Barns delaktighet i pedagogisk
dokumentation med digitala verktyg
- “Ibland blev det ju bilder, ibland blev det ju liksom ingenting”
Författare: Sabina Fransson och Vinette Levin
Självständigt arbete i
förskolepedagogiskt område 15 hp
Abstrakt
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplever och möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg.
Utgångspunkten för studien grundar sig i en ny skrivning i den senaste läroplanen för förskolan gällande att barn numera ska vara delaktiga i att dokumentera med digitala verktyg. Studien utgår från en fenomenologisk ansats och fokus sätts på förskollärares upplevelser kring fenomenet barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg.
För att få svar på forskningsfrågorna har en kvalitativ forskningsmetod använts i form av semistrukturerade intervjuer. Studien grundar sig på intervjuer med fem legitimerade förskollärare. Analysen av materialet har gjorts utifrån begreppen barnperspektiv, barns perspektiv samt stark och svag lärarkontroll. Genom användning av en tematisk analysmetod har materialet kategoriserats och tematiserats utifrån frågeställningarna.
Resultatet visar att det finns många möjligheter men också flertalet utmaningar i arbetet med att få barn delaktiga i den digitala pedagogiska dokumentationen.
Förskollärarnas varierande inställningar och kompetenser kring att arbeta med digitala verktyg påverkar i hög grad barns möjlighet till att vara delaktiga i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg. Andra faktorer som kan påverka deras delaktighet är förskollärarnas barnsyn och yttre ramfaktorer. Resultatet tyder också på att det finns stora utvecklingsmöjligheter för den digitala pedagogiska dokumentationen i förskolan och att förskollärare över tid utvecklar strategier och arbetssätt för att öka barns deltagande i den.
Nyckelord
Pedagogisk dokumentation, digitala verktyg, barns delaktighet, förskollärare, fenomenologi
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga intervjuade förskollärare för att de avsatt tid för att medverka i vår studie, givit oss sitt förtroende och bidragit med givande intervjuer. Vi vill också tacka vår handledare för stöd och vägledning under arbetets gång.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Syfte och frågeställningar 2
3 Bakgrund 3
3.1 Delaktighet 3
3.2 Pedagogisk dokumentation 4
3.3 Barns delaktighet i pedagogisk dokumentation 4 3.4 Maktförskjutning i pedagogisk dokumentation 7
3.5 Etiska dilemman i pedagogisk dokumentation 7
4 Teoretisk ram 9
4.1 Fenomenologi 9
4.1.1 Livsvärld 9
4.1.2 Fenomen 9
4.2 Analysverktyg 9
4.2.1 Barnperspektiv och barns perspektiv 9
4.2.2 Stark och svag lärarkontroll 10
5 Metod 11
5.1 Val av metod 11
5.2 Urval 11
5.3 Genomförande 11
5.3.1 Förfrågan om deltagande 11
5.3.2 Intervjuernas genomförande 12
5.3.3 Bearbetning av intervjuerna 12
5.3.4 Analys och tematisering 12
5.3.5 Giltighet och tillförlitlighet 13
5.4 Etiska ställningstaganden 13
6 Resultat och analys 15
6.1 Möjligheter för barns delaktighet i digital pedagogisk dokumentation 15 6.1.1 Förskollärares strategier för att möjliggöra barns delaktighet 15 6.1.2 Tillgängligt material påverkar barns möjlighet till delaktighet 16 6.1.3 Barns digitala dokumentation som mötesplats för reflektion 18 6.1.4 Att se barnet som en kompetent deltagare 19 6.2 Utmaningar för barns delaktighet i digital pedagogisk dokumentation 20 6.2.1 Förskollärares varierande inställningar och kompetenser 20 6.2.2 Yttre ramfaktorer påverkar barns delaktighet 21 6.2.3 Förskollärares och barns roll i digital pedagogisk dokumentation 22
6.2.4 Barns skiftande delaktighet 22
6.2.5 Barns fokus 23
6.2.6 Barns integritet 24
6.3 Sammanfattning av resultat 24
7 Diskussion 26
7.1 Resultatdiskussion 26
7.1.1 Förskollärares inställning och kompetens 26
7.1.2 Att lämna över makten 27
7.1.3 Didaktiska val 28
7.1.4 Barns integritet 29
7.2 Metoddiskussion 30
7.2.1 Intervju som metod 30
7.2.2 Urval 31
7.2.3 Genomförande 31
7.3 Pedagogiska implikationer 32
7.4 Slutsatser och vidare forskning 32
Referenser 34
Bilagor
Bilaga 1 - Förfrågan om deltagande
Bilaga 2 – Informationsbrev och samtyckesblankett Bilaga 3 - Intervjuguide
1 Inledning
Skolverket (2020) anger under rubriken “Förskolan styrs av skollagen och läroplanen” att förskolans arbete ska ske i enlighet med läroplanen. Förskolans läroplan innehåller information om förskolans värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer och dessa ska ses som en helhet. Den första läroplanen blev till 1998 men den har därefter reviderats flertalet gånger. Vid den senaste revideringen tillkom att:
Arbetslaget ska skapa förutsättningar för barnen att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankar med hjälp av olika uttrycksformer, såväl med som utan digitala verktyg (Lpfö 2018, s.15)
Skillnaden på skrivningen i läroplanen 2018 (Skolverket 2018) jämfört med skrivningen i läroplanen 2016 (Skolverket 2016) är ordet digitala verktyg. Barnen ska numera få vara delaktiga i arbetet med pedagogisk dokumentation med digitala verktyg i förskolan. Det är inte bara pedagogerna som ska dokumentera med digitala verktyg. Pedagogerna ska ge barnen möjlighet att dokumentera sina upplevelser och tankar med digitala verktyg. Barnen ska få utveckla sin förmåga att dokumentera digitalt. Detta ställer krav på att pedagogerna även låter barnen vara med i det digitala skapandet av dokumentationen och inte bara som tidigare i reflekterandet kring den. När det kommer till barns delaktighet i dokumentation skriver Skolverket (2021) under rubriken “Dokumentation i förskolan” om hur pedagoger kan göra barnen delaktiga. Skolverket beskriver att barnen ska få vara delaktiga i
dokumentationen och att de ska ges möjlighet att utveckla sina kompetenser inom området. Det beskrivs också att det finns många olika sätt att göra barn delaktiga, både vad gäller i hur dokumentationen skapas, samt i arbetet med att välja ut vilken dokumentation som ska sparas eller användas.
I och med denna skrivning i förskolans läroplan (Skolverket 2018) är det angeläget att studera hur förskollärare upplever och möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg. Vad upplever förskollärare att det finns för möjligheter och utmaningar i det arbetet?
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplever och möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg.
Forskningsfrågor:
Vilka möjligheter upplever förskollärare kring barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg?
Vilka utmaningar upplever förskollärare kring barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg?
3 Bakgrund
I det här kapitlet presenteras litteratur och tidigare forskning som har relevans för studien. I de texter som refereras till i kapitlet används ofta benämningen pedagoger.
Detta används också i föreliggande text för att inte förvränga forskarnas eller författarnas tankar. När det refereras till enbart förskollärare används yrkestiteln förskollärare. Vid referenser till förskolans verksamhet används samlingsnamnet pedagoger då flera olika yrkeskategorier arbetar tillsammans.
3.1 Delaktighet
I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018, s.16) står det att:
Barn har rätt till delaktighet och inflytande.
I förskolans verksamhet kan begreppet delaktighet ses på flera sätt. Under rubriken
”Barns inflytande” (Skolverket 2020) finns det två olika perspektiv kopplat till barns delaktighet. Dessa perspektiv är barnperspektiv och barns perspektiv. Sett ur ett barnperspektiv tror den vuxne sig redan veta barns behov medan i barns perspektiv får barnen själva möjlighet att uttrycka sina behov och önskemål.
Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) beskriver att delaktighet och inflytande för barn i förskolan kan ses ur två dimensioner. Den ena dimensionen rymmer att delaktighet och inflytande är en demokratisk rättighet som innebär att barn har rätt att göra sina röster hörda och att de har möjlighet att påverka sin situation i förskolan. Den andra dimensionen är en pedagogisk dimension som är kopplad till att barn har en rättighet till att bli delaktiga i och ha ett inflytande över sitt eget lärande. Det framhålls av Elyoussoufi (2018) att när barnen i förskolan involveras i dokumentationsprocesser med digitala verktyg får de möjlighet att vara delaktiga i sitt eget lärande. De får också möjlighet att bidra med reflektioner och tankar ur sitt perspektiv. Digitala verktyg används som ett samlingsnamn för flera olika saker (Skolverket 2020). De beskriver att ett digitalt verktyg kan vara en dator eller surfplatta, en smarttelefon eller en kamera. Men det kan också vara olika program för exempelvis ordbehandling eller program för rapportering av olika slag. Digitala medier ses också som en sorts verktyg och innefattar olika webbsidor, webbtjänster för film och musik, digitala tidskrifter och sociala medier.
