Kan inte nån bara komma och stoppa käppen i hjulet

Kriminologiska institutionen

”Kan inte nån bara komma och stoppa käppen i hjulet”

En kvalitativ intervjustudie om upphörandeprocessen av kriminalitet

Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi

Grundnivå

Höstterminen 2018

Randi Eriksson & Moulay Åhlén

Sammanfattning

Denna studie faller inom kategorin för livsloppskriminologi med fokus på avståndstagande från kriminalitet. Upphörandet av kriminalitet förklaras vara en svår process där många variabler är avgörande för en livsstilsförändring. Syftet med denna studie är att utifrån ett individbaserat förhållningssätt undersöka vilka faktorer som bidragit till att personer med tidigare kriminell livsstil påbörjat eller slutfört en livsstilsförändring. Detta har utförts genom fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med både män och kvinnor. Denna typ av metod har använts för att ta del av intervjupersonernas livsberättelser och för att finna fördjupad insikt i deras upphörandeprocess av kriminalitet.

Den teoretiska utgångspunkten för denna studie ligger i Giordano, Cernkovich och Rudolph’s (2002) theory of cognitive transformation som beskriver upphörandeprocessen genom fyra steg. Med hjälp av Giordano et al’s teori analyserades materialet och resultaten blev att faktorer som bidragit till en livsstilsförändring kan förstås som ett samspel mellan yttre omständigheter, exempelvis att bli förälder, och individens vilja att förändras. Individens vilja har visat sig vara avgörande för en förändring samtidigt som yttre omständigheter kunnat fostra både viljan att förändras och den faktiska livsstilsförändringen.

Nyckelord: Kriminalitet, upphörande, kognitiv förändring, öppenhet för förändring, hooks for change, avståndstagande

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Syfte & frågeställning 2

2. Teori 2

2.1 Giordano et al’s Theory of cognitive transformation 2

3. Tidigare forskning 5

3.1 Desistance - avståndstagande 5

3.2 Kognitiv förändring 6

3.3 Tidigare forskning – diskussion 8

4. Metod 8

4.1 Vetenskapsteori & förförståelse 9

4.2 Datainsamlingsmetod 10

4.2.1 Intervjuguide 10

4.3 Urval 10

4.4 Etiska hänsynstaganden 11

4.5 Genomförande 12

4.5.1 Maktasymmetri 13

4.5.2 Transkribering 14

4.6 Validitet och reliabilitet 14

4.7 Analysmetod 15

4.8 Intervjupersonerna 16

5. Resultat och Analys 16

5.1 Upphörandeprocessen 16

5.2 Öppen för förändring & Hooks for change 17

5.3 Det nya jaget & förändrad rationalitet 22

6. Diskussion och slutsats 24

6.1 Framtida forskning 27

Litteraturförteckning 28

Bilagor 30

Bilaga 1 30

1. Inledning

Inom kriminologi förekommer en stor mängd teorier som ämnar att förklara uppkomsten, upprätthållandet och avståndstagandet till kriminalitet. Vanligt inom kriminologi är att studera vad som orsakat ett kriminellt beteende hos en person genom att studera yttre faktorer i form av exempelvis social kontroll, klasskillnader eller könsskillnader (Carlsson, 2014:15).

Forskning visar på att det inte är ovanligt att ungdomar begår kriminella handlingar men att kriminaliteten i många fall avtar med åldern (Ring, 2013:105; Carlsson, 2014:14) och det finns forskning som pekar på att sämre uppväxtförhållanden och svaga sociala band påverkat kriminellt aktiva ungdomar (Nilsson & Estrada, 2011:230-231). John H. Laub och Robert J.

Sampson studerade hur specifika händelser (vändpunkter), sociala band och social kontroll kan påverka en individ till en förändrad livsstil (Laub & Sampson, 1990:609-610). Vi anser att mycket av forskningen som finns innehåller inslag av aktörens personliga påverkan (human agency) men tillskriver inte denna aspekt lika mycket fokus. Föreliggande studie anser att fältet innehåller en del studier som inriktar sig på hur individens omgivning influerar individens möjligheter men förbiser eller lägger mindre betoning på individens roll i ekvationen (Giordano et al, 2002:991-992). Genom att angripa detta forskningsfält med ett mer individdrivet förhållningssätt hoppas studien uppnå en bredare förståelse av individens roll i avståndstagande i samspel med miljörelaterade faktorer. Detta överensstämmer med Giordano, Cernkovich, och Rudolph (2002) som valde att utveckla en teori om kognitiv förändring (theory of cognitive transformation) och därmed lägga mer vikt på individens egen påverkan som den avgörande aspekten i en livsstilsförändring, utan att negligera påverkan från yttre faktorer. Det är denna teori som kommer ligga i fokus för denna studie.

Begreppet desistance som i den här studien översätts till upphörande eller avståndstagande konceptualiseras i denna studie som något som representerar en utveckling över tid. Denna utveckling innebär en förändring i individens livsstil som fokuserar på att individen upphör med en kriminell livsstil. Begreppen upphörande och avståndstagande definieras i enlighet med Laub & Sampson (2003) vilket innebär att begreppen, i föreliggande studie, behandlas som en process där en individ slutar eller minskar sin nivå av brottslighet (Bersani & Eggleston Doherty, 2018:312). Då mycket forskning fokuserar på uppkomsten och kontinuiteten av kriminalitet hos en individ, ligger fokus i denna studie på att med teoretisk utgångspunkt i Giordano et al’s (2002) theory of cognitive transformation (TCT), undersöka avståndstagande och upphörande av en kriminell livsstil.

1.1 Syfte & frågeställning

Syftet med studien är att, utifrån intervjuer med män och kvinnor, belysa de faktorer som bidragit till att individer med tidigare kriminell livsstil påbörjat eller lyckats med en livsstilsförändring. Med hjälp av Giordanos et al’s (2002) theory of cognitive transformation (TCT) kommer studien framhäva processen av upphörande eller avståndstagande från en kriminell livsstil med fokus på individens attityd- och beteendeförändring.

Frågeställningarna för studien formuleras som följande:

● Vad ligger till grund för en eventuell livsstilsförändring hos en person med tidigare kriminell livsstil?

● Vilken roll spelar human agency i livsstilsförändringen?

2. Teori

Giordano, Cernkovich och Rudolph’s (2002) theory of cognitive transformation kommer att användas för att försöka besvara denna studies syfte och frågeställningar. Studien ämnar använda denna teori som referensram för att förstå, tyda och analysera det empiriska material som samlats in. Nedan följer ett avsnitt där teorin utforskas.

2.1 Giordano et al’s Theory of cognitive transformation

Giordano et al (2002) utformade en teori inom livsloppskriminologi som introducerade ett mer individbaserat angreppssätt gällande processen för upphörande av kriminalitet för individer med kriminell livsstil. TCT bygger på premissen att avstånd från kriminalitet sker genom fyra kognitiva steg. Först behöver individen vara generellt öppen för en förändring, sedan behöver denna person komma i kontakt med ett sådan tillfälle, som kallas för ”hooks for change”. Med

“hooks” menas prosociala aspekter i omgivningen som agerar som upphov, vändpunkt eller utlösare för förändring hos en individ. Detta kommer att förtydligas utförligt senare i texten.

Vidare behöver individen kunna visualisera ett potentiellt ”nytt jag” och kunna sätta in sig själv i den rollen. Avslutningsvis behöver individen förändras till det ”nya jaget” och förhålla sig mot sina tidigare gärningar som något negativ och icke önskvärt (Giordano et al, 2002).

TCT finner sina rötter inom symbolisk interaktionism, i den bemärkelsen att den betonar aktörens roll i förändringen och menar att en viss nivå av styrka och valmöjligheter behöver finnas för att möjliggöra ”human agency” (personligt agerande) (Giordano et al,

2002:992-999). Genom detta perspektiv faller strålkastaren på aktörens agerande i processen att avstå från en kriminell livsstil. Giordano et al (2002) menar att detta bidrar till en mer balanserad infallsvinkel för att förstå aspekter som inte kan förklaras genom kontrollteorier.

