”It’s worth it for a booty”

”It’s worth it for a booty”

Influencers trovärdighet och sanningsanspråk om Brazilian Butt Lift och kroppsideal på YouTube

Inez Rydman

Genusvetenskap C Poäng: 15 hp

Ventilerad: VT 2020

Handledare: Kajsa Widegren Examinator: Jacob Bull Centrum för genusvetenskap Uppsats inom genusvetenskap

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur influencers på Youtube gör sanningsanspråk om den ideala kvinnokroppen. Jag undersöker hur deras uttalanden om kroppsideal och ingreppet Brazilian Butt Lift (BBL) kan tolkas. BBL är ett kosmetiskt ingrepp där fett transporteras till höft och rumpa från andra delar av kroppen, exempelvis rygg, armar och mage. Målet med operationen är att uppnå en timglas-figur. Analysen görs genom att tolka influencernas uttalanden med hjälp av Ernesto Laclau och Chantal Muffes diskursteori. Materialet är samlat från tre YouTube-kanaler av kvinnliga influencers. Sammanlagt analyseras det åtta videos om deras erfarenheter av det kosmetiska ingreppet. Teorier om disciplinering, kroppsideal, självövervakning, trovärdighet och sanningsanspråk används för att analysera materialet.

Analysen behandlar tre teman, hur influencerna porträtterar BBL, hur influencerna framför det samtida kroppsidealet och hur influencerna kan uppfattas som trovärdiga källor. I analysen framkom det att de porträtterar ingreppet som riskfullt, men inte tillräckligt riskfullt för att inte genomgå en BBL. De framställer även känslor av ånger inför operationen som normala och normaliserar därmed att inte lita på sina känslor. Det framkom även att influencerna menar att det är värt att genomgå ingreppet, trots följder av ömhet, obehag och smärta. Det kroppsideal som de framför är timglas-figuren, det vill säga en stor rumpa, breda höfter och en smal midja. De accepterar och reproducerar idéen om hur den ideala kvinnokroppen bör se ut och hur den bör disciplineras. Det framkom även att influencerna kan både ses som offer och bidragare av diskursen om den ideala kvinnokroppen. Till sist framkom det att influencerna kan uppfattas som trovärdiga källor (Ohanian 1990; McCroskey och Teven 1999) och därmed kan deras sanningsanspråk sägas delta i en fixering av ett specifikt kroppsideal för kvinnor.

Innehållsförteckning

Abstract __________________________________________________________________ 1 1. Inledning _______________________________________________________________ 3 1.1 Bakgrund ___________________________________________________________________ 3 1.2 Syfte och frågeställningar ______________________________________________________ 3 1.3 Metod och material ___________________________________________________________ 4

1.3.1 Urvalsmetod ___________________________________________________________________ 4 1.3.2 Material _______________________________________________________________________ 5 1.3.3 Analysmetod ___________________________________________________________________ 6 1.4 Teoretiska ingångar __________________________________________________________ 6 1.4.1 Laclau och Mouffes diskursteori __________________________________________________ 6 1.4.2 Källans trovärdighet ____________________________________________________________ 7 1.4.3 Disciplinera kroppen ____________________________________________________________ 8 1.5 Forskningsetik och positionering ________________________________________________ 8 1.6 Tidigare forskning ____________________________________________________________ 9 2. Analys _________________________________________________________________ 10 2.1 Porträttering av Brazilian Butt Lift ____________________________________________ 10 2.1.1 Innan operationen ______________________________________________________________ 10 2.1.2 I samband med operationen _____________________________________________________ 13 2.1.3 Efter operationen ______________________________________________________________ 15 2.2 Uttalat kroppsideal __________________________________________________________ 19 2.2.1 Den åtråvärda kroppen _________________________________________________________ 19 2.2.2 Självdisciplinering och självövervakning __________________________________________ 22 2.3 Influencers trovärdighet ______________________________________________________ 25 2.3.1 Pålitlighet _____________________________________________________________________ 25 2.3.2 Expertis _______________________________________________________________________ 27 2.3.3 Attraktivitet ___________________________________________________________________ 28 2.3.4 Välvilja _______________________________________________________________________ 29 3. Avslutning _____________________________________________________________ 30 4. Käll- och litteraturförteckning _____________________________________________ 32 4.1 Källor _____________________________________________________________________ 32 4.2 Litteratur __________________________________________________________________ 32

1. Inledning 1.1 Bakgrund

Influencers¹ som fenomen är någonting sedan uppkomsten av sociala media har vuxit fram och har flitigt uppmärksammats i genusvetenskapliga och andra sammanhang. Allt ifrån forskning, diskussioner i klassrum eller samtal mellan vänner, kommer influencers upp som samtalsämne.

På grund av detta har jag personligen skapat ett intresse för fenomenet. Genom en video på YouTube av en influencer som hade genomgått en kosmetisk operation, blev jag introducerad till ett mängd andra liknande videos som behandlade samma ingrepp. Ett ingrepp vid namn Brazilian Butt Lift (BBL), där personen i fråga förflyttar fett från mage, armar och ben till höfter och rumpa för att skapa en timglas-figur. I denna nya sfär som behandlade BBL mötte jag även debattartiklar där personer argumenterade för att ingreppet ska förbjudas på grund av den höga dödsrisken. Med detta i åtanke blir det därför ännu mer intressant att undersöka hur dessa influencers på YouTube porträtterar BBL, vilket är det som jag gör i denna uppsats. Även om influencers som fenomen är relativt nytt, är det inte någonting som en missar vid kontakt med diverse sociala plattformar. Influencers ses som individer som skapar och publicerar innehåll online. De skapar personas² som delar med sig av allt ifrån personliga historier och händelser till recensioner av olika produkter (Sokolova och Kanfi 2019). Dessa influencers kan med sina inlägg påverka – influera – sina följare att leva en viss livsstil eller köpa en viss tjänst eller produkt. På YouTube kan personer skapa konton och dela med sig av videos. Dessa konton kan sedan få prenumeranter och därefter kan de skapa ett namn för sig själv.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med min uppsats är att undersöka hur influencers på YouTube gör sanningsanspråk om den ideala kvinnokroppen. Fokus ligger på hur de porträtterar Brazilian Butt Lift och hur de bidrar till att försöka fixera diskursen om det samtida kroppsidealet för kvinnor.

Uppsatsen frågeställningar blir således:

• Hur porträtterar influencerna Brazilian Butt Lift i sina videos?

• Hur porträtterar influencerna åtråvärda kroppar och disciplinering?

• Hur använder sig influencerna av tekniker för att framstå som trovärdiga källor?

1.3 Metod och material 1.3.1 Urvalsmetod

Det material som jag undersöker är videos på plattformen YouTube. Videorna är gjorda av influencers som delar med sig av sina upplevelser av att genomgå en BBL-operation. Mitt material kan ses som arkivdata, då jag själv inte har medverkat i insamlandet av det och att det är i en form som inte kan ändras (Berg 2015, 188–9). För att komma åt detta material behöver jag spåra upp inlägg som redan är offentliga och därmed material som jag inte kan ha en dialog med. På grund av att min närvaro inte är självklar i materialets sammanhang vill jag inte definiera videornas publicister som informanter. Jag ser videoklippen istället som kulturella representationer (Hall 1997), produkter av språkliga och visuella medel. Fokus i denna uppsats ligger på det språkliga som videorna meddelar, med det sagt kan även det visuella tidvis analyseras. Jag har även aktivt valt bort att analysera videornas kommentarer från andra användare. Detta eftersom det är hur influencerna porträtterar den ideala kvinnokroppen som är mitt fokus, inte hur andra reagerar på dessa uttalanden.

Det finns ett stort urval av videos på YouTube som behandlar BBL, oftast i form av vloggar och Q&As³. På grund av det stora urvalet kan inte alla dessa videos analyseras i den här uppsatsen. Därför har jag formulerat ett antal kriterier som ska hjälpa att nischa materialet och därmed minska materialets storlek för att passa uppsatsens omfång. Jag började med att söka på YouTube med sökord som ”BBL”, ”BBL journey” och ”Brazilian Butt Lift”. När jag efter min sökning kommit till den relevanta sfären som behandlar uppsatsens ämne, börjar urgallringen av videos som inte uppnår mina kriterier.