Emilson (2008) beskriver i sin avhandling hur begreppen delaktighet och inflytande ligger väldigt nära varandra och att de kan vara svåra att sära på i förskolans
verksamhet. Enligt Emilson (2008) visar tidigare studier att lärarens förhållningssätt påverkar barnens möjlighet till och erfarenhet av inflytande. Dessa värden,
delaktighet och inflytande, kan bli begränsade beroende på lärares attityder, regler och makt. Begreppet delaktighet för barn i förskolan beskriver Emilsson (2008) som att barn ges möjlighet att vara del av något, att de får vara inkluderade och
engagerade i olika aktiviteter.
Dolk (2013) förklarar demokrati som ett överordnat begrepp men att delaktighet är starkt kopplat till det. Delaktighet i förskolan beskriver Dolk (2013) i sin avhandling handlar om att barnen aktivt får vara med och skapa relationer och normer samt att de får påverka ramarna för den pedagogiska verksamheten.
3.2 Pedagogisk dokumentation
Dokumentation blir pedagogisk först när den används för reflektion i verksamheten skriver Lindgren (2012). Pedagogisk dokumentation används i syfte att följa upp, utvärdera och utveckla förskolans verksamhet. Detta sätt att dokumentera
härstammar från Reggio Emilia filosofin. Även Dahlberg, Moss och Pence (2014) beskriver att det insamlade materialet, den gjorda dokumentationen, blir pedagogisk först när det finns en reflektionsprocess kring den. Pedagoger behöver reflektera kring den gjorda dokumentationen med varandra och tillsammans med barnen.
Dokumentationen ska med andra ord inte bara produceras utan det ska också samtalas och funderas kring den. Det är i dialog med andra som dokumentationen blir ett levande material i förskolans praktik och först då kan det leda till utveckling av förskolans verksamhet (Dahlberg, Moss och Pence 2014).
I studien gjord av Olsson (2019) visar resultaten att det är pedagogerna som skapar förutsättningarna för barnen att kunna vara kompetenta. När pedagogerna är
närvarande, ställer frågor till barnen kring sådant som rör deras intressen och när de är aktiva tillsammans med dem ges barnen möjlighet att använda sina kompetenser och på så vis vara delaktiga. Barnen ska få pröva och utveckla sina kompetenser och det är pedagogerna som skapar förutsättningarna för att det ska kunna ske. Genom den pedagogiska dokumentationen kan pedagogerna få syn på sin egen barnsyn och hur de och barnen agerar i olika situationer. Den kunskapen bidrar till att
pedagogerna kan förändra verksamheten till det bättre och det kan bidra till ökad delaktighet för barnen (Olsson 2019).
Dokumentation kan ses som ett redskap för att skapa dialog, diskussion och ger barn möjlighet att delta i utvärdering (Elfström Pettersson 2015). Genom
dokumentationen kan barn bli sedda och hörda. Lärares attityder ses som en stor del i hur delaktiga barn kan bli i förskolan. Elfström Pettersson tar upp att tidigare forskning visar att barns delaktighet i pedagogisk dokumentation begränsades till att endast ske i vissa sammanhang och att barns deltagande minskade vid de tillfällen där läraren hade en tanke om vad som skulle dokumenteras och hur
dokumentationen skulle se ut.Hur läraren responderar på barns initiativ spelar större roll för barns deltagande i dokumentation än det sätt som det dokumenteras på. Elfström Pettersson (2015) beskriver vidare i sin studie att barnen sällan får besluta om vad som ska dokumenteras eller hur något ska dokumenteras. Deras deltagande är begränsat. Resultatet i studien visar att det är pedagogerna som kontrollerar vad som dokumenteras och hur. Ibland får barnens intressen dock avgöra vad som dokumenteras. Detta sker i situationer där pedagogerna visar ett tydligt intresse för det som intresserar barnen. När pedagogerna är flexibla i situationen ges barnen möjlighet att påverka det som dokumenteras.
3.3 Barns delaktighet i pedagogisk dokumentation
Det är idag väldigt enkelt för pedagoger att skapa visuell dokumentation digitalt och den kan lätt delas med andra inom skolan samt med vårdnadshavare (Lindgren 2012). I denna typ av dokumentation blir barnen olika delaktiga, till största del blir de endast positionerade som objekt. De blir något som lärare och vårdnadshavare tittar på snarare än faktiska deltagare i dokumentationen. De medverkande i
Lindgrens (2012) studie beskriver att de ofta tagit kort med förskolans digitalkamera utan att ha några tankar om hur dessa ska användas. Att dokumentera har blivit en sådan vardaglig sak att pedagogerna gör det utan att tänka och utan att ha ett syfte med det. Kameran överanvänds i många fall menar de. Men de betonar även hur viktigt arbetsverktyg det faktiskt är om det används på rätt sätt i verksamheten.
Resultaten i Lindroths (2018) studie visar att det endast är lärarna som producerar dokumentation i form av fotografier och att detta inte heller ifrågasätts av barnen.
Användandet av fotografier och anteckningar nämns som begränsande för barnen att få ta del av. När läraren har ett bestämt mål med dokumentationen kan läraren vilja styra barnet åt ett visst håll menar Lindroth, men i situationer där det inte finns ett mål med dokumentationen exempelvis när barnen själva tar initiativ är lärarna mer tillmötesgående och barnen får en högre grad av delaktighet. När barnen får tillfällen att kommunicera ökar deras delaktighet och dessa kommunikativa inslag ökar enligt Lindroths resultat när dagens projekt eller mål är färdiga för dagen.
Lärarna uppger att det är svårt att förhålla sig till läroplanens formuleringar kopplat till vad som ska dokumenteras och barns intresse (Lindroth 2018).
I Alnervik, Öhman, Lidén och Nilssons studie (2018) talar de med barn och vårdnadshavare kring hur de minns sitt deltagande i pedagogisk dokumentation.
Barnen beskriver att de minns sig som delaktiga och att det de föreslog togs tillvara på i den pedagogiska verksamheten och att deras förslag genomfördes. De samtalar om att de var vana vid att pedagogerna dokumenterade dem via foton. De berättar vidare att det var en större grej när de själva fick använda kameran för att
fotografera och att det upplevdes som roligt och lustfyllt. Barnen berättar att de uppskattade att få skapa sin egen dokumentation. Alnervik m.fl. (2018) tolkar barnens berättelser som att de kanske inte fick vara delaktiga i skapandet av dokumentationen så ofta och att dessa tillfällen därigenom blev mer speciella.
Kjällander (2019) berättar att barn genom användandet av digitala verktyg själva kan välja vad de vill fokusera på. De kan skapa multimodala representationer och de barn som har svårt att uttrycka sig verbalt kan uttrycka sig på en mer avancerad nivå genom dessa. Olika digitala verktyg kan fungera olika bra för olika barn, detta är något som pedagoger måste tänka på när barn ska använda dem.
Det är viktigt att som pedagog hjälpa och stödja barnen i att hålla kvar sina minnen och intryck för att kunna reflektera över vad de hört, sett och varit med om (Bruce
& Riddersporre 2019). Att använda digital teknik för att stödja barnen i detta är en bra metod. Genom dokumentation i form av foto och film kan barn ges möjlighet att bli delaktiga i dokumentationsarbetet och detta ses som viktigt ur ett
demokratiperspektiv.
Alvestad och Sheridan (2014) tar upp att olika tolkningar och perspektiv på läroplanen och dokumentation kan skapa en osäkerhet hos pedagogerna kring vad som ska dokumenteras och hur denna dokumentation ska bedrivas. Användningen av digitala verktyg skapar möjligheter att dokumentera barns lärprocesser samt möjliggör för barnen att delta i dokumentationsprocessen.