Exempelvis gällande de fall där individer som haft tillgång till prosociala erfarenheter misslyckats att utnyttja dessa och fortsätter att leva en brottslig livsstil (Ibid:992). Giordano et al (2002) föreslår att detta förhållningssätt till symbolisk interaktionism skulle kunna integreras med aspekter av social kontroll. Istället för att sätta dem emot varandra, kan dessa perspektiv paras ihop och bidra till ett mer komplett verktyg för att förstå de aspekter som bidrar till att individer med kriminella livsstilar tar avstånd från kriminalitet (Ibid:992). Upphörandet av kriminalitet hos vuxna förstås därför som en ömsesidig relation mellan omgivningen och aktörer med en huvudsaklig betoning på aktören (Ibid:999).

Första steget i Giordano et al’s teori (2002) är öppenhet för förändring vilket markerar den kognitiva förändringen hos en individ som börjar öppna upp sig för en förändring gällande sitt beteende eller sin livsstil. Detta steg skulle kunna ses som ett väsentligt steg i avstånd från kriminalitet (Giordano et al, 2002:1001). Tanken bakom detta är att utan denna öppenhet så kan inte de följande stegen komma till stånd och påverka en förändring, eller åtminstone försvåra hela processen. För att individens kontakt med ”hooks for change” ska kunna ge en effekt behöver det skett en form av omprövning och reflektion hos personen. Detta kan innebära att de ”hooks” som framträder, uppfattas av individen som tillgängliga, meningsfulla eller viktiga, något som kanske inte var fallet innan (Ibid:1001). Den minimala punkten för att påbörja resan mot en mer konventionell livsstil börjar med en öppen inställning för förändring (Ibid:1032). Med detta sagt är det viktigt att betona hur viljan att förändras, i sig själv, oftast inte är tillräckligt för att skapa en förändring. Det är här som samspelet mellan öppenhet för förändring och ”hooks for change” betonas. Idéen är att kontakten med ”hooks” och individens öppna inställning gentemot förändring, tillsammans bidrar till en ökad chans för en lyckad livsstilsförändring (Ibid:1001).

”Hooks for change”, som är det andra steget i Giordano et al’s theory of cognitive transformation, är ett begrepp som menar att förklara omgivningens roll i förändring.

Begreppet belyser prosociala händelser i livet och dess influens på individer. Dessa händelser kan till exempel inkludera giftermål, att en person erbjuds ett jobb eller en förändrad levnadssituation. Begreppets betydelse är inte nytt utan går att hitta i andra teorier, exempelvis Laub och Sampsons artikel (1990) där det istället kallas för turning points (vändpunkter).

Giordano et al (2002) valde att kalla det ”hooks for change” eftersom det betonar aktörens roll att ta tag i eller kroka sig fast i möjligheter som presenteras i omgivningen. Detta harmoniserar

med Meads (1964) symbolisk-interaktionism, som förutsätter att aktörer väljer att öppna dörren för viss stimuli och stänga den för annan (Giordano et al, 2002:1000). ”Hooks for change” är ett begrepp som betonar individens selektiva och kreativa roll i samspelet med omgivningen.

Individen behöver ha en positiv inställning till de externa möjligheterna som kan uppstå, men egenskaperna som en ”Hook” har, kan även vara det som kan fostra en sådan förändrad inställning (Ibid:1001).”Hooks” kan variera i nivåer av lyckad förändring. Detta beror på den kognitiva processen som en ”Hook” kan medföra. ”Hooks” som bidrar till en lyckad förändring brukar innehålla en slags planritning som vägleder individen in mot mer konformativa vanor och beteenden. Detta kan innefatta att dessa ”hooks” tar över aktörens uppmärksamhet och skiftar den mot positiva aspekter (Ibid:1055). Externa omständigheter i aktörens miljö kan alltså agera som ett kognitivt hjälpmedel som kan bidra till en livsförändring.

Tredje steget i den kognitiva förändringen kallas för ”the replacement self”. Detta steg handlar om hur aktörer börjar föreställa och visualisera ett tilltalande ”nytt jag” som ska kunna ersätta aktörens nuvarande ”jag”. Denna process uppmärksammar hur aktören börjar tänka att den, i enlighet med sin nya identitet, inte längre kan bete sig som den tidigare gjort. Giordano et al (2002) menar att denna identitet bidrar till en slags mental städning och agerar senare som ett filter för framtida beslut och beteenden (Giordano et al, 2002:1001). Denna förändring kan förekomma med hjälp av ”hooks for change” genom att dessa ”hooks” medför en ny identitet.

Till exempel så kan ett ”nytt jag” vara centrerat runt att man är eller ska bli förälder. Barnet blir då en ”hook” som bidrar till en ny identitet som aktören tar till sig (Ibid:1002). Den nya identiteten som förälder, stänger dörren för tidigare beteenden som individen inte finner förenligt med den rollen.

Fjärde och sista steget för att fullända avstånd från den kriminella livsstilen skulle kunna kallas för förändrad rationalitet. Detta karaktäriserar en förändring där aktören, i enlighet med sin nya identitet, inte längre ser sitt tidigare beteende som någonting önskvärt, relevant eller positivt. Det innebär också att aktören inte längre associerar sina tidigare gärningar som något exempelvis spännande, kul eller nödvändigt. Ny miljö, nya sociala nätverk och relationer tillsammans med en ny identitet och förändrad rationalitet kan bidra till ett positivt och lyckat avstånd från en kriminell livsstil. Giordano et al’s studie (2002) belyser att en ideell sekvens inom TCT innefattar att generell öppenhet för förändring bidrar till en mottaglighet för prosociala händelser (hooks) i omgivningen. Detta påverkar i sin tur en förändrad identitet för att sedan successivt minska behovet, viljan och framförandet av en kriminell livsstil (Giordano et al, 2002:1002).

Då föreliggande studie avser att analysera individers upphörande av kriminalitet kommer TCT att ligga till grund för de teoretiska ramarna i arbetet. Teorin är relevant då den ämnar förklara de steg som fostrar ett upphörande av kriminalitet med fokus på human agency – personligt agerande, vilket knyter an till föreliggande studies syfte och fokus. Intervjuguide samt analys och resultat utgår ifrån de fyra stegen i Theory of cognitive transformation.

3. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras relevant forskning med fokus på upphörande av kriminalitet och kognitiv förändring. Argument och diskussion kommer genom uppsatsen att återkopplas till presenterad forskning.

3.1 Desistance - avståndstagande

En av de mest inflytelserika livsloppsstudierna är gjord av Laub och Sampson (2003) där de med hjälp av ett material baserat på Glueck och Glueck’s Unraveling Juvenile Deliquency- studie gjort ett urval på 52 av de 500 män som deltog i ovan nämnda studie. Materialet är insamlat genom livshistorieintervjuer med dessa 52 män och där de valt att intervjua personer som tagit avstånd från kriminalitet, med personer som har fortsatt med kriminalitet och med personer som haft en varierad kriminell karriär präglad av upp- och nedgångar, även kallat för ett sick-sackmönster (Laub & Sampson, 2003:8-9). Laub och Sampson pekar på att de främsta anledningarna till att personer med tidigare kriminell livsstil tar avstånd från kriminalitet ligger i sociala band, informell och formell social kontroll och påverkan av specifika händelser (vändpunkter), där de även på senare tid valt att inkludera faktorer i form av human agency - personlig påverkan (Ibid:38-55). Likt andra forskare (se exempelvis Giordano et al, 2002;

Carlsson, 2012; Shapland & Bottoms, 2011) ses avståndstagande från kriminalitet som en process där de förklarar att, likt en person som avser att sluta röka, finns alltid risken för återfall.

Då de menar att personer förändras och utvecklas under sin livstid förändras även den sociala kontrollen, de sociala banden och en mängd andra faktorer kopplade till individen. På så sätt påverkar dessa faktorer individens benägenhet till att vilja begå brott (Laub & Sampson, 2003:22-23).

De beskriver främst hur äktenskap och familj, arbete, militärtjänst och kontakt med rättsväsendet har en stark påverkan på upphörandeprocessen där vissa av dessa i många fall agerade som vändpunkter där individerna startade processen mot laglydighet (Laub &

Sampson, 2003:129-141). Personlig påverkan visade sig ha en stor betydelse då majoriteten av

respondenterna själva visade sig aktiva och medvetna i sina val att sluta med kriminalitet (Ibid:141-143). Resultatet av studien visade på så sätt att individbaserade faktorer, strukturella faktorer och kontext ofta i samband med banden till institutioner tillsammans påverkade individer till att avstå från kriminalitet (Ibid:145-147).