Mitt första krav på materialet är att det ska vara på engelska. Detta för att jag vill att materialet potentiellt kan nå ut till så många tittare som möjligt. Därför blir engelska det självklara valet mellan svenska och engelska. Det andra och tredje kriterierna följer min önskan att materialet ska ha en relativ stor spridning. Det andra kriteriet är att det ska vara ett högt antal visningar på minst en av publicisternas videos, runt om en miljon eller mer. Detta gör så att jag tydligt kan se att minst en video av varje publicist har nått en stor publik och dess innehåll har fått en spridning. Det tredje kriteriet är att publicisten ska ha ett högt antal prenumeranter på sin YouTube-kanal, jag sätter en gräns vid 150 000 eller fler. Eftersom YouTube är upplagd på ett sätt som visar hur många som har kollat på videon samt hur många som följer videons publicist, kan kriterium två och tre enkelt genomföras. Videons visningsantal och publicistens

3 Står för ”Question & Answer” där personen i fråga i vanliga fall sätter sig framför kameran och svarar på frågor

prenumeranter är tydliga indikationer på att materialets innehåll har nått ut till ett stort antal individer. Det fjärde och sista kriteriet är att publicisten ska ha delat minst två videos om sin BBL. Detta krav ger mig inte bara ett större material med fler uttalanden att analysera, utan det gör även så att olika typer av information sprids om ingreppet. Tittaren får både följa med under själva ingreppet och höra uttalanden som behandlar erfarenheter och åsikter efter operationen.

Med hjälp av dessa kriterier valdes tre kvinnors YouTube-kanaler. Dessa tre är Maral Abedin, Karlee Steel och Liz Eguia (Beauty vixxen).

1.3.2 Material

Följande tabell visar de åtta videos som jag använder som material, den visar även publicisternas prenumeranter och de olika videornas respektive visningsantal. För att göra refererandet tydlig har jag konstruerat en egen referens till respektive video, denna syns under kolumnen Referens.

Användarnamn Prenumer- anter

Titel Referens Publicerad Visningar Liz Eguia

(Beauty vixxen) 191 000

My Brazilian Butt Lift & Tummy

Tuck Experience PART 1 Part 1 1 juni 2018 990 156 Liz Eguia

(Beauty vixxen) 191 000

My Brazilian Butt Lift & Tummy

Tuck Experience PART 2 Part 2 3 juni 2018 563 910

Karlee Steel 1.26 mn.

DAY BEFORE PLASTIC

SURGERY! | BBL JOURNEY Day Before 24 jan. 2018 557 240

Karlee Steel 1.26 mn.

SURGERY DAY! | BBL

JOURNEY Surgery Day 26 jan. 2018 1 666 518

Karlee Steel 1.26 mn.

POST OP DAYS | BBL

JOURNEY Post Op 1 feb. 2018 1 083 818

Karlee Steel 1.26 mn.

1 MONTH POST OP | BBL

JOURNEY 1 Month

11 mars

2018 1 628 333

Maral Abedin 168 000

I got a Brazilian Butt Lift in MEXICO?! Here’s what happened… (BBL journey)

BBL 17 nov.

2019

2 731 087

Maral Abedin 168 000

Chit-Chat GRWM: Do I regret my

surgery?? How much did it cost? GRWM

30 dec.

2019 106 087

1.3.3 Analysmetod

Jag använder mig av diskursanalys för att analysera mitt material. Min analys utgår från Marienne Jørgensen och Louise Phillips (2002) förklaring av Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Laclau och Mouffe definerar diskurs som ”the fixation of meaning within a particular domain” (Jørgensen och Phillips 2002, 28). De menar att en diskurs aldrig är fast eller klart, utan att det finns en konstant kamp mellan olika fixeringar av ett specifikt fenomen.

En diskurs använder sig av sanningsanspråk för att etablera sig – dvs. fixeras – och för att urskilja dessa sanningsanspråk undersöker en uttalanden samt talet kring diskursen. Med andra ord kan det finnas olika sanningsanspråk om en specifik diskurs, där ett kan fixeras för att sedan utmanas och bytas ut till ett annat. En diskursanalytikers uppgift är att undersöka dessa kamper och hur fixeringarna förändras över tid, hur riktningen av förändringen ser ut. Detta görs genom att undersöka talet och de sanningsanspråk som görs om diskursen. En undersöker även hur språket kan ge mening, utmana och fixera en diskurs (ibid). I min analys görs detta genom att undersöka diskusen om den ideala kvinnokroppen.

För att undersöka de kamper som sker för att fixera meningen till diskursen om den ideala kvinnokroppen, undersöker jag dem sanningsanspråk som de tre influencerna gör om ämnet.

Jag undersöker hur de, genom språket, porträtterar den ideala kvinnokroppen och hur den bör uppnås. Genom dessa uttalanden kan kamper uttolkas, det vill säga om sanningsanspråken som görs antingen utmanar eller reproducerar en viss fixerad mening av diskursen. För att urskilja teman och sanningsanspråk som influencerna gör i sina videos kollar jag på dem flera omgångar, ibland hela i en sittning eller i kortare bitar. Jag letar dem tillfällen där de uttrycker sig om kroppar eller hur de vill forma sina kroppar. På så sätt kan jag undersöka hur de menar att denna disciplinering bör se ut och varför den görs. Det vill säga, vilka sanningsanspråk som de gör om den ideala kvinnokroppen.

1.4 Teoretiska ingångar

1.4.1 Laclau och Mouffes diskursteori

Laclau och Mouffes diskursteori utgår från förståelsen om att det sociala kan förstås som en diskursiv konstruktion. Därför kan diskursanalytiska verktyg användas på alla sociala fenomen (Jørgensen och Phillips 2002, 27). Hur en diskurs strukturer är uppbyggd och hur dessa förändras är det som analyseras, enligt Laclau och Mouffes diskursteori (Jørgensen och Phillips 2002, 31). För att göra denna analys behöver en undersöka hur språkliga uttalanden som görs – genom sanningsanspråk – om diskursen, kan påverka dess mening. Detta genom reproducering,

utmaning eller förändring av diskursens försök att fixera mening (ibid). Det blir därmed relevant att undersöka de sanningsanspråk som influencerna gör om den ideala kvinnokroppen, hur deras uttalanden kan reproducera eller utmana diskursens fixerade mening. Detta gör som sagt genom att fokusera på deras uttalanden och hur de genom språkliga medel försöker påverka uppfattningen av den ideala kvinnokroppen. Vidare undersöks influencernas roll som kommunikatörer och hur de kan uppfattas som trovärdiga källor, som i sin tur kan påverka deras försök att fixera diskursens mening.

1.4.2 Källans trovärdighet

Källans trovärdighet – eller source credibility – är en central aspekt hos en kommunikatörs övertalande effektivitet. Kommunikatörens trovärdighet har en signifikant effekt på hur pass bra dennes övertalningskonst är, menar Roobina Ohanian (1990). Med andra ord, ju mer trovärdig en talare uppfattas desto mer tillit bemöts denne av dess lyssnare. För att en talare ska ses som trovärdig gynnas den genom att uppfattas som ett antal karaktäristiska drag. Dessa drag är; pålitlighet, expertis och attraktivitet (ibid). Utöver de här tre dragen lägger James McCroskey och Jason Teven (1999) till ett fjärde, välvilja. Ohanian (1990) definierar pålitlighet som hur mycket en lyssnare litar på och accepterar den som talar och vad som sägs. Expertis förklaras som att en person erhåller kunskap eller erfarenhet inom det ämnet som behandlas i talarens uttalanden. Hur pass fysiskt attraktiv talaren uppfattas av lyssnaren påverkar dennes trovärdighet. Detta då utseende är en viktig faktor hos ens initiala bedömningen av en annan person (ibid). McCroskey och Teven (1999) förklarar välvilja som kommunikatörens omhändertagande av sin publik. Om lyssnaren känner att den som talar bemöter en med välvilja, skapas det ett emotionellt band. Detta då talaren uppfattas bry sig om den som lyssnar. Vilket i sin tur gör så att lyssnaren är mer trolig att acceptera talaren och dennes meddelande. Med detta perspektiv skulle en talare som uppfattas som pålitlig, insatt i ämnet, fysiskt attraktiv och välvillig gentemot lyssnaren ha en större chans att få sin röst hörd och deras meddelande skulle värderas högre. Detta betyder att influencerna kan med hjälp av tekniker försöka framstå som trovärdiga källor och deras sanningsanspråk kan få en större roll i försöket att fixera diskursens mening. Genom att koppla Ohanian (1990) och McCroskey och Teven (1999) teorier om trovärdighet till influencernas försök att framstå som en pålitlig källa, kan jag därmed undersöka vikten i deras sanningsanspråk. Sanningsanspråk om hur en kvinnokropp bör se ut och hur den bör disciplineras.