Majoriteten av den dokumentation som gjorts för yngre barn är anpassad för vuxnas läsning och ofta med mestadels skriven text (Bath 2012). Detta försvårar för barn att
få ta del av sin egen dokumentation. Bath (2012, s. 192) beskriver hur ett barn sagt “ I can't read it ; I don't know, “ när denne tagit del av sin dokumentation. Det finns flertalet frågor pedagoger behöver fundera över i samband med digital dokumentation (Kyrk Seger 2020). En viktig fråga handlar om vem som ska dokumentera, är det pedagogen eller barnen? Dokumentation i digitalt format kan göra den mer otillgänglig för barnen så pedagogerna måste ha strategier och en medvetenhet för att göra den tillgänglig i verksamheten.
Baths (2012) studie visar att barn inte känner sig delaktiga i den pedagogiska dokumentationen på ett för dem meningsfullt sätt. Vidare framhålls också att det oftast är de vuxna som väljer ut vilken dokumentation som ska användas och att barnen för det mesta inte förstår varför just denna väljs ut. Barn upplever ibland att bilder som väljs ut inte överensstämmer med deras egen upplevelse av situationen.
Nya teknologiska framsteg kan bidra till hur den pedagogiska dokumentationen kan produceras. Det finns en rad sätt att uttrycka sig och barns intresse för
dokumentation ses som viktig. Att se dokumentation som en demokratisk process är viktigt för barns möjlighet att delta i världen omkring dem. Dokumentation i form av bilder, teckningar och fotografier och andra visuella metoder tilltalar barn och gör dem mer nyfikna på innehållet i dokumentationen menar Bath (2012). De visuella metoderna kan också bidra till att skapa dialoger och ger barnen många olika sätt att kunna uttrycka sig på. I användandet av dessa verktyg får pedagoger dock inte glömma det viktigaste, att lyssna in barnet. Vidare beskrivs att det tar längre tid att introducera teknologi i förskolan jämfört med i hemmiljön och att det tar tid innan de pedagogiska effekterna av dem syns i verksamheten. I
utvecklingsarbetet av dessa digitala lösningar måste pedagogerna arbeta tillsammans med barnen för att komma längre och hitta nya vägar för barnen att kunna uttrycka sig på (Bath 2012).
I studien gjord av Kim (2019) studerades pedagogisk dokumentation för utomhuslek från barns perspektiv. Barnens utomhus lek dokumenterades genom bilder och anteckningar som sedan användes till att skapa affischer som barnen fick ta del av.
Barnens reaktioner på och deras samtal kring affischerna dokumenterades och det gjordes även intervjuer med barnen kring det de såg på dessa affischer. Resultatet av Kims (2019) studie visade att barnen var nyfikna på och visade ett stort intresse för dokumentationen som gjorts av deras utomhuslek. Dokumentationen som barnen fick ta del av bestod av både bilder och text. Barnen kom vad de hade gjort och hur det hade gått till. De talade om vem de såg på bilderna, vad de gjorde och hur de kunde utveckla sin utomhuslek vidare vid nästa lektillfälle. De intresserade sig även för texten på affischen genom att identifiera bokstäver och namn i den. De ville veta vad som stod i texten och bad den vuxne att säga vad det stod. De ville också visa upp dokumentationen för sina familjer och för andra barn. Sammanfattningsvis kan sägas att barnen i studien (Kim 2019) var positivt inställda till den dokumentation som de fick ta del av och att de ville visa upp den för andra. Genom samtalen kring dokumentationen kom de också på idéer för att utveckla sin lek.
Parnell och Bartlett (2012) beskriver hur pedagogerna via digitala verktyg på ett lätt och snabbt sätt kan synliggöra barns lärprocesser. Genom att dokumentera barnen och det som sker i verksamheten kan de öppna upp för dialoger både med
vårdnadshavarna och med barnen själva. Några av de nackdelar som identifierades i arbetet med digitala verktyg var att det ibland vissa fanns negativa attityder mot dessa verktyg samt att det tog tid i anspråk att lära sig använda dessa. Men de menar att det är viktigt vilken attityd och inställning pedagoger visar barnen när det
kommer till digitala verktyg, då hur de känner speglar hur barnen ser på dessa. De påpekar också vikten av att som pedagog våga använda verktygen tillsammans med barnen och att lära sig tillsammans (Parnell & Bartlett 2012).
3.4 Maktförskjutning i pedagogisk dokumentation
I Magnussons (2018) studie framkommer vad som kan ske när makten över vad som dokumenteras genom att fotografera lämnas över från pedagogerna till barnen. När barnen får dokumentera med kameran som verktyg, helt på egen hand utan styrning från pedagogerna, får pedagogerna en stor möjlighet att närma sig barns perspektiv kring deras vardag i förskolan. Bilderna ger pedagogerna en inblick i barns
perspektiv kring deras upplevelse av förskolans värld. Dessa bilder synliggör en ny syn på de aktiviteter som pågår i förskolan. Denna kunskap kan pedagogerna nyttja för att utveckla verksamheten. Vidare visar resultaten i studien att maktrelationerna gällande vem som tittar på vem förändras när barnen själva får bestämma vad de ska fotografera. Även pedagogerna blir synliga som deltagare under en dag i förskolan genom de bilder som barnen tar. Barnen väljer att ta kort på sina kompisar, på pedagogerna, på lärmiljöerna inne och ute och på olika leksaker. Genom att barnen fritt får göra fotografiska dokumentationer får de möjlighet att göra sina röster hörda. De får uttrycka sig visuellt, vilket kan ses som ett led i att utöva demokrati i förskolan (Magnusson 2018).
Pedagoger på en förskola ska ta barn på besök till ett museum beskriver Lindgren (2015) i sin studie. De har varit där på besök en gång tidigare men barnen ska denna gång få ha med sig kameror för att själva få dokumentera det som de finner
intressant. Pedagogerna har en tanke om vad barnens intresse kommer att riktas mot under besöket på museet, nämligen skelett. Men pedagogerna samtalar också om en oro kring om denna tanke inte stämmer. De har redan planerat en aktivitet som ska ske senare samma dag där de ska köpa med fiskar från en fiskbutik och undersöka skeletten på dessa. Pedagogerna undrar hur det blir med aktivitetens syfte om barnen under sitt besök på museet riktar sitt fokus mot något annat (Lindgren 2015).
3.5 Etiska dilemman i pedagogisk dokumentation
I Lindgrens (2012) studie framkommer det att pedagogerna ofta inte frågar barnen om de vill medverka i den pedagogiska dokumentationen. De frågar inte heller barnen om det är accepterat att bilder på dem visas upp i förskolan i olika
sammanhang. I studien samtalar de medverkande om att de själva inte skulle vilja bli iakttagna och fotograferade utan tillåtelse och hur detta även kan kännas för barnen. Genom att delta i studien har pedagogerna själva börjat fundera kring den pedagogiska dokumentationen och blivit mer medvetna om de val de gör kring den.
Det finns också ett dilemma menar pedagogerna i deras skyldighet att dokumentera och när barn inte vill vara med i dokumentationen (Lindgren 2012). Den etiska aspekten i digital dokumentation lyfter även Magnusson (2018) fram. Studiens resultat visar på att barnen inväntade ett slags ok från de personer som de ville
dokumentera. De ville ha ett slags jakande eller nekande från de personer som skulle bli dokumenterade genom att fråga och få ett ja eller nej till svar eller en nick eller ett bortvänt ansikte. Den etiska aspekten är något som även pedagogerna behöver ta med sig när de i sin tur väljer att dokumentera barnen (Magnusson 2018).
4 Teoretisk ram
Syftet med studien är att ta del av hur förskollärare upplever och möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg, vilket borde vara möjligt genom att inta en fenomenologisk utgångspunkt. I följande kapitel kommer det fenomenologiska perspektivet kortfattat att beskrivas och centrala begrepp inom fenomenologi som används i denna studie. Dessutom beskrivs de fyra olika begrepp som används som analysverktyg vid analys av resultatet.
4.1 Fenomenologi
Fenomenologi skriver Denscombe (2018) handlar om att förstå något genom någon annans ögon, att ta del av människors uppfattningar, åsikter eller attityder kring ett fenomen. Det handlar om att skildra relevanta erfarenheter på ett sätt som är troget originalet. Marton och Booth (2000) beskriver att fenomenologin också vill beskriva och ta hänsyn till den värld personen är verksam i och den livsvärld som människan befinner sig i.
Det finns olika sätt att se på verkligheten, detta skiljer sig beroende på den situation och den kultur som människan befinner sig i (Denscombe 2018). I denna studie vill vi ta del av förskollärares upplevelser kring fenomenet barns delaktighet i
pedagogisk dokumentation med digitala verktyg och det arbete som utspelar sig kring det i deras livsvärld på förskolan.
