Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.
Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been
OCR-processed and converted to machine readble text. This means that you can search and
copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and
the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter-
mine what is correct.
«. -*?•. _ . ..
' : " •
T;
W ' -J; ' •<
.
: /äfiillK i
•• :: • • ' . •
, v
.v • ïv>
Wim
' K
•
...
• , . . • • . : • t i Ä ' c % •
. •••
'. •
S O P H I E E L K A N
K O N U N G E N .
I LANDSFLYKT.
K O N U N G E N .
I L A N D S F L Y K T .
E N SANNSAGA B E R Ä T TA D
AF
S O P H I E E L K A N .
STOCKHOLM
ALBERT B O N N I E R S F Ö R L A G
STOCKHOLM
A L B . B O N N I E R S B O K T R Y C K E R I 1 9 0 6
I .
Början till slutet,
s t a r k vind blåste g e n o m B r u c h s a l , till d e n g r a d s t a r k , a t t d e b å d a s k ö n a o c h höga vatten
k o n s t e r n a f r a m f ö r slottets f a s a d b ö j d e sig å t s i d a n vid h v a r j e vindkast. Det v a r s t o r s k a d a , a t t d e t blifvit e n s å s v å r vinddag n u i m a r s , d å v å r e n här
n e r e i B a d e n r e d a n gjort s i t t i n t r ä d e o c h a l l é e r n a s o c h t r ä d g å r d a r n a s t r ä d b ö r j a t a t t k n o p p a s .
Det v a r e n stormig d a g u t e , m e n d e t v a r o c k s å e n s t o r m i g d a g i n n e i slottet.
Markgrefvinnan af B a d e n , s o m alltsedan d e n f ö r s t e f e b r u ar i haft s i n måg, d e n d e t r o n i s e r a d e k u n g e n af S v e r i g e , s i n dotter, d e r as b a r n o c h svit s o m g ä s t e r h o s sig h ä r i B r u c h s a l , b ö r j ad e m e d g a n s k a s t o r l ä n g t an m o t s e d e n s t u n d, d å f ö r d e t t a k u n g e n o c h h a n s f a m i l j s k u l l e bortflytta till slottet Meersburg, s o m d e n gamle storhertigen p å d e t m e s t g e n e r ö s a s ä t t s t ä l l t till d e t landsflyktiga k o n u n g a p a r et s för
f o g a n d e u n d e r d e s s lifstid. Markgrefvinnan tyckte visserligen, a t t d e t v a r nog s å k ä r t a t t hafva b a r n e n k r i n g sig, m e n n ö j e t v a r i alla fall m y c k e t d y r b a r t o c h e j alltid s å ogrumladt, d å d e n k ä r e m å g e n , n u s o m f ö r r , ville h a n d l a o c h st y r a e f t e r sitt eget huf vud
4 B Ö R J A N T I L L S L U T E T
o c h m i n d r e ä n n å g o n s i n tålte ä f v e n d e n d e l i k a t a s t e i n b l a n dn i n g i s i n a o c h s i n familjs a n g e l ä g e n h e t e r . Emellertid v a r n u allt afgjordt till d e t b ä s t a för alla p a r t e r , a n s å g m a r k g r e f v i n n a n , s e d a n storh ertigen upp
d r a g i t å t s i n k a m ma r h e r r e , b a r o n von S t e t t e n, att ö f v e r se slottet Meersburgs inredning, s å a t t möbler, h u s g e r å d , silfver, s ä n g k l ä d e r o c h l i n n e s k u l l e , hvad d y r b a r h e te n o c h rikligheten beträffade, v a r a i allo v ä r d i g a d e kungliga p e r s o n er , till hvilkas disposition s l o t t et m e d d e s s i n v e n t a ri e r blifvit ställdt. Allt v a r i d e t n ä r m a s t e färdigt d ä r u t e , o c h d a g e n f ö r d e n kungliga s v e n s k a f a m i l j e n s a f r e s a k u n de , n ä r d e t be
h a g a d e m a j e s t ä t e r na själfva, fixeras, d å Gustaf Adolf till m a r k g r e f v i n n a n s s t o r a s k r ä c k o c h förbluffelse d e n n a morgon f ö r h e n n e f ö r k l a r a t , a t t h a n alldeles e j t ä n kt flytta ut till Meersburg, h v a r k e n d e n ä r m a s t e v e c k or n a eller n å g o n s i n . Markgrefvinnan h a d e blifvit s å bragt u r k o n t e n a n s e n , a t t h o n i n t e t o r d f å t t sagd t, i n n an Gustaf Adolf l ä m n a t r u m m e t , o c h n u a f v a k t a d e h o n m e d s t ö r s t a s p ä nn i n g u t g å n g e n af d e t s a m t a l , s o m drottning F r e d r i k a h a d e m e d s i n alltför o s t y r ba r e g e m å l .
Det v a r e j m e d ett lätt h j ä r t a , s o m drottning F r e dr i k a h a d e gått i n i k o n u n g e n s våning. Hon visste b ä t t r e ä n m a r k g r e f v i n n a n h v a d d e t gällde, ty u n d e r d e t t a sorgliga u t f ö r a n d e g e n o m T y s k l a n d till B a d e n h a d e Gustaf Adolf r e d an i H a m b u r g ställt till m e d e n s t o r f ö r s k r ä c k e l s e f ö r h e n n e . H a n h a d e lika plöts
ligt s o m n u , m e n d å inför d e s v e ns k a h e r r a r , s o m f ö r d e u t h o n om , förklarat, a t t h a n e j t ä n k t e r e s a l ä n g r e n e d å t T y s k l a n d . H a n ville r e s a till h e r r n h u t a r e - s t a de n Christiansfeld o c h d ä r b o s ä tt a sig. H a n ville l å t a h e n n e o c h b a r n e n e n sa m m a f o r t s ä t t a r e s a n till
BÖRJAN TILL SLUTET 5 Bade n. Du käre Gud I Hvilka förfärliga dagar och nätter hade det e j varit, inna n d e sven ska herrar na fått kungen öfvertalad och de alla åter sutti t i vag
nar na och fortsatt resan hit ner till Bruc hsal. S ed a n d e n u en gång voro härnere, hade drottning F redrika trott, att allt skulle gå väl, ty med stor glädje och tacksamhe t märkte hon, att hela hennes släk t visade den afsatte kungen den största uppmärksamhet och häns yn, alla utan undantag, först och främst d e n gamle vördade farfadern och den älska de moder n, men äfven d e öfriga släktingarna. Drottni ngens svåger, arfpri nsen af Hessen Darmstadt, som med sin gem ål komm it till Bruchsal för att besöka dem , had e också till hennes stora, men hemliga glädje visat sig lika im
ponerad som alltid af Gustaf Adolf och stått lika darrand e o ch vettskrämd inför honom, som ha n gjorde, då de sen ast under s å olika förhållanden sam man
träffat här nere i Ba den. Med innerlig tillfredsställelse hade drottning Fredrika tyckt sig märka, a tt allt det ta behagade hennes gemål och att, i det hela taget, hans humör e j visat sig vara i högre grad irritabelt, än det ofta bruk ade vara i Sverige.
Men hvem kun de förstå sig på han s h um ö r , tank ar och sinn esstämningar? I dag liknade d e t sig åter till e n ovädersdag, och drottning Fredrika s h järta bulta de och hamrade häftigt, d å hon sak ta knacka de på dörren till sin makes rum och efter e n s t u n d s vänt an hörde honom r o pa : — Kom in! Hon visste nog, att han på sista tiden tyckte sig ha stor anled
ning att vara särskildt missnö jd med henne.
Vinden tog sitt tag i dörren, d å hon öppnade den, och slog den igen med en hår d skräll, som fick
6 B Ö R J A N T I L L S L U T E T
hen nes gemål, som stod fram me vid det öppna fönstret, att häftigt vända sig om och tillropa h e n n e :
— Var beskedlig och kom in stilla och tyst o ch inte med ett sådant l a rm !
— Det var vinden, svarade hon fogligt och sat te sig ned i en förgylld karmstol bredvid det stor a ovala malak itbordet, en present till markgrefvinnan från kejsar Alexander och kejsarinnan Elisabeth.
