ta rka

Eksta rka

SVERIGES KYRKOR

GOTLAND MATS BERGMAN

FÖLJANDE KYRKOR PÅ GOTLAND HAR UTKOMMIT I SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM:

Akebäck, band I: 5, volym 35 Ala, band IV: 4, volym 84 Alskog, band V: 2, volym 118 Alva, band VI: 4, volym 137 Anga, band IV: 4, volym 84 Ardre, band IV: 5, volym 97 Atlingbo, band III, volym 54 Bara, band IV: 1, volym 61 Barlingbo, band I: 4, volym 33 Björke, band I: 5, volym 35 Boge, band Il, volym 42 Bro, band I: 3, volym 31 Bunge, band Il, volym 42 Burs, band VI: 1, volym 115

Buttle, band IV: 3, volym 68; tillägg i band IV: 6, volym 101

Bä!, band Il, volym 42 Dalhem, band IV: 2, volym 66 Eke, band VI: 6, volym 156 Ekeby, band I: 4, volym 33 Eksta, volym 178

Elinghem, band II, volym 42 Endre, band I: 4, volym 33 Eskelhem, band III, volym 54 Etelhem, band V: 1, volym 105

Fleringe, band Il, volym 42 Fole, band I: 3, volym 31 Follingbo, band I: 5, volym 35 Fröjel, band III, volym 54 Fårö, band II, volym 42

Gammelgarn, band IV: 5, volym 97 Gann, band II, volym 42

Ganthem, band IV: 2, volym 66 Garde, band V: 3, volym 145 Gnisvärds kap, band III, volym 54 Gothem, band IV: 1, volym 61: tillägg

i band IV: 6, volym 101

Gotska Sandöns kap, band II, volym 42 Guldrupe, band IV: 3, volym 68

Gunfiauns kap, band IV: 5, volym 97 Halls kap, band Il, volym 42 Halla, band IV: 2, volym 66 Hangvar, band Il, volym 42 Hejde, band III, volym 54 Hejdeby, band I: 4, volym 33 Hejnum, band Il, volym 42

Helgomannens kap, band Il, volym 42 Hellvi, band Il, volym 42

Hemse, band VI: 3, volym 131 Hogrän, band 111, volym 54 Hörsne, band IV: 1, volym 61

Fortsättning på omslagets tredje sida

Ekstakyrka

Ekstakyrka

HABLINGE TING, GOTLAND Av MATS BERGMAN

VOLYM 178 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSV AL

UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN

Almqvist & Wiksell International Stockholm 1978

REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, STEN KARLING 'ERIK B LUNDBERG, R AXEL UNNERBÄCK

UTGIVET MED ANSLAG FRÅN

STATENS HUMANISTISK-SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FORSKNINGSRÅD

/

FOTO RA YMOND HEJDSTRÖM (där ej annat angives)

Beskrivningen av Eksta kyrka är avslutad i april 1978. Excerperingen är utförd

av fil kand Olof Levin. Översättningen till engelska av bildtexter och samman­

fattningar har utförts av Albert Read. Bildmateria/, anteckningar och excerpter förvaras i ATA.

Omslagsbilden återger Eksta kyrka från sydöst.

Foto R Hejdström 1978.

På omstående sida Eksta pastorats sigill 1828.

ALMQVIST & WIKSELL TRYCKERI AB, UPPSALA 1978 ISBN-91-7402-051-X

Förord

Med föreliggande volym, författad av fil kand Mats Bergman, påbörjas publiceringen av kyrkorna i Hablinge ting, Hoburgs setting.

Under författarens fältarbete har församlingens prästerskap, kyrkvärdar och klockare med intresse tagit del i och på många sätt underlättat undersökningarna. Främst bör här­

vid nämnas prosten em Erik W Amer och f klockaren John Lickander. Värdefull hjälp har också lämnats av andra personer och institutioner. Vid Gotlands fornsal har lands­

antikvarie Erland Lagerlöf bistått författaren med råd och anvisningar och även utarbetat den i beskrivningen ingående förteckningen över glasmålningar. Fotograf Raymond Hejd­

ström har bidragit med en omfattande fotografering av kyrkobyggnaden och dess inven­

tarier. Ett särskilt tack riktas också till personalen vid Visby landsarkiv och handskrifts­

avdelningarna vid Kungliga biblioteket och Uppsala universitetsbibliotek samt till tjänste­

män vid Statens historiska museum och Nordiska museet för värdefull hjälp vid beskriv­

ningens utarbetande.

Uppmätningen av kyrkobyggnaden utfördes i huvudsak redan 1947 av arkitekt A Örn vars ritningar nu kompletterats och renritats av arkitekt Gunnar Wiren.

Till Eksta församling och kyrkoråd, som frikostigt bidragit med anslag för publiceringen, uttalas ett varmt tack.

Stockholm i december 1978.

Aron Andersson Evald Gustafsson Sten Karling

Innehåll

EKSTA KYRKA

Inledning

Kyrkogården 10

Kyrkobyggnaden

Kyrkans byggnadshistoria 36

Kalkmålningar

Glas målningar 43

Inredning och inventarier 47

NOTER

73

KALLOR OCH LITTERATUR

75

FÖRKORTNINGAR

76

SU MMARY

77

EKSTA KYRKA

Gotland, Gotlands län, Hablinge ting, Visby stift, Medeltredingens kontrakt, annex till Klinte

Inledning

Eksta socken är belägen vid Gotlands sydvästra kust.

Socknen, som har en areal av 4 620 hektar, gränsar i norr till Fröjel, i öster till Levide och i söder till Sproge.

Den är en av Gotlands större socknar med ursprungli­

gen 24 gårdar, varav flera stora, och ligger i en utpräg­

lad jordbruks-och skogsbygd, där även fisket genom närheten till havet bidragit till försörjningen. Socknen har 1978 312 innevånare. Utmed kusten ligger de båda gamla fiskelägena Djaupvik och Kronvall. Till socknen hör också de båda öarna Stora och Lilla Karlsö. Dessa öar, som i äldre tid utnyttjades mest som betesplatser för fåren, är numera naturreservat och populära tu­

ristmål. Stora Karlsö, som sedan 1880 till största delen ägs av Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB, är Östersjöns främsta fågel berg med talrika häckningar av bl a sillgrissla och tordmule, och då fårbetningen 1887 upphört är även växtligheten på ön mycket rik. På Lilla Karlsö, som sedan 1954 ägs av Svenska naturskydds­

föreningen , försöker man fortfarande hävda det urgam­

la gotländska beteslandskapet genom att där bereda en fristad åt en stam av den ålderdomliga gotländska får­

rasen, vilken tidigare varit utrotningshotad. Även här finns betydande fågelberg. På båda öarna finns kristna begravningsplatser, troligen medeltida. På Stora Karlsö finns dessutom två stenbrott, av vilka åtminstone det ena tycks ha varit i bruk under medeltiden. Här finns bl a på plats utkilad byggnadssten och stenblock med hål för flata träkilar. Den sten som brutits här är företrädesvis den sk Karlsömarmorn, en rödaktig kalksten som fått sin färg av talrika fossiler av krino­

ideer eller sjöliljor. Denna sten återfinns i ett flertal kyrkor på Gotland, företrädesvis i portaler, kapitäl och andra skulpturala detaljer samt även dopfuntar.

Då en ny museibyggnad uppfördes på Stora Karlsö 1966 inrättades där också en samlingssal, som kan an­

vändas för kyrkliga ändamål.

En markant bygdeförskjutning sker österut i Eksta under den förhistoriska tidens sista århundraden. Kyr­

kan är placerad i denna nya odlingsbygd, vår tids åker­

bruksområde. Fler sena förhistoriska lämningar vore här att vänta. De koncentrerar sig visserligen hit men endast som enstaka eller i mindre grupper. De torde ha varit betydligt fler före ängsmarkernas uppodling. En antydan härom ger de två vikingatida skattfynd, som gjorts i åker öster om kyrkan utan anknytning till fasta fornlämningar. Det ena är funnet ca 500 m öster om kyrkan och det andra ca I 200 m åt sydöst, vid Stora Mellings.'

Socknens namn syftar på en plats , där ek växer. Det skrevs på 1200-talet »Aista», på 1300-talet »Eyxsta»

och på 1400-talet » Eeste» eller » Este». Beträffande uttalet meddelar P A Säve följande: »Aikste säges all­

mänt, aldrig Aista eller Eista af nutidens bönder. »² Vid den senaste pastoratsregleringen fördes försam­

lingen till Kl inte pastorat, vilket numera omfattar även Fröjel och Sproge. Från medeltiden och fram till 1920-talet bildade Eksta och Sproge gemensamt pasto­

rat med Sproge som annex. Därefter ingick även Levi­

de och Gerum i pastoratet fram till 1962. 1942-62 var Sproge överfört till Hablingbo pastorat.