I en studie gjord av Christoffer Carlsson (2012) förklaras vändpunkter vara relevant att studera för att kunna förstå processen kring en persons avståndstagande från kriminalitet (Carlsson, 2012:12-13). Carlsson utgår ifrån den definition av vändpunkter som Laub och Sampson (2003) beskrivit, där vändpunkter och avståndstagande kan ses som en process (Carlsson, 2012:1). Studien baseras på intervjuer med 62 män som alla tidigare medverkat i the Stockholm Boys Project som undersökte förändring i kriminaliteten hos pojkar i Stockholmsområdet (Ibid:5-6). Där vissa forskare pekar på att vändpunkter (som anses vara specifika händelser med avgörande påverkan på individens liv) är helt avgörande för upphörandeprocessen hos en person, anser andra forskare att dessa specifika händelser inte behöver vara av mer vikt än en annan händelse. Carlsson (2012:3-4) menar istället att vissa händelser är viktigare än andra och att de avgörande händelserna (vändpunkterna) kan skapa en serie händelser som sedan resulterar i upphörande av kriminalitet. Carlsson framhäver vikten av att studera avståndstagande som en process där vändpunkter kan hjälpa till att förstå denna. En händelse behöver inte vara helt avgörande för en person att påbörja processen till avståndstagande utan det är istället viktigt att studera omständigheter och kontext för att förstå hur dessa påverkade utvecklingen (Ibid:8, 10, 12-13).

3.2 Kognitiv förändring

Colman och Vander Laenen (2012) genomförde en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer för att undersöka hur upphörandeprocessen ser ut för drogbrukare.

Studien baseras på Giordano et al’s (2002) theory of cognitive transformation. De pekar på att det, för drogbrukare, ofta handlar om en process i avståndstagande från brott och drogbruk men främst om återhämtning från drogbruket (Colman och Vander Laenen, 2012:1). Resultatet visar att majoriteten av respondenterna ser upphörandet av kriminalitet som ett resultat av det medvetna beslutet att sluta bruka droger. Flera av respondenterna förklarar hur beslutet till upphörande motiverades av yttre faktorer i form av relationer eller specifika händelser, men att det avgörande beslutet låg hos personen själv (Ibid, 2012).

Colman och Vander Laenen (2012) förklarar hur respondenterna genom att vara öppna för en förändring haft chansen att motiveras av de yttre faktorerna, för att sedan ta beslutet att sluta bruka droger. Ett antal respondenter beskriver hur beslutet måste komma inifrån för att det ska vara hållbart, det fungerar sällan att avstå för någon annans skull (Ibid:4).

Återhämtningen och avståndstagandet från drogbruk är en längre process som inte säkert avslutas helt menar Colman och Vander Laenen, de pekar på att respondenterna därför sällan kallar sig för helt fria från sitt drogbruk utan istället är i en pågående återhämtningsprocess (Ibid:5). Respondenterna visar sig sällan slutföra förändringen då de inte tar det sista steget till en identitetsförändring. Detta beskrivs även i en studie av Järvinen och Andersen (2009:881) där de pekar på att vanliga behandlingsformer för drogmissbruk är medskapare till identiteter som “kroniskt beroende”. Patienter behandlas som kroniskt beroende och som obotliga från sitt missbruk, vilket kan resultera i självuppfyllande profetia (Järvinen & Andersen, 2009:865, 881). Resultatet i Colman och Vander Laenens studie visar på att det för drogbrukare är öppenheten för förändring och exponeringen för motiverande faktorer som är viktigast i förändringsprocessen, och att återhämtningen från drogbruk är viktigare och ofta avgörande för avståndstagandet från kriminalitet (Colman & Vander Laenen, 2012:5-6). Vidare är denna studie passande för uppsatsen då brukandet av narkotika är kriminaliserat i Sverige och en aktuell debatt i dagens samhälle (BRÅ, 2000). I denna studie kommer fokus dock ligga på kriminalitet i helhet där drogbruk är inkluderat.

Joanna Shapland och Anthony Bottoms (2011) har utfört en longitudinell studie där de gjort en uppföljning på ett urval av 113 unga manliga återfallsförbrytare från de 679 respondenter som deltog i The Sheffield Desistance Study (Shapland & Bottoms, 2011:261). Första intervjutillfället utfördes då männen var i åldrarna 19-22 för att sedan följas upp med intervjuer vid upp till fyra tillfällen under loppet av tre till fyra år. Respondenterna var medvetet utvalda för att kunna representera den ålder då brottslig aktivitet anses ha sin kulmen i England och Wales. Att den brottsliga aktiviteten är som högst under dessa år förklaras vara ett resultat av övergången från ungdom till vuxen då de bildar sig en starkare egen identitet (Ibid).

Resultatet i studien visar på att de flesta av de medverkande männen hade förvånansvärt konventionella värderingar med strävan efter en laglydig livsstil med hus, anställning och familj. Men resultaten visade även att dessa värderingar sällan påverkade individen till en mer konform och laglydig livsstil, och hindrade på så sätt inte individen från att återfalla i kriminalitet (Shapland & Bottoms, 2011:256). Shapland och Bottoms förklarar hur motsättningarna mellan personens värderingar och agerande inte faller under Matzas teori om

neutralisering (Ibid:260), utan att det istället mer troligt handlar om mognad och kriminalitet som ett ”inlärt” beteende samt frestelsen till brottslighet via kriminella kontakter och vänner (Ibid:256).

Materialet i deras studie visar på att avståndstagandet från kriminalitet är en process och att missnöje kring personens livsstil kunde trigga viljan att förändras. Svårigheten låg i att gå från att vilja förändras till en faktiskt förändring. För återfallsförbrytare visades förändringen vara svår då det var lätt för personerna att falla tillbaka i gamla mönster när möjligheten gavs.

En livsstilsförändring skulle där eventuellt kräva en tydlig förändring i personens rutinaktiviteter och vänskapskrets (Shapland & Bottoms, 2011:272). Shapland och Bottoms pekar på att processen för avståndstagande är både kognitiv och strukturell. Processen är även svårare för en återfallsförbrytare, då de trots deras egen inställning till att bli laglydiga medborgare, blir hindrade och påverkade av samhällets fördomar där de länge får leva med att kriminalitet ofta medför negativa reaktioner (Ibid:275-277).

3.3 Tidigare forskning – diskussion

Den valda forskningen som presenterats ovan kommer tillsammans med Giordano et al’s (2002) TCT ge en berikad bild av upphörandeprocessen av kriminalitet. Laub och Sampson (2003) bidrar med att utveckla förståelsen för avståndstagande som en process av upp- och nedgångar där ett upphörande är ett resultat av främst vändpunkter. Carlsson (2012) lägger vidare vikt på de omgivande faktorerna som påverkar processen, och menar att en specifik händelse inte behöver vara avgörande för ett upphörande. Vidare belyser Colman och Vander Laenen (2012) hur avståndstagandet är en process som inte alltid slutförs samtidigt som de betonar individens avgörande roll för ett upphörande. Likt Colman och Vander Laenen (2012) pekar Shapland och Bottoms (2011) på hur upphörande av kriminalitet ligger i individens vilja att förändras, samtidigt som de trycker på att upphörande är en process bestående av kognitiva och strukturella faktorer. Den presenterade forskningen har valts då den kan hjälpa studien att uppfylla dess syfte.

4. Metod

Kvalitativa intervjuer är en förekommande metod inom samhällsvetenskapen eftersom den medför möjligheten att få en fördjupad insikt i olika sociala fenomen och miljöer. Genom att komma i kontakt med individer från olika subkulturer, sociala nätverk eller stadsdelar kan forskaren ställa frågor för att ta del av omfattande tankar, känslor, erfarenheter och kunskaper

som dessa individer besitter. Denna metod blir alltså gynnsam för studier vars syfte är att förstå och fördjupa sig i sociala fenomen med ett intresse för individens perspektiv och synvinkel (Ahrne & Svensson, 2015:34-37). Valet av kvalitativ forskningsintervju som metod reflekterar studiens mål, att fördjupa sig i de potentiella aspekterna som bidrar till att individer med kriminell livsstil påbörjar en livsstilsförändring.

4.1 Vetenskapsteori & förförståelse

I studien tillämpas ett fenomenologisk perspektiv, vilket innebär att sociala fenomen förstås utifrån aktörernas egna beskrivningar och perspektiv av ett ämne. Antagandet är att den relevanta verkligheten fångas genom intervjupersonen och hur intervjupersonen uppfattar verkligheten. I samspelet mellan forskaren och intervjupersonen uppnås denna kunskap i intervjun. Detta förhållningssätt ger utrymme att studera individens erfarenheter i första person och på så sätt erhålla nyanserade redogörelser för upphörandeprocessen. Den fenomenologiska inriktningen hjälper denna studie att finna kunskap från intervjupersonen, om deras upplevelser och kännedom gällande processen av avståndstagande från en kriminell livsstil (Kvale &

Brinkmann, 2015: 44-51).

