Abstrakt
Skidskytteträning bedrivs med varierande utrustning på och under fötterna beroende på säsong och typ av träningspass. Syftet med studien var att i skidskyttets stående skjutmoment undersöka joggingskor (JOGG), skatepjäxor på skidor (SKID) och på rullskidor (RULL) vid vila samt efter fysisk ansträngning med avseende på förändringar i tryck och dess area under fötterna samt skjutprestation. Åtta aktiva skidskyttejuniorer testades i skyttehall där tre sko- och skidkombinationer, JOGG, SKID och RULL, undersöktes i vila samt efter fysiskt arbete.
I vila sköts 10 skott med respektive utrustning i randomiserad följd därefter arm- och bencyklade försökspersonen 6x4min på 90% av maximal hjärtfrekvens och sköt fem skott i varje intervallpaus och efter två serier byttes sko- och skidutrustning. Tryckfördelningsarean minskade efter fysisk ansträngning jämfört med i vila för samtliga undersökta skotyper däremot fanns inga skillnader i tryck. Skjutrestultatet tenderade att försämras efter fysisk ansträngning. För rullskidor korrelerade den minskade tryckfördelningsarean efter fysisk ansträngning med ett sämre skjutresultat. Rullskidor, med liten kontaktyta mot underlaget, hade tendens att påverka skjutmomentet negativt efter fysisk aktivitet jämfört med joggingskor och skidor. Det kan därmed vara fördelaktigt att träna skytte i kombination med fysisk ansträngning och gärna på rullskidor för att därigenom erhålla positiv träningseffekt när skidor används i samband med skytte.
Nyckelord: Balans, skidor, skjutprestation, skor, träning.
Tryckfördelning i olika skotyper i stående skytte i vila och efter fysisk ansträngning – en skidskyttestudie
Wredenberg Agnes Mittuniversitetet, Östersund
Idrottsvetenskap GR (C) Maj 2011
Innehåll
1. Introduktion...2
2. Litteraturgenomgång...3
2.1. Skidskytte...3
2.1.2. Tävlingsdiscipliner...3
2.1.2.1. Distans...3
2.1.2.2. Sprint...3
2.1.2.3. Jaktstart...3
2.1.2.4. Masstart...4
2.1.2.5. Stafett/Mix-stafett...4
2.1.3. Skjutmomentet...4
2.1.3.1. Tid vid skjutmoment...4
2.1.3.2. Liggande och stående skjutställning...5
2.1.4. Fysiologiska krav...5
2.1.5. Psykologiska krav...5
2.1.6. Fysisk träning...6
2.1.7. Skjutträning...6
2.1.8. Tävlingsfrekvens och arbetsintensitet...6
2.2. Balans...7
2.2.2. Strategier för balanskontroll...7
2.2.3. Balans hos tränade skyttar...8
2.3. Skotyper och underlag...8
2.3.1. Skovalet och skidtypens påverkan på stabiliteten...9
2.3.2. Skillnad på tryckfördelning mellan olika skotyper...9
2.3.3. Skillnad mellan joggingskor och pjäxor...10
2.4. Fysisk ansträngning...10
2.4.1. Den fysiska ansträngningens påverkan på balansen...10
2.4.2. Fysiska ansträngningens påverkan på skjutprestationen...11
3. Syfte och frågeställningar...12
4. Metod...12
4.1. Försökspersoner...12
4.2. Studiedesign...12
4.3. Mätmetoder och instrument...13
4.4. Dataanalys och statistisk bearbetning...14
5. Resultat...15
5.1. Tryck och area i vila och efter FA...15
5.2. Skjutresultat i vila och efter FA...17
5.3. Upplevd stabilitet...17
5.4. Korrelationer...18
6. Diskussion...19
6.1. Resultatdiskussion...19
6.2. Metoddiskussion...20
7. Slutsats...21
8. Tack!...22
9. Referenser...23
1. Introduktion
Skidskytte är en vintersport där god fysisk förmåga tillsammans med psykologiska färdigheter utgör grundkraven för idrotten där längdskidåkning i fristil kombineras med precisionsskytte med gevär (Hoffman, Gilson, Westenburg & Spencer, 1992). Tävlingslängden varierar för seniordamer från 6 till 15 kilometer och för seniorherrar från 7,5 till 20 kilometer fördelade på tre eller fem varv beroende disciplin. Under en tävling skjuts två eller fyra serier à fem skott jämnt fördelade mellan liggande och stående skjutställning. I det stående skjutmomentet krävs god stabilitet och balans då tyngdpunkten är belagd högt över stödytan och kontaktytan är relativt liten i förhållande till kroppens massa (Era, Konttinen, Mehto, Saarela & Lyytinen, 1996). Små balansförändringar kan påverka skjutresultatet betydligt och därför utgör balans och stabilitet två viktiga faktorer för att lyckas i det stående skjutmomentet.
Efter fysisk ansträngning har det visat sig att balansen försämras (Fox, Mihalik, Blackburn, Battaglini & Guskiewicz, 2008). Detta är inte till fördel i skidskytte då skyttet alltid sker efter nästintill maximal fysisk insats. Däremot är det oklart om balansen påverkas till den grad att skjutprestationen blir lidande.
Även skotyp och underlag kan påverka stabilitet och balans. Ett mjukt underlag är sämre för balansen än ett hårt (Robbins, Waked, Allard, McClaran, Krouglicof, 1997) och en teori är att skatepjäxor, som har en hårdare sula och stöd runt vristerna jämfört med joggingskor, inverkar på balansen och därmed skjutresultatet (Viitasalo et al., 1998). Det är av intresse för skidskyttar att ta reda på om det finns skillnad i stabilitet mellan rullskidor, med liten markkontakt som utgörs av hjul, och längdskidor, med lång och plan kontaktyta, för att kunna bedriva den mest optimala träningen.
Syftet med studien var att i skidskyttets stående skjutmoment undersöka joggingskor, skatepjäxor på skidor och på rullskidor vid vila samt efter fysisk ansträngning med avseende på förändringar i tryck och dess area under fötterna samt skjutprestation.
2. Litteraturgenomgång
2.1. Skidskytte
Skidskytte är en idrott med rötter i det militära där skidåkning kombinerat med skytte tidigt användes som träning. Den första kända tävlingen ägde rum i Norge år 1767 och år 1960 kom skidskytte med på det olympiska programmet och med detta väcktes intresset i Sverige och idag är sporten populärare än någonsin (Sponsor Insight AB, 2011, Wikipedia, 2011).
