Fakta om att förebygga insjuknande i hjärt-kärlsjukdom

Full text

(1)

Fakta om att förebygga insjuknande i hjärt-kärlsjukdom

Pressinformation från Boehringer-Ingelheim

Viktigt att minska risken för hjärt-kärlsjukdom... 2 Behandling av högt blodtryck och andra

kardiovaskulära riskfaktorer ... 9 Micardis (telmisartan)... 14 Högt blodtryck – vanligt och farligt... 16

(2)

Viktigt att minska risken för hjärt-kärlsjukdom

Högt blodtryck, höga blodfetter, rökning, för lite motion, övervikt, hög alkoholkonsumtion, diabetes och dåliga psykosociala förhållanden ökar risken för en rad hjärt-kärlsjukdomar som stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och cirkulationsrubbningar i benen. Högt blodtryck är en viktig

bidragande faktor till åderförkalkning, vilket innebär att kärlen blir stela och oelastiska.

Ju fler riskfaktorer som en individ har, desto större är risken att drabbas av följdsjukdomar såsom stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och cirkulations- sjukdomar. Högt blodtryck bidrar även till njursjukdom, demens och ögonskador.

Om dessa riskfaktorer kan minimeras minskar risken att drabbas av följdsjukdomar. Dessutom minskar risken för att redan uppkomna skador förvärras och även risken för att insjukna på nytt. Positivt är att 80 procent av riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom kan påverkas med hjälp av rätt behandling och förebyggande åtgärder.

Hjärt- kärlsjukdom

Hjärt-kärlsjukdom är den främsta dödsorsaken i Sverige bland både män och kvinnor och orsakar nära hälften av alla dödsfall. Före 50 års ålder ligger kvinnors insjuknande i hjärt-kärlsjukdom på ungefär en tredjedel av männens.

Med stigande ålder utjämnas skillnaderna och insjuknandet i hjärt-

kärlsjukdomar ligger på samma nivå hos kvinnor och män vid 70 års ålder.

Hjärt-kärlsjukdomar är de främsta orsakerna till funktionshinder och kronisk sjukdom bland vuxna.

(3)

Hjärt-kärlsjukdomar kan kategoriseras i tre grupper:

• Kranskärlssjukdom som rör hjärtat och dess kranskärl till exempel hjärtinfarkt, kärlkramp

• Cerebrovaskulär sjukdom som rör blodflödet i hjärnan, till exempel stroke och TIA (transitorisk ischemisk attack; innebär att en mindre del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist).

• Perifer kärlsjukdom som rör blodflödet till framför allt benen, till exempel fönstertittarsjuka.

Hjärtinfarkt

Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för både män och kvinnor och svarar för omkring 30 procent av alla dödsfall. Var femte patient som söker vård vid en svensk akutavdelning, omkring 150 000 personer per år, har

symtom på kranskärlssjukdom. Av dessa läggs omkring 90 000 in för intensivvård varav en tredjedel har hjärtinfarkt och lika många en hotande infarkt. Var femte infarktpatient avlider inom ett dygn. Drygt hälften av alla dödsfall i hjärtinfarkt inträffar utanför sjukhus.

Män löper större risk än kvinnor och kvinnor är i snitt tio år äldre när de insjuknar.

Hjärtinfarkt orsakas av plötsligt försämrat blodflöde i hjärtats kranskärl på grund av blodpropp. Följden blir syrebrist i hjärtmuskeln (ischemi) och den del av muskeln som försörjs av kärlet dör. Den vanligaste orsaken till blodpropp är ateroskleros (åderförkalkning). Ateroskleros innebär att fettavlagringar (plack) växer till i blodkärlens väggar. Placken gör att kärlen blir trängre och stelare och blodflödet försämras. Om placken brister uppstår en propp som kan föras iväg med blodet och fastna, till exempel i hjärtats kranskärl eller hjärnan.

Runt hälften av alla som får infarkt har tiden närmast före fått varningssignaler, som korta perioder av tryck och smärta över bröstet, andfåddhet eller trötthet.

Det klassiska symtomet vid akut infarkt är intensiv, ihållande smärta över bröstet som kan stråla ut i armar, hals och rygg som varar mer än 15 minuter..