Gustaf Adolf stod allt fortfarande fram me vid föns tret och sad e e j ett ord på e n g anska lång s t un d.
Men plötsligen vände han sig om, gick genom den sto ra gula damastsalo ngen fram till drottningen, såg hen ne stint i ansiktet och frågade:
— Hvad ä r det hon egentligen vill mig?
— Jag vill höra om det kan vara rätt uppfa ttadt af min mode r, att ni skulle sagt henne, att någon flyttning till Meersburg e j kom mer att ske . Hon talad e mycket fort för att få mod att säga detta.
— Det ä r rätt uppfattadt, jag h a r sagt fru mark grefvinnan detta.
Konungens ton lät ytterst afvis ande, men det oak tadt fortsatte drottningen ifrigt:
— Men det ä r ju omöjligt, att ni inte skulle acc eptera denna storarta de offert. Hvad skall min farfar säga och tyc ka?
— Jag ä r van att beslu ta utan att fråga efter hvad mäktigare furstar ä n storhertigen af Baden s äga eller tycka.
Äter sad e drottn ing Fred rika något, som hon e j bor de säga, ifall hon ville uppnå sitt änd amål.
— Men min farfar har gjort detta förslag i den allra bästa mening och afsikt, och vi först odo, att ni med glädje antagit det.
BÖRJAN T I L L S L U T E T
— O m e r f a r f a r h a f t d e n a l l r a b ä s t a m e n i n g , h v a r fö r h a r h a n e j föreslagit mig att s l å mig n e r i C a r l s r u h e ? f r å g a d e k u n g e n kärft.
— Därför a t t h a n af h ä n s y n till F r a n k r i k e e j k a n göra d e t . O c h hvad Meersburg beträffar, s å ä r o ju alla f ö r d e l a r n a helt o c h hållet p å v å r s i d a .
— Hvad m e n a r ni m e d v å r s i d a V
— Naturligtvis e r o c h m i n o c h b a r n en s . O m vi begagna o s s af min f a r f ar s a n b u d , behöfva vi ju i n t e utgifva n å g r a pengar f ö r v å r t e t a b l e r an d e , u t a n k u n n a g e n a s t o a f k o r t a d t a n v ä n d a u n d e r h ål l e t f r å n S v e r ig e till v å r a l e f n a d so m k o s t n a d e r . Det ä r m y c k e t d y r b a r t att skaffa sig allt d e t , s o m n u finnes p å Meersburg till v å r disposition. Ni k a n i n t e s ä g a e t t e n d a s k ä l h v a r f ö r ni n e k a r a t t flytta till M e e r s b u r g . Ni h a r intet s k ä l .
Gustaf Adolf k a s t a d e på s i n g e m å l e n v r e d g a d blick o c h v a r mycket n ä r a a t t s v a r a h e n n e : J a g vill inte v a r a b u n d e n af n å g o n s ä d e l m o d , o c h v o r e d e t s å lyckligt, a t t jag blott h a d e mig själf att t ä n k a p å , s k u l l e jag oförtöfvadt a f s ä g a mig u n d e r h å l le t f r å n S v e r i g e. Men h a n teg h ä r m e d , e j af l u s t a t t s k o n a h e n n e s känslor, u t a n d ä r f ö r att d å h o n e j af sig själf b e g r e p , att d e t t a v a r s k ä l e t , u t a n s å ra d e h o n o m m e d tal o m s i n f a r f a r s ä d e l m o d o c h o m u n d e r h å l l e t f r å n d e t l a n d , s o m a f s a t t h o n o m , ville h a n e j blotta s i n ömtålighet härvidlag g e n o m a t t s ä g a h e n n e , att h a n oändligen s k u l l e f ö r e d r a ga a t t lefva s o m e n s i m p e l particulier i tarflighet, ja, i fattigdom, blott h a n h a d e s i n frihet o c h sitt o b e r o e n d e . H a n h a d e blifvit m y c k et r ö d , m e d a n h a n b e s i n n a d e allt d e t t a o c h därtill d e s ä r s k i l d a a n l e d n i n ga r h a n h a d e a tt v a r a missnöjd m e d s i n gemål. Han b e s i n n ad e o c k s å m e d bitterhet, a t t
8 BÖLJAN T I L L S L U T E T
h a n e j v a r v a n v i d , a t t d r o t t n i n g e n e l l e r n å g o n b e g r e p h a n s m o t i v o c h t ä n k e s ä t t .
D r o t t n i n g e n , s o m blef r ä d d , d å h o n s å g h u r b l o d e t f ä r g a d e k o n u n g e n s p a n n a , o c h s o m d e n l å n g a t y s t n a d e n g j o r t ä n m e r a b e k l ä md , s a d e n u m e d s i t t a l l r a l e n a s t e t o n f a l l o c h s i t t m e s t f ö r f ö r i s k a s m å l e e n d e :
— D e t ä r s å v a c k e r t p å M e e r s b u r g . Ni v e t j u , a t t j a g v a r d ä r e n v å r o c h d r a c k g e t m j ö l k f ö r m i t t b r ö s t .
— Ni k a n j u b o s ä t t a e r p å M e e r s b u r g , ifall n i s å m y c k e t l y c k e r o m s t ä l l e t , s n ä s t e h a n h e n n e .
— Ni s k u l l e o c k s å t y c k a o m s t ä l l e t , ifall ni k ä n d e till d e t . Gif m i g å t m i n s t o n e el t e n d a p l a u s i b e l t s k ä l f ö r e d e r v ä g r a n .
G u s t a f A d o l f , s o m h a d e g å t t f ra m o c h å t e r , me d a n g e m å l e n t a l a d e , s t a n na d e n u f r a m f ö r h e n n e , s å g p å h e n n e s k a r p t o c h s a d e m e d s i n m e s t h å n f u l l a t o n :
— F ö r s t å r n i d å a l l d e l e s i c k e h v a r f ö r j a g e j a n t a g er s t o r h e r t i g e n s a n b u d ?
— N e j , d e t g ö r j a g i c k e . D et ä r e t t s å d a n t v a c k e r t l ä g e , d e t ä r d e n a l l r a h ä r l i g a s t e u t s i k t f r å n M e e r s b u r g .
— D e t s ä g e r m a n m i g a l l t i d , u t b r a s t G u s t a f Adolf m e d b i t t e r h e t . M e n n u ä r d e t s å , a t t j a g h a r blif vit t o t a l t l e d p å v a c k r a u t s i k l e r , s e d a n jag f ö r l i d e t å r n j ö t d e n v a c k r a u t s i k t e n f r å n m i t t f ä n g e l s e p å G r i p s h o l m . D e t ä r a c k u r a t s a m m a l ä g e p å M e e r s - b u r g s o m p å G r i p s h o l m m e d e n v i d u t s i k t ö f v e r e n s t o r i n s j ö . O c h d å d ä r t i l l r u m m e n p å M e e r s b u r g l i k s o m G r i p s h o l m s r u m m e n ä r o b e h ä n g d a m e d g a m l a g o b e l i n e r , s k u l l e o c k s å d e t t a f ö r m i g bli e t t m i n n e af m i n b o s t a d p å G r i p s h o l m . M e n p å G r i p s h o l m
BÖRJAN TILL SLUTET 0 b a d e jag å t m i n s t o n e e n liten t r ä d g å r d m e d t r ä d , d ä r jag k u n d e p r o m e n e r a m e d m i n familj. Det s o m fat
t a d es mig d å v a r min frihet, o c h det ä r af min fri
h e t , s o m jag n u vill n j u t a f ö r a t t välja mig e n pas
s a n d e vistelseort, d ä r jag k a n lefva i l u g n . H v e m k n ac k a r ?
— Det ä r jag, h ö r d e s m a r k g r ef v i n n a n s v a r a utan
för, o c h drottning F r e d r i k a gick själf hastigt bort till d ö r r e n o c h ö p p n a d e d e n f ö r s i n m o d e r. Men i n n a n h o n sliippte i n h e n n e, lät h o n med e n a x e l r y c k n i n g o c h e n g r i m a s m a r k g r e f v i n n a n förstå, a t t h o n , drott
n i n g F r e d r i k a , i n t e t f ö r m å t t u t r ä t t a m o t s i n m a k e s halsstarrig het o c h att d e t n u ville all m a r k g r e fv i n n a ns diplomati till a t t f å affären u p p g j o r d e f t e r ö n s k a n .