Vid kvalitativ forskning är förförståelse hos forskaren viktig för att kunna tolka ett empiriskt material och för att kunna forma forskningen efter etiska hänsynstaganden och riktlinjer (Kvale & Brinkmann, 2015:111). Då vi som är ansvariga för studien är kriminologistudenter förekommer förförståelse kring ämnet hos oss båda, detta har haft en påverkan på frågeformuleringar och val i forskningsprocessen samtidigt som det varit viktigt att hålla viss grad av professionell distans. Då tanken från start varit att analysera avståndsprocesser utifrån Giordano et al’s teori, TCT, har detta rimligtvis haft en inverkan på valet av intervjupersoner, frågeformuleringar och metodval samtidigt som detta bidragit till att intervjuerna genererat relevant kunskap för studien. Viktigt att ta hänsyn till är att tidigare kunskap om ämnet kan påverka forskaren till att förbise viktiga aspekter i forskningen. Blir viktiga delar av forskningsförberedelserna åsidosatta eller bortglömda riskeras materialets forskningsvärde och forskaren riskerar att inte få ut viktig information ur sitt material (Ibid:31).

Som nämnts ovan påverkar förförståelse ofta formulering av frågeschema, teori och metod. Vi som studenter har lagt mycket vikt vid förberedelse av frågeschema, och har under alla intervjuer strävat efter att formulera oss så att ledande frågor undviks.

4.2 Datainsamlingsmetod

Insamling av material för denna studie har skett genom fem semistrukturerade intervjuer med inriktning på livshistoria. Detta innebär att studiens fokus har varit på de historier och livsberättelser som undersökningsdeltagarna skildrat. Denna typ av intervju är passande för studiens mål genom att forskaren, efter en inledande fråga kring ämnet, lyssnar och flikar in med följdfrågor. Detta tillåter forskaren att komma åt relevanta berättelser kopplat till en utveckling över tid, gällande deltagarnas perspektiv kring deras förändring i livet och avståndstagande från kriminalitet (Kvale & Brinkmann, 2015:196). Intervjuerna var semistrukturerade, detta karaktäriseras genom att intervjun utgick från en intervjuguide med några konkreta frågor samt förslag till frågor, baserat på olika teman rörande ämnet som studerades. Semistrukturerade intervjuer anses vara fördelaktigt i denna typ av studie eftersom det medför en viss struktur som styr och reglerar samtalet så att det inte går för långt utanför ämnet. Samtidigt bidrar den ostrukturerade aspekten av intervjun till att intervjupersonen får mer utrymme och möjligheten att uttrycka sig, något som eventuellt kan bidra med ny information som kanske hade missats genom en mer strukturerad intervju (Ibid:177). Vidare så tillför denna typ av datainsamling möjligheten för forskaren få ut mer av intervjun genom att anpassa ordningen och typen av frågor, utifrån situationen och informationen som framförs (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015:38).

4.2.1 Intervjuguide

En intervjuguide tillämpas (se bilaga 1) för att hjälpa till att uppnå studiens syfte. Denna har skapats utifrån den teoretiska ramen som studien baseras på. Intervjuguiden innehåller tre huvudteman som hjälper till att forma och leda intervjun tillsammans med en sammansättning av frågor. Dessa frågor agerar mest som förslag. Tanken är att dessa frågor ska verka som hjälpmedel under intervjuns gång och underlätta förmågan att ställa följdfrågor. Frågorna innehåller ingen ordningsföljd utan används i den mån som de anses relevanta under intervjuns gång (Kvale & Brinkmann, 2015:172). Intervjufrågorna formas kring ämnen som anses vara relevanta för att förstå mekanismerna bakom upphörande av en kriminell livsstil, exempelvis relationer, arbetsliv, beteende och attityd.

4.3 Urval

Studiens syfte är att undersöka de aspekter som ligger till grund för ett upphörande av en kriminell livsstil. Kriterierna för intervjupersonerna innefattar därför att individerna tidigare

haft en kriminell livsstil. Inledningsvis skedde urvalet av intervjupersoner genom ett tvåstegsurval, vilket innebär att ideella organisationer i stockholmsregionen kontaktades.

Dessa organisationer arbetar med eller har tillgång till den kategori av individer som passar in på kriterierna för denna studie. En av dessa organisationer försåg studien med den första intervjuperson som studien kom i kontakt med. Risken med ett tvåstegsurval är att individerna väljs ut av organisationen, vilket kan innebära att individer studien kommer i kontakt med kan ha influerats. I detta fall skulle det till exempel kunna röra sig om att intervjupersonen har blivit ombedd att lyfta upp organisations roll i processen av avståndstagande från kriminalitet.

Däremot skulle det också bara kunna vara en effekt av organisationens faktiska positiva påverkan. Har intervjudeltagarna haft positiva erfarenheter av stödorganisationer så är det klart detta kommer belysas, särskilt om det spelat en roll i deras upphörandeprocess. Resterande deltagare erhölls genom ett snöbollsurval. Individen som studien ursprungligen fått tag på genom organisationen agerade som länk till resterande individer. Det var genom honom som studien kunde få tag på och intervjua de resterande fyra intervjupersonerna. Nackdelen med ett snöbollsurval är risken att gruppen människor som undersöks är väldigt homogena. Särskilt när dessa personer tillhör samma umgängeskretsar och kan ha liknande åsikter och attityd, vilket kan bidra till en försämrad nyansering (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015:40-41 ). Vidare så påverkar det anonymiteten eftersom personen som hjälpt oss komma i kontakt med intervjudeltagare vet vilka som har deltagit. Medvetna om dessa risker, använde vi ändå denna urvalsmetod då vi arbetade under tidspress och det uppstod svårigheter att få tag på intervjupersoner. Detta bidrog även till att antalet intervjupersoner begränsades till fem. Det låga antalet undersökningspersoner omöjliggör för föreliggande studie att generalisera resultatet (Ahrne & Svensson, 2015:26-27). Denna studien har dock inte haft som mål att producera ett generaliserbar resultat. Antalet undersökningsdeltagare och metodvalet reflekterar detta beslut. Resultatet formas och behandlas som något kontextuellt, specifikt till en tid, plats och till de individerna som intervjuats.

4.4 Etiska hänsynstaganden

Denna studie syftar till att utforska ett ämne som medför berättelser som är av personlig och känslig karaktär. Informationen som tas del av berör aspekter av individers känslor, tankar och livserfarenheter. Med hänsyn till detta var det viktigt att intervjupersonerna var fullt informerade om studiens syfte och mål, så att det var medvetna om vad de gått med på. Under all initial kontakt med undersökningsdeltagare informerades det kort om studiens syfte och de

fyra etiska huvudkraven (Vetenskapsrådet, 2002:7–14). I enlighet med informationskravet, fick de veta att studien skulle undersöka de mekanismer som ligger till grund för en förändring hos individer med en kriminell livsstil samt hur det skulle gå till och vilka typer av frågor som skulle kunna ställas. All information befintlig för att kunna uppnå ett samtycke delgavs genom att göra intervjupersonen medveten om att hen har rätt att bestämma över sin medverkan, att hen kan pausa eller avbryta när hen vill samt kunde be om att bli struken vid ett senare skede om hen ville det. Det belystes för deltagarna att uppgifter som samlas in inte kommer att delas med vem som helst utan endast vara tillgängliga för behöriga individer. Med detta uppfylldes konfidentialitetskravet. Namn och liknande information kommer anonymiseras och inspelningen kommer förflyttas till en dator för att transkriberas (Ibid:12). Ljudfilen kommer sedan att raderas när transkriberingen är fullbordad.