Andra tecken kan vara illamående, kallsvettningar och ångest.

(4)

Kvinnor kan ha andra symtom än män. Det är inte alltid smärtan som är det dominerande symtomet. Istället kan ångest, andfåddhet, illamående, matthet, svaghet och svimning kännas starkare. Därmed finns en risk för att kvinnor söker vård senare än män och att deras symtom misstolkas.

Även äldre och personer med diabetes kan ha mer diffusa symtom än de typiskt

”manliga”. Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken vid diabetes.

Diagnosen hjärtinfarkt ställs med hjälp av symtom, EKG och blodprov där man söker efter vissa biokemiska markörer som visar om hjärtmuskulaturen är skadad.

Dödligheten i hjärtinfarkt har sjunkit kraftigt de senaste åren. År 1994 avled 40 procent av männen och 43 procent av kvinnorna inom 28 dagar. Tio år senare var siffrorna 30 procent respektive 33 procent. Även insjuknandet minskar. År 2004 fick omkring 1 700 personer färre än 2003 hjärtinfarkt och antalet personer som vårdades på sjukhus för infarkt var 1 250 färre, enligt Socialstyrelsen.

Prognosen efter en hjärtinfarkt beror på flera faktorer som till exempel patientens ålder, omfattningen av skadan på hjärtmuskulaturen, om det finns allvarliga förändringar i kranskärlen och om patienten har fått någon

hjärtrytmrubbning efter att hjärtinfarkten har läkt.

Kärlkramp

I åldrarna upp till 75 år lider omkring 100 000 personer av kärlkramp (stabil angina pectoris). I åldrarna över 75 år rör det sig om 90 000 personer. Runt 16 000 personer insjuknar varje år.

Bland medelålders människor är kärlkramp ungefär dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor. En förklaring antas vara att kvinnor har ett visst skydd genom könshormonet östrogen. Efter klimakteriet ökar kvinnornas risk och vid 75 år är den ungefär densamma som männens.

(5)

Kärlkramp beror på att hjärtmuskeln får för lite syre på grund av att en förträngning försämrar blodflödet. Ett vanligt symtom är smärta mitt i bröstet som utlöses av ansträngning.

Prognosen vid kärlkramp har successivt förbättrats, dels tack vare

läkemedelsbehandling, dels genom kirurgiska ingrepp – by-passoperation och ballongvidgning. Hos de patienter som behandlas med läkemedel beräknas den årliga risken att avlida eller drabbas av icke dödlig hjärtinfarkt till 2 procent.

Instabil kärlkramp

Instabil kärlkramp (instabil angina pectoris) innebär en nyupptäckt kärlkramp eller en försämring av en tidigare stabil kärlkramp. Den kan komma redan efter lätt ansträngning eller till och med i vila. Instabil kärlkramp kan vara ett

förstadium till hjärtinfarkt. Mellan 20 och 40 procent av patienterna med instabil kärlkramp får förr eller senare en infarkt.

Hjärtsvikt

Omkring 250 000 personer beräknas lida av hjärtsvikt som en följd av kranskärlsjukdom och högt blodtryck. Minst lika många beräknas ha icke symtomgivande hjärtsvikt. Runt 30 000 personer insjuknar varje år. Hjärtsvikt har blivit vanligare på grund av en åldrande befolkning. Ytterligare en

bidragande orsak är att överlevnaden efter hjärtinfarkt har ökat. Hjärtsvikt är en vanlig komplikation efter hjärtinfarkt. De vanligaste symtomen vid

hjärtsvikt är andfåddhet och trötthet. Vid svår hjärtsvikt har patienten andfåddhet även i vila.

Omkring hälften av alla med hjärtinfarkt har någon form av hjärtsvikt och 15- 20 procent av patienterna utvecklar kronisk hjärtsvikt. Ungefär hälften av patienterna lever fem år efter diagnosen.

Stroke

Stroke (hjärnblödning, slaganfall) är den främsta orsaken till svåra

funktionshinder hos vuxna. Omkring 30 000 svenskar får stroke varje år, åtta av tio är över 65 år. Två tredjedelar drabbas för första gången. Omkring en

(6)

fjärdedel dör. Män löper något större risk jämfört med kvinnor i samma ålder.