Den ståtliga f r u m a r k g r e f v i n n a n s a t t e sig m e d e t t ä l s k v ä r d t s m å l e e n de i s t o l e n , s o m h e n n e s m å g s t ä l l d e f r a m f ö r h e n n e , o c h p å h e n n e s b ö n s a t t e h a n sig själf bredvid s i n g e m å l o c h s i n s v ä r m o r vid d e t g r ö n a r y s k a bordet. H a n s a n s i kt e v a r n u å t e r lik- blekt o c h h a d e e n m i n af outsäglig t r ö t t h e t o c h l e d a .
— Nå, min k ä r e v ä n , v a r n u s å ä l s k v ä r d o c h gif mig riktigt besked. Hvad s k a l l jag s ä g a till b a r o n v o n S t e t t e n , d å jag i a f t o n s k r i f v e r h o n o m till? u t b r a s t markgref vinnan i lätt t o n , s o m o m d e t t a vore f ö r s t a g å n g e n d e n n a s a k a f h a n d l a d e s . Hon h a d e i b l a n d m ä r k t, att d e n b ä s t a t a k t i k e n m e d Gustaf Adolf v a r a t t g å bröstgänges till väga, m e d diplomati fick h o n aldrig något u t r ä t t a d t h o s d e n n e måg.
— Vill m i n n å d i g a f r u s v ä r m o r v a r a god o c h ge d e t b e s k e d , s o m jag r e d an l ä m n a t , a t t jag e j k a n a n t a g a s t o r h e r t i g e n s offert o c h b o s ä t t a mig p å Meers- burg. J a g h a r lofvat m i n f a r b r o r , k u n g e n af Sverige, a t t jag skall bosätta mig i S c h w ei z , o c h d e t t a löfte
10 B Ö R J A N T I L L S L U T E T
skall jag hålla, tills han löser mig därifrån och låter mig slå mig ned hvarhelst jag själf behagar.
Markgrefvinnan knep ihop ögonen och gaf till ett litet försmädligt skratt.
— Min käre vän — till den grad skrupulös har ni sannerligen inga skäl att vara gentemot er farbror, kungen af Sverige. Meersburg ligger mycket nära till schweizergränsen, det kan möjligen ankomma på en half eller tre kvarts mil. Ni behöfver alldeles ej ha några samvetsbetänkligheter härvidlag.
— Meersburg ligger inte i Schweiz, svarade Gustaf Adolf med sin allra mest påståliga ton, och jag tycker inte, att det lönar mödan att v idare disku
tera den här saken. Jag vill inte bosätta mig på Meersburg, vare det nog sagdt. Men markgrefvinnan lät det inte vara nog sagdt. Hon lade sin hand pä Gustaf Adolfs arm oc h sade med denna till hälften imponerande, till hälften öfvertalande ton, som hon brukade använda, då hon ville uppnå något:
— Låt mig nu styra och ställa för eder i d enna sak, min käre son. Jag försäkrar, att ni kommer att ha godt däraf.
Det såg ej så ut på hans min. Han hade blifvit ännu blekare än förut, och underläppen darrade häf tigt. Men han behärskade sig och sade:
— Det blåser starkt i dag. Drar det möjligen på min fru svärmor?
— Visst drar det, svarade markgrefvinnan och svepte den indiska långschalen tätare kring sig. Det är ju en hel storm härinne.
— Jag skall stänga fönstren, sade Gustaf Adolf fogligt.
Och han gick fram till f önstren och stängde dem.
B Ö R J A N T I L L S L U T E T
P å e n b e d j a n d e blick o c h å t b ö r d f r å n d r o t t n i n g F r e d r i k a reste m a r k g r e f v i n n a n sig u p p o c h gick h o n o m till mötes, r ä c k t e h o n o m h a n d e n o c h s a de :
— T a c k, m i n v ä n , n u s ä t t a vi o s s å t e r n e d till v i d a r e öfverläggning.
— Det behöfs alldeles i c k e , s v a r a d e h a n k ä r f t o c h drog hastigt s i n h a n d tillbaka. Men markgref- v i n n a n ville e j ge t a p p t . Med Gustaf Adolfs e n v i s h e t v ä x t e h e n n e s. Hon ville a r r a n g e r a f ö r s i n a b a r n p å b ä s t a o c h klokaste s ä t t b å d e f ö r d e m o c h sig s j ä l f , o c h hon s a d e d ä rf ö r :
— K a n jag e j å t m i ns t o n e f å s k r i f v a till b a r o n v o n S t e t t e n o c h s ä g a h o n o m , a l t ni flyttar u t u n d e r d e n v a c k r a å r s t i d e n o c h f ö r s ö k e r h u r ni trifs p å Meersburg"? T r i f s ni inte, s l å r d e t e r ju alltid fritt a t t s e e r o m i S c h w e i z e f t e r n å g o n a n n a n vistelseort, s o m d o c k säkerligen e j k o m m e r a t t e r bj u d a Meers- b u r g s bekvämlighet er o c h b e h a g . D e s s u t o m vet ni j u , att e r gemål e n d a s t m e d y t t e r s t a motvilja s k u l l e b o s ä t t a sig i S c h w ei z . Ni b ö r s a n n e r li g e n e j bort
k a s t a ö m ma s l ä k t i ng a r s a n b u d , d e t ä r d å r a k t i gt o c h lättsinnigt gjordt. Ni b o s ä t te r e d e r p å Meersburg o c h —
Drottning F r e dr i k a l a d e hastigt s i n h a n d p å m a r k - g r e f v i n na n s f ö r a t t h i n d ra h e n n e a t t s ä g a nå got vidare, ty h o n s å g , a t t h e n n e s g e m å l v a r u t o m sig af v r e d e o c h e j längre k u n de b e h ä r s k a sig.
Det g j o r d e h a n e j heller.
H a n r o p a de n e j , n e j , n e j , s å d e l genljöd i d e t s t o r a r u m m e t . Han s t a m p a d e i golfvet. H a n s k n u tn a h a n d f ä k t a de i l u f t e n . Men m e d e n s blef h a n lik
s o m v a n m ä k t ig af mattighet o c h s ä n kt e h a n de n m e d e t t h å r d t s t ö n an d e .
1 2 B Ö R J A N T I L L S L U T E T
— Var beskedlig och lämna mig allena, sad e han, i det han sjönk ned i den förgyllda damast
soffan, som stod på ena kortväggen. Han satt med händern a öfver ögonen. — Jag orkar inte mera, jag ä r sjuk.
— Det gör mi g mycket ondt, s a de markgrefvinnan med ett elakt småleen de. Men ni borde i alla fall inte till den na grad förifra eder mot en dam och n ä r a släkting, som alltid velat ert väl.
— F ör Guds skull gå! stönade Gustaf Adolf.
Och d å drottning Fredrika gjorde m in af a tt vilja stanna kvar hos honom, röt han till h e nn e :
— Gå, båda två!
Storme n lade sig icke, utan tilltog tvärtom med hvarj e timme. P å efterm iddagen insjuknade mark- grefvinnans af Baden måg och gäst i en häftig a ttack af gulsot.