2.1.2. Tävlingsdiscipliner
I skidskyttevärldscupen tävlas det i fem discipliner; distans, sprint, jaktstart, masstart och stafett/mixstafett. Oavsett tävlingsform sker skidåkningen alltid i fristil och mellan skidvarven skjuts fem skott där serierna är jämnt fördelade mellan liggande och stående skjutposition. De fem skotten ska träffa fem svarta prickar som blir vita vid träff. Banlängd, antal skjutserier, typ av straff vid bommat skott och startrutiner är några parametrar som åtskiljer disciplinerna (IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.2.1. Distans
Den äldsta, och idag längsta, tävlingsdisciplinen är distans. Herrarna åker 20 km (fem varv à fyra km) och damerna tävlar över 15 km (fem varv à tre km). Skjutordningen är liggande, stående, liggande, stående och för varje missat skott straffas åkaren med en minuts tidstillägg.
I distans används intervallstart, vanligtvis 30 sekunder mellan de startande (IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.2.2. Sprint
Sprint är den kortaste individuella tävlingen och även här sker starten i intervall. Banlängden är för herrar 10 km (tre gånger 3,3 km) och för damer 7,5 km (tre gånger 2,5 km) och det skjuts en gång liggande och en gång stående. Efter respektive skjutserie får den aktive för varje bommat skott åka en straffrunda på 150 meter som tar cirka 23-25 sekunder (IBU Datacenter, 2010/11; IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.2.3. Jaktstart
Resultaten från vanligtvis en sprinttävling utgör startlistan till jaktstartstävlingen då segraren i sprinten får starta först med den segermarginal denne hade till tvåan och så vidare. Detta
innebär att den som är först i mål i en jaktstart har vunnit tävlingen. Damerna åker 10 km (fem gånger 2,0 km) och herrarna 12,5 km (fem gånger 2,5 km). De två första skjutserierna är liggande och därefter skjuts två stående serier och även här, precis som i en sprinttävling, finns straffrundan på 150 meter i anslutning till skjutvallen och ska nyttjas av dem som har bommat vid skjutmomentet (IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.2.4. Masstart
Alla startar samtidigt i en masstart och den som kommer först i mål har vunnit tävlingen.
Skjutordningen är densamma som i jaktstart; liggande, liggande, stående, stående och straffrunda gäller för den som har missade skott. Herrarna åker 15 km (fem varv à 3km) och damerna 12,5 km (fem varv à 2,5 km) (IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.2.5. Stafett/Mix-stafett
I stafett åker damerna 6 km (tre gånger 2 km) och herrarna 7,5 km (tre gånger 2,5 km) och det skjuts liggande och stående. En skillnad från övriga discipliner är att en stafettåkare har tre extraskott till förfogande vid varje skjutmoment om det bommats vid de fem ordinarie skotten. Därefter brukas straffrundan om det efter åtta skott finns svarta prickar kvar. Det som skiljer stafett från mixstafett är laguppställningen där, i världscup- och mästerskapssammanhang, mixlaget består av två damer och två herrar och i stafett utgörs laget av fyra åkare av samma kön (IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.3. Skjutmomentet
Avståndet från skjutvallen där skytten ligger eller står och fram till skjuttavlan som ska träffas är 50 meter. Tavlan består av fem svarta prickar som blir vita vid träff där träffytan i liggande är 45 mm och i stående 115 mm. Geväret ska väga minst 3,5 kg och bärs av den aktive på ryggen under hela tävlingen och ammunitionen är av kaliber 22. Long Rifle. Precision (träffsäkerhet), skjuttid samt tid på vallen är tre faktorer som är avgörande för prestationen på skjutvallen (IBU Datacenter, 2010/2011; IBU Event and Competition rules, 2010).
2.1.3.1. Tid vid skjutmoment
En skidskytt spenderar vid tävling mellan 54 sekunder och 1,5 minut på skjutvallen vid varje skjuttillfälle. Till den tiden räknas tiden på skjutmattan där fem skott avlossas och åktiden från 10 meter före till 10 meter efter skjutvallen, totalt cirka 110 meter. Från dess att den tävlande
kommer i kontakt med skjutmattan tills denne åker därifrån efter fem avfyrade skott är tiden 20 till 42 sekunder (IBU Datacenter, 2010/11).
2.1.3.2. Liggande och stående skjutställning
Skidskyttar skjuter med skidor under fötterna och med samma gevärsinställningar i stående som i liggande skytte. Skjutpositionerna anpassas individuellt för att i liggande vara stabil med rekylupptag i kroppen samt att båda skidorna ska vara innanför skjutplatsen som är minst 2,7 meter bred. I stående skjutställning är gevärets och kroppens balans och tyngdpunkt att ta hänsyn till. För en skidskytt är kravet att enkelt och snabbt hitta de båda ställningarna under tävling för att skjutserien, och framför allt tiden till första skott (11-16 sekunder), ska gå snabbt. Under en skjutserie, efter ett varvs skidåkning, är hjärtfrekvensen 140-175 slag per minut och andningen är det som avgör rytmen mellan skotten som alltid avfyras under en paus efter en naturlig utandning (IBU Event and Competition rules, 2010; SSSF kravanalys, 2008).
2.1.4. Fysiologiska krav
En hög aerob kapacitet är en förutsättning för att lyckas som skidskytt eftersom den totala arbetstiden under en tävling är 20 till 60 minuter beroende på disciplin. De bästa manliga skidskyttarna i världen har ett syreupptag på 75-85 ml/kg/min (5,7–6,3 liter per minut) och för kvinnor är motsvarande siffra 60-65 ml/kg/min. Lungventilationen under maximalt aerobt arbete kan hos en elittränad längdskidåkare uppmätas till 200 liter/min eller högre (Holmberg, Rosdahl & Svedenhag, 2007; SSSF kravanalys, 2008).
En skidskytt besitter styrkekapacitet i bålen och kraven på styrka i överkroppen växer i takt med att skidteknik, skid- och vallamateriel och spårpreparering förbättras (Stöggl, Enqvist, Müller & Holmberg, 2010). Skidtekniken som används i skidskytte är fristil som innefattar fem växlar som används beroende på terräng och hastighet. För att åka fort och producera fart krävs skidtekniska färdigheter och framtidens skidskytte handlar om förmåga att skapa fart i samtliga växlar och att under lång tid arbeta nära sin maximala förmåga (Lindinger, Stöggl, Müller & Holmberg, 2009; Stöggl, Kampel, Müller & Lindinger, 2010).
2.1.5. Psykologiska krav
En skidskytt kommer med hög anspänningsnivå, hög puls och hög fysiologisk belastning in på skjutvallen för att där lämna uthållighetsidrotten för cirka en minut och gå in i rollen som
precisionsidrottare. Koncentrationsförmåga, det vill säga att fokusera på rätt sak vid rätt tillfälle och prestera när det gäller är egenskaper som är ovärderliga för en skidskytt.
