Läs- och skrivsvårigheter i Sydafrika: sett ur fyra lärares perspektiv

(1)

Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper

Lisa Funevall

Läs- och skrivsvårigheter i Sydafrika

- sett ur fyra lärares perspektiv

Reading and writing difficulties in South Africa

- seen from four teachers perspectives

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 08-01-17

Handledare: Susanne Hansson

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

(2)

Abstract

The aim of this report is to find out how teachers in South Africa think about reading and writing difficulties and dyslexia, what kind of knowledge they have and how they work with these learners. Another aim is to find out how these South African teachers facilitate and work in the classroom with those learners who have reading and writing difficulties and dyslexia. I did four qualitative interviews with teachers who work in a school at the countryside of South Africa.

During the interviews, it came up that these teachers were not familiar with the word dyslexia that led to that I only focused on the word reading and writing difficulties with them. In my report it shows that these teachers consider that reading- and writing difficulties is a big problem at the school. The teachers have asked for a special teacher to come and help, although they have not received any help so far. In the work with the support to the learners with reading and writing difficulties the teachers discuss with each other, they give each other advice and ideas about what they know works. Despite the big classes and the lack of support the teachers have a big interest and commitment to support learners with these difficulties.

(3)

Sammanfattning

Syftet med min undersökning är att undersöka hur lärare i Sydafrika tänker kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, vad de har för kunskaper och hur de arbetar med dessa elever.

Ytterligare ett syfte är att undersöka hur dessa sydafrikanska lärare underlättar samt arbetar i klassrummet med de elever som har läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. För att komma fram till mitt resultat gjorde jag fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar i en skola som ligger på den sydafrikanska landsbygden.

Under mina intervjuer framkom det att dessa lärare inte var bekanta med ordet dyslexi, detta ledde då till att jag valde att enbart använda ordet läs- och skrivsvårigheter tillsammans med dem. I min undersökning har det visat sig att dessa lärare anser att läs- och skrivsvårigheter är något de har problem med på skolan. Lärarna har bett specialläraren om hjälp men hittills har hjälpen uteblivit. I arbetet med att stödja elever med läs- och skrivsvårigheter diskuterar lärarna med varandra, de delger varandra tips och idéer om vad de vet fungerar. Trots stora klasser och bristen på stöd har lärarna ett stort intresse och engagemang för att stödja elever med dessa svårigheter.

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning...1

1.1 Syfte...2

1.2 Frågeställning ...2

1.3 Förtydliganden...2

2 Litteraturgenomgång ...3

2.1 Definition av begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi...3

2.2 Visuell-, Auditiv-, och Audio-Visuell dyslexi...4

2.3 Utbredningen av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi med ett internationellt perspektiv...5

2.4 Styrdokument för Sverige och Sydafrika ...5

2.4.1 Den svenska läroplanen, Lpo-94 ...5

2.4.2 Kursplanen i svenska ...6

2.4.3 Den sydafrikanska skolan och dess läroplan ...6

2.5 Hur kan skolan stödja elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi? ...8

2.5.1 Skolans handlingsplan ...8

2.5.2 Hur upptäcker läraren elevernas svårigheter? ...8

2.5.3 Vad kan läraren göra för att stödja?...8

2.5.4 I klassrummet ...10

2.5.5 Kompensatoriska hjälpmedel ...10

3 Metod ...12

3.1 Val av metod...12

3.2 Urval ...12

3.3 Intervjuguide...12

3.4 Genomförande ...13

3.5 Databearbetning...13

3.6 Reliabilitet och validitet...13

3.7 Etiskt förhållningssätt ...14

4 Resultat ...15

4.1 Hur skolan följer elevernas utveckling i läsning och skrivning ...16

4.2 Dyslexi...16

4.3 Hur lärarna märker om en elev har svårigheter ...17

4.4 Hur de gör för att underlätta svårigheterna med läsning och skrivning för eleverna17 4.5 Lärarnas stöd och hjälp...18

4.6 Hur de arbetar med läs- och skrivsvårigheter på skolan? ...18

4.7 Uppfattningen om hur stora läs- och skrivsvårigheterna är på skolan...19

4.8 Elevernas och lärarnas påverkan av läs- och skrivsvårigheter ...19

4.9 Läroplanen ...20

4.10 Ändringar som lärarna skulle vilja göra ...20

5 Diskussion...22

5.1 Förslag för framtida forskning...27

6 Källförteckning ...28 Bilaga 1

(5)

1 Inledning

När ett barn skall börja årskurs 1 är det medvetet om att han/hon ska få lära sig att läsa och skriva. I skolan är det läraren som hjälper till så att barnet lär sig och utvecklas. Två av skolans uppgifter är att lära eleverna att läsa och skriva. I samhället är det mycket som bygger på att vi kan läsa och skriva och även att förstå innebörden i det som är skrivet och sägs, allt från att läsa böcker, instruktioner, till att vi skall klara uppgifter i arbetslivet. För de allra flesta barn blir mötet med läsning och skrivning spännande och inga större svårigheter uppstår. Många barn kan dock under sin första tid med läs- och skrivinlärningen uppleva det hela som ansträngande och de behöver mer hjälp än andra. För en del barn inom denna grupp kommer läsningen och skrivningen att bli mer positiv och det blir efter ett tag inte lika ansträngande. Däremot blir det arbetsamt för några barn, svårigheterna finns kvar och det är heller inte omöjligt att intresset för både läsning och skrivning svalnar. Läsandet och skrivandet i skolan blir för dessa elever något som är påfrestande och det blir desto mer ju längre tiden går. Läs- och skrivsvårigheter och dyslexi är två namn på svårigheter som dessa barn kan ha.

I denna uppsats har jag valt att använda Asmervik, Ogden och Rygvolds definition av begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Författarna avser att begreppet läs- och skrivsvårigheter används vid de tillfällen då en elev på något sätt inte haft möjligheten att tillgodogöra de kunskaper i skriftspråket som förväntas i en viss ålder eller årskurs som eleven går i. Asmervik m.fl. förklarar att dyslexi är ett begrepp som definieras smalare än läs- och skrivsvårigheter och dyslexi är ett annat namn för specifika läs- och skrivsvårigheter.

Författarna förklarar vidare att dyslexibegreppet innebär att det inte finns någon likriktning mellan elevens förväntade och faktiska färdigheter inom skriftspråket. Det innebär i sin tur att dyslexi uppstår oväntat och att det främst märks i elevens bristande skriftspråk. ¹

För personer som inte har upplevt några hinder i sin i läs- och skrivinlärning kan svårigheterna te sig som ett osynligt problem. Inger Rålenius som har dyslexi förklarar hur andra människor kan förstå henne handikapp:

Om man är en duktig läsare så har man en automatiserad avkodning, det som i dagligt tal kallas flytande läsning. Mycket i livet är automatiserat; att gå, att cykla, en lång sträcka färdigheter som vi tar för givna, när vi lärt oss dem. Men när vi dyslektiker ska läsa är det tyvärr en väldigt stor ansträngning. Jag brukar skoja och säga att läsningen är liksom påslagen hela tiden hos den person som inte har några svårigheter. Min läsning är oftast avslagen. När jag sätter mig i soffan för att se på tv så ser jag bokstäver och en textremsa, men den ger mig inget innehåll. Den som har en automatiserad läsning ser texten och förstår genast vad som står och vad orden innebär. Jag hinner inte koda av orden och därför hinner jag inte läsa.²

UNESCO har gjort beräkningen att det finns ca 900 miljoner vuxna människor på jorden som inte kan läsa.³ Denna siffra är ett tecken på att svårigheter med att läsa och skriva inte enbart är ett problem som vi har i Sverige utan det finns över hela världen bland annat i Sydafrika.