Ater hade några vecko r förflutit, och man var hun nen långt in i april, änd a fram till lördagen före påsk. För detta kungen v ar n u fullt återställd från den sjukdom, som sinnesrörelsen under dispy ten med fru markgrefvinnan åsamkat honom, och fru markgref
vinnan var särd eles belåten, e j allenast öfver den höge patientens lyckliga till frisknande, utan också där
för, att hon ändtligen fått sin vilja fram angående den kungliga svenska familje ns utflyttande till Meers- burg. F r u markgrefvin nan hade nämligen haft den syperba idén att få general Skjöldeb rand, d å han på genomres a från Paris till Sverige vistades hä r i Bruchsal några dagar, att tala förstå nd med sin forne konung, och detta hade lyckats s å väl, att man n u tryggt kunnat gifva baron von Stetten order o m att uppköpa
BÖRJAN T I L L S L U T E T 1 3
p r o v i a n t o c h h a f v a a l l t i n g i o r d n i n g t i l l u t f l y t t n i n g d a g a r n a e f t e r p å s k . P å h v a d s ä t t d e t h a d e l y c k a t s g e n e r a l S k j ö l d e b r a n d a t t b r i n g a d e n k i n k i g e h e r r n a t t g i f v a m e d s i g v i s s t e f r u m a r k g r e f v i n n a n i c k e . H o n h ö r d e v i s s e r l i g e n , a t t g e n e r a l S k j ö l d e b r a n d g i f v i t G u s t a f A d o l f s k r i f t l i g t i n t y g p å a t t h a n s f a r b r o r e j s k u l l e a n s e d e t f ö r e t t l ö f t e s b r o t t o m h a n e j ö f v e r s o m m a r e n b o s a t t e s i g i S c h w e i z , u t a n e n h a l f m i l i n p å d e t b a d e n s i s k a o m r å d e t . M e n h o n v i s s t e e j , a t t g e n e r a l S k j ö l d e b r a n d f ö r e s t ä l l t f ö r d e t t a k u n g e n , a t t h a n o c h h a n s f a m i l j o c h s v i t r e d a n a l l t f ö r l ä n g e l e f v a t p å f r u m a r k g r e f v i n n a n s b e k o s t n a d , h e l s t d e n h ö g a d a m e n s e k o n o m i s ä k e r l i g e n e j b e f u n n e s i g i e t t a l l t f ö r l y s a n d e t i l l s t å n d , d å d e s k a t t e b ö r d o r N a p o l e o n p å l a g t d e t y s k a f u r s t a r n a v o r o s ä r d e l e s t y n g a n d e , o c h a t t d e t t a s i s t a s k ä l v a r i t d e t s o m v e r k a t a f g ö r a n d e o c h f ö r a n l e d t G u s t a f A d o l f a t t m e d s i n t r ö t t a s t e o c h l i k g i l t i g a s t e t o n s v a r a g e n e r a l S kj ö l d e b r a n d : — J a g v i l l d å f ö r s ö k a —
M a r k g r e f v i n n a n o c h d r o t t n i n g F r e d r i k a h a d e i g l ä d j e n ö f v e r d e n l y c k l i g a u t g å n g e n o m f a m n a t h v a r - a n d r a , m e n s i n s e m e l l a n ö f v e r e n s k o m m i t a t t e j i n f ö r k u n g e n v i s a m i n s t a t i l l s t y m m e l s e t i l l b e l å t e n h e t e l l e r e n s t a l a o m f l y t t n i n g e n t i l l M e e r s b u r g , p å d e t a t t h a n e j s k u l l e b l i r e t a d o c h m a n r i s k e r a e t t å t e r f a l l i s j u k d o m e n . M a n s k u l l e b l o t t l a g a , a t t b a r o n v o n S t e t t e n t r ä f f a d e a l l a f ö r b e r e d e l s e r o c h i s i n o m t i d f ö r G u s t a f A d o l f k o r t o c h g o d t r a p p o r t e r a d e , a t t a l l t v a r r e d o . H v i l k e n l y c k o d a g s k u l l e d e t e j v a r a , d å d e n k u n g l i g a s v e n s k a f a m i l j e n v ä l s l a g i t s i g n e d p å M e e r s b u r g o c h a l l a b e k y m m e r f ö r e v e n t u e l l b o s ä t t n i n g i S c h w e i z e l l e r ä n n u v ä r r e i n å g o n h e r r n h u t a r h å l a s k u l l e v a r a l y c k l i g e n ö f v e r s t å n d n a ! F ö r e t t d y l i k t f r a m t i d s p e r s p e k t i v
1 4 B Ö R J A N T I L L S L U T E T
måste ju drottningen rysa, och det var ocks å med stor glädje, som hon denna lördag före påsk mottog baron von Stetten, d å han på förmiddagen anko m till Bruchsal för att inför Gustaf Adolf anmäla, att provianteringen var skedd och att intet felades, som kun de göra vistelsen på lu stslottet Meersburg så ange
näm för den kungliga familje n, som storhertigen ön skade och hopp ades, att den skulle bli.
Vid baron von Stettens ankomst till Bruchsal var emellertid för detta kungen med sina båda ä ldsta barn ute på en af de långa spatserturer, som han med dem bruk ade göra i slottets omgifning ar. Det var en helt rörande syn att s e des sa tre, för detta kungen, prins Gustaf och prinsessan Sofia begifva sig af eller å terkomm a fr ån dessa promena der. Gustaf Adolf tog ut sina vanliga långa steg, och de båda barn en bem ödade sig på allt sät t att hinna med hon om. F ör den snart elfvaårige prins Gustaf var det e n äre sak att taga ut stegen s å manhaftigt som möjligt och hålla skrid t med sin fader, som ibland talade med barn en, men som ofta i långa stunder gick försänkt i sina grub bleri er och d å ökade takten för sin gång, som vore han jagad. Prins Gustaf och prins essan Sofia småspru ngo d å bredvid honom för att e j bli efter, och först d å deras fader plötsligen påminde sig, att han had e dem i sällskap, sakt ade han farten och börja de åter sam tala med dem .
Också brukade prinsen och prinsessan att vid hemk omsten till slottet vara dödstrött a af den tims
långa spatsert uren öfver snötäckt eller sum pig mark, ty d å Gustaf Adolf var i spatsertagen, väjde han e j för något väglag. Denna lördag före påsk var väg
laget erbarmligt, ty det hade regnat und er flera dagar
BÖRJAN TILL SLÛTË T 1 5 o c h d e t t a v a r första s o l s k e n s m o r g o n e n . O c k s å s a t t drottning F r e d r i k a o c h s å g be k y m r a d u t g e n om f ö n s t re t u n d e r s a m t a l e t m e d b a r o n v o n S t e t t e n . H o n u n d r a d e h u r d e t s k u l l e g å f ö r b a r n e n o c h h u r d e s k u l l e k u n n a r e d a sig i d e eländiga m a r k e r , d i t k u n g e n säkerligen fört d e m .
Nu s y n t e s d e ändtligen k o m m a , o c h d r o t t ni n g F r e d r i k a gaf till e t t högt r o p , ty k u n g e n b a r prin
s e s s a n Sofia på s i n a a r m a r .
— S ä k e r l i g e n h a r n å g o t h ä n d t b a r n e t , u t b r a s t drottningen med s t ö r s t a f ö r s k r ä c k e l s e o c h s k y n d a d e ut f ö r a t t m ö t a d e h e m vä n d a n d e . Men h o n vågade sig e j l ä n g r e ä n på t r a p p a n , h e n n e s g e m å l tålte e j n å g r a s c e ne r .
Men d e t v a r ingen f a r a . P r i n s Gustaf v i n k a d e med s i n n ä s d u k , d ä r h a n s m å s p r a n g vid s i n f a d e r s sida, o c h d å k u n g e n ko m m i t f r am till t r a p p a n , s l äp p t e h a n v a r s a m t n e r p r i n s e s sa n , s o m t r i u m fe r a n d e o c h s t r å l a n d e r o p a d e :
— P a p p a h a r burit mig e t t långt s t y c k e , m a mm a , min d u mm a s k o f a s t n ad e j ä m t i s ö r j an , o c h d å tog p a p p a o c h b a r mig för a t t jag inte s k u l l e bli f ö r trött, u t a n k u n n a följa m e d . Vi h a varit långt i n n e i s k o g e n, d ä r v a r s å v a c k e r t , o c h f å g l a r n a s j ö n g o hela tiden.
Gustaf Adolf n i c k a d e b e l å t e n . — J a , d e t v a r e n m y c k e t v a c ke r p r o m e n a d , m e n v a r n u beskedlig o c h s e till a t t b a r n en f å byta s k o d o n , d e ä r o s ä k e r l i g e n v å t a o m f ö t t e r n a .
— Det b ö r o c k s å ni g ö r a , ni ä r s ä k e r l i g e n o c k s å v å t .
— Mig g ö r d e t ingenting, s v a r a d e k u n g e n lik
giltigt. Är d e t något ni h a r a t t s ä g a m i g ?