4.5 Genomförande

Kontakt initierades genom att skicka ut e-mail till de olika organisationerna som arbetar med och har tillgång till de individer som uppfyller studiens krav för deltagande. Detta gav ingen respons, vilket ledde till att organisationerna istället kontaktades via telefon. När en respondent som ville ställa upp på intervju hittats, bestämdes möte på organisationens kontor i stockholmsregionen. Platser för intervjuerna hade inte förutbestämts, utan dessa anpassades efter deltagarnas önskemål och möjligheter. Väl på plats vid organisationens kontor, föreslog deltagaren ett litet rum som intervjun kunde utföras i. Rummet kunde uppfattas som ett litet kontor, med ett skrivbord i mitten och bokhyllor längs väggarna. Dörren till rummet kunde dock inte stängas, utan fick vara på glänt. Detta ledde till att det kunde vara individer som tittade in eller gick in i rummet för att hämta något som fanns där. Detta var inget större hinder, ljudet på inspelningarna påverkades inte och inga frågor ställdes medan dessa obehöriga personer befann sig i rummet. Det kunde ibland leda till att frågor fick ställas om, eftersom intervjupersonen tappat tråden. Alla intervjuer skedde i detta rummet, men vid olika tillfällen.

Det var vi (två studenter) som utförde intervjuerna, förutom vid ett tillfälle då en av oss inte var tillgänglig. Intervjuerna pågick mellan 40-50 minuter och spelades in med ljud. Deltagarna hade möjligheten att avböja inspelning, dock var det ingen som nekade till att bli inspelade. Då vi båda är oerfarna intervjuare, var det en lättnad att inte behöva anteckna allt som sades utan istället kunna lägga vår fulla uppmärksamhet på intervjupersonen.

Intervjumötena inleddes med lite småprat mellan intervjuarna och deltagaren för att lätta upp stämningen och minska nervositet. Målet med detta var att etablera en relation som

skulle få intervjupersonen att känna sig mer bekväm och på så sätt våga öppna upp sig.

Intervjuerna inleddes med en slags orientering, vilket innebär att intervjuarna preciserar de etiska kraven, studiens syfte, att det skulle spelas in samt besvarade de frågor som intervjupersonen kunde ha (Kvale & Brinkmann, 2015:170). Intervjuerna gick lättsamt till, det stöttes inte på några större hinder, deltagarna var pratglada och villiga att dela med sig av det mesta. Vid ett tillfälle ville inte en av intervjupersonerna gå in på för mycket detaljer kring ett ämne. Intervjuarna respekterade detta och intervjun fortsatte genom att vi gick vidare till andra frågor. Under intervjuns gång såg intervjuarna även till att vara delaktiga, engagerade och visa intresse för intervjupersonens berättelser för att motivera personen att berätta mer (Eriksson- Zetterquist & Ahrne, 2015:44-45). Genom att vi var två som intervjuade i majoriteten av tillfällena, kunde vi i större utsträckning uppmärksamma detaljer och aspekter som kunde vara relevant för studien och på så sätt formulera följdfrågor. Samtidigt så minimerar det pressen på en enskild individ att komma på följdfrågor. Intervjuerna rundades av genom att intervjupersonerna fick frågan om de hade några frågor som de ville ställa, och det belystes återigen att allt skulle anonymiseras samt erbjöds möjligheten att välja ett alias, som skulle ersätta deras riktiga namn. Dock var det ingen som valde något alias, istället blev det intervjuarna som valde det åt dem istället.

4.5.1 Maktasymmetri

Samspelet mellan intervjuaren och den intervjuade medför en viss maktaspekt. Utifrån en strukturell synpunkt uppstår denna maktasymmetri eftersom intervjuare har makten att bestämma intervjuämnet, hur och vilka frågor som ställs och har en viss kontroll över hela intervjusituationen. Denna typ av makt behöver inte vara avsiktlig utan är förenad med intervjun som metod (Kvale & Brinkmann, 2015:52). Vidare så sker intervjun mellan två studenter från Stockholms Universitet, och före detta kriminella och missbrukare. Intervjuarnas status kan associeras med en högre socioekonomisk klass än den av de som blir intervjuade.

Detta kan bidra till en obalans i makt och på så vis influera den sociala interaktionen mellan parterna. En potentiell effekt skulle kunna vara att intervjupersonen känner sig i underläge och kanske förskönar visa berättelser för att inte framstå på ett dålig sätt (Karlsson & Pettersson, 2003:5–6). Trots detta upplevde inte intervjuarna maktasymmetri som speciellt påtagligt.

Relationen mellan parterna var avslappnad och lättsam. Det kan beskrivas som att båda parterna uppträdde respektfullt och sympatiskt gentemot varandra. Maktbalansen jämnade ut sig troligtvis genom att de som blev intervjuade hade en form av makt eftersom att de hade tillgång

till information som studien var intresserad av. Vidare så utfördes intervjuerna i en miljö där några av intervjupersonerna spenderar mycket av sin tid, där deras vänner och kollegor befann sig nära till hands samt att det var en miljö som de var vana att öppna upp sig på. Detta gav dem troligen en känslan av kontroll och trygghet.

4.5.2 Transkribering

Intervjuerna spelades in med ljud genom två mobiltelefoner. Detta gjordes för att minimera risken för tekniska fel, exempelvis att ljudet blev dåligt eller att batteriet dog. Fördelen med att spela in intervjuerna med ljud är att det tillåter intervjuaren att fokusera på konversationen istället för att anteckna. En nackdel kan vara att intervjupersonen kan bli nervös över tanken att allt de säger spelas in. Effekten kan bli att personen blir mer reserverad i sina svar (Bryman, 2011:428-429). Efter intervjun transkriberades inspelningarna. Detta gjordes genom att första halvan av inspelningen transkriberades av ena studenten och sista halvan av den andra.

Transkriberingarna överlappar varandra vid mitten av inspelningen, för att kontrollera att transkriberingen görs på liknande sätt. Transkribering görs på, vad Eriksson-Zetterquist och Ahrne formulerar som ett “vanligt” sätt, vilket innebär att allt som sägs under intervjun skrivs ut som det sägs (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015:51). Talspråk tillkommer men justeras ibland för att göra det mer läsvänligt. Längre pauser, skratt och gester kan tillskrivas om det är relevant för budskapet. Exempelvis om en lång paus betyder att intervjupersonen behöver längre betänketid. Vid transkriberingen används andra namn för att garantera konfidentialitet.

Dessutom har ord som anses kunna bidra till en identifiering av intervjupersonen förändrats.

De ord som ändras markeras inom klamrar för att tydliggöra detta.

4.6 Validitet och reliabilitet

Begreppen validitet och reliabilitet finner sitt ursprung i kvantitativ forskning vilket innebär att det förekommer inom kvalitativa studier att istället använda termer som trovärdighet, tillförlitlighet och konfirmerbarhet för att förhålla sig till frågor om studien och dess sanningsvärde (Kvale & Brinkmann, 2015:295). Eftersom detta är en kvalitativ studie kommer vi att tillämpa ett liknande förhållningssätt genom att använda begreppen validitet och reliabilitet men med en mer kvalitativ definition och synvinkel. Validitet förstås alltså utifrån huruvida studien faktiskt undersöker det den avser att undersöka, det vill säga i vilken mån den information vi tar del av via intervjuerna speglar det vi är intresserade av. En infallsvinkel gällande denna studies validitet faller då på huruvida intervjufrågorna faktiskt kan besvara

studiens syfte (Ibid:296). I denna studie är det fallet, då syftet är att undersöka vilka mekanismer som ligger till grund för att individer upphör med sin kriminella livsstil. Detta uppnås genom att intervjua passande individer, det vill säga personer som varit kriminella och sedan upphört samt formulera frågor som bygger på en teoretisk ram som påvisat kunna hjälpa till att besvara denna typ av syfte. Denna studie bemöter validitet som något som genomsyrar hela forskningen och uppnås genom att bemöta stegen i forskningen med eftertanke. Därför har validiteten förstärkts genom att minimera potentiella snedvridna tolkningar för att vara transparenta i diskussionen. Detta görs genom att medföra transkriberade citat som stärker studiens interpretationer (Ibid:297-298).

Reliabilitet avser studiens tillförlitlighet och i vilken mån denna studie skulle kunna reproduceras och uppnå liknande resultat (Kvale & Brinkmann, 2015:295). Vi bemöter därför reliabilitet som något som studerar i vilken utsträckning liknande studier skulle kunna utföras.

Genom att vi framställer de steg som tagits under forskningsprocessen, vilken teoretisk ram som används samt bifogar intervjuguiden, anser vi att det finns goda möjligheter att utföra en liknande undersökning. Då föreliggande studies resultat kopplats till tidigare forskning med liknande metod och resultat, kan vi rimligtvis anta att vår studie har hög reliabilitet.

