This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Här rusar folk bara på
- Bo i Sverige? Nej, här är det för outvecklat socialt sett.
I tre veckor reste sex personer från primärvården i norra Moçambique runt i Västernorrland för att samla intryck, lära nytt, träffa kollegor och diskutera gemensamma problem.
Landstingets organisation och roll, praktik på vårdcentral, studiebesök på Sundsvalls sjukhus, Medicinhistoriska muséet i Uppsala, Noaks Ark och RFSU stod på programmet. Besöken gav upphov till utbyte av många tankar och frågor.
- Vad har ni, som ju är en högre utbildningsinstitution inom folkhälsoområdet, för strategi för att bekämpa de stressrelaterade sjukdomar som vi ser är så vanliga här i ert samhälle?
Det är Eduardo, sjukvårdsdirektör i Monapo-distriktet, som frågar. Vi är på temadag
"Folkhälsa då och nu, Sverige-Moçambique", anordnad tillsammans med Mitthögskolan i Sundsvall.
- Hur lyckades ni utrota malarian i ert land? Vi ser ju att ni har så mycket sjöar så det måste ha varit svårt?
- Har vi haft malaria? svarar den medelålders svenske chefsläkaren.
Hur nyss var inte Sverige ett fattigt land med delvis likartade problem som Moçambique idag.
Vi glömmer så fort och hur många av oss har, såsom denna grupp, begrundat historien på Härnösands kolerakyrkogård? Hur kom det sej att de stora infektionssjukdomarna hos oss nu är i stort sett utrotade? Vad hade sjukvården och politikerna för strategi? Kan man dra några lärdomar som är användbara på landsbygden i Monapo idag?
- En sak vi direkt kan ta med oss tillbaka är detta med den goda hygienen som vi ser överallt inom sjukvården här. Den kostar ingenting för oss att förbättra därhemma.
Många kommentarer hördes under resans gång om renlighet, ordning och hygien. Detta kopplades också till den respekt de tyckte sig se att vi visar för allas olika arbetsuppgifter.
Både inom sjukvården och till exempel på ett vanligt matställe eller på en buss.
- Ni måste ju erbjuda en god sjukvårdskvalitet för att kunna få svenska folket att acceptera de otroligt höga skatterna.
Vi går igenom det politiska demokratiska bygget och förklarar val, decentralisering, olika beslutsnivåer, förtroende och ansvar. Främst förstås inom landstingssektorn men även lite i stort. Mitt under besöket mördades vår utrikesminister och Nej-sidan vann folkomröstningen.
Det blev illustrationer av vår demokratis sårbarhet men också styrka.
- Er befolkningspyramid i Sverige kommer att tippa.
Sveriges allt äldre befolkning med få barn som föds av "gamla" förstföderskor är några fakta som bekymrar. Barn som växer upp med förlossningsskador och andra medfödda handikapp ses inte i Moçambique därför att där överlever inte dessa barn.
-Vad har ni på RFSU tänkt göra åt detta samhällsproblem inom reproduktiv hälsa?
- Pappor som deltar i "kängurumetoden" och dessutom är med på förlossningen!
Mycket förvånande företeelser som gästerna inte föreställt sej att möta. Många heta debatter och intresserade samtal på temat kvinna-man förs i fikarum och runt middagsbord. Mycket möts av skepticism men också: "Nu ska vi hem och skicka ut männen i köket!".
- Ungdomarna, vi jobbar med att informera dom. Men även om dom känner till hiv och har kondom i fickan så det inte säkert att dom verkligen skyddar sej.
Det är ju en situation som också väl känns igen i Sverige.
- Jag får lust att ta i ungdomen och skaka om riktigt, dom har alla möjligheter och kommer ändå tillbaka om och om igen med en sexuellt överförd sjukdom, säjer barnmorskan på en ungdomsmottagning vi besöker. Alla känner igen situationen som är så lik både där och här.
Ändå är det ungdomarna vi måste satsa på, det är alla överens om.
Det märks att gruppen, som består av folk i 30-årsåldern, är förvånade och imponerade över att möta så många svenskar som engagerat sej i Moçambiques sak under i stort sett hela deras livstid. Det ger tyngd åt orden. Att sedan möta en lokalgrupp i Näsåker och se hur det
konkreta insamlingsarbetet för Moçambique går till gav gästerna en tydlig bild av att pengarna till projektet inte kommer flygande av sej själva.
- Vad tycker ni om Sverige? hör jag angolanen som vi möter på Arlanda fråga gruppen. Jo, det är ett bra land. Dom har verkligen tagit emot oss bra.
- Men att bo här? Nej det är alldeles för stressigt och outvecklat socialt sett. Folk umgås ju inte på gatorna. Bara rusar var och en till sitt med ett öga i tidningen och det andra på klockan.
Som hästar med skygglappar på.
Gästerna är glada och nöjda med besöket och nöjda med att åka hem när vi vinkar av dem.
Fler trådar går mellan Sverige och Moçambique och denna gång knöts också några som gick från andra hållet.
Karin Akselsson
