eftersom Ehnmark har regelbunden kontakt med nätverket kunde hon inom ett par veckor ge mig namn och e- postadress till sex personer som hade visat intresse för att eventuellt medverka i min undersökning. Jag e- postade dem med en förfrågan strax innan jul och samtliga visade sig vilja medverka. Sedan, efter att jag förvissat mig om att alla sex läst biblioteks- och informationsvetenskap, bokade jag in dem för intervjuer. Intervjuerna genomfördes i början av 2004 i måndasskiftet januari –februari. De spelades in på band och tog vardera cirka 60 - 70 minuter.
Intervjufrågorna konstruerades på så sätt att jag först läste in mig någorlunda på ämnesområdet, inklusive intervjuade Ehnmark samt tog del av den interna personalenkät från SSB som hon tillhandahöll.17 Sedan konstruerade jag frågor på följande teman: bakgrundsfrågor, utbildningen, anställningstillfället, NYBIS och mentorer, relationen med arbetskamraterna, arbetsuppgifterna och framtiden. Enligt Trost har kvalitativa intervju- undersökningar vanligtvis en hög grad av strukturering och en låg grad av standardisering vilket gäller även för min undersökning. Med hög grad av strukturering menas här att intervjuerna har en struktur, det vill säga att de är inriktade på att fördjupa sig i ett på förhand bestämt och begränsat huvudtema.
Med låg grad av standardisering menas att intervjufrågorna betraktas som en guide över de teman samtalet är tänkt att täcka in snarare än ett strikt formulär som ordagrant ska läsas upp och besvaras i en exakt ordning (vilket oftast är standard vid kvantitativa enkätundersökningar):
Man formulerar sig t.ex. efter den intervjuades språkbruk, man tar frågorna i den ordning de passar och den intervjuade får gärna styra ordningsföljden, följdfrågor formuleras beroende av tidigare svar.18
Efter att jag genomfört den första intervjun justerade jag intervjuguiden något så att resterande intervjuer skulle bli mer fokuserade. Intervjuerna genomfördes i ett avskilt rum vid intervjupersonernas arbetsplatser. Enligt Trost finns ingen ideal intervjuplats men just arbetsplatser brukar anses som ganska neutrala (ur
17 Ehnmark, Agneta, 2003, intern personalenkät, Stockholms stadsbibliotek.
18 Trost, 1993, s. 15f
psykologisk bemärkelse) jämfört med andra platser, t. ex. undersökarens hem, en intervjuplats där intervjupersonen kan känna sig i underläge. Det lär dessutom vara lättare för intervjupersonerna att associera till sitt arbete när de är på plats.19
I enighet med forskningsetiska normer medverkar intervjupersonerna anonymt. Enligt Trost är det då viktigt att man i presentationen skalar av all information om personerna som inte har direkt relevans för analysen.20 Intervjupersonernas namn har jag omkodat till siffrorna 1 – 6, en siffra för vardera person, för att möjliggöra för läsaren att, trots omkodningen, se variationen mellan olika intervjupersoners utsagor. Av etiska skäl har jag undvikit att presentera specifika uppgifter om intervjupersonernas respektive arbetsplatser.
Utifrån Trosts riktlinjer har jag bearbetat, det vill säga läst, tolkat och strukturerat, datamaterialet mot bakgrund av det jag läst inom forskningsområdet samt utifrån min övriga för-förståelse. De bandade intervjuerna har jag först transkriberat och sedan läst och tolkat. Genom att söka efter relationer, likheter och olikheter, mellan de olika intervjupersonernas utsagor har jag funnit vissa mönster. Utifrån dessa mönster har jag strukturerat materialet, och presentationen av det, på det sätt som jag fann mest intressant för uppsatsens syfte.21
I presentationen, där de valda citaten varvas med mina egna tolkningar och kommentarer, har jag valt att inte citera allt ordagrant. Inte så att jag tagit bort andemeningen i något citat men jag har rensat bort onödiga upprepningar och skurit ned bland talspråksuttryck som ”öh” eller ”liksom”. Detta dels för läsbarhetens skull men jag har också tänkt etiskt. Jag håller med Trost som skriver: ”Finge jag se mitt talspråk i skrift kanske jag skulle skämmas – och det vore oetiskt av intervjuaren att utsätta mig för det.”22
19 Trost, 1993, s. 22.
20 Trost, 1993, s. 64.
21 Trost, 1993, s. 74ff.
22 Trost, 1993, s. 77.
Den nya bibliotekarieutbildningen
Med ”den nya bibliotekarieutbildningen” menas här den bibliotekarieutbildning som funnits i Sverige sedan 1993. Min undersökning utgår ifrån att kunskaper förvärvade genom den nya bibliotekarieutbildningen kan vara svåra att tillämpa i dagligt arbete, t. ex på stadsbiblioteket. Därför vill jag i detta kapitel beskriva vad som utmärker denna utbildning. Vad kännetecknar den, hur etablerades den, vad skiljer den från den tidigare utbildningen och vilka moment innehåller den? Även om den nya bibliotekarieutbildningen för närvarande finns i fem olika versioner med olika profil, vid olika universitet och högskolor i Borås, Lund, Umeå, Uppsala och Växjö kommer jag här i fortsättningen beskriva dessa främst som en utbildning. Detta då jag menar att huvuddragen är likartade och att detaljer kring detta är mindre intressanta i den här uppsatsen. Samtliga utbildningar har biblioteks- och informationsvetenskap som huvud - ämne, leder till en magisterexamen med inriktning på detta ämne samt ges för närvarande som påbyggnadsutbildningar efter 40, 60 eller 80 poäng övriga akademiska studier (i Borås kan man även påbörja utbildningen direkt efter gymnasiet).