4.7 Analysmetod

Denna studie har genom intervjuer av individers livsberättelser sökt att förstå de mekanismer som spelat en roll i upphörandet av en kriminell livsstil. Materialet, som samlats in via de kvalitativa intervjuerna, har bearbetats genom en tematisk analys. Denna typ av analysmetod anses fördelaktig eftersom den hjälper att belysa information i materialet som är frekvent återkommande och av vikt för denna studie. Analysarbetet innefattar alltså att utforska livsberättelserna, de olika sekvenser i deltagarnas liv och urskilja de händelser som pekar på kognitiva förändringar och betydelsen det har haft på livsstilsförändringar gällande avståndstagandet från kriminalitet. Då materialet kodats i form av en tematisk analys har återkommande teman (koder) plockats ut i materialet för att sedan redovisas som citat i resultat- och diskussionsdelen. Tematisk analys beskrivs ha en vid förklaring där det inte finns tydliga regler i hur det ska utföras. Detta lämnas ofta åt forskaren (Bryman, 2011:528-530). Materialet har kodats efter Giordano et al’s (2002) steg i förändringsprocessen, d.v.s. Öppen för förändring, Hooks for change, Det nya jaget och Förändrad rationalitet.

4.8 Intervjupersonerna

Under denna rubrik kommer en kort redogörelse av intervjupersonerna som medverkat i denna studie. Detta då intervjupersonerna är viktiga för kommande analys för att förstå deras relevans i studien.

De fem personer som ställde upp på intervjuerna har alla kriminell bakgrund och befann sig mellan åldrarna 30-55 under intervjutillfället. Tiden för upphörande varierade mellan de olika intervjupersonerna där den längsta tiden sedan avståndstagande var 2,5 år och den kortaste var 6 månader vid tidpunkten för intervjun. Utav de fem personer som intervjuades var två kvinnor och resterande var män. Majoriteten av intervjupersonerna hade begått sina första brott innan de fyllt 15, förutom en som började sin kriminella livsstil vid ca. 18 års ålder.

Trots att alla intervjupersoner hade en koppling till samma ideella organisation upplevdes inte detta ha en påverkan på studien. Tre av intervjupersonerna var nya i organisationen och hade som tidigast varit i kontakt med organisationen veckan innan intervjutillfället.

Gemensam nämnare för samtliga intervjupersoner var brukandet av narkotika under perioden av kriminalitet, utöver detta förekom en varierad kriminalitet hos intervjupersonerna.

Som nämnt tidigare är drogbruk olagligt i Sverige (BRÅ, 2000) och faller därför under vad vi i denna studie definierar som kriminalitet. För övervägande delen av de medverkande präglades deras uppväxt av skilsmässor, alkoholism eller fysisk - och/eller psykisk misshandel, som även i vissa fall senare lett till svaga relationer mellan familjemedlemmar. Vid intervjutillfället uppgav alla intervjupersoner att de var fullt motiverade att avstå från kriminalitet i framtiden.

Intervjupersonerna har anonymiserats i studien och kommer i analysen och resultatet att benämnas som - Anthony, Maria, Kim, Eric och Katarina. Detta är pseudonymer vi valt då intervjupersonerna lämnade detta åt oss.

5. Analys och Resultat

I detta avsnitt analyseras studiens material efter de fyra stegen i Theory of cognitive transformation. Materialet presenteras med hjälp av citat och kopplas även till tidigare forskning.

5.1 Upphörandeprocessen

Inledningsvis kan nämnas att upphörande från kriminalitet inte är en simpel process. Likt Laub och Sampson (2003) förklarar ett sicksack-mönster där personer går ut och in ur kriminalitet

under sin livstid, har detta påträffats i denna studies material. Även Shapland och Bottoms (2011:272) pekar på att processen är svår och att det inte är helt enkelt att gå från kriminalitet till laglydighet. Nedan följer citat som styrker detta påstående.

Och sen 2008 var jag drogfri 2,5 år, första gången i hela mitt liv så. Så då läste jag, gjorde jag undersköterskeutbildning, 3 terminer minns jag på [skolans namn] heter det i [staden], kommer ju jag ifrån då. Och så var jag drogfri 2,5 år, så då jobbade jag som personlig assistent då och sen saker då. Men sen började jag knarka igen /.../. - Katarina

Men sen när jag kom ut från häktet, så träffade jag en tjej som är mamma till mina barn nu. Och, ah allting funkade till viss del, men kunde inte hålla mig länge då tills jag hamnade tillbaka till mitt gamla liv. Så jag hamnade tillbaka till mitt gamla liv och höll på med droger igen då, använde själv droger. - Eric

Katarina hade haft en period på 2,5 år då hon var drogfri och då hon även skaffade sig en utbildning och ett jobb. Dock förklarar hon hur tristessen hade triggat henne till att återfalla:

“Men det första året jag var drogfri då tänkte jag “Det här är inte klokt!", jag mådde så otroligt bra alltså! Men sen gjorde jag det ett tag va, och sen kom tristessen fram vettni”. Trots att hon beskriver sig ha mått otroligt bra var tristessen en för stark faktor som triggade henne till återfall. För Eric hade relationen till den nya partnern fått honom att försöka avstå från kriminalitet, detta skulle kunna definieras som en “hook”. Trots möjligheten till en förändrad livsstil var inte viljan hos Eric tillräckligt stark, vilket ledde till att han återföll i gamla mönster.

Detta skulle kunna kopplas till Shapland och Bottoms (2011:256) studie som visar på att frestelsen från bland annat kriminella vänner kan vara en faktor till att personer inte klarar av att avstå från kriminalitet.

Då studien fokuserar på upphörandet av kriminalitet med teoretisk ansats i Giordano et al’s theory of cognitive transformation, och samtliga intervjupersoner menar sig vara i processen till upphörande, kommer stegen till upphörande att analyseras här nedan.

5.2 Öppen för förändring & Hooks for change

Det empiriska materialet som samlats in indikerar, i enlighet med TCT, att upphörandeprocessen inleds genom en slags öppenhet till förändring (Giordano et al, 2002:1001). Intervjupersonerna belyser att viljan att förändra sin livsstil oftast uppstod som en effekt av att de inte längre ville leva på det sättet. De ville ha en förändring. Citaten nedan

uppmärksammar några exempel ur intervjupersonernas skildringar av hur de kommit att ta det första steget i Giordano et al’s (2002) TCT.

Under den tiden gick det bara från att känna sig att man var här uppe så har det bara dalar ner. Så blev det den här processen då att man måste komma till insikt om sitt liv liksom, vill jag ha det här? Samtidigt när man, har ju inte tänkt på att ens beteende har blivit, det har blivit bara grövre och grövre, liksom från att vara lite småkriminell så är jag ju då grovt kriminell med stora partier amfetamin. - Anthony

Men du vet det hade varit så mycket bråk med han jag hade varit tillsammans med, allting var bara skit, drogerna hjälpte inte längre, började ta mycket piller, började dricka alkohol, behövde hela tiden ta mer och mer och mer, för att få bort det här jävla dåliga måendet alltså. Det var ingen kul att knarka längre, det var liksom bara stressigt, det var polisen, man var nojig och allt det här. Den här glädjen som jag hade hittat i början av min karriär, den fanns ju liksom inte så. - Katarina

Det framgår i dessa utsagor att önskan att förändras uppstod eftersom livsstilen bara blivit stressig och överväldigande. Katarina beskriver hur livsstilen inte var kul längre, hon mådde dåligt och drogbrukandet eskalerade i samband med att hon mådde sämre. Shapland och Bottoms (2011:272) beskriver hur missnöjet över den nuvarande livsstilen kan resultera i en vilja att förändras. Det kan även uppmärksammas i Katarinas citat att hon tidigare upplevt sin livssituation som tillfredsställande. Det framgår också i Anthonys intervju att han tidigare inte varit öppen för förändring då han inte heller uppfattat sin livsstil som problematisk.

Student: “Kände du nån gång innan den här perioden att du ville göra annat, att sluta?”

Anthony: *skakar på huvudet*

Student: “Varför tror du att du tänkte så?”

Anthony: “Jag trivdes. Det flöt ju på, jag hade jobb, det var kul att knarka. Jag såg det som någon slags levnadsstil. /.../ liksom vadå jag har pengar, jag har familj, [företag], jag gör karriär, duktig [yrkesroll], jobbade utomlands. Liksom jag såg inte mig som ett slags problem, men konsekvenser kom ju. I början har man ju liksom guldåren, och sen liksom ba kommer konsekvenserna tätare och tätare och tätare.”

Likt det Katarina säger ovan, beskriver Anthony hur livet tidigare flöt på, men hur det senare började fyllas av konsekvenser. Vid ett tillfälle beskriver Anthony även hur han hade sett sin spegelbild och insett hur dåligt han mådde.

/.../ och jag kommer ihåg hur jag går längst [område] och jag hade inte pengar och jag fick gå ner till [gatunamn], eller jo hade pengar för att köpa en ny telefon, jag hade ingen telefon, den hade de ju tagit och jag kommer ihåg mig själv, att jag gick efter husfasaden och tittade så här i spegeln på mig själv, det regnade, var typ som idag, och jag mådde dåligt psykiskt. - Anthony

I samband med insikten om sin psykiska hälsa visar både Anthony och Katarina på en vilja att förändras, en öppenhet att ta chanser till en annan livsstil. Giordano et al (2002:1001, 1032) förklarar öppenheten som ytterst relevant för att individen ska kunna påbörja processen mot ett mer konventionellt liv.

Vissa av intervjupersonerna framhäver att deras vilja att förändras funnits under en längre tid, men att de kanske inte visste hur det skulle göra för att klara av det. Shapland och Bottoms (2011:272) förklarar i anslutning till sin studie att viljan hos en person att ändra sin livsstil kan vara stark, men att det faktiska steget till att börja processen kan vara svår. Nedan följer citat som påvisar detta.

Jaa, ja ja gud ja asså jag gick ju omkring många nätter på vintertid speciellt liksom som man va alltså jag är så trött på det här jag vill bara ah, jaa kan inte nån bara komma och stoppa käppen i hjulet och bara ta mig härifrån liksom. - Maria

Jag har ju tänkt i många år att det här håller inte, jag orkar inte med det här, men det blev att man kör på, för det inte bara att jag vaknar upp en morgon och tänker

"ämen nu ska jag sluta knarka" nää, för så enkelt är inte livet, för då ska man ringa behandlingshem och de och man ska... nää, man bara jag kör tills jag dör ungefär - Katarina

Det går att se i Marias citat hur viljan att förändras har varit en återkommande tanke. Hon önskade att någon kunde komma och hjälpa henne med det, som hon säger “ stoppa käppen i hjulet”. Hennes vilja var inte tillräcklig för att skapa en förändring. Hon behövde hjälp att komma ur sin livsstil. I Katarinas citat går det att identifiera samma tema. Hon hade länge tänkt på att förändras men såg bara svårigheterna i processen, så hon valde att bara köra på. Detta kan förklaras med det som betonas i TCT, som menar att öppenheten till förändring inte alltid är tillräcklig för att en förändring ska ske. Öppenhet för förändring som kan beskrivas vara den interna drivkraften, kan tillsammans med yttre omständigheter (hooks for change) framkalla en

omställning i personernas liv (Giordano et al, 2002:1001). Följande citat påvisar samspelet mellan dessa steg.

För du vet, då var det så här, då sålde jag droger och hämtade på andra ställen och du vet, man ska hålla ordning och skulder ska in och jag jobbade lite grann, vi hade lägenhet och plus att jag knarka och vi bråkade mycket si så där... det är sån inre stress vet du, de går ju i hundra hela tiden.. så då när jag kom till häktet så var det bara *pustar ut*, för det va så, /.../ aah jag var inte förvånad att de tog mig så. Så asså, jag kan nästan tacka kriminalvården idag över att jag åkte, för det är det som gjorde att jag fått ett bättre liv så - Katarina

Inte minst så blev jag faktiskt med barn, och det är ju min liksom motivation till att jag la av liksom, jag ville ju, alltså jag missbrukade in i sjätte månaden med mitt barn /.../ men tillslut så en dag så kom polisen till stadsmissionen, där vi duschade och käka mat och såna här grejer euuuh, kommer dit och tog mig liksom, och då har jag alla myndigheter som jag hade runt omkring mig gjort en LVU anmälan...

LVM anmälan heter det /.../ euh körde upp mig på [institution] igen och då var ju jag liksom på avgiftningen alltså med tvång och inte frivilligt liksom, så att då blev jag ju kvar där liksom jag kunde inte gå därifrån - Maria

Katarina hade en vilja att förändras sen länge, men det var inte förrän hon åkte fast som hon faktiskt kunde påbörja denna förändring. Att hon blev häktad och dömd symboliserar “hooken”

som tillsammans med hennes vilja att förändras bidrar till att upphörandeprocessen påbörjas.

En liknande situation uppstår i Marias fall. Hennes önskan att förändras hade funnits, men det var inte förrän hon blev tvångsintagen, som då representerar en “hook”, som hon faktiskt klarade av att påbörja en livsstilsförändring.

Vidare kan även “Hooks for change” vara det som fostrar en öppenhet för förändring (Giordano et al, 2002:1001). Exempelvis i Marias fall kan det argumenteras för, att även då viljan att förändras existerat, så kanske “hooken” att ha blivit gravid, bidragit till att hennes vilja blev starkare. Kommande citat framhäver tydligt hur detta kan se ut i andra fall.

I rättegången då i februari fick jag åklagan på 4 år och tre månader. Bara det tänkte jag ju 'herregud fyra år liksom', mitt längsta straff tidigare har ju varit 1,5 år. Och så jag tänkte ju då att 'nej nu måste jag verkligen ta tag i det här -Anthony

I det här kriminella livet har jag förlorat massor med vänner som varit mördade. Så har jag tänkt såhär också fan nån dag så blir jag mördad eller så kommer jag mörda nån och sitta inne livstid och det vill jag inte /.../ Jag alltså, jag har tänkt på det så jävla mycket asså, men jag vart motiverad på att ändra mitt liv också, så jag vart rädd om mina barn och mitt eget liv. - Eric

Men ah, mitt första år, eller ah när jag hamnade på anstalten, då började jag. När jag började få mitt förstånd tillbaka alltså där då hade jag redan bestämt mig att nu räcker det. Jag hade inte träffat [organisationen] då. Jag minns alltså den där natten när jag satt alltså, eller jag la mig på sängen och tänkte vad skulle jag göra, eller var skulle jag hamna om fem år. - Kim

Det går att se i dessa utdrag hur vännerna som dött, eller risken att utsättas för ett långt fängelsestraff agerar som “hooks”. Dessa “hooks” blir då avgörande för dessa personers inställning till förändring. Kunskapen att Eric kanske kommer råka ut för samma öde som sina vänner, eller Anthonys insikt att han kanske kommer sitta inlåst i 4 år, bidrar till att dessa personer öppnar upp sig för idén att förändra sin livsstil.

Utöver detta kan “hooks for change” även framkalla en förändrad identitet hos individen som bidrar till upphörandeprocessen (Giordano et al, 2002:1002). Detta tydliggörs i Marias fall som blir gravid och faller in i mammarollen.

Asså jag bygger hela mitt liv på mitt barn liksom, asså [hen] är ju det viktigaste, asså så liksom fast jag vet att det är ju jag ska vara den viktigaste personen i mitt liv. För om jag är den viktigaste personen i mitt liv, så kan jag ta hand om [hen]

asså sådär. Men det där är ju liksom, jag ser också på, [hen] är den viktigaste personen i mitt liv. /.../ Asså jag är ju stolt över, asså att jag har ett fint barn och att jag gör mitt jobb som mamma bra liksom. Att [hen] älskar mig, jag älskar [hen], vi har vårt hem. - Maria

“Hooken” att bli med barn bidrar till att Maria formar en ny identitet som mamma. Med detta medföljer en förändrad attityd, som bidrar till att hon inte längre vill agera som innan. Hennes barn är det viktigaste för henne och detta främjar hennes avstånd från missbruk och kriminalitet. Detta indikerar att Marias tidigare liv inte går ihop med hennes “replacement self”.

Det blir inte längre lämpligt att agera som innan om hon ska ta väl hand om sitt barn och vara en bra mamma.

“Hooks for change” kan alltså förstås som externa omständigheter som både kan påverka individens inställning gentemot en förändrad livsstil samt agera som utlösare för en faktisk förändring. Det kan exempelvis handla om att bli tvångsintagen på behandlingshem, riskera att bli fängslad under en längre period eller att bli förälder som kan fostra en sådan livsstilsförändring.

