Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Bojkott då - Handel nu
I många år under apartheidtiden bojkottades rasistregimen i Sydafrika. Redan 1962, när han mottog Nobels fredspris, uppmanade ANC:s dåvarande president Albert Luthuli omvärlden att isolera landet som hade rasåtskillnad inskriven i grundlagen.
I dag måste vi göra tvärtom och se till att allt fler sydafrikanska varor hamnar på svenska butikshyllor.
Den första svenska bojkotten av sydafrikanska varor startade 1963 och resulterade i att nästan alla sydafrikanska produkter försvann från butikshyllorna. Men bojkotten upphörde i stort sett helt under slutet av 60-talet. 1976 beslöt Afrikagrupperna att försöka dra igång den igen. Det viktiga, menade vi, var inte den ekonomiska effekt som bojkotten kunde ha i Sydafrika, utan den var ett sätt för oss att ta ställning och visa var vi stod, att visa solidaritet. Det var viktigt att vi hade ANC:s stöd för att ta det politiska ansvaret för de problem som bojkotten förde med sig i Sydafrika.
För att få igång bojkotten insåg vi att det behövdes en bred nationell uppslutning. Därför togs initiativ till bildandet av ISAK, Isolera Sydafrika Kommittén, som kom att driva kampanjen vidare.
En del av er minns de små röda klisterlappar med texten "Köp inte sydafrikanska varor" som vi, till många handlares förtret, satte på de sydafrikanska varor vi hittade. Det handlade i första hand om färsk frukt, konserver och marmelader. De sydafrikanska vinerna lyckades vi än en gång få bort från hyllorna på Systemet. Den enda namibiska vara som fanns att bojkotta var persianpälsar av märket swakara.
Ett av våra argument för bojkotten var de dåliga arbetsförhållandena på farmerna. Det förekom till och med att fångar utnyttjades som gratis arbetskraft i jordbruket.
Konsumentbojkotten blev total 1987 när vi lyckats få igenom en lagstiftning som till slut förbjöd handel med Sydafrika.
Även andra länder bojkottade apartheidregimens varor, kultur och idrott och effekterna blev stora allteftersom den sydafrikanska ekonomin under åttiotalet påverkades allt mer negativt.
Regimen tvingades att kraftigt subventionera fruktodlingen för att den skulle överleva. Även exporten till de marknader som fortfarande var öppna subventionerades.
Handel nödvändig
Allt sådant stöd försvann när demokrati infördes 1994. Men den sydafrikanska fruktindustrin har inte lyckats återta sina gamla marknader. Många odlingar har lagts ner med ökad
arbetslöshet som följd. I Östra Kap slogs mycket av ananasodlingen ut redan på 80-talet och den har inte hämtat sig än. Den enda sektor som ökat sin export är vinindustrin som idag går bra i Sydafrika.
Idag har Sydafrika en mycket avancerad arbetslagstiftning inklusive minimilöner för lantarbetare. Det är dock lite si och så med tillämpning och övervakning. Nu, tio år efter att bojkotterna definitivt upphörde, vill Afrikagrupperna och Världsbutikerna uppmärksamma vikten av handel med Sydafrika. Det är dags att vända på kampanjen och ge fler
sydafrikanska producenter möjlighet att sälja sina varor på den svenska marknaden.
Arbetslösheten i Sydafrika är över 30 procent och man behöver alla arbetstillfällen man kan få, speciellt inom den arbetskraftsintensiva jordbrukssektorn.
Vi vill dock vara säkra på att varorna är producerade och inköpta under goda förhållanden och därför rör kampanjen i första hand Rättvis Handels varor. Tillsammans med Rättvis Handel Import har Afrikagrupperna arbetat för att få in fler varor i Världsbutikerna. Flera producenter i Sydafrika har blivit godkända för att leverera med rättvisemärkning. Det handlar om färsk frukt, juicer och Rooibos-te.
Nu kan ni vara med och trycka på era lokala handlare för att dessa varor ska komma in på butikshyllorna. Det gäller att övertyga importörerna om att det finns en efterfrågan.
Bertil Högberg