Den nya bibliotekarieutbildningens historiska framväxt
Den nya bibliotekarieutbildningen etablerades efter genomförandet av den allmänna svenska högskolereformen 1993. Reformen innebar att svenska högskolor och universitet fick betydligt större utrymme att själva besluta om vilka utbildningar de skulle ge och hur de skulle utformas. Åren innan reformen, mellan 1972 och 1993, fanns bibliotekarieutbildningen endast vid ett lärosäte, Bibliotekshögskolan i Borås, BHS. Efter 1993 spriddes utbildningen ut och finns numera både i Borås, Lund, Umeå, Uppsala och Växjö.
Högskolereformen fick genomgripande konsekvenser för utbildningens innehåll och utformning. Utbildningen blev generaliserad och akademiserad.
Åren innan reformen, mellan 1972 och 1993, var utbildningen en praktiskt inriktad yrkesutbildning för studenter som ville arbeta på bibliotek efter
avslutad utbildning. Den ledde till bibliotekarieexamen.23 Vidare var utbildningen specialiserad, det vill säga studenterna fick välja mellan två specialinriktningar utefter bibliotekstyp; folk- och skolbibliotek eller forsknings- och företagsbibliotek. Kursmoment som då uteslutande ingick i folk- och skolbibliotekariegrenen exempelvis skönlitteratur för vuxna, uppsökande verksamhet samt barn- och ungdomslitteratur. Forsknings- och företagsbibliotekariegrenen hade sin specialisering inom t.ex. informations - teknologi, beståndskunskap samt datorbaserade bibliotekssystem.24 Dessutom ingick en tio veckors obligatorisk praktikperiod i utbildningen.25
Efter reformen 1993 ersattes bibliotekarieexamen med en magisterexamen med inriktning på biblioteks- och informationsvetenskap. Den nya utbildningen är formellt inte en yrkesutbildning i första hand utan istället en generellt inriktad akademisk ämnesutbildning. Specialinriktningarna försvann vilket innebar en tydlig historisk brytning mot tidigare decennier - ända sedan 1926 hade någon form av specialinriktning mot folkbiblioteksverksamhet funnits.26 Den nya bibliotekarieutbildningen riktar sig inte enbart till dem som vill arbeta som bibliotekarier utan även till dem som intresserar sig för helt andra karriärer inom kultur- eller informationsområdet eller som tänker sig en forskarbana.27 Och, som Bo Westas (utredare på DIK28) påpekar, blir de som genomgått den nya bibliotekarieutbildningen i första hand kompetenta som ”biblioteks- och informationsvetare”. Westas menar att även om utbildningen kan leda till arbete som bibliotekarie är ”bibliotekarie” endast en av de funktioner i arbetslivet som den biblioteks- och informationsvetenskapliga kompetensen täcker in.29
Enligt Niels Ole Pors har den svenska bibliotekarieutbildningens ut - veckling följt samma mönster som utbildningarna i de övriga nordiska länderna vilka också ersatt praktiskt inriktade utbildningar med mer teoretiska sådana.30
23 Enmark, Romulo & Seldén, Lars, 1998, “The education of library and information professionals in Sweden”, s. 136f.
24 UHÄ –rapport 1991:1, Förnyad bibliotekarieutbildning, en fakta och idéskrift, s. 4ff.
25 Enmark & Seldén, 1998, s. 136f.
26 Seldén, Lars & Sjölin, Mats, 2003, ”Kunskap, kompetens och utbildning- ett bibliotekariedilemma under 100 år”, s. 44.
27 Enmark & Seldén, 1998, s. 136f.
28 ”DIK” står för dokumentation, information och kultur. DIK –förbundet är ett av 26 fackförbund anslutna till SACO, Sveriges Akademikers Centralorganisation, http://www.dik.se.
29 Almerud, Peter, 2003a, ”Bibliotekariens dag: avstamp för fördjupade diskussioner om yrkets framtid”.
30 Pors, Niels Ole, 1998, ”The changing labor market for information professionals and challenges for nordic library education”, s. 164.
Angående den ökade akademiseringen av bibliotekarieutbildningen skriver Lars Seldén och Mats Sjölin att den förstärkta forskningsanknytningen haft en avgörande roll. Redan 1991 lades den formella grunden till detta genom att riksdagen tillsatte den första svenska professuren i ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Professuren var enligt författarna ett avgörande steg mot en tydlig akademisk position för utbildningen. Visserligen var utbildningen akademisk redan åren före 1993 eftersom den gavs på högskolenivå. Men utan professur var dess akademiska prestige ”begränsad, nästan obetydlig”.31
Den nya bibliotekarieutbildningens innehåll
I min undersökning refererar informanterna till utbildningens innehåll och undervisningsformer varför jag här gör en kort presentation av vad som utmärker dessa. Eftersom samtliga utbildningar har biblioteks- och informationsvetenskap som huvudämne följer först ett exempel på en ämnesdefinition:
…ämnet har sin utgångspunkt i problem kring förmedling av information eller kultur som är lagrad i någon form av dokument. Inom ämnet studeras den process som beroende på syfte och innehåll kan benämnas informationsförsörjning eller kulturförmedling samt bibliotek och andra institutioner med likartad funktion som medverkar i denna process.
Ämnet har anknytningar till en rad andra discipliner inom såväl samhällskunskap, humaniora som teknik.32
I sin magisteruppsats Que vadis bibliotekarie (1997) jämför Jesper Ducander bibliotekarieutbildningarnas innehåll i Borås, Lund, Uppsala och Umeå. Han skriver att även om utbildningarna sinsemellan skiljer sig i detalj har de dessa fem grundpelare gemensamt: (1) biblioteket som institution i samhället, (2) biblioteket som informationssystem (organisering av kunskap, klassifikation, katalogisering, referenskällor, informationsteknologi, datoranvändning m.m.), (3) biblioteket och användarna (olika gruppers förhållande till biblioteket, kommunikationsteorier, behov, biblioteksetik), (4) biblioteket som organisation (verksamhet, administration, ledning, mål, förhållande till stat, landsting, kommuner och politiker m.m.) samt (5) uppsats/examensarbete (inklusive kunskaper i teori och metod).33
31 Seldén & Sjölin, 2003, s. 57f.
32 Höglund, Lars, 1995, ”Institutionalisering och utveckling av ett nytt ämne”, s. 40.
33 Ducander, Jesper, 1997, Quo vadis bibliotekarie? Bibliotekarierollen utifrån en analys av de fyra utbildningarna i biblioteks- och informationsvetenskap i Sverige, s. 72.