Jag har tack vare möjligheten att få åka med Karlstads Universitet till Sydafrika valt att genomföra en studie om barns svårigheter med att läsa och skriva. I studien undersöker jag

1 Asmervik, – Ogden – Rygvold (2001), s. 15.

2 Widqvist (2006), s. 18.

3 Höien – Lundberg (1999), s.13.

(6)

vilken syn lärare i Sydafrika har på läs- och skrivsvårigheter och dyslexi i en liten ort som ligger på den sydafrikanska landsbygden i östra kapprovinsen.

Sydafrika är ett land som har en historia där människor blev uppdelade i raser; vita, svarta och färgade, där framförallt de svarta och färgade blev utsatta för förtryck av den vita delen av befolkningen. Orten där jag genomförde min studie byggdes upp under apartheidtiden och det var till denna ort som de svarta tvingades att flytta eftersom de inte längre fick bo i staden intill p.g.a. att den enbart blev till för de vita människorna. Människorna i orten där jag genomförde min studie fick inte lov att lämna sin kommundel för att besöka något annat område under apartheidtiden. Orten har hög fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet och det är många som är drabbade av HIV/Aids och har alkoholproblem. Det finns barn som är föräldralösa och många bor hos sina mor- och farföräldrar eller hos andra släktingar. I skolan syns fattigdomen tydligt genom t.ex. stora klasser med enbart en lärare och brist på skolmateriel. På det sätt som de sydafrikanska lärarna i denna ort arbetar gör att det både finns likheter och skillnader gentemot Sverige och vi kan alla lära oss av varandra. Genast väcktes ett antal frågor inom mig som jag ville finna svar på. Vilka kunskaper inom läsning och skrivning har lärarna i Sydafrika för att kunna vägleda och stödja eleverna på bästa sätt? Hur går det för de elever som har det svårare för att lära sig läsa och skriva? På vilket sätt kan de sydafrikanska lärarna stödja eleverna med svårigheter? Kan lärarna på något sätt underlätta situationen för eleverna? Har de sydafrikanska lärarna tillgång till hjälpmedel och om dessa finns, hur används dessa i undervisningen av elever och lärare? Ovanstående frågor var grunden till min studie som jag genomförde på plats på landsbygden i Sydafrika.

1.1 Syfte

Syftet med min undersökning är att undersöka hur lärare i Sydafrika tänker kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, vad de har för kunskaper och hur de arbetar med dessa elever.

1.2 Frågeställning

Mina frågeställningar är:

- Hur är lärarnas kunskaper och tankar kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi?

- Hur underlättar och arbetar dessa sydafrikanska lärare i klassrummet med de elever som har läs- och skrivsvårigheter och dyslexi?

1.3 Förtydliganden

I detta arbete har jag använt mig av begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Dyslexi är en form av läs- och skrivsvårigheter och därför ses läs- och skrivsvårigheter som själva stommen. Jag upplever även att det i litteratur är en otydlig linje mellan de båda begreppen och detta är anledningen till att jag valt att innefatta båda begreppen i detta arbete. Detta är ett stort och faktarikt område och jag har därför medvetet valt bort olika delar inom ämnet med tanke på att de inte är relevanta för min studie.

(7)

2 Litteraturgenomgång

2.1 Definition av begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi

Kunnandet kring dyslexi har växt efter 1950- talet då en avhandling om ”specifik dyslexi”

eller ”medfödd ordblindhet” utkom. Tidigare var alltså benämningen på svårigheterna ordblindhet, dock visste människor som levde på slutet av 1800- talet redan var dyslexi var.

Allt eftersom kunskapen spred sig fick de elever som hade svårigheter med läsning och skrivning en ökad förståelse från lärarna för det som de hade det jobbigt med. Det som hände var att både skolor och lärare började ta till sig kunskapen om vad dessa svårigheter handlade om och det uppstod ett intresse för att komma fram till hur skolan skulle lägga upp arbetet i skolan så att eleverna fick det bättre. Utvecklingen tog ett avbrott under 1970- och 1980- talet.

Det blev en period då svårigheterna ansågs grunda sig i att eleverna hade problem socialt och/eller känslomässigt. Forskningen och intresset kring dessa svårigheter blev under 1990- talet återupplivat och framsteg gjordes inom ämnet och det tyder på att forskningen även i framtiden kommer att fortsätta utvecklas.⁴ 1991 blev dyslexi handikappklassat och det är ett av Sveriges mest förekommande handikapp. Ordet dyslexi är hopsatt av både ”dys” och

”lexi”, om det översätts rakt betyder det ”svårigheter med läsning”⁵ Höien och Lundberg har en definition av dyslexi som lyder:

Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är viktiga för att kunna utnyttja skriftens principer vid kodning av språket. Störningen ger sig först till känna som svårigheter med att uppnå en automatiserad ordavkodning vid läsning.

Störningen kommer också tydligt fram genom dålig rättskrivning. Den dyslektiska störningen går som i regel igen i familjen, och man kan anta att en genetisk disposition ligger till grund. Karakteristiskt för dyslexi är också att störningen är ihållande. Även om läsningen efter hand kan bli acceptabel, kvarstår oftast rättskrivningssvårigheterna. Vid en mer grundlig kartläggning av de fonologiska färdigheterna finner man att svagheten på detta område ofta också kvarstår upp i vuxen ålder.⁶

Asmervik m.fl. anser att dyslexi är ett komplext begrepp som inte endast avser elever med läs- och skrivsvårigheter. Dyslexi och läs- och skrivsvårigheter avser olika sorters svårigheter som i sin tur grundar sig i andra bakomliggande orsaker, men det är trots det svårt att särskilja de båda från varandra. Givetvis finns det undantag menar författarna och syftar till de elever som har mer allmänna läs- och skrivsvårigheter som även de är i stort behov av extra stödundervisning.⁷ Asmervik m.fl. förklarar att då det vanligtvis uppstår svårigheter för dyslektiker, är när de förväntas att inse kopplingen mellan bokstäverna och dess ljud samt att de ska kunna sätta ihop bokstävernas ljud till ett ord.⁸

Taube förklarar att såväl avkodning som förståelse är avgörande faktorer för att läsning ska kunna ske. Hon förtydligar sitt tankesätt ännu mer genom följande citat: ”Läsning = avkodning x förståelse.”⁹ Asmervik m.fl. menar att behovet av att förstå vad bokstäver är för något är viktigt för att kunna avkoda en text och ett ord. Det som sedan krävs är vetskapen om kopplingen mellan varje bokstav och hur den låter för att sedan klara av att binda samman

4 Gillberg – Ödman (1994), s. 9-15.

5 Lindell – Lindell (1996), s. 19.

6 Höien – Lundberg (1999), s. 20-21.

9 Taube (2004), s. 56

(8)

bokstäverna och hur de låter till ett helt ord och ljud. Förståelse är den språkliga kunskapen som läsaren får efter att ha avkodat en text. Asmervik m.fl. tar upp ytterligare en faktor till vad läsning är, vilken är motivation. De menar att det är motivationen som bidrar till hur läsningen blir. En motiverad läsare gör läsningen till mer positiv än en läsare som inte är det.¹⁰

Boken När orden inte vill ger ett bra exempel på vad svårigheterna med avkodning för en person med dyslexi kan innebära, Inger Rålenius förklarar:

[…] den som inte har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kanske lägger ner 10-20 procent av sin kraft till avkodning och har sedan 80-90 procent kvar till att förstå och tänka.