1.4.3 Disciplinera kroppen

Att disciplinera och forma kroppen efter det rådande kroppsidealet har en stor roll i denna uppsats. Jag diskuterar detta ämne med hjälp av Susan Bordo (2003) och Sandra Lee Bartky (1997) respektive texter om ämnet. De två författarna har båda grundat sina argument och resonemang på Michel Foucaults teorier om makt och disciplin. Däremot har de gjort egna tolkningar av Foucaults uttalanden och det är dem tolkningarna som jag använder mig av.

Bartky (1997, 130) beskriver hur Foucaults teorier om makt och disciplin är användbara inom genusvetenskapliga studier, dock drog inte han den slutsatsen själv.

Genom att utsätta en kropp för konstant disciplinering – och därmed tvång – produceras så kallade fogliga kroppar (docile bodies på engelska), som beskrivs som utsatta för förändring (Bartky 1997, 130). Målet med denna disciplin är att forma människors kroppar till det som förväntas av de, forma kroppen närmare det rådande idealet. Genom att samhälleliga kroppsideal värderar diverse utseendemässiga egenskaper olika – exempelvis fett eller slankhet – kan fixeringen hos folk för att uppnå en viss fysisk egenskap för att passa den samtida kroppsidealet ses som en kraftfull normaliseringsmekanism (Bordo 2003, 186). Med denna mekanism följer en produktion av självövervakning och självdisciplinering. Bordo (1993, 191) beskriver hur Foucaults syn på makt inte ska tolkas som någonting en specifik individ eller grupp erhåller. Makt ska ses som dynamiskt och utövas genom självövervakning och självdisciplinering (ibid). Med hjälp av dessa teorier om makt och disciplin kan jag undersöka influencernas uttalanden om den ideala kvinnokroppen på ett sätt som lyfter fram deras roll som kommunikatörer samt deras disciplineringsförsök av sina egna kroppar.

1.5 Forskningsetik och positionering

Att använda sig av internetbaserat material medföljer ett antal forskningsetiska utmaningar, eftersom det är ett relativt nytt forskningsfält (Berg 2015). Martin Berg menar att en forskare därför behöver vara tydlig med att kontextualisera materialet och dra slutsatser beroende på materialets uppladdningssammanhang. Eftersom mitt material är uppladdat av aktörer som

”betraktas som en författare, [som] under ett eget namn eller ett självvalt publikt alias har publicerat en text, en berättelse eller någon annan form av medieprodukt, är det snarare fråga om en upphovsrättsligt problematisk situation där vi måste erkänna ursprung och citera på korrekt sätt” (Berg 2015, 126). På grund av detta anonymiserar jag inte materials publicister.

Viktigt att uppmärksamma är att dessa publicister inte har uppladdat materialet med syfte att jag ska analysera det. De är inte medvetna om min analyserande blick och har inte accepterat

medverkan i arbetet. Även om materialet är tillgängligt till allmänheten behöver jag tillämpa etiska principer för materialets publicist (Berg 2015, 130). På grund av detta behöver jag på ett respektfullt tillvägagångssätt bemöta publicisterna och deras berättelser. Däremot kommer jag förhålla mig kritiskt till publicisternas utsagor, då diskursanalys alltid är kritiskt. Jag kommer inte att lägga några värderingar i publicisternas val att genomgå BBL, däremot kommer jag analysera deras uttalanden kring ingreppet. Detta kan dock göras samtidigt som jag bemöter publicisterna med respekt, då jag i praktiken kritiserar den persona som de visar på sin kanal och inte dem som privatpersoner.

Mina slutsatser och tolkningar är en spegling av mina val av teoretiska utgångspunkter samt min utbildning i genusvetenskap. Därför är det relevant att uppmärksamma min positionering och objektivitet till materialet. Donna Haraway (1988) beskriver vikten av att vara medveten om sin positionering och situering som forskare. Hon menar att en individ i praktiken aldrig kan uppnå total objektivitet. Detta då en är förkroppsligad och situerad, vilket medföljer olika erfarenheter som i sin tur påverkar personens position och åsikter. Författaren introducerar feministisk objektivitet, där situering och positionering är i fokus, inte transcendens (Haraway 1988, 583). På grund av detta vill jag inte – och kan inte – säga att jag antar ett traditionell objektiv position inför materialet, eller att jag analyserar materialet med en objektiv blick. Detta ställningstagande passar min valda analysmetod, då diskursanalytikern beskrivs att inte ha en privilegierad position utanför diskursen (Jørgensen och Phillips 2002, 47).

1.6 Tidigare forskning

Det finns ett relativt stort forskningsfält som undersöker influencers, kosmetisk kirurgi och kroppsideal på olika vis. Eftersom denna uppsats behandlar influencers försök att skapa trovärdighet är Min Xiao et al. (2018) forskning om ämnet relevant. Xiao et al. undersöker hur YouTube-influencers skapar upplevelse av trovärdighet och kopplar det till marknadsföring.

De genomförde en enkät vars resultat indikerade en stark korrelation mellan hur influencers upplevdes som trovärdiga och kundernas konsumtion av produkten som influencern marknadsförde.

Hur YouTubers inom ”the beauty community” representerar sig själva för att legitimisterna sin popularitet online, är fokus i en text av Florencia García-Rapp och Carles Roc-Cuberes (2017). För att undersöka detta genomförde författarna ett 22 månader långt fältarbete online. De kom fram till att en framgångsrik persona bör ha en performativ blandning

av relaterbara, ”down-to-earth” värderingar och uppfattas ha ambition. På så sätt kan de representera sig själva på ett sådant sätt som gör att tittarna vill efterlikna dem.

Monika Kubiak och Annie Lindberg (2016) undersöker hur unga kvinnor i Sverige ser på och bemöter marknadsföring av kosmetisk kirurgi på sociala medier. De har gjort en kvalitativ studie där de undersökte hur publiken uppfattar marknadsföringen och meddelandet om kosmetisk kirurgi på internet. Undersökningens resultat var att det skedde en normalisering av kosmetiska ingrepp på grund av sociala mediers marknadsföring av tjänsten, vilket påverkade de unga kvinnornas uppfattning av det.

Denna tidigare forskning tar upp relevanta delar av undersökningen som jag gör i den här uppsatsen, dock har ingen av de exakt samma fokus som jag. Precis som Xiao et al. (2018) undersöker jag hur YouTube-influencers skapar en upplevelse av trovärdighet. Jag undersöker även sociala medier och hur det kan ske en normalisering av kosmetiska ingrepp – med fokus på BBL – som Kubiak och Lindberg (2016) gör. Däremot har jag ett annat tillvägagångsätt, istället för att göra en enkät eller en kvalitativ studie om hur unga kvinnor uppfattar kosmetisk kirurgi, undersöker jag de uttalanden som görs av innehållet på sociala medier. Detta på ett liknade sätt som García-Rapp och Roc-Cuberes (2017) gör, däremot görs inte min undersökning över 22 månader.

2. Analys

Analysen är uppdelad i tre delar, Porträttering av Brazilian Butt Lift, Uttalat kroppsideal och Influencers trovärdighet. Först diskuteras två teman, BBL och kroppsideal, som de tre publicisterna uttalar sig om i sina videos. Dessa teman diskuteras med hjälp av trovärdighets-, kroppsideal- och disciplineringsteorier. I den sista delen diskuteras hur de tre publicisterna skapar trovärdighet genom att koppla deras handlingar till karaktärsdrag av pålitlighet, expertis, attraktivitet och välvilja (Ohanian 1990; McCroskey och Teven 1999).

2.1 Porträttering av Brazilian Butt Lift 2.1.1 Innan operationen

Ur Maral, Karlee och Liz respektive videos framträder tre tydliga processen innan själva ingreppet. Dessa tre processer är; inskaffande av information, val av kirurg och risken med operationen. Det är endast Liz och Maral som talar om hur de införskaffar information inför ingreppet.

When I was doing my research, I was looking for videos, I was looking for girls to tell me how they felt and what they were going through (Eguia Part 2 2018, 35:54)

Under Liz process att hitta information om BBL använder hon sig alltså av sociala medier. Hon berättar att ”I found [my surgeon] through Facebook” (Eguia Part 1 2018, 03:35). Hon beskriver hur hon letade information i form av berättelser från andra kvinnor som har genomgått samma ingrepp. Ur dessa uttalanden kan ett antagande göras om att Liz värderar andras erfarenheter högt. Att använda andras erfarenheter som informationskälla kan därmed ses som ett accepterat val. Detta val att värdera andras erfarenheter högt, kan även uttolkas från Marals videos:

I started asking around some of my influencer friends, because a lot of them have BBLs (Abedin BBL 2019, 04:21)

Maral beskriver även hur ”I joined a bunch of Facebook groups” (Abedin GRWM 2019, 06:49).

Maral och Liz beskriver alltså hur de tittade på YouTube-videos om ämnet samt gick med i Facebook-grupper som cirkulerade kring BBL, där personer som har genomgått ingreppet delar med sig av information och sina personliga erfarenheter. Än en gång används sociala medier som medel i införskaffningsprocessen av information, vilket ger metoden en uppfattning av trovärdighet. Maral använder sig av – precis som Liz – andra personers erfarenheter som grund till information kring ingreppet. Information som läggs ut på internet av privatpersoner får därmed en roll i andras beslut att genomgå ett kosmetiskt ingrepp eller inte. Detta syns då informationen som Maral och Liz bemöttes av på social media la en grund till deras val. Utifrån detta blir det ännu tydligare hur de tre publicisterna använder detta som teknik för att framstå som trovärdiga källor (Ohanian 1990).

Att välja rätt kirurg att genomföra ens BBL är någonting som Maral och Liz menar är viktigt inför ingreppet. Båda publicisterna lägger mycket vikt vid säkerhet, att en bör känna sig säker hos den kirurg som ska göra ens BBL. Liz menar att en inte ska skynda sig in i valet att genomföra ingreppet. Hon vill att de som är intresserade av att göra en BBL ska ge det tid, både ge sig själv tid att tänka igenom om en verkligen vill genomgå ingreppet, men också lägga ned tid att välja rätt kirurg. Detta gör en genom att gå på flera konsultationer hos flera kirurger och mottagningar för att känna av situationen.

I researched this procedure and doctors for about six months. I went to about five

Maral beskriver hur hon väljer sin kirurg på grund av två faktorer; erfarenhet och licens för att utföra operationen lagligt. Hon ber sina tittare att inte lägga sina liv i händerna på en oerfaren och inkompetent kirurg bara för att spara några tusen dollar (Abedin BBL 2019, 00:46). I samband med säkerhet kan även porträtteringen av risken med ingreppet diskuteras.

BBL […] is literally one of the riskiest plastic surgery procedures. It has 20 times more risk than any other plastic surgeries (Abedin BBL 2019, 1:10)

Genom detta uttalande gör Maral ett sanningsanspråk om diskursen om den ideala kvinnokroppen och hur den bör disciplineras. Hon menar att disciplineringsförsöket som är BBL är 20 gånger så riskfull än andra kosmetiska ingrepp. Genom att använda sig av statistik tar Maral på sig en expertroll inom ämnet. Detta kan göras så att det sanningsanspråk hon gör blir värderad högre. Maral förmedlar en tydlig varning om att ingreppet medföljer en högre risk än andra ingrepp. Däremot går hon emot sitt eget antagande om risk när hon säger att:

I was really surprised that a lot of people didn’t even know […] what a Brazilian Butt Lift was. People thought that I was getting silicone injections in my body, which is so unsafe (Abedin GRWM 2019, 03:15)

I detta uttalande menar Maral alltså att silikoninjektioner är ett osäkert kosmetiskt ingrepp. Det kan även tolkas som att hon menar att BBL är säkrare än silikoninjektioner. På grund av detta blir hennes tidigare antagande, om att BBL är 20 gånger så riskfullt ingrepp som något annat kosmetiskt ingrepp, motsagt. Det sker en konflikt, en kamp mellan två olika sanningsanspråk som Maral gör. Vilket i sin tur står i vägen för att diskursens mening kan fixeras (Jørgensen och Phillips 2002). Hennes val att porträttera silikoninjektioner som mer riskfulla än BBL kan även tolkas som ett sätt att förskjuta den ”riktiga” risken till ett annat ingrepp. På så sätt kan Maral försöka normalisera BBL och reproducera idéen om att det är normalt att disciplinera sin kropp genom kosmetiska ingrepp (Brooks 2004).

If I don’t come back [it’s] because I died (Steel Day Before 2018, 13:06)

Varnar Karlee sina tittare. Hon menar att om de inte ser henne igen är det på grund av att hon gått bort som följd av sitt ingrepp. Sedan fortsätter hon med att rabbla upp vilka av hennes saker

ska gå till vem, som ett slags testamente i videoform. Varpå hennes mamma ber henne att sluta och kallar Karlee för ”disgustingly morbid” (ibid, 13:36). Till detta svarar Karlee att ”I’m being realistic” (ibid). Samtidigt som denna situation sker ler Karlee ibland, vilket skapar en känsla av humoristisk miljö. Fast Karlee inte bemöter de risker som hon utsätts för – genom att göra en BBL – med en seriös ton, nämner hon den fortfarande. Hennes uttalade om risken är däremot inte lika tydlig som den är hos Maral. Med tanke på att endast två av tre publicister uttalar sig om risken, fast BBL är – enligt Maral – 20 gånger mer riskfull än andra kosmetiska ingrepp, görs ett sanningsanspråk om att det ändå är säkert nog att genomföra det. Detta då samtliga publicister överlever sina operationen och därmed porträtterar BBL som ett säkert ingrepp. Fast två publicister nämner risken, försvinner den lätt. Detta genom att den endast nämns under en liten del hos Karlee och Marals videos, samt att den maskeras av det faktum att samtliga publicister framför framgångsrika historier och resultat om ingreppet.

2.1.2 I samband med operationen

Gemensamt för samtliga publicisters porträttering av BBL, är en nervositet i samband med operationen. Hur de bemöter denna nervositet är intressant och visar på en normaliserings- process. En normaliseringsprocess kring vilka känslor som bör förväntas i samband med operationen och hur dessa bör bemötas. De tre publicisterna uppvisar olika sorter nervositet och olika grader av påfrestning. Maral visar hur hon inför sitt ingrepp upplever en panikattack och ångrar sitt val om att genomgå en BBL.

I’m so freaking nervous. I don´t know why I’m doing this […] I fully regret this at this point (Abedin BBL 2019, 6:25).

Ur detta uttalande kan ånger inför sitt val att göra en BBL tydligt uttolkas. Maral har ångrat sig och börjar leta efter flygbiljetter hem och är beredd på att använda dem. I samband med Marals panikattack och uppvisad ånger hämtar hennes mamma en annan tjej som bor på samma återhämtningsboende. Den här tjejen lyckas lugna ned Marals nerver.

Thanks to her I’m going through with the surgery, honestly if it wasn’t for her, I would have booked a plane ticket home (Abedin BBL 2019, 8:03).

Även om Maral efter detta möte fortfarande är nervös inför ingreppet, är hon ändå villig att

både Karlee och Liz. Liz uppvisar minst upplevd nervositet och berättar hur hon ”freaking out a little bit” (Eguia Part 1 2018, 6:49) på vägen till sin operation. Däremot ifrågasätter hon inte sitt val att genomgå operationen. Det som är intressant i Liz fall är det faktum att en av de anställda på sjukhuset – där Liz ska opereras – har som uppgift att hålla patienterna lugna.

Denna anställda beskriver att det är vanligt att folk får kalla fötter inför ingreppet och det är hennes jobb att få bort känslan av ånger hos patienten (ibid, 9:45). I Karlees fall är det hennes narkosläkare och kirurg som lugnar ned henne. Karlee beskriver hur hon precis innan sin operation gråter och ”had a bit of a meltdown” (Steel Surgery Day 2018, 0:30). Vilket än en gång visar på hur utomstående parter – som ibland tjänar på att de lugnar ned sig – har en roll i patienters upplevda nervositet inför sina kosmetiska ingrepp.