4.1.1 Livsvärld
Den värld som människor upplever kallas livsvärld inom fenomenologin (Allwood
& Erikson 2017). Denna värld är unik för varje individ. Däremot kan människor som lever under liknande villkor ha relativt lika livsvärld. Genom att förstå någons livsvärld är det lättare att bemöta personen. Bengtsson (2005) poängterar att det går att undersöka andras livsvärldar, men det får inte glömmas bort att vi själva också alltid är en del av livsvärlden. Genom att lägga våra egna upplevelser och
erfarenheter åt sidan kan vi försöka förstå någon annans livsvärld.
4.1.2 Fenomen
Fenomen menar Allwood och Erikson (2017) är det som finns tillgängligt för oss genom vad vi upplever. Människans livsvärld är uppbyggd av olika fenomen.
Bengtsson (2005) beskriver fenomen som hur något visar sig för någon. I denna studie är fenomenet barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg.
4.2 Analysverktyg
4.2.1 Barnperspektiv och barns perspektiv
För att kunna analysera hur barn ges möjlighet att vara delaktiga i och ha inflytande över förskolans verksamhet kan begreppen barnperspektiv och barns perspektiv användas som en utgångspunkt (Arnér 2009). Barnperspektiv kan förklaras som vuxnas föreställningar om barns liv, vad de anser vara barnens bästa. Barns perspektiv däremot är barns egna föreställningar om sina liv, hur tillvaron är ur deras synvinkel. Arnér (2009) beskriver vidare att vuxna inte kan ha barns
perspektiv men de kan närma sig barns perspektiv genom att försöka se världen genom barns ögon. För att vuxna ska kunna närma sig barns perspektiv och ha en chans att få syn på vad som är meningsfullt för barnen behövs det samtal där vuxna och barn pratar med varandra och även observationer av vad barnen riktar sin uppmärksamhet mot. Genom att lyssna in barnen och följa deras utforskande kan de vuxna få en uppfattning om vad barnen är intresserade av. Om de vuxna sedan utgår från det som intresserar barnen kan barns delaktighet öka (Arnér 2009).
4.2.2 Stark och svag lärarkontroll
Emilsson (2008) beskriver Bernsteins teoretiska begrepp inramning, som kommer från hans teori om makt och kontroll, som vem som kontrollerar vad i
kommunikationen. Inramningen tar fasta på vad som kommuniceras och hur.
Inramningen kan innebära en stark eller svag lärarkontroll. I denna studie används Emilsons (2008) tolkning av begreppen stark och svag lärarkontroll som
analysverktyg eftersom den tolkningen belyser vad en stark och svag lärarkontroll kan innebära i just en förskolekontext. Den starka lärarkontrollen innebär enligt Emilson (2008) att läraren har ett strategiskt förhållningssätt där verksamheten planeras utifrån dennes perspektiv. Läraren är aktiv och undervisar medan barnen är passiva mottagare. I fokus står sådan kunskap som kan vara bra att ha i framtiden.
Den svaga lärarkontrollen innebär att läraren har ett kommunikativt förhållningssätt där verksamheten planeras utifrån barnens erfarenheter. Här är både läraren och barnen aktiva vilket gör att kommunikationen utvecklas. I fokus står att skapa meningsfulla sammanhang här och nu. Den starka lärarkontrollen kan begränsa barnens delaktighet och den svaga lärarkontrollen kan gynna barnens delaktighet och deras möjlighet att delta på egna villkor. I den svaga lärarkontrollen finns ett intresse från lärarens sida i att närma sig barns perspektiv (Emilsson 2008).
5 Metod
I följande kapitel redogörs för de metoder som användes för att få svar på syftet och forskningsfrågorna. Vidare följer en presentation av urval, genomförande,
bearbetning av data, analys och tematisering och giltighet och tillförlitlighet. Till sist beskrivs de etiska ställningstaganden som har tagits.
5.1 Val av metod
Studien är gjord med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har använts för att få svar på frågeställningarna. Denna typ av forskning passar bra för mindre forskningsprojekt med mer djupgående intervjuer enligt Denscombe (2018).
En nackdel är dock att det är svårt att göra generaliseringar utifrån studien då det oftast bearbetar ett litet antal data. Alvehus (2019) beskriver hur intervju är en bra metod om forskaren vill ta reda på hur en person tänker kring eller känner om ett fenomen. Den semistrukturerade intervjun har fasta frågor men är öppen för respondentens möjlighet att påverka innehållet kring det tema som diskuteras (Alvehus 2019). Att använda en kvalitativ metod i form av intervjuer är enligt Bengtsson (2015) att föredra om syftet är att ge en fördjupad förståelse av det som undersöks.
Kihlström (2007) skriver att det är viktigt att undvika att ställa ledande frågor under intervjuerna då det för samtalet i en viss riktning, något de som intervjuar måste tänka på vid skrivandet av intervjufrågorna. Alvehus (2019) lyfter fram att
inspelning av en intervju kan ses som ett hinder i hur öppen respondenten kan vara, men fördelen är att materialet då kan återges ordagrant.
5.2 Urval
Det finns olika typer av urval när deltagare ska väljas ut till studien berättar Alvehus (2019). Då syftet med studien var att undersöka förskollärares upplevelser kring fenomenet intervjuades endast legitimerade förskollärare. Detta gjordes utifrån ett subjektivt urval som innebär att respondenter väljs ut efter relevans för studien (Denscombe 2018). Ett bekvämlighetsurval användes också i studien.
Bekvämlighetsurval är ett urval baserat på vilka som finns tillgängliga för deltagande beskriver Denscombe (2018). Vid användning av bekvämlighetsurval finns det en risk att det speglar en viss grupp snarare än att visa fenomenet som ska undersökas. Genom att utgå från samma grupp av människor, i det här fallet legitimerade förskollärare, kan forskaren dock lättare jämföra deras svar.
5.3 Genomförande
5.3.1 Förfrågan om deltagande
Första steget i genomförandet blev att skicka en förfrågan om deltagande i studien till olika grupper på Facebook (se Bilaga 1). Dessa grupper hade koppling till förskola och arbetsmetoder i förskola. Det gav flera svar, varav tre förskollärare ville delta, men där en av dem senare valde att inte delta på grund av sjukdom. För att få fler respondenter att intervjua blev steg två att vända oss till bekanta som är förskollärare. De kontaktades via Messenger och tre personer valde att delta.
Förskollärarna som valde att delta tillhörde fem olika förskolor i fyra olika
kommuner. Till de som uttryckt intresse att delta skickades ett informationsbrev (se Bilaga 2). Det innehöll information om studiens syfte och tillvägagångssätt. Bifogat fanns ett formulär där respondenterna kunde ge sitt samtycke till att delta i studien.
De tog härmed ställning till om de ville fortsätta sitt deltagande eller inte.
5.3.2 Intervjuernas genomförande
Fem intervjuer genomfördes. Intervjuerna tog mellan 25 och 50 minuter att genomföra och genomfördes med fem deltagare. Vid varje intervju var en av oss närvarande samt en förskollärare. Fyra av intervjuerna genomfördes via Facebook Messenger som videosamtal och en genomfördes via Google Meet som
videosamtal. Dessa spelades in med hjälp av röstmemo på Ipad eller med röstinspelning på smarttelefon. Förskollärarna som valt att delta i studien fick tillgång till intervjuguiden (se Bilaga 3) i förväg.
5.3.3 Bearbetning av intervjuerna
Efter intervjuerna måste svaren sammanställas, bearbetas och transkriberas, kortas ner och tematiseras för att få ett resultat (Alvehus 2019). I denna studie valdes material ut som upplevdes relevant för syftet och forskningsfrågorna. En tematisk analysmetod kan användas för att kategorisera empirin (Denscombe 2018) vilken användes i denna studie. Den av oss som hade genomfört respektive intervju
ansvarade för att transkribera det material som samlats in. Vi läste igenom varandras transkriberingar och lyssnade även igenom varandras inspelade intervjuer. Dessa spelades upp för varandra på plats tillsammans, då vi inte ville skicka ljudfilerna över datorn med risk att någon utomstående fick tillgång till dem. Själva
transkriberingen, att skriva ner det inspelade talet till text, var en mycket
tidskrävande process. Alvehus (2019) menar att transkriberingen blir första steget i analysen och att det blir ett tolkningssteg när tal blir text. Hur noggrann forskaren behöver vara i transkriberingen beror på vilken typ av analys denne ska använda sig av. Då vi valde att göra en tematisk analys har vi i våra transkriberingar tagit bort sådant som försvårar läsningen av dem.