Men när jag ska läsa så går 80-90 procent av min kraft åt till att koda av och då har jag bara 10-20 procent kraft kvar att förstå och tänka. Men när jag slipper avkoda och får lyssna/läsa genom talböcker eller att någon läser för mig, då kan jag använda minkraft till att förstå och tänka. […]¹¹

Asmervik, m.fl. förklarar att läsning och skrivning har uppfattats som om de skiljer sig åt men författarna menar att läsning och skrivning är beroende av varandra vid inlärningen av skriftspråket. De menar vidare att skrivandet är ett sätt att uttrycka sig på och likaså en språklig färdighet.¹² Författarna beskriver skrivandet med ”skrivning= inkodning x budskapsförmedling x motivation.”¹³ Med inkodning syftar författarna till den kunskap som krävs för att kunna föra fram antingen ett budskap eller en idé. Det som skrivs är budskapsförmedling och innehåller det som skall föras vidare till någon. På samma sätt som när det gäller läsningen handlar motivationen om hur inställningen till skrivning är.¹⁴

2.2 Visuell-, Auditiv-, och Audio-Visuell dyslexi

Dyslexi kan delas in i tre undergrupper; visuell dyslexi, auditiv dyslexi samt audio-visuell dyslexi. Vid visuell dyslexi grundar sig svårigheterna i att eleven inte kan se bokstäverna i ett ord och läsa ut ordet. Eleven får ett behov av att använda sig av ljudningsmetoden, vilken innebär att varje bokstav och dess ljud blir uppläst. Det förekommer även att personen glömmer bokstäver vid läsningen samt ändelser. Lindell tydliggör att en elev även kan ha en audio-visuell typ av dyslexi, vilket medför att eleven har båda varianterna.¹⁵ En elev som har auditiv dyslexi har lätt för att blanda ihop olika bokstäver som låter lika, eftersom svårigheterna handlar om att höra skillnad på bokstäver som låter lika varandra vid uttal. Ett exempel är att bokstäverna b och p samt d och t är lätta att växla ihop för en elev med dessa svårigheter.¹⁶ Lindell förklarar att auditiv dyslexi innebär att eleven kan använda sig av en gissningsmetod i samband med läsningen. Författaren förklarar vidare att de elever som har dessa svårigheter kan efter mycket övning få en tydlig kunskap om på vilket sätt orden är utformade, vilket i sin tur kan bidra till att tempot på läsningen kan bli bra även om det ibland kan förekomma gissningar.¹⁷

11 Widqvist (2006), s. 19.

16 Gillberg – Ödman (1994), s. 21.

(9)

2.3 Utbredningen av läs- och skrivsvårigheter och dyslexi med ett internationellt perspektiv

UNESCO har gjort beräkningen att det finns ca 900 miljoner vuxna människor på jorden som inte kan läsa.¹⁸ År 2003 var det i Sydafrika 80,9 procent av kvinnorna över femton år som kunde läsa och av de män som var över femton år var det 84,1 procent som kunde läsa.¹⁹ På en nationell nivå har Ulrika Wolf som är forskare vid utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs Universitet gjort en avhandling som heter ”Characteristics and Varieties of Poor Readers”. Forskningsresultaten bygger på en djupanalys av den svenska delen av IEA:s tester av elevers läsfärdigheter mellan åren 1991 och 1992 och den omfattade drygt 4000 respektive drygt 5000 svenska nioåringar. I sin avhandling har hon koncentrerat sig på nioåringar och hon har definierat åtta olika läsprofiler bland åldersgruppen. Wolf påstår att drygt var fjärde nioåring har läs- och skrivsvårigheter och knappt tre fjärdedelar av svenska nioåringar är medelgoda eller goda läsare. Hon hävdar vidare att sju procent av nioåringarna är elever med dyslexi.²⁰ Björk och Liberg redogör för att det är ca 20 procent av eleverna i vår svenska skola som upplever svårigheter vid läs- och skrivinlärningen och de anser att antalet dyslektiker har en siffra på mellan 5-10 procent.²¹ Gillberg och Ödman förklarar att anledningen till att siffrorna, när det gäller hur många personer som har dyslexi, kan vara så pass olika är att det är beroende av vilken definition som har använts i de olika studierna. Enligt Gillberg och Ödman är det mellan 4-10 procent av skoleleverna i England som har dyslexi²² och i Sverige menar de att det är minst en elev i varje klass som har svårigheter som räknas till dyslexi av en svår grad.²³

2.4 Styrdokument för Sverige och Sydafrika

2.4.1 Den svenska läroplanen, Lpo-94

Den svenska läroplanen, Lpo-94 lämnar en stor tolkningsfrihet när det gäller såväl läs- och skrivsvårigheter som dyslexi. I läroplanen finns inget stycke där begreppen nämns vid dess namn. Lundgren och Ohlis har dock kommit fram till en rimlig tolkning om var i läroplanen begreppen läs- och skrivsvårigheter och dyslexi innefattas. Författarna är av den uppfattningen att läs- och skrivsvårigheter och dyslexi räknas in i gruppen elever i behov av särskilt stöd i lag och förordningstexter.²⁴ I kapitel 1. ”Skolans värdegrund och uppdrag” går det att läsa följande avsnitt i underrubriken ”En likvärdig utbildning.”

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling.²⁵

Av ovanstående citat går det att förklara att skolans uppgift är att tillgodose att alla elever, inklusive de eleverna med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, får en likvärdig utbildning.

En tydlig markering som läroplanen gör är fokuseringen på varje enskild elevs förutsättningar

18 Höien – Lundberg (1990), s.13.

19 http://www.afrikagrupperna.se/cgi-bin/afrika.cgi?d=s&w=1330 [2007-12-12]

20Horgby (nr.19/2005), s. 11.

21 Björk – Liberg (1999), s. 145.

24 Lundgren – Ohlis (1995), s. 14.

25 Lpo (1994), s. 4.

(10)

att utveckla språk och kunskaper. Vidare går det att läsa under rubriken ”Mål att uppnå i grundskolan” att skolan ska se till att alla elever som gått ut grundskolan ”behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift.”²⁶ Om de elever som har läs- och skrivsvårigheter skall uppnå dessa mål är det givet att skolan behöver ge rätt förutsättningar till de eleverna. När det gäller ansvaret för att eleverna med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi får den uppbackning som de behöver, delas detta av skolan och hemmet. I grund och botten har skolan och hemmet ett gemensamt ansvar för att den enskilde eleven ges de allra bästa möjligheterna till utveckling och lärande.²⁷ Läraren har också ett ansvar att ”särskilt uppmärksamma elever i behov av särskilt stöd.”²⁸ Rektorn har även ansvaret för att ”undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver.”²⁹ En rimlig tolkning av detta citat är att det är rektorn som ansvarar för att läraren får resurser att stödja elever med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Rektorns ansvar blir även tydligt i följande citat: ”resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av utveckling som lärare gör.”³⁰ En möjlig slutsats blir därmed att såväl rektorn, lärare och hemmet är i behov av en öppen dialog med varandra för att elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi ska kunna få de rätta förutsättningarna samt för att skolan ska kunna uppfylla sina mål och skyldigheter som den har enligt Lpo-94.

2.4.2 Kursplanen i svenska

När man läser den svenska kursplanen i ämnet svenska finns det mål för att uppnå i både årskurs 5 och årskurs 9. Jag har valt att närmare studera vad eleverna skall uppnå i årskurs 5 med tanke på att detta är de första målen som skall uppnås. Av att studera denna kursplan ges en förståelse av hur viktigt det är att de elever som har svårigheter med läsning och skrivning får det stöd de behöver. Om en elev skall klara av målen som nämns i årskurs 5 behöver han/hon få stöd i tid. I kursplanen för ämnet svenska i grundskolan går det att under rubriken

”Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret” att utläsa att eleven skall kunna läsa högt och tyst på ett flytande sätt och kunna förstå vad som händer i böcker, som är riktade mot deras ålder, förstå dess budskap och föra samtal och reflektioner över olika texter.