I detta uppvisande av nervositet inför sin BBL-operation som sedan avvisas, kan en tolkning göras om att det sker en normalisering inför att inte lita på sig själv och sina känslor.

Detta avvisande av starka känslor – som motarbetar ingreppets företeelse – syns tydligast i Maral och Karlees respektive fall. De framstår som mer nervösa än Liz samt att de ångrar sitt val av att genomgå sina BBLs. I och med att de valde att ignorera sina känslor förmedlar de ett meddelande till sina tittare. Ett meddelande om att inte bara är det normalt att känna en ånger inför sitt ingrepp, utan också att dessa känslor inte ska tas på allvar. Detta är enligt Abigail Brooks (2004) är naturlig följd av normaliseringen kring kosmetisk kirurgi. ”These portrayals of the body can discourage readers and viewers from listening and paying attention to bodily pain, cutting, brusing, swelling, and bleedning as potential warning signals or indicators of distress” (Brooks 2004, 225). Även fast det Brooks främst talar om fysisk smärta, kan samma princip kopplas till emotionella indikationer av påfrestning. Att publicisterna upplever starka känslomässiga indikationer av påfrestning inför ingreppet, är inte det som är problematiskt. Det som kan tolkas som problematiskt är det faktum att de normaliserar att inte lyssna på de känslor som meddelar en att inte genomgå operationen. Karlee tar lätt på sitt ”meltdown” genom att skämta bort sina känslor. Efter klippet där hon gråter och säger att hon har ett ”meltdown”

kommer ett annat klipp, där hon upplevs vara gladare och skrattar till när hon berättar att hon hade gråtit på toan.

You guys just [saw] me cry I the bathroom, because I vlogged that *laugh* but I feel better now (Steel Surgery Day 2018, 00:45)

Detta förhållningssätt som Karlee uppvisar till sitt ”meltdown” kan ses som hanterings- mekanism för att undvika specifika emotioner. Fast Maral inte skämtar bort sina känslor som

Karlee gör, utan mer accepterar dem för att sedan övergå till en känsla av exaltation. Så avvisar hon fortfarande sin initiala känsla av ånger, precis som Karlee gör. Liz förklarar varför hon inte känner sig nervös inför ingreppet och menar att det är för att hon både har kontakt med personalen på sjukhuset, men också för att hon ”put my full trust in God [that] everything’s gonna be fine” (Eguia Part 1 2018, 07:08). Tack vare hennes relation med Gud känner Liz inte behovet att vara orolig till samma grad som Maral och Karlee uppvisar.

Samtliga publicister kan därmed tolkas göra ett sanningsanspråk om BBL, genom att mena att en känsla av nervositet och ångest inför ingreppet är normalt. På grund av att känslan ses som normal, kan en följd bli att den inte tas på allvar och kan resultera i att folk inte lyssnar på sin kropp när den säger ifrån på ett emotionellt plan. En normaliseringsprocess att ignorera sina emotioner blir därför detekterbar i publicisternas porträttering av BBL (Brooks 2004).

Detta val att ignorera känslor kan även ses som ett sätt att disciplinera kroppen (Bordo 2003).

Genom att disciplinera sina känslor på detta sätt, uppkommer en följd av att personerna i fråga faktiskt genomgår ingreppet. Ett ingrepp som i sin tur kan ses som en disciplinering av kroppen för att närma sig ett visst kroppsideal (ibid).

2.1.3 Efter operationen

That was literally the easiest thing I’ve ever done in my life (Abedin BBL 2019, 16:32)

Detta är en av de första sakerna som Maral säger när hon kommer ut från sin operation. Genom detta uttalande skapar Maral en idé om att ingreppet är en enkel upplevelse. Beroende på hur publicisterna porträtterar saker kring ingreppet påverkar det hur deras tittare uppfattar diskursen om den ideala kvinnokroppen. Genom dessa uttalanden kan publicisterna göra sanningsanspråk om den ideala kvinnokroppen, som har en chans att fixera diskusens mening (Jørgensen och Phillps 2002). Hur de tre publicisterna beskriver hur det känns att genomgå BBL är relativt lika, men det finns ett par skillnader. Maral och Liz beskriver känslan efter operationen på liknande sätt:

I didn’t have any pain whatsoever. The only thing that I did have was a lot, a lot of discomfort (Eguia Part 1 2018, 20:29)

The next biggest question I’ve gotten is ‘was the surgery painful?’. And, no. The surgery, I don’t want to say it was painful, it was very bearable […] it was more uncomfortable than it was painful (Abedin GRWM 2019, 12:23)

Båda avvisar idéen om att operationen och återhämtningen är smärtsam. Istället menar de att det finns en känsla av obehag som framkommer efter ingreppet. De är obekväma då deras rörelsemönster har blivit betydligt begränsat. Det är mycket som de inte kan göra, så som att sitta eller sova på ett visst sätt. Maral beskriver att “the fact that you can’t sit down, you can’t lay on your back, you have to lay on your stomach. It’s very inconvenient” (Abedin GRWM 2019, 12:40). I detta sammanhang kan en se hur publicisternas val att göra en sak påverka deras kapacitet att göra andra saker. Eller som Sarah Ahmed (2006) uttrycker det: ”what we ’do do’

affects what we ‘can do’” (Ahmed 2006, 59). I detta fall betyder det att på grund av att publicisternas väljer att genomgå BBLs, påverkar det deras möjligheter att göra vissa saker.

Saker som att sitta ned och sova på rygg blir – genom deras val att göra ingreppet – då handlingar som de inte får göra. På grund av denna minskning av möjliga handlingar blir deras situation – så som de uttrycker det – obekväm.

Motsägelsefulla uttalanden om smärtan efter operationen kan uttolkas från Liz och Maral.

Båda beskriver hur de inte känner smärta efter sitt ingrepp, de är endast obekväma. Dock blir dessa uttalanden motsagda av det faktum att de säger:

I was praying a lot last night because I was in so much pain (Eguia Part 2 2018, 02:25)

It’s like, I’m in a lot of pain and discomfort. But I can’t complain because I literally asked for this and I paid lots of money for this pain (Abedin BBL 2019, 27:15)

Maral och Liz beskriver genom dessa uttalanden att de faktiskt upplever smärta och inte bara obehag, som de tidigare sagt. På grund av det här kan dessa uttalanden ses som motsägelsefulla, då de vid ett tillfälle menar att det inte är smärtsamt för att senare mena att det är det. Genom denna motsägelsefullhet blir det sanningsanspråk som de gör om vad som bör förväntas efter operationen mindre trovärdigt. På grund av att det inte framkommer ett tydligt sanningsanspråk kan diskursens mening inte bli fixerad (Jørgensen och Phillips 2002). Om någonting så visar denna motsägelsefullhet på hur de försöker porträttera BBL som ett uthärdligt ingrepp – i ett försök att normalisera kosmetisk kirurgi (Brooks 2004) – men misslyckas då smärtan som de

upplever råkar uppvisas. På grund av att deras smärta spiller ut blir alltså diskursens mening utmanad och hindras att bli fixerad (Jørgensen och Phillips 2002).

Maral och Karlee använder sig av samma liknelse när de förklarar hur det känns att göra en BBL. Båda beskriver känslan efter operationen genom att koppla den till en annan, relativ vardaglig känsla.

It was kind of like, my body was sore. It’s like you had a really, really hard work out (Abedin GRWM 2019, 12:58)

The pain, if I could describe it, it feels like you did a bunch of squats the day before […]

and then my stomach feels like I did a bunch of ab work outs […] The one pain that feel weird is my inner thighs. That’s the pain that feels like actual pain. But as for the other two, it just feels like I worked out really hard” (Steel Surgery Day 2018, 08:33; 09:05)

Maral, som beskriver känslan efter operationen som obekväm och inte smärtsam, menar alltså att hennes kropp även känns öm. Ömheten som hon upplever liknar hon till den känsla som en får efter ett hårt träningspass. Denna liknelse blir intressant eftersom Karlee också använder sig av den. Karlee går däremot in i mer detalj i sin förklaring genom att koppla olika kroppsdelar till olika träningsövningar. Skillnaden mellan Karlee och Maral i detta avseende är att Karlee beskriver hur ”smärtan” känns, medan Maral inte vidkänner smärta som en följd av ingreppet.

Genom att koppla den upplevda känslan som operationen medföljer, till en känsla som kan uppnås utan kosmetisk kirurgi, kan de framföra vad som bör förväntas till en person som inte har genomgått operationen. På så sätt kan känslan porträtteras som någonting hanterbart, något vardagligt och som vem som helst kan klara av. Känslan blir därmed enklare att ta på och mer normaliserad. På grund av detta, kan en normaliseringsprocess av kosmetiska ingrepp urskiljas från Karlees och Marals försök att förklara känslorna som följer operationen. Detta genom att porträttera hur kroppen reagerar till ingreppet som någonting som är så normalt som hur kroppen reagerar till träning. Denna porträttering kan sedan uppmuntra nya uppfattningar av kroppen, som är positiva gentemot kosmetisk kirurgi (Brooks 2004). Brooks beskriver hur personer kan påverka andras uppfattning av kosmetisk kirurgi genom att beskriva följderna som följer på olika vis. Genom att använda sig av vardagliga och till synes icke-grafiska beskrivningar av följderna av ingreppet, kan en positiv uppfattning av ingreppet skapas (ibid, 224). Hur de porträtterar sina resultat kan även uppmuntra fler positiva uppfattningar av

Personally, I am happy with my results […] My results are really natural, which I know a lot of people like. Personally, it’s not really my taste. I look a lot better than I did before, so I really can’t complain (Abedin GRWM 2019, 17:31)

Maral börjar med att förklara hur hon är nöjd med sina resultat och menar att det ser naturligt ut. Hon fortsätter att berätta att det finns personer som tycker om ett naturligt resultat av BBL, men att hon inte är en av dem. Med detta uttalade kan en uttolka att Maral inte egentligen är nöjd med sin BBL, fast hon säger det i början av uttalandet. Detta då hon själv menar att hennes resultat ser naturligt ut och att hon personligen inte tycker att ett naturligt resultat är åtråvärt.

Hon fortsätter med att säga att hon inte egentligen kan klaga då hon ser bättre ut nu är förr.

Maral kan därmed ses som missnöjd med sin BBL, fast hon inte säger det rakt ut. Hon säger det istället mellan raderna, då hon inte anser sig ha rummet att vara missnöjd. Om en endast undersöker den första delen av Marals uttalande skulle en tro att hon var nöjd med sitt resultat.

Detta visar på hur viktigt det är att veta kontexten och kunna se hela bilden. Med endast den första delen skulle Maral ses göra ett sanningsanspråk om att det är värt att göra BBL, eftersom hon är nöjd med sitt resultat. Dock försvinner detta sanningsanspråk i samband med resten av uttalandet, då hon motsäger sig själv. På grund av detta motsägelsefulla uttalande kan det som Maral förmedlar inte ses som en reproducering av diskursens fixerade mening (Jørgensen och Phillips 2002). Liz och Karlee kan däremot anses reproducera diskursens fixerade mening och normaliserar kosmetisk kirurgi genom sina uttalanden om sina resultat.

Even me all like patched up and like swollen […] I already love my new body (Steel Surgery Day 2018, 12:04)

I can honestly say I am so beyond happy with my outcome (Eguia Part 1 2018, 24:28)

Både Liz och Karlees uttalanden kan tolkas som om att de är nöjda med sina resultat av ingreppet. Karlee beskriver även hur “It’s worth it for a booty” (Steel Surgery Day 2018, 18:08).

Hon menar alltså att trots svullnaden, obehaget och smärtan är det värt att genomgå ingreppet.

Det är värt att genomgå följderna för att få den rumpa som en BBL kan ge henne. Med hjälp av dessa uttalanden kan Liz och Karlee skapa en uppfattning till sina tittare om att det är värt att genomgå en BBL, trots obekväma konsekvenser. Vilket i sin tur kan skapa positiva åsikter kring kosmetisk kirurgi som en metod att disciplinera kroppen (Brooks 2004). Genom att de

gör detta sanningsanspråk kan de alltså försöka forma uppfattningen om diskursen om den ideala kvinnokroppen och fixera meningen om att det är naturligt att disciplinera kroppen genom BBL (Jørgensen och Phillips 2002).

2.2 Uttalat kroppsideal 2.2.1 Den åtråvärda kroppen

Genom att urskilja vilka mål som de tre publicisterna har med sina BBLs kan en se vad i deras – och samhälleligt – perspektiv anses vara en åtråvärd kropp. Deras val att sedan närma sig denna normen genom att genomgå BBLs är därmed ett sätt att disciplinera sina fogliga kroppar (Barky 1997). Bordo (2003) beskriver att kvinnliga kroppar blir till fogliga kroppar. Fogliga kroppar vars energi är vana att utsättas av yttre reglering och ”förbättring”. Denna reglering och uppmuntran att förbättra sig – genom att nämna sig idealet – går tydligt att urskilja hos de tre publicisternas val att göra BBLs. Detta då en kan anta att publicisterna har accepterat kroppsidealet genom deras val att genomgå ingreppet. De accepterar därmed de fysiska attribut som en BBL ger som det som är åtråvärt. Målet med operationen är att få en timglas-figur, det vill säga en smal midja, stora höfter och en stor rumpa. De tre publicisternas är även tydliga med att poängtera detta mål. Liz berättar vad hon vill ha ut från sin BBL: ”I want a flat tummy, small waist, big hips and a big booty” (Eguia Part 1 2018, 04:54). Liz beskriver även hur:

I wanted to be extra. Like, I love a curvy, curvy woman with a big booty (ibid, 02:43)

I detta uttalande beskriver Liz hur hon vill vara extra, detta genom att ha kurvor och en stor rumpa. Det hon beskriver som ”extra” vid detta tillfälle är samma attribut som räknas som det kroppsideal som publicisterna försöker uppnå. Därför blir det intressant att hon anser att idealet är samma som att vara ”extra”. Detta då hennes mål egentligen bör ses som någonting naturligt, eller vanligt. Genom att uttrycka sin ideala kropp har Liz även accepterat och reproducerat diskursen om den ideala kvinnokroppen, hur den bör se ut och hur den bör disciplineras. Liz menar även hur detta ideal endast går att nå genom kosmetisk kirurgi.

The gym wasn’t gonna give me these hips, and the gym was not gonna give me that small, small, tiny waist. And, the gym was not gonna give me my butt (Eguia Part 1 2018, 25:19)

idé om att en person med denna åtråvärda timglas-figuren kan ses som ”extra”, då den inte kan formas till målet utan ett ingrepp. Den som uppnår detta kroppsideal blir då på ett sätt ”extra”.

Maral beskriver vad hon vill få ut av sin BBL genom att lägga stor vikt vid att porträttera timglas-figuren som åtråvärt.

I didn’t get it so much to get a big butt, I got it so I could have like that curve (Abedin GRWM 2019, 03:37)

Hon menar att det inte är den stora rumpan som hon är efter, det är figuren som hon vill ha.

Genom att undersöka Marals uttalade mål med ingreppet kan en skillnad mellan henne och Liz urskiljas. Även fast båda vill ha en timglas-figur fokuserar Liz mer på den större rumpan som ingreppets resultat innefattar, medan Maral utsäger sig att inte intressera sig av en jättestor rumpa. Detta kan kopplas till det faktum att Maral menar att hennes slutresultat ser naturliga ut. Där hon inkluderar en jättestor rumpa som en onaturlig kroppslig egenskap. Det som är intressant med detta resonemang om naturlighet, är det faktum att Maral anser att ett till synes onaturligt ingrepp kan som följd utge naturliga resultat. Som Liz nämnde, kan inte samma resultat som BBL ger uppnås genom att gå till gymmet, det vill säga disciplinera kroppen genom träning. Genom att mena att ett ingrepp som BBL kan ge naturliga resultat kan en normaliseringsprocess om operationen urskiljas. Brooks (2004) undersöker den normaliseringsprocess som sker för kosmetisk kirurgi och kommer fram till att: ”These portrayals of the body undergoing cosmetic surgery, combined with descriptions of the effects on the body, encourage new, cosmetic surgery-friendly understanding of the body” (Brooks 2004, 224). Den normaliseringsprocess som Brooks förklarar uppmuntrar fler positiva åsikter gentemot kosmetisk kirurgi, är tydlig i de tre publicisternas videos och de sanningsanspråk som de gör angående både själva ingreppet men också det rådande kroppsidealet. I och med att publicisterna porträtterar ingreppet som nödvändig för att uppnå timglas-figuren och därmed normen, uppmuntrar de den kirurgivänliga attityden som Brooks beskriver. Genom den här uppmuntran att disciplinera sina kroppar närmare den samtida normen sker det även en minskad förståelse om vad som anses fysiskt attraktivt hos en kvinna. Rachel Alsop och Kathleen Lennon (2018) beskriver att som följd av en normalisering av kosmetisk kirurgi, sker en intolerans mot kroppslig olikhet. Färre sorters kroppar blir alltså åtråvärda i och med acceptansen av disciplineringen av kroppar mot det samtida kroppsidealet. Den mindre attraktiva och mindre åtråvärda kroppen menar Maral är formad som en kvadrat:

I’ve literally never had any type of hourglass-shape. It has always bothered me that I was like a square (Abedin GRWM 2019, 03:28)

Hon fortsätter sedan att likna sin kropp till den tecknade figuren SvampBob Fyrkant, vars kroppsform är av en fyrkant – var av namnet. Maral menar alltså att kvadratiska kroppar är mindre åtråvärda. Hon reproducerar idéen om att endast kroppsidealet är en önskvärd kropp.