— E n d a s t d e t t a a t t b a r o n v o n S t e t t e n r e s t hitut
16 BÖRJAN TILL SLUTET
och anhåller om ett sam tal. Drottnin gen hade med stor tillfredsställelse lagt mär ke till att kunge n var vid yppersta lynne efter den långa promenad en.
— Är han därinn e? frågade Gustaf Adolf, och d å drottningen bejakade frågan, gick han direkt in i den gula damastsal ongen, d ä r baron von Stetten vänta de.
Sällan hade storh ertigens kam marherre sett den detroniserade kungen af Sv erige i ett sådant lugnt och aimabelt lynne. Han talade om den vack ra pro
menaden, om h ur vårlik skogen nu stod efter d e förra dagarnas regn, om h ur fritt och lätt ma n an
dade s, d å man kun de ströfva omkring h u r långt och hvart man ville. För st sedan Gustaf Adolf på detta vis gifvit s in belåtenhet luft, frå gade han efter baro n von Stett ens ärende.
Det var helt lätt och angenämt efter detta mot
tagande för baron von Stetten att omtala hvad han gjort och låtit göra för slottet Meersburgs värdiga iordningsställande, hvad för slags proviant och till hvilken myckenhet , som blifvit uppk öpt. Han slutad e med att en passant omtala, att till och med vagnarna blifvit sm orda och att såle des allt var färdigt till ut
flyttningen, när helst deras majestäte r behagade att företaga den.
För detta kungen var som sagdt vid sitt allra bästa och tåligaste lynne. Han lät baron von S tetten säga allt hvad han had e a tt a nför a oc h å hörde hon om med största uppmärksamhet. Det var först d å kam marherren talat ut, som Gustaf Adolf tog till ordet och s a de :
— Jag tackar eder för den haf da mödan och har ett uppdr ag att gifva ede r till vår her r farfade r.
B Ö R J A N T I L L S L U T E T 1 7 Vill ni till herr storherligen af Baden framföra min hjärtliga hälsning och säga honom, att jag ej flyttar till Meersburg.
Om blixten slagit ned vid den badensiske kam
marherrens fötter, kunde hans min ej ha röjt en större häpnad och förskräckelse.
— Ej flyttar ut till Meersburg, utbrast han . Det är omöjligt!
— Omöjligt! Det få vi se. Jag är ingen fånge här. Tonen var alltjämt höflig, men det lades ett särskildt eftertryck på ordet här.
— Med omöjligt menade jag, att Ers Majestät omöjligen kan finna en bättre och angenämare vistelse
ort än Meersburg, stammade baron von Stetten för
skräckt. Det har ett så öfver all beskrifning härligt läge med utsikt öfver en del af Bodensjön och Alperna på den andra sidan.
— Jag tycker inte om utsikt öfver sjö. Och det finns inte någon trädgård vid slottet, fortsatte Gustaf Adolf alltjämt med stort lugn. Han hade be
slutat sig för att ej förifra sig, men han ville en gång för alla göra ända på detta trugande och dessa underhandlingar. Han ville absolut ej flytta ti ll Me ers- burg, ej ens under den vackra årstiden. Af mark- grefvinnans och drottning Fred rikas sätt att taga saken tyckte han sig förstå, att väl en gång därute, skulle han få mycket svårt att ej bli nödgad stanna på Meers - burg i hela sitt lif. Han ville ha friheten.
Det finnes promenader längs sjöstranden, och det finns många vägar inåt landet, försäkrade kammar
herren med emfas.
2. — Elkan.
1 8 BÖRJAN TILL SLUTET
— Men det finns ingen trädgård, insisterade Gustaf Adolf.
— Om förlåtelse, Ers Majestät, på litet afstånd från slottet finns en trädgård för frukt och köks
växter.
— Såå, sade Gustaf Adolf i tv iflande ton, hvarpå han fortsatte med det rets amma förhöret. — Hvilka slags tapeter finns det i slottet?
— I de förnämsta rummen finnas dyrbara gamla gobeliner, svarade baron von Stetten raskt. Han bör
jade tycka sig förstå, att för detta kungen möjligen ej ansåg slottet Meersburg vara en för sig värdig uppehållsort.
Men Gustaf Adolf svarade till h ans stora häpnad:
— Ja visst. Gobelinstapeter och utsikt öfv er sjö. Det är så likt Gripsholm som väl möjligt. Jag flyttar inte dit. Jag vill inte bo där.
Alltjämt talade konungen lugnt, men baron von Stetten var nära att förifra sig.
— Och de uppköpta lifsmedlen! En del bli förskämda, en del måste man sälja till hv ad pris s om helst, en del måste föras bort, Gud vet hvart. Och har Ers Majestät betänkt hvad det skulle kosta att köpa ett ställe, där Ers Majestät kan bo? Ers Maje stät har ju en stor inkomst, men på detta sätt skulle en mångdubbelt större reveny ej räcka till.
Men nu förlorade Gustaf Adolf sitt lugn. Han blef röd och het.
— Jag tror ni vill diktera för mig hvad jag s kall göra och hvad jag skall underlåta. Men jag skall visa er, att det inte går an. Jag flyttar inte till Meersburg, oc h ni får göra hvad ni behagar.
Härpå var intet att svara, och baron von Stetten
BÖRJAN TILL SLUTET 1 9
stod i begrepp a t t b o c k a sig u t u r r u m m e t , d å Gustaf Adolf kvarhöll h o n o m g e n om att s ä g a :
— J a g h a r haft bref f r å n b a n k i r e n Haber i C a r l s r uh e . K ä n ne r ni till h o no m ?
— J a , E r s M a j e s t ä t . Det ä r e n rik o c h a n s e d d m a n .
— Vet ni, a t t h a n ä r j u d e ?
— J a visst, E r s Majestät, s v a r a d e b a r o n v o n S t e t t e n , s o m h a d e s i n a t a n k a r s å helt o c h hållet u p p tagna af Gustaf Adolfs b e s l u t a t t e j flytta till Meers- b u r g o c h d e b e k y m m e r , s o m d e n n a h a n s v ä g r a n s k u l l e f ö r o r s a ka , a t t h a n e j m e d något synnerligt in
t r e s s e k u n d e å h ö r a f ö r d e t t a k u n ge n s betänkligh eter r ö r a n d e b a n k i r e n H a b e r s judiska b ö r d . K u n g e n g i c k u p p o c h ned i s a l o n g en , m e d a n h a n t a l a d e :
— D ä r o m h a d e jag i n g e n a n i n g , f ö r r ä n h a n h ä r förliden k o m hit f ö r a t t f å s e m i n s i g n a t u r. J a g frågade honom d å af hvilken n a t i o n h a n v a r . O c h h a n s v a r a d e : Af d e n j u d i s k a . Därigenom att hof- j u v e l e r a r e Benedicks i S t o c k h o lm , s om ä r jude, blifvit g e n o m presidenten i K u n g l i ga S t a t s k o n to r e t o m b e t r o d d a t t u t r e m i t te r a m i n a p e n g a r , h a r jag k o m m i t i rela
tion m e d d e n n e H a b e r .
— Har E r s Majestät a t t beklaga sig ö fver h o no m ? f r å g a d e b a r o n von S t e t t e n , d å Gustaf Adolf plötsligen t v ä r s t a n n ad e alldeles m i d t e m o t h o n o m .
— J a , d e t h a r jag. J a g fick n y s s bref f r å n d e n n e H a b e r , hvari h a n v ä g r a r a t t till mig u t b e t a l a e n s t ö r r e s u m m a ä n tio t u s e n floriner, å b e r o p a n d e sig p å a t t juden B e n e d i c k s f ö r b j u d i t h o n om a t t g å längre. Detta bevisar i hvilka b e k y m m e r jag k u n d e k o m m a , ifall jag s k u l l e b e r o af j u d a r , o c h jag s k a l l d ä r f ö r skrifva till m i n f a r b r o d e r k u n g e n af S v e r i g e
20 BÖRJAN TILL SLUTET
och anhålla, alt mina penningangelägenheter blifva satta på en säker och redig fot samt att jag hädan
efter endast må få att göra med kristna människor.
— Bankiren Haber har stort anseende för red
lighet, invände baron von Stetten, och han var ju i sin goda rätt att handla som han gjorde, då bankiren i Stockholm ej lämnat honom större bemyndigande.