Eleven skall även kunna skriva egna texter, beskriva saker och ting så att andra förstår, samt att ”kunna tillämpa de vanligaste reglerna för skriftspråket och de vanligaste reglerna för stavning samt kunna använda ordlista.”³¹

2.4.3 Den sydafrikanska skolan och dess läroplan

I Sydafrika får eleverna betala för att gå i skolan och kostnaden skiljer sig beroende på om skolan är privat eller om den ägs av staten, att gå i en skola som staten äger är billigare än en privatägd. Eleverna kan på ett år få betala en summa som ligger mellan ca 100 kronor upp till över 1000 kronor, helt beroende på vilken skola de går i. Det går än idag att se olikheter i undervisningsstandarden mellan de vita och svarta eleverna, de vita har bättre

26 Lpo (1994), s. 10.

27 Lpo (1994), s. 14.

28 Lpo (1994), s. 14.

29 Lpo (1994), s. 17

30 Lpo (1994), s. 17.

31http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0708&infotyp=23&skolform=11&id=3890&extraId =2087 [2007-10-25]

(11)

förutsättningar.³² I den sydafrikanska skolan var det 78 procent av alla pojkarna som var intagna i skolan mellan år 2002 och år 2003. Andelen av alla flickor var även den 78 procent mellan år 2002 och år 2003. Antalet elever som kommer till årskurs 5 beräknas vara 65 procent.³³ I Sydafrikas läroplan, ”Revised National Curriculum 2005” går det i utgåvan

”Overview” att finna en översikt av alla ämnen. Ämnet språk behandlar läsning och skrivning och det nämns att alla de elva nationella språk som finns i Sydafrika ingår i detta ämne och vikten av att eleverna åtminstone når höga nivåer i två utav språken samt att de kan kommunicera i andra språk är stor, pga. att de lever i ett flerspråkigt land.³⁴

I den sydafrikanska läroplanen finns det i varje ämne beskrivet vad eleverna skall ha uppnått när de går i årskurs 9. När det gäller ämnet språk finns det olika områden som berörs och dessa är ”Listening, Speaking, Reading and Viewing, Writing, Thinking and Reasoning och Language Structure and Use”. Dessa handlar om att eleven skall kunna ta till sig information och återge den på ett sätt som bevisas vara lämpligt och kritiskt, kunna kommunicera på ett säkert och effektivt sätt i många olika situationer. Eleven skall kunna läsa och söka information och återge på ett kritiskt sätt till olika värderingar som finns i texter, kunna skriva fakta- och fantasitexter, använda språket till att tänka, bl.a. resonera och ta fram information för lärandet. Eleven skall även känna till språkets grammatik, ljud och ord för att både kunna göra och tolka en text.³⁵

I ”Teacher’s Guide for the Development of Learning Programmes” som även tillhör läroplanen, finns gällande alla ämnen. I faktan kring språk finns det en del som behandlar hur man skall komma över hinder för undervisningen, lärandet och bedömningen. Följande går att läsa: “Some barriers contribute to in reading and writing. It is important for all language teachers to be aware of the barriers so that specialist help can be called in when one of the following problems is diagnosed.”³⁶ I de punkter som nämns handlar hindren bl.a. om att eleven inte kan komma ihåg hur många olika eller lika ord han/hon har sett eller hört, komma ihåg vad han/hon har sett och/eller läst. Det förklaras vidare att detta leder till svårigheter med läsning, skrivning och hur ord stavas. Ytterligare hinder som tas upp berör även dem svårigheter som behandlar läs- och skrivsvårigheter och det nämns även i detta stycke att i alla de situationer de nämner bör elever som har svårigheter få hjälp av de övriga i klassen.³⁷

In all above situations, learners should be encouraged to assist their classmates by reading aloud what is written on the board for a classmate who cannot see well or by repeating things for a classmate who doesn’t hear well. This is important for the social and ethical development of all learners.³⁸

34 http://www.education.gov.za/Curriculum/GET/GETstatements.asp [2007-10-16]

35 http://www.education.gov.za/Curriculum/GET/GETstatements.asp [2007-10-16]

36 http://www.education.gov.za/Curriculum/GET/GETlearning.asp [2007-10-16]

(12)

2.5 Hur kan skolan stödja elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi?

2.5.1 Skolans handlingsplan

Författarna till Läsk-pärmen³⁹ tydliggör att varje skola skall ha en handlingsplan och den skall innehålla fakta kring hanteringen kring läs- och skrivsvårigheter. Det som skall nämnas berörande läs- och skrivsvårigheter bör bl.a. vara på vilket sätt lärare, elever samt föräldrar får kunskap inom området. Det bör även framkomma på vilket sätt, samt när skolan undersöker hur långt eleverna har kommit i sin läs- och skrivutveckling, t.ex. genom olika sorters tester.

Skolan skall ha en skriven text vad gäller tillvägagångssätt med de elever som visar sig ha svårigheter med läsning samt skrivning. De skall tydligt veta hur de skall handla i en sådan situation samt vilka olika delar som ingår i deras arbete kring detta.⁴⁰

2.5.2 Hur upptäcker läraren elevernas svårigheter?

För att kunna stödja eleven bör man först ha kunskap om vilka tecken svårigheterna har.

Andersson m.fl. har upptäckt en rad olika tecken hos barn med läs- och skrivsvårigheter som de anser är viktigt att uppmärksamma. När det gäller läs- och skrivinlärningen går det utskilja att eleverna med dessa svårigheter inte går framåt i utvecklingen i samma tempo som de andra eleverna, de är även mer osäkra i sin läsning vilket leder till att det går långsamt.⁴¹

Svårigheterna med läsningen leder till att eleven även får svårigheter inom matematiken beroende på att det även där kan finnas en del text i form av lästal. Det bör även uppmärksammas om eleven ofta stavar fel samt även om ord som ser liknande ut återkommande blir förväxlade. En direkt konsekvens av detta beteende blir enligt författarna att eleverna med dessa svårigheter ofta får en sämre självkänsla och försöker att undvika läsningen och skrivningen genom att istället göra andra saker, detta i sin tur leder till att eleven även får svårigheter med sin koncentrationsförmåga. Författarna menar även att elevens inställning samt möte med läsningen och skrivningens innebörd är något som även kan vara betydande. Om eleven inte har någon lust till detta kan det i sin tur påverka eleven på ett negativt sätt. Författarna menar vidare att en mängd barn med dessa svårigheter även har det svårare med att lära in andra saker som t.ex. klockan, komma ihåg vilket som är höger och vänster samt att kunna anpassa intryck från öga till handen.⁴²

2.5.3 Vad kan läraren göra för att stödja?

”Det första och det viktigaste som barnen skall lära sig i skolan är att läsa och skriva.

Läskunnighet är nyckeln som skall ge tillträde till all annan kunskap.”⁴³

39 LÄSK står för läs och skriv. Läsk-pärmen är framtagen genom LÄSK-projektet som är ett samarbete mellan Svenska dyslexiföreningen, Föräldraföreningen för dyslektiska barn samt Förbundet funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter. Läsk-pärmen är en elektronisk bok som är hämtad från

http://www.fob.se/htm/lask_parmen.htm

40 LÄSK-projektet (2003), punkt 11.3 http://www.fob.se/htm/lask_parmen.htm

41 Andersson – Belfrage – Sjölund (2006), s. 18.

43 Taube (2004), s. 45.

(13)

Andersson, Belfrage och Sjölund förklarar att det som avgör för hur det blir för elever som har de genetiska förutsättningarna för att utveckla dyslexi är upp till pedagoger och vuxna. De menar att det avgörande är vilka hjälpmedel och träning eleven får samt när eleven får detta.⁴⁴ Andersson, m.fl. betonar att lärare med en gång måste ta tag i situationen om han/hon uppmärksammar att en elev har svårigheter med läs- och skrivutvecklingen, eftersom att problemen inte kommer att försvinna om man väntar.⁴⁵ Läraren kan stödja elever med dessa svårigheter på olika sätt.