Enligt P A Säve fanns före 1863 vid Ejvide gård ett medeltida stenhus med en rikt skulpterad portal;

»prydt å sidorna af 3 ell/er/ 4 runda pelare af 4 tums tvärmätt, och var denna vackra port å hvardera sidan omgifven af - - - J. Maria - - - och - - - Pau­

lus - - - , hvilka sednare äro insatta öfver dörren

Fig I. Kristi korsfästelse, detalj av altaruppsatsen från 1675 (fig 59). På predellan en framställning av Nattvarden. Foto 1977.

The Crucifixion and ( on the predella) The Last Supper. De ta ils from a reredos dating-from 1675.

10 EKSTA KYRKA

af egare/ns/ nya alldagliga stenhus, der framför det prydliga Dörrfältet ligger nedervräkt bl/and/ trapp-ste­

narne». 3

Av gammalt fanns följande gårdar i socknen: Kvie, Dinisse, Burge, Sandholme, Ejvide, Tomsarve, Käb­

be, Källings, Bjärges, Hägur, Jakes, Hejstäde, Bäne, Bopparve, Lerdarve, Sigers, Grymlings, Uggårds, Finnsarve, Lillegårds, Stjärnarve, Stora Mellings, Lilla Mellings och Rondarve.

Prästgården

Prästgården är belägen omedelbart söder om kyrkan (fig 7). Manbyggnaden, vars norra gavel ligger ungefär i linje med kyrkans västtorn, är uppförd av kalksten i två våningar och numera spritputsad. Sitt nuvarande utse­

ende fick prästgården vid en omfattande ombyggnad 1883, men innehåller i sina yttermurar rester av en betydligt äldre byggnad, möjligen medeltida. Vid om­

läggning av yttertrappan 1957 iakttogs nämligen skrå­

kantade sockelstenar av samma typ som på kyrkans äldre delar, något under nuvarande marknivå.⁴ Dess­

utom är den norra yttermuren i källaren påfallande tjock, ca 3 m. Gunnar Svahnström har förmodat att denna mur skulle kunna sättas i samband med en even­

tuell kasta!. Innan murundersökningar gjorts måste dock frågan om prästgårdens medeltida ursprung läm­

nas öppen.

I ett visitationsprotokoll från 1688 omtalas, att präst­

gården, som till större delen varit förfallen, nu börjat repareras. Under 1700-talets första decennier härjades prästgården av eld, varvid kyrkans äldre handlingar förstördes. Enligt Jöran Wallin⁵ skulle denna eldsvåda ha ägt rum 1714, »då kyrkian stod i stor fara». 1830 års inventarium uppger att eldsvådan ägt rum under kyr­

koherde Pehr Lyths⁶ tid, och att inga handlingar äldre än 1724 bevarats.

Prästgården torde ha återuppbyggts ganska snart ef­

ter branden. Redan vid visitationen 1767 klagar nämli-

Kyrkogården

Kyrkogården omges av en kallmur av kalksten, vilken endast i väster torde överensstämma med kyrkogår­

dens ursprungliga sträckning (fig 3). Murens högsta höjd är ca 160 cm i öster och lägsta höjd ca 80 cm i nordväst.

Kyrkogården har numera fyra ingångar, en i väster mitt för tornet (fig 8), två i söder och en mindre i norr.

gen pastor på husets bristfälliga tillstånd, vilket är sä pass allvarligt att han inte anser sig kunna ta emot gäster. Sockenmännen var emellertid ovilliga att åtgär­

da saken, och ännu ett år senare hade ingen förbättring skett. Reparationsarbeten torde dock ha genomförts under slutet av 1700-talet. Nästa större reparation ägde enligt sockenstämmoprotokoll rum 1835-36. Prästgår­

dens utseende vid mitten av 1800-talet framgår av en teckning av P A Säve (fig 6). Ar 1880 beslöt kyrko­

stämman att den gamla och vid denna tidpunkt tydligen mycket förfallna prästgården skulle rivas och en ny uppföras. Byggmästare C Kihlberg i Ronehamn upp­

gjorde ritningar och arbetena skulle påbörjas 1882.

Man ändrade sig emellertid och beslöt bygga om det gamla huset efter förslag av en byggmästare Pettersson i Visby. Denna ombyggnad genomfördes, som tidigare nämnts, 1883. Ingreppen blev betydande. Endast yt­

termurarna behölls av det gamla huset, och hela rums­

indelningen nygjordes. Därvid visade det sig, att de tjocka skiljemurarna i källaren saknade grund och i stället uppbars av tre större »ekpackar», vilka ruttnat, med följd att huset satt sig ät öster. Källartak och våningstak höjdes, och yttertaket ändrades. Nya stora fönster togs upp i bottenvåningen i stället för tidigare där befintliga »små fängelsegluggar». I murarna insat­

tes 14 stora järnankaren. Med undantag för en utvändig reparation 1929 har sedan dess inga större reparationer på prästgården företagits . Prästgården har även haft två flyglar med brutet tak väster om manbyggnaden (fig 6). Dessa flyglar, som torde ha tillkommit i samband med reparationerna på 1830-talet, revs 1943, och ste­

nen användes till en mur mellan prästgården och lands­

vägen efter förslag av Gunnar Svahnström.⁷

Prästgårdens nuvarande ekonomibyggnader är enligt räkenskaperna uppförda 1887, delvis av sten från kyr­

kogårdens västra och södra murar. De tidigare uthusen låg väster om de nuvarande, närmare prästgården och kyrkan.

Åtminstone en medeltida stiglucka har funnits. 1842 beslöt sockenstämman att den gamla s k Likporten norr om kyrkan skulle tas ner, och en annan, »prydligare och smakfullare», skulle sättas upp väster om kyrkan. Detta verkställdes 1847. Denna »Likport» beskrivs som »mycket stor och smaklös», och att den varit försedd med huggna stenar, sannolikt portalomfatt­

KYRKOGÅRDE 11

;

Fig 2. Kyrkan och kyrkogården från sydost 1864. Efter teckning av P A Säve. A TA.

The church and church_vard ji-om southeast. After a drml"i11g by P A Säve, 1864.

ningar, framgår av uppgiften om att de huggna stenarna skulle återanvändas i den nya ingängsporten. Denna senare stiglucka finns avbildad på P A Säves teckning av kyrkan frän 1864 (fig 2). Den bestod av en större, rundbågig portalomfattning av kalksten med två mindre och lägre, likaledes rundbågiga portöppningar för fotgängare på ömse sidor. Porten var försedd med svartmålade trägrindar. Denna stiglucka revs 1887 samtidigt med västra kyrkogårdsmuren och ersattes av en grind av bandjärn, lik staketet. I samband med järn- staketets borttagande 1974-75 tillkom de nuvarande järngrindarna med stolpar av huggen kalksten, allt efter ritningar av arkitekt Gunnar Jonsson, Stockholm.

Grindstolparnas höjd är ca 155 cm. Den sydvästra in- gången, mitt för kyrkans sydingång, tillkom i samband med omändringsarbetena 1887, den sydöstra ingången 1928. Dessa ingångar är försedda med grindar av band-

järn av samma utseende som det försvunna staketet i väster. Den norra ingången, slutligen, torde ha till- kommit samtidigt med muren 1902.

Utmed kyrkogårdsmuren växer flera träd, lind, lönn, ask och kastanj, varav de äldsta träden i sydväst. Öster om kyrkan utvisar sex ännu kvarstående träd kyrko- gårdens gamla gräns mot öster. I samband med kyrko- gårdsmurens omläggning 1847 omtalas trädplantering, något som också omnämns i visitationsprotokollet 1867. Samtidigt med kyrkogärdsutvidgningen 1902 planterades lindar i öster och norr.

Vid mitten av 1700-talet omgavs kyrkogården av ett trästaket. I visitationsprotokollet frän 1743 klagas över plankets förfallna tillstånd och sägs »thet snart liggia för fääfoot». Sockenmännen till sades att ofördröjligen reparera det, men var ovilliga, och först efter flera påminnelser och hot med åtgärder efter kyrkolagen

12

: I

EKSTA KYRKA

I I [],

\-KYRKA 2-B.8.R~US

3-f'ÖRR)\,D 4-PRÅSTG)\,RD

Fig 3. Situationsplan, I: 2000. Uppm A Örn 1947.

General plan, scale I :2000.

Fig 5. Kyrkogårdens östra mur med inmurade äldre gravstenar.

