nr 3 2007 årgång 35
Denna artikel baseras på Rooth och Åslund (2006). Vi hänvisar till den publikationen för detaljer kring data och metod samt för en fullständig resul- tatredovisning.
DAN-OLOF ROOTH OCH OLOF ÅSLUND Dan-Olof Rooth är verksam vid Högsko- lan i Kalmar och är docent i nationaleko- nomi. Han är även extern forskningsle- dare vid SNS. dan- olof.rooth@hik.se Olof Åslund är verk- sam vid IFAU och är docent i nationaleko- nomi. Han är även extern forskningsle- dare vid SNS. olof.
aslund@ifau.uu.se
Får utlandsfödda betalt för sin utbildning och sina kunskaper i svenska?
Artikeln studerar vilken avkastning utlandsföddas utbildning och kunskaper i svenska ger på den svenska arbetsmarknaden. Resultaten visar tydligt att individuella kvalifikationer spelar en viktig roll i integrationsprocessen. Högre utbildning har stor betydelse för individens framgång på arbetsmarknaden oav- sett var i världen man är född. Goda kunskaper i svenska ökar kraftigt chansen till arbete och vilken lön man kan förvänta sig. Intervjuer med arbetsgivare visar också på dessa faktorers betydelse vid anställningar.
I den svenska debatten kring integrationen på arbetsmarknaden kan man urskilja två huvudlinjer: de som hävdar att orsakerna till problemen ligger i arbetsgivarnas diskriminerande attityder och ovilja att se kompetensen hos alla sökande, och de som menar att många utlandsfödda helt enkelt sak- nar de färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden. Båda ståndpunk- terna finner stöd i empiriska observationer. Det är ett välbelagt faktum att invandrade med en viss utbildning inte har samma möjligheter att få ett arbete som infödda med motsvarande utbildning. När invandrade får ett arbete är det dessutom ofta mindre kvalificerat och sämre betalt än de arbe- ten som innehas av jämförbara infödda. Dessa mönster tolkas ofta som en indikation på diskriminering. Å andra sidan kan man peka på att endast hälften av dem som är berättigade till svenska för invandrare faktiskt påbör- jar undervisningen, och att endast en tredjedel av dessa fullföljer den. Det finns alltså anledning att tro att begränsade kunskaper i svenska språket utgör ett hinder för många.
Med tanke på antalet utredningar och forskningsstudier som har gjorts på området och hur mycket resurser som satsas på undervisning i svenska och annan kompletterande utbildning är det förvånande att så få studier har ställt den fråga som behandlas i denna artikel: Ökar en individs chans till arbete eller högre inkomst om han/hon investerar i mer utbildning eller i mer kunskaper i svenska? Så gott som alla svenska studier har fokuserat på den ”oförklarade” skillnaden mellan olika grupper (i typfallet infödda och olika grupper av utlandsfödda). Vi jämför i stället individer med en given bakgrund men med olika nivå på utbildning respektive kunskaper i svenska.
Frågan är relevant av flera skäl. Om kunskaper i svenska språket inte
ökar individens chanser på arbetsmarknaden finns det anledning att disku-
tera hur mycket resurser samhället ska spendera på svenskundervisning för
vuxna. 1 Om invandrades investeringar i utbildning inte ger någon avkast-
ekonomiskdebatt
ning måste vi söka orsakerna till detta – saknar t ex arbetsgivarna verktyg för att bedöma värdet av utländska utbildningar? Det är också möjligt att diskriminering bidrar till att kvalifikationer inte påverkar individens möj- ligheter på arbetsmarknaden. Om resultaten däremot visar att det finns en betydande avkastning på utbildning och kunskaper i svenska är det viktigt att detta blir känt. Annars riskerar vi en situation där individer avstår från investeringar i humankapital på grund av att de felaktigt tror att dessa inte kommer att förbättra deras position på arbetsmarknaden.
Sverige har i ett internationellt perspektiv mycket god tillgång på regis- terdata över inkomster, utbildning, familjeförhållanden, bostadsort osv.
Vår analys av sambandet mellan utbildning, arbete och inkomster baseras på ett material från SCB som innehåller hela Sveriges befolkning år 2001.
Tanken är här att studera om sambanden ser olika ut för infödda och olika grupper av invandrade, vilket möjliggörs av det heltäckande datamateria- let. För direkta mått på språkkunskaper är dock även svenska forskare hän- visade till enskilda undersökningar, där antalet observationer är lägre. Vi använder här tre datamaterial insamlade vid olika tillfällen för olika popu- lationer. Genom att analysera olika material på ett enhetligt sätt får vi en bättre bild av sambandet mellan svenska språket, arbete och inkomster. Vi kommer också att relatera de kvantitativa resultaten till svaren på enkäter som ställts till arbetsgivare om synen på utbildning och språkkunskaper och deras betydelse på arbetsmarknaden. 2
Nästa avsnitt beskriver den teoretiska basen samt valet av empirisk metod. Det efterföljande avsnittet behandlar sambandet mellan utbild- ning och individens ställning på arbetsmarknaden. Därefter studerar vi hur invandrades kunskaper i svenska språket ser ut och hänger samman med sys- selsättning och löner. Artikeln avslutas med en sammanfattande diskussion.