Men Gustaf Adolf afbröt baron von Stettens försvars
tal genom att åter börja sin vandring med händerna på ryggen.
— Jag tycker i alla fall, att det är angenämare att vara i relation med kristna handelshus, och jag önskar därför ej, att denne Haber må vara i befatt
ning med mina penningangelägenheter. Jag skall härom tillskrifva kungen. I afvaktan härpå har jag emellertid svarat Haber med påskrift på hans eget bref: »Jag mottager ej dylika meddelanden af juden Haber senior. »
Baron von Stetten tänkte för sig själf, a tt Gustaf Adolf nu ställde sig så, att han hvarken hade bostad eller pengar till sin disposition. Men högt sade han:
— Ar det något ytterligare Ers Majestät har att befalla?
— Nej, det var bara denna hälsning till herr storhertigen af Baden, som jag r edan nämnt. Farväl.
Ändtligen fick baron von Stetten buga sig ut ur rummet. Nu återstod ej för honom annat än att i största hast underrätta den nådiga fru markgrefvinnan om hvad som händt och sedan sätta sig i sin vagn för att skyndsamt fara till Carlsruhe och till stor
hertigen framföra den förbluffande hälsningen: För detta kungen af Sverige låter hjärtligen hälsa, att han ej vill flytta ut till Meersburg.
BÖRJAN TILL SLUTET 2 1 K n a p pt h a d e b a r o n v o n S t e tt e n s vagn rullat b o r t , f ö r r ä n f r u m a r k g r e f v i n n an f r å n sitt f ö n s t e r s å g ett p a r p o s t hä s t a r f ö r a s öfver g å r d e n. H o n u n d r a d e ett ögonblick h v a d d e t t a s k u l l e betyda. S å s k y n d a d e hon till s i n d o t t e r d r o t t n i n g F r e d r i k a s våning, d ä r hon f a n n b å d e h e n n e o c h h e n n e s gemål.
F r u m a r k g r e f v i n n a n h a n n e j g ö r a n å g r a frågor, i n n a n Gustaf Adolf v ä n d e sig till h e n n e o c h drott
ningen o c h s a d e :
— J a g h a r beställt p o s t h ä st a r f ö r a t t ofördröj- ligen a f r e s a till Basel o c h d ä r u t s e e n p a s s a n d e boning.
Drottning F r e d r i k a v a r d t d ö d s b l e k o c h d a r r a de i hela k r o p pe n .
— H ä r o m h a r jag ingenting fått h ö r a . A c k , låt mig r e s a m e d ! u t b r as t h o n .
Nej, s v a r a d e Gustaf Adolf b e s t ä m d t , j ag t ager löjtnant E k s t e dt o c h e t t p a r b e t j ä n t e r m e d mig.
— Min k ä r e m å g , jag b e s v ä r e d e r a t t s t a n n a h ä r o c h a t t ä n n u e n g å n g öfverväga, i n v ä n d e m a r k grefvinna n m e d s t o r ifver.
— J a g h a r öfvervägt o c h jag r e s e r , s v a r a d e Gustaf Adolf m e d e n t o n , s o m e j tålte n å g o n , ä f v e n d e n allra m i n s t a motsägelse. F a r v ä l , m i n f r u s v ä r m o r . Han tog m a r k g r e f v i n n a n s h a n d o c h kysste d e n . Då h a n n ä r m a d e sig s i n högt g r å t a n d e g e m å l , blef h a n v a r s e , a t t kabrioletten v a r f r a mk ö r d . H a n b ö j d e sig hastigt n e d ö f v e r drottningen o c h k y s s t e h e n n e flyktigt p å p a n na n .
— L å t mig r e s a m e d , r e s i n t e i f r å n m i g ! r o p a d e h o n och s t r ä c k t e a r m a r n a e f t e r h o n o m .
— H ä l s a b a r n e n , s v a r a d e Gustaf Adolf, och i n n a n h a n s g e m å l h u n n i t s a ns a sig, v a r h a n utom d ö r r e n .
22 BÖRJAN TIL L SLUTET
— Mamm a, mam ma, han lämnar oss för alltid!
Men han får det inte! Jag vill det inte! Han får inte läm na oss ens amma och själf bli ensam.
— Får, svarade markgrefvin nan med en axel
ryckning. Men dett a ä r ingen skils mässa. När han sagt, att han reser till Basel för a tt söka ut en lämplig vistelseort, s å gör han som han sagt.
— Men han stannar inte där. Han vill inte bo
sätta sig i Schweiz. Han säger, att det ä r ett land, dit han aldrig önskat sig, ty det ä r i Tyskland han helst önskar tillbringa sin lefnad, och allra helst i norra Tysk land. Han säger, att om det nek as honom att bosätta sig i Christiansfeld såsom för långt i norr beläget, s å gifves andra herrnhutarinrättningar, såsom själfva Herrnhut i Sachse n och Neuwied vid Rhen.
Han sad e mig just nu, att han skull e vilja bosätta sig på ett såd ant ställe, till och med om han där skulle nödgas vara skild från alla de sina, snyftade drottningen.
— För min del skulle jag oändligen föredraga Meersburg, svarade markgrefvinnan, som gjort en ofri
villig rörelse, d ä r hon stod borta vid fönstret.
— Nu, nu reser han. Jag vill inte s e det! Jag vill inte höra det!
Och drottningen borra de sitt ansikte ner i soff
kuddarna och höll för öronen. Det bief en lång tystnad, endast afbruten af dro ttningens f ramsnyftade :
— Hur såg han ut, d å han f o r ?
— Ovanligt glad och tillfreds, det får jag säga, sva rad e markgrefvinnan och klappade sin dotter på axel n. — Men du, mitt kära barn, du tager s å illa vid dig af denna skilsmässa, att man skulle vara frestad tro, att du dödligen förälskat dig i din gemål, som ,
BÖRJAN T I L L S L U T ET
h v a d m a n ä n k a n s ä g a o m h o n o m , e j ä r n å g o n ä l s k v ä r d k a v a l j e r .
— O m h a n e j ä r n å g o n ä l s k v ä r d k a v a l j e r s o m k e j s a r A l e x a n d e r , s å ä r h a n i a l l a fall e n m a n , s o m b ä r s i t t h u f v u d l i k a h ö g t , a n t i n g e n d e t p r y d e s af e n k u n g a k r o n a e l l e r e j . J a , m i n m o r , j a g ä r d j up t f ä s t a d v i d m i n g e m å l , o c h j a g b l y g s e j a t t e r k ä n n a d e t .
— S e r m a n p å h u r t i d e r n a f ö r ä n d r a s ! M e n b a d d a n u d i n a v a c k r a ö g o n , m i t t b a r n , s å a t t d u e j s e r f ö r g r å t e n u t o c h d e u p p v a k t a n d e t r o , a t t n å g o t ä r p å f ä r d e . D e t ä r d e t j u e j h e l l e r .
— D e t ä r b ö r j a n till s l u t e t , r o p a d e d r o t t n i n g e n o c h v r e d s i n a h ä n d e r .
II.
Guds outrannsakliga vilja.
^ o m Basel ä r en alldeles ovanligt älsklig ga mmal stad, d ä r den ligger vid Rhenströmmen, om- gifven af grafvar, vallar och murar, och med de yppersta tillfällen till långa spatserturer i den natur
sköna omnejde n, trifdes Gustaf Adolf h ä r förträffligt.
Han njöt först och främst af den nyvunna friheten efter den långa inspärrningen på Gripsholm, s om följts af den ständiga uppsik ten och bevakningen under utförandet och vistelsen på Bruchsal hos drottningens släkt, som envisades att vilja ställa och ordna för hon om. Han tyckte, att han aldrig i sitt lif vetat hvad frihet ville säga förr än här, d å han alldeles ensa m kunde ströfva omkr ing på de krokiga små
gatorna och ställa sig att långa stunder betr akta den härliga röda Miinstern, d e gamla bru nnarna på tor gen och de mång a vackra och egendomliga byggnaderna i denna gamla stad . Han njöt af att på detta sätt få irra omkring alldeles ostörd, m en han tyckte också om att vara s å tillräckligt observerad, att han e j en sekund behöfde känna pinan af att vara förbise dd.