5.3.4 Analys och tematisering
Resultatet analyserades utifrån begreppen barnperspektiv, barns perspektiv samt stark och svag lärarkontroll. En tematisk analysmetod användes för att kategorisera vårt insamlade material. Enligt Denscombe (2018) handlar den om att försöka hitta teman och se till likheter eller meningsskiljaktigheter inom dessa teman. Han menar vidare att teman som hittas i flertalet intervjuer kan visa på att det är en fråga som flera inom en grupp delar. Därmed ökar tilliten till att det ett viktigt ämne än om det bara sagts av en person.
1.Samtliga transkriberingar lästes igenom flera gånger för att få en första överblick över materialet. Efter att samtliga intervjuer bearbetats sågs tydliga kopplingar till syftet och frågeställningarna.
2.Transkriberingarna färgkodades sedan i två olika färger, en färg till respektive frågeställning i arbetet och till det material vi tyckte passade in på studiens syfte.
Huvudrubrikerna tematiserar de möjligheter och utmaningar som berör barns delaktighet i dokumentation med digitala verktyg. Genom att ha våra
frågeställningar som huvudrubriker kunde vi lättare se om vi fått svar på våra frågeställningar och syftet med studien.
3.Materialet som färgkodats utefter forskningsfrågorna diskuterades igenom för att säkerställa att det hamnat i rätt kategori och var aktuellt för temat.
4.Det kategoriserade materialet kondenserades för att få mindre text att arbeta med och därigenom kunna hitta underkategorier på saker som passade ihop. Exempelvis upplevde flera förskollärare samma typ av möjligheter och utmaningar som då fick en egen underrubrik.
5.Resultatet analyserades sedan utifrån valda analysverktyg.
5.3.5 Giltighet och tillförlitlighet
Denscombe (2018) beskriver begreppet respondentvalidering där forskaren kan återkoppla till deltagarna för att kontrollera fyndens giltighet. Möjlighet hade funnits i denna studie att återkoppla till respondenterna och få förtydligande kring saker som varit otydliga eftersom respondenterna var tydliga med att vi kunde återkoppla till dem om behovet uppstod. Detta hade kunnat säkerställa att vi tolkat deras svar på rätt sätt, men behovet att återkoppla till respondenterna uppstod inte.
Denscombe (2018) beskriver att svårigheter med den kvalitativa metoden är att det är svårt att efterskapa på nytt då urval, inramning och miljö förändras. Om någon skulle återanvända vår intervjuguide finns möjligheten att de skulle få annorlunda svar beroende på hur respondenten tolkar frågorna. Genom att tydligt redogöra för den metod som använts kan forskaren stärka tillförlitligheten (Denscombe 2018).
För att öka den här studiens tillförlitlighet har därför en grundlig beskrivning av vald metod gjorts. Eftersom vi kan återvända till empirin, våra ljudinspelningar och transkriberingar, ökar tillförlitligheten.
5.4 Etiska ställningstaganden
Vetenskapsrådet beskriver i God forskningssed (2017) att forskare måste ta hänsyn till olika etiska principer vid genomförandet av sitt forskningsprojekt. Björkdahl Ordell (2007) beskriver fyra huvudkrav som måste tas hänsyn till vid
genomförandet av en forskningsstudie. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera de berörda om forskningens syfte och samtyckeskravet innebär att deltagarna frivilligt deltar i studien och att de har rätt att när som helst avbryta sin medverkan (Björkdahl Ordell 2007). För att uppfylla informationskravet och samtyckeskravet skickades ett informationsbrev och en samtyckesblankett till deltagarna. I brevet fanns det information om studiens syfte och området för intervjufrågorna, samt om hur genomförandet av intervjuerna skulle gå till. Deltagarna hade, efter att ha fått denna information, möjlighet att tacka ja eller nej till medverkan. De kunde närsomhelst välja att avsluta sin medverkan även om de tackat ja och då skulle eventuellt insamlat material med den berörda raderas.
Konfidentialitetskravet innebär att de personer som ingår i en undersökning ska ges så stor konfidentialitet som möjligt och att de personuppgifter som samlas in ska hanteras på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem (Björkdahl Ordell 2007).
Anonymisering och avidentifiering gjordes därför med det insamlade materialet när det sammanställdes i studien, vilket innebär att det inte kommer att gå att koppla någon enskild person till intervjusvaren som använts. Vi valde att benämna
respondenterna som förskollärare, där respektive respondent har ett nummer för att de ska kunna skiljas åt vid läsningen av resultatet. Namnen på de förskolor som respondenterna tillhör nämns inte, ej heller de orter där respondenterna är
verksamma. Vetenskapsrådet skriver i God forskningssed (2017) att forskaren har ansvar för att identitet på de medverkande inte kan röjas och på så sätt förebygga skada. Anonymiseringen och avidentifieringen ingår i konfidentialitetskravet.
Medan intervjuerna och studien bearbetades och sammanställdes fanns materialet på en dator med lösenord så att ingen utomstående person skulle ha tillgång till det.
Detta gjordes för att uppfylla konfidentialitetskravet. Det insamlade materialet raderas när det självständiga arbetet är godkänt. Den slutgiltiga studien kommer att publiceras på DiVA som är ett digitalt arkiv för vetenskapliga texter och uppsatser.
Nyttjandekravet innebär att uppgifterna i den insamlade empirin enbart kommer att användas i den aktuella studien (Björkdahl Ordell 2007). För att tillgodose
nyttjandekravet har det insamlade materialet i intervjuerna endast använts i det syfte som sedan tidigare meddelats till deltagarna via informationsbrevet.
6 Resultat och analys
I resultat och analysdelen kommer delar av det insamlade materialet presenteras som upplevs besvara syftet och forskningsfrågorna i studien. I detta avsnitt presenteras resultatet kopplat till olika rubriker. I slutet av varje rubrikavsnitt finns en analys av det beskrivna resultatet. Analysen är gjord utifrån begreppen
barnperspektiv, barns perspektiv samt stark och svag lärarkontroll. Det fenomen som det utgås ifrån i analysen är barns delaktighet i pedagogisk dokumentation med digitala verktyg och hur förskollärarna upplever fenomenet. De livsvärldar som visar sig i analysen är förskollärarnas och barnens gemensamma livsvärld på förskolan som de där delar, men även de livsvärldar som barnen och förskollärarna tillhör hemma, utanför förskolan, livsvärldar som påverkar deras inställning till och kunskap kring digitala verktyg. Det som framkommit i det insamlade materialet kommer att styrkas med direkta citat tagna ur empirin för att komma så nära förskollärarnas egna upplevelser som möjligt. Respektive förskollärare benämns med ett nummer vid citaten för att det ska gå att få en uppfattning om vem som säger vad.
6.1 Möjligheter för barns delaktighet i digital pedagogisk dokumentation
6.1.1 Förskollärares strategier för att möjliggöra barns delaktighet
Förskollärarna i denna studie lyfter fram att de flesta barn är intresserade av digitala verktyg och att de vill undersöka, testa sig fram och prova på att dokumentera digitalt. Men de menar vidare att det också finns barn som inte alltid har förmågan att ta för sig av allting på eget initiativ eller som inte är intresserade. De barnen behöver uppmuntras lite extra och få frågan om de själva vill fota och filma för att kunna bli mer delaktiga i dokumentationen. Förskollärarens roll blir att bjuda in barnen till att dokumentera själva. Flera förskollärare beskriver att de ska visa på möjligheten med det digitala verktyget för barnen och stötta och hjälpa barnen i undersökandet.
Att man är lyhörd som pedagog är nog väldigt viktigt tycker jag över lag, att man asså så här, för barn är ju inte jätteduktiga för att ta för sig allting själv och då är det viktigt att vara med som pedagog och se vill du fota de här eller om vi säger du byggt hur skulle vi kunna berätta det här eller liksom att man är med och stöttar upp liksom. Och så så här ja, då har dom ju inte ens tänkt på det.
(Förskollärare 2)
En förskollärare menar att när de själva visar att de dokumenterar digitalt kan barnen bli inspirerade. Detta kan uppmuntra till att barnen också vill vara delaktiga.