1. Från teori till empiri
En grundläggande tanke i humankapitalteorin är att individen kan påverka sitt kapital genom investeringar. För att vara beredd att investera krävs en kompensation i form av högre lön och minskad risk för arbetslöshet, efter- som utbildning av olika slag ofta innebär direkta utgifter och dessutom för- lorad inkomst under studietiden. Då både språkkunskaper och utbildning är viktiga delar av en individs kvalifikationer, är det rimligt att förvänta sig ett positivt samband mellan dessa faktorer och en individs ställning på arbetsmarknaden. För svenska språket understryks detta av att den svenska ekonomin omvandlats till att vara mer tjänste- och serviceorienterad än tidigare. Det typiska industrijobbet under 1960-talet, som sällan krävde några omfattande kunskaper i det svenska språket, förekommer nu i betyd-
1 Kunskaper i svenska fyller naturligtvis andra funktioner, men integration på arbetsmarkna- den är rimligen en viktig del av målet med undervisningen.
2 Enkäterna ställdes till två grupper av svarande: (i) Högt uppsatta personalchefer i Sveriges
200 största företag och myndigheter; (ii) Chefer inom Stockholms läns landsting. Se Rooth
och Åslund (2006) för vidare information om undersökningen.
nr 3 2007 årgång 35
ligt mindre omfattning. Det kan därför antas att goda kunskaper i svenska har blivit ett allt viktigare kriterium vid nyanställningar av utrikes födda.
Sedan 1990-talet har vi sett en ökande avkastning på utbildning på den svenska arbetsmarknaden (Björklund m fl 2003). Finns det anledning att tro att detta inte gäller utlandsfödda i samma utsträckning som infödda, i bemärkelsen att den förstnämnda gruppen har lägre avkastning på utbild- ning? En rimligen viktig faktor är den utländska utbildningens överförbar- het, dvs om innehållet i en utbildning svarar mot de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden. Så gott som all utbildning har något landsspe- cifikt inslag som inte har samma värde i andra länder. Det kan röra sig om arkitekters kunskaper om regleringar rörande husbyggnationer, läroplaner i skolan som påverkar lärares arbete, behandlingsmetoder och rekommen- dationer inom vården osv. Naturligtvis varierar överförbarheten kraftigt mellan utbildningar. Jämför t ex en dataprogrammerare och en jurist. Om än något förenklat är datorn och dess programspråk liknande över hela värl- den, varför en person med goda kunskaper om datorer som mest behöver lära sig det nya landets språk för att kunna söka arbete som dataprogram- merare. Juristen behöver, förutom att lära sig språket, investera i en omfat- tande omskolning eller vidareutbildning, då de juridiska systemen ofta skil- jer sig mycket mellan länder.
Hur mäter vi avkastningen på språkkunskaper och utbildning? På 1970- talet utvecklade Jacob Mincer (1974) den modell som med tiden skulle bli arbetsmarknadsekonomens standardmetod för att studera hur humanka- pitalet påverkar individers löner. Den grundläggande s k Mincer-ekvatio- nen relaterar lönen för en individ till antalet år av utbildning och mängden arbetslivserfarenhet. 3 Varje år av extra utbildning förväntas resultera i ett lönepåslag. Även om Mincer specificerade modellen för att studera löner går det lätt att överföra principen till att även studera sysselsättning och års- inkomster. Det är också konceptuellt enkelt att inkludera språkkunskaper bland de variabler som förklarar individens ställning på arbetsmarknaden.
De resultat som presenteras nedan bygger på skattningar av denna typ av modeller.
Att få fram en trovärdig skattning på effekten av språkkunskaper och utbildning på individens ställning på arbetsmarknaden har dock sina svå- righeter. Bland arbetsmarknadsekonomer finns en lång diskussion om hur stora selektionsproblem som finns i dessa studier. Grundproblemet är om vi verkligen kan tro att det enda som skiljer två grupper åt är den faktor vi är intresserade av, t ex kunskaper i svenska språket eller mängden utbild- ning. Om det är så att vissa personer har lättare för att lära sig (eller högre
3 Mincerekvationen specificeras som ln Löni = α + β*Utbildningi + δ*Arbetserfarenheti +
λ*Arbetserfarenhet2 + η*Xi + εi, där α är en konstant som anger lönen för ”outbildad” arbets-
kraft, β är en skattad koefficient som anger hur stor avkastning i form av lön som individen
erhåller för ytterligare ett års utbildning (utbildning och arbetserfarenhet anges i antal år), och
εi är en slumpterm med väntevärde noll. I vektorn X inkluderas antalet barn, om personen är
gift och, för invandrade personer, vistelsetid i Sverige och födelseland som ytterligare förkla-
rande variabler.
ekonomiskdebatt
ambition) både i skola och arbete, och därmed lär sig språket bättre, utbil- dar sig mer och dessutom i högre grad kommer in på arbetsmarknaden, riskerar vi att felaktigt tillmäta språk och utbildning för stor betydelse. De estimerade effekterna kommer i detta fall inte enbart att mäta hur bättre språkförmåga och högre utbildning påverkar sysselsättning och inkomster, utan delvis också fånga upp effekter av motivation och allmän förmåga. För språkkunskaper kan det dessutom finnas ett omvänt orsakssamband – att ha ett arbete kan leda till att personen lär sig språket snabbare.