Motivation är ytterligare en egenskap som krävs för att lyckas, att vara motiverad för att orka träna, att kunna hitta motivationen att åka skidor på maximal nivå efter en mindre lyckad skjutserie och att hitta motivation att prestera på skjutvallen den dag skidåkningen går mindre bra. I skidskytte likväl som i andra idrotter kan ett positivt tänkande vända nackdelar, till exempel hårda vindar och mindre gynnsamt skidföre, till fördelar för en idrottare (Grebot, Groslambert, Pernin, Burtheret & Roullion, 2003; Vickers & Williams, 2007).
2.1.6. Fysisk träning
Längdskidåkning, som är en del av skidskyttesporten, är en uthållighetsidrott som kräver en hög syreupptagningsförmåga. För att uppnå detta tränar aktiva skidskyttedamer 660-980 timmar per år och herrar 770-985 timmar per år. Skidor och rullskidor utgör en stor del av träningstimmarna men även cykel, löpning, skidgång, styrka och spänst ingår i ett balanserat och varierat träningsprogram (SSSF kravanalys, 2008).
2.1.7. Skjutträning
En svensk skidskytt på landslagsnivå skjuter 15 000-25 000 skott per år där fler skott avlossas under barmarksperioden, från maj till oktober, än under tävlingssäsong (SSSF Kravanalys, 2008). Fördelningen mellan liggande och stående skytte vid träning är jämn precis som vid tävling. Skjutträningen är indelad i faser där träningsåret inleds i maj med fokus på precision och mängd för att sedan successivt övergå i kombinationsträning, det vill säga skytte kombinerat med fysisk ansträngning. Under barmarksperioden avlossas skotten med fötterna i joggingskor eller i pjäxor med rullskidor. Under vinterhalvåret byts rullskidorna mot längdskidor och användandet av joggingskor i samband med skjutträning uteblir (SSSF kravanalys, 2008). Hur väl utrustningarna som används vid sommarträning motsvarar den utrustning som används vid tävlingar på vintern är inte känt.
2.1.8. Tävlingsfrekvens och arbetsintensitet
En landslagsaktiv svensk skidskytt tävlar cirka 35-40 tävlingar per säsong, mestadels internationellt men även nationella starter görs. Svenska juniorer har något lägre tävlingsfrekvens med 25 lopp under en säsong och deltagandet är då främst i nationella tävlingar (SSSF kravanalys, 2008). Under skidåkningsmomentet på tävling ligger snittpulsen
på 90% av maximal hjärtfrekvens och på sista skidvarvet kan en åkare uppmäta värden på 97- 100% av maximal hjärtfrekvens. När en tävlande närmar sig skjutmattan har pulsen sjunkit till 85-87% av maximal hjärtfrekvens på grund av att åkhastigheten sänkts 50-60 sekunder före skjutmomentet. Vid det liggande skyttet sjunker pulsen 20 slag mer än vid det stående och kommer ner till 61% av maximal hjärtfrekvens jämfört med vid stående skytte då nivån är 69- 73% av maximal hjärtfrekvens (Hoffman & Street, 1992). Arbetsintensiteten inför skyttet är av större betydelse i det stående momentet än inför det liggande på grund av att stabiliteten minskar med ansträngning och det påverkar en stående skytt i högre grad jämfört med en liggande (Hoffman et al., 1992).
2.2. Balans
2.2.1. Balanssinnet
I många idrotter är god balans av stor vikt och att besitta förmågan att stå stabilt på två fötter med så liten fysisk insats som möjligt är hos en skytt ovärderlig när det ska skjutas i stående position (Viitasalo et al., 1998). För att en människa ska hålla balansen får nervsystemet information om kroppsdelarnas position och kroppsrörelser från mekanoreceptorer i muskler och från skelettsinnena (Bjålie, Haug, Sand, Sjaastad & Toverud, 1998, s. 117-119). Ögat och örat bidrar också till att förmedla information om kroppens position till nervsystemet. I innerörat finns sinnesorgan som är känsliga för acceleration, roterande rörelser och tyngdkraften. Detta gör nervsystemet medvetet om huvudets position i förhållande till lodlinjen. Nervfibrerna från innerörat tillsammans med information från ögonen och från sinnesceller i muskulatur, skelett samt hud samordnas i hjärnstammens balanskärnor. Därifrån går nervfibrer till bland annat ryggmärgen som reflexmässigt styr skelettmuskulaturen och spelar en avgörande roll för balansen. Det går även nervfibrer till lillhjärnan som får information om rörelser som sker och kan därmed påverka kommande rörelser.
Storhjärnsbarken får information som gör människan medveten om kroppens rörelser och position trots att intryck från balansorganen leder till automatiska reflexer (Bjålie et al., 1998, s. 117-119; McArdle, Katch & Katch, 2007, s. 392-414).
2.2.2. Strategier för balanskontroll
Att stå på två fötter kan tyckas vara en lätt uppgift men faktum är att det inte är helt självklart för människan att hålla balansen i den positionen (Era et al., 1996). Mer än 700 muskler är involverade och hjärnan samlar och tolkar intryck från balansorganen för att skicka signaler
till muskulaturen som skapar spänning anpassat till kroppspositionen och därigenom hålls balansen (Wilkins, Valovich McLeod, Perrin, Gansneder, 2004). Främst sker balansrörelser i vristerna, men ökar kroppsrörelsen kan överkroppen vinklas genom höftrörelser för att hålla balansen och om större balanskorrigering krävs är ett steg med ena foten strategin att nyttja.
Kontroll av kroppsposition under skjutmomentets siktningsdel är en faktor som påverkar skjutresultatet och att minimera balansförändringarna är där fördelaktigt (Viitasalo et al., 1999; Viitasalo et al., 2001).