Men eftersom kvinnor blir äldre är det fler kvinnor som får stroke.

Stroke orsakas oftast av en blodpropp längs med kärlväggen som täpper till blodflödet till ett område i hjärnan (trombos). Proppen kan uppstå i hjärnan eller lossna från en förträngning i kärlväggen i halspulsådern eller från hjärtat (emboli). Syrebristen gör att hjärnceller dör. Symtomen på stroke kan vara plötsliga förlamningar eller domningar, talsvårigheter, synrubbningar och medvetanderubbningar. Vilka bestående men patienten får beror på vilket område i hjärnan som skadats.

I ungefär 20 procent av fallen beror stroke på en blödning i hjärnan, antingen från ett kärl inne i hjärnan, eller mellan hjärnhinnorna. Det är viktigt att veta vilken orsaken är eftersom behandlingen skiljer sig åt.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokevård understryks att högt blodtryck är en viktig riskfaktor för stroke. Av 1,8 miljoner svenskar med för högt blodtryck har:

• 20 procent låg risk för stroke och behöver inga läkemedel

• 50 procent måttlig risk för stroke

• 30 procent, eller 540 000 personer, har hög risk för stroke. Här har

behandlingen av högt blodtryck hög prioritet eftersom risken för förtida död annars är stor och effekten och kostnadseffektiviteten av behandlingen är god.

TIA

En varningssignal om hotande stroke är TIA (transitorisk ischemisk attack), en övergående störning i hjärnans blodcirkulation, som drabbar omkring

80 000 personer varje år. Symtomen liknar dem vid stroke men försvinner inom ett dygn. Sannolikt beror det på att en liten propp täpper till ett kärl i hjärnan men att blodcirkulationen snabbt blir normal igen så inga skador hinner uppstå. Vid misstanke om TIA ska man alltid kontakta vården för att få

proppförebyggande medicin.

(7)

Njursvikt

Högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom kan både orsaka njursvikt (uremi) och vara en följd av njursvikt. Långvarigt högt blodtryck kan påverka

blodtillförseln till njurarna på grund av åderförkalkning och därmed orsaka njurskador. Eftersom friska njurar fyller en viktig roll för att reglera

blodtrycket kan skadorna innebära att trycket blir ännu högre. Till de vanligaste symtomen hör onormal trötthet, sämre aptit, illamående, kräkningar och

koncentrationssvårigheter.

Drygt 7 000 personer i Sverige lider av njursvikt. Av dem får runt 3 000 dialys, 3 000 är transplanterade och övriga behandlas med läkemedel. Män drabbas oftare än kvinnor. Varje år tillkommer omkring 1 100 personer som behöver behandling på grund av njursvikt.

Demens

Studier talar för att högt blodtryck kan vara en riskfaktor för demens. Högt blodtryck bidrar till åderförkalkning av blodkärl i hjärnan med risk för förträngningar, proppbildning och syrebrist i hjärnan.

Förträngning av halspulsådern

Högt blodtryck är en stark riskfaktor för förträngning av halspulsådern på grund av åderförkalkning. Därmed ökar risken för TIA (se ovan) och stroke.

Fönstertittarsjuka

Åderförkalkning på grund av högt blodtryck kan orsaka förträngningar i benens artärer så att blodflödet försämras. Symtomen är smärtor i benen på grund av syrebrist, i synnerhet vaderna, när man rör på sig. Tillståndet kallas ibland fönstertittarsjuka eftersom besvären brukar gå över om man vilar några minuter, till exempel tittar i ett skyltfönster. I svåra fall kommer smärtorna också i vila. Om detta inte behandlas kan följden bli bensår, kallbrand och i värsta fall amputation.

Vänsterkammarförstoring

Högt blodtryck gör att muskeln i hjärtats vänstra kammare förtjockas (vänsterkammarhypertrofi) eftersom hjärtat måste arbeta hårdare.

(8)

Blodtryckssänkande medel minskar muskelmassan och därmed riskerna för hjärt-kärlsjukdom.