Denna metoddebatt är långt ifrån avslutad. Exempelvis visar Öckert (2002), med svenska data, att avkastningen på högre utbildning är betydligt lägre än vad som framkommer med standardmetoder. Å andra sidan finner Card (1999) efter en genomgång av den litteratur som via olika metoder försöker hantera selektionsproblemen att standardmodellen träffar ungefär rätt. För språkkunskaper drar Dustmann och van Soest (2001, 2002) liknan- de slutsatser. Därmed är de resultat som presenteras i denna artikel i första hand att betrakta som en beskrivning av hur inkomster och sysselsättning samvarierar med utbildning och kunskaper i svenska. Humankapitalteorins tydliga implikationer kombinerade med resultaten från den internationella forskningen gör dock att det är rimligt att tro att det åtminstone till viss del rör sig om orsakssamband.
2. Antalet utbildningsår, sysselsättning och inkomster
Syftet med analysen är att mäta avkastningen på utbildning och hur denna varierar mellan olika grupper av utrikes födda och infödda. Vi har därför delat in individerna i fem födelselandsgrupper: Sverige, Norden, Västeu- ropa, Syd- och Östeuropa samt Utomeuropa. 4 Indelningen kan naturligtvis diskuteras men det är nödvändigt att använda en ganska grov indelning för att nå överblickbara resultat. Det är också väl känt att skillnader i ställ- ningen på arbetsmarknaden i stor utsträckning sammanfaller med denna typ av indelning.
Figur 1 visar genomsnittliga inkomster bland män och kvinnor efter antal utbildningsår och födelseregion. 5 Det är helt klart att i samtliga grup- per stiger inkomsten med antalet utbildningsår. Inte oväntat placerar sig gruppen Utomeuropa lägst bland både kvinnor och män. Infödda, perso- ner från de andra nordiska länderna eller övriga Västeuropa har jämförba- ra inkomster för respektive utbildningsnivå. Män har föga överraskande högre genomsnittsinkomster än kvinnor och ser även ut att ha en brantare inkomstkurva, dvs den stiger mer med antal utbildningsår.
Figuren illustrerar också hur vi bör se på de invandrades avkastning på utbildning. För att ta det tydligaste exemplet jämför vi inkomsterna för
4 Se Rooth och Åslund (2006) för en beskrivning av datamaterialet.
5 Observera att värdena anges i kr men att skalan är logaritmisk, dvs att avståndet på y-axeln
mellan olika absoluta inkomstnivåer minskar med ökad inkomst. Genom att denna skala
används visar figurerna samma samband som den ekonometriska analysen nedan.
nr 3 2007 årgång 35
infödda män med män födda utanför Europa. Det är helt klart att inkom- sterna i den senare gruppen är avsevärt lägre än i den förra för varje given utbildningsnivå. Skillnaden är mellan 20–30 procent. I den mening att inkomsterna inte är lika för personer med motsvarande antal utbildningsår har alltså denna grupp av utlandsfödda inte samma ”avkastning på utbild- ning”. Svaret blir däremot inte lika självklart om vi ställer frågan utifrån det beslutsproblem på vilket Mincer baserade sin analys, dvs om det för en given individ lönar sig att investera i ytterligare utbildning. Bland männen i gruppen Utomeuropa har de med 8–10 års utbildning en genomsnittlig för- värvsinkomst runt 190 000 kr. Med 15–16 års utbildning ligger inkomsten i stället runt 250 000–300 000 kr per år. Om vi tolkar skillnaden i inkomst som avkastningen på att ha investerat i såväl en gymnasie- som en högskole- utbildning är det uppenbart att utbildning lönar sig även för personer med utomeuropeisk bakgrund.
Figur 2 visar motsvarande samband för sysselsättning i stället för inkomst.
Det är ur ett teoretiskt perspektiv inte lika självklart att sannolikheten att vara i arbete beror av mängden utbildning. Om vi tänker oss en helt uppde- lad arbetsmarknad där de högutbildade och lågutbildade aldrig konkurrerar om samma arbeten, kommer det att vara utbud, efterfrågan och institutioner på respektive delarbetsmarknad som styr sysselsättningsgraden. Däremot är arbetslösheten erfarenhetsmässigt ofta lägre bland personer med högre utbildning, vilket delvis kan förklaras av att dessa kan välja att acceptera min- dre kvalificerade arbeten medan de med lägre utbildning inte har tillgång till högkvalificerade arbeten. I figuren finner vi också att situationen på arbets- marknaden tenderar att vara bättre ju fler år av utbildning individen har, men att sambandet inte är lika tydligt som för inkomster.