Foto 1976.

The east 1vall ofthe churchyard, 11·ith old gravestones built in.

Fig 4. Bårhuset och prästgårdens ekonomibyggnader från nordväst. I förgrunden kyrkoherdarna Pehr Wallgrens och Lars Henrik Lyths gravstenar. Foto 1976.

The mortuary and the vicarage farm buildings from north- west. In the foreground are the gravestones of Pehr Wa/1- gren and Lars Henrik Lyth, vicars ofthe parish.

Fig 6. Kyrkan och prästgården frän sydväst. Efter teckning av P A Säve 1847. UUB. The clwrch and the vicarage Ji·om .so11th11·est. A./ier a drall'ing bv P A Siive, 1847.

Fig 7. Kyrkan och prästgården frän sydväst. Foto 1977.

The church and vicarage fi"om southwest.

KYRKOGÅRDE 13

14 ^{EKSTA KYRKA}

Fig 8. Kyrkogårdens västra ingång samt tornportalen. Foto 1977.

The 1vesr e111rance ro rhe churchyard and rhe 101ver portal.

blev reparationen utförd flera år senare. I visitations- protokollet från 1768 omtalas, att man bö1jat ersätta träplanket med en stenmur. Sockenmännen motsatte sig detta och ansåg muren vara för kostsam, och ville därför bygga ett nytt trästaket i stället, »men Präsul föreställte dem huru detta så mycket mindre kunde tillåtas som Hans Kongl. Maij:t genom nyligen an- kommit Bref uttrycket/igen/ befallt att Kyrkogårds- stängsel skall wara af sten till Skogens besparing, An- tydandes altså både Eista och Sproge Soknemän att rätta sig härefter». ⁸

1842 klagas i sockenstämman över kyrkogårdsmu- rens förfallna tillstånd. Efter besiktning beslöts att den

Kyrkobyggnaden

Eksta kyrka består av kor, långhus och torn från me- deltiden och en tillbyggd sakristia i öster från 1800-ta- let. Kyrkan har förändrats kraftigt vid en ombyggnad 1838-40, så att numera ingen egentlig skillnad i höjd och bredd finns mellan kor och långhus. Kyrkorummet försågs då med ett trätunnvalv; tidigare hade koret stenvalv och långhuset platt trätak. De medeltida byggnadsdelarna har tillkommit i tre etapper. Långhus och ett numera försvunnet absidkor torde ha tillkommit omkr 1200, följt av tornet ett par decennier senare. Det nuvarande koret, som ursprungligen var högre än lång- huset, tillkom omkring 1300. En planerad fortsatt ut-

skulle läggas om och förändras i enlighet med muren vid Sproge kyrka, alltså »i fyrkant parallellt eller i jembredd med Kyrkans 4 sidor». Detta genomfördes 1847. 1887 togs västra och södra murarna bort och ersattes, i väster av ett staket av bandjärn, i söder av en hagtornshäck. Det torde ha varit vid detta tillfälle som kyrkogården utvidgades mot söder. 190 I beslöt kyr- kostämman att kyrkogården skulle utvidgas mot norr och en stenmur uppföras, och 1920 ersattes även hag- tornshäcken i söder av en stenmur. 1927 utvidgades kyrkogården betydligt åt öster. En stenmur uppfördes kring den nya delen, och i östra murens insida insattes ett flertal äldre gravstenar efter förslag av S Brådhe. 1974-75, slutligen, ersattes järnstaketet i väster med en stenmur. De flesta gravarna återfinns nu norr och nordost om kyrkan.

Bårhus

Bårhus av vitputsad betong, täckt av faltak, i kyrko- gårdens sydöstra del (fig 4). Uppfört efter ritningar av ingenjör Herbert Jakobsson, Levide. Invigt den 15 sep- tember 1962. Ett tidigare förslag av arkitekt Olle Karth, från 1959, utfördes ej.

Material bod

Materialbod av putsad och vitkalkad kalksten i kyrko- gårdens förutvarande nordöstra hörn. Enligt räkenska- perna uppförd 1903. En äldre byggnad av trä, innehål- lande sockenmagasin och materialbod, belägen vid kyrkogårdsmurens norra mur, revs 190 I i samband med kyrkogårdens utvidgning åt detta håll. Möjligen var denna materialbod identisk med »dett nya Tim- merhuset», som omtalas i räkenskaperna 1813-14.

byggnad av kyrkan med större långhus och förhöjning av tornet kom aldrig till stånd.

Vid en reparation 1736 till byggdes en sakristia i norr, vilken ersattes med den nuvarande 1840.

Material

Kyrkobyggnaden är uppförd huvudsakligen av grå kalksten. Inslag av rödaktig kalksten finns i korporta- len. Långhuset och tornet har låga, skråkantade sock- lar, medan korets sockel är hög och försedd med rund- stav (tig 15), vilken dock till största delen avlägsnades

1838. På korets östvägg finns emellertid sockeln beva-

Fig 9. Kyrkan frän norr. Foto 1978.

The church ji-om north.

KYRKOBYGGNADE 15

16 EKSTA KYRKA

Fig 10. Kyrkan från sydost. Foto 1978.

The churchfrom southeast.

Fig 11. Kyrkan från nordost. Foto 1978.

The church from northeast.

2-795571 Eksta kyrka

KYRKOBYGGNADEN 17

18 EKSTA KYRKA

Fig 12. Längdsektion mot söder, sektion genom tornet mot öster samt plan, I: 300. Uppm A Örn 1947.

Longitudinal section looking south, section ofthe tower /ooking east and plan, sca/e I: 300 .

KYRKOBYGGNADEN 19

Fig 13. Kyrkans östra fasad, I : 300 samt sektion genom

långhuset mot öster. Uppm D

A Örn 1947.

Eastfront ofthe church, sec­

tion ofthe nave looking east, sca/e I : 300.

Fig 14. Sydfasad, I : 300. Uppm G Wiren 1977 .

Southfront, scale I :300.

'I

I I

I

20 EKSTA KYRKA

I I I

Fig 15. Sockelprofiler, I : 20. Uppm A Örn 1947.

Plinth mouldings, scale I :20.

rad i ursprungligt skick och kan studeras inifrån sakris­

tian.

Sakristian saknar sockel. Det romanska långhuset är uppfört av fint huggna kvaderstenar och har inte sär­

skilt markerade hörn, medan koret och tornet har fint huggna hörnkedjor, liksom det numera igenmurade go­

tiska östfönstret. I korets sydöstra hörnkedja är tre stenar nyhuggna 1971-72. Hörnkedjornas bredd är ca 20 cm. På en stor kvadersten under sydvästra långhus­

fönstret syns ett inhugget bomärke.

Korets och tornets fasader är putsade och kalkade, medan långhusets kvadrar endast är kalkade. Detta gäller även tornets hörnstenar och ljudgluggarnas om­

fattningar, vilka är synliga i sin helhet. Hänsyn har alltså inte tagits till de tydliga spår av putsrand, vilka finns bl a på tornets sydfasad. Detta skedde vid kyr­

kans utvändiga restaurering 1971-72. Äldre vit puts på korets östvägg kan studeras från sakristievinden.

Ingångar

Kyrkan har numera tre ingångar, en mitt på långhusets södra mur, en i tornets västra mur och en i sakristians norra mur. Ytterligare två ingångar har funnits , vilka numera är igenmurade; en i långhusets södra och en i dess norra mur.

Den stora portalen mitt på långhusets södra vägg (fig 16) var före 1838 korportal och belägen strax öster om sin nuvarande placering (fig 49). Ett fundament utvi­

sar dess ursprungliga plats. I detta fundament finns sockelstenar inmurade, vilka troligen hört till ett äldre, smalare kor. Bland dessa stenar märks två som är svagt rundade, av allt att döma från en absid (fig 51).

Portalen är uppförd av omväxlande grå, gul och röd­

aktig kalksten, sk »Karlsömarmor», spetsbågig och krönt av en vimperg. De yttre posterna är grå och rundade med svagt spetsbågig profil. Portalen är av­

trappad och har i vinklarna kolonnetter av rödaktig kalksten, två på varje sida, som uppbär kapitälbanden. Kolonnetterna vilar på urneformade baser försedda med hörnblad, av grå kalksten, och därunder ett soc­

kelparti. Baserna är skadade genom vittring. På trös­

kelstenen, som har ett kors inhugget, står de inre posterna. Dessa är av rödaktig kalksten och uppbär en konturerad tympanonskiva, som har fem hjässdroppar med rund kontur (fig 17). Två av dessa hjässdroppar har fallit bort från sina platser, men finns till största delen bevarade. Tympanonskivan täcks delvis av en mantel av gulaktig kalksten. Denna mantel är utformad som ett band av halvcirklar, vilka i kombination med tympa­

nonfältets kontur bildar fyra rundlar. Även bandet är försett med tre »droppar», de nedre svagt spetsade, den övre liljeformad. Manteln kröns av ett Iiljeorna­

ment. På bandets yttersida finns spår av grön färg och på dess undersida spår av rödkrita. Gröna färgspår finns även på arkivolten.