Det här gör även så att det blir färre accepterade former för kroppar (Alsop och Lennon 2018).

Precis som Maral, är Karlees mål med sin BBL att få en tydlig kurva. Hon vill precis som de andra två uppnå timglas-figuren. Karlee beskriver hur hon är ”more about hips and a waist than I am about butt” (Steel Day Before 2018, 10:19). I detta uttalande kan Karlees mål och prioritering av sin BBL urskiljas, fokus ligger på timglasfiguren, vilket i sin tur kan tolkas som det kroppsideal som hon försöker uppnå. Utöver detta uttalande mål beskriver även Karlee vilket fysiskt attribut som hon inte vill ha.

I don’t want a big, big butt. […] I don’t want a Kim K butt, I don´t want to go overboard.

I don’t want it to look gross (Steel Day Before 2018, 09:42).

Karlee vill alltså inte ha en – i hennes definition – för stor rumpa. I detta uttalande beskriver hon även vad en för stor rumpa skulle se ut, detta genom att mena att Kim K representerar en för stor rumpa. Kim K, det vill säga Kim Kardashian, är en reality tv-stjärna som är känd för att ha en stor rumpa. I sitt uttalande är Karlee tydlig med att sätta en gräns för vad hon anser vara en för stor rumpa och därmed en icke-åtråvärd sådan. Med hjälp av denna liknelse kan Karlees mening av en rumpas åtråvärda storlek uttolkas. Enlig Karlees definition ses en rumpa som är lika stor eller större än Kims som ”gross” och någonting som en inte bör sträva efter. Ur Karlees definition av kroppsidealet är timglas-figuren det en bör disciplinera kroppen efter, dock får ens rumpa inte vara för stor och hon använder Kims rumpa som måttstock. Hon normaliserar alltså BBL samtidigt som hon visar förakt inför kroppslig olikhet (Alsop och Lennon 2018). Karlee gör samtidigt ett sanningsanspråk om hur kroppen bör se ut, i ett försök att fixera diskursens mening (Jørgensen och Phillips 2002). Eftersom hennes anspråk stämmer överens med den samtida fixeringen för diskursen om den ideala kvinnokroppen, reproducerar hon idéen om hur den bör disciplineras (ibid).

2.2.2 Självdisciplinering och självövervakning

En tydlig självövervakning hos de tre publicisterna kan uttolkas från deras uttalanden kring sina kroppar. Utöver denna självövervakning genom nedtryckande kommentarer om en själv, visar materialet även hur yttre faktorer kan påverka publicisternas disciplineringsförsök. Under samtliga publicisternas videos framkommer det nedtryckande kommentarer som är riktade mot dem själva. Dessa kommentarer är även i sig en indikation på vilka fysiska egenskaper som de anser vara mest åtråvärda. De anses alltså nedtryckande då de inte är enligt det samtida kroppsideal för kvinnor. Kommentarerna är ofta påpekanden om hur deras kroppar ser ut, exempelvis när Liz påpekar hur hennes ben ser feta ut ur en specifik vinkel (Eguia Part 2 2018, 04:19). Det här påpekandet att det är kameravinkelns fel att hon vid det tillfället inte uppnår kroppsidealets krav, kan ses som ställningstagande för att hon personligen inte ska behöva stå ansvarig för sitt utseende. Det blir därmed intressant hur hon känner behovet att påpeka sina upplevda brister. Dessa verbala disciplineringsförsök kan ses som ett sätt för publicisterna att ta makten från att andra – sina tittare – ska påpeka tillfället där de inte passar det samtida kroppsidealet. Genom att vara först med att uppmärksamma sina brister ger de inte andra chansen att trycka ned dem med kommentarer och påpekanden om det icke-normativa utseendet. Karlee uttrycker en frustration gentemot några kommentarer som hennes tittare skriver om hennes rumpa och dess storlek. Hon beskriver hur hon inte visade sin rumpa innan sin BBL, då det inte var någonting att visa, eftersom det var liten.

All I got was comments saying: ‘Oh my gosh Karlee, your butt is so small, like euw’. Well, now it´s big and now you guys are like: ‘Oh my gosh, your butt is so fake’. Well, pick one because I’m not doing squats (Steel 1 Month 2018, 1:10).

Kommentarerna som Karlee bemöts av är alltså motsägelsefulla. Vad hon än gör och ser ut bemöts hon av påpekanden om saker som hon gör fel. Ur dessa kommentarer kan en även se den stora pressen som Karlee har på sig att se ut på ett specifikt sätt och hur hon dessutom behöver välja rätt metod för att uppnå dessa mål. Denna situation kan kopplas till Panoptikon, ett sorts fängelse som Foucault använder sig av när han förklarar självövervakning och självdisciplinering (Bartky 1997). Panoptikon är ett fängelse som är i form av en cirkel, fångarna är i celler längs med kanten av byggnaden. Fångarna har ingen kontakt med varandra och deras celler har endast två öppningar, ett fönster ut och en öppning mot byggnadens mitt. I mitten av byggnaden finns det ett vakttorn som kan se in i alla celler, dock kan ingen av fångarna se in i vakttornet. Detta betyder att fångarna inte vet om när de är övervakade eller

inte. Detta ovetande om att bli övervakad eller inte leder till att fångarna börjar anta att de alltid blir observerade. På grund av detta antagande om konstant övervakning börjar fångaren disciplinera sitt eget beteende för att passa det beteende som förväntas av dem (ibid). Denna självövervakning och disciplinering av sitt beteende – och i sin tur ens kropp – är synligt i Karlees situation, så väl som i de andra två publicisternas. Deras relation till sina tittare kan liknas till den i Panoptikon. Publicisterna blir då fångarna och tittarna blir vakten i vakttornet.

Karlee och de andra försöker konstant korrigera sina kroppar och beteenden för att passa det som tittarna uttalar sig förvänta sig av dem. Tittarna säger att Karlees rumpa är för liten för att sedan säga att den är konstgjord vid korrigeringen av det första problemet. Kommentarer från tittare är någonting som samtliga uttrycker sig om. Liz uppmanar till och med tittare som har en negativ attityd till kosmetisk kirurgi att sluta kolla på hennes videos.

If you are against plastic surgery or do not like the concept, or any of that, please exit out because this is what this video is going to be about (Eguia Part 1 2018, 00:43)

I detta uttalandet kan en uppfatta en känsla hos Liz av att inte vilja bli kritiserad av andra. På grund av detta kan ett antagande göras om att Liz har tidigare erfarenhet med andra kommenterar som påpekar negativa saker om hennes. Kommentarerna kan även ha påverkat henne – och kanske även hennes självbild – så pass mycket att hon nu ber hennes tittare att inte göra nedtryckande uttalanden mot henne. Maral använder sig av en annan metod för att undvika nedtryckande kommentarer. Hon menar att de som lämnar negativa kommentarer om kosmetisk kirurgi gör det på grund av två olika anledningar, antingen har personen inte råd att göra ingreppet eller så är de för rädda att göra det.