2.2.3. Balans hos tränade skyttar
I stående position har erfarna skyttar mindre kroppsgungning än jämförbara individer utan skjutvana och testade vid ett moment utan skytte använde sig skyttar i mindre utsträckning av visuell feedback än kontrollgruppen (Aalto, Pyykkö, Ilmarinen, Kähkönen & Starck, 1990;
Era et al., 1996). Mätt på kraftplatta har elittränade manliga gevärsskyttar på internationell nivå lägst hastighet och minst förflyttning av center of forces (COF) jämfört med kvinnliga topputövare, manliga utövare på nationell nivå och otränade individer (Era et al., 1996). I studien använde endast de erfarna skyttarna stöttande skyttekläder och specialskor vilket kan vara en förklaring till den mer stabila ställning som uppmättes hos de tränade individerna. Det är dock inte hela förklaringen då Aalto et al. (1990) menar att stöttande kläder ger 20 % fördel medan skillnaderna på hastighet och förflyttning av COF i studien av Era et al. (1996) var 70%. Ytterligare en skillnad mellan otränade och tränade skyttar är att den senare kategorin har med träning utvecklat förmågan att förbättra stabiliteten under de sekunder som föregår ett skott. (Era et al., 1996)
2.3. Skotyper och underlag
Joggingskor och skatepjäxor har anpassade egenskaper för att möta de krav som ställs på respektive skotyp. Joggingskon är mer dämpad än skatepjäxan som är hårdare konstruerad och har stöd runt fotleden för att klara kraven som ställs i fristilsskidåkningen (Wiegerinck et al., 2009). Detta tillsammans med underlaget i form av längdskidor eller rullskidor kan påverka stabiliteten och därmed skjutprestationen.
2.3.1. Skovalet och skidtypens påverkan på stabiliteten
Speciellt utvecklade skor med support för vristerna och större sula än exempelvis joggingskor samt kläder som ger stöd används i många skyttegrenar för att förbättra stabiliteten (Viitasalo et al., 1998). Skidskyttar har, av praktiska och reglementariska skäl, ingen möjlighet att nyttja sådana fördelar (IBU Event and Competition rules, 2010). I ett gångtest på bom där män undersöktes visades att skor med en tunn, hård sula leder till bättre stabilitet än en tjock, mjuk sula och att balansera barfota var svårare för de som var vana att bära skor jämfört med dem som vanligtvis inte använde skor (Robbins et al., 1997). Walking-skor eller inga skor alls är de bästa alternativen med hänsyn till balansen för äldre kvinnor (60-89 år) (Lord & Bashford, 1996). Resultat från studier där externt fotledsstöd undersökts är motsägelsefulla där några menar att stödet är positivt och andra menar att det inte tillför något för skjutprestationen men relativt få vetenskapliga forskningrapporter är skrivna inom området (Viitasalo et al., 1998). I studien av Viitasalo et al. (1998) studerades tre olika ”skotyper” i skyttesporten running target; joggingskor, egna skytteskor samt barfota och där framkom att skillnaderna mellan
”skotyperna” endast var små vad gäller skjutresultat och medelhastighet på COF. Detta förklaras med att skotypen inte är en avgörande faktor eller att elittränade skyttar kan kompensera för skillnaderna som uppstår. Viitasalo et al. (1998) studerade inte skor med fotledsstöd eftersom de inte används i running target då de rörliga målen fordrar att en smidig rotationsrörelse kan ske. I skidskytte används oftast skatepjäxor som är byggda för att ge stöd åt vristerna och detta kan medföra fördelar i skjutmomentet.
2.3.2. Skillnad på tryckfördelning mellan olika skotyper
Faktorer som kan påverka tryckfördelningen under foten är skodesignen, till exempel minskar trycket på hälen om hälen i skon är högre uppbyggd än främre delen av skon. Även dämpningen i skon samt densiteten i sulan påverkar tryckets fördelning (Stewart, Gibson &
Thomson, 2007; Wiegerinck et al., 2009). Skor med en mjuk väldämpad sula, till exempel joggingskor, producerar lägre tryck mot underlaget än en hård, menar vissa studier samtidigt som andra hävdar att ingen skillnad går att påvisa (Wiegerinck et al., 2009). Tillverkarna av MBT-skor (Masai Barefoot Technology) menar att en instabil, rundad sula medför en jämnare tryckfördelning och minskar trycket över hälarna och Stewart et al. (2007) bekräftar att skillnad finns mellan MBT-skor och joggingskor. Joggingskor resulterar i ett högre tryck under bakre delarna av foten jämfört med MBT-skor.
Trycket över hälen och mellersta delen av foten påverkas, förutom av skodesign, av fotens struktur, kroppsvikt och tjockhet på mjukvävnad under foten (Stewart et al., 2007; Wiegerinck et al., 2009). Underlaget, åldern på skorna och utmattning är ytterligare faktorer som setts påverka tryckfördelningen (Wiegerinck et al., 2009). Vid utmattning i löpning produceras lägre tryck på hälarna och högre tryck på främre delarna av foten jämfört med i början av aktiviteten (Willson & Kernozek, 1999). Joggingskor är uppbyggda för att ge stöd under hela foten vilket ger ökad kontaktyta i mellanfoten och det leder till att det maximala trycket är högre i sådana skor jämfört med tävlingsskor för löpning som inte är uppbyggda på liknande sätt.
2.3.3. Skillnad mellan joggingskor och pjäxor
För att klara belastningen som uppkommer vid varje löpsteg när fötter, knän och höfter ska motverka tyngdlagen och bromsa stötar är löparskor väldämpade i sulan både fram och bak (Wiegerinck et al., 2009). Sådana skor är, i olika modeller, uppbyggda och anpassade för att passa neutrala fötter eller för att motverka över- eller underpronerande fötter. Detta för att fotisättning och frånskjut ska bli rakast möjliga och därmed blir löpningen skonsammare mot leder, skelett och muskulatur.
En skatepjäxa är styvare och inte lika väldämpad som en löparsko eftersom en pjäxa inte behöver dämpa stötar. Det finns färre modeller och märken av pjäxor jämfört med löparskor vilket gör att en pjäxa inte kan anpassas efter foten och de individuella behoven på liknande sätt som en joggingsko. En annan markant skillnad är att på skatepjäxan finns ett stöd som spänns runt smalbenet.
2.4. Fysisk ansträngning
En framgångsfaktor i skidskytte är att kunna skjuta under hög fysisk belastning och ju mindre utövaren påverkas i skyttemomentet av den intensiva fysiska ansträngningen från skidåkningen desto mer fördelaktigt eftersom varje missat skott innebär en straffrunda eller en minuts tidstillägg (Hoffman & Street, 1992).
2.4.1. Den fysiska ansträngningens påverkan på balansen
Muskulär och central trötthet påverkar stabiliteten negativt (Wilkins et al., 2004). Förmågan att kontrollera balansen försämras omedelbart efter fysisk ansträngning och är försämrad i upp till 13 minuter (Fox, Mihalik, Blackburn, Battaglini & Guskiewicz, 2008). Både aerob och
anaerob aktivitet påverkar den posturala kontrollen negativt vid balanstester genomförda inom tre minuter efter avslutad fysisk aktivitet. Wilkins et al. (2004) studerade 27 manliga idrottare indelade i två grupper som barfota genomförde balanstester på BESS, (balance error scoring system). Den ena gruppen, som utförde fysisk aktivitet på 80% av maximal hjärtfrekvens, visade fler ”error” på eftertestet än på förtestet och mer error på eftertestet än kontrollgruppen som inte utförde fysisk aktivitet. Att stabiliteten minskar efter fysisk ansträngning är med olika uttröttnings- och balansmätningsmetoder väl studerat vad gäller både central och lokal trötthet. Dock finns det studier som visar på oförändrad stabilitetsförmåga efter uttröttning men att dehydrering påverkar balansen negativt (Derave, De Clercq, Bouckaert & Pannier, 1998). I Deraves et al. (1998) studie genomfördes eftertesterna 20-30 minuter efter avslutad aktivitet, som i detta fall var två timmar cykling, och då fanns tid för återhämtning vilket kan påverka resultatet.
Faktorer som påverkar balansen negativt efter uttröttning är såväl lokala som centrala (Wilkins et al., 2004). Central trötthet innebär en minskning i det centrala nervsystemets output till musklerna och påverkar hela kroppen. Lokal trötthet kan komma av minskad tillgång av metabola substrat (glykogen, kreatinfostat och adeonosintrifosfat) för muskelkontraktion, samtidigt som koncentrationen av metaboliter i cellen (Ca2+) ökar och gör det omöjligt att producera maximal kraft. Eftersom balansen påverkas av det centrala nervsystemet kommer trötthet, som gör det svårare för centrala nervsystemet att fungera normalt, att påverka balansförmågan (Chin & Allen, 1997; Wilkins et al., 2004).
2.4.2. Fysiska ansträngningens påverkan på skjutprestationen
Skidskyttar sänker vanligtvis skidåkningsintensiteten 150-200 meter före skjutvallen på grund av uppfattningen att det ska förbättra skjutresultatet (Hoffman & Street, 1992). Andra studier tyder på att intensiteten strax före skyttet inte påverkar skjutprestationen hos elittränade skidskyttar (Soldatov, 1983). I studien av Hoffman et al., (1992) studerades tre variabler i skjutmomentet; träffsäkerhet, skjutprecision samt siktningsstabilitet. Resultaten visar att siktningsstabiliteten påverkades negativt av fysisk ansträngning i både liggande och stående skytte, men att förändringen var större i det senare momentet där även skjutprecisionen och träffsäkerheten försämrades av föregången fysisk aktivitet.
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan joggingskor, skatepjäxor på skidor och skatepjäxor på rullskidor vid vila samt efter fysisk belastning med avseende på förändringar i tryck och dess fördelning under fötterna för de olika skotyperna samt studera hur skjutresultat i det stående skjutmomentet påverkas av dessa variabler. Utifrån detta valdes följande frågeställningar:
● Har valet av sko- och skidutrustning betydelse för tryck och dess area under foten?
● Hur påverkar valet av sko- och skidutrustning skjutprestationen?
● Påverkas tryck och dess area under foten i skjutmomentet av fysisk ansträngning?
Hypotesen är att joggingskor med en mjukare sula än skatepjäxor ska producera ett lägre tryck och detta kan ha negativ betydelse för skjutprestationen.
4. Metod
4.1. Försökspersoner
Åtta aktiva skidskyttejuniorer, tre kvinnor och fem män, studerande på idrottsgymnasium deltog frivilligt i studien. Deras skidskyttebakgrund varierade med avseende på antal år som aktiv och åldern på försökspersonerna var 16-19 år (18+1) Samtliga var högerskyttar.
Studiedeltagarna erhöll muntlig information inför studien och deltog efter muntligt samtycke.
4.2. Studiedesign
Datainsamlingen genomfördes inomhus i skyttehall med skarp ammunition av kaliber .22 Long Rifle på poängringade papptavlor på 50 meters skjutavstånd. Skidskyttegevär, ammunition, joggingskor och skatepjäxor fordrades för studien och försökspersonerna brukade då sin individuella utrustning. Rullskidor (Swenor, Sarpsborg, Norge) och 195 cm långa skateskidor (Fischer, Ried im Innkreis, Österrike och Madshus, Biri, Norge) med två olika bindningssystem, SNS Profil (Annecy Cedex, Frankrike) respektive NNN-system (Madshus, Biri, Norge), fanns för testernas genomförande i skyttehallen.
Tre olika sko- och skidkombinationer (joggingskor; JOGG, skatepjäxor med skateskidor;
SKID samt skatepjäxor med rullskidor; RULL) studerades i vila och därpå efter fysiskt arbete (FA) på en arm- och bencykelergometer. Ordningsföljden på sko- och skidutrustningar var randomiserad med riktlinjen att tre skjutomgångar i vila inledde testerna och därefter tre skjutomgångar i samband med FA. Skjutmatta användes vid testerna med rullskidor och
skidor men inte tillsammans med joggingskor då studiedeltagarna stod direkt på betonggolvet för att likna och kunna jämföras med asfalt vilket är det underlag som vanligtvis används på träning.
Försökspersonerna fick information om testernas genomförande när de anlände till skyttehallen och ett hälsoformulär fylldes i där känd maxpuls angavs. Studiedeltagarna fick skjuta in geväret i liggande position och de tryckavkännande sulorna, anpassade efter skostorlek, monterades och kalibrerades efter fabrikörens riktlinjer. I studien sköts endast från stående position, 10 skott med respektive utrustning i vila samt efter fysisk ansträngning.
Skotten avfyrades serievis, det vill säga fem skott i en följd, på poängringad papptavla där prickarna sköts i skyttens inövade skjutordning. I vila följdes dessa skott av en minuts vila innan ytterligare en serie sköt. Därefter byttes utrustning under fem minuter och två serier sköts och därpå ett sista skobytet på fem minuter och två skjutserier. För skjutserierna som gjordes efter FA var upplägget ett annat. Efter 10 minuters uppvärmning på arm- och bencykelergometern genomfördes fyra minuter på 90% av maximal hjärtfrekvens för att sedan skjuta en serie. Arbetsbelastningen var fördelad med 25% av motståndet på armarna och 75%
(Carlsson et al., 2011) på benen och belastningen anpassades fortlöpande med hänseende till hjärtfrekvens. Från det att försökspersonen klev av cykeln för skjutning startades en klocka och då två minuter passerat började nästa cykelintervall på fyra minuter följt av ytterligare en skjutserie. Sko- och skidutrustningsbyte och vila varade i 10 minuter därefter upprepades proceduren två gånger och totalt sköt studiedeltagarna 60 skott. Innan varje skobyte fick försökspersonerna subjektivt skatta den upplevda stabiliteten av det senaste skjutmomentet och markera på en 100 mm lång linje, där 0 mm var ”mycket instabilt” och 100 mm var
”mycket stabilt”.