Kapitälbanden av grå kalksten (fig 18-20) är dekore­

rade ytterst med fabeldjur med vingar och långa, sling­

rande svansar. Bägge djuren har förlorat sina huvuden, det östra är dessutom svårt vittrat. Innanför dessa djur­

figurer är kapitälbanden utformade som ihopsatta baser och kapitäl till kolonnetterna. Dessa ornament avdelas från varandra på det västra kapitälbandet av dels ett par liljeornament, dels en örn, och på det östra av växtornament.

Vimpergen täcks av hålkälade kalkstensskivor, var­

av den översta uppvisar spår av ett krönornament (fig 21). I vimpergens mittfält finns ett ornament, beståen­

de av hopsatta delar av 1600-talsepitafier; överstycket är rundat upptill, krönt av ett solur och prytt med en snäcka med frukter på ömse sidor, nederstycket har en kartu,sch med inskriften CARL XIV JOHAN, krönt av kunglig krona, omgiven av broskornament och drape­

rier, nederst ett klot med årtalet 1838, nertill avslutat med en druvklase. I västra dörrposten finns 5 hål, igenfyllda med bly. Östra dörrpostens inre smyg är nertill lagad med sandsten.

Fig 16. Korportalen från omkr 1300. Flyttad till sin nuvarande plats mitt på sydfasaden 1838. Foto 1976.

The chancel portal, dating from c 1300. Moved to its present situation in the middle ofthe southfront in 1838.

KYRKOBYGGNADEN 21

Fig 17. Korportalens tympanon- , fält och arkivolt. Foto 1976.

The ty111pa1111111 and archivolt of the chancel portal.

Fig 18. Korportalens västra kapi- tälband. Foto 1976.

The 1vest capital.fi"ieze of the chancel portal.

Fig 19. Bevingad drake, detalj av korportalens västra kapitälband.

Foto 1976.

Winged dragon, detai/ from the west capita/ frieze ofthe chancel portal.

Fig 20. Korportalens östra kapi- tälband. Foto 1976.

The east capitalfrieze ofthe chancel portal.

Fig 21. Korportalens vimperg med å.r 1838 insatta delar av 1600-talsepitalfier. Foto 1976.

The gable of the chancel portal with parts of 17th century me- morial tablets, in set in 1838.

24 ^{EKSTA KYRKA}

Fig 22. Korportalens västra basband. Foto 1976.

The 111est base frieze of the chancel portal.

Fig 23. Långhusets sydportal från omkr 1200. Foto 1976.

The sourh porr al of rhe nave, dati11g from around 1200.

; ,-~

På portalen finns flera ristningar. På innersta västra kolonnetten finns inhugget samma bomärke som på dopfunten och årtalet 1671. På båda dörrposterna finns också bomärken inhuggna.

Framför portalen ligger en häll av sandsten med run- dade hörn. Portalens inre omfattning är rundbågig. De nuvarande brunmålade dubbeldörrarna är av helfransk typ och enligt räkenskaperna tillverkade 1838.

Långhusets sydvästra portal, vars yttre omfattning togs fram 1947, är rundbågig och tvåsprångig (fig 23).

Hela portalomfattningen är numera överkalkad i likhet med de omgivande långhusmurarna. En vigvattensskål finns bevarad i portalens inre omfattning på östra sidan (fig 24), ehuru ej nu tillgänglig för studium. Portalens inre omfattning är rundbågig. Portlucka av tjärade plankor från 1948, ritad av arkitekt Fritz Örn.

Långhusets norra portal, vars yttre omfattning lika- ledes togs fram 1947, är ensprångig med omfattning av fint huggen kalksten (fig 25). Tympanonstenen, som

Fig 24. Långhusets sydportal I : 60. Märk vigvattenskålen i östra smygen. Uppm A Örn 1947, uppritad av G Wiren 1977.

The south ponal of the nave 1vith holywater bowl in the east splay. Scale I :60.

Fig 25. Långhusets nordportal från omkr 1200, ursprungligen korportal. Foto 1976.

The north portal ofthe nave. dati11gfro111about1200, original- ly the chancel portal.

KYRKOBYGGNADEN 25

Fig 27. Portal i tornets västra fasad, 1200-talet. Foto 1976. Portal ⁰¹¹ the west front of the tower, 13th centwy.

uppbärs av de inre monolitiska posterna, har en med dubbel rits markerad arkivolt och förefaller att ur- sprungligen ha varit raksluten, men har under gotisk tid konturerats i trepassform med hjässdroppar, vilka nu- mera är bortbrutna. Portalen är uppenbarligen hitflyt- tad, vilket syns på det omgivande murverket. Denna flyttning bör ha ägt rum i samband med att ett nytt kor byggdes omkring 1300. Portalomfattningen, som ska- dats svårt genom vittring, konserverades och överkal- kades vid den yttre restaureringen 1971-72. Jgenmur- ningens utsida, som nu inte är tillgänglig för studium, är slätputsad, och i den finns en liten trekantig nisch (fig 26). Portlucka av tjärade bräder från 1948, ritad av arkitekt Fritz Örn.

Fig 26. Tv. Långhusets nordportal, 1: 60. Uppm A Örn 1947, uppruao av G Wiren 1977.

Left. The north portal ofthe nave; scale I :60.

26 EKSTA KYRKA

Fig 28. Tomportalen, I: 60.

Uppm A Öm 1947, uppritad av G Wiren 1977 .

Toll'er portal; scale I :60.

Tornets västportal (fig 27), som framtogs 1838 efter att tidigare ha varit igenmurad, är rundbågig, två­

språngig och har huggen omfattning och skråkantad bas, således mycket lik långhusets sydvästra portal men större. Portalomfattningen tycks vara ändrad upp­

till, där de ursprungliga stenarna ersatts av flera smala­

re, oregelbundet insatta stenar. Portalomfattningen är sedan 1971-72 överkalkad. Två trappsteg leder upp till portalen ; nedanför dessa ligger en häll av »Karlsömar­

mor». Den inre omfattningen är rundbågig och möjli­

gen ändrad i samband med kyrkans ombyggnad 1838.

De brunmålade dubbeldörrarna är av helfransk typ och tillverkade 1838. Ovanför dörrarna sitter ett halvmåne­

format fönster.

Fönster

Kyrkobyggnaden har fönsteröppningar i öster, söder och norr. Samtliga fönster härrör från ombyggnaden 1838-40. På södra sidan finns två fönster och på norra sidan tre, samtliga symmetriskt placerade. Dessa fön­

ster är rundbågiga och har spröjsverk av trä, placerat ytterst i fönsternischen (fig 29).

I öster utvisar en spetsbågig nisch med omfattning av huggen kalksten storleken på korets ursprungliga öst­

fönster, som varit försett med masverk av kalksten (fig 13). Fönsternischens nedre del med solbänk av kalk­

sten kan studeras från sakristievinden. Att själva igen-

murningen är putsad och vitkalkad tyder på att korfön­

stret murats igen redan innan ombyggnaden 1838-40.

Överst i denna nisch insattes vid ombyggnaden ett rundfönster, i vars mitt en rektangulär medeltida glas­

målning placerades.⁹

Överst i östra gaveln finns ett litet fönster till vinden, upptaget 1838. Sakristian har tre fönster, ett i öster, ett i söder och ett i norr, samtliga rakslutna och försedda med fönsterbågar av trä. Samtliga kyrkans fönster­

snickerier är målade i en grå färgton.

Före 1838 fanns inga fönster på norra sidan. Koret hade ett smalt, spetsbågigt, troligen medeltida fönster i söder, och långhuset hade på samma sida två små fönstergluggar. De senare torde inte ha varit medeltida, utan var sannolikt tillkomna vid reparationer under 1600- och 1700-talen. Inga spår av dessa äldre fön­

steröppningar har påträffats.

Tornet

Tornet, som är smalare än långhuset, är byggt utanför långhusets västgavel och ligger således ej i förband med detta. Långhuset förenas invändigt med ringkam­

maren genom två mot varandra lagda lika stora rundbå­

gar. Ringkammaren täcks av ett av allt att döma ur­

sprungligt tunnvalv i öst-västlig riktning och är putsad och vitkalkad. Trappan till tornets övre delar mynnar i tombågens nordvästra del. Ingången täcks av en liten

Fig 29. Parti av kyrkans södra fasad, öster om den stora gotiska portalen. Foto 1976.