Figur 1
Genomsnittsinkoms- ter 2001 efter kön, födelseregion och antal utbildningsår.
Tusental kr
Källa: Rooth och Åslund (2006).
200300400500
8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Kvinnor Män
Infödda Norden
Västeuropa Syd- Östeuropa Utomeuropa
Antal utbildningsår
ekonomiskdebatt
En ekonometrisk analys som tar hänsyn till faktorer som potentiell arbetslivserfarenhet och familjeförhållanden bekräftar de mönster som framkommer i figur 1 och 2 (se Rooth och Åslund 2006). För samtliga grup- per finner vi en betydande avkastning på utbildning. Sannolikheten för män att vara i arbete ökar med 1–1,5 procentenheter för varje extra år i utbild- ning, för kvinnor är sambandet ännu något starkare. Enligt skattningarna ökar förvärvsinkomsten med ungefär 6 procent per utbildningsår. Det visar sig också att betydelsen av utbildning för chanserna att ha ett arbete ofta är starkare i grupper där många har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Jämfört med andra personer med samma bakgrund är det t ex viktigare för en person född utanför Europa att ha en lång utbildning än vad det är för infödda att ha det. När det gäller inkomster pekar resultaten i de flesta fall på förhållandevis likartad men något lägre avkastning för invandrade jäm- fört med infödda. Resultaten ger därför inget stöd åt dem som menar att arbetsgivare inte beaktar invandrares utbildning vid anställningar.
Avkastningen på antal utbildningsår uppdelat per födelseregion säger inget om huruvida avkastningen varierar beroende på om utbildningen genomförts i Sverige eller utomlands. För att kunna studera denna fråga delade vi in gruppen utrikes födda i de som vid invandringstidpunkten var 0–16 år och de som var 17 år eller äldre. Den senare gruppen indelades också efter om personerna investerat i kompletterande svensk utbildning eller inte. Den första gruppen har (i de flesta fall) en svensk gymnasial/efter- gymnasial utbildning, givet att de läste vidare efter grundskolan. Denna grupp är intressant att studera separat eftersom dess resultat visar på värdet av svensk utbildning för personer med utländsk bakgrund men med helt svensk utbildning efter grundskolan.
Figur 2 Andelen syssel- satta 2001 efter kön,
födelseregion och antal utbildningsår.
Procent
Källa: Rooth och Åslund (2006).
.4.6.81
8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Kvinnor Män
Infödda Norden
Västeuropa Syd- Östeuropa Utomeuropa
utbildning
40
60
80
100
nr 3 2007 årgång 35
En stor andel av de utrikes födda har åtminstone delvis en svensk utbild- ning. Självklart gäller detta dem som kommit som unga, men också dem som invandrat till Sverige i vuxen ålder. Om arbetsgivare har svårt att värdera utländska utbildningar, skulle man kunna förvänta sig att enbart utländsk utbildning har en låg eller bristande avkastning. Det allmänna mönstret är att avkastningen på utbildning, för såväl sannolikheten att vara syssel- satt som för inkomsten, är betydande oavsett om utbildningen genom- förts i Sverige eller i ett annat land. I allmänhet är den dock något lägre för utländska utbildningar. Möjliga förklaringar till detta resultat är att den kompletterande svenska utbildningen har ökat den utländska utbildning- ens överförbarhet till den svenska arbetsmarknaden och/eller att viss extra svensk utbildning fungerar som en signal om individens produktivitet/kun- skaper. 6 Speciellt hög är avkastningen på utbildning för dem som invandrat till Sverige i ung ålder (0–16 års ålder), t o m högre än den för infödda.
Resultatet kan tolkas som att utbildning, i ännu högre grad än för infödda, är nyckeln till bättre arbeten för denna grupp.
Om vi i stället analyserar inkomstskillnader mellan infödda och invand- rade med en given inriktning och nivå på utbildningen tenderar det att vara så att skillnaderna är störst i de fall där överförbarheten är låg (jurister) och minst där det finns tydliga kriterier för validering och komplettering (läkare och sjuksköterskor). Det senare resultatet får också stöd av enkät- svar redovisade i Rooth och Åslund (2006), där arbetsgivare uppger att de ser utländsk utbildning som användbar, men att det finns betydande pro- blem i att bedöma innehållet och kvaliteten vilket gör att man efterfrågar bättre fungerande valideringssystem som ett stöd för detta.
3. Kunskaper i svenska, sysselsättning och löner
Kunskaper i värdlandets språk kan ha stor betydelse för invandrades möjlig- het att etablera sig och avancera på arbetsmarknaden. Förmågan att kommu- nicera i tal och skrift är en självklar del av humankapitalet, och borde därför direkt påverka både chansen att ha ett arbete och lönen. Av svaren på de frågor vi ställt till arbetsgivare i privat och offentlig sektor är det också tydligt att de flesta (men inte alla) ser svenska språket som en viktig förutsättning. Det är också möjligt att personer med bättre kunskaper i svenska språket i större utsträckning kan ”signalera” sin kompetens än personer med sämre språk- kunskaper och därför nå bättre positioner på arbetsmarknaden. Därmed kan- ske det är extra viktigt för högutbildade att lära sig svenska. Goda kunskaper i svenska kan också innebära att personen i lägre utsträckning utsätts för dis- kriminering och därmed har tillgång till den primära arbetsmarknaden.