4.3. Mätmetoder och instrument
Plantar pressure-mätningarna gjordes med Pedar-X system (Novel Electronics, München, Germany). Systemet består av avkännande iläggssulor anslutna till en box som fästes runt försökspersonens midja och överför information till Pedar-X mjukvara via trådlös kommunikation, Bluetooth®, till en laptop. Sulorna var 2,5 mm tjocka och innehöll 99 trycksensoriska celler som bildade ett rutnät som representerade tryckfördelningen och samplingsfrekvensen som användes i studien var 100 Hz. Pedar-registeringen startades när försökspersonen tryckte fram slutstycket och avslutades efter femte avlossade skottet. För det
fysiska arbetet användes SKI-MAN (Rodby Innovation, Vänge, Sverige), en kombinerad arm- och bencykelergometer och pulsen kontrollerades fortlöpande med pulsklocka (PolarS710i, Kempele, Finland).
4.4. Dataanalys och statistisk bearbetning
För analys av data från Pedar-registreringen användes i medföljande mjukvara funktionen
”step analysis” och MVP-funktionen (medel över hela sekvensen) där medeltryck (kPa) för höger och för vänster fot samt tryckfördelningens area (cm2) för respektive fot avlästes.
Skjutresultaten i form av poäng, träff och avstånd (mm) från prickens centrum mättes manuellt. Det bästa och sämsta skottet i avstånd räknat bortsågs i analysen. Den subjektiva skattningen av stabiliteten mättes manuellt (mm) från 0 mm. Samtlig data sammanställdes i Microsoft Office Excel 2007 (Microsoft Corporation, Redmond, WA). Jämförelser mellan sko- och skidkombinationer genomfördes i PASW Statistics ver. 18.0.0 (SPSS inc, Chicago, IL) i form av One Way Anova med Scheffe's post hoc-test. För att testa parvisa skillnader mellan vila och fysisk ansträngning och mellan vänster och höger fot användes Student's t-test med Bonferroni-korrektion i Microsoft Office Excel 2007. Där testades även linjära samband mellan variabler med Paerson's korrelationsanalys. Resultaten redovisas som medelvärde+standardavvikelse och gränsvärde för statistisk signifikans valdes till p<0,05.
5. Resultat
5.1. Tryck och area i vila och efter FA
Medelarean, över vilken trycket fördelas, minskade (p<0,05) efter FA jämfört med i vila för samtliga tre undersökta skotyper (figur 1). Däremot fanns ingen skillnad i medelarea mellan sko- och skidkombinationerna i vila respektive efter FA. Medeltrycket som genereras i vila var högre (p<0,05) för rullskidor än för joggingskor.
Figur 1. Area och tryck för både höger och vänster fot (medel) i vila och efter FA. * = p<0,05 jämfört med arean i vila inom samma skotyp. ¤ = p<0,05 jämfört med trycket för joggingskor i vila.
Tryckfördelningens area för skidor och rullskidor minskade för vänster (V.) fot efter FA (p<0,05) (figur 2). Däremot fanns ingen skillnad på höger (H.) fots medelarea vid skytte efter FA jämfört med i vila.
Figur 2. Arean för vänster (V.) respektive höger (H.) fot i vila samt efter FA. * p<0,05 jämfört med samma skotyp och fot i vila.
Trycket under höger fot i vila var högre för skidor och rullskidor än för joggingskor (p<0,05) däremot fanns ingen skillnad efter FA (figur 3). För vänster fot fanns inga skillnader mellan skotyperna eller mellan vila och FA.
Figur 3. Tryck för vänster (V.) och höger (H.) fot (medel) i vila och efter FA. *p<0,05 jämfört med JOGG H. i vila.
5.2. Skjutresultat i vila och efter FA
Generellt påverkades inte skjuprestationen av FA vad gäller avstånd från prickens centrum och poäng räknat (figur 4, tabell 1). Dock fanns tendens att skytte med joggingskor efter FA jämfört med i vila påverkades negativt (p=0,08).
Figur 4. Skottens medelavstånd från skjutprickens centrum för samliga skotyper i vila respektive efter FA.
Tabell 1. Skjutpoäng i vila samt efter FA för samtliga skotyper.
JOGG SKID RULL
Vila 40,4+8,7 38,0+9,6 35,9+12,4 FA 29,9+15,3 34,3+12,7 30,6+10,2
5.3. Upplevd stabilitet
Försökspersonernas upplevda stabilitet påverkades negativt av FA jämfört med i vila för joggingskor och skidor (p<0,05) (figur 5). För rullskidor påverkades däremot inte den upplevda stabiliteten av FA.
Figur 5. Försökspersonernas skattning av upplevd stabilitet. * = p<0,05 jämfört med samma skotyp i vila.
5.4. Korrelationer
Den subjektiva stabilitetsskattningen korrelerade med förändringar som skedde efter FA i area (cm2) (r=0,84, p<0,05), skottens avstånd (mm) från prickens centrum (r=-0,92, p<0,05) samt med skjutpoäng (r=-0,97, p<0,05). Förändring från vila till FA i tryckfördelningens area för rullskidor korrelerade negativt med förändring i skottens avstånd från prickens centrum (figur 6).
Figur 6. Förhållandet mellan relativ förändring i tryckfördelningens area och skottens avstånd från prickens centrum från vila till FA för rullskidor.
6. Diskussion
Syftet med studien var att i stående skjutmoment undersöka hur joggingskor, skatepjäxor på skidor och på rullskidor vid vila samt efter FA påverkar tryckfördelning under foten och skjutprestation. De huvudsakliga resultaten som framkom av studien var att ingen skillnad i tryck fanns mellan skotyperna men att tryckfördelningens area minskade efter fysisk ansträngning jämfört med i vila och detta korrelerade med ett sämre skjutresultat vid skytte på rullskidor.
6.1. Resultatdiskussion
Arean som trycket fördelades över på sulorna minskade efter FA för samtliga skotyper och det beror troligen på att musklerna i foten blir mer spända då jämfört med i vila och därmed blir fördelningsarean mindre än under en avslappnad fot (Chin & Allen, 1997; Wilkins et al., 2004). Ytterligare en möjlig förklaring är att fysisk trötthet försämrar förmågan att med muskelkraft och balans behålla fötter och skidutrustning i liknande vinkel och position som i vila (Wilkins et al., 2004). Fötter och knän faller mot varandra och delar av trycket kommer inte rakt ned genom fötterna utan passerar på insidan av foten och registreras därmed inte av sulorna vilket leder till en minskad area.
I enhetlighet med Wiegerinck et al., (2009), Robbins et al., (1997) och Stewart et al., (2007) fanns tendenser att det producerades lägst tryck i skor med mjuk sula, i detta fall joggingskor som har mer dämpad uppbyggnad jämfört med skidpjäxans hårdare sula. Tryckskillnaden på höger fot i vila var signifikant högre för rullskidor än för joggingskor. En anledning till den skillnaden kan vara att med joggingskor tillåts en mer ojämn fördelning av trycket medan ett sådant beteende på rullskidor inte är möjligt på grund av att hjulen som utgör underlaget kräver en mer balanserad tryckfördelning för att inte rulla iväg.
Skjutprestationen i form av poäng och skottens avstånd från prickens centrum tenderade att försämras efter FA för samtliga studerade skotyper. Viitasalo et al., (1998) diskuterar om det externa fotledsstödet har positiv eller negativ inverkan på skjutprestationen. I vår studie tenderade skjutresultat att vara bättre efter FA i skatepjäxor (rullskidor och skidor) än i joggingskor vilket tyder på att fotledsstödet kan vara till fördel för skjutprestationen.
Skjutresultatens negativa tendenser efter FA jämfört med i vila kan, som beskrivs i en tidigare
publicerad studie, tyda på att siktningsstabilitet, precision och träffsäkerhet påverkas negativt av föregången fysisk ansträngning (Hoffman et al., 1992). En förklaring till att skillnaderna i skjutprestation i vila jämfört med efter FA inte var signifikanta är att försökspersonerna i studien, som endast har ett eller ett par års erfarenhet av stående skytte, hade låga skjutpoäng redan i vila och därmed blev inte försämringen som skedde efter FA påfallande. Hade skidskyttar med längre erfarenhet och skjutvana studerats hade utfallet kanske blivit ett annat.
Försökspersonerna upplevde att stabiliteten i skjutmomentet försämras efter FA och enligt Fox et al., (2008), Wilkins et al., (2004) och Chin & Allen (1997) försämras förmågan att kontrollera balansen efter FA då muskulär såväl som central trötthet påverkar stabiliteten negativt. Med minskad kontaktarea, över vilken trycket fördelas på sulorna, ökar skottens avstånd från centrum och skjutprestationen försämras. Huruvida dessa variabler påverkar varandra går inte att fastställa efter enbart denna studie.
Utifrån denna studie går det att dra slutsatsen att rullskidor med liten kontaktyta mot underlaget tenderade att bli mer instabilt än joggingskor och skidor. Det kan därmed vara fördelaktigt att träna skytte med rullskidor i samband med FA för att därigenom erhålla en positiv effekt på skjutprestationen när skidor används. Skjutresultatet hade viss tendens att påverkas negativt av FA vilket bekräftar vikten av att träna skytte i kombination med FA för att förbättra den färdigheten, vilket även Hoffman et al., 1992 menar. Det är till fördel i skjutmomentet att minimera balansförändringarna och det innebär att god balans och kroppskontroll borde vara en framgångsfaktor i skjutmomentet och färdigheter värda att träna på (Viitasalo et al., 1999, Viitasalo et al., 2001).
6.2. Metoddiskussion
Endast högerskyttar deltog i studien vilket gjorde det möjligt att jämföra samtlig data eftersom trycket på höger och vänster fot skiljer sig åt för höger- och vänsterskyttar. Trycket är oftast högre på den främre foten, foten närmast skjutmålet, som för högerskyttar är vänster fot. Med vänsterskyttar i samma studie hade det krävts fler deltagare för att därigenom kunnat studera båda grupperna. I dataanalysen av skjutresultaten bortsågs det bästa och sämsta skottet i avstånd från skjutprickens centrum räknat. Detta gjordes för att undvika extremvärden och på bästa sätt spegla skyttens prestationsnivå.
Skjutserierna med joggingskor genömfördes på betonggolv medan skjutmatta användes som underlag vid serierna med rullskidor och skidor. Detta gjordes för att likna de underlag som vanligtvis används vid träning och stående skytte i joggingskor bedrivs mestadels på asfalt utan skjutmatta. Hade serierna med joggingskor skjutits med skjutmatta som underlag skulle troligen resultatet blivit ett annat eftersom skjutmattan är mjukare än betonggolv och troligtvis mer instabil att stå på.
Studien genomfördes i anslutning till vintersäsong då försökspersonerna var vana att skjuta med skidor under fötterna. Det är möjligt att resultatet differerat om studien gjorts under barmarkssäsong då rullskidor och joggingskor används i samband med skjutträning. Endast två par skidor (195 cm långa) användes i studien och spannet var inte optimalt för samtliga försökspersoner. Det kan ha påverkat känslan och resultatet i skjutserierna eftersom ett allt för hårt spann, där luftspalten under skidan blir stor, eller ett för mjukt spann borde leda till en mer instabil ståställning.
Pedar-systemet anses tillförlitligt som mätutrustning och används bland annat inom fysiologisk forskning och för diagnostisering inom sjukvården (Novel, 2011). Pedar- registreringen startade när försökspersonerna förde fram slutstycket och avslutades efter femte avlossade skottet. Detta gjorde att tiden som registrerades blev olika för studiedeltagarna i förhållande till tiden för skjutserien, från första till femte skott, eftersom några förde fram slutstycket precis före första skottet avlossades medan andra förde fram slutstycket redan innan siktningsrörelsen påbörjades. För försökspersonerna där registreringen startade några sekunder innan första skott hinner större förändringarna i tryck och dess fördelningsarea ske innan försökspersonerna hittat balans och skjutposition jämfört med registreringar startade precis före första skott. Testordningen var randomiserad, med hänsyn till att testet skulle inledas med tre skjutomgångar i vila följt av skjutserierna i samband med FA, för att undvika mer utmattning för en specifik skotyp.
7. Slutsats
Det huvudsakliga resultatet som framkom av studien var att ingen skillnad i tryck fanns mellan skotyperna. Däremot minskade tryckfördelningens area efter fysisk ansträngning jämfört med i vila och detta korrelerade med ett försämrat skjutresultat vid skytte på rullskidor. Detta kan innebära att det är fördelaktigt att träna skytte på rullskidor i
kombination med fysisk ansträngning för att därigenom åstadkomma en positiv träningseffekt på skjutprestationen när skidor används i samband med skytte.
8. Tack!
Tack till Marko Laaksonen och Jean-Marc Chabloz för idéuppslag och planeringshjälp inför studien och till Mikael Swarén på Nationellt Vintersportcentrum, NVC, som gjorde ett gott jobb som teknisk support!
Utan försökspersoner hade uppsatsen lyst med sin frånvaro. De tillsammans med samtliga frivilliga assistenter som underlättade datainsamlingen är guld värda. Tack till er alla!
Ytterligare ett varmt tack till Marko Laaksonen som har funnits med från idé till färdig uppsats och bidragit med åsikter och tankar som gjort arbetet till det bättre!
9. Referenser
Aalto H., Pyykkö I., Ilmarinen R., Kähkönen E., Starck J. (1990) Postural stability in shooters. ORL: Journal of Oto-Rhino-Laryngology Related Specialities. 52(4):232-8.
Bjåle, J.G., Haug, E., Sand, O., Sjaastad, Ø.V., Toverud K.C. (1998) Människokroppen Fysiologi och anatomi. Liber. s. 117-118.
Carlsson, L., Lind, B., Laaksonen, M.S., Berglund, B., Brodin, L-Å., Holmberg, H-C. (2011) Enhanced systolic myocardial function in elite endurance athletes during combined arm-and- leg exercise. European Journal of Applied Physiology. 111:905-913.
Chin, E.R., Allen, D.G. (1997). Effects of reduced muscle glycogen concentration on force, Ca2+ release and contractile protein function in intact mouse skeletal muscle. Journal of Physiology. 488.1:17-29.
Derave, W., De Clercq, D., Bouckaert, P., Pannier, J. L. (1998) The Influence of Exercise and dehydration on postural stability. Ergonomics. Jun;41(6):782-9.
Era P., Konttinen N., Mehto P., Saarela P., Lyytinen H. (1996) Postural stability and skilled performance – a study on top-level and naive rifle shooters. Journal of Biomechanics, Vol 29.
No. 3, 301-306.
Fox, Z.G., Mihalik, J.P., Blackburn J,T., Battaglini C.L., Guskiewicz K.M. (2008) Return of Postural Control to Baseline After Anaerobic and Aerobic Exercise Protocols. Journal of Athletic Training. 43(5):456 463.
Grebot, C., Groslambert A., Pernin, J-N., Burtheret A., Rouillon J-D. (2003) Effects of exercise on perceptual estimation and short-term recall of shooting performance in a biathlon.
Perceptual and Motor Skills. 97:1107-1114.
Hoffman, M.D., Gilson, P.M., Westenburg, T.M., Spencer, W.A. (1992) Biathlon Shooting Performance after Exercise of Different Intensities. International Journal of Sports Medicine.
Vol 13. No3, 270-273.
Hoffman, M.D., Street, G.M. (1992) Characterization of the Heart Rate Response during Biathlon. International Journal of Sports Medicine. Vol 13. No5, 390-394.
Holmberg, H-C., Rosdahl, H., Svedenhag, J. (2007) Lung function, arterial saturation and oxygen uptake in elite cross country skiers: influence of exercise mode. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sport. 17:437-444.
IBU Event and Competition Rules 2010. (4.4. 2011.). International Biathlon Union.
http://www.biathlonworld.com/media/files/downloads/Handbook2010_e_cap3IBUEventandC ompetitionRules.pdf
IBU Datacenter 2010/2011. (5.4.2011.) International Biathlon Union.
http://services.biathlonresults.com/Schedule.aspx
Lindinger, SJ. Stöggl, T., Müller, E., Holmberg, H-C. (2009) Control of speed during the double poling technique performed by elite cross-country skiers. Medicine & Science of Sport
& Exercise. Jan;41(1):210-20.
Lord, S.R:, Bashford G.M. (1996) Shoe characteristics and balance in older women. Journal of the American Geriatrics Society. Apr;44(4):429-33.
McArdle, W.D., Katch, F.I., Katch, V.L. (2007) Exercise Physiology: Energy, Nutrition &
Human Performance, 6th ed. Lippincott Williams & Wilkins. s. 392-414.
Novel. (2011) http://novel.de/novelcontent/pedar
Robbins, S., Waked, E., Allard, P., McClaran, J., Krouglicof, N. (1997) Foot position awareness in younger and older men: the influence of footwear sole properties. Journal of the American Geriatrics Society. Jan;45(1):61-6.
Soldatov O.A. (1983) Reserves of long-distance speed in the biathlon. Theory into Practice.
6:16-17.
Sponsor Insight AB (2011), via mail, Svenska skidskytteförbundet. (9.5.2011.)
SSSF kravanalys. (2008) Svenska skidskytteförbundets kravanalys. Maj 2008.
Stewart, L., Gibson J.N.A., Thomson, C.E. (2007) In-shoe pressure distribution in “unstable”
(MBT) shoes and flat-bottomed training shoes: A comparative study. Gait & Posture. 25:648- 651.
Stöggl, T., Enqvist, J., Müller, E. Holmberg, H-C. (2010) Relationships between body composition, body dimensions, and peak speed in cross-country sprint skiing. Journal of Sports Sciences. 28(2):161-169.
Stöggl, T. Kampel, W. Müller, E., Lindinger, S. (2010) Double-push skating versus V2 and V1 skating on uphill terrain in cross-country skiing. Medicine & Science of Sport & Exercise.
Jan;42(1):187-96.
Vickers, N.J., Williams A.M. (2007) Performing Under Pressure: The Effects of Physiological Arousal, Cognitive Anxiety, and Gaze Control in Biathlon. Journal of Motor Behaviour.
39;5:381-394.
Viitasalo, J.T., Era, P., Konttinen, N., Mononen, H., Mononen, K., Norvapalo, K., Rintakoski E. (1999) The posture steadiness of running target shooters on different skill levels.
Kinesiology. 31;1:18-28.
Viitasalo, J.T., Era P., Mononen H., Mononen K., Norvapalo K., Rintakoski E. (1998) Effects of footwear on posture control of running target shooters. Coaching and Sport Science journal. 3.2:3-6.
Viitasalo J.T., Mononen K., Konttinen N., Era P., Haavisto M-L., Oksama L., Telama R., Nuutinen A., Lampi K., Myllymäki J., Salminen M. (2001) Connections of fine and gross motor parameters with shooting performance. Ann Med Milit Fenn. 76(3):225-34.
Wiegerinck, I.J., Boyd, J., Yoder, C.J., Abbey N.A., Nunley, A.J., Queen M.R. (2009) Differences in plantar loading between training shoes and racing flats at a self-selected running speed. Gait & Posture. 29:514-519.
Wikipedia (4.4.2011) http://sv.wikipedia.org/wiki/Skidskytte
Wilkins, C.J., Valovich McLeod, C.T., Perrin, H.D., Gansneder, M.J. (2004) Performance on the Balance Error Scoring System Decreases After Fatigue. Journal of Athletic Training.
39(2):156-161.
Willson, J., Kernozek, T. (1999) Plantar loading and cadence alterations with fatigue.
Medicine & Science in Sport & Exercise. 31:1828-33.