Part ofrhe sourh ji-0111 ofrhe church. easr of rhe /arge Gorhic porla/.

enkel, raksluten trädörr. Trappan, som är byggd av kalksten, har höga, oregelbundna trappsteg och är ner- till ca 80 cm bred (fig 30). Den smalnar av nägot uppät, svänger i vinkel och mynnar i tomkammarens nordvästra hörn. En liten glugg med huggen kalk- stensomfattning i västra muren skänker ljus ät trappan.

Tornets första övervåning är täckt med ett högt tunnvalv av kalkstenstlis och förefaller att i äldre tid ha varit delad av ett bjälklag (fig 33). Detta utvisas av I 0 bjälkhäl i södra och norra väggarna, 5 pä va1je sida. Av dessa bjälkhäl är tre fyrkantiga och sitter nägot ovanför de bäda andra, som är runda. I det sydöstligaste bjälk- hälet sitter fortfarande en avbränd stockända kvar. En hög, 280 cm bred rundbåge öppnar sig mot länghusvin- den. Denna öppning är sedan 1971-72 igensatt med en tegelvägg, i vilken en flamsäker dörr satts in. Golvet i tomkammaren är ojämnt och består av kalkstensflis.

Rummets storlek och den stora öppningen till länghu- sets vind kan ge upphov till spekulationer om dess användning i äldre tid. Möjligen kan tomkammare och

KYRKOBYGGNADEN

27

länghusvind under medeltiden ha fungerat som här- bärge. Numera förvaras här åtskilliga stenfragment (se nedan) samt en del äldre konstruktionsdetaljer av trä, som delar av tornspirans konstruktion, bl a ett stycke med inskription 1839 D. 30 JUNI J.P.S. (bomärke) (Jonas Pettersson, Bopparve) och en träkula, även den för- sedd med Jonas Petterssons initialer och bomärke.

Pä länghusvinden, mot tornets östsida, är pä den till sina övre delar nedtagna västgaveln tvä strävpelare uppförda pä ömse sidor om öppningen till tomkamma- ren. I dessa strävpelare finns flera äldre byggstenar med kvarsittande spär av puts sekundärt inmurade, bl a en finhuggen kvadersten med rits. Egentlig västgavel saknas alltså, det som utifrån syns pä ömse sidor om tornet är mycket tunna ifyllnadsmurningar. Bakom en 1971-72 insatt flamsäker dörr i tomkammarens syd- västra hörn leder en nertill ca 60 cm bred trappa upp till klockväningen. I dörromfattningen sitter en finhuggen kvadersten sekundärt inmurad. Trappan svänger i vin- kel och mynnar vid östväggens södra ljudglugg. Den fär

28 EKSTA KYRKA

Fig 30. Ursprunglig trappa i tornets norra mur. Foto 1977.

Original staircase in the north wall of the tower.

Fig 31. Plan av tornets första över- våning, 1: 300. Uppm A Örn 1947.

Plan ofthe first upperfloor ofthe to1ver, scale I: 300.

Fig 32. Plan av tornets klockvåning, I : 300. Uppm A Örn 1947.

Plan of the bel/ clwmber in the 1011·er, sccile I : 300.

Fig 33. Tornets första övervåning mot sydöst. Märk den av- brända bjälkänden i bildens mitt. Foto 1977.

The first upperfloor of the tower looking southeast. Note the burnt end of the beam in the middle of the picture.

Fig 34. Tornets klockvåning och spira från sydost. Foto 1976.

The bel/ clw111ber and spire af the to11·erfro111 sourheast.

sitt ljus från en liten glugg med huggen kalkstensom- fattning i östra muren. Förmodligen mynnade trappan tidigare under ljudgluggen, men har senare vidgats och ändrats och skyddas nu av en brädöverbyggnad.

Tornet har fyra gavelrösten med tre ljudgluggar i varje. Gavelröstena är något avtrubbade upptill och ifyllda med bräder. Ljudgluggarna är rundbågiga och kolonnettförsedda (fig 34). Kolonnetterna, som har enkla kapitäl, är nyhuggna 1942 efter ritning av arkitekt

KYRKOBYGGNADEN 29

Olle Karth. Även bågarna kompletterades vid detta tillfälle. Ljudgluggarnas solbänkar är klädda med bly.

Deras inre smygar är formade som trubbiga vinklar.

Klockvåningens ursprungliga golv är täckt med ett av- rinningsdäck av trä, klätt med tjärpapp. Kyrkans enda klocka hänger i klockvåningens södra del. Från klock- våningen leder stegar upp till tornspirans inre delar.

Tornspiran är uppförd av horisontellt lagda bräder på en kraftig bjälkkonstruktion (fig 12). Den är åttkan-

30 EKSTA KYRKA

-

Fig 35. Kyrkans östra del med sakristian frän sydost. Foto 1976.

The east part ofthe church 1vith vestry,ji·om southeast.

tig och kröns av en hjärtstock med en vi ndtlöjel, före- ställande en sjöfågel, utförd av konstnären Bertil Ny- ström, Slite, 1954. Den gamla vindflöjeln, som före- ställde en liggande sjöfågel, är numera förkommen.

Den var enligt räkenskaperna 1775-76 tillverkad av den kände tombyggaren Märten Johansson frän Suderbys i Gothem.¹⁰

Överst inne i tornspiran finns på hjärtstocken en inskrift, bestäende av datum» 1824 28.6» samt ett fler- tal initialer. Detta tyder pä att tornspirans ombyggnad detta är varit genomgripande. Tidigare, 1776, hade den reparerats av Märten Johansson frän Suderbys i Got- hem. Tornspiran reparerades senast 1966, varvid en stor del av virket byttes ut. Spirans nuvarande form är emellertid i stort sett överensstämmande med gängse medeltida typ, och har mänga motsvarigheter pä den gotländska landsbygden.

Sakristian

Den nuvarande sakristian byggdes 1840 (fig 35). Den är uppförd av kalksten och i likhet med kyrkan i övrigt putsad och vitkalkad; sockel saknas. Den täcks av ett sadeltak i öst-västlig riktning, klätt med enkupigt tegel.

Den har tre fönster, i öster, söder och norr, samt en liten glugg, täckt med en lucka av tjärade bräder, i gavelröstet. I norr finns även en raksluten ingäng, för- sedd med en enkel dörr av bräder.

Sakristian näs frän koret genom en öppning i östga- veln vid altarets norra sida. Tidigare var denna dörr- öppning försedd med en dörr av trä, som hade en pendang i form av en blinddörr pä andra sidan om altaret. Detta arrangemang, som tillkommit 1840, för- svann 1955, dä dörrarna togs bort och öppningen gjor- des rundbägig. I öppningens inre smyg sitter en brunädrad dörr, vars utsida är beslagen med järnband i rombmönster (fig 36). Detta är den dörr, som ur- sprungligen hört till den gamla sakristian pä norra si- dan, men som flyttats efter dess rivning. Läs och nyc- kelskylt är av 1700-talstyp. I räkenskaperna frän 1787-88 omtalas, att man »lagat sakerstigdörren och med jern bes lät densamma». Dörren renoverades 1958.

Rummet täcks av ett platt innertak av vitmälade brä- der. Väggarna är vitkalkade. Golvet är av bräder. Den väggfasta skäpinredningen har tillkommit under 1900-talet. Sakristievinden näs genom en lucka i inner-

Fig 36. Järnbeslagen dörr mellan sakristian och kyrkorum- met. Foto 1977.

Door with ironivork between the vestry and the church.

Fig 37. Interiör av sakristian mot sydost. Foto 1977.

illterior ofthe vestry. looking .rn111heas1.

Fig 38. Korets nordöstra hörn. Märk spåren i sockeln efter den 1839 rivna sakristian. Foto 1976.

The northeast corner ofthe chancel. Note rhe marks in rhe plinth afrer the vestry demo- lished in 1839.

KYRKOBYGGNADE 31

32 EKSTA KYRKA

Fig 39. Interiör mot öster. Foto 1978.

The interior looking east.

Fig 40. Interiör mot väster. Foto 1977.

The i111erior looki11g west.

taket. På vinden kan delar av korets östvägg studeras.

Det faktum att även igenmurningen i ko1fönstret är vitputsad gör det antagligt att detta blivit igenmurat redan lång tid innan sakristian byggdes. I sakristians östgavel finns några äldre byggstenar sekundärt inmu- rade, ett par med kvarsittande putsrester. På en av takstolens bjälkar kan följande inskription läsas: I.P.S.