I feel like everybody in the world has some sort of insecurity about their body, that they would like to change. And, the people who leave hate comments about other people getting plastic surgery, either can’t afford plastic surgery, or they’re too scared to get it. […] it’s actually really sad that you’re gonna leave a hate comment on someone who’s doing something to make themselves happy. Just so that you can feel better about your insecurities (Abedin BBL 2019, 00:12; 00:25)

Marals mening om att det inte finns någon annan anledning till varför en person inte skulle tycka om kosmetisk kirurgi är intressant. Hon menar att alla har osäkerheter om sig själva som

direkt koppling till ett antagande om individens person, exempelvis att feta personer ses som lata (Kwan 2010). ”These preoccupations may function as one of the most powerful normalizationing mechanisms of our centery, insuring the production of self-monotoring and self-disciplining ‘docile bodies’” (Bordo 2003, 186). Detta betyder att utöver att Maral normaliserar idéen om att disciplinera sin kropp genom kosmetisk kirurgi, uppmanar hon även sina tittare att självövervaka sina egna kroppar. Genom sitt försök att normalisera en positiv attityd gentemot kosmetisk kirurgi och att alla har osäkerheter, kan Marals uttalande och sanningsanspråk tolkas som en normaliseringsprocess för att försöka minska på de olika sorters kroppar som anses vara attraktiva (Alsop och Lennon 2018).

Ett annat exempel på hur kommentarer från yttre blickar påverkar publicisterna åsikter om sig själv, är att Maral väljer att inte visa sitt resultat av sin BBL. Maral beskriver hur hon fick en kommentar om att hennes BBL inte gav henne den smala midja eller stora rumpa som ingreppet borde givit henne. Hon menar att denna kommentar är otrevlig. När hon sedan får frågan om att visa upp sina resultat, svarar Maral:

I would show you guys what my body looks like right now, but I’m wearing my faja⁴ and I have my phone stuffed in it right now. So, I don’t really look my best and I don’t feel like taking my faja off (Abedin GRWM 2019, 19:57)

Maral vill alltså inte visa sin kropp och sitt resultat då hon inte tycker att hon ser bra ut just då.

Denna handling, att inte visa sin kropp, kan tolkas som en konsekvens av kommentarer och förväntningar på hur ens kropp bör se ut. Kommentarerna som uppmuntrar självövervakning och självkorrigering blir till handling hos den som de är riktade till. Även om Maral vid detta tillfälle redan genomgått den självdisciplinerade handlingen av BBL, bemöts hon av kritik för sin kropp. Kritik som till synes påverkar hennes val att inte visa sig själv. Denna handling – att inte visa sig själv – kan tolkas som en direkt konsekvens av den yttre betraktarens försöka att disciplinera andras kroppar genom kommentarer. Även detta exempel kan kopplas till Panoptikon (Bartky 1997). Där tittarnas – fångvaktarens – förväntningar på fångens – Marals – beteende och även utseende, leder till en självkorrigering och självövervakning hos fången.

Skillnaden mellan publicisterna och deras tittare och fångarna och dess vakter på Panoptikon är att en kan utskilja en revolt hos publicisterna. Karlee säger ifrån vakternas vilja om att hon ska se ut på ett visst sätt och menar att de behöver bestämma sig vad de vill av henne

(Steel 1 Month 2018, 1:10). Liz ber hennes vakter att inte lämna kommentarer och uppmanar dem att lämna videon (Eguia Part 1 2018, 00:43). Maral bemöter sina vakter genom att påpeka hur sorgligt det är att de tar ut sina egna osäkerheter genom att kritisera någon som faktiskt kan och vågar fixa sina osäkerheter (Abedin BBL 2019, 00:25). Denna revolt kan vara möjligt för publicisterna – och inte för fångarna på Panoptikon – då deras medverkan på YouTube är frivillig, jämfört med fångarnas ofrivilliga medverkan inom fängelset. Genom att ens medverkan är frivillig har därmed publicisterna ett större handlingsutrymme och då också utrymme för revolt. Publicisterna kan även välja att lämna plattformen, ta bort möjligheten att kommentera på deras videos samt sluta ladda upp innehåll. Denna frihet att lämna eller säga emot har inte fångarna på Panoptikon och därmed synliggörs skillnaden mellan fångarna och publicisternas handlingsutrymme för revolt.

Med dessa exempel från materialet kan en tolkning göras om att publicisterna både formas av diskursen om den ideala kvinnokroppen och bidrar till att fixera diskursens mening (Jørgensen och Phillips 2002). Genom att på ett offentligt sätt uppvisa ett aktivt disciplinerande av kroppen – genom att genomgå BBL – bidrar alltså de tre publicisterna till diskursens fixering av den ideala kvinnokroppen. Hur kroppen bör se ut och vilka medel som krävs för att uppnå detta mål. En agens hos publicisterna kan därmed uttolkas. Samtidigt som de kan uppfattas erhålla agens, kan de även ses som offer för diskursens samtida fixering. Som offentlig figur kan de bli disciplinerade av yttre partier – i detta fall tittare – som genom kommentarer uttrycker sina förväntningar av influensernas utseende och metod att uppnå det. Denna press kan i sin tur skapa självdisciplinering och självövervakning hos publicisterna som resulterar med att de väljer att öppet visa sina försök att disciplinera sina kroppar genom BBLs (Bartky 1997). Detta sluter cirkeln som är influensernas relation till diskursen, deras dubbla roller som både offer och bidragare. Det är det på grund av att det inte är en specifik person som ”har” makt, som gör att publicisterna kan ha dessa dubbla roller (Bordo 1993, 191). Makten kan därmed ses som någonting dynamiskt och som utövas genom självdisciplin och självövervakning (ibid).

2.3 Influencers trovärdighet 2.3.1 Pålitlighet

Ohanian (1990) beskriver pålitlighet som hur pass mycket lyssnaren kan lita på och acceptera den som talar och dennes meddelande. Därför blir det intressant och relevant att undersöka hur publicisterna – talarna – bygger upp en känsla av tillit hos sina följare – lyssnarna – genom

och visa allt för sina följare, Karlee beskriver även hur hon behöver ”keep it real” (Steel Surgery Day 2018, 8:28). Genom att skapa en upplevelse av transparens med dessa uttalanden – som kan fungera som ett bevis på deras pålitlighet – kan de uppfattas som pålitliga.

Eftersom materialets publicister kan ses som kunskapsproducerande subjekt är det viktigt att komma ihåg att även de är situerade (Haraway 1988) och kan ha motiv för sina handlingar.

Både Karlee och Maral erbjuder en rabattkod hos de kirurger som utförde deras BBL. När en influencer har ett samarbete med ett företag – eller en kirurgs praktik i detta fall – ses influencens uttalande om företaget som en slags reklam. För att göra reklam för ett företag får influencern i fråga någon slags ekonomisk kompensation (de Veirman et al. 2017). De kan välja och – mer intressant – välja bort att framföra viss information om BBL för att framföra en positiv bild av tjänsten. Det är svårt att veta exakt vad för information som publicisterna valde att inte inkludera i den färdiga produkten. Däremot kan en specifik del av Marals video lyftas fram som kan kopplas till detta. Maral blev vid flera tillfällen frustrerad på sin mamma, som valde att filma henne i samband med upplevt obehag som följd av operationen. Hon kallade sin mamma för sadist, varpå hennes mamma säger:

People [should] know what they’re gonna go through (Abedin BBL 2018, 23:20)

Maral vill inte bli filmad, om det är för att hon vill ha ont i fred eller om hon inte vill dela den delen av ingreppet, kan inte jag uttala mig om. Detta exempel tydliggör dock publicisternas förmåga att enkelt formera det sanningsanspråk som de gör. På grund av att Maral och Karlee erbjuder en rabattkod kan graden av pålitlighet för deras tittare minskas (Ohanian 1990).

Däremot ökar Liz pålitlighet när hon berättar att:

This video is not sponsored. All opinions are 100% mine! (Eguia Part 1 2018; Eguia Part 2 2018)

En annan indikation på pålitlighet hos en talare är dennes följe. En känd person som folk tycker om litar de även på, menar Ohanian (1990, 41). Antal följare som en influencer har, reflekterar dennes sociala inflytande och popularitet (de Veirman et al. 2017, 799). Publicisternas prenumeranter står i detta fall för deras följe, följare som vill se vad personen i fråga laddar upp till plattformen. Eftersom samtliga publicister har ett högt antal visningar på minst en av sina videos som behandlar BBL, kan den siffran agera som ett bevis på att andra tycker om deras videos innehåll. Då YouTube har tydliga aviseringar på hur många visningar en video har kan