Han rönte därtill de mest tillfredsställande bevis på stadens invånares önskan att i allt göra han s vi stelse
GUDS OU TRANNSAKLIGA VILJA 2 5 bland d e m a n g e n ä m. Han b e s å g flera b o s t ä d e r , s om k u n d e k o m m a i fråga till i n k ö p e l l e r f ö r h y r a n d e , o c h f ä s t e sig d ä r v i d s ä r s k i l d t vid ö f v e r s t e B u rc k h a r d s v a c kr a o c h b e k v ä m a h u s m e d t r ä d g år d , s o m g e n o m ä g a re n s vistelse på l a n d et k u n d e af f ö r d e t t a k o nu n g e n f å h y r a s , o c h o m e j d e n n a a f f ä r g e n a s t a f g j o r d e s , k o m d e t sig d ä r a f, att h a n trifdes alltför väl s å s o m h a n n u h a d e d e t o c h e j k u n d e b e s l u t a sig f ö r att g e n a st kalla familjen till sig .
I e n s a m h e t e n b ö r j a d e h a n o c k s å r u f v a ö f v e r h u r ofta h a n s g e m å l förklarat, a t t h o n e j ö n s k a d e v i s t a s i S c h w e i z , o c h f a s t ä n h a n väl visste, a t t h o n h v a r k e n k u n d e eller ville n e k a h o n o m a t t flytta hit, t y c k t e h a n i alla fall det e j v a r a f ö r sig a n g e n äm t , att h on e n d as t o c h a l l e n a s t af s k y l d i g he t s k u l l e b o s ä tt a sig i d e n n a s t a d.
Helt b e k y mm e r f r i v a r h a n e j heller, t y h a n s p e n n i n g an g e l ä g e n h e t e r h a d e e j blifvit e f t e r löfte regle
r a d e i S v e r i g e . Gång på gång h a d e h a n i d e n n a sa k skrifvit till s i n farbror, k u n g e n , u t a n a t t f å s v a r på s i n a s k r i f v e l se r . Drottning F r e d r i k a å s i n s i d a s k r e f f r å n B r u c h s a l o c h C a r l s ru h e till s i n g e m å l d e m e s t ängsliga bref i s a m m a ä m n e . B a n k i r e n i C a r l s r u he h a d e n u visat bref f r å n b a n k i r e n i S t o c k h o l m a t t h a n e j fick l ä m n a m e r ä n 1 0 , 0 0 0 floriner, d å ingen
ting f r å n s v e ns k a regeringe ns s i d a v a r o r d n a dt . H ä r p å h a d e k u n g e n s v a r a t h e n n e , a t t alla u t b e t a l n i n g a r m å s te u p p hö r a o c h a t t å t m i n s t o n e f y r a b e t j ä n t e r m å st e af- s k e d a s . Återigen skref d r o t t n i n g e n , a t t h o n n ö d g a t s g ö r a s t o r a s k u l d e r o c h a t t h o n m e d b ä s t a vilja e j k u n d e u t h ä r d a längre u t a n p e n g a r , o c h k u n g e n s å g sig n u e j h a n å g o n a n n a n u t v ä g a t t betala h e n n e s s k u l de r ä n g e n o m a t t p a n t s ä t t a n å g r a af s i n a juveler, h vilket h a n o c k s å gjorde.
•26 GUDS OUTRANNSAKLIGA VI LJA
E n g å n g h a d e d e t emellertid varit s å n ä r a , a t t d r o t t n in g e n m e d b a r n e n o c h s v i t e n s k u l l e k o m m a till Basel, a t t allt v a r i n p a e k a d t till a f r e s an o c h a f s k e d s - v i s i t e r na i C a r l s r u h e r e d a n voro g j o r d a , d å e n k u r i r k o m f r å n Gustaf Adolf m e d e t t bref, s o m f ö r b j ö d a f r e s a n . Detta v ä c k t e s t o r ä n g s l a n h o s d r o t t n i ng e n , o c h d å d e n k u r i r , s o m f r å n C a r l s r u h e blifvit a f s k i c k a d m e d e t t bref f r å n h e n ne till h e n ne s g e m ål , å t e r v ä n d e o c h f ö r k l a r ad e , a t t h a n e j träffat k u n g e n , blef be
s t ö r t n i ng e n h o s m a r k g r e f v i n n an o c h h e l a d r o t t n in g F r e d r i k a s familj s å s t a r k , a t t r e d an s a mm a a f t o n e n n y k u r i r afgick m e d o r d e r a t t följa k u n g e n p å s p å r e n o c h n ä r h a n träffade h o n o m ö f v e r l ä m n a till h o n om e t t m y c k e t allvarligt bref, h v a r p å m a n v ä n t a d e sig e t t s v a r, s o m s k u l l e afgöra h v a d h e r r en egentligen ville — lefva m e d s i n f a m i l j e l l e r e j .
Men n u h ä n d e något, s o m totalt o m s tö r t a d e Gustaf Adolfs p l a n e r f ö r e t t slutligt b o s ä t t a n d e i S c h w e i z , ty i A l l m ä n n a T i d n i n g e n fick h a n l ä s a d e n n y h e t e n , a t t S v e r i g es u t k o r a d e k r o n p ri n s , C arl A u g u s t , plötsligt aflidit af e t t slaganfall på Qvidinge h e d i S k ån e .
Hvad d e n f o rn e prins Christian A u g u s t af A u g us t e n - b u r g a n g å r , h a d e Gustaf Adolf, f r å n f ö r s t a s tu n d h a n blef k o r a d till k r o n pr i n s af Sverige, k än t sig öfvertygad o m att d e n n e f u r s t e h a d e f ö r afsikt a t t kalla p r i n s Gustaf att e f t e r t rä d a sig p å s v e ns k a t r o n e n , j a , till o c h m e d a t t r e g e r a i h a n s s t ä l l e . Han g r u n d a d e d e n n a s i n öfvertygelse p å d e t f ö r h å l l an d e , a t t p r i n s C h r i s t i an af A u g u s t e n b u r g alltid varit k ä n d s o m e n m a n af ä r a o c h a t t d e t f ö r h o n o m s å s o m s å da n s k u l l e varit o t ä n k b a r t o c h omöjligt a t t till s i n f ö r d e l a n v ä n d a följderna af e n revolution, f ö r h v i l k e n e n
G U D S O U T R A N N S A K L I G A VILJA •'27 suv erän, som därtill tillhörde samma hus som h a n själf, fallit ett offer.
Men d å denne prins nu s å oförmodadt blifvit kallad hädan, fick Gustaf Adolf af den na händel se det bestämda intrycket, att Gud särskildt ingripit f ö r att ställa allt till rätta i Sverige. På sig själf tän kte han e j ett ögonblick, men desto mera på s o n e n . Denn a plötsliga tronföljarledighet, sedan den rätt
mätige arfvingen till tronen uteslutits och förbigåtts, skulle visa sven skarna den orätt de gjort, d å d e fråntogo prins Gustaf hans arfsrätt.
Nu skulle alla i Sverige med kung Carl och drott ning Hedvig Elisabeth Charlotta i spet sen förstå d e n n a Gud s tydliga fingerpekning och skrida till pr ins Gustafs val till svensk tronföljare. Härom tillskref Gustaf Adolf ock så sin farbror, kung en, och s a d e honom uppriktigt, att detta vore det enda mede l a t t rädda Sveriges rike från total undergång.