Och min upplevelse är att, när vi pedagoger tar fram och ska dokumentera så blir de flesta barnen intresserade och dom vill vara med, eller dom vill titta sedan. (Förskollärare 4)
Flera förskollärare påtalar att det är viktigt att vara engagerad i arbetet med digital dokumentation samt att känna en glädje i det. Detta behövs för att kunna inspirera barnen till att bli delaktiga i arbetet med dokumentation med digitala verktyg.
Sen att barnen också, att hitta lusten till att inkludera barnen, att barnen ska tycka att det är kul att vara med också, för ofta vill dom ju springa i väg till något annat liksom, man måste fånga dom liksom. (Förskollärare 2)
När förskolläraren har kunskap om verktygen är det lättare att ha rätt ingång vid introduktion av verktygen för barnen. På så vis skapar förskolläraren gynnsamma förutsättningar för barns delaktighet i den digitala dokumentationen.
Det är intressant att vi ska få in detta, att det blir deras vardag ju, verktyg som de ska kunna använda till vardags hos oss. Så det gäller ju att man har rätt ingång när man introducerar allting. (Förskollärare 3)
Av resultatet tolkar vi det som att förskollärarna använder sig av olika strategier för att kunna möjliggöra alla barns delaktighet i den digitala dokumentationen. En strategi som förskollärarna använder sig av är att observera barnen. Detta görs för att kunna se vilka barn som inte visar intresse för att dokumentera med digitala verktyg och för att kunna se vilka barn som behöver mer stöttning. För att
möjliggöra barns delaktighet bjuder förskollärarna in de barn som inte på egen hand väljer att dokumentera, detta görs genom att uppmuntra och fråga barnen om de vill fota eller filma. Vi förstår det också som att när förskollärarna dokumenterar digitalt kan de inspirera barnen till att vilja vara delaktiga i att dokumentera. En annan strategi tycks vara att som förskollärare engagera sig och tycka att det är roligt att utforska de digitala verktygen. Då skapas möjligheter till att få barnen intresserade och delaktiga. Genom att själva ha kompetens om de digitala verktygen kan
förskollärarna introducera verktygen på ett bra sätt för barnen och därigenom få dem delaktiga.
Vi tolkar det som att förskollärarna försöker skapa en kontakt och en
kommunikation med barnen för att på så vis få dem intresserade och delaktiga. Då förskollärarna intar ett kommunikativt förhållningssätt och för att förskollärarnas ambition verkar vara att både barnen och de själva ska kunna vara aktiva i den digitala pedagogiska dokumentationen kan det tolkas som att förskollärarna intar en svag lärarkontroll. Den svaga lärarkontrollen verkar gynna barns möjlighet till delaktighet.
6.1.2 Tillgängligt material påverkar barns möjlighet till delaktighet
Samtliga förskollärare tar upp vikten av att barnen vet att digitala verktyg finns att tillgå hela tiden i verksamheten. Vid behov kan barnen gå och be om att få låna en Ipad för att kunna dokumentera. Att ha materialet tillgängligt för barnen ses som en viktig aspekt för barns möjlighet till delaktighet i den digitala dokumentationen.
Dom vet att vi har materialet tillgängligt och det händer att vi får frågan: Kan du ta en bild på mitt bygge eller så. Alltså att dom tar initiativ och som sagt, det finns, dom vet att det finns att tillgå eller så. (Förskollärare 3)
En förskollärare berättar att de gått ett steg längre för att barnen när som helst ska kunna dokumentera digitalt. De har placerat ut Ipads som en del i lekmiljön på avdelningen. Att materialet hela tiden finns lätt tillgängligt för barnen ses som ett vinnande koncept för att utöka barns delaktighet i dokumentation med digitala verktyg.
Vi har ju våra egna frökenplattor då, dom Ipadsen får dom ju låna när dom vill.
Men sedan har dom en egen hylla uppsatt som är deras Ipad då och den kan dom ta när dom vill. Så det ska liksom vara en… Ja, så det är...dom, ja det är ju två stycken då… Så dom är som en del i lekmiljön då. (Förskollärare 5)
Två förskollärare påpekar att en del pedagoger har en oro över att Ipaden ska gå sönder när barnen hanterar dem själva. Detta får inte vara ett hinder för att låta barnen dokumentera på egen hand menar de. Genom bra skydd till Ipadarna får barnen möjlighet att använda dessa på egen hand.
Ja, det är som sådana där bara, ett blått som är väldigt tunt och sedan bara magnet så det är liksom att dom bara får vika upp så man kan ställa den. I början var man ju lite nervös men dom är så tåliga dom här Ipadarna.
(Förskollärare 5)
Att ha tillgång till mycket material ser förskollärarna som en möjlighet att göra fler barn delaktiga samtidigt i dokumentationen med digitala verktyg.
Ehm, men det är ju...ja har man, har man möjligheten att dom har flera Ipads så inte dom är tolv barn om en Ipad. Så gör det ju, det underlättar ju eeh, mycket (Förskollärare 1)
Just Ipaden som digitalt verktyg lyfts fram av flera förskollärare som kärnan i utvecklandet av barns delaktighet i den digitala dokumentationen. Ipad beskriver de som ett verktyg med många fördelar. I flera av de appar på Ipaden som används för dokumentation finns det bildstöd för barnen som underlättar deras förståelse av vad de kan använda verktyget till. Barnen lär sig funktionerna snabbt och kan då skapa digital dokumentation på egen hand.
Alltså jag gillar ju Ipaden. Den har varit väldigt smidig och det är väldigt lätt för barnen att bli delaktiga. Så det tycker jag är ett jättebra verktyg.
(Förskollärare 2)
Och den appen är på engelska men sedan har den mycket bildstöd. Så när man ska spela in så är det en liten mikrofon. Så man kunde koppla om man säger, om vi ska prata då är det mikrofonen vi tar. Och när vi ska lägga in en bild så är det som en liten kameraikon. (Förskollärare 4)
Vi kan tyda utifrån resultatet att förskollärarna upplever att det finns stora möjligheter för barn att bli delaktiga i den digitala dokumentationen. En
förutsättning är att de digitala verktygen finns tillgängliga för barnen. Den strategin i kombination med att rätt anpassningar görs av verktygen i verksamheten ses som gynnsamma. Genom att ha extra hållbara skal till sina Ipads antyder förskollärarna att det är lättare att släppa kontrollen och låta barnen utforska verktyget på egen
hand. Med hjälp av denna typ av anpassningar menar flertalet förskollärare att barnen själva kan dokumentera. Det digitala verktyget Ipad beskrivs som det mest omtyckta verktyget av förskollärarna att använda tillsammans med barnen. Detta för att det ses som ett verktyg som är lätt att lära sig, hantera och att använda mer på egen hand för barnen. Utifrån resultatet kan vi se att förskollärarna menar att de genom att över lag ha tillgång till mycket material kan underlätta möjligheten för fler barn att samtidigt kunna vara delaktiga i den digitala dokumentationen.
Vår tolkning är att förskollärarna planerar verksamheten utifrån ett barnperspektiv, det som de tror är bäst för att kunna möjliggöra barns delaktighet i den digitala pedagogiska dokumentationen. Genom att förskollärarna har de digitala verktygen tillgängliga för barnen, genom att de gör anpassningar av de digitala verktygen och genom att de använder digitala verktyg som upplevs vara lätt att lära sig för barnen kan det tolkas som att dessa åtgärder för barns möjlighet till delaktighet är planerade ur ett barnperspektiv.
6.1.3 Barns digitala dokumentation som mötesplats för reflektion Bildspel och dokumentationsvägg lyfts fram av förskollärarna som verktyg att använda för att få till en bra rutin för reflektion kring den digitala dokumentationen.
Att det blir ett återkommande inslag, en rutin, är viktigt för att skapa en naturlig mötesplats kring den gjorda dokumentationen för barn och pedagoger. Bilder i verksamheten ger barnen möjlighet att samtala med varandra och med pedagoger om vad det arbetats med i verksamheten. När barnen återkommande får möta bilder och samtala kring dessa ges ökade möjligheter för alla barn att bli aktivt delaktiga i reflektionen kring den digitala dokumentationen.
Det har ju varit att det finns i deras lärmiljö och i deras lekmiljö, miljön runtom och att man kan ta upp och återberätta, att man har den runt omkring och kommer du ihåg vad vi gjorde här till exempel. Jamen liksom att det finns ständigt runt omkring dom tycker jag är viktigt. Så att det inte bara
dokumenteras och så. För då kanske man har, vi hade en vägg som vi klistrade upp kollage på och så kunde man liksom, kommer ni ihåg vad vi gjorde här och det kunde gått så här tre månader och dom kan liksom komma ihåg, a just det, det där är jag och, vilket är väldigt bra. (Förskollärare 2)
Förskollärarna tar upp att barnen ofta själva får välja ut bilder och texter som ska användas. Bildspelen och dokumentationsväggen är i ständig förändring, material och bilder tillförs. Barnen får se något växa fram av det de dokumenterat under en längre tid vilket ger dem en möjlighet att få syn på sitt eget lärande och de får möjlighet att minnas tillbaka och reflektera över en längre tid. Att ha
dokumentationen tillgänglig i barnens lärmiljöer ger barnen en möjlighet till att återvända till det de tidigare har gjort eller varit med om och upptäcka nya saker i materialet menar förskollärarna. Här kan det tolkas som att förskollärarna använder sig av en svag lärarkontroll då fokus läggs på att skapa meningsfulla sammanhang för barnen. Genom att barnen får välja bilder och text görs barnen delaktiga utifrån det som intresserar dem.
Förskollärarna beskriver själva i resultatet hur de medvetet använder sig av olika sätt för att synliggöra barnens digitala dokumentation. Bildspel eller
dokumentationsvägg ser förskollärarna som två strategier för att ge barnen bra möjligheter till att återkommande kunna reflektera och samtala kring den gjorda dokumentationen. Vi tolkar det som att lärarna här använder sig av en stark
lärarkontroll då det är de som väljer hur den digitala dokumentationen synliggörs för barnen.
6.1.4 Att se barnet som en kompetent deltagare
En förskollärare nämner begreppet kompetenta barn och att den barnsyn som pedagogen har påverkar barnens möjlighet till delaktighet i digital dokumentation.
Har förskolläraren inställningen att alla barn kan och att alla barn ska få prova på så kan deras delaktighet öka. Genom att låta barnen få dokumentera själva kan
pedagoger få syn på saker ur barnens perspektiv och vad barnen ser. När förskollärarna lyfter fram barnens röster i dokumentationen menar de att barnen känner sig mer involverade och får en tro på att de kan och att det de säger är viktigt. En förskollärare menar att de får ta på sig barnglasögonen, att försöka se det barnet ser och försöka förstå varför barnet har dokumenterat just det som de valt.
Att barnen får dokumentera själva gör att många barn vill vara med upplever en förskollärare.
Ja, men det är väl att ha en syn på att dom är kompetenta, att liksom dom är viktiga i det här och att deras röster och vad dom ser som vi inte ser, att vi lyfter det. [...] Det är kul att känna det att dom får vara med och är involverade för det är ju verkligen, som jag sa innan, ett sätt och jobba mer med synen på det kompetenta barnet. Alltså dom är ju aldrig för små. Man märker hur stolta dom blir, oj jag får, jag kan, det är ju superviktigt. Att ge dom det.
(Förskollärare 5)
En förskollärare menar att ett sätt att möjliggöra barns delaktighet i
dokumentationen är att se barnet som kompetent och våga lämna över makten över det digitala verktyget och själv ta ett steg tillbaka. Alla barn, även de minsta, ses som kompetenta. Alla erbjuds att få hålla i Ipaden och att testa och pröva sig fram kring hur den fungerar.
Ja, men barnen ehm, nu var jag ju på en avdelning där dom var 1 år, så det var rätt begränsat men dom fick ju ha Ipaden och då… ibland blev det ju bilder, ibland blev det ju liksom ingenting av det men dom fick ju, dom fick ju försöka och dom fick ju testa på. (Förskollärare 1)
De flesta barn har erfarenheter av digitala verktyg med sig när de börjar förskolan.
Barnen har redan en viss kompetens att använda verktygen. Detta är något att bygga vidare på menar några förskollärare.
Som det är nu så har ju barnen redan erfarenhet av det när de kommer så det är ju egentligen ingenting komplicerat för dom eller konstigt så. (Förskollärare 3)
Utifrån resultatet tolkar vi det som att förskollärarna anser det viktigt att ha en barnsyn där barnen ses som kompetenta att kunna göra saker själva. Barnens tankar och idéer till den digitala dokumentationen tas tillvara på av pedagogerna och barnen blir lyssnade på. Vi förstår det som att barnen därmed blir delaktiga i hur
dokumentationen görs och vad som ses som viktigt i den. En svag lärarkontroll tycks här användas då förskollärarna låter barnen delge sina tankar och idéer.
En förskollärare berättar att ibland blir det bilder och ibland ingenting. Detta tyder på att fokus läggs på själva processen kring den digitala dokumentationen och inte på slutresultatet. Vi tolkar det som att utveckling kan ske när förskolläraren överlåter de digitala verktygen till barnen och när de får försöka själva. Vidare tolkar vi det som att förskolläraren vågar ta ett steg tillbaka och låta barnet försöka själv. Genom detta kan förskolläraren få syn på hur barnet gör och vilka strategier barnet använder sig av i sitt utforskande. Det kan tolkas som att förskollärarna försöker närma sig barns perspektiv och se på aktiviteten genom deras ögon.
Förskollärarna uttrycker i resultatet att de flesta barn på förskolan har med sig erfarenheter av olika digitala verktyg hemifrån. Detta är något som förskollärarna kan bygga vidare på i verksamheten för att få barnen delaktiga i den digitala dokumentationen. Förskollärarnas vilja att utgå från barnens tidigare erfarenheter tyder på en svag lärarkontroll.
6.2 Utmaningar för barns delaktighet i digital pedagogisk dokumentation
6.2.1 Förskollärares varierande inställningar och kompetenser
Förskollärarna beskriver hur det finns en osäkerhet kring hur de ska få in digitala verktyg som en naturlig del i förskolans vardag och att deras brist på kunskap bidrar till den osäkerheten.
Men jag tror att det är många med som gör en väldigt stor grej av det, att det blir mer komplicerat i huvudet än vad det behöver vara egentligen.
(Förskollärare 3)
Några förskollärare berättar att alla pedagoger inte har tillräckligt med kunskap för att göra digitala dokumentationer tillsammans med barnen. Det finns också en negativ attityd och inställning till digitala verktyg bland en del pedagoger och en rädsla för att misslyckas. Pedagoger känner sig inte trygga med dessa verktyg och rädslan gör att några inte vill prova nytt. Förskollärarna menar att många pedagoger inte upplever att det är kul att arbeta med digitala verktyg och därför låter bli. Alla dessa nämnda faktorer ovan påverkar i sin tur barns möjlighet till delaktighet i den digitala dokumentationen på ett negativt sätt. Även pedagogers engagemang för användandet av digitala verktyg skiftar menar några förskollärare. Det som lyfts fram som negativt är att det tas tid från annat som anses viktigare och att det måste plockas bort något för att de ska kunna använda de digitala verktygen. En
förskollärare berättar att pedagoger inte bör se inkluderingen av digitala verktyg som en förlust i arbetet eller att dessa skulle göra arbetet mindre pedagogiskt. De bör i stället se det som en tillgång för både barn och pedagoger, då det ger barn möjlighet att uttrycka sig på flera sätt. Barns delaktighet i dokumentationen kan då också öka.
Och sedan att man som personal inte får känna något att det är liksom någon förlust att man använder sig av det digitala, att man tror att det skulle vara
mindre pedagogiskt styrt eller så där. Utan att man verkligen ser det digitala som en tillgång som kan vara till sådan nytta och glädje både för oss och främst barnen liksom. (Förskollärare 5)
Resultatet tyder på att det finns stora skillnader i pedagogers kunskaper och erfarenheter kring digitala verktyg. Det tyder också på att det finns skilda uppfattningar kring pedagogers syn på användandet av digitala verktyg i
verksamheten. Svaren i intervjuerna tyder på att en del pedagoger har svårt att se dokumentation med digitala verktyg som ett komplement till övriga undervisningen, medan andra kan se det som en självklar del i förskolan. Någon förskollärare menar att digitala verktyg har en status som att det skulle kunna ses som mindre
pedagogiskt jämfört med tidigare arbetssätt. Förskollärarna tycks här ha olika uppfattningar kring vilken kunskap som är nyttig för barnen att ta del av och planerar verksamheten utifrån sitt eget perspektiv. Detta tyder på en stark lärarkontroll där barns perspektiv inte tas i beaktande.
6.2.2 Yttre ramfaktorer påverkar barns delaktighet
En annan utmaning som förskollärarna lyfter fram berör förskolans yttre ramfaktorer vilket är faktorer som oftast ligger utanför förskollärarens kontroll.