BOPPARFVE. 1840 DEN 8 JULI BLEF DEN A SAKRISTIA FÄRDIG. Den nuvarande sakristian föregicks, som tidi- gare nämnts, av en sakristia av sten på kyrkans norra sida, byggd 1736. Dessförinnan torde sakristian ha in- rymts bakom ett träskrank framme i koret. I räkenska- perna från 1756 omtalas, att man »sålt Träwercket som förr warit Sacristia till Sproge kyrcka, tillika med gång- järn och tillbehör».

Yttertak

Ytte11aken på långhus och sakristia täcks av enkupigt tegel. Före 1838 hade långhuset tegeltak medan koret

3-795571 Eksta kyrka

KYRKOBYGG ADE 33

var täckt med falor. Redan 1614 omtalas att man lagt nytt tegeltak på kyrkan, enkannerligen långhuset, och under de följande århundradena förekommer uppgifter om nytt tak tegels påläggande, tex 1737, 1775 och 1829.

1838 förändrades taket radikalt, i och med att kortaket sänktes och både långhus och kor lades under samma tak. De nuvarande takstolarna består dock till stora delar av återanvända bjälkar från en äldre kon- struktion. På den västligaste tvärbjälken finns årtalen

1736 och 1838 inskurna.

Interiör

Kyrkorummet uppvisar sedan 1838 ingen skillnad mel- lan långhus och kor (fig 39, 40). Det täcks av ett något tryckt trätunnvalv med breda gesimser. Tunnvalvets västgavel är också av bräder och har en bred, numera igensatt dubbelport in till tornvinden. Rummet upply- ses av stora fönsteröppningar i norr och söder samt av ett rundfönster ovanför altaret. Hela kyrkorummet är

34 EKSTA KYRKA

Fig 41. Interiör mot öster före restaureringen 1913. Foto i ATA.

The in1erior looking easl prior ro rhe resrorarion in 1913.

putsat och vitkalkat och trätunnvalvet vitlimmat. Put- sen är överallt sotad och på sina ställen fuktskadad.

På båda långhusväggarna, mitt emot varandra nära mitten, finns märken i putsen efter två numera borttag- na kaminer. På korets östra och södra väggar finns fragment av medeltida kalkmålningar (se nedan).

Väggar och trätunnvalv har inte rengjorts eller kal- kats sedan restaureringen 1913. Putsning och kalkning är ovedersägligen den ursprungliga behandlingen av väggar och valv. I kyrkans äldre arkivalier förekommer ofta uppgifter om vattrivning och vitlimning av inte- riören, tex 1756 och 1778.

Golv

Samtliga kyrkans golv är av trä med undantag för par- tiet längst fram i koret, som 1932 förhöjdes med tre trappsteg av kalksten och belades med samma materi- al, allt efter förslag av professor Johnny Roosval.¹¹

Före 1838 torde korgolvet ha varit belagt med sten- plattor, att döma av uppgifter om att gravstenar legat där. Då inga undersökningsarbeten företagits under golvet kan ingenting sägas om övrig golvbeläggning i äldre tid.

Fig 42. Interiör mot väster 1950. Foto A Edle.

The interi01· looking ^11·es1 in 1950.

För övrigt torde åtminstone golvet under bänkkvar- teren ha varit av trä. 1781-82 anskaffades enligt räken- skaperna plankor till reparation av golvet, varjämte bänkarna lagades och målades.

Nischer

Lågt placerad i korets södra vägg finns en liten nisch med triangelformad avslutning (fig 43). Mått: höjd 63 cm, bredd 57 cm, djup 45 cm. I denna nisch ligger en rund, tillplattad sten, förmodligen samma som om- nämns av Wallin: »I kyrkian i Eistad finnes en sten som licknar ett bröd, säjes wara backat om juhlmorgo- nen.» ¹²

Ovanför sydportalen i en grund, halvmånformig nisch sitter en kalkstensplatta, krönt med en i svart och guld målad profilerad fris. Förmodligen är den identisk med den minnesplatta som enligt stämmobeslut 1842 skulle uppsättas, »emedan det Länge varit omtaladt att Församlingens Husbönder som användt så mycken omsorg och Krafter på Kyrkans ombyggnad skulle hafva den välförtjänta hedern att få sine Namn ut- huggna i en Sten, som till en evärdelig åminnelse skulle insättas öfver den i kyrkan befintliga hvalfbå-

Fig 43. Nisch i korets sydvägg med rund sten. Foto 1977.

Niche i11 the s0tllh 1rn// ofthe cha11cel with a ro1111d sto11e.

Fig 45. Veckkapitäl av grå kalksten, 1200-talets förra hälft.

Foto 1976.

Grey limestone scal/oped capita/, ftrst half of the /Jth ce11111ry.

KYRKOBYGG ADE 35

Fig 44. Fragment av bägöppning av grä kalksten, romansk.

Foto 1977.

Fragment of an arch ope11i11g, grey limesto11e. Roma11esque.

gen - - - ». Någon inskrift tycks emellertid aldrig ha kommit till stånd.

Bakom altaret, mitt under det igenmurade öst- fönstret, kan två grunda, rakslutna fördjupningar i mu- ren iakttas.

Arkitekturfragment av huggen sten

Ett flertal fragment av medeltida arkitekturdetaljer har påträffats vid kyrkan. De flesta förvaras numera i torn- kammaren.

I. Fragment av omfattning (fig 44)? Romansk, av kalksten med profilerad kant, inåt svagt rundat. Längd ca 35 cm. Förvaras i tornkammaren. - 2. Veckkapitäl (fig 45), endast halva stenen upptas av kapitälet, andra halvan endast tuktad och förmodligen avsedd att sitta inmurad. Kalksten. 1200-talet? Längd ca 55 cm.

Tjänstgör nu som underlag till bänk sydväst om tornet.

- 3. Profilerad hörnsten (fig 46). Höjd 20 cm. Kalk- sten. Romansk. Inmurad i kyrkogårdsmuren vid kyr- kogårdens norra ingång. - 4. Kalkstensfragment med samma profil som föregående, längd 22 cm, inmurad i kyrkogårdsmuren under föregående. Synlig endast från murens utsida. - 5. Tre avlånga fragment av kalksten, härstammande från det östra korfönstrets masverk.

Längd 60 respektive 50 och 30 cm, förvaras i tornkam- maren. - 6. Stor kalksten med två avlånga upphöj- ningar. Råämne till två kolonnetter? Längd 117 cm.

Utanför grinden till prästgårdens ladugård. - 7. Sten med hål för stock till medeltida vinschanordning, san- nolikt använd vid kyrkbygget (fig 47). Mått: längd 75 cm, bredd 52 cm, höjd 33 cm, hålets djup 33 cm, hålets

36 EKSTA KYRKA

Fig 46. Kapitäl eller bas av grå kalksten, sekundärt inmurad vid kyrkogårdens norra ingång, romanskt. Foto 1976.

Grey li111es1one capi1al or base, bui/1 secondarily info 1he nor1h en1rance·of1he churchyard; Romanesque.

diameter ca 30 cm. Utanför sakristians östgavel. - 8.

Profilerat sandstensfragment, längd 14 cm. Fragment av spisomfattning? 1600-tal? Förvaras i torn kammaren.

- 9. Profilerat sandstensfragment, annan profil än föregående, nertill platta med dekor i form av en skulp- terad kalk. Längd 15 cm. Fragment av spisomfattning?

1600-tal? Förvaras i tornkammaren.

Dessutom finns några finhuggna stenar utan dekor, tre kolonnettfragment, sannolikt härrörande från tor-

Kyrkans byggnadshistoria

Medeltiden

Om den nuvarande stenkyrkan i Eksta haft någon före- gångare av trä är inte känt. Socknens storlek gör det dock troligt, att en sådan funnits. Inga utgrävningar i kyrkorummet har emellertid ägt rum, varför ett sådant antagande inte har kunnat bekräftas.

En stenkyrka, bestående av långhus samt smalare kor med absid, uppfördes sannolikt omkr 1200. Ett par decennier senare tillfogades ett torn. Tornet vilar inte på långhusets västmur utan är en självständig bygg- nadsdel (fig 101 a-b).

Det ännu bevarade romanska långhuset kan genom

Fig 47. Bas av grå kalksten, för stock till medeltida vinsch- anordning. Foto 1976.