Det finns en förhållandevis omfattande internationell forskning om hur språkkunskaper påverkar utrikes föddas position på arbetsmarknaden.
6 Man bör dock vara en aning försiktig vid tolkningen av dessa resultat eftersom de även kan
bero på att gruppen som investerat i en svensk utbildning är en speciell grupp och att resultatet
inte har med viss svensk utbildning att göra.
ekonomiskdebatt
Pionjärarbetena genomfördes i USA där exempelvis studierna av Gwartney och Long (1978), Carliner (1980) och Borjas (1984) kan nämnas. Under de senaste åren har det även genomförts studier på skandinaviska data, se exempelvis Larsson (1999) för Sverige och Constant och Schultz-Nielsen (2004) för Danmark. Sammanfattningsvis visar studierna att individens avkastning på att lära sig destinationslandets språk är relativt hög.
De flesta (tidiga) studierna använde sig av att intervjupersonen själv fått gradera sin förmåga att tala mottagarlandets språk. Att använda själv- upplevd språkförmåga har dock visat sig vara problematiskt eftersom förekomsten av mätfel i denna variabel tenderar att underskatta effekten av språkkunskaper på arbetsmarknadsutfall (se Dustmann och van Soest 2001). Senare studier har därför ofta låtit intervjuaren göra en bedömning av hur respondenten talar, eller använt ett testinstrument för att mäta indi- videns läskunskaper. Därmed erhålls en mer objektiv bedömning av den intervjuade personens språkkunskaper. I detta avsnitt återges resultat för avkastningen av svenska språkkunskaper för utrikes födda utifrån tre olika datamaterial för perioden 1993 till 2003. Poängen med att studera tre för- hållandevis aktuella svenska datamaterial med jämförbart innehåll är för att se om de olika datamaterialen ger en enhetlig bild av hur språkkun- skaper påverkar människors möjligheter på arbetsmarknaden. I så fall är resultaten mer trovärdiga.
Det tidigaste materialet, Invandrarundersökningen (IU), är en intervju- undersökning av 1 123 personer födda i Chile, Finland, Iran eller Polen och samlades in under 1993 av Anders Lange vid CEIFO (Stockholms universi- tet). Det andra materialet, International Adult Literacy Survey (IALS), är en intervjuundersökning av ett slumpmässigt urval av den svenska befolk- ningen och samlades in under 1995 och 1998 av Mats Myrberg vid Lin- köpings universitet. Materialet innehåller 546 utrikes födda personer. Det tredje och sista materialet samlades in av Dan-Olof Rooth under 2003 inom projektet IASS (Invandrares Arbetsmarknad, Språkkunskaper och Sociala nätverk). I denna studie intervjuades 559 män som invandrat från Chile, Etiopien, Iran eller Rumänien. Eftersom alla studierna innehåller uppgifter om intervjupersonen var sysselsatt eller inte vid intervjutillfället används detta mått som vårt primära utfallsmått. Förmågan att tala svenska bedöms i IU och IASS av intervjuaren, medan förmågan att läsa på svenska bedöms i IALS och IASS via ett lästest.
Kategoriseringen till olika språknivåer kan alltid diskuteras utifrån huruvida instrumentet (intervjuarens bedömning/lästestet) verkligen mäter en god respektive dålig språkförmåga. Det går att fråga sig vad som i en absolut mening innebär goda respektive dåliga kunskaper. Det viktiga för denna studie är dock inte vad kategoriseringen exakt mäter utan att det finns en variation inom gruppen utrikes födda i språkförmåga, och att rang- ordningen mellan nivåerna är rättvisande (dvs att 4 är bättre än 3 osv).
För att kunna åstadkomma en så bra jämförelse som möjligt mellan de
olika datamaterialen har följande restriktioner gjorts i data: Individerna ska
nr 3 2007 årgång 35
vid mättillfället (i) vara i åldern 25–55 år; (ii) ha varit bosatta i Sverige minst fem år; samt (iii) ha invandrat till Sverige efter 17 års ålder. Detta innebär att 812 personer analyseras i IU, 251 personer i IALS och 559 personer i IASS.
Kunskaper i svenska bland utrikes födda
Tabell 1 visar hur respondenterna i de tre olika studierna fördelat sig på fyra kategorier av språkförmåga. Ett första konstaterande är att det finns stora skillnader inom och mellan datamaterialen. I Invandrarundersök- ningen talar 88 procent en bra eller utmärkt svenska medan motsvarande andel i IASS-studien är 64 procent. När det gäller att läsa svenska når endast 34 procent i IALS nivån bra eller utmärkt, medan hela 71 procent läser på den nivån i IASS-studien. Att andelen som presterat ”bra” eller ”utmärkt”
varierar mellan studierna kan bero på en mängd faktorer. Det finns skill- nader mellan urvalen i genomsnittlig tid i Sverige, graden av likhet mellan gruppens modersmål och svenskan, samt genomsnittlig utbildningsnivå (se Rooth och Åslund 2006). Det är också möjligt att de olika undersökningar- na har varierande grad av selektionsproblem beträffande vilka som faktiskt accepterar att delta i undersökningen. Här är det dock viktigt att påpeka att vi studerar sambanden inom respektive urval.