Gustaf Adolf hade nu åny o fått den saliga för
nimm elsen af att stå und er Gud s omedelb ara ledning och att kun na tillfredsställa den ständiga inre oro n genom att själf hand la under denna ome delbara led
ning i stället för att hålla sig stilla och med sin för- drifna familj vegetera i ett litet tyskt fursteho f eller i en liten schweizisk småstad. Detta var sannerligen e j den rätta tiden för att göra anstalter till hela familjens bosättning i Basel eller någon annan s t a d . I ett n u var den lättantändliga inbillningskraften i låga. Blefve Gustaf vald till tronföljare, skulle drott
ningen naturligtvis e j vilja släppa sin unge son ifrån sig, utan besluta sig för att själf följa honom till Sveri ge och d ä r kvarstanna med sin a döttrar. I s å fall skulle han själf sannerligen e j slå sig ned i ett
28 G U D S O U T R A N N S A K L I G A V I L J A
l a n d , s o m s å n ä r a g r ä n s a d e till d e n m a k t , s o m t y r a n n i s e r a d e h e l a E u r op a . Nej, blefve s o n e n vald till tron
följare i S v e r i g e o c h drottning en o c h d ö t t r a r n a m e d h o n o m öfverflyttade till Sverige, visste h a n själf hvilken lugn h a mn h a n i d e t t a lyckliga tillfälle s k u l l e u p p s ö k a . Väl i d e n n a h a m n s k u l l e h a n åt n j ut a e n tillfredsställel
s e , s o m vida öfverträffade allt h v a d d e n n a v ä r l d e n k u n d e s kä n k a d e n s o m g e n o mg å t t s å m å n ga b e k y mm e r . Men d e t k o m i n t e t s v a r f r å n k u n g e n af S v e r i g e h v a r k e n på d e n högst viktiga f r å g a n o m d e e n s k i l d a p e n n i n g an g e l ä g e n h e t e r n a eller på d e n ä n viktigare u p p m a n i n g e n a t t på s ä t t Gustaf Adolf a n v i s a t s ö r j a f ö r sitt r i k e s r ä d d n i n g f r å n d e n totala u n d e r gå n g e n , o c h Gustaf Adolf k ä n de , a t t h a n e j u n de r d e s s a om
s t ä n d i g h e t e r k u n d e s t a n n a i o v e r k s a m he t , utan m å s t e v a r a n ä r m a r e h ä n d el s e r n a s m e d e l p u n kt o c h g ö r a allt h v a d i mänsklig f ö r m å ga s t o d f ö r a t t bringa G u d s otvetydiga vilja till u t f ö r a nd e . P l a n e r n a v o r o r e d a n f ä r d i g a o c h r e s e l u s t e n oemotståndlig. Han s k u l l e fara till n o r r a T y s k l a n d f ö r a t t h o s d e t s v e n s k a s ä n d e b u d e t i Berlin, b a r o n T a u b e , f ö r h ör a sig o m d e e g n a brefven verkligen afgått till S t o c k h o l m o c h f ö r a t t p å n ä r m a r e håll a f b i d a d e t viktiga s v a re t . H a n tillskref s å l e d e s b a r o n T a u b e o c h föreslog f ö r s t s t a de n W i t t e n b e r g i S a c h s e n till möte splats, m e n ifall g e s a n t e n e j v å g a d e f a r a u t o m P r e u s s e n, s k u l l e Gustaf Adolf g ä r n a f a r a till Berlin. Då h a n nä m n d e Berlin, t ä n k t e h a n , a t t h a n h e l s t s k u l l e vilja r e s a till d e n n a s t a d f ö r a t t personligen inför d e n p r e u s s i s k e k u n g e n k u n na f ö r a s i n s o n s t a l a n .
I n t e t fick f ö r s um m a s , s o m g ö r a s k u n d e . O c h n u t ä n k t e h a n p å a t t h a n s g e m å l h o s s i n s v å g e r , d e n r y s k e k e j s a r e n , b o r d e v e r k a f ö r s o n e n s val till
GUDS OUTRANNSAKLIGA VI LJA 29 tronföljare i Sverige, och han skref därför ett ange
läget bref till slottet Scheibenhard nära Carlsruhe, där drottn ingen n u bodd e med sina barn , och kallade henne till s ig i Schaffha usen .
Drottning Fredrika blef öfverlycklig vid mot
tagandet af dett a bref. Det var i den allra vack
raste årstiden, i slutet af juli mån ad, och intet kun de vara angenämare för henn e ä n att företaga denna utflykt från d e t tråkiga Scheibenhard , som me ra lik
nade e n stor förpaktaregård ä n ett slott, synnerligast som henn es älskade moder följde med hen ne på resan. Markgrefvinnan var nämligen också myck et intresserad för Gustafs val och litade e j på att något klokt skulle företagas hen ne förutan. Men allra lyckligast var drottning Fredrika vid tanken på att hennes gemål ville råka henne och gjord e allt hvad i henn es förmåga stod för att få samman varon i Schaffhausen s å ange näm som möjligt. Detta var henn e desto lättare, som kungen e j tänk te på något annat ä n på tronföl jarvalet i Sverige.
Drottning Fre drika blef också strax af sin g emål öfvertalad att tro på att det skulle gå som det måste och borde gå, om det fan ns någon rättvisa h ä r på jorden. Hon visste dock e j riktigt hvad hon ville i den na sak . Hon ville naturligtvis, att den älskade sonen skulle åter få den plats i världen, som från födseln tillhörde honom, men hon ville e j öfvergifva sin gemå l och ensam med barn en återvänd a till det land, d ä r hon alltid vantrifts och hvarifrån man bort
jagat dem. Och att hon måste göra detta, ifall tron
följarvalet föll på Gustaf, därom kunde hon ej hysa det mins ta tvifvel efter allt hvad hennes gemå l tog för afgjordt härvidlag. Men d å hon sakta och
30 G U D S O U T R A N N S A K L I G A V I I . J A
bevekand e i n v än d e : — J a g vill helst f ö l j a med e r till Basel eller h v a r he l s t ni vill, jag k a n icke skilja mig f r å n e r o c h l ä mn a e r e n s a m , o c h ni f å r nog inte k o m m a med o s s , s v a r a d e h a n : — J a g vill i n t e k o mm a med, o c h jag s k a l l i n t e v a r a e n s a m .
O m h a n s a g t d e t t a s o r g s e t eller kärleksfullt, tyckte h o n , a t t h e n n e s ö d e s k u l l e h a varit l ä t t a r e a t t b ä r a , m e n h a n s t o n lät t r i u mf e r a n d e o c h lycklig.
O c h h o n t ä n k t e : H a n s k u l l e h e l s t vilja v a r a af m e d o s s alla o c h h a s i n f r i h et ! H o n r o d na d e af h a rm o c h höll p å a t t g e e t t h å r d t o c h s n ä s i g t s v a r , d å h o n plötsligen k o m i h å g h u r h e n n e s g e m å l va r f ä s t a d vid b a r n en o c h h v i l k e n ö m f a d e r h a n v a r o c h att d e t ju äfven föreföll, s o m o m h a n ä l s k a d e h e nn e , h v a r f ö r s k u l l e h a n a n n a r s h a sk r i f v i t e f te r h e n n e n u ? O m m a n lefde t i l l s a mm a n s m e d d e n ne m a n i h u n d r a d e å r , s k u l l e m a n aldrig l ä r a s i g f ö r s t å h o n om ! H a n b r u k ad e s ä g a , d å h a n v a r s ä r s k i l d t missnöjd m e d h e n n e , a t t d e t e j r å d d e d e n m i n s t a ö v e r e n s s t ä m m e l se mellan h a ns t e m p e r a me n t o c h l y n n e o c h h e n n e s . Det v a r väl d ä r a f d e t k o m sig, a t t h a r m o nien d e m e m e l l a n s å o f t a blef r u b b a d . Men i alla fall n u d e s s a d a g a r v o r o d e f ö r e n ad e , o c h k u n g e n v a r vid l j u s a r e lynne, ä n d r o t t n in g e n s e t t h o n o m på l ä n g e , o c h d å d e skildes å t , h a n f ö r a t t r e s a till Berlin o c h h o n f ö r a t t å t e r v ä n d a till s i n a b a r n i S c h e i b e n h a r d , h a d e d e b å d a m a k a r na ö f v e r e n s k o mm i t a t t s n a r a s t möjligt å t e r r å k a s.
N u s a t t Gustaf Adolf å t e r i s i n r e s v a g n , o c h d e n rastlösa o r o n v a r s t ö r r e ä n n å g o n s i n . Det k o m h o n o m före, s o m o m s o n e n s v a l helt o c h hållet be
r o d d e p å d e n na h a n s r e s a o c h p å d e d e m a r c h e r , s o m h a n k u n d e g ö r a vid h o f v e t i Berlin. H a n h a d e