Grey limes1011e base, probably ji-0111 1he s!Ock af a medieval hoisl.

nets ljudgluggar, samt några bitar av korsockelns bort- huggna nrndstav. Dessa senare fragment förvaras i tornkammaren. P A Säve avritade 1877 ett numera försvunnet »pelarekapitel» i prästgårdens trädgård. '³ Möjligen kan detta ha suttit i någon av tornets ljudglug- gar.

Alla dessa arkitektuiiragment behöver nödvändigt- vis inte härstamma från kyrkan, utan kan även ha suttit i en medeltida stiglucka ell~r i prästgården.

sin omsorgsfulla stenbehandling med finhuggna kvad- rar, sin skråkantade sockel och sina outsmyckade rundbågiga portaler sättas i samband med den cister- ciensiska byggnadsverksamhet på Gotland, som utgått från Roma kloster, vilket grundades 1164. Nordporta- len, som av allt att döma tidigare tjänstgjort som kor- portal, uppvisar i sitt nuvarande tillstånd många ännu ålderdomligare drag, som den ensprångiga omfattning- en, men då tympanonstenen i gotisk tid ändrats och gjorts trepassformad och dessutom inga garantier finns för att en eventuell yttre omfattning tagits bort i sam- band med portalens flyttning, måste man bortse från

tidigare gjorda försök att sätta portalen i samband med en helt försvunnen, ännu äldre stenkyrka. ¹⁴ Att koret haft absid framgår av att ett par rundade sockelstenar finns bevarade, inmurade i det fundament som marke- rar den gotiska korportalens ursprungliga plats.¹⁵

Tornet är inte så mycket yngre än långhuset, vilket bland annat utvisas av tornportalens stora likhet med södra långhusportalen och att sockeln är av samma typ som långhusets. Tornet har emellertid inte samma om-

KYRKANS BYGG ADSHISTORIA 37

...

sorgsfulla stenbehandling som långhuset, då endast """' dess hörnkedjor är finhuggna. Tornet har av Johnny

Roosval ¹⁶ hänförts till den cisterciensiske » Yeckkapi- L tälmästaren», som kännetecknas av sina veck kapitäl

utan täckplattor (ehuru inga veckkapitäl finns på tor-

r'-

net). Ett stort veckkapitäl står uppställt på kyrkogår-

VJ

den, men man vet inte dess ursprungliga plats (se ovan).¹⁷

Omkring år 1300 revs absidkoret och ett nytt höggo- tiskt kor, lika brett som långhuset men högre än detta, uppfördes. Koret försågs med ett stenvalv och fick en rikt skulpterad portal i söder och ett högt spetsbågigt fönster i öster (fig 101 c). Korbygget har av Roosval¹⁸ tillskrivits en efterföljare till anonym mästaren » Neo- iconicus», som var verksam omkring 1300.

Man torde som på så många andra håll på Gotland ha planerat att fortsätta kyrkans utbyggnad genom att till- foga ett nytt, större långhus samt en förhöjning av tornet i proportion därmed, någonting som dock aldrig kom att genomföras. På 1400-talet, slutligen, försågs kyrkan med kalkmålningar, av vilka endast fragment bevarats.

Från reformationen till 1838

Den första gång efter reformationen som reparationer på kyrkan omnämns är i räkenskaperna från 1614, då taket reparerades och nytt tegel lades på. Under 1600-talets förra hälft härjades kyrkan av en svår brand. Omständigheterna kring denna eldsvåda är okända, liksom den exakta tidpunkten då den ägde rum. Wall in uppger dock att eldsvådan inträffat i » Hr Per Hanssons tid», ¹⁹ samt att »hwalfwet nederfallit, att de måst i prästegården hålla gudstiänster». ²⁰ Eldsvådan har alltså uppenbarligen varit mycket svår, tornets nordöstra hörnkedja är skörbränd och andra brandspår är också iakttagna, främst vid ombyggnaden 1838 (se nedan);²¹ dessutom finns inga medeltida inventarier bevarade. Man kan över huvud taget ifrågasätta om något föremål av förgängligt material kan ha räddats från branden. Dopfunten är daterad 1642 och kyrk- klockan 1650, och det förefaller troligt, att dessa an- skaffats sedan de äldre föremålen förstörts vid bran-

Fig 48. Kyrkan från söder före ombyggnaden. Efter teckning av J Wallin 1740-talet. Foto efter original i KB.

The church from south prior to the rebuilding. After a drmving by J Wa/lin, 1740's.

den. I 1594 års inventarium, där det efter nästan alla kyrkans uppräknade inventarier finns ordet »bränd» skrivet, omnämns ett ölkar i prästgården med senare tillskrift »Uppbrend A⁰ 40». Detta tyder på att någon form av eldsvåda inträffat detta år. Även om denna brand inte på något sätt kan bestyrkas vara den som skövlat kyrkan, bör dock den sistnämnda ha inträffat ungefär vid samma tidpunkt, alltså omkring 1640. Kyr- kan torde ganska snart efter branden ha blivit istånd- satt, men vid en biskopsvisitation 1680 klagas över kyrkans förfallna tillstånd och ruttna tak. Detta förfall synes dock ha blivit avhjälpt, eftersom man vid en visitation 1703 antecknar att kyrkan är i gott skick.

Allvarliga sättningar och sprickbildningar uppstod emellertid under 1700-talet i kyrkans murar, och 1736 var det dags för en genomgripande reparation. Enligt en nu försvunnen inskription (se nedan) nedtogs kor- valvet samt delar av korets sydvägg och murades upp igen från grunden. Triumfbågen stöttades upp med trä- pelare och en strävpelare av sten uppfördes på södra väggens utsida för att ytterligare minska trycket från triumfbågen. Som ytterligare förstärkning drogs ett

38 EKSTA KYRKA

I

/'"- (;rlltlrr 11d

. - ---

Fig 49. Kyrkans södra fasad före ombyggnaden 183&-40.

Uppm av J G Klingwall.

The south front of the church prior to the rebuilding perfor- med in 1838-40. Scale drawing by J G Klingwal/.

»träband», vars ändar gick utanför väggarna, tvärs över koret. Enligt räkenskaperna betalades två riksda- ler till Jöran Hägur för detta »band». En liten välvd sakristia uppfördes vid korets norra vägg (fig 101 d). Det kan också ha varit vid detta tillfälle som väst- portalen och korets östfönster murades igen. Dessutom reparerades taket och fönstren omändrades.

Sex är senare, 1742, »ommälades» kyrkan enligt rä- kenskaperna in-och utvändigt, varvid en del inskrifter målades på väggarna inne i kyrkan. I visitationsproto- kollet frän 1737 omtalas de gjorda förbättringarna,

»men som loftet af rutwerk och gammal målning syntes wara för lågt räddes församlingen med tiden antingen förhöija Kyrkomurarne eller loftet med en tre allnars krans omkring och några alnars upphögning midt under loftet». Långhusets tak var alltså uppenbarligen ett platt, målat kassettak, som tillkommit sannolikt efter

+

I

i.

J " \ - ., -

.

0

r J• ..

(,=~~ ^{.. -}

Fig 50. Kyrkans södra fasad. Förslag till ombyggnad av J G Klingwall.

The south front of the church. Proposal fora rebuilding by J G Klingwal/.

branden omkring 1640. Kyrkans utseende omedelbart efter reparationen framgår av en liten schematisk teck- ning av Jöran Wallin (fig 48).²²

Under det följande århundradet omnämns endast småreparationer. Enligt räkenskaperna reparerades tornspiran och taket 1775-76 av den kände tornresaren Märten Johansson frän Suderbys i Gothem. En större tomreparation företogs också 1824.

Ombyggnaden 1838-40

År 1833 fick Eksta pastorat en ny kyrkoherde. Han hette Pehr Wallgren och var bördig frän Värmland.²³ Han var av allt att döma en kraftfull man, som uppen- barligen tagit starka intryck av de Tegnerska ideerna om de stora ljusa kyrkorummen. Han började därför vid sin ankomst till Eksta verka för en ombyggnad av den då tydligen ganska förfallna kyrkan. Då hans ställ-

ning var synnerligen stark - hans hustru var sondotter till biskopen i Visby Carl Johan Eberstein²·1 - var för- utsättningarna goda för att hans planer skulle kunna genomföras.

Vid en biskopsvisitation 1834 talas om den mörka och bristfälliga kyrkan, »hvars tak snart torde falla ner». Kyrkans utseende vid denna tid framgår av en uppmätning av J Klingwall (tig 49). Den 12 november samma år beslöt församlingen att en ombyggnad av kyrkan skulle äga rum, och en byggnadskommitte till- sattes. Ritningar till ombyggnaden uppgjordes av pros- ten och lektorn Jacob Klingwall (tig 50).²⁵ NärWallgren i mars 1838 skriver till Överintendentsämbetet för att erhålla stadfästelse på ombyggnadsritningarna skräder han inte orden när han skildrar kyrkans förfall: »Nu är Medlerste Kyrkans (den del som ligger mellan Tornet och HögChoret) platta TrädTak så fö1fallet att stycken af de uppruttnade Takbräderna nedfalle i bänkarna, och det höga Stenhvalfvet i Choret är på flere ställen Sprucket hvarföre en stor Ria blifvit för många år se- dan inlagd för att sammanhålla det hela. Men som de med Träkilar försedda ändarne af denna Ria äro af rö- te uppfrätte så kan derigenom ingen sammanhållning vidare ega rum. Under den likaledes spruckne hvalfbå- gen, som skiljer medlerste Kyrkan från HögChoret är uppförd en vanprydande Trädställning. När densamma borttages faller säkert hele hvalfvet af sig själft ner. I stället för ordentlige fönster är Kyrkan försedd med gluggar sämre än i någon Bondstuga andra bristfällighe- ter att förtiga. Att detta förhållande icke längre kan äga rum inses lätt.» Wallgren nämner vidare att dörrarna var av grova, tjärade bräder och att sakristian i norr liknade en »hvälfd källare försedd med en glugg».

Klingwalls förslag omarbetades i Överintendents- ämbetet av Fredrik Blom,²⁶ och Carl Gustaf Blom

Carlsson.²⁷ Härvid föreslogs en förlängning av kyrkan österut, så att plats kunde beredas för ytterligare 100 personer. Byggnadsarbetena, som leddes av byggmäs- taren Jonas Pettersson, Bopparve, kunde påbörjas un- der försommaren 1838, och framskred så pass snabbt att kyrkan kunde återinvigas den 14 oktober samma år.

1839 putsades kyrkan utvändigt, och 1840 byggdes den nya sakristian.

Ombyggnaden medförde betydande förändringar.

Kor och långhus sammanslogs till en enhet genom att triumfbåge och korvalv revs jämte långhusets platta trätak, och kyrkorummet försågs med ett något tryckt trätunnvalv med breda gesimser. Utvändigt sänktes korets yttermurar så att långhus och kor kom under samma yttertak, vilket kläddes med tegel och försågs med breda, tjärade taklister av trä. Delar av korets

KYRKANS BYGG ADSHISTORIA 39

Fig 51. Del av korets södra fasad med spår efter korportalens ursprungliga placering. Märk de svagt svängda sockelste- narna, som sannolikt härrör från en absid. Foto 1976.

Part oj the south front oj the chancel, with traces oj rhe original situation ojthe chancel portal. Note the curved plinth stones. which are probablyfrom an apse.

sydmur revs och återuppfördes frän grunden. Korets sydportal flyttades till mitten på sydfasaden. Vid denna flyttning iakttogs stor försiktighet. En mall av trä till- verkades och alla stenar numrerades. Vid flyttningen kunde brandspår iakttagas. Enligt Klingwalls ursprung- liga förslag skulle vimpergen ha slopats och portalens omfattning gjorts rundbågig. Detta blev dock inte ge- nomfört, utan vimpergen behölls och ett ornament, bestående av hopsatta delar av 1600-talsepitafier, insat- tes i mittfältet. I detta ornament inhöggs Carl XIV Johans namn och årtalet 1838. Långhusets syd- och nordportaler murades igen. I väster återupptogs »den vackra lngängsPorten, en välkommen Skänk af våra fromma Förfäder». Fem nya fönster togs upp, två på sydväggen och tre på nordväggen, samtliga rundbågiga och försedda med träspröjsverk ytterst i murlivet. I östgaveln ovanför altaret togs ett rundfönster upp i det gamla spetsbågiga östfönstrets övre del. Korsockelns rundstav slogs bort för att skillnaden mellan långhus och kor ytterligare skulle minska. Västgavelns övre delar revs; byggmästare Pettersson ville här bereda underlägen till en läktare, vilket dock församlingen inte gick med på. Ringkammaren röjdes ur och bänkar för åhörare insattes. Ett nytt altare uppfördes och nytt trägolv inlades. Den gamla bänkinredningen behölls och kompletterades. Kyrkan vitputsades in- och ut- vändigt och fyrkantiga träpelare insattes i tornets ljud- gluggar i stället för de sedan länge försvunna stenko-

40 EKSTA KYRKA

lonnetterna. Slutligen byggdes en ny sakristia i öster.

Detta framtvingades av Wallgren, ehuru sockenstäm- man tidigare beslutat att den gamla sakristian skulle få stå kvar tills vidare. I sin skrivelse till Överintendents- ämbetet yrkar Wallgren på att ingen hänsyn måtte tas till detta församlingens önskemål, bland annat däiför att ett fönster skulle försvinna på norra sidan. Två dörrar på ömse sidor om altaret, den ena ledande till sakristian, den andra en blinddörr, förfärdigades av en snickare Lindström från Klintehamn. Stenmaterial från den gamla sakristian användes till den nya. Meningen var att i sakristian inmura en kassakista och fästa den medjärn samt anordna en liten källare för kommunion-

I '

:-.:·;~::: :-~ 1: ·:.:_~. ~!r,~1.;.\;..';:\iii?..~,,_;;

.~":' :.! ~'s::: . .:., ;::::;,~:.~ 7Å (:,('Y.bA~~.

·-:I

vin, men det blev aldrig genomfört. · j

Restaureringar efter 1840

Det dröjde länge innan några mer omfattande repara- tioner behövde företas efter den stora ombyggnaden.

Vid 1800-talets mitt omtalas endast smärre åtgärder, som att 1845 dörrar och fönster målades in-och utvän- digt i »cederfärg». 1864 byggdes en läktare i väster.

Under senare delen av 1800-talet började kritiska röster höjas mot kyrkans ombyggnad, som man ansåg hård och pietetslös. P A Säve fäller i sina anteckningar omdömen som »jämmerligen moderniserad» med »sa- longsfönster och laduformad i det hela». ²⁸ Den hårdas- te kritiken framfördes emellertid av C G Brunius i hans

»Gotlands konsthistoria» från 1866.²⁹ Han skriver bland annat: » - - - Det är i konsthistoriskt afseende af mycket intresse att inhemta ej allenast, huru våra förfäder utmärkt sig med storartade byggnadsverk utan äfvenväl, huru våra samtidige bete sig med vanställan- de af desamma. - - - Det väcker förvåning, att man föreslagit denna förstöring af ett forntida konstverk och derpå användt en dryg kostnad, ehuruväl kyrkan deri- genom ej blifvit utvidgad. - - - I röstet öfver södra ingången, som är hållen i utbildad spetsbågsstil, ses en rundaktig sandstensskifva, hvilken omges af de ömkli- gaste rococosirater och krönes med en snäcka emellan fruktklasar och behänges med en liten bulle och en drufklase. Å skifvan står under konglig krona: Carl XIV Johan och å bullen: 1838. Då ingen inskrift får utan vitterhets- historie- och antiqvitets-akademiens granskning anbringas å någon offentlig byggnad, lär den nyssanförda på eget bevåg tillkommit; ty denna myndighet har svårligen kunnat tillåta, att ett uråldrigt och konstrikt byggnadsverk skulle, sedan fåkunnighe- ten vanställt detsamma, hedras med en regerande ko- nungs namn.»

Opinionen hade alltså svängt, och vid biskopsvisita- tionen 1891 hade det kommit ända därhän, att man

Fig 52. Förslag till ombyggnad av kyrkan, 1890-talet. RA.

A proposal for the rebuilding of the church. 1890' s.

började tala om att återställa kyrkan i dess medeltida skick. Då en reparation i alla händelser ansågs nödvän- dig, beslöt man 1894 att införskaffa ombyggnads- och kostnadsförslag från byggmästare Nils Pettersson³⁰ i Visby. Denne inkom följande år med ett förslag, som syftade till att återge kyrkan dess medeltida utseende.

Korets murar skulle förhöjas, så att kor och långhus skulle återfå sina medeltida takfall. Korportalen skulle flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats och de igenmu- rade långhusportalerna åter öppnas. Sakristian skulle rivas och en ny uppföras på norra sidan. Vidare skulle de stora fönstren sättas igen och nya, mindre tas upp, två rundbågiga i långhuset och ett spetsbågigt i koret, varjämte korets östfönster skulle återupptagas. Invän- digt skulle triumfbågen återuppföras och tegelvalv slås, ett i koret och två i långhuset. Efter omarbetning av arkitekt Gustaf Petterson³¹ å Överintendentsämbetets