Referenser: Nationella riktlinjer för strokesjukvård, Nationella riktlinjer för kranskärlsjukvård (Socialstyrelsen), Måttligt förhöjt blodtryck (rapport SBU), Karolinska Universitetssjukhuset, Vårdguiden, Fass, Apoteket, Internetmedicin med flera.

(9)

Behandling av högt blodtryck och andra kardiovaskulära riskfaktorer

Högt blodtryck (hypertoni), eller en tidigare hjärt-kärlhändelse som exempelvis hjärtinfarkt, ökar kraftigt risken för sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt, kärlkramp, hjärtsvikt och njursjukdom. Ett välreglerat blodtryck är alltså viktigt och därför bör högt blodtryck alltid behandlas.

Målet är att få blodtrycket så normalt som möjligt. För att minska risken för hjärt-kärlsjukdom bör blodtrycket ligga under 140/90 mmHg.

Samtidigt är det viktigt att väga in individens totala risk att drabbas av hjärt- kärlsjukdom. Det är alltså inte bara blodtrycket utan också andra riskfaktorer, som till exempel höga blodfetter och övervikt, som ska behandlas.

Ändrad livsstil

Om blodtrycket bara är lätt förhöjt (140-159/90-99 mmHg) kan det löna sig att först försöka påverka patientens livsstil. Det kan handla om att sluta röka – en prioriterad åtgärd – bättre matvanor, mindre alkohol, att gå ner i vikt och motionera. Regelbunden motion minst en halvtimme tre gånger i veckan kan till exempel sänka blodtrycket med 5-10 mmHg, vilket avsevärt påverkar den kardiovaskulära risken. Ändrade levnadsvanor kan dessutom positivt påverka andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som för höga nivåer av blodfetter och blodsocker.

1,8 miljoner svenskar

Om det inte räcker med förbättrade levnadsvanor för att sänka blodtrycket finns farmakologisk behandling. Av de omkring 1,8 miljoner svenskar som beräknas ha för högt blodtryck bedöms 1,4 miljoner vara betjänta av läkemedelsbehandling, enligt SBU.

Vikten av blodtrycksbehandling visas bland annat i en amerikansk studie (MRFIT). Där beräknas riskminskningen för död i hjärt-kärlsjukdom vid en sänkning av det systoliska (övre) trycket med 20 mmHg till:

(10)

• Stroke: minskning med 65 - 7o procent beroende på ålder

• Hjärtinfarkt: minskning med 54 - 58 procent beroende på ålder

• Annan hjärt -kärlsjukdom: minskning med 56 - 65 procent beroende på ålder

(Multiple Risk Factor Intervention Trial (MRFIT), JAMA 1990; 253:1795-1801).

Om det övre/undre trycket minskar med 20 mmHg/10 mmHg halveras risken för död i hjärt-kärlsjukdom och fortsätter sjunka allteftersom blodtrycket sänks.

Blodtrycksbehandling har samma effekt oavsett patientens ålder, åtminstone upp till 80 år.

Skadar hjärta och kärl

Högt blodtryck (hypertoni) är den främsta orsaken till hjärt- kärlsjukdom som hjärtinfarkt, hjärtsvikt, stroke, kärlkramp, perifer kärlsjukdom som

fönstertittarsjuka och ökar också risken för njurskador.

Behandling som sänker ett förhöjt blodtryck är alltså av central betydelse för att förebygga hjärt- kärlsjukdom. Målet är att få ner blodtrycket under 140/90 mmHg. För den som har diabetes, med särskilt hög risk för hjärt- kärlsjukdom, bör det ligga ännu lägre. Blodtrycksbehandling minskar också risken för att uppkomna skador förvärras och för att insjukna på nytt.

Behandlingar för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom

Det finns en mängd preparat med olika verkningsmekanismer mot högt blodtryck. Den sänkning de ger är ungefär likartad, 10/5 mmHg, när

läkemedlen används separat, enligt SBU. Men ofta kombineras olika preparat för att uppnå bästa effekt.

Enligt SBU är det ovanligt med biverkningar av läkemedel mot högt blodtryck.

De som kan förekomma försvinner oftast om dosen anpassas bättre eller patienten byter preparat.