Med IALS-materialet kan vi visa att människor i allmänhet (oavsett om man är född i Sverige eller i ett annat land) tenderar att överskatta sin egen språkliga förmåga, i förhållande till vad som framkommer vid ett lästest eller vid en bedömning i en intervju. Detta utgör ett problem om individer där- med inte ser förbättrade kunskaper i svenska som en möjlighet till en starkare
Tabell 1
Andelen på respek- tive språknivå, 1993–
2003. Procent IU
Tala
IALS Läsa
IASS Tala
IASS Läsa Språknivå:
1: Mycket dåligt 3,6 32,3 8,1 17,6
2: Dåligt 9,0 33,5 27,9 10,9
3: Bra 46,2 25,9 55,6 28,5
4: Utmärkt 41,3 8,4 8,4 43,0
Andel ”Bra/utmärkt”: 87,5 34,3 64,0 71,5
Antal observationer 812 251 559 505
Not: Språknivån i invandrarundersökningen (IU) är bedömd av intervjuare där 1=mycket dålig, 2=ganska dålig, 3=ganska bra, 4=utmärkt nästan som infödd; i IALS/IASS bedöms läs- förmågan via ett test där 3 motsvarar läskunskaper i grundskolans årskurs nio. Språknivå 1 och 2 utgör dåliga kunskaper medan 4 anger bra kunskaper. I IASS är förmågan att tala svenska bedömd av intervjuaren där 1=kraftig brytning och dåligt ordförråd, 2=talar med brytning och begränsat ordförråd, 3=talar korrekt svenska men med brytning, 4=talar nästan utan brytning (svensk dialekt). I IASS-studien är det en större andel som läser bra än som talar bra. Detta gäller även de 505 personer som vi har uppgift om läskunskaper för. I den gruppen talar 65,3 procent bra eller utmärkt.
Källa: Rooth och Åslund (2006).
ekonomiskdebatt
ställning på arbetsmarknaden. Näringsdepartementet (2004) visar också att arbetsförmedlare ser bristande kunskaper i svenska som ett större problem för utlandsfödda arbetssökande än vad de arbetssökande själva gör.
Samtidigt kan man ifrågasätta om ”objektiva” mått ger en helt rättvis bedömning, eftersom vissa tidigare studier finner att brytning och bristan- de språkkunskaper ofta sammankopplas (Boyd 2004). I många fall är det svårt att se att brytningen faktiskt utgör ett hinder för att utföra ett arbete, och det finns också de som menar att man i Sverige är särskilt intolerant mot vissa typer av brytningar. Debatten om synen på språket är sannolikt viktig som ett sätt att förändra attityder, men samtidigt går det inte att komma ifrån att så länge en arbetsgivare uppfattar vissa saker som tecken på bris- tande kunskaper i svenska kommer detta att påverka individens möjligheter på arbetsmarknaden. Även om de intervjubedömningar som används som indikationer på talförmåga inte är helt korrekta, så ligger de troligen ganska nära den måttstock som gäller vid arbetssökande.
I arbetsgivarnas svar på frågor om vad som utgör en acceptabel nivå på svenskkunskaperna är det typiska svaret att man accepterar brytning och ett fåtal språkfel i tal och skrift. Det är ingen allmän uppfattning bland de tillfrågade att bristande svenskkunskaper utgör ett hinder för utlandsfödda att arbeta i organisationer, men upp till var femte anger att så är fallet i hög utsträckning. Många uppger också problem med att bedöma språkkunska- per utifrån en skriftlig ansökan. Detta skulle kunna förorsaka s k statistisk diskriminering där ansökningar från utlandsfödda sorteras bort eftersom arbetsgivaren inte har möjlighet att avgöra den enskilda sökandens kunska- per i svenska.
Kunskaper i svenska och framgång på arbetsmarknaden
Vi övergår nu till att studera hur svenskkunskaper påverkar möjligheterna till sysselsättning. Det är intressant att notera att en stor andel av dem som läser och talar en mycket dålig svenska ändå är sysselsatta (exempelvis 23 procent i IU och 38 procent i IALS). Att kunna kommunicera på svenska är alltså ingen absolut nödvändighet för att arbeta i Sverige. Förklaring- en ligger inte i att dessa personer är anställda hos andra invandrare med samma modersmål eller att de i stället använder engelska som kommunika- tionsspråk. Detta innebär att vissa arbetsgivare ser andra kvalifikationer än svenska språket som avgörande för om personen ska anställas eller inte.