Ducander skriver vidare att den nya utbildningen skiljer sig från den tidigare genom sin starka betoning på informationsteknologi (inklusive databassökning), datorkunskap och praktisk datoranvändning. Dessa moment ingår inte enbart i vissa enstaka kurser utan genomsyrar hela utbildningen.34 Uppsatsarbetet är också något som är unikt i den nya utbildningens innehåll.35
Efter en genomläsning av de olika utbildningsanordnarnas egna kurs - beskrivningar bedömer jag Ducanders beskrivning av utbildningen som rimlig.
Givetvis har jag här även kunnat relatera till mina egna erfarenheter som student på bibliotekarieutbildningen vid Uppsala universitet i bedömningen.36 I kursbeskrivningarna framgår även att de olika utbildningarna har likartade undervisningsformer: främst föreläsningar, seminarier, gruppövningar samt vissa individuella övningar. PBL (Problembaserat lärande)–metoden är vanligt förekommande. Tanken med PBL-metoden är att studenterna i grupp ska öva sin problemlösningsförmåga genom att lösa verklighetsanknutna problem eller
”fall”.
Jag har ovan beskrivit vad som förenar de olika versionerna av den nya bibliotekarieutbildningen. Dock kan det här vara värt att nämna att det finns åtminstone två viktiga skillnader mellan utbildningarna vid de olika orterna.
Den ena är att utbildningen i Uppsala har en obligatorisk praktikperiod på fem veckor medan övriga utbildningar saknar en sådan (dock har utbildningarna i Lund och Växjö viss arbetsplatsförlagd undervisning). Den andra är att utbildningen i Borås har fyra olika teoretiska inriktningar37 medan övriga utbildningar inte har några speciella teoretiska inriktningar.38
34 Ducander, 1997, s. 75f.
35 Ducander, 1997, s. 82.
36 Se ”Bilaga 2”, i slutet av denna uppsats, för ett mer detaljerat exempel på kursbeskrivning. Exemplet är hämtat från bibliotekarieutbildningen i Uppsalas kursbeskrivning från 2001.
37 De fyra inriktningarna benämns: (1) ”Information, kultur och bibliotek i ett samhällsperspektiv”, (2)
”Kunskapsorganisation”, (3) ”Individers och gruppers interaktion med bibliotek och informationssystem”
samt (4) ”Organisationen och dess informationsresurser”. Detta enligt en utbildningsbeskrivning för bibliotekarieutbildningen i Borås: http://www.hb.se/bhs/Master/h03/h03-info.doc,besökt 2004.04.10.
38 Utbildningsbeskrivningar för bibliotekarieutbildningen i Borås:
http://www.hb.se/bhs/Master/h03/h03-info.doc, besökt 2004.04.10.
http://www.hb.se/bhs/nyutb/grafisk.htm, besökt 2004.04.10.
Utbildningsbeskrivning för bibliotekarieutbildningen i Lund:
http://www.kult.lu.se/index.php?page=190#innehåll, besökt 2004.04.10.
Utbildningsbeskrivning för bibliotekarieutbildningen i Umeå:
http://www.umu.se/soc/biv/bivutbplan.htm#Upplaggning, besökt 2004.04.10.
Utbildningsbeskrivning för bibliotekarieutbildningen i Uppsala:
http://www.abm.uu.se/kursplaner/utbildplan_boi_2001_rev.pdf, besökt 2004.04.10.
Utbildningsbeskrivning för bibliotekarieutbildningen i Växjö:
http://www.hum.vxu.se/utb/program/bop/beskrivning.html, besökt 2004.04.10.
Tidigare forskning
För att knyta an min undersökning till den forskning som gjorts tidigare på området har jag gjort informationssökningar, främst i Libris, LISA, på Internet (främst via Google), olika universitetsbibliotekskataloger och Artikelsök. Jag har även, via bibliotekarieutbildningarnas egna hemsidor, tittat igenom vilka ämnen som behandlats i tidigare examensarbeten inom biblioteks- och informationsvetenskap. Efter mina sökningar kan jag konstatera att den tidigare publicerade forskningen på mitt specifika ämnesområde ”biblioteks- och informationsvetares bild av sin utbildning, och sin formella kompetens, utifrån arbetsvardagen på ett bibliotek” inte verkar särskilt omfattande, varken den svenska eller den internationella. För att vidga perspektivet har jag även studerat valda delar av den litteratur som behandlar biblioteks- och informationsvetares möte med arbetslivet mer generellt samt något av det som skrivits om andra yrkesgrupper med anknytning till problemområdet ”nya teoretiska yrkesutbildningar och dess studenter”.
Studenternas egen bild av kompetensen i arbetslivet
I magisteruppsatsen Den nya bibliotekariens kompetens- en studie av bibliotekarier utbildade i Borås, Lund och Umeå (2000) presenterar Emelie Falk och Susanne Litbo-Lindström en enkätundersökning på temat: hur stämmer nyutbildade (med den nya utbildningen) bibliotekariers kompetens överens med arbetsmarknadens efterfrågan? De har även studerat bibliotekariernas syn på sin utbildning samt huruvida de anser sig kunna använda sina kunskaper förvärvade genom utbildningen i det dagliga arbetet.