Brist på tid, ekonomi och resurser och även personalbortfall är något som påverkar arbetet med barns delaktighet i digital dokumentation. En förskollärare beskriver hur denne upplever att de hela tiden kämpar mot tiden för att hinna göra exempelvis digital dokumentation tillsammans med barnen. Denne menar att även om det är relativt fritt i förskolan, bara de utgår från läroplanens mål, så finns det många dagliga fasta rutiner som gör att tiden blir knapp för att arbeta mer på djupet med pedagogiska aktiviteter såsom digital dokumentation.
Ehm, tiden alltid tiden känner jag i förskolan, att man kämpar mot tiden hela tiden. Och att man, att förskolan upplevs och att det står att den är så fri men egentligen är den inte det för man ska äta lunch och det ska sovas och det ska liksom, det är saker liksom hela tiden. (Förskollärare 2)
Det finns också utmaningar i att hinna informera vikarier kring hur en aktivitet ska genomföras samt vilken roll som pedagog och barn ska ha i den digitala
dokumentationen kring den. Förskolläraren menar att vikarier inte alltid tänker på att göra barnen delaktiga i dokumentationen utan att de i stället dokumenterar själva som pedagoger för att det går snabbare. Därmed uteblir barnens delaktighet i att dokumentera med digitala verktyg.
Och det här med att ibland så har vi brist på tid beroende på andra orsaker som till exempel att det är personalbortfall och man hinner inte informera vikarier, vi säger att: Jag vill att ni dokumenterar det ni gör och då tänker inte den vikarien på att barnen ska vara delaktiga utan den tänker att jag ska göra det, jag ska ta kort eller jag ska filma. (Förskollärare 4)
Resultatet tyder på att det finns flertalet yttre ramfaktorer som påverkar
förskollärarens arbete med att möjliggöra barns delaktighet i dokumentationen med digitala verktyg. Förskollärarna nämner att det är en utmaning att genomföra och få barnen delaktiga i den digitala dokumentationen om det är brist på digitala resurser,
det fattas personal eller när tiden inte räcker till. De yttre ramfaktorerna kan tolkas försvåra för förskollärarna att möjliggöra barns delaktighet sett ur ett
barnperspektiv, förskollärarna upplever sig inte kunna arbeta utefter det de planerat utifrån det de anser vara för barnens bästa i sammanhanget. Dessa ramfaktorer kan även tolkas på så sätt att de kan minska förskollärarnas möjligheter att vara följsamma gentemot barnens behov och intressen. Därmed kan förskollärarnas möjlighet till att närma sig barns perspektiv försvåras.
6.2.3 Förskollärares och barns roll i digital pedagogisk dokumentation Förskollärarna beskriver att det ligger en stor utmaning i att gå från att det är de som ska dokumentera digitalt till att barnen nu också ska vara delaktiga i
dokumentationen med digitala verktyg. Det kräver eftertanke hos pedagogerna.
Jag anser nog att vi är och nosar och vi försöker men vi kan definitivt bli bättre på att komma ihåg att involvera dom mycket mer. Att liksom dom ännu mer ska få ta över. Och liksom komma ihåg det, just det, nu ska dom. Jag behöver inte hela tiden fota. (Förskollärare 5)
När det endast är pedagogerna som dokumenterar finns det en risk att det bara blir en dokumentation för verksamheten och att det inte finns någon förankring hos barnen kring det som dokumenterats menar en förskollärare. När barnen inte är delaktiga i den digitala dokumentationen blir det inte heller längre barnens dokumentation.
Och ofta är det ju att lärare tar en bild och så här skickar ut i ett veckobrev eller liksom hänger upp och så där. Det är bara där men barnen vet liksom inte varför eller så här, jaa det här gjorde vi då. (Förskollärare 2)
Resultatet tyder på att det finns en stor utmaning för förskollärarna gällande att frångå att det endast är de som dokumenterar med digitala verktyg till att barnen nu ska vara delaktiga i den dokumentationen. När pedagogerna dokumenterar blir det snarast en dokumentation för verksamheten i stället för en dokumentation som är till för barnen. Här tycks dilemmat ligga i att gå från en stark lärarkontroll där bara förskolläraren har en aktiv roll, till att inta en svag lärarkontroll som möjliggör barnens delaktighet och att de också är aktiva deltagare.
6.2.4 Barns skiftande delaktighet
Ålder på barnen lyfts av förskollärarna som något som spelar in i hur pedagoger tillsammans med barnen kan arbeta med digital dokumentation. Alla förskollärare beskriver att deras barngrupp, oavsett ålder, får möta digitala verktyg och använda dessa för dokumentation. För de minsta barnen finns dock svårigheter när det kommer till användandet av digitala verktyg som har med motorik att göra. De äldre barnen går att utmana mer än de yngre när det kommer till att uttrycka sig med hjälp av de digitala verktygen menar förskollärarna.
Min erfarenhet är att ju äldre dom blir, ju mer kan man utmana dom och göra dom mer delaktiga. Att dom yngre, dom fastnar oftast vid att när till exempel lärplattan kommer fram så vill dom klicka på allting medans dom här äldre dom har lite mer helhetssynen att...Ja men att man säger att man ger dom ett
uppdrag att nu ska ni dokumentera våran utflykt eeh...Vilka bilder ska vi ta?
Dom kan vara med och vara mer delaktiga, medans dom yngre...är min erfarenhet att pedagogerna väljer ut bilderna och sedan att man, att barnen då kan prata in eller att pedagogen skriver ner det dom säger. Så det blir ju mer vad pedagogen tror att barnen är intresserade av med dom yngre.
(Förskollärare 4)
Resultatet tyder på att barn i alla åldrar kan göras delaktiga i den digitala dokumentationen men att förskollärarna måste göra anpassningar i den
undervisningen utifrån barnens ålder och motorik. Det kan tolkas som att genom att utgå från ett barnperspektiv anpassas verksamheten utifrån det som förskollärarna anser vara bäst för att kunna göra alla barn delaktiga.
6.2.5 Barns fokus
En utmaning som en förskollärare beskriver är en rädsla för att barnen ska
dokumentera och visa intresse för något som inte har med de prioriterade målen att göra. En utmaning ligger i att barnens intresse kan riktas mot något annat än det som pedagogerna har planerat för och valt ut att arbeta med i verksamheten. Denna rädsla kan göra att pedagogerna styr barnet i det digitala dokumenterandet och då blir det inte längre barnens dokumentation.
Just för att vi har våra prioriterade mål som vi ska jobba med och att rädslan kan bli att barnen dokumenterar någonting som inte har med målen att göra.
Att man vill styra lite, att ja men det är det här vi ska ta kort på, det här vill jag att du gör. Ja, och det är ju svårt att... Alla barn har ju olika intressen. Och vissa vill ju gärna ta kort på det kanske som vi har tänkt och medans andra är ja, men nu tar vi kort på den här fågeln i stället som är intressant.
(Förskollärare 4)
Jag tänkte först att jag skulle bryta för dom tappade ju som sagt fokus på det som vi faktiskt skulle titta på. Men sedan så började dom ju och titta och så zoomade vi lite grann och det blev ju faktiskt en ganska rolig grej av det också eller en väldigt intressant grej egentligen som dom uppmärksammade då att vi kunde se det vi tittade på tillsammans i skärmen också. Så då ställde jag ju frågan om dom ville testa och filma lite och ta bild och så där och det var dom ju väldigt sugna på. Så då, vi bytte fokus där helt enkelt. (Förskollärare 3)
Resultatet tyder på att förskollärare vill låta barnen dokumentera med digitala verktyg själva, men att det samtidigt finns en rädsla för att barnens fokus ska hamna på något som förskolläraren inte har planerat för. Resultatet pekar på att det finns en motstridighet hos förskollärarna i hur de ska kunna arbeta efter läroplanens mål och samtidigt vara följsam för vart barnens intresse och uppmärksamhet riktas.
Resultatet visar att genom att förskolläraren låter barnens fokus ta över i den planerade digitala aktiviteten kan aktiviteten får en annan inriktning än vad som var tänkt. Det behöver inte betyda att aktiviteten blir av sämre kvalitet utan det kan leda till något bra och mer meningsfullt för barn och pedagoger. Här kan det tolkas som att det uppstår ett dilemma för förskollärarna i vilken slags lärarkontroll som gynnar verksamheten på bästa sätt. Ska fokus ligga på att arbeta efter de planerade målen eller på att arbeta efter barnens riktade intressen? Den starka lärarkontrollen innebär