(11)

De grupper som vanligen används i Sverige är:

Angiotensin II-hämmare verkar genom att blockera effekten av angiotensin II – ett kroppseget hormon som får blodkärlen att dra ihop sig vilket gör att blodtrycket stiger. Preparaten kallas ibland också angiotensin II-antagonister eller angiotensin-receptorblockerare (ARB) och har väl dokumenterad effekt för att minska antalet fall av stroke och hjärtinfarkt. Några preparat är Aprovel, Atacand, Cozaar, Micardis och Diovan

ACE-hämmare har ett liknande angreppssätt som angiotensin II-hämmare.

Skillnaden är att de i stället hämmar aktiviteten hos det enzym (ACE) som bildar angiotensin II. Läkemedlen är verksamma mot hjärtsvikt och för att förebygga stroke, men lämpliga även vid diabetes med försämrad njurfunktion.

Exempel på preparat är Capoten, Triatec och Zestril.

Tiaziddiuretika är vätskedrivande. De minskar den volym blod hjärtat måste pumpa runt samtidigt som kärlen vidgas. Risken för stroke och hjärtinfarkt minskar. Några läkemedel i gruppen är Esidrex, Lasix Retard och Salures.

Betablockerare minskar stresshormoners inverkan på hjärta och dämpar därmed aktiviteten. Pulsen blir lugnare. De motverkar också effekten av det blodtryckshöjande ämnet renin. I gruppen ingår preparat som Seloken ZOC och Tenormin.

Kalciumblockerare vidgar de små blodkärlen genom att motverka de sammandragande effekterna av kalcium. Några preparat är Norvasc och Plendil.

Kombinationsbehandling

Vid högt blodtryck är det vanligt att kombinera preparat med olika

verkningssätt för bästa effekt, alternativt att ett läkemedel innehåller mer än en aktiv substans.

(12)

HOPE-studien – en milstolpe

Effekten av ACE-hämmare visas i den stora dubbelblinda randomiserade HOPE-studien (Heart Outcomes Prevention Evaluation) som inleddes 1993.

Där deltog 9 297 patienter med ökad risk för hjärt- kärlsjukdom varav hälften behandlades med ACE-hämmaren ramipril och den andra med placebo. Nära 40 procent av patienterna hade diabetes. Från svensk sida medverkade 19 sjukhus och drygt 500 patienter. Patienterna följdes i mellan fyra och sex år.

Resultaten visade att risken för att dö i hjärt-kärlsjukdom minskade med 22 procent, risken för att drabbas av hjärtinfarkt med 20 procent och risken för stroke med 32 procent vid behandling med ramipril jämfört med placebo.

Minskningen var densamma för dem som hade diabetes – en stark riskfaktor för hjärt- kärlsjukdom.

Ingrepp som kranskärlskirurgi minskade med 16 procent och diabetesrelaterade komplikationer med lika mycket. Fallen av hjärtsvikt minskade med 23 procent och fallen av nydebuterad diabetes med 32 procent. Eftersom resultaten var så positiva avbröts studien 1999.

Riktlinjer för behandling

Målet för blodtryckssänkande behandling är att patienten ska uppnå ett blodtryck som ligger under 140/90 mmHg. I Läkemedelsverkets riktlinjer för förebyggande av hjärt-kärlsjukdom på grund av åderförkalkning (2006: (17) 3) ges ett antal rekommendationer:

• Mer än hälften av dem som behandlas för högt blodtryck behöver minst två olika läkemedel samtidigt.

• Vid okomplicerat högt blodtryck rekommenderas främst en låg dos av diuretika, en ACE-hämmare eller en kalciumblockerare. Även

kombinationen av en låg dos diuretika och en ACE-hämmare går bra.

• Vid hjärtsvikt är förstahandsvalet diuretika, ACE-hämmare och betablockerare.

• Vid diabetes med påverkan på njurarna rekommenderas ACE-hämmare med diuretika. Blodtrycket bör sänkas till under 130/80.

(13)

• Patienter med ökad risk för typ 2 diabetes bör behandlas med ACE- hämmare.