Enligt författarna stämmer den nya bibliotekariens kompetens väl överens med arbetsmarknadens efterfrågan. Detta då nästan samtliga tillfrågade bibliotekarier har fått arbete efter avslutade studier. Majoriteten har fått arbete på folkbibliotek. Utifrån detta drar författarna slutsatsen att även om den nya utbildningen ger kompetens generell nog att användas även utanför bibliotekssfären har detta givit föga utslag i studenternas möte med
arbetsmarknaden. Vidare uppger flertalet av de tillfrågade att de har haft god användning av sin utbildning och kompetens i sina arbeten. Särskilt viktig har IT-kompetensen varit. Mindre viktig har det obligatoriska examensarbetet, uppsatsen, varit eftersom arbetsgivare främst visat intresse för personliga egenskaper vid rekrytering. De flesta tillfrågade säger sig ha saknat någon form av praktikperiod eller praktisk anknytning under utbildningen (i studien ingår inga bibliotekarier utbildade i Uppsala där praktik är obligatoriskt). Vidare diskuterar författarna utbildningens generella inriktning och ett eventuellt behov hos de nya bibliotekarierna att få inskolningstid under sin första tid i arbetslivet. En inskolningstid, anser de, kanske kunde överbrygga gapet mellan den generella och IT–inriktade kompetensen och kraven de nyutbildade möter under sin första tid i arbetslivet.39
I en artikel i DIK – Forum från 2003 hänvisar Bo Westas till en enkät som DIK - förbundet nyligen gjort. Enkäten fokuserar på nyutbildade bibliotekariers möte med arbetsmarknaden. Enligt Westas visar enkäten att flertalet nyutbildade tycker att arbetsuppgifterna de fått under sin första tid som bibliotekarie är kvalificerade samt motsvarar den kompetens de förvärvat genom utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap. Enkäten visar också att 90% får arbete inom ett halvår efter examen och då främst en kommunal tjänst. Att de flesta nyutexaminerade får sitt första arbete på ett kommunalt bibliotek är inget nytt och enligt enkäten har den trenden ytterligare förstärkts.40
I en intern enkät från SSB, genomförd och sammanställd av projektledare Agneta Ehnmark (vid SSB), har fjorton nyanställda bibliotekarier kommenterat sin arbetssituation och sin kompetens i relation sitt dagliga arbete. Enligt enkätsvaren anser majoriteten av bibliotekarierna att deras kompetens inte tas tillvara i arbetet vid SSB i någon större grad. Särskilt inte kunskaperna i informationssökning. Ett par av bibliotekarierna säger att det kan bero på att frågorna som ställs vid informationsdisken inte är särskilt avancerade. Någon antyder också att förväntningarna på deras kompetens nog inte är särskilt stora från deras chefs eller arbetskamraters sida. De flesta tillfrågade anser dock att utbildningen kommer till användning som ”en bra grund att stå på”. Ett par
39 Falk, Emilie & Litbo- Lindström, Susanne, 2000, Den nya bibliotekariens kompetens- en studie av bibliotekarier utbildade i Borås, Lund och Umeå, s. 50ff.
40 Almerud, 2003a, s.18.
personer tycker dock att utbildningen är för teoretisk och IT–inriktad samt att de lärt sig det viktigaste genom yrkeserfarenheter. 41
Ducander har undersökt vad nyutbildade studenter anser vara det viktigaste i den nya bibliotekarieutbildningens innehåll. Han drar slutsatsen att det viktigaste momentet anses vara Kunskapsorganisation (eller de delar av utbildningen som innehåller kunskaper om hur man organiserar kunskap och organisation).42 I detta moment ingår informationsteknologi samt praktiska kunskaper i datoranvändning, inklusive sökning i databaser och datorbaserade bibliotekskataloger. Hit hör även klassifikation, katalogisering och kunskaper om referenskällor.43 Studenterna anser också att förmågan att kunna ge service, eller ”informationsservice”, är viktig.44 Rörande bibliotekariens generella kompetens i förhållande till arbetslivet skriver Ducander att dagens nyutbildade bibliotekarier inte kan sättas i arbete från och med första dagen efter avslutad utbildning. Med sin generella kompetens har de behov av en upplärningsperiod vilket är viktigt att arbetsgivarna är medvetna om när de anställer bibliotekarier direkt från utbildningen.45
Hans Prins presenterar i en rapport från 1995, genomförd på uppdrag av IFLA (The International Federation of Library Associations and Institutions), resultatet av en enkätundersökning ställd till biblioteks- och informationsvetare från Afrika, Asien, Europa, Nordamerika och Sydamerika. Prins fokuserar på biblioteks- och informationsvetarnas egna föreställningar om yrket, främst vad de anser angående orsaker till bibliotekarieyrkets låga status. När det gäller utbildningen skriver han att det bland yrkesmedlemmar världen över finns ett missnöje. Han menar att utbildningen på många håll är föråldrad och illa anpassad till samhällsförändringar och nya användarbehov och därför finns det ett glapp mellan utbildning och arbetsliv. För att råda bot på glappet tror Prins att det behövs en ökad diskussion mellan yrkesverksamma och lärare om utbildningens innehåll.46
41 Rapporten är genomförd och sammanställd under december 2002- januari 2003. Genom kontakt med Ehnmark, projektledare vid SSB, har jag fått ta del av denna enkät. Den har även i viss mån använts som förstudie till uppsatsens undersökning. Ehnmark, Agneta, 2003, intern personalenkät, Stockholms stadsbibliotek.
42 Ducander, 1997, s. 112ff.
43 Ducander, 1997, s. 112ff.
44 Ducander, 1997, s. 75.
45 Ducander, 1997, s. 116.
46 Prins, Hans, 1995, The Image of the Library and Information Pofession. How we See Ourselves: an investigation, s. 60.
Utbildning för förändring?
Nils Ole Pors har inte undersökt studenternas egen bild av sin kompetens från den nya bibliotekarieutbildningen. Däremot diskuterar han kopplingen mellan den nya bibliotekarieutbildningen, studenternas kompetens och arbetslivet.