5.3 Det nya jaget & förändrad rationalitet

När en person har påbörjat förändringen och kommit så långt att de börjar reflektera över sina ageranden och inte längre finner det tidigare beteendet önskvärt, hänvisar Giordano et al’s (2002) teori till att personen nått det tredje steget i processen. Det tredje steget i processen betecknas som “the replacement self”, det nya jaget. Detta indikerar hur personen börjar visualisera sig en ny identitet och visar en vilja att avstå ifrån tidigare beteende (Giordano et al, 2002:1001). Citaten nedan visar på hur personerna reflekterar över hur ett tidigare beteende inte längre är önskvärt och hur de förändrar sitt tankesätt för att nå en ny identitet.

Så då när jag fortsatt hela straffet har jag ju liksom ändrat mitt tankesätt och hela grejen, och det här med kriminaliteten och... Jag kan ju inte bara vara drogfri, och fortsätta med kriminaliteten. Det funkar ju inte. Utan det är ju liksom, förstår ni.

Och jag är ju väldigt svart och vit-tänk då, så då antingen är jag nykter och drogfri eller inte. Antingen så är jag kriminell eller inte. Så det är ganska enkelt så va, aah.

- Katarina

Jag var helt kriminell, jag hade inte konsekvenstänk... jag hade inte det livet jag har idag.. alltså jag hade det materiella saker som jag har idag, kanske lite mera, men jag mådde inte så bra inombords, jag hade inte den lyckan som jag har idag, välmående alltså som jag har idag hade jag inte, framförallt alltså vågade jag inte sätta upp mål och tänka i framtiden... men idag gör jag det - Kim

fortsätta vara nykter och drogfri, det är ett mål som jag har, ett annat mål är göra bra ifrån sig här på praktiken och förhoppningsvis bli anställd... Göra det bästa ifrån mig, det är ett mål, ge tillbaka, ge tillbaka till andra som behöver hjälp, under den här korta resan, fram tills att jag nått mina mål, de här med behandlingshem och hjälpa andra, det är ett långsiktigt mål som jag har, men det kortsiktiga är att fortsätta vara nykter och drogfri, det är prio ett. - Eric

Ovan påpekar Katarina hur hon insett att ett förändrat beteende är en förutsättning för en fulländad förändring. Hon beskriver hur det antingen är allt eller inget, ska hon avstå krävs det att hon avstår från allt. Detta indikerar ett nytt tankesätt hos Katarina som visar på att det tidigare beteendet inte längre är önskvärt. Ovan beskriver även Kim och Eric hur de förändrat sitt tankesätt och att de nu satt upp mål för att kunna avstå från kriminalitet och fullända sin förändring. Kim förklarar hur han tidigare inte vågade sätta upp mål och beskriver hur det beteendet han hade inte längre är eftersträvansvärt och hur han tidigare inte var lycklig, trots att han hade materiella saker han kanske inte har idag. Eric förklarar hur han istället för att handla kriminellt nu satt upp mål för att i framtiden kunna hjälpa andra från kriminalitet och

hur han siktar på att hålla sig nykter och drogfri. Utöver sin förändring gentemot kriminalitet har han även reflekterat över sin papparoll.

För mig betyder mina barn så jävla mycket asså. Vad kommer de tänka om mig asså, hur kommer de se på mig när de blir äldre, pappa sitter inne, pappa är kriminell, eller när jag är ute och går med mina barn ute i stan, måste jag skydda dem från andra kriminella. - Eric

Citatet visar på att Eric börjat reflektera över hur hans tidigare beteende påverkar hans barn.

Han ser inte längre hur den kriminella livsstilen går ihop med hans roll som pappa, likt Marias situation som beskrivits tidigare.

Det fjärde och sista steget i förändringen beskriver Giordano et al (2002) som då individen ser tillbaka på sitt beteende och inte längre identifierar sig själv med detta. I denna studie benämns det sista steget som att personen nått en förändrad rationalitet. Det tredje och det fjärde steget i processen går ofta in i varandra och är ibland svåra att särskilja. Då en person är i det sista steget av förändringsprocessen har personen tagit avstånd från kriminalitet och ser inte längre spänningen i det och identifierar sig inte alls längre med den kriminella livsstilen (Giordano et al, 2002:1001-1002). Citatet som följer visar på detta.

Jag har ju hälsat på och träffat kompisar från förr och varit med när de sitter och knarkar och grejar, och då sitter jag ju bara och lyssnar. Det är samma snack och gegg, det är geggigt, tänkte de att jag har ingenting gemensamt med dem längre.

Det är den här, man får en insikt att man liksom, det är som att man är i ett slags töcken liksom. /.../ Jag har suttit i miljö, där de sitter och tar narkotika och tycker, jag har inget gemensamt med de här, det är gagget, som jag precis berätta. Fan är det så här man suttit och prata i 29 år liksom, det händer liksom ingenting. - Anthony

Anthony beskriver här hur han fortfarande umgås med vänner från sin tidigare kriminella livsstil som fortfarande är kvar i kriminaliteten, men att han nu inte har något gemensamt med sina gamla vänner längre. Han har insett att den livsstilen inte är något han finner spännande eller nödvändigt längre. Följande citat visar på hur intervjupersonerna visar tecken på förändrad rationalitet.

Jag var faktiskt, samma dag som jag muckade åkte jag dan efter till Turkiet. Jag drack inte eller knarka eller nånting sånt. Jag har bra minnesbilder nu från Turkiet, jämfört med innan när jag varit bortrest eller varit i Turkiet då. Eh, ah men det är skönt att kunna vakna på morgonen och inte behöva tänka ah men jag ska vakna med en joint i munnen liksom. - Eric

Jag var väldigt ung och dum, men såhär i efterhand kan jag sitta och tänka och så här, förstå det här människorna som kommer på morgonen och ska åka till jobbet och deras bil inte står där, vilket problem man har ställt till för de liksom, men för mig var det liksom bara en kul grej, det va bara att ta bilen och tömma den på det som var intressant och sen lämnade den i nån jävla skogsdunge liksom, men så här i efterhand självklart jag har jättemycket ångest för det liksom, och jaa, jag kommer aldrig kunna liksom be om ursäkt och rätta till det jag gjort, det jag kan försöka att göra liksom det är att bli en bra människa, och göra rätt för mig här och nu och framåt. - Maria

För förr har jag tyckt att när man blir nykter och drogfri, då har man gjort bort sig på banan, då har man för mycket skulder, man klarar inte av att ta droger, att det var det, man valde en sån där fegisväg. Tolv steg har jag ju sett ner på förr, det tyckte jag vara bara idioter som höll på med det där. Men det tycker jag givetvis inte idag, idag står jag för min nykterhet, jag är stolt över att jag är nykter, jag är stolt att jag har gjort hela resan, för det är ingen annan som har gjort det åt mig, det har jag bara gjort själv så. - Katarina

Eric, Maria och Katarina visar här ovan alla på en tydlig förändring och ett förändrat tankesätt.

Där Eric förklarat hur han tidigare druckit och knarkat så mycket under tidigare resor att han inte kommit ihåg något av dem, men att han nu är tacksam över att kunna resa utan att ta droger och dricka vilket lett till att han hade många fina minnen från sin senaste resa. Marias svar indikerar på att hon i sin nya identitet känner skuld över sitt tidigare beteende. Hon ser tillbaka på sina handlingar ur ett annat perspektiv och kan inte tänka sig att agera på samma sätt idag.

På liknande sätt har Katarina ändrat sin syn på människor som upphört med kriminalitet och är nu stolt över att identifiera sig med de som hon tidigare ansåg vara idioter som tagit en

“fegisväg”.

6. Diskussion och Slutsats

Studiens syfte har varit att undersöka, utifrån ett mer individbaserat tillvägagångssätt, hur individer med tidigare kriminell livsstil påbörjat en livsstilsförändring. Frågeställningarna för studien har formulerats som “Vad ligger till grund för en eventuell livsstilsförändring hos en person med tidigare kriminell livsstil?” och “Vilken roll spelar human agency i livsstilsförändringen?”. Analysen som utförts har utifrån TCT och tidigare forskning kunnat besvara studiens frågeställningar.

Slutsatsen för denna studie är att då en livsstilsförändring sker kan detta förstås utifrån aktörens agerande i samspel med miljörelaterade aspekter. Det som ligger till grund för denna förändring kan förklaras vara en kombination av TCT-stegen där “hooks” kan spela en central roll i påverkan av individens vilja att förändras, samt kan agera som utlösare för en faktisk