• Hos patienter som haft stroke minskar behandling med blodtryckssänkande medel risken för att drabbas på nytt och att få hjärtinfarkt.

Mer forskning behövs

I SBU:s rapport ”Måttligt förhöjt blodtryck” framhålls att det finns stort behov av forskning och nya kunskaper om blodtryckssänkande behandling. Man pekar särskilt ut fem områden:

• Med dagens goda möjligheter att sänka ett måttligt förhöjt tryck till normal nivå är den låga andelen behandlade patienter otillfredsställande. Därför behövs bättre kunskaper om hur patienternas följsamhet till behandlingen ska kunna bli bättre.

• Det finns flera grupper av blodtryckssänkande preparat som i kombination ger måttlig sänkning av blodtrycket. Men det behövs nya läkemedel som effektivare sänker det systoliska (övre) trycket.

• Icke medicinsk behandling, livsstilsförändring, har positiv effekt på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Men det behövs fler studier som utvärderar effekterna av sådan behandling.

• Med en allt äldre befolkning är det viktigt att studera även hur individer över 80-85 år med högt blodtryck ska tas om hand. Det är också intressant att studera demensutveckling hos gamla med högt blodtryck och om blodtryckssänkande behandling kan minska utvecklingen av demens.

• Sambandet är starkt mellan högt blodtryck, fetma och diabetes men vissa blodtrycksänkande medel tycks öka risken för diabetes. Ännu är det dock oklart hur det påverkar den framtida risken för hjärt-kärlsjukdom och här krävs fler långtidsstudier.

År 2002 såldes läkemedel för behandling av högt blodtryck för omkring 1,6 miljarder kronor fördelat på cirka 900 000 patienter.

Referenser: Nationella riktlinjer för strokesjukvård, Nationella riktlinjer för kranskärlsjukvård (Socialstyrelsen), Måttligt förhöjt blodtryck (rapport SBU), Karolinska Universitetssjukhuset, Vårdguiden, Fass, Apoteket, Internetmedicin med flera.

(14)

Micardis (telmisartan)

Läkemedlet Micardis (telmisartan) från Boehringer Ingelheim är en angiotensin II-hämmare. Micardis blockerar effekten av angiotensin II, varvid kärlen vidgas och blodtrycket sjunker. Läkemedlet Micardis Plus innehåller också en vätskedrivande substans (hydroklortiazid) som bidrar till att sänka blodtrycket.

Micardis har den längsta halveringstiden av läkemedlen i sin klass – effekten varar längre – vilket är viktigt för att säkerställa att blodtrycket håller en jämn nivå under dygnets alla timmar, särskilt viktigt under de tidiga kritiska

morgontimmarna då individen har störst risk att insjukna i hjärt- kärlsjukdom.

Läkemedlet är den angiotensin II-receptor blockerare som binder starkast till receptorn för hormonet angiotensin II, vilket har betydelse för effekten.

Verkningsmekanism

Angiotensin II är ett kroppseget hormon som får blodkärlen att dra ihop sig vilket gör att blodtrycket stiger. Angiotensin ingår i det för blodtrycksreglering viktiga renin-angiotensinsystemet (RAS). Olika läkemedelsklasser påverkar RAS med varierande angreppssätt och effekt.

ACE-hämmare förhindrar hormonet angiotensin I från att omvandlas till angiotensin II och minskar således mängden hormon som kan orsaka

blodtryckhöjning. Angiotensin II-hämmare, som Micardis, blockerar istället hormonets verkan vid receptorn, AT1 receptorn. Eftersom det inte är möjligt att helt förhindra produktionen av angiotensin II genom att behandla med ACE-hämmare blir en direkt blockad av dess verkan vid receptorn med angiotensin II-hämmare mer effektiv.

Angiotensin II-hämmare blockerar endast AT1 receptorn, som är ansvarig för de negativa kärlsammandragande effekterna. En snarlik receptor, AT2, som har positiva effekter på kärlen påverkas inte vilket minskar risken för biverkningar och ökar effekten av läkemedlet.

(15)

Drygt 58 000 patienter i pågående studier

Micardis-programmet för kliniska prövningar är det mest omfattande som någonsin genomförts med en angiotensin II-hämmare. Programmet omfattar mer än 58 000 patienter.