Hans fokus är biblioteks- och informationsvetarstudenter i norden. Till att börja med anser Pors att utbildningens generella inriktning är väl anpassad till det breda och föränderliga arbetsliv som väntar studenterna efter avslutad utbildning. Han betonar vikten av att utbildningen ger generell kompetens.
Detta då kompetensen ska vara tillämpbar inom både privat och offentlig sektor samt ge beredskap inför de ständiga och snabba förändringar som idag sker inom alla sektorer inom informationsområdet, även inom folkbiblioteks - sektorn.47
I ljuset av den informationsteknologiska utvecklingen, inte minst de ständigt förnyade användarbehoven, menar Pors att utbildningen har en viktig uppgift i att ge sina studenter beredskap inför förändringar. Enligt Pors bör studenterna även förberedas att själva vara drivande i processen. Han talar om utbildningens möjligheter att generera ”…students able to play a full part in the process and management of change”. För att åstadkomma sådan kompetens hos studenterna menar Pors att utbildningen bör förmedla både teoretiska, d.v.s.
forskningsanknutna, kunskaper och problemlösningsförmåga men samtidigt också vissa praktiska färdigheter. Det sistnämnda för att studenterna ska kunna tillämpa olika idéer och lösningar på olika problem i praktiken.48
Pors diskussion om bibliotekariestudenternas roll kan här relateras till vad Åsa Morberg och Göran Fransson skriver om den svenska grundskolelärar - utbildningen. De driver tesen att lärarutbildningens mål skiftat från system - bevarande till systemförändrande. Enligt dem utbildas dagens (2000-talets) lärarstudenter till en roll som ”förändringsagenter”, d.v.s. personer vars uppgift är att ändra på rådande förhållanden inom skolan. Lärarutbildningen har liksom bibliotekarieutbildningen fått en ökad koppling till forskning och Fransson och Morberg menar att en ökad vetenskaplig ambition tycks gå i linje med målet att utbilda förändringsagenter: ”Vetenskapen synes vara en garant för att ingenting blir vid det gamla eller vad det har varit”.49 Fransson och Morberg menar vidare att de studenter som går ut i arbetslivet efter att ha genomgått den nya teoretiserade utbildningen visserligen är akademiskt skolade och vet mycket
47 Pors, 1998, s. 180ff.
48 Pors, 1998, s. 184.
49 Fransson, Göran & Morberg, Åsa, 2001, ”Förändrade förutsättningar för lärararbetet”, s.153ff.
om läraryrket - de har lärt sig att tänka abstrakt kring yrket och ifrågasätta principer och rådande normer. Däremot kan de, under sin första tid som yrkesutövare, ibland få problem med att hantera hur man går tillväga i konkreta situationer. De kan därför vara i behov av induktion, d.v.s. någon form av inskolning under utbildningstiden och/eller under den första tiden i arbetslivet.50
Den nya bibliotekarieutbildningens utmaning
Enligt Selander har de som utformar de nya teoretiska yrkesutbildningarna en utmaning. Den består i att åstadkomma utbildningar som förenar de mer teoretiska delarna, forskningsanknytningen, med yrkenas krav på praktiska färdigheter och ”sammangjuta dem i en gemensam yrkeskompetens.”51
Vad betyder en sådan utmaning för den nya bibliotekarieutbildningen?
Enligt Pors betyder den att utbildningen dels bör vara förankrad i nyare forskning om information och informationsbegreppet, inklusive utvecklingen inom informationsteknologi, men utan att för den skull åsidosätta viktiga kunskaper kopplade till mer traditionella områden, t. ex. folkbibliotek.
Utbildningen bör därför inte lägga alltför stor tonvikt på något specialområde, varken på folkbibliotek eller informationsteknologi, utan vara inriktad på att förmedla bibliotekariens egentliga kärnkompetens: informationsorganisation (”information management”). Pors menar att denna generella kärna är bibliotekarieyrkets, eller informationsspecialistyrkets, egentliga specialitet.52
Även Olof Sundin diskuterar den nya bibliotekarieutbildningen och den kompetens den ger, eller bör ge, sina studenter. Han skriver att det som kännetecknar dagens professionella yrken, till exempel bibliotekarieyrket, är att de menar sig ha en relation mellan forskning, utbildning och praxisfält.
Mellan dessa delar bör hela tiden ett kunskapsutbyte fortgå.
Bibliotekarieutbildningens specifika roll i detta är bland annat att ge studenterna kunskap med gedigna rötter i både forskning och yrkespraktik.
Samma utmaning har inte andra typer av högre utbildningar: ”Yrkesorienterade forskningsfält kan sålunda sägas skilja sig från till exempel sociologi eller filosofi där forskning och utbildning kan pågå utan direkt kontakt med en yrkespraktik.”53
50 Fransson, Göran & Morberg, Åsa, 2001, De första ljuva åren - lärares första tid i yrket, passim.
51 Selander, 2003, s. 5f.
52 Pors, 1998, s. 180ff.
53 Sundin, Olof, 2001, Professionell kunskapsutveckling i yrkespraktiken, s.2ff.
Sundin är biblioteks- och informationsvetare och har främst studerat sjuksköterskor och deras möjligheter att i sitt dagliga arbete söka, och ta del av, sitt yrkesområdes fackinformation för att utvecklas i sin professionella roll.54 Han menar dock att detta är en minst lika viktig fråga för bibliotekarier. Som bibliotekarie har man uppgiften att måna om andra gruppers tillgång till, samt sökning och läsning av, facklitteratur men, som Sundin retoriskt frågar; hur står det till med vårt eget förhållande till den kollektiva kunskapsutvecklingen?
Vilka möjligheter har vi att ta del av vår egen facklitteratur i vår professionella vardag? Och när det gäller de nyutexaminerade studenterna inom biblioteks- och informationsvetenskap; hur mycket av deras kunskaper i att använda sig av viktiga yrkesredskap som databaser m.m., tar de med sig när de kommer ut i arbetslivet?
Sundin tror att bibliotekarien som yrkesgrupp för närvarande lider av ett glapp mellan de viktiga områdena forskning, utbildning och yrkespraktik. Han efterlyser ett ökat samarbete mellan dessa områden och menar att nog skulle ha stor betydelse för hur bibliotekariens yrkesidentitet utvecklas i framtiden.55
Pors diskuterar bibliotekariestudenterna och deras möte med arbetslivet efter avslutad utbildning. Han menar att risken med att utbildningen överbetonar teoretisk kunskap är att studenterna kan få problem med att anpassa sig till ”verkligheten”, d.v.s. arbetslivet, efter avslutad utbildning.
Samtidigt kan en överbetoning på praktisk kunskap generera studenter som får svårt att hantera situationer de inte stött på tidigare.56 Pors menar vidare att poängen med den generalistkompetens som den nya bibliotekarieutbildningen ger är att man ska kunna utnyttja kompetensen i många olika situationer och typer av arbetsplatser. Det gäller därför att utbildningarna förmedlar kunskap på ett sådant sätt att studenterna finner den anpassningsbar varhelst de väljer att arbeta inom området. För att understryka detta citerar Pors forskarkollegan John Feather:
Library and information science [graduates] are generalists in the sense that their skills are transferable and adaptable. They do, however have a unique specialism. That specialism lies in the management and provision of information and informationservices. The objective, therefore, is to design a curriculum in which the theory and practice of that
54 Sundin, Olof, 2003, Informationsstrategier och yrkessidentiteter - en studie av sjuksköterskors relation till fackinformation vid arbetsplatsen, passim.
55 Sundin, 2001, s.2ff.
56 Pors, 1998, s. 184.
specialism will be taught in such a way that the new entrant to the profession can apply them whatever context s/he chooses to work.57
57 Pors, 1998, s. 185.
Kompetens och lärande i arbetsvardagen
I det här kapitlet redovisas några teoretiska utgångspunkter när det gäller att studera ”individers kompetens och lärande i arbetsvardagen”. Följande viktiga begrepp kommer bl.a. att definieras: ett kontextuellt perspektiv, kompetens, formell kompetens, informellt lärande, positivt lärande, negativt lärande samt legitimerat perifert deltagande.
Ett kontextuellt perspektiv på kunskap
I uppsatsen studerar jag hur några personer med biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning upplever sin kunskap eller kompetens i relation till sin arbetsvardag som nyanställda bibliotekarier vid SSB. Uppsatsen är inte tänkt att mäta den faktiska användningen av intervjupersonernas kunskap eller kompetens. Inte heller kommer uppsatsen studera personerna och deras kunskaper i sig, d.v.s. som oberoende av den miljö eller situation i vilken de befinner sig.
Utgångspunkten här är ett kontextuellt perspektiv på mänskliga handlingar såsom lärande och kunskapsanvändning. Enligt pedagogen Per –Erik Ellström innebär det en betoning på kunskapens kontextbundenhet. Utifrån detta perspektiv studeras människors lärande och kunskapsanvändning i relation till det specifika sammanhang i vilket det sker (t. ex socialt, kulturellt eller historiskt sammanhang) och individens relation till sin omgivning hamnar därmed i fokus. Kunskap ses som inbäddad i sociala och kulturella nätverk av olika innebörder, relationer och verksamheter vilket gör att lärande inte enbart innebär att lägga vissa påståenden på minnet utan också att individen också måste förhålla sig till de tänkesätt, den kultur och de handlingsmönster som utmärker den situation i vilken lärandet sker. I kontrast till det kontextuella perspektivet står det kognitiva perspektivet utifrån vilket kunskap i första hand är en fråga om intellektuella processer inom individen. Ur ett kognitivt perspektiv studeras kunskap främst kvantitativt (man vill mäta kunskap) och i termer av inkodning och tolkning av information, bearbetnings- och beslutsprocesser samt lagring av information i minnet. Det kognitiva
perspektivet rymmer idén om kunskapsöverföring vilken omfattar synen på kunskap som något som kan lagras inom individen, i minnet, och sedan, genom individens förflyttning, relativt oproblematiskt ”överföras” från ett sammanhang till ett annat, t.ex. från en utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap till stadsbiblioteket. Idén om kunskapsöverföring har kritiserats utifrån ett kontextuellt perspektiv för tendensen att åsidosätta det faktum att varje förflyttning av individer, och deras kunskap, också involverar en mer eller mindre problematisk förflyttning från en socialt och kulturellt bestämd miljö till en annan.58
Roger Säljö, en sociokulturellt59 inriktad pedagog som betonar kunskapens kontextbundenhet, pekar på en viktig skillnad mellan utbildningens kontext och arbetslivets kontext: verksamheternas mål. Målet med att utbilda sig kan sägas vara att nå kunskap och målet med arbete; att medverka i produktionen av vissa varor eller tjänster. Olika mål innebär olika logik och handlingsmönster och därmed blir frågan om kunskapsöverföring, eller
”transfer”, mellan utbildning och arbetsliv komplicerad.60
Kompetens
I uppsatsen utgår jag ifrån Ellströms begrepp ”kompetens” när jag relaterar till mina intervjupersoners kunskaper eller förmågor. Enligt Ellström är det nämligen just ”kompetens” man talar om när man studerar hur personer använder sig av vissa kunskaper eller förmågor i arbetslivet. Han menar till att börja med att en individ aldrig är kompetent i sig själv utan alltid i relation till en viss uppgift. Han definierar kompetens som:
…en individs potentiella handlingsförmåga i relation till en viss uppgift, situation eller kontext. Närmare bestämt förmågan att framgångsrikt (enligt egna eller andras kriterier) utföra ett arbete, inklusive förmågan att definiera utnyttja och, om möjligt, utvidga det tolknings- handlings och värderingsutrymme som arbetet erbjuder.61
58 Ellström, Per- Erik, 1996, Arbete och lärande – förutsättningar och hinder för lärande i dagligt arbete, s. 16f.
59 Det sociokulturella perspektivet är ett brett samhällsvetenskapligt perspektiv med rötter i den ryske psykologen och pedagogen Vygotskys författarskap. Ett par av perspektivets företrädare, Wertsch, del Rio och Alvarez , definierar dess mål på följande vis: ”The goal of a sociocultural approach is to explicate the relationship between human action, on the one hand, and the cultural, institutional, and historical situations in which it occurs, on the other.”, Sundin, 2003, s. 37.
60 Säljö, Roger, 2000, Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv, s. 138.
61 Ellström, Per- Erik, 1992, Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet – problem, begrepp och teoretiska perspektiv, s. 21.
I arbetslivets kontext ingår verksamhetens mål, organisation, arbetsuppgifter samt dess användning av teknik och annan utrustning m.m. I relation till detta kan individen uppleva större eller mindre möjligheter när det gäller att själv definiera och tolka arbetsuppgifterna och välja hur uppgifterna ska lösas med avseende på metoder, tillgänglig tid, ordningsföljd m.m. samt värdera arbetets resultat.62 Den förmåga som individen besitter kan definieras i termer av:
Psykomotoriska faktorer, dvs. olika typer av perceptuella och manuella färdigheter (t.ex.
fingerfärdighet, ”handlag”);
Kognitiva faktorer, dvs. olika typer av kunskaper och intellektuella färdigheter (t. ex.
förmåga att lösa problem och fatta beslut);
Affektiva faktorer, dvs. viljemässiga (motivationella) och känslomässiga (emotionella) handlingsförutsättningar (t.ex. engagemang, värderingar);
Personlighetsfaktorer, dvs. handlingsförutsättningar relaterade till personlighetsdrag (t.ex.
självförtroende; självuppfattning); och
Sociala faktorer, dvs. olika sociala färdigheter (t. ex. samarbets- ledarskaps- och kommunikationsförmåga). 63
Begreppet kompetens kan alltså rymma många olika förmågor som en individ potentiellt har möjlighet att använda sig av i sitt arbete.
Formell kompetens
Formell kompetens är enligt Ellström sådan kompetens ”…som förvärvats genom formell utbildning och som kan dokumenteras med betyg, intyg, diplom eller dylikt.”64 Ellström skriver att det är svårt att tillämpa formell kompetens i arbetslivet: ”Teoretisk utbildning har visat sig vara utomordentligt svår att överföra och tillämpa som bas för praktiskt handlande i vardagslivet”.65 Han menar att svårigheten ligger i att den formella kompetensen förvärvas genom ett teoribaserat lärande, d.v.s. utifrån verbala eller skriftliga beskrivningar eller instruktioner, och därför ligger långt ifrån de vardagliga situationer som arbetslivet präglas av. 66
62 Ellström, 1992, s. 21ff.
63 Ellström, 1992, s. 21.
64 Ellström, 1992, s. 39.
65 Ellström, 1996, s. 19.
66 Ellström, 1996, s. 19.
Informellt lärande i arbetslivet
Enligt Ellström förändras individens kompetens fortlöpande genom en process av informellt lärande, d.v.s. genom individens vardagliga samspel med sin omgivning, t. ex. i det dagliga arbetet. Den största delen av det informella lärandet sker spontant eller omedvetet, som en sidoeffekt av andra aktiviteter.
Dock kan informellt lärande även ske i en för individen medveten och planerad form, till exempel genom självstyrt lärande, deltagande i nätverk eller mentorskap.67 Lärandet i det dagliga arbetet kan innebära ett positivt lärande eller ett negativt lärande. Ett positivt lärande blir vanligen resultatet då individens arbetsuppgifter m.m. möjliggör att han/hon kan utnyttja en stor del av sin faktiska kompetens, d.v.s. de förmågor individen faktiskt besitter och potentiellt kan använda sig av i ett visst arbete, samt även fördjupa eller utvidga sina förmågor. Ett negativt lärande innebär tvärtom att kompetensen minskas eller avvecklas. En sådan utveckling kan ske då arbetet är mindre utvecklande för individen, till exempel genom stora delar enkla eller monotona arbetsuppgifter som kräver ett minimum av individens faktiska kompetens. I de fall då individen har formell kompetens i grunden kan ett negativt lärande innebära en avveckling även av denna kompetens.68
Ellström skiljer vidare på anpassningsinriktat och utvecklingsinriktat lärande. Ett utvecklingsinriktat lärande präglas av att individen förväntas ha ett ifrågasättande och prövande hållning till verksamheten (och dess sociala, materiella, organisatoriska, kulturella och strukturella förutsättningar) medan ett anpassningsinriktat lärande präglas av förväntningar på individens anpassning till rådande förhållanden. Utvecklingsinriktat lärande befrämjas av att anställda får information om verksamheten. Ju mer den anställda vet om verksamheten i sin helhet desto större blir möjligheterna till utveckling, både av den anställdas egen kompetens och, i förlängningen, av hela verksamheten.69
Legitimerat perifert deltagande
De personer som ingår i min undersökning är relativt nyanställda och befinner sig därmed i en särskild position på sin arbetsplats. För att komplettera Ellströms kompetensbegrepp, och fördjupa mig i vad positionen som nyanställd kan innebära för informanternas bild av sin kompetens, har jag utgått ifrån pedagogerna Jean Lave och Etienne Wenger: s teori rörande vad
67 Ellström, 1996, s. 11.
68 Ellström, 1992, s. 38ff.
69 Ellström, 1992, s. 68ff.
som präglar arbetsvardagen för nyanställda personer på en arbetsplats. Lave &
Wenger: s teori brukar benämnas situerad lärteori och har sina rötter i det sociokulturella perspektivet.70
Enligt Lave och Wenger blir man som nyanställd deltagare i en arbetsgemenskap (”community of practice”) men i och med att man är ny deltar man till en början genom legitimerat perifert deltagande (”legitimate peripheral participation”). Med ”legitimerat” menas att man har rätt att delta i arbetsgemenskapen. Med ”perifert deltagande” menas att man som nyanställd har en relativt oklar bild av, eller förståelse för, verksamheten eftersom man just trätt in i den från en position utifrån.71 Genom sitt deltagande i det dagliga arbetet rör sig individen, från sin position som perifer deltagare, in mot gemenskapens kärna och blir i processen allt mer involverad i verksamheten.72 Lave och Wenger menar att denna process drivs av ett lärande genom aktivt deltagande i arbetsgemenskapen. Lärandet inskränker sig inte enbart till praktiska kunskaper, insikter eller förmågor utan det omfattar också att utveckla en yrkesidentitet, d.v.s. ett personligt förhållande till arbetet, verksamheten och medarbetarna.73 Den perifera deltagarens möjligheter till lärande och utveckling är beroende av relationen till de mer erfarna kollegorna, inte minst dessas inställning till den nyanställda i fråga. Givetvis är den nyanställdas egen inställning också en del av processen. Den underliggande faktorn här är dock organisationen. Det är organisationen som utgör ramarna genom att definiera arbetsfördelningen, vem som förväntas samarbeta med vem, vilka uppgifter den nyanställda förväntas vara delaktiga i samt vilken information om verksamheten de får ta del av m.m.74
Genom perifert deltagande är man på väg att bli en del av den kultur som finns etablerad bland erfarna medlemmar i arbetsgemenskapen. Enligt Lave &
Wenger omfattar kulturen ett visst sätt att se på och driva en verksamhet; ett visst sätt att tala, samarbeta och förhålla sig till världen utanför verksamheten o.s.v.75 De tar dock avstånd från en syn på lärande som internalisering, det vill säga att den perifera deltagaren automatiskt och oproblematiskt absorberar
70 Sundin, 2003, s. 37.
71 Lave, Jean & Wenger, Etienne, 1991, Situated learning - legitimate peripheral participation, s. 34ff.
72 Lave & Wenger, 1991, s. 49 ff.
73 Lave & Wenger, 1991, s. 52f.
74 Lave & Wenger, 1991, s. 91ff.
75 Lave & Wenger, 1991, s. 94f.
rådande värderingar.76 Istället betonar de att alla medlemmar i en arbetsgemenskap, såväl nyanställda som de som arbetat där under lång tid, deltar i en gemensam lärandeprocess i vilken både personer och verksamheter ständigt förändras över tid. Ingen blir någonsin fullärd.77
Angående verksamheters förändring och utveckling skriver Lave och Wenger att det finns ett generationsdilemma inbyggt i varje arbetsgemenskap.
Den perifera deltagaren kan sägas tillhöra en ny generation och har alltid ett, mer eller mindre, annorlunda perspektiv på arbetet och verksamheten jämfört med de medarbetare som varit anställda under lång tid. Den nya generationen kommer dessutom att "ersätta" (ibland bokstavligt) den äldre generationen i framtiden. Därmed finns alltid en viss konflikt mellan perifera deltagare och mer erfarna deltagare i vilken frågor om verksamhetens framtida utveckling är den springande punkten. Författarna menar att sådana konflikter kan vara mer eller mindre uttalade och synliga men det innebär alltid ett särskilt dilemma för den perifera deltagaren. Detta då han/hon äger ett nytt perspektiv samtidigt som han/hon, genom sin medverkan i det dagliga arbetet, är på väg att bli en del av den etablerade gemenskapen. Enligt Lave och Wenger varierar det från fall till fall huruvida perifera deltagares perspektiv för med sig några verkliga, eller synbara, förändringar av verksamheten eller inte.78
76 Lave & Wenger, 1991, s. 55.
77 Lave & Wenger, 1991, s. 55f.
78 Lave & Wenger, 1991, s. 114ff.
Undersökning: informanterna och SSB
I detta kapitel redogörs för undersökningens empiriska resultat. Under rubriken Bakgrund beskrivs informanternas bakgrund samt SSB: s verksamhet. Därefter presenteras informanternas bild av Utbildningen i ett efterhandsperspektiv och av Anställningstillfället. Till sist följer en presentation av hur informanterna upplever Arbetsvardagen. Här redovisas informanternas bild av sin kompetens i relation till arbetet vid stadsbiblioteket ur följande vinklar: strukturell kontext, kulturell kontext, social kontext samt arbetsuppgifternas kontext.
Bakgrund
Informanternas bakgrund
De sex informanterna i undersökningen har utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap och arbetar sedan ett till tre år som bibliotekarier vid olika avdelningar inom SSB. Samtliga informanter arbetar heltid. Tre är tillsvidareanställda och tre vikarier. Fem informanter är mellan 27 och 30 år gamla och en är drygt 40 år. Fem är kvinnor och en är man. Informanterna har läst biblioteks- och informationsvetenskap antingen i Borås, Uppsala eller Umeå. Tre har läst i Borås, två i Uppsala och en i Umeå. Informanterna avslutade sina studier mellan åren 1998 och 2003, hälften innan och hälften efter år 2000. Fyra av informanterna har magisterexamen i ämnet medan två av dem ännu inte skrivit klart sina uppsatser men för övrigt fullgjort sin utbildning.
Övriga akademiska studier
Fem av de sex informanterna har studerat humaniora och samhällsvetenskap innan de påbörjade studierna i biblioteks- och informationsvetenskap. Två informanter har dessutom studerat ekonomi respektive naturvetenskap. Två av
