Kandidatuppsats
Samhällsförändring och social hållbarhet 180 hp
”Polisen är någon du aldrig kommer att komma överens med”
En kvalitativ studie om hur ungdomar och polisen upplever interaktionen mellan varandra i två socialt utsatta områden i Falkenberg
Sociologi 15 hp
Halmstad 2021-07-01
Mimoza Bunjaku och Amilia Isacsson
”Polisen är någon du aldrig kommer att komma överens med”
En kvalitativ studie om hur ungdomar och polisen upplever interaktionen mellan varandra i två socialt utsatta områden i Falkenberg
Sociologi (61-90)
Halmstad 2021
Mimoza Bunjaku & Amilia Isacsson Handledare: Henrik Stenberg
Examinator: Niklas Westberg
Förord
Vi vill tacka samtliga som har varit engagerade i vår kandidatuppsats. Utan all er hjälp skulle detta inte varit möjligt. Ett stort tack till våra informanter, både poliser och ungdomar som delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser samt bidrog med utförliga svar. Vidare vill vi även tacka våra familjer och vänner som stöttat oss under uppsatsskrivandet. Till sist ett extra stort tack till vår handledare Henrik Stenberg som väglett oss, motiverat oss, inspirerat oss och kommit med värdefulla råd under hela uppsatsen.
Mimoza Bunjaku & Amilia Isacsson
Abstrakt
”Polisen är någon du aldrig kommer att komma överens med”
Syftet med studien har varit att uppnå djupare förståelse för hur ungdomar i åldrarna 18–25 år som bor i två socialt utsatta områden i Falkenberg och polisen som arbetar på områdena beskriver samt uppfattar interaktionen mellan varandra. Vidare ville vi även se närmare på ungdomars samt polisens uppfattning och beskrivning av bostadsområdena för att få djupare förståelse för interaktionen mellan parterna.
Till studien har det genomförts 12 kvalitativa intervjuer med tre poliser och nio ungdomar. De teorier som har tillämpats för att analysera det empiriska materialet är Loïc Wacquants teori om Territoriell stigmatisering, Michel Foucault teori om övervakning och disciplinering samt Thomas Scheff teori om sociala band.
Studiens resultat påvisar att båda områden lider av territoriell stigmatisering som bidrar till en ökad övervakning av områdena som då också påverkar de sociala banden mellan polisen och ungdomar samt mellan ungdomarna i deras grupper.
Nyckelord: Socialt utsatta områden, Falkenberg, polis, ungdomar, interaktion, övervakning
Abstract
"The police are someone you will never agree with"
The purpose of the study has been to achieve a deeper understanding of how young people aged 18–25 who live in two socially vulnerable areas in Falkenberg and the police who work in the areas describe and perceive the interaction between each other. Furthermore, we also wanted to take a closer look at young people's and the police's perception and description of the residential areas to gain a deeper understanding of the interaction between the parties.
For the study, 12 qualitative interviews were conducted with three police officers and nine young people. The theories that have been applied to analyse the empirical material are Loïc Wacquant's theory of Territorial stigma, Michel Foucault's theory of surveillance and
discipline and Thomas Scheff's theory of Social Bond.
The results of the study show that both areas suffer from territorial stigma which contributes to an increased monitoring of the areas which then also affects the social ties between the police and young people and between the young people in their groups.
Keywords: Socially vulnerable areas, Falkenberg, police, young people, interaction, surveillance
1. Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 6
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7
2. BAKGRUND ... 7
2.1 UTSATTA OMRÅDEN ... 7
2.2 TVÅ SOCIALT UTSATTA OMRÅDEN I FALKENBERG ... 8
3. TIDIGARE FORSKNING ... 9
3.1 BARN OCH UNGDOMARS BILD AV POLISER ... 9
3.2 POLISENS BILD AV BARN OCH UNGDOMAR ... 10
3.3 UNGDOMAR I UTSATTA OMRÅDEN ÄR MER KRITISKA MOT POLISEN ÄN ANDRA ... 10
3.4 INTERAKTIONEN MELLAN POLIS OCH UNGDOMAR ... 11
3.5 POLISNÄRVARO OCH KÄNSLAN AV SÄKERHET ... 12
3.6 MOTIVERING TILL TIDIGARE FORSKNING ... 12
4. TEORIER ... 13
4.1 TERRITORIELL STIGMATISERING –WACQUANT ... 13
4.2 ÖVERVAKNING –FOUCAULT ... 15
4.3 SOCIALA BAND –SCHEFF ... 16
4.4 MOTIVERING TILL VALDA TEORIER ... 17
5. METOD ... 18
5.1 METODANSATS ... 18
5.2 METODOLOGI ... 19
5.3 FÖRFÖRSTÅELSE ... 20
5.4 URVAL ... 20
5.5 VALIDITET OCH RELIABILITET ... 21
5.6 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 22
5.7 ANALYSMETOD ... 23
5.8 ETISKA ASPEKTER ... 23
6. RESULTAT ... 24
6.1 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER ... 25
6.2 SOCIALT UTSATTA OMRÅDEN ... 25
6.2.1 Ungdomarnas uppfattning om bostadsområdena... 25
6.2.2 Polisens uppfattning av bostadsområdet ... 26
6.2.3 Medias bild av Falkagård och Sloalyckan ... 28
6.3 RELATIONEN ... 28
6.3.1 Ungdomarnas syn på relationen med polisen ... 28
6.3.2 Polisens syn på relationen med ungdomarna ... 31
6.4 SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 33
7. ANALYS ... 35
7.1 HUR TERRITORIELL STIGMATISERING BESKRIVS OCH UPPLEVS ... 35
7.2 KÄNSLAN AV ÖVERVAKNING ... 36
7.3 DEN SOCIALA RELATIONEN MELLAN POLIS OCH UNGDOMAR ... 38
8. AVSLUTANDE SAMMANFATTNING OCH REFLEKTION... 40
8.1 SAMMANFATTNING ... 40
8.2 SLUTSATS ... 43
8.3 REFLEKTION ... 43
9. REFERENSER ... 45
9.1 LITTERATUR ... 45
9.2 ELEKTRONISKA REFERENSER ... 47 10. BILAGA 1 ... 49 11. BILAGA 2 ... 51
1. Inledning
Det råder diskussioner om gängkriminalitet och skjutningar i landet, särskilt bland politiker och i media. I socialt utsatta områden förekommer också gängkriminalitet och kriminella handlingar i högre utsträckning än i övriga samhället. Polisen arbetar på dessa utsatta
områden för att minska kriminaliteten och bidra till att det blir tryggare. Ett sätt de arbetar för att uppnå detta är att skapa en relation med ungdomar som bor på dessa områden. Vi vill med vår studie bidra till en ökad förståelse för hur relationen mellan ungdomar och poliser samt deras interaktion bidrar till att öka de sociala banden mellan dem för att också kunna nå fram till ett mer sammanhållet samhälle med ökad trygghet.
I artikeln” They are harsher to me then to my friend who is blonde” beskriver författarna David Wästerfors och Veronika Burar Alm (2020) att ungdomar som bor i utsatta områden i Sverige och som har annan etnicitet än svensk är mer kritiska mot polisen än övriga i
samhället. I utsatta områden införs oftast kraftiga brottsförebyggande strategier vilket bidrar till att ungdomar löper större risk att komma i kontakt med polis. I deras studie framkommer det att interaktionen mellan polis och medborgare inte endast handlar om den direkta
kontakten utan även deras tidigare erfarenheter och möten med polisen. Vidare beskriver författarna att medborgarnas uppfattning om myndigheters legitimitet speglar sig i deras upplevelse av trygghet och förtroende för myndigheter.
Vår studie kommer att inrikta sig på Falkenbergs kommun som ligger på den Halländska västkusten. I denna studie kommer två områden i Falkenberg vara i fokus, Falkagård och Sloalyckan. Studien behandlar interaktionen mellan polisen och ungdomar samt hur dessa parter ser på områdena. Under studiens gång har vi sett närmare på makt, livsvillkor och social sammanhållning. I relation till studien kommer alla tre delar att behandlas. Makt behandlas utifrån Foucaults teori om övervakning och disciplinering, om polisens arbete med övervakning och ungdomarnas upplevelse av det. Utsatta områden berör livsvillkor på så sätt att området lider av en territoriell stigmatisering som också påverkar livet för de som är bosatta i dessa områden. Genom Wacquants teori om territoriell stigmatisering ser vi närmare på det. Den sociala sammanhållningen studeras utifrån Scheffs teori om sociala band som berör relationen mellan människor, där vi ser närmare på polisens och ungdomarnas relation och även relationen ungdomarna har med varandra.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att förstå hur ungdomar i åldrarna 18–25 år som bor i två socialt utsatta områden i Falkenberg och poliser som arbetar i dessa områden uppfattar varandras närvaro på området samt hur de beskriver och uppfattar interaktionen mellan varandra. Vi vill vidare undersöka ungdomars samt polisens uppfattning och beskrivning av bostadsområdena och hur dessa uppfattningar påverkar interaktionen mellan parterna. En annan viktig aspekt för att förstå relationen är att se hur ungdomar och polisen uppfattar medias beskrivning av området och vilka effekter båda parterna tycker att dessa beskrivningar ger på det omgivande samhällets bild av områdena. Vår frågeställning blir följande:
• Hur beskriver och uppfattar ungdomar och polisen de utsatta områdena Falkagård och Sloalyckan, samt hur uppfattar de interaktionen mellan varandra i området?
2. Bakgrund
2.1 Utsatta områden
I rapporten“Utsatta områden - Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för
polisen” som genomförts av Nationella operativa avdelningen (2017) beskrivs det att ett utsatt område definierar ett avgränsad geografiskt område med låg socioekonomisk status. Dessa områden präglas av olika riskfaktorer som kan bidra till bristande framtidstro. Det kan handla om arbetslöshet, ohälsa samt misslyckad skolgång. Andra risker är bostadsområdets fysiska miljö men även konflikter som kan uppstå mellan etniska minoriteter orsakad av historiska och globala strider. Kriminella aktörer befinner sig i större utsträckning i dessa områden och kan ha inflytande hos yngre personer som lätt påverkas av normbrytande beteende. Den kriminella strukturen har byggts upp genom tiden och fått djupa rötter i området. Polisen uttrycker att de mest problematiska i utsatta områden är narkotikahandel, som stärker de kriminella nätverken och orsakar konflikter mellan dem. Polisen uppger att det även är svårt att arbeta i dessa områden på grund av olika faktorer. Det kan handla om koncentrationen av kriminella aktörer, platser där yngre personer samlas samt bostadsområdets fysiska miljö (Nationella operativa avdelningen: 2017).
En granskning som riksrevisionen (2020) beskriver att det i utsatta områden oftast råder en tystnadskultur. Detta bidrar till att personer som bevittnar eller själva utsatts för brott är rädda för att ta kontakt med polisen. Granskningen pekar på att det finns brist i metoden för att identifiera utsatta områden, och beroende på vem som gör bedömningen kan resultatet
variera. Metoden är en viktig del eftersom det avgör resursfördelningen samt identifieringen av utsatta områden som också kan leda till stigma.
Brottsförebyggande rådet (2018) beskriver att i socialt utsatta områden känner sig kvinnor mer otrygga än män. Det framkommer även att yngre män har lägre förtroende för polisen än kvinnor. Av de som bor i utsatta områden upplever cirka hälften att de har förtroende för polisen. Att bibehålla och skapa förtroende är utmanande för polisen, det behövs en långsiktig lösning och en helhetssyn på arbetet på området. Polisens uppdrag blir att skapa ordning, rättvisa och vara effektiva och samtidigt skapa förtroende för dem i utsatta områden. Olika åldersgrupper ser polisens arbete från olika perspektiv, äldre tycker oftast att polisen borde agera hårdare mot kriminella, medan yngre, främst män, upplever att de inte blir rättvist behandlade och kontrollerade i onödan och upplever polisens agerande respektlöst (Brå:
2018).
2.2 Två socialt utsatta områden i Falkenberg
Falkagård är en stadsdel i Falkenberg som byggdes på 1980–1990 talet. I området finns det familjehus, våningshus, fritidsgårdar och en förskola. När bostäderna invigdes i slutet av 1990 talet var det svårt för bostadsbolaget att fylla bostäderna som var till salu. (Kronqvist, 2018).
Sloalyckan byggdes ut under 1960-talet med nya hyreslägenheter. Byggnaderna har en typisk utformning av “miljonprogramsområde” och området är tätbebyggt för att minska
bostadsbristen som fanns under denna tid (Skiöld: 2005).
I rapporten“Varför kastar Kalle sten? Lägesbild Falkagård och Sloalyckan” (2020)
beskrivs det att Falkagård och Sloalyckan är två områden i Falkenberg som klassificeras som socialt utsatta områden, samt att det är betydligt högre brottslighet i dessa områden än i övriga kommunen. Det som utmärker dessa områden i jämförelse med andra områden i kommunen är att arbetslösheten är högre samt att fler är bidragstagande. Sloalyckan sticker mer ut som ett utsatt område på grund av trångboddhet (Polisen: 2020). Det finns också indikationer som pekar på att det finns inneboende som inte är skrivna på området. Detta bidrar i sin tur till att ungdomar inte får en lugn miljö till sina studier hemma, och väljer att på fritiden i stället vistas i trappgångar eller innergårdar vilket orsakar otrygghet för boende i området. Båda områden är drabbade av svåra socioekonomiska förhållanden trots att det skett förbättringar.
De brott som vanligtvis sker på Falkagård och Sloalyckan är skadegörelse och bränder. Dessa områden har haft svåra socioekonomiska förhållanden redan när lägenheterna i områdena blev inflyttningsfärdiga. Bostadsföreningen mötte svårigheter med att få sålt sina lägenheter
eftersom de var för dyra, därefter sänktes hyran och kravet på insats togs bort. I samband med
att Falkenberg tog emot fler flyktingar från Balkanländerna under samma period blev dessa områden aktuella där ett flertal flyktingarna hamnade och som inte hade råd att bo någon annanstans (Busck Dahlöf: u.å.).
För att minska brotten på områdena har det tagits till åtgärder som kameraövervakning och ökad polisnärvaro. På Sloalyckan sker en mängd olika brott så som vandalisering, bilbränder och narkotikahandel. Efter ett mordförsök i september 2020, beslutades det att sätt upp kameror på området för att minska brottsligheten (Lindqvist: 2020). Kameraövervakning har även satts in på Falkagård av Polisen för att öka tryggheten och minska brottsligheten år 2019.
Inspelningen är även tänkt att underlätta vid polisiära utredningar (Polisen: 2019). Polisen beslutade även 2020 att öka övervakningen på båda områdena genom att använda sig av drönare som flyger över området. Detta ska fungera som ett komplement till den fasta övervakningen i områdena (Alakangas: 2020).
3. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer vi att presentera tidigare forskning som vi anser är relevant till vår studie. En avhandling kommer att presenteras samt fyra vetenskapliga artiklar. Eftersom studien syftar till interaktionen mellan polis och ungdomar samt utsatta områden har vi utgått från artiklar som är aktuella inom området.
3.1 Barn och ungdomars bild av poliser
I avhandlingen “Barn och ungdomars bilder av poliser: En studie i två lokala sammanhang”
som är skriven av Charlotte Lebeda Henriksson (2015), är syftet att beskriva barn och ungdomars bilder av poliser och placera dem i en senmodern samhällelig kontext. Tre
begrepp är i fokus, det är föreställningar, erfarenheter och förväntningar när det har utformats frågeställningar. Studien har använt sig av enkäter samt intervjuer och använder sig av en tematisk analys som analysmetod. Vidare ser det till maktordning, habitus, sociala positioner och symboliskt kapital för att kunna förstå hur bilden av poliser ser ut bland barn och
ungdomar. Författaren får med hjälp av detta fram att bilden är socialt konstruerad. Vilka föreställningar som ungdomarna har av polisen kommer ifrån erfarenheten som de har sedan tidigare och detta bidrar till vilka förväntningar som barnen och ungdomarna också har av polisen. Polisen som institution är också i större utsträckning något som barn och ungdomar upplever som bra, medan polisen som organisation och enskilda poliser också upplevs positivt men inte i samma utsträckning som polisen som institution, där också enskilda poliser får den största kritiken. Även åldern spelar in när det kom till upplevelsen av polisen. Den yngre
gruppen barn, 10–12 år var mer positivt till polisen och gruppen 13–16 var mer kritisk. Den äldsta gruppen 17–22 hade en mer nyanserad bild av polisen.
Författaren kommer fram till att ungas bild av polisen påverkas av att polisen arbetar för att uppfostra barn och ungdomar, genom att hålla uppsikt över var unga är på väg när de möts ute och att de vill kontrollera de unga genom att veta var de är och vad som de ska göra. Även att genom media och filmer så finns det en viss form av mystik runt polisen. Barn och
ungdomars bild speglas av detta och gör att rykten och diskussioner om polisen också sprids och påverkar deras bild (Charlotte L Henriksson: 2015).
3.2 Polisens bild av barn och ungdomar
I artikeln “Police perceptions of young people: A qualitative analysis” beskriver författarna C. Cross, A. Dwyer och K. Richards (2018) hur polisens upplevelse av unga också kan få negativa konsekvenser, samt att det finns en kunskapslucka kring detta. Genom kvalitativa intervjuer med 41 poliser från Australien har de sett till hur polisens syn på unga människor ser ut. Vidare använder de sig av en dataanalys för att förstå hur polisen ser på ungdomar och hur polisen väljer att ingripa i situationer när det gäller unga. Det beskrivs att det finns ett stort kunskapsglapp i forskningen hur polisen upplever ungdomar och att det är ett ämne som behöver studeras vidare. Det förklaras att polisen i stor utsträckning anser att de behöver ingripa och visa unga personer “till rätta”. Ungdomar tappar tilltron på rättssystemet och myndigheter om polisen ser dem som ett problem som måste lösas och ingriper för detta och generaliserar unga människor som “problemskapare”. Ungdomars fritid och deras användning av allmänna platser ses även som ett problem som måste hanteras. Genom att polisen har denna syn på unga människor, bidrar den också till hur polisen agerar mot unga och att de betraktas som ett problem, som vidare kan leda till att dessa unga utför andra kriminella handlingar. En lösning som författarna tar fram skulle vara att polisen i större utsträckning behöver interagera med unga människor i olika situationer och inte bara när det behöver ingripa i en situation. Även att polisen mer behöver arbeta för att förstå unga människor och inte se dem som ett problem som de behöver lösa i samhället, bara för att de är unga
människor (C. Cross, A. Dwyer & K. Richards: 2018).
3.3 Ungdomar i utsatta områden är mer kritiska mot polisen än andra
I den vetenskapliga artikeln “They are harsher to me than to my friend who is blonde’.
Police critique among ethnic minority youth in Sweden”som är skriven av David Wästerfors och Veronika Burar Alm (2020) beskrivs det att ungdomar som bor i utsatta områden är i högre grad kritiska mot polisen än andra grupper i samhället. Deras upplevelser av polisen i
dessa områden kunde variera från att de var rasistiska mot ungdomarna till att de var rättvisa och lyssnade på dem. Artikeln bygger på en studie där man har genomfört 20 kvalitativa intervjuer med ungdomar och unga vuxna från olika etniska minoriteter i så kallade utsatta stadsdelar i Sverige. De 20 ungdomar och unga vuxna som intervjuades var mellan åldrarna 16–25 år och bestod av 13 män och 7 kvinnor. Ungdomarnas ursprung var från, Libanon, Iran, Turkiet, Afghanistan, Somalia, Irak, Makedonien, Kosovo, Syrien och Chile. (David Wästerfors & Veronika Burar Alm: 2020). Tidigare forskning i Norden som analyserats visar att ungdomar som lever i socialt utsatta områden och som tillhör etniska minoriteter ofta upplever interaktionen med polisen som mer negativ än andra. I dessa områden löper
individerna oftast större risk för direkt och indirekt kontakt med polisen på grund av kraftiga brottsförebyggande strategier på området. Andra studier som lyfts fram i artikeln är vikten av ålder, klass och kön. Om man är ung man och rasifierad löper man också större risk för polisövervakning. Känslan av att bli rättvist behandlad ökar genom att samhällsmedborgares tro på att de är med i beslutfattandet processer och att därigenom lägger större vikt på respekt inför mötet med myndigheter. Upplevelsen av trygghet och förtroende påverkar
medborgarnas uppfattning om myndighetens legitimitet. När de analyserade de empiriska materialet framkom det att förbindelserna mellan polis och medborgare inte enbart handlade om den direkta kontakten vid specifika tillfällen utan även tolkningen av tidigare situationer och interaktioner (ibid).
3.4 Interaktionen mellan polis och ungdomar
I artikeln ”Kids Do Not So Much Make Trouble, They Are Trouble":Police - Youth Relations beskriver författarna Rod K. Brunson och Kashea Pegram (2018) att ungdomar i interaktion med det straffrättsliga systemet i USA ofta startar med polisen. De faktorer som påverkar polisens beslut om hur de ska agerar i kontakten med ungdomar påverkas av hur området bedöms av polis och de former av brott som har en tendens att utformas.
Interaktionen mellan polis och ungdomar sker till största del i offentliga rum. Tjänstemän ger oftast begränsad information till domare vid rättegångar som därför faller tillbaka på ras och etniska stereotyper. Författarna undersöker i sin studie hur polisen fattar beslut om vilka ungdomar de ska iaktta, stoppa, söka eller gripa, som bidrar till historiska och fortfarande än idag existerande ojämlikhet i rättssystemet. Vidare beskriver författaren att forskning
bekräftar att tjänstemän använder sig av stereotypisk bedömning vid mötet med ungdomar, samt i större utsträckning bedömer färgade ungdomar. Polisens agerande gentemot
mörkhyade personer i samhället är mer aggressivt än mot andra enligt forskaren.
Polisens närvaro i vissa stadsdelar är konstant, där är ungdomar mer negativt inställda till denna närvaro, särskilt män som oftast blir stoppade samt uppsökta av polisen. Det finns ambitioner att öka förtroendet för minoritetsgrupper och motverka rasdiskriminerande polisarbete, genom metoder som är baserade på processuell rättvisa, alltså att polisen ska arbeta för att behandla alla medborgare rättvist. Enligt forskningen beskriver författarna att både direkta och indirekta polisupplevelser hos ungdomar bidrar till att forma deras attityd och inställning till polis och det polisiära arbetet, samt påverkar mötet med polisen. (Rod K.
Brunson och Kashea Pegram: 2018)
3.5 Polisnärvaro och känslan av säkerhet
Författarna M. Doyle, L. Frogner, H. Andershed och A. Andershed (2015) beskriver i artikeln “Feelings of Safety In The Presence Of the Police, Security Guards, and Police Volunteers” att närvaron av uniformerade arbetsgrupper är tänkt att skapa en känsla av säkerhet hos samhällsmedborgarna. Denna artikel grundas i en studie där man undersöker sambandet mellan olika typer av uniformerad närvaro såsom poliser, ett polisfordon,
säkerhetsvakter och polisvolontärer, samt personers känslor av säkerhet. I studien ingick det 352 respondenter mellan åldrarna 18–86 år där 49,1 procent bestod av kvinnor. De använde sig av kvantitativ metod med enkäter där frågorna bestod av olika bilder av situationer som uppskattades som relativt säkra och osäkra med eller utan uniformerad närvaro.
Respondenterna skulle besvara hur säkra de trodde att de skulle känna sig i olika situationer som de kunde befinna sig i: utan uniformerad närvaro, en polisuniform, två närvarande poliser, sex poliser, två säkerhetsvakter eller två frivilliga poliser. I resultatet framkom det att uniformerad närvaro inte höjer känslan av säkerhet i situationer som uppfattades som ganska säkra, vilket antyder att patrullens närvaro var obehövlig. I andra situationer som upplevs relativt osäkra ökade känslan av säkerhet av alla typer av uniformerad närvaro. Det som ökade känslan av säkerhet främst var fotpatrullerande poliser. Frivilligorganisationer samt säkerhetsvakter skapade också lika hög säkerhetskänsla vilket är ett kostnadseffektivt alternativ. I jämförelsevis mellan fotpatruller och fordons patruller upplevdes känslan av säkerhet i högre grad av fotpatrullering. Andra faktorer som skiljde respondenternas svar åt var kön och ålder. (Doyle et al: 2015).
3.6 Motivering till tidigare forskning
Den tidigare forskning som presenteras är på olika sätt relevant för uppsatsens syfte och frågeställning. De belyser olika perspektiv på ungdomars och polisens upplevelse av varandra men även hur interaktionen mellan parterna upplevs i utsatta områden. I avhandlingen lyfts
det fram hur barn och ungas bild av polisen påverkas av deras tidigare erfarenheter, vilket också är ett bidragande faktor till deras förväntningar av polisen. Där deras bild av polisen som institution är bra, medan mot enskilda poliser finns det en större kritik mot. Det finns även en mystik om polisen som sprids bland barn och unga genom media, film och serier.
Studien bidrar till att få djupare förståelse för hur ungdomar ser på polis som kan ha en inverkan på relationer mellan dem. Den andra artikeln utgår från polisens perspektiv i arbetet med unga, och att de oftast ser ungdomarna som problem som behöver lösas, vilket bidrar till att unga tappar förtroendet för myndigheter. Den tredje artikeln beskriver hur barn och ungdomar, och framför allt pojkar som bor i socialt utsatta områden och som tillhör etniska minoriteter ofta upplever interaktionen med polisen mer negativt än andra. Artikel fyra beskriver att polisens bedömning av området också påverkar deras agerande gentemot ungdomar. Andra faktorer som studien lyfter fram är att polisen oftast utgår ifrån
stereotypiska bedömningar när det gäller ungdomar, som bidrar till ojämlikheter i samhället.
Den sista artikeln handlar om hur individer upplever polisnärvaron i olika situationer. Vilket blir relevant med tanke på att polisens närvaro på områdena är högre än i övriga samhället.
Samtliga artiklar bidrar till en ökad förståelse för hur relationen mellan ungdomar och polisen kan se ut utifrån olika faktorer som kan påverka relationen mellan parterna.
4. Teorier
I detta kapitel kommer tre sociologiska teorier att presenteras som har valts i relation till vårt syfte och frågeställning som kommer att tillämpas i analyskapitlet. Den första teorin är
Wacquants teori om Territoriell stigmatisering, där fokus kommer att ligga på begreppet stigma och hur detta påverkar polisen som arbetar på området och ungdomarna som bor där.
Sedan kommer en förklaring på Foucaults teori om övervakning samt begreppen övervakning och disciplinering. Till sist presenteras Scheff teori om sociala band där begreppen emotioner samt under- och överdifferentiering är i fokus.
4.1 Territoriell stigmatisering – Wacquant
I boken “Stigma” (2020) förklarar Goffman att begreppet stigman är något som är avvikande av socialt erkännande, detta eftersom individen inte kan nå upp till de identitets värden som samhället värdesätter. Goffman beskriver att människor oftast strävar efter att uppnå socialt erkännande, samtidigt som möjligheterna till att uppnå det speglar sig i hur man väljer att uttrycka eller dölja stigman. Vidare så kan stigma ses utifrån tre olika kategorier, kroppsliga missbildningar, fläckar på den personliga karaktären och gruppstigma som innefattar
rasnation och region. En person som bär på stigma utifrån dessa olika kategorier som nämnts, uppfattas avvikande från vad som anses vara normalt. Goffman beskriver vidare att en person som bär på stigma kan förhålla sig på två olika sätt, Misskreditabelt är när personen väljer att dölja sitt stigma för att få samma rättigheter. Misskrediterad är när personen tar för givet att omgivningen är medvetna om stigman som personen bär på och därefter anpassar sig personen till sin omgivning. Termen stigma användes av grekerna för att påvisa något hos personer som ansågs vara moraliskt nedsättande, detta genom att man brände eller skar tecken på kroppen (Goffman: 2020).
Författaren och sociologen Loïc Wacquant beskriver i sin bok Urban outcast: A
Comparative Sociology of Advanced Marginality (2008) teorin om territoriell stigmatisering.
Wacquant har utvecklat sin teori från Erving Goffmans teori om stigma, samt är inspirerad av Pierre Burdurdieus teori om gruppskapande. Wacquant beskriver att många länder i världen såsom Frankrike, Italien, USA samt här i Sverige finns det olika uttryck, eller teman för vad som kännetecknar en stigmatiserad stadsdel. Dessa områden ligger längre ner i den
hierarkiska ordningen, de sociala problemen får lättare fäste, samt att fler med
invandrarbakgrund bor i dessa områden sedan sekelskiftet. Dessa områden har fått negativ uppmärksamhet både av media samt politiker. Det är känt för både dem som bor i området samt utomstående som “laglösa zonen” där problem skapas, ett territorium i staden som man ska undvika att vistas i. Dessa olika faktorer skapar en dyster bild av området och
verkligheten som präglas av våld och social upplösning. Wacquant beskriver att USA:s och Frankrikes stigmatiserade territorier inte är av samma karaktär men effekten är den samma.
Människor som bor i dessa områden känner oftast ett utanförskap till övriga samhället, samtidigt som invånarna i utsatta områden kan ha svårt att erkänna områdets karaktär och även situationen som de befinner sig i genom att bo där. Staten samt politiker arbetar för att förebygga denna utveckling, och när de misslyckas införs polisiära åtgärder genom
övervakning vilket skapar en känsla av social osäkerhet.
Författaren Ove Sernhede (2002) beskriver att enligt Wacquant så finns det belägenheter till att individer ge sig själva värde genom att diskreditera sina grannar i området. Men det finns även motsatta tendenser av stigmatisering framför allt när det gäller unga människor. Genom att de betraktas som en lägre klass av samhället på grund av att de bor i en viss stadsdel, leder det till en försvarsmekanism hos personer till att vilja beskydda sin stadsdel och identitet.
Vidare beskrivs Sernhede att enligt Wacquant så förstärks stigman i området genom de offentliga välfärdsinrättningarnas närvaro (Ove Sernhede: 2002).
Författarna Smets och Kusenbach (2020) beskriver att enligt Wacquant orsakar territoriellt stigma negativa sociala konsekvenser, materiella samt känslomässiga effekter av stigma. Det leder till minskad ömsesidig solidaritet, minskad institutionellt stöd, ökade klyftor samt att möjligheten för ekonomiskt framsteg minskar (Smets och Kusenbach: 2020).
4.2 Övervakning – Foucault
Foucault förklarar i sin bok Övervakning och straff (2017) att genom att övervaka och betrakta människor så utövas det också en disciplinär makt över dem. Utifrån militärläger så är anläggningen konstruerad för att kunna övervaka människorna som befinner sig där, det samma gäller på fler platser i samhället. Intagna på ett fängelse ska inte kunna rymma, sjuka på ett sjukhus ska inte kunna sprida smitta, ett barn i skolan ska uppföra sig (Foucault: 2017).
Ett annat exempel som Foucault tar upp är på ett industriföretag. När det är många anställda blir också övervakningen av alla en del av processen, ledningen kan inte övervaka den
mängden arbetare, därför anställs det utbildade tjänstemän som ska verka direkt under
ledningen och ska se efter arbetarna och rapportera vidare vad som sker till ledningen. Om det inte upprätthålls så kan det även tillkomma bestraffning. Det som Foucault beskriver är att det kan förekomma en form av mikrobestraffning om de anställda inte agerar som ledningen vill.
Genom tillsägelse vid frånvaro, försening eller avbrott i arbetet, även att uppträdandet ska vara rätt, tillsägelse vid oförskämdhet, ohörsamhet, prat eller vårdslöshet. Bestraffningen kan också vara fråntagande av förmåner eller befattning, få individen att känna förödmjukelse eller skam. Detta blir då ett sätt att disciplinera människor och få dem att agera på rätt sätt (ibid).
Foucault tar vidare upp sin teori om panoptikon, som baseras Benthams design av fängelser för att kunna övervaka de intagna fångarna. Designen fungerar som ett medel för att få de intagna fångarna att bli övervakade och på det sättet också disciplinera dem. Det finns ingen risk för att nya brott begås eller risk för att de intagna försöker rymma därifrån när den som övervakar kan se allt från en fast plats. Den som vaktar har då överblick av alla intagna och gör att de intagna är fullt medvetna av att de blir bevakade och på detta sätt har vakten makt över dem hela tiden. Detta bidrar till att de intagna beter sig på ett korrekt sätt, då de ständigt kan vara övervakade. Det är två principer som detta utgår ifrån, den första är synlighet, makten är så pass synlig att den intagne vet att denna kan vara övervakad hela tiden. Den andra principen är, okontrollerbar, nämligen att fången inte med säkerhet kan veta när den blir iakttagen, bara att det alltid kan ske. Makten blir då automatisk, vetskapen om att kunna bli övervakad ger vakten makt. Systemet kan på detta sätt också sättas in i andra aspekter, genom
övervakning får det arbetare att arbeta, sjuka att stanna i sina sjukhusrum, skolbarn att lyssna på lärarna och vara lydiga. Det bidrar till att upprätthålla hierarki och ordning, varje gång en större grupp individer finns på en plats och behöver lyda och följa ordningen, kan man sätta in denna princip enligt Foucault. Det finns inget behov av att stänga in folk eller tvinga dem till något, för genom denna princip gör människorna det som förväntas av dem, och makten utövas utifrån dem själva i stället och på detta sätt disciplineras dem (ibid).
Denna form av makt som skedde genom övervakning har förändrats genom tiden och i stället blev det känslor och normer mer viktiga i samhället och inte det juridiska. Genom samhällsförändringen skapades andra former av disciplinering, det som betraktas som oklart, odugligt och farligt i samhället formades till ordnade mångfald. Övervakning, straff och makt utövades mer på mikronivå mellan människor där individen är självdisciplinerad för att passa in i den rådande normen, snarare än att det juridiska styr. (Axelsson & Qvarsebo: 2017).
4.3 Sociala band – Scheff
I boken “Microsociology - Discourse, Emotion, and Social Structure” (1994) beskriver författaren Thomas J. Scheff sin teori om sociala band. Hans teori bygger bland annat på Durkheims teorier om arbetsdelning samt den organiska och mekaniska solidariteten som Scheff är kritisk mot. Han menar att Durkheims fokus låg mer på en makronivå, och utesluter kopplingen mellan mikronivå, makronivån och sociala band i vardagslivet, vilket väcker ett intresse hos Scheff. Han bygger vidare på Collis och Goffmans teoribildning, där Goffman ansåg att interaktioner inte enbart handlar om tankar och beteende utan även om känslor som en viktig komponent i interaktionsritualer. Cooley däremot fokuserar på känslan av skam och stolthet och att vi inte är medvetna om normal stolthet (Scheff: 1994).
Scheff vidareutvecklade Cooleys och Goffmans teorier till sociala band, som handlar om samstämmighet mellan människor, långsiktigt vårdande interaktioner och gemensam kunskap.
Sociala band är mellan två eller flera individer och finns för att människan är en social varelse och upprätthåller sociala kontakter. Människan behöver det sociala för att må bra så vi arbetar också för att upprätthålla detta och vidhålla de sociala banden. Scheff förklarar att systemet för att vi människor ska upprätthålla dessa är två emotioner, skam och stolthet. Känslan av stolthet uppstår när vi skapar goda relationer och dessa bekräftas av andra. Stolthet signalerar då att de sociala banden är intakta, trygga och säkra medan känslan av skam signalerar att sociala band är hotade eller svaga. Den starkaste emotionen som vi kan känna och som
dominerar över andra känslor är skamkänslan. Den fyller fler funktioner än andra känslor, den är kopplad både till moral och det kollektiva medvetandet. Känslan av skam uppstår som en
signal för att kunna skydda de sociala banden. Andra känslor såsom ilska, rädsla, skuld och kärlek styrs av känslan av skam, vidare styr skam även till vilken grad man tillåter andra känslor att ta uttryck (ibid).
De sociala banden mellan människor skiljer sig också från djurens på det sättet att djurens sociala band är genetiskt bestämda och kräver inte heller en intellektuell eller känslomässig samstämmighet. Mellan människor är det något som kan utvecklas, skyddas och skadas, så för att vidhålla de sociala banden är det viktigt att ta hänsyn till varandras känslor för att inte riskera att förlora de sociala banden som byggts upp (ibid).
Enligt Scheff (1994) så är säkra sociala band det som håller samhället samman, vilket handlar om en balans mellan närhet och distans. Säkra sociala band kännetecknar en balans mellan individens behov och gruppens behov, samt att kunna upprätthålla balansen mellan andra som skiljer sig från oss själva. Detta beskrivs då med differentieringsgrad, som menas med vilken distans det finns mellan aktörerna. Starka sociala band byggs då genom att avståndet regleras så att de inte kommer för nära varandra eller för långt ifrån varandra. Om detta blir i obalans talar Scheff om begreppen under- och överdifferentiering. Om individen blir över differentierad är det ett tecken på att de sociala banden i gruppen är svaga, då blir det ett större fokus på jaget och gruppen blir mindre viktig, en ökad individualisering. Vidare kan det också ske en under differentiering hos individen, då blir gruppens behov viktiga och individen gör också sina val och handlingar baserade på gruppens behov och vad som gynnar gruppen. Båda dessa ytterkanter av differentiering är ett tecken på att de sociala banden är svaga, det ska finnas en balans mellan individen och gruppen för att upprätthålla starka sociala band.
4.4 Motivering till valda teorier
De tre teorier som presenteras har tillämpats för att analysera olika delar av resultatet och på olika nivåer. Wacquants teori om territoriell stigmatisering används för att förstå hur de studerade områdena uppfattas av de ungdomar och poliser som studeras samt i media och det omgivande samhället. De två områden som behandlas i studien möter olika sociala
svårigheter vilket också gör teorin om territoriell stigmatisering aktuell för studien.
Upplevelsen av området blir även en viktig utgångspunkt för att förstå relationen mellan ungdomarna och polisen. Foucaults teori om övervakning tillämpas för att beskriva polisens arbete i de berörda områdena som till stor del handlar om att övervaka det som sker för att förebygga brott. Eftersom områdena övervakas av polis genom patrullering och
kameraövervakning är Foucaults teori relevant för studien. Genom att tillämpa Foucaults teori
kan vi analysera polisens arbete i utsatta områden och även ungdomars upplevelse av det.
Scheffs teori blir relevant till vår studie av den anledning att vi ser närmare på relationen mellan polis och ungdomar samt relationen i ungdomsgrupper. Teorin om sociala band befinner sig på en mikronivå och är tillämpbar för att förstå det som sker i interaktionen mellan polis och ungdomar samt ungdomarna i grupp. Denna interaktion förstås mot
bakgrund av att områdena är territoriell stigmatiserade och att polisen bedriver en omfattande övervakning av dessa områden.
5. Metod
I detta kapitel presenteras den forskningsdesign som använts under studien. Vidare kommer förförståelse, urval, tillvägagångssätt och analysmetod att beskrivas. Studiens validitet och reliabilitet kommer diskuteras och kapitlet avslutas med beskrivning och diskussion om etiska aspekter.
5.1 Metodansats
Denna uppsats syftar till att förstå relationen mellan ungdomar och poliser i socialt utsatta områden i Falkenberg samt deras upplevelse av området. Relationen bygger på upplevelser de haft med varandra och interaktioner mellan dessa två grupper. Tanken är att fånga upp deras upplevelse av interaktionen mellan dem och även hur både polis och ungdomar upplever och beskriver Falkagård och Sloalyckan, som är två utsatta områden i Falkenberg. Med tanke på att vi vill studera relationen mellan grupperna och deras bild av varandra är den mest lämpade metodansatsen hermeneutiken. Den används för att tolka meningsfulla fenomen som uppstår av handlingar eller det som handlingar har resulterat i. Hermeneutiken bygger vidare på att genom förförståelse och tolkningar av olika fenomen så kan man även nå fram till en
förståelse av dessa (Gilje & Grimen: 2007). Hermeneutiken lämpar sig bäst i denna studie av den anledning att tolka fenomen och upplevelser för att nå fram till en förståelse. Detta till skillnad från Positivismen som ger en mer objektiv bild av det som studeras. I positivismen framställs resultatet genom statistik för att få svar på frågan, detta skulle lämpa sig om vi hade gjort en kvantitativ undersökning för att förstå, exempelvis mängden som hade en positiv eller negativ bild av polisen, eller jämföra skillnaden mellan killars och tjejers åsikter. Eftersom vi inte studerar omfånget utan att förstå upplevelserna hos ungdomar och polisen lämpar sig Hermeneutiken bäst (Birkler: 2012).
Hermeneutiken har sin grund i protestantisk bibelanalys och humanistiska studier av antika klassiker. Texten skulle tolkas och tolkningen skedde genom att helheten och delen hörde
ihop, för att förstå delen måste man också förstå helheten samt tvärtom. Det är också här som den hermeneutiska cirkeln uppstår. Vidare så blir cirkeln en spiral, som menas med att den som undersöker går mellan delen och helheten. På detta sätt kan man också uppnå en djupare förståelse av de båda. Vidare gör författarna skillnad på objektiv hermeneutik och aletiska hermeneutik. I den förstnämnda beskrivs att forskaren använder sig av den hermeneutiska spiralen och går emellan delen och helheten, detta för att få en ökad förståelse, vidare blir det också viktigt att se till personen som intervjuas, vilken position i frågan denna person har och på vilket sättet individen då upplever sin värld. Den andra varianten, den aletiska
hermeneutiken handlar mer om att se till förförståelse och att den som studerar går in i denna förförståelse och på detta sätt skapar en förståelse av det som studeras (Alvesson och
Sköldberg: 2017).
Till den valda uppgiften kommer båda varianterna av hermeneutik att tillämpas. Detta på grund av att vi har en förförståelse av ämnet och kan då heller inte bortse från den. Vidare så sker det en tolkning av den som intervjuas, som sedan tolkas av den som intervjuar, detta är det som kallas dubbel hermeneutik. De som intervjuas har redan en uppfattning och det är genom dessa tolkningar som sedan tolkas genom forskaren. Den valda tidigare forskningen och den insamlade empirin av intervjuer gör att vi kan se helheten av det som studeras genom att se till delarna och det är på detta sätt som den hermeneutiska spiralen kommer att användas (Gilje och Grimen: 2007). Från studiens utformning som grundats i vår förförståelse som genom läsning av tidigare forskning, teorier och efter att ha analyserat resultatet och hela tiden växlat mellan dessa delar har vi nått fram till ett helhetligt arbete.
5.2 Metodologi
Författarna Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det är det som ska studeras som också väljer valet av metod. Kvantitativa metoder bör användas när man studerar människor som en del av en serie, detta då genom att ta fram statistik, medan kvalitativa metoder lämpar sig bäst när man vill studera för att förstå fenomen som uppstår för människor som är medlemmar av sociala grupper. Eftersom denna studie syftar till hur ungdomar och poliser uppfattar socialt utsatta områden och interaktionen mellan dessa grupper så passar sig en kvalitativ metod bäst.
Detta just för att kunna nå fram till en förståelse av hur dessa två sociala grupper upplever både området och interaktionen. Om syftet hade varit att undersöka mängden som upplevde detta på ett visst sätt, hade en kvantitativ metod varit mer lämplig. Av den anledningen att studien har en högre närvaro av tolkning blir en kvalitativ studie mer aktuell. Den empirin som samlas in behöver analyseras och förstås för att kunna bearbetas och på det sättet nå fram
till en slutsats. Genom en kvalitativ metod med den högre närvaron av tolkning bli detta möjligt (Kvale och Brinkmann: 2014).
I den kvalitativa forskningen finns det ett fokus på att förstå vad det är som människor gör och varför de gör som de gör. Detta genom att forskaren intervjuar de som är delaktiga.
Intervjuerna med poliserna och ungdomarna som är delaktiga i interaktionen bidrar också till att öka förståelsen kring interaktionen och vad denna resulterar i (Aspers, 2017).
5.3 Förförståelse
Författaren Aspers Patrik beskriver i sin bok ”Etnografiska metoder” (2013) att alla forskare bär med sig en förförståelse som berör forskningsområdet. En viktig och oundviklig
ståndpunkt för forskningsfrågan är den kunskap som forskaren inhämtar genom tidigare läsning, kunskapsteori, ideologi och ontologi men även forskarens privat och yrkesmässiga erfarenheter (Aspers: 2013).
Vår förförståelse består av att vi båda är bosatta i Falkenberg och har därför kännedom om Falkagård och Sloalyckan som utsatta områden. En av oss har bott under barndomen i ett av dessa områden och har därför fortfarande vänner och bekanta som bor där. Den andra av oss har bott i närheten av det ena området, men har inte vistats i området under sin uppväxt. På detta sätt har vi fått två olika bilder av hur dessa områden ser ut, en av oss har bildat sig en bild genom att ha varit en del av ett område som boende, något som också skapat en positiv bild av område och dess gemenskap, men även en förståelse i att det sker mycket brott på området som kan minska tryggheten. Den andra av oss har fått sin bild av områdena genom andras upplevelser samt genom media. Där bilden som ges är att det är två områden som man ska undvika på kvällar och nätter, men att det finns en stark sammanhållning hos de som bor där samt ett ogillande för polisen. Falkenberg är en liten stad där vi båda har en bred
vänskapskrets och därigenom har vi blivit upplysta om händelser som skett i båda områden.
Det kan ha handlat om bilbränder, narkotikahandel, konflikter mellan grupper, med mera. Vår förförståelse har inför uppsatsarbetet blivit bredare genom att vi tagit del av tidningsartiklar, rapporter samt tidigare forskning.
5.4 Urval
I relation till studiens syfte och frågeställning har vi valt att ta kontakt med poliser som arbetar på Falkagård och Sloalyckan. Detta för att få deras perspektiv och upplevelser kring interaktionen med ungdomar samt hur de upplever och uppfattar Falkagård och Sloalyckan som utsatta områden. När det gäller ungdomar så har vår utgångspunkt varit att få kontakt med de som bor på området och som har varit i kontakt med polis vid något tillfälle. Detta för
att få deras perspektiv och upplevelser av interaktionen med polisen samt hur de upplever området generellt. Vi har även valt att rikta oss till ungdomarna som är i åldrarna mellan 18 - 25 år, detta för att få mer utförliga svar då de ungdomar som är myndiga har en större
möjlighet att ge oss detta. Vi använde oss av ett icke-slumpmässigt urval som inte går att generalisera från stickprovet till populationen. Denna urvalsmetod används när det är svårt att komma i kontakt med personer som är villiga att delta i studien (Aspers: 2013).
För att först få kontakt med intervjupersoner så utgick vi ifrån ett bekvämlighetsurval.
Genom att kontakta personer som vi var bekanta med och visste att de hade någon form av kontakt med polisen ledde det oss fram till våra två första intervjuer med polisen. Vidare gav intervjupersonen förslag på ytterligare en polis som kunde tänka sig att delta, vilket blir ett snöbollsurval (Skärvad, Per-Hugo & Lundahl, Ulf: 2016). När det gäller ungdomar som bor på Falkagård och Sloalyckan fick vi kontakt med den första intervjupersonen via vänner som sedan gav förslag på ytterligare fyra intervjupersoner, även här blir det en kombination av bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Vi har även intervjuat ungdomar som befann sig på plats vid just det tillfället, och som var villiga att ställa upp på intervju, på detta sätt
genomfördes sex intervjuer genom bekvämlighetsurval (ibid).
5.5 Validitet och reliabilitet
Redogörelsen för validitet och reliabilitet samt generalisering är viktiga för att säkerställa och tydliggöra studiens kvalité och tillförlitlighet. För att uppnå en så hög validitet och reliabilitet som möjligt har vi under studiens gång haft vårt syfte och frågeställning i fokus.
Reliabilitet handlar både om den metodologiska utgångspunkten och moralen när det gäller individers pålitlighet (Kvale & Brinkmann: 2014). För att vår studie ska vara tillförlitlig har vi under studiens gång haft i baktanke att vissa faktorer kan ha en inverkan i intervjupersonernas sätt att uttrycka sig. Eftersom en av oss har utländsk härkomst kan också det påverka hur de svarar på frågor. I vårt fall så har detta varit en fördel, på så sätt att man kunnat kommunicera med ungdomarna och att de känt en viss gemenskap såsom bakgrund till en av oss, som har bidragit till att vi fått utförligare svar. En av oss i nära ålder med ungdomarna, vilket har hjälpt i att förstå deras uttryck och slangord som har bidragit till att ungdomarna kände sig mer förstådda.
Författarna beskriver att ordboksdefinitionen av validitet handlar om att vara solid, rimlig samt välgrundad, detta bör eftersträvas i all forskning oavsett om det berör kvalitativ eller kvantitativ forskning. Validitet handlar om hur korrekt man har undersökt det som skall undersökas (Wästerfors, David & Sjöberg, Katarina: 2008). Vi tolkar interaktionen mellan
polis och ungdomar utifrån deras perspektiv samt hur de uppfattar och upplever området.
Utifrån vårt metodval till studien anser vi att validiteten har varit god, för att samla in relevant empiri till studiens syfte och frågeställning.
Reliabilitet handlar om forskningsresultatens struktur och tillförlitlighet samt relationen till frågorna, och om ett lika resultat uppnås vid en annan tidpunkt och av andra forskare. Till vår studie anser vi att reliabiliteten inte kan säkerställas om samma studie genomförs vid en annan tidpunkt. Vidare handlar reliabilitet om frågeformulärets innehåll och om intervjupersoner hade svarat annorlunda beroende på vem som genomför intervjun. Ledande frågor under intervju kan också påverka studiens tillförlitlighet därför har vi undvikit frågor av dessa slag (Kvale & Brinkmann: 2014).
5.6 Tillvägagångssätt
Till en början diskuterade vi oss fram till att vår studie kommer att handla om interaktionen mellan polis och ungdomar i utsatta områden. Eftersom vi båda är från Falkenberg hade vi kännedom om två områden som klassificeras som utsatta. Detta blev vår utgångspunkt till vår studie. Författarna Kvale och Brinkmann (2014) presenterar sju stadier som berör
intervjuundersökningen och som vi utgått ifrån under studiens gång, som ett hjälpmedel för att strukturera vår studie. Den första fasen handlar om tematisering, där vi formulerat vårt syfte och frågeställning samt kommit fram till val av metod innan vi genomfört intervjuerna.
Vi valde även att begränsa oss till ungdomar i åldern 18–25 för att få mer utförligare svar.
Detta för att vi ska ha en tydligare bild av vår studie innan vi ställer frågan varför. Nästa fas handlar om planering och berör alla sju stadier innan man genomför intervjuer. I denna fas har vi inhämtat kunskap utifrån olika källor, såsom vetenskapliga artiklar, tidningsskrifter samt rapporter för att få bredare kunskap om studieobjektet. Vi har också övervägt de moraliska konsekvenserna som studien kan beröra. Vidare använde vi oss av två
intervjuguider med olika teman både när det gäller intervjuer med poliser och ungdomar. De olika teman i intervjuguiden formades genom att läsa tidigare forskning, rapporter och tidskrifter gällande utsatta områden. Eftersom studien riktar sig i interaktionen mellan två grupper har vi haft detta i baktanke när vi utformat vår intervjuguide. För att skydda informanternas integritet samt säkerställa anonymitet valde vi att inte fråga om namn på ungdomarna som intervjuas. Polisen namnges inte heller på grund av samma anledning samt att deras arbetsområde inom polisen inte specificeras. På grund av covid-19 pandemin och folkhälsomyndighetens rekommendationer bestämdes det att alla intervjuer skulle genomföras via zoom, telefon eller utomhus. Nästa fas syftar till intervju, då intervjuer genomfördes. Vi
kontaktade poliserna via mail och sms, vi skickade även med en samtyckesblankett som de skrev under. Ungdomarna kontaktades via sms där de fick information om samtycke. De ungdomar som vi tog kontakt med på plats fick informationen direkt och gav sitt samtycke.
Intervjuerna med polisen tog cirka 40–50 minuter var, där två av intervjuerna skedde via zoom och en intervju skedde via telefonsamtal, detta efter önskemål från polis. Intervjuerna med ungdomar tog cirka 10–30 minuter var, och den första intervjun skedde via zoom, två skedde via telefon efter deras önskemål och resterande skede på plats och i person utomhus.
Vi var båda med under samtliga intervjuer och kom överens om vem som skulle inleda intervjun. Nästa fas handlar om utskrift, där transkriberades alla inspelade intervjuer och skrevs ut, samt färgkodades för att enklare kunna bearbeta materialet. Analys kommer i nästa fas där vi utifrån vårt syfte och frågeställning bearbetade den empiri som vi fått fram samt vilka teorier som lämpar sig bäst för att förklara studiens frågeställning. I fasen om verifiering granskade vi studiens validitet och reliabilitet och generaliserbarhet. Den sista fasen,
rapportering, syftar till att rapportera resultatet av studien (Kvale & Brinkmann: 2014).
5.7 Analysmetod
För att analysera det empiriska materialet som nämnts i de sju stadier från Kvale och Brinkman (2014), har vi transkriberat de genomförda intervjuerna och använt oss av
färgkodning för att kunna bearbeta materialet på ett strukturerat sätt, och sedan vidare till att kategoriseras och sorteras. På detta sätt kan informationen som vi fått fram via intervjuerna sorteras enklare (Aspers: 2017). För att göra detta använder vi oss av Kodning. Genom att använda olika nyckelord har vi kunnat hämta ut viktiga aspekter av intervjuerna och koppla samman dessa för att förstå, dessa nyckelord har vi kommit fram till genom att se till vår tidigare forskning och de sociologiska teorierna som används samt intervjuguiderna som utgick från fasta teman, på detta sätt har kodningen varit begreppsstyrd. Kodningen används för att bryta ner intervjuerna och begreppsliggöra dem för att nå fram till en förståelse av handlingarna och åsikterna hos respondenterna (Kvale & Brinkmann: 2014).
Vidare har vi genomfört en hermeneutisk meningstolkning, detta för att växla mellan delen och helheten, genom att tolka delarna och sen sätta in dessa i helheten kan man också skapa sig en förståelse. Genom denna pendling mellan del och helhet kan meningarna och texten tolkas vilket då också breddar kunskapen om det fenomen som undersöks (ibid).
5.8 Etiska aspekter
Inför denna studie är Vetenskapsrådets kodex för forskningens integritet (2018) i fokus. Det är fyra olika principer som beskrivs och skall följas av forskaren. Den första principen handlar
om tillförlitlighet, det ska finnas kvalitet i forskningen genom att användningen av metod och analys sker korrekt, samt att forskaren ska använda sig av de resurser som finns. Andra principen som beskrivs är ärlighet, nämligen att forskningen skall vara öppen och objektiv.
Tredje principen syftar till att forskningen ska vara respektfull, med fokus mot de som deltar i forskningen och samhället. Studien syftar till en viss grad av känsliga ämnen då det berör en relation mellan två grupper, med detta i tanke har de två intervjuguiderna formats för att inte bidra till någon form av konflikt mellan grupperna. Den sista principen som beskrivs är ansvar, ansvaret syftar till forskningen som helhet, valet av forskning, metoden samt publicering. Detta är viktigt för att forskningen ska hålla en god kvalitet för samhället såväl som för individen.
Vidare har vi också sett till Kvale och Brinkman (2014) som beskriver fyra olika etiska områden som forskaren ska förhålla sig till. Dessa områden passar sig för kvalitativa studier där intervjuer används som empiriinsamling. Det första området handlar om informerat samtycke, detta följs genom att vi ber om samtycke till de som intervjuas och att de får information om att de kan avsluta sitt deltagande om de önskar, även att informanterna godkänt att intervjuerna spelas in och transkriberas. Det andra området som beskrivs är konfidentialitet, det följs genom att intervjupersonerna fått fingerade namn för att skydda deras integritet samt att information om händelser beskrivs utan detaljer som kan leda till en enskild individ. Det tredje området handlar om de konsekvenser som kan uppstå och att forskaren ska identifiera och bedöma dessa. Den enskilda individen eller gruppen som representeras ska inte lida, utan forskaren måste överväga konsekvenserna. Det sista området som beskrivs av författarna syftar till forskarens roll. Forskaren har ett moraliskt ansvar och måste förhålla sig till etiska riktlinjer och etiska teorier. Forskaren måste också sträva efter att uppnå hög vetenskaplig kvalitet, alltså sträva efter att resultaten som publiceras är så
representativa för forskningsområdet som det går (Kvale och Brinkmann: 2014).
6. Resultat
I detta kapitel kommer vi att redovisa den empirin som vi samlat in genom intervjuer med ungdomar från utsatta områden i Falkenberg och poliser som arbetar i dessa utsatta områden.
Inledningsvis presenteras de intervjuade med fingerade namn och en beskrivning av deras bakgrund. Intervjuguiderna var baserad på olika teman och resultatet kommer att ha två teman som tagits fram från intervjuerna, den första är Socialt utsatta områden, som syftar till att fånga upp hur ungdomarna och poliserna beskriver och upplever området samt hur media
speglar det. Nästa tema är Relationer som berör hur de ungdomarna känner av att polisen vistas på området, vilken bild som ungdomarna har av polisen, och polisen av ungdomarna samt känslorna som uppstår hos båda grupperna i mötet med varandra. Sist presenteras en sammanfattning av resultatet.
6.1 Presentation av intervjupersoner
Till denna studie har det genomförts 12 intervjuer. Tre av intervjuerna har varit med poliser som arbetar eller har arbetat i Falkenberg, alla tre har olika arbetsuppgifter inom
polismyndigheten. Vidare har det genomförts nio intervjuer med ungdomar som är i åldrarna 18 - 25 år. Det är en blandning av ungdomar som bor på Falkagård och Sloalyckan. Alla ungdomarna har annan etnisk bakgrund än svensk men det skiljer sig åt om de är födda i Sverige eller flyttat till Sverige senare. Av dessa nio intervjuer är två med tjejer och sju är med killar, majoriteten av ungdomarna gick i skolan och en del arbetar och en av de
intervjuade var sjukskriven. I resultatredovisningen kommer ungdomarna få figurerade namn.
Dessa är: Sara, Maria, Elion, Noel, David, Gabriel, Adam, Ben, Josef. Poliserna kommer att kallas: Polis 1, Polis 2, Polis 3.
6.2 Socialt utsatta områden
6.2.1 Ungdomarnas uppfattning om bostadsområdena
När ungdomarna fick frågor gällande hur de uppfattar området och om de trivdes är det till största del positiva svar. De trivs i området och med de människor som bor där och de kontakter som de har. När det gäller området Falkagård, beskrevs det av alla utom en att de ville bo kvar på Falkagård om de startade familj och att de kunde se sig bo kvar där hela livet.
Samtliga ungdomar som bodde på Sloalyckan svarade att de ville flytta i framtiden men att det var en bra plats att bo på om det inte fanns några andra alternativ för dem i en annan del av staden. En av anledningarna som ungdomarna beskrev till varför Falkagård och Sloalyckan var klassat som ett utsatt område var att det var ett segregerat område och att människor som hade olika sociala svårigheter bodde på området och även att de var placerade på en och samma plats av kommunen.
Jag, aa. jag tycker de finns ju många människor som bor där som har socialtjänst och det känns som de har blivit flyttade dit många som är liksom som är arbetslösa och sen så har alla hamnat på samma ställe och de tror jag inte är så bra jag tror om man sprider ut dem lite så kanske de hade funkat bättre att inte placera alla på en plats på det sättet kommunen gör. (Sara)
Citatet över beskriver hur Sara tror att placering av människor bidrar till segregeringen.
I intervjun frågade vi ungdomarna om de upplevde sig trygga i området, vilket alla ansåg att de gör och att de kunde vistas fritt till största del, det var endast på kvällar som ett par
upplevde sig otrygga. Att det begås en del brott diskuterades även runt dessa frågor, det kunde till exempel vara bilbränder, stenkastning, vandalisering och även skjutningar. Detta kunde till viss mån upplevas som otryggt men att till största del så påverkade det inte de ungdomar som intervjuades. Sju av dessa nio ungdomar förklarade också att de upplevde att brotten hade minskat under det senaste året och att området har blivit lugnare, till viss del trodde några av ungdomarna att detta berodde på att polisens närvaro hade ökat. Maria beskrev det på följande sätt, ”Ökad närvaro av polisen, ja det var ju det som hjälpte. […] men jag tycker det
viktigaste av samhället är polisens närvaro, det har ju hjälpt jättemycket”. Maria beskriver också att kameraövervakningen och även att området bevakas av drönare, har bidragit till att området blivit lugnare och känns säkrare enligt henne. Även Sara upplevde övervakningen som en ökad säkerhet, framför allt på kvällarna.
6.2.2 Polisens uppfattning av bostadsområdet
Poliserna som intervjuades kände samtliga att Falkagård stack ut i och med att området inte såg ut som ett utsatt område vid första anblick. Det beskrevs som rent och att det var ett levande område med fina lägenheter. Polis 1 beskrev även att de politiker som varit på besök i området många gånger ifrågasatte om de verkligen befann sig mitt i det socialt utsatta
området. Detta var dock inte fallet gällande Sloalyckan, då detta mer speglade bilden av hur ett socialt utsatt område ser ut. Det beskrevs också att områdena var trångbodda och att de flesta familjer har fler barn än vad en standardfamilj i Sverige har. När fler barn befinner sig utomhus och leker på en mindre yta blir det mer livat och kan även ibland bli mer stökigt.
Polis 3 förklarade också att Falkagård ligger i utkanten av staden intill en skog och att det inte går att köra genom området till ett annat område utan man vänder på platsen för att köra ut igen. På detta sätt blir det inte att man vistas i området om man inte direkt har ett ärende där. Falkagård blir på detta sätt nästan isolerat från övriga staden och de som bor där är också de som vistas där. Följande citat visar hur detta beskrivs av Polis 3.
sen har man ju byggt in Falkagård i ett, i en vändzon, man åker bara in och ut om man har ärenden till Falkagård. […] Sen ee, de skapar ju i sig en lite såhär, a men myten om Falkagård, för det är aldrig någon där, det är väldigt få människor som bor i Falkenberg som någonsin är på Falkagård.
(Polis 3)
Vidare förklarade samtliga poliser att de som bor på Falkagård och Sloalyckan präglas av olika sociala riskfaktorer. Det kan handla om hög arbetslöshet, stor andel socialbidragstagare eller misslyckad skolgång. Även att majoriteten av de som bor i dessa områden har
invandrarbakgrund som också möter svårigheter att integrera sig i övriga kommunen. Det beskrevs även hur det begås en del brott i området. De som beskrivs är bilbränder,
vandalisering, stenkastning och narkotikaförsäljning som i sin tur leder till ökat normbrytande beteende och kriminalitet. De flesta brott begås på kvällar och nätter och på dagen upplevs områdena ofta som harmoniska och lugna av polisen. En skillnad som upplevs i dessa två områdena är att de som begår brott på Sloalyckan är i högre ålder än de som begår brott på Falkagård, men detta brukar också se olika ut genom åren.
De beskriver också att det sociala arbetet är viktigt för att kunna genomföra en förändring i området. Att skolan, socialtjänsten och polisen arbetar nära varandra är en förutsättning för att de sociala riskfaktorerna ska bli mindre. Vidare beskriver polisen att sekretessen bidrar till att de jobbar för långt ifrån varandra vilket minskar deras möjlighet till att faktiskt göra
skillnad. Citat från Polis 2 beskriver detta på följande sätt:
Men den bilden jag har stor insikt i, lokalt och i Sverige, är att polis, socialtjänst och skola jobbar fortfarande för långt ifrån varandra. Vi har en sekretess som är rent hopplös, vi skulle kunna hjälpa varandra om vi kunde prata mer friare med varandra. (Polis 2)
Polis 2 beskrev att viss närvaro i dessa områden i Falkenberg inte gör tillräcklig skillnad. Att i stället ha en större möjlighet att plocka in och ge konsekvenser för de som begår brott skulle kunna bidra till att avskräcka andra från att begå brott samtidigt som samhället kan se att man faktiskt arbetar aktivt för att göra en skillnad på området. Citatet som följer beskriver hur en av poliserna beskriver detta.
...att händer det nått, alla ditt, plocka med det du kan, jaha har vi en 14 åring här, han får vad han uppfattar som en utskällning och sen så pratar man med soc, han och hans familj får prata med soc, sen kan hyresförening bli inkopplad och fortsätter detta beteende då kan det bli så att ni blir vräkta, då kan det bli en press hemifrån att “nej nej, du får spela fotboll i stället, du kan inte hålla på såhär för då går det ut över familjen”. Det har funkat lite bättre tycker jag. (Polis 2)
Det är inte i alla fall som det som sker är direkt brottsligt. Många gånger är det andra normbrytande beteende som gör att området blir oroligt. Polis 1 berättar ett exempel: “de är