Studieprogrammet för ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) är ett av det största och mest ambitiösa som någonsin genomförts.

ONTARGET är en randomiserad, dubbelblind multicenterstudie. Syftet med ONTARGET är att jämföra effekten av Micardis (angiotensin II hämmare) med ramipril (ACE-hämmare) med avseende på förebyggande av

kardiovaskulär sjuklighet och död samt att avgöra om det finns ytterligare fördelar med att kombinera Micardis med ramipril.

I studien deltar 25 620 patienter vid 720 centra i 40 länder – däribland 448 patienter i Sverige – med hög risk för hjärt-kärlsjukdom eller diabetes.

Patienterna delades in i tre grupper som behandlades med antingen Micardis i kombination med ramipril, med enbart Micardis eller med enbart ramipril.

Resultaten presenteras på den årliga kongressen American College of Cardiology (ACC) som i år äger rum i Chicago den 29 mars – 1 april 2008.

Riskpatienter

Parallellt har studien TRANSCEND genomförts, i vilken forskarna studerar patienter som inte tål ACE-hämmare. Här utvärderas effekten av Micardis och placebo som tillägg till standardbehandling för att förebygga kardiovaskulär sjuklighet och död. Denna studie inkluderar 6000 patienter, varav 100 svenska.

Resultaten av TRANSCEND förväntas presenteras i samband med den Europeiska kardiologkongressen, ESC, som i år hålls i München i september.

I både ONTARGET och TRANSCEND är det primära syftet att jämföra hur många som drabbas/dör i hjärt- kärlsjukdom som hjärtinfarkt, stroke, eller som tas in på sjukhus för hjärtsvikt i de respektive grupperna.

(16)

Högt blodtryck – vanligt och farligt

Omkring 1,8 miljoner personer i Sverige beräknas ha högt blodtryck (hypertoni) över målvärdet 140/90. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av alla män och kvinnor över 20 år, däribland hälften av dem över 60 år.

Tillståndet är lika vanligt hos bägge könen.

Runt hälften av alla med högt blodtryck beräknas inte veta om det eftersom det normalt inte ger några symtom. Högt blodtryck ökar starkt riskerna för hjärt- kärlsjukdom och åderförkalkning men även andra sjukdomar.

Blodtrycket är trycket i pulsådrorna. Hur högt trycket är beror på hur mycket blod hjärtat pumpar ut vid varje slag, hur stark pumpkraften är och hur stort motståndet i kärlen är. Trånga kärl innebär ökat motstånd och därmed högre tryck. Hjärtat måste arbeta hårdare.

Kroppen har flera system för att reglera blodtrycket:

• njurarna, som reglerar vätske- och saltbalansen

• sympatiska (icke viljestyrda) nervsystemet med det kärlsammandragande stresshormonet noradrenalin

• renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) med angiotensin II – en kraftigt kärlsammandragande substans – som normalt är kroppens sätt att skydda sig mot för lågt blodtryck.

Övre och undre tryck

Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat normalt blodtryck hos en medelålders person till 120/85 mmHg. Med stigande ålder kan något högre värden accepteras.

Gränsen för högt blodtryck har satts till 140/90 mmHg. Den högre siffran står för trycket omedelbart efter att hjärtat dragit sig samman och pumpat ut blod (systoliskt eller övre tryck) och den lägre för trycket när hjärtat slappnar av och fylls på nytt mellan slagen (diastoliskt eller undre tryck).

(17)

Det tryck som anses säkrast förutsäga risken för skador i hjärta och kärl är det systoliska trycket. Det beror på att detta tryck stiger ju stelare blodkärlens väggar är och därmed blir ett mått på graden av åderförkalkning (ateroskleros).

Vid diabetes har gränsen satts vid 130/80 mmHg på grund av risken för njurskador. Omkring hälften av alla med typ 2 diabetes (vuxendiabetes) har högt blodtryck redan när de får sin diagnos.

Symtom

Högt blodtryck ger sällan symtom. Lindriga symtom kan vara lätt huvudvärk men de flesta känner inte av några symtom alls.