Skattningarna i tabell 2 visar dock att goda språkkunskaper ger en avkastning i form av högre chanser till sysselsättning. I genomsnitt finner vi att tala bra svenska innebär i storleksordningen 10 procentenheter högre sannolikhet att vara sysselsatt. Resultaten är också relativt stabila när fler kontroller inkluderas (jämför modell 1 och 2). Detta talar för att vi faktiskt fångar ett orsakssamband mellan språk och sysselsättning. 7
7 Resonemanget är som följer: Om skattningarna inte påverkas av att vi inkluderar observe-
rade faktorer som vi vet är kopplade både till språk och sysselsättning, så minskar detta oron för
att icke-observerade faktorer ska påverka skattningarna.
nr 3 2007 årgång 35
Det är rimligt att tro att det finns en liknande effekt för läsförmåga, men det är inte självklart att den är precis likadan. Det går att tänka sig att det finns vissa arbeten där läsförmåga är så gott som irrelevant. Samtidigt är den en absolut förutsättning för att ta till sig viss typ av information, medan tal lättare kan ersättas eller kompletteras av ett annat språk och andra sätt att kommunicera. Vi finner dock att sambanden även här pekar på unge- fär 10 procentenheters skillnad i sannolikheten att ha ett arbete. För IALS minskar skattningarnas storlek när vi ökar antalet kontrollvariabler, men för modell två är de beräknade effekterna likartade för de två materialen.
Det existerar således ett tydligt och statistiskt signifikant samband mellan tal/läsförmågan och individens sysselsättningsstatus.
Den jämförelse som görs här gäller inom gruppen utlandsfödda. En rela- terad fråga är om skillnader i kunskaper i svenska kan förklara skillnaden i sysselsättning mellan infödda och invandrade? Om vi gör tankeexperi- mentet att de invandrade har samma fördelning på kunskaperna som den infödda befolkningen, men har samma chans som förut till arbete vid varje språknivå, 8 visar det sig att mer än halva sysselsättningsgapet mellan inföd- da och invandrade faktiskt kan förklaras av skillnaderna i svenskkunskaper (Rooth och Åslund 2006).
Analysen har hittills fokuserat på om språkkunskaper påverkar chansen att ha ett arbete, vilket som helst. Lönen kan sägas utgöra ett mått på hur bra ett arbete är. För ett av datamaterialen, IASS-studien, har vi uppgift om timlönen på nuvarande jobb. När vi skattar sambandet mellan timlön och förmågan att tala respektive läsa svenska framkommer ett mönster som lik- nar det för sysselsättning: de som talar en bra svenska och de som har en god läsförmåga har ca 10 procent högre lön än de som talar eller läser dåligt.
Detta stämmer också väl överens med resultaten från internationella studier.
8 Detta gör att vi isolerar effekten av svenska språket, men tillåter möjligheten att invandrade på en given språknivå fortsätter att ha en lägre sysselsättningsgrad än infödda på samma språk- liga nivå, exempelvis genom att de drabbas av diskriminering i någon form.
Tabell 2
Ökad sannolikhet att vara sysselsatt om personen talar/läser bra. Procentenheter Tala:
IU
Mod 1 Mod 2 IASS Mod 1 Mod 2
Läsa:
IALS
Mod 1 Mod 2 IASS Mod 1 Mod 2 Ökad chans till
sysselsättning 13,3 6,6 10,1 9,2 23,5 12,4 11,3 10,1
Kontroll för X Nej Ja Nej Ja Nej Ja Nej Ja
Antal obs 812 812 559 559 251 251 505 505
Not: Resultat från regressionsanalys där den beroende variabeln sysselsättning relateras till språkkunskaper och ett antal bakgrundsvariabler. I modell 1 inkluderas inga ytterligare vari- abler förutom språkvariabeln. Modell 2 inkluderar även kontroll för X=kön, ålder, antal år i Sverige samt födelseland/region, utbildningsnivå och boenderegion i Sverige. Alla värden, förutom IU Modell 2, är signifikant skilda från noll på 10-procentsnivån.
Källa: Rooth och Åslund (2006).
ekonomiskdebatt
Sambanden mellan språk och lön i Sverige liknar alltså dem i andra länder.
Det är tänkbart att akademiker har mer att vinna på att investera i goda språkkunskaper. En stor del av de bäst betalda jobben förutsätter högre utbildning men ställer också större krav på svensk språkförmåga. Språket blir därför en nyckel till de jobb som man har utbildningskvalifikationer för.
Därmed bör språkinvesteringar ge större lönemässig avkastning för högut- bildade. Vår analys ger en tydlig indikation på att detta är fallet. Sambandet mellan talad svenska och sysselsättning ser ungefär likadant ut för akademi- ker som för övriga. Däremot är löneskillnaderna bland akademiker större mellan de som talar bra svenska och de som inte gör det. I genomsnitt skiljer det ungefär 30 procent mellan gruppernas löner. Även om man ska ha i åtanke att orsakssambandet kan vara det omvända (dvs att få ett kvalificerat arbete gör att man lär sig språket bättre), är ändå resultaten helt i linje med vad vi skulle förvänta oss utifrån grundläggande humankapitalteori.
4. Sammanfattning och diskussion
Ett stort antal studier har konstaterat att det finns stora skillnader på arbets- marknaden mellan svenskfödda och olika grupper av utrikes födda. Detta kan förklaras av en mängd olika faktorer, från att de invandrade har lägre kvalifikationer i något avseende till att de diskrimineras på arbetsmarkna- den. I stället för att i första hand försöka beskriva eller förklara varför det finns skillnader mellan grupper, fokuserar denna artikel på avkastningen på utbildning och kunskaper i svenska språket utifrån ett individperspektiv:
tjänar en person med en viss bakgrund på att utbilda sig och tillgodogöra sig det svenska språket?
Resultaten är tydliga. Utbildning har stor betydelse för framgången på arbetsmarknaden oavsett var i världen man är född. Goda kunskaper i svenska ökar kraftigt chansen till arbete och vilken lön man kan förvänta sig. Arbetsgivare betonar också dessa faktorers betydelse vid anställningar.
Därmed blir slutsatsen att utbildning och svenska språket är viktiga nycklar till framgång.
Som konstaterades i inledningen finns det i den svenska debatten vitt skilda uppfattningar om olika faktorers betydelse för invandrades möjlig- heter. Vissa debattörer menar att de som lyfter fram utbildning och språk är fast i ett förlegat ”bristtänkande”, där man felaktigt lägger bördan på dem som har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Problemen bör med detta sätt att resonera sökas på andra håll, t ex i diskriminerande beteende hos arbetsgivare som letar förevändningar för att inte anställa personer med viss bakgrund.
Vi motsäger inte att diskriminering förekommer på den svenska arbets- marknaden och har själva studerat denna fråga på olika sätt. 9 Det finns flera studier som gör troligt att diskriminering i någon form är en faktor av betydelse på arbetsmarknaden, se exempelvis studien av Carlsson och
9 Se Rooth (2001) och Rooth och Åslund (2005).
nr 3 2007 årgång 35
Rooth (2007) i detta nummer av Ekonomisk Debatt. Men den antingen-eller- argumentation som förs hindrar tyvärr mer nyanserade diskussioner kring integrationsfrågan. Det är naturligtvis fullt möjligt att diskrimineringen är omfattande, men att individuella egenskaper ändå har stor betydelse för invandrades framgång på arbetsmarknaden.
En möjlig effekt av debatten kring diskriminering är att personer för- väntar sig att bli diskriminerade och avstår från att investera i utbildning och andra former av humankapital, eftersom de inte tror att det lönar sig.
De resultat vi presenterat visar att individers val av utbildning och i vilken utsträckning de väljer att investera i goda språkkunskaper har stor betydelse för deras framgång på den svenska arbetsmarknaden. Det stämmer således inte alls att dessa två grundläggande beståndsdelar i individers humankapi- tal är en meningslös investering.
Av dem som påbörjade svenska för invandrare under läsåret 2002/03 hade enbart 34 procent fullföljt dessa studier efter läsåret 2004/05 (Skol- verket 2006). Hela 40 procent hade avbrutit utbildningen eller tagit stu- dieuppehåll. Kan dessa mönster möjligen bero på dålig motivation till följd av felaktiga ”fakta” om språkkunskapers betydelse för framgång på arbets- marknaden? När det gäller utbildning skulle det vara förödande om ung- domar med utländsk bakgrund avstår från att utbilda sig på grund av att de felaktigt tror att detta inte kommer att löna sig. De studier som finns om synen på utbildning och karriär bland ungdomar med utländsk bakgrund verkar nå olika slutsatser kring detta (Lundqvist 2006). Vi får hoppas att de som menar att invandrarungdomar ser utbildning som en väg till en bättre situation har rätt, snarare än de som förmedlar bilden av desillusion och förväntan om diskriminering.
De resultat vi har presenterat ger starkt stöd för att grundläggande individuella kvalifikationer har stor betydelse för möjligheterna att lyckas.
Generella utbildningsinsatser och svenskundervisning bör därför finnas med när integrationsbefrämjande åtgärder diskuteras. Dock är det viktigt att påpeka att detta är under förutsättning att insatserna faktiskt höjer kva- lifikationerna – humankapitalet. Som framgår av t ex Åslund m fl (2006) är det inte ovanligt att människor tillbringar alltför lång tid i insatser som rimligen inte uppfyller detta krav.
Det förefaller som att arbetsgivare upplever betydande svårigheter att bedöma både utländska utbildningar och utlandsföddas kunskaper i svens- ka. Då dessa problem i förlängningen kan leda till att sökande med viss bak- grund sållas bort finns det både rättssäkerhets- och effektivitetsmässiga skäl att ta fram bättre verktyg för att underlätta denna process. Under senare år har en del steg i rätt riktning tagits. Ett exempel är att Valideringsdelega- tionen har tillsatts för att utveckla valideringen av utbildning och yrkes- kunskaper. Det finns också en mängd lokala insatser som är inriktade på validering.
Möjligen kan man se en större brist på initiativ när det gäller verktyg
för att mäta kunskaper i svenska språket. En inte så spekulativ tanke är
ekonomiskdebatt