Björk och Liberg förklarar att alla barn inte befinner sig på samma nivå i läs- och skrivutvecklingen när de börjar skolan vilket medför att de behöver få kunskap inom olika områden. Författarna tydliggör att det är viktigt att inom skolan komma underfund med bra sätt att arbeta på, inte minst för att försöka se till att inga svårigheter uppträder för eleverna.⁴⁶ Att ha en ständig uppsikt på eleverna samt att använda sig utav diagnostisering är enligt Björk och Liberg av stor vikt för att kunna följa elevernas utveckling.⁴⁷ Författarna menar vidare att läraren enbart kan stödja elever med läs- och skrivsvårigheter till en viss grad i och med att det finns de elever som har ett behov av ytterligare stöd och en undervisning som är riktad enbart mot dem. Detta resulterar i att antingen så finns en lärare som har en specialutbildning med i klassrummet och ger elever med dessa svårigheter ytterligare hjälp eller så är det eleverna som lämnar klassrummet och får specifik hjälp. Björk och Liberg förklarar att detta inte enbart är något positivt beroende på att elever kan påverkas negativt av att vara tvungna att lämna sitt klassrum.⁴⁸ Om eleverna ges möjlighet att med jämna mellanrum få läsa högt för läraren bidrar det till att underlätta arbetet för läraren när det gäller att komma underfund med om det förekommer några svårigheter för eleven. Läraren kan bedöma hur säker eleven är i sin läsning samt få en förståelse för hur mycket eleven har uppfattat av det som texten handlade om.⁴⁹

Konsensusprojektet är ett projekt där det studeras hur enig forskningen är om dyslexi samt övriga läs och skrivsvårigheter. Det är enligt de tjugofyra forskarna, vilka forskat inom pedagogik, psykologi, medicin samt språkvetenskap, som blivit intervjuade i Konsensusprojektet kring frågan om vilken undervisningsmetod och vilka hjälpmedel inom pedagogiken som är bäst ämnade för de elever som har läs- och skrivsvårigheter några punkter som bör uppmärksammas. För en lärare är det av stor vikt att ha kunskap inom läs- och skrivinlärningen för att kunna se var eleven befinner sig i utvecklingen och ge eleven utmaningar, som dock inte bör vara ouppnåeliga. Vidare bör läraren ha kunskaper både inom didaktik och i teori. Det framkommer av forskarna att de elever som har läs- och skrivsvårigheter ofta förekommande får hjälp av en person som inte har någon utbildning inom specialpedagogiken och forskarna anser att det är behövligt att eleverna hjälps av pedagoger som har en kompetens i specialpedagogik. En av forskarna uttrycker sig: ”Jag tror väldigt mycket på att man ska återinföra speciallärare eller folk med specialkompetens inom läs- och skrivinlärning, som ska få ha verkstad. Läraren kan inte ersättas med tekniska hjälpmedel.”⁵⁰ Forskarna redogör även för vikten av att lärare ser till att eleven känner att känslan av att han eller hon kan finns hos eleven samt att eleven får ett intresse av att vilja ta in nya kunskaper. De menar vidare att eleven måste få tid till att utveckla läsförmågan, läraren

46 Björk – Liberg (1999), s. 146.

47 Björk – Liberg (1999), s. 148.

48 Björk – Liberg (1999), s. 152.

49 Höien – Lundberg (1990), s. 61.

50 Hedström (1/2006), s. 32.

(14)

bör se till att eleven får träning i och med att eleven måste öva för att nå resultat. Utvärdering och uppföljning av eleverna är något som även är av stor vikt. I artikeln lyfts även en åsikt från en lärare på Lärarhögskolan i Stockholm som förklarar att elever kan reagera på olika sätt när de lämnar klassrummet för att få specialpedagogiskt stöd. Elever som är yngre kan se sig om utsedda och de upplever det då positivt medan elever som är lite äldre istället upplever det som negativt och känner sig annorlunda. Det framkommer ytterligare i artikeln att antalet elever i en klass är har betydelse för chanserna för läraren att följa upp varje enskild elev.⁵¹

”Yrkesskickliga lärare och tillräckligt med tid för inlärning och träning. Detta är de tre viktigaste ingredienserna i en lyckad specialpedagogik för elever med läs- och skrivsvårigheter.”⁵²

2.5.4 I klassrummet

LÄSK-projektet har kommit fram till flera användbara metoder för att hjälpa och underlätta elevens vardag i skolan som de presenterar i Läsk-pärmen. En förutsättning är att den enskilda elevens situation sätts i centrum och att läraren efter att ha lyssnat på elevens version gör en bedömning av vilka insatser som är nödvändiga. LÄSK anser att det är av stor vikt att eleven får en chans att visa upp positiva egenskaper för sin omgivning i synnerhet bland sina klasskompisar, oavsett om det är en fritidsaktivitet eller ett skolarbete som uppvisas. LÄSK påvisar vidare att om eleven får positiv feedback genom att ha klarat av mindre mål och inte bli pressad av tiden i undervisningen stiger elevens självkänsla. Det blir då genast lättare för eleven att ta sig an nya utmaningar samtidigt som viljan att lära sig nya saker finns kvar för framtiden. LÄSK-projektet har även sammanställt mer specifikt hur klassrumssituationen kan förbättras ytterliggare tillsammans med hur läraren kan få stöd av de hjälpmedel som finns i skolan. Läraren ska enligt LÄSK tänka på att placera eleven långt fram i klassrummet, planera elevens arbete, ge ordförklaringar och muntliga sammanfattningar i samband med genomgångar vid tavlan. Läraren behöver också tänka på att variera sin undervisning eftersom alla elever lär sig på olika sätt, genom att lyssna, läsa eller se. Utöver lärarens pedagogik är LÄSK av den uppfattningen att eleven kan få ytterliggare stöd genom några av de hjälpmedel som finns t ex inlästa läromedel, att eleven får stryka under all ”viktig” information i en lärobok, trycka upp kopior på overhead- eller föreläsningsanteckningar.⁵³

2.5.5 Kompensatoriska hjälpmedel

I Läsk-pärmen redogör författarna tydligt exempel på kompensatoriska hjälpmedel som kan underlätta för elever med dessa svårigheter, bl.a. så kan en läslinjal underlätta lärandet för elever i och med att raderna blir tydligare och markerade. Ett hjälpmedel som finns när eleven arbetar vid datorn är olika program som kan hjälpa eleven med den skrivna texten genom att eleven tydligt ser ord som är felstavade och även grammatiska fel. Eleven får en chans till att ges förslag på vad han/hon kan ändra, samt till vad. Om eleven har mycket text i en bok finns möjligheten att få scanna in texten till datorn och sedan finns det ytterligare ett hjälpmedel som gör att texten blir uppläst av en röst. På samma sätt som eleven kan få hjälp med att få skriven text uppläst kan eleven få hjälp med att få text nedskriven genom att själv tala. De ord som eleven säger skrivs som text i dokumentet. Om eleven inte vill eller inte har möjlighet att

51 Hedström (1/2006), s. 33-34.

52 Hedström (1/2006), s. 31.

53 LÄSK-projektet (2003), punkt 13.3 – 13.5 http://www.fob.se/htm/lask_parmen.htm

(15)

sitta vid en dator så finns det ett tangentbord som är bärbart som går att använda.

Tangentbordet har en display och det man skriver kan man sedan föra över till datorn. Om läraren ger eleverna som uppgift att föra anteckningar vid olika tillfällen kan läraren underlätta för dem som har svårigheter med att läsa och skriva genom att se till att de istället får ett fickminne. Eleven får då göra sina anteckningar verbalt i en bandspelare.⁵⁴

54LÄSK-projektet (2003), punkt 15.4 http://www.fob.se/htm/lask_parmen.htm

(16)

3 Metod

I samband med att jag skulle skriva mitt examensarbete fick jag möjligheten till att delta i en resa till Sydafrika tillsammans med lärare och andra studenter från Karlstads universitet. Mitt syfte var att studera hur lärare i Sydafrika tänker kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, vad de har för kunskap samt hur de arbetar med eleverna med dessa svårigheter.

3.1 Val av metod

Trost beskriver att den kvalitativa intervjun bl.a. går ut på att förstå hur den intervjuade tänker, känner och vilka erfarenheter den har.⁵⁵ Jag håller med om de positiva drag som Trost lägger fram, jag får en möjlighet till att fråga mina intervjupersoner mer ingående kring området och jag anser att det är ett bra sätt för mig att komma nära de sydafrikanska lärarnas tankar i ett så pass komplicerat område som läs- och skrivsvårigheter är. Möjligheten till att ställa ytterligare frågor och följdfrågor ökar samtidigt i en intervjuform som denna. För att få så djupgående svar som möjligt bestämde jag mig för att använda mig utav kvalitativa intervjuer när jag intervjuade lärarna.

3.2 Urval

Valet av skola i Sydafrika för att utföra mina intervjuer på gjordes av mig och jag valde den skola där jag under fyra dagar gjorde min praktik. Motiveringen är att jag hade en bättre inblick i den skolan än vad jag hade i de övriga. Valet av intervjupersoner gjordes av Kelly som är vice rektor samt lärare i matematik på skolan, vilket medförde att jag själv inte gjorde något val. Jag berättade för Kelly att jag ville intervjua fyra stycken lärare samt vilket mitt ämne var och utifrån det bestämde hon fyra personer som skulle passa mig och mitt ämne bra.

Med tanke på att hon är medveten om de olika lärarnas kunskaper var detta det bästa urvalet enligt mig. De fyra lärarna som jag intervjuade var alla kvinnor och de hade mellan 12 till 18 års erfarenhet inom yrket. Anledningen till varför jag valde att intervjua lärare som arbetar på samma skola var för att jag ville få fram en tydligare bild kring hur kunskapen inom området är på denna skola.

3.3 Intervjuguide

Under mina intervjuer använde jag mig utav en intervjuguide. Intervjuguiden är uppbyggd med grundfrågor som handlar om starten av läsning och skrivning i skolan, hur elevernas utveckling följs, dyslexibegreppet, upptäckten och underlättandet av dessa svårigheter, hur dessa svårigheter påverkar elev och lärare, vilket stöd lärarna får i arbetet samt hur lärarna ser på läs- och skrivsvårigheter. De flesta grundfrågorna har följdfrågor beroende på svar.

Intervjuguiden omarbetades under arbetets gång, innan intervjuerna genomfördes, för att jag skulle komma fram till så givande frågor som möjligt. Intervjuguiden med sina huvudfrågor finns som bilaga (se bilaga 1).

55 Trost (2005), s. 23.

(17)

3.4 Genomförande

Intervjuerna ägde rum på skolan där intervjupersonerna arbetar, de skedde i rum där vi satt ostörda och intervjuerna varade mellan ca 35-45 minuter. Personerna hade innan intervjun inte sett mina frågor, det enda de visste var vilket område de skulle bli intervjuade om. Under intervjuerna använde jag mig utav en diktafon för att jag på bästa sätt skulle kunna komma ihåg vad som sagts under intervjun på ett ordagrant sätt. Innan jag startade varje intervju klargjorde jag för respektive lärare att anledningen till varför jag hade en diktafon var att jag på ett bra sätt skulle kunna komma ihåg vad vi hade pratat om samt att den var för min egen del. Jag valde att genomföra enskilda intervjuer i och med att jag ville att varje enskild individ skulle få en möjlighet till att säga sitt och inte kunna ha chansen till att bli påverkad av andras åsikter och tankar.

3.5 Databearbetning

För att komma fram till mitt resultat gjorde jag först fyra kvalitativa intervjuer som jag spelade in med hjälp av en diktafon. Jag skrev sedan ned intervjuerna ordagrant på engelska för att sedan läsa igenom vad lärarna hade svarat och försökte finna likheter i deras svar, men jag valde även att lyfta upp en olikhet i svaret då det förekom.

3.6 Reliabilitet och validitet

Validitet och reliabilitet är två begrepp som behövs definieras närmare eftersom de är betydelsefulla i mitt arbete när det berör hur jag lagt upp mitt arbete samt resultat. ”Validitet avser att jag mäter det som är relevant i sammanhanget medan reliabilitet avser att jag mäter på ett tillförlitligt sätt”.⁵⁶ Läs- och skrivsvårigheter och dyslexi är två stora områden och det märks i litteraturen att det inte tydligt finns en gräns mellan dem. Mitt syfte var att jag ville ta reda på hur lärare i Sydafrika tänker kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, vad de har för kunskaper och hur de arbetar med dessa elever. I intervjuerna framkom det att lärarna inte var bekanta med ordet dyslexi, vilket ledde till att jag valde att enbart i fortsättningen av intervjuerna koncentrera mig på begreppet läs- och skrivsvårigheter. Jag ställde även följdfrågor beroende på vilka svar jag fick av intervjupersonerna. Med tanke på att svaren kunde vara olika så blev även följdfrågorna olika. Vid vissa tillfällen fick jag förklara frågan jag ställt på ett annat och mer förklarande sätt och jag fick även vid tillfällen ställa samma fråga mer än en gång. Detta kan ha påverkat undersökningens reliabilitet, kvalitet, på så sätt att alla intervjupersoner inte fick exakt samma frågor. I och med att jag intervjuade fyra lärare så går det inte att generalisera att detta är något som stämmer för alla lärare i Sydafrika och det är heller inget resultat som kan anses vara generellt på skolan där intervjupersonerna arbetar. De frågor jag ville ha svar på, validiteten, tycker jag framkommit i mina intervjuer.

Den kan dock ha påverkats positivt med tanke på de olika följdfrågorna.

56 http://www.infovoice.se/fou/bok/10000035.htm [2007-12-20]

(18)

3.7 Etiskt förhållningssätt

Undersökningen jag gjort är konfidentiell vilket betyder att jag vet vilka som sagt vad, jag vet även namnen på intervjupersonerna samt skolan men i texten har jag givit personerna samt skolan fingerade namn. Under mina intervjuer nämndes namn på personer och byggnader vilka skulle kunna medföra att det går att förstå vilken skola studien handlar om, därför har jag även fingerat dessa namn.

I mitt arbete har jag även berört begreppen svarta, färgade och vita. I Sverige har rasbegreppet negativa förtecken men i Sydafrika är ras ett etablerat begrepp som de använder sig av än idag. Detta är anledningen till varför jag även valt att använda mig av dessa.

(19)

4 Resultat

Jag har valt att inledningsvis i mitt resultat berätta kort om skolan, lärarna och dess erfarenheter. Jag kommer sedan i löpande text att redogöra så tydligt som möjligt för de svar jag fått på mina frågor i samband med intervjuerna.

Skolan, i vilken jag genomfört min undersökning, är en ”Senior Primary School”, vilket innebär årskurserna 5, 6 och 7. Det är i dessa årskurser som de intervjuade; Cynthia, Kate, Patricia och Sharon arbetar. Det är en svart skola vilket innebär att alla elever och lärare är svarta, skolan har ca 700 elever och 20 lärare. På denna skola hade jag även fyra dagars skolpraktik vilket gav mig en inblick i hur denna specifika skola arbetar med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Lärarna jag intervjuade var alla ämneslärare som var tilldelade egna klassrum där alla deras lektioner ägde rum medan eleverna förflyttade sig runt mellan de olika klassrummen beroende på ämne. Eleverna på denna skola var två-språkiga, de läste hemspråket xhosa⁵⁷ samt engelska. Orten där skolan ligger är, som tidigare nämnts, en svart kåkstad som byggdes upp under apartheidtiden, människorna på orten är alla svarta och invånarantalet är ca 20 000.

Det framkom under intervjuernas gång att ingen av lärarna var bekanta med ordet dyslexi, detta medförde att jag bestämde mig för att enbart använda mig av begreppet läs- och skrivsvårigheter (reading and writing difficulties) fortsättningsvis i intervjuerna. Detta valde jag för att vara säker på att jag och mina intervjupersoner avsåg samma sak eftersom dyslexi är ett snävare begrepp än läs- och skrivsvårigheter. Läs- och skrivsvårigheter var det begrepp som de använde och därmed gjorde jag även samma val.

Lärarna i min studie är alla svarta kvinnor, de har många års erfarenhet inom läraryrket och de besitter en mängd erfarenheter efter alla år inom läraryrket. De har arbetat i genomsnitt mellan 12 till 18 år inom läraryrket. Cynthia har arbetat på denna skola från första början och de övriga har även erfarenheter från andra skolor. De studerade alla till lärare i tre år men Cynthia läste dessutom en ytterligare kurs, ”Senior Primary Course.” Under sina utbildningar hade de praktik samt praktiska lektioner där de fick lära sig kunskaper som kunde beröra undervisning. Lärarna tycker om sitt yrke och uttrycker vikten av att de som lärare inte får bli frustrerade på eleverna utan att de istället ska respektera att alla elever är olika. Kate uttrycker sig på följande sätt när hon beskriver vad som är det bästa med att vara lärare: ”The best is to love what you are doing. If you love it, you love it. And understand that they are not equal, they won’t understand at the same time, and have patience as well; that’s the best I can tell you about love your work. Patience.”

Det framkom under mina intervjuer att barnen vanligtvis börjar skolan i ”Grade 1” då de är 7 år. Eleverna får för första gånga lära sig läsa och skriva när de börjar skolan, men de kan även få lära sig detta tidigare när de går i ”Grade R”, där barn i åldrarna 5 år och 6 år kan gå.

Patricia berättade i intervjun att barnen tidigare börjat skolan vid 6 års ålder men att landets regering ändrade det efter en tid eftersom eleverna inte klarade av att lära sig läsa och skriva i den åldern. Lösningen blev istället att sexåringarna fick börja ”Grade R” där dagarna präglades av bekantskap med skriftspråket på ett mer lekfullt sätt.

57 Xhosa är ett av de totalt 11 nationella språken i Sydafrika

(20)

4.1 Hur skolan följer elevernas utveckling i läsning och skrivning

När det gäller hur skolan följer upp elevernas utveckling i läsning och skrivning ger de intervjuade lärarna olika svar men de berättade alla att eleverna läser och skriver varje dag och att lärarna då bedömer deras insats. Patricia förklarade vidare att de har bedömning i

”reading, listening, thinking and writing” och hon förklarade att när hon bedömer dem så skriver hon ner det som eleven gjort. Kate förklarade att de även följde elevernas utveckling i andra ämnen, bl.a. i matte och hon berättade att de ett år bjöd in elevernas föräldrar för att ge dem kunskaper inom matematiken så att de kunde hjälpa sina barn hemma. Hon förklarade vidare att de i september månad i år bjöd in alla föräldrar och elever för ett samtal med varje ämneslärare. Eleven tog med sig sina böcker i det gällande ämnet och visade upp sina arbetsuppgifter för föräldrarna. Läraren informerade sedan om hur eleven låg till i ämnet och om eleven skötte sin närvaro. Samma lärare påpekade vidare att de elever som inte sköter sitt arbete i skolan får med sig ett papper hem som föräldrarna är tvungna att skriva under så att lärarna ser att föräldrarna är informerade.

Cynthia förklarade vilka rutiner skolan använder då lärarna upptäcker att en elev har läs- och skrivsvårigheter. Lärare för ärendet vidare till SMT, vilket är ”School Management Team”

som i sin tur kontaktar specialister på ”District office”. Problemet är dock att dessa specialister lovar att besöka skolan men aldrig kommer. Hon berättar vidare att de funderat på att bilda en ”special class” på skolan men möjligheten ges inte p.g.a att de lärt sig att alla elever skall gå tillsammans så att ingen känner sig diskriminerad.

Ytterligare ett problem som uppkom var det stora elevantalet i klasserna. Klasserna är överfulla vilket medför att lärarna inte har tillräckligt med tid för att lyssna på när eleverna läser individuellt. Istället delas eleverna in i grupper där de läser för varandra samtidigt som läraren går runt och lyssnar, dock framkom det samtidigt att de elever som har svårigheter med läsning kan skämmas vid dessa tillfällen, men lärarna vill att eleverna skall försöka.

Skolan arrangerar varje år ”Reading day” vilket innebär att eleverna bl.a. ges möjligheten att gå till biblioteket och välja böcker de är intresserade av att läsa. Eleverna kan även få underhållas genom en slags tävling där lärarnas tanke är att få dem framåt i läsning och skrivning. Eleverna ges hemläxa i läsning så att de med hjälp av föräldrarna övar läsning för att minimera svårigheterna med läsning, det framkom dessvärre att inte alla elever gör läxan samt att det i sin tur grundar sig i föräldrarnas intresse.

4.2 Dyslexi

Ingen av lärarna använde ordet dyslexi och de visste heller inte vad ordet stod för. Kate började titta runt i rummet efter en ordbok. Efter att jag hade förklarat för dem vilka svårigheter det kunde röra sig om, gällande dyslexi, förstod de innebörden och de berättade alla att dessa svårigheter var representerade på skolan. Patricia berättade att det fanns de elever som inte kunde läsa något som var skrivet och inte heller skriva av något som var skrivet.

(21)

4.3 Hur lärarna märker om en elev har svårigheter

Tecken som gör att lärarna uppmärksammar att en elev har svårigheter i läsning och skrivning är att eleverna pekar på orden när de läser, de har inget flyt i läsningen utan de läser ord för ord vilket leder till att de läser långsamt. De stakar sig i läsningen och några klarar inte av att läsa en hel mening själva. Svårigheterna går även att upptäcka genom att eleverna inte kan skriva av texten som står skriven på svarta tavlan och det går att i deras skrivuppgifter vid inlämning se att de har svårigheter med stavningen. En lärare förklarade att några elever inte förstår någonting överhuvudtaget. Det framkom att föräldrarna till dessa elever kan ha kommit till skolan med ett papper från doktorn som förklarar hur lärarna skall handskas med gällande elev. Anledningen till dessa svårigheter kunde för lärarna vara svår att förklara men det kunde grunda sig i att eleverna upplevt hemska saker som att de t.ex. blivit utnyttjade eller sett sin pappa blivit skjuten. De elever med föräldrar som dricker mycket alkohol är också representerade på skolan, detta medför att eleven inte får det stöd hemifrån som förväntas. Det finns de elever som hålls kvar i skolan av en säkerhet, för att senare förhoppningsvis få möjlighet till ett enkelt arbete.

4.4 Hur de gör för att underlätta svårigheterna med läsning och skrivning för eleverna

Genom denna fråga framkom det att lärarna använde sig av olika strategier. Det framkom att några av lärarna låter eleverna läsa tillsammans i mindre grupper som ett komplement till att läsa högt inför enbart läraren. Patricia förklarar att eleverna kan stödja varandra: ”…You know when children work together it seems like it simpler for them to understand each other than the educator sometimes. Because they have ways of trying to convince each other, you see. But I’m also there helping them… ” Hon berättar vidare att det bästa är att eleverna sitter blandade i klassrummet utifrån deras kunskapsnivåer, så att de kan stödja varandra. Eleverna kan även blandas inför andra tillfällen som t.ex. kulturdagen, då får de först träna tillsammans för att sedan uppträda inför föräldrar och övriga besökare. Enligt Kate är denna metod bra för elevernas självförtroende pga. att många av dem har dåligt självförtroende.

För att göra undervisningen både lekfull och lärorik förklarar Kate att eleverna kan ges ord som de sedan skall komma fram till betydelsen på, ytterligare en lek som behandlar gissningar på olika ord förekommer, Kate förklarar: ”… let to them love to read because they do it in a playfull way and then you count scores …”

När det handlar om att underlätta genom gällande material berättar Cynthia som undervisar i deras hemspråk, xhosa, att hon ger eleverna lättare böcker som egentligen tillhör en eller två årskurser lägre. Det framkom under intervjuerna att lärarna låter eleverna läsa ett stycke för att sedan få återberätta vad de läst samt även att lärarna kan förklara en text för eleverna efter att läraren läst någonting högt. Sharon förklarade att hon tog eleverna till biblioteket några dagar förra året, eleverna valde böcker som lästes på plats och Sharon lämnade eleverna ensamma. När hon sedan kom tillbaka fick eleverna antingen läsa upp lite av vad de läst eller återberätta. Hon förklarar att hon även kan ge eleverna böcker i klassrummet som de får läsa ifall hon är upptagen med annat. Sharon berättar även att alla elever gör samma sak i klassrummet men att hon brukar koncentrera sig på de elever som har svårigheter med läsning och skrivning när de övriga är koncentrerade på att skriva. Det framkommer även att några av lärarna hjälper eleverna genom att visa dem hur de skall skriva, lärarna skriver först på ett

(22)

papper för att sedan låta eleven skriva efter, vid tillfällen kan eleven få skriva av ord från en bok.

Patricia uttrycker att det bästa sättet att stödja elever med läs- och skrivsvårigheter skulle kunna vara att ta emot dem på lördagar för att då ge dem uppgifter och aktiviteter som hjälper dem. Hon förklarade vidare att detta dock skulle bli en svårighet beroende på att många av eleverna är upptagna med annat samt att många av dem går i kyrkan på lördagar. Det bästa sättet att stödja enligt Sharon är att se till att eleverna läser och skriver varje dag, de kan läsa en liten paragraf i tidningen eller läsa något hemma för att sedan läsa upp den i skolan. Hon uttryckte sig: ”… My dear, the first way to help them is to practise reading and writing every day… ” Sharon ber eleverna skriva vad som helst, ett bra sätt att få eleverna att skriva är enligt henne att ge förslaget att de skall kritisera henne och delge de fel hon gör emot dem.

4.5 Lärarnas stöd och hjälp

Enligt lärarna har de ett problem med eleverna som har dessa svårigheter. När de upptäcker en elev med svårigheter går de till studievägledaren på skolan och de försöker komma fram till vilka svårigheter eleven har, några kan varken läsa eller skriva. De försöker ta eleven till specialläraren som finns på ”District office” men det blir aldrig någon uppföljning. Sharon berättar att specialläraren uttrycker sig med orden ” I come, I come, I come.” Hjälpen kommer dock inte till skolan. Cynthia säger att hon aldrig har sett dem på skolan. Denna problematik är något lärarna vill ha hjälp med men Sharon menar att de inte kan göra något åt problemet.

Det framkom även att de inte själva som lärare kan åka till specialläraren för att få hjälp, problemet är i skolan så specialläraren måste komma dit. När jag frågade lärarna varför de aldrig får någon hjälp utifrån fick jag svaret att de inte visste. Tänkbara anledningar som uppkom var att det kunde bero på att specialläraren hade fullt upp med de andra områdena och det framkom även att de hade rapporterat problematiken till ”Teacher Union” , men någon respons har inte uppkommit.

Kate började dock berätta under intervjun om en person på ”District office” som de kan prata med för att personen sedan kommer ut till skolan. När jag sedan frågade Kate ifall hon som lärare kan ringa till denna person och se till att personen kommer till skolan och delger hur de kan arbeta, och om specialläraren någonsin kommer till skolan, gav hon mig svaret att hon antar att det är så det skall vara men att personen inte kommer.

Enligt lärarna finner de hjälp och stöd i varandra, de kan efter skoldagens slut vara kvar på skolan för att delge varandra sina svårigheter för att sedan diskutera och rådgöra med varandra. Sharon berättade att hon brukar diskutera med äldre lärare som har mer erfarenhet inom både yrke och problemområde. Patricia förklarar att de även kan lära sig saker från workshops som de åker iväg på. Även om de berättar att de pratar mycket med varandra på skolan om denna problematik så framkommer det att den enda som kan hjälpa lärarna är specialläraren, som inte kommer.

4.6 Hur de arbetar med läs- och skrivsvårigheter på skolan?

Lärarna förklarar att skolan hanterar svårigheterna på samma sätt gällande att de diskuterar problemen med varandra och ger varandra förslag på hur svårigheterna kan hanteras, ofta delar de upp sig ämnesvis. Cynthia förklarar att hon ger eleverna lättare böcker och använder

(23)

svarta tavlan för att skriva upp ord som eleverna har svårigheter med att skriva. Kate nämnde

”Readathon day”, som skolan varje år arrangerar. Eleverna läser då hela dagen och de kan bl.a. läsa för människor på gatorna. Kate håller däremot inte med om att hela skolan handskas på samma sätt med dessa svårigheter i och med att de som lärare inte är samma personer. När eleverna lämnar en årskurs kan dess lärare delge för den nya läraren vilka elever som har svårigheter samt på vilket sätt dess svårigheter bemöttes.

4.7 Uppfattningen om hur stora läs- och skrivsvårigheterna är på skolan

De fyra lärarna var överens om att läs- och skrivsvårigheter är en svårighet för många av eleverna, några tyckte dock att det var ett större problem än andra. De förklarade att svårigheter i läsning och skrivning leder till svårigheter även i andra ämnen samt att om man inte kan läsa kan man heller inte skriva. Kate förklarade att hon alltid tror på att eleverna kommer att ha utvecklats till nästa årskurs.

4.8 Elevernas och lärarnas påverkan av läs- och skrivsvårigheter

De är alla övertygade om att en elev med läs- och skrivsvårigheter känner sig frustrerad.

Eleven skäms för svårigheterna och kan försöka gömma sig i klassrummet genom att sätta sig längst bak och eleven kan känna att den inte befinner sig på samma nivå som de andra. Kate förklarade: ”...he or she can feel that she is sort of behind other learners…”

De övriga eleverna i klassrummet kan börja skratta när eleven läser och Cynthia förklarar att elevernas svårigheter kan leda till att en elev lämnar skolan. Kate berättar att om hon upptäcker att andra elever i klassen skrattar åt en elev med läs- och skrivsvårigheter under lektionstid så brukar hon be eleven med dessa svårigheter att gå och hämta ett glas vatten åt henne, för att hon då skall ges möjlighet att tydligt förklara för de andra i klassen att det inte är ett önskvärt beteende att skratta åt andra. Hon förklarar att hon säger följande till eleverna:

” Look here, here we haven’t come to laugh at people, if you knew everything you wouldn’t have come here, you also know nothing, you come to seek information, don’t laugh at other children that are trying hard.”

Sharon föredrar att gå fram till eleven med läs- och skrivsvårigheter och be han/hon läsa högt för henne när de övriga eleverna arbetar, istället för att låta eleven läsa högt inför de övriga i klassen. Detta gör Sharon för att undvika att göra eleven generad, hon förklarar att om eleven blir generad blir den även omotiverad. Problematiken kring att eleven/eleverna är tysta när läraren är i klassrummet, för att sedan vara den/de som för oväsen då läraren lämnar klassrummet, lyfts. När eleven uppmanas att läsa ett stycke högt eller svara på en fråga är eleven bara tyst och säger ingenting men när de skall arbeta i klassrummet utan läraren är det den eleven som för det värsta oväsendet, de skapas ett surr i klassrummet av elever med dessa svårigheter.

Lärarna själva blir påverkade av att i sina klasser ha elever med läs- och skrivsvårigheter.

Cynthia förklarar att man kan känna sig dålig som lärare och man blir frustrerad p.g.a. att man oroar sig över för vad man som lärare kan göra för att stödja eleven. Sharon förklarar att hon kan börja fundera på om rätt metod används och om det är hos sig själv som lärare problemet ligger. Funderingar som hur man får eleven att förstå och om det är metoden eller eleven som