Riskfaktorer

Högt blodtryck (primär hypertoni) kallas ett blodtryck som man inte kan ange en bestämd orsak till. Klart är dock att man har en eller flera orsaker som ålder, ärftlig benägenhet, rökning, övervikt, mycket salt mat, för lite motion och stress som är av betydelse. Oftast handlar det om en kombination av orsaker.

Att bara ha en enda riskfaktor är ovanligt. Ju fler riskfaktorer som finns desto mer ökar riskerna för att hjärt-kärlsjukdom. Bara i mellan fem och tio procent av fallen bedöms orsaken till högt blodtryck vara någon underliggande sjukdom (sekundär hypertoni), som till exempel njursjukdom.

Mild höjning vanligast

Av de 1,8 miljoner svenskar som bedöms ha högt blodtryck beräknas enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU):

• att knappt 60 procent har milt förhöjt blodtryck; 140-159/90-99 mmHg

• att 30 procent har måttligt förhöjt blodtryck; 160-179/100-109

• att drygt 10 procent har kraftigt förhöjt blodtryck; mer än 180/110.

Blodtycket räknas som högt även om bara det ena trycket är förhöjt, som 180/80 eller 135/110.

(18)

Gränsen för vad som anses vara riskabelt högt blodtryck har successivt förskjutits neråt. På 1960-talet ansågs ett tryck på 170/110 vara acceptabelt men en rad vetenskapliga studier har gjort att nivåerna sjunkit efterhand.

Samma utveckling ses för nivåerna av blodfetter – en annan stor riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

Risker med högt blodtryck

Högt blodtryck uppstår när hjärtat måste arbeta hårdare än normalt för att pumpa runt blodet i kroppen. Påfrestningarna ökar på hjärta, kärl och andra organ i kroppen. Därmed ökar riskerna för framför allt stroke (hjärnblödning), hjärtinfarkt och andra hjärt- kärlsjukdomar som kärlkramp, hjärtsvikt och dålig cirkulation, ofta i benen.

Även milt och måttligt förhöjt blodtryck ökar riskerna. Enligt SBU bedöms till exempel en höjning av det systoliska (övre) eller diastoliska (undre) trycket med 20 mmHg över nivån 115/75 mmHg fördubbla risken att dö i

hjärtsjukdom.

Åderförkalkning

På sikt bidrar högt blodtryck till att kärlens väggar skadas. De blir stela och mindre elastiska vilket ökar riskerna för åderförkalkning. Kombinationen högt blodtryck, åderförkalkning och höga blodfetter är den främsta orsaken till hjärt- kärlsjukdom.

Till hjärt- kärlsjukdomar med åderförkalkning som bakomliggande orsak hör:

• hjärtinfarkt och instabil kärlkramp

• stabil kärlkramp

• hjärtsvikt

• oregelbunden hjärtrytm/plötslig hjärtdöd

• stroke (slaganfall, hjärnblödning)

• cirkulationssjukdomar i benen, som till exempel fönstertittarsjuka

(19)

Att mäta blodtryck

Blodtrycket mäts oftast med en blodtrycksmanschett runt armen men det kan också göras genom så kallad ambulatorisk registrering då värdena registreras under 24 timmar.

Blodtrycksmätning kan göras vid en vanlig hälsokontroll, på vårdcentralen, hos företagsvården eller någon privat vårdgivare. I dag finns också mätapparater för hemmabruk.

Undersökningar vid högt blodtryck

För diagnosen högt blodtryck krävs förhöjda värden vid minst tre mättillfällen när patienten är i vila. Om trycket är för högt får man lämna blodprov för analys av salter, njurfunktion, blodfetter och blodsocker (med tanke på diabetes). Det kan också tas ett EKG som registrerar hjärtmuskelns aktivitet.

Utifrån resultatet tar läkaren sedan ställning till vilken behandling som kan vara lämplig.

Referenser: Nationella riktlinjer för strokesjukvård, Nationella riktlinjer för kranskärlsjukvård (Socialstyrelsen), Måttligt förhöjt blodtryck (rapport SBU), Karolinska Universitetssjukhuset, Vårdguiden, Fass, Apoteket, Internetmedicin med flera.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :