Att vårda lätt sederade patienter på en intensivvårdsavdelning: En intervjustudie om intensivvårdssjuksköterskors upplevelser

Magisteruppsats

Att vårda lätt sederade patienter på en

intensivvårdsavdelning

- En intervjustudie om intensivvårds-

sjuksköterskors upplevelser

Författare: Esther Kim Evaldsson Handledare: Rosemarie Klefsgård Examinator: Catharina Frank Termin: VT18

Ämne: Vårdvetenskap

Nivå: Avancerade nivå

Kurskod:4VÅ50E

Sammanfattning

Bakgrund: Idag strävar sjukvården efter att ha så lätt sederade patienter som möjligt på

en intensivvårdsavdelning. Detta efter att forskning visat på att djup sedering av patienter ofta leder till långa vårdtider och komplikationer samt påverkar patienters psykiska hälsa på ett negativt sätt. Syfte: Syftet med studie var att belysa

intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda lätt sederade patienter på en intensivvårdsavdelning. Metod: Var en kvalitativ induktiv design och genomfördes utifrån semistrukturerade intervjuer och kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera datan. Stuiden omfattade totalt 10 intensivvårdssjuksköterskor, alla med mer än ett års arbetserfarenhet. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelse av att vårda en lätt sederad patient tolkades utifrån följande fyra kategorier, att belysa olika faktorer som både stärker och försvagar vårdarbetet såsom inre och yttre krav, kommunikation i vårdarbetet, att lyfta fram den enskilde individen och när vårdarbet kan leda fram till stress. Konklution: I den kliniska vardagen på en intensvivårdavdelning finns det flera faktorer som kan stärka sjuksköterskans vårdrelation med patienten men det medförde också stora svårigheter hos intensivvårdssjuksktöterskorna. Att vårda lätt sederade patienter skapade möjligheter till vårdrelationer mellan patienter och sjuksköterskor genom kommunikation. Samtidigt som bristande personalresurser riskerade

patientersäkerheten.

Nyckelord: Intensivvårdssjuksköterska, lätt sedering, intensivvårdssjuksköterskans

upplevelser, omvårdnad, kvalitativ innehållsanalys, krävande, närvaro, kommunikation, patientsäkerhet.

Abstract

Background: Today, the healthcare strives to have IVA as easily sedated patients as

possible. This is because research has shown that deep sedation of patients leads to long periods of time in hospitals and complications and adversely affect the mental health of patients.

Purpose: The purpose of the study was to highlight the experiences of intensive care

nurse care for cure patients in an intensive care unit. Methos: Be a qualitative inductive design and conducted based on semistructured interviews and qualitative content analysis was used to analyze the data. Stuiden comprised a total of 10 intensive care nurses, all with more than one years of work experience. Results: The nurse's

experience of caring for a mildly cedar patient was interpreted from the following four categories, highlighting various factors that both strengthen and weaken the healthcare work, such as internal and external requirements, communication in the care work, highlighting the individual, and when the healthcare can lead to stress. Conclusion: In the clinical life of an intensive care department, there are several factors that can strengthen the nurse's care relationship with the patient, but it also caused major difficulties in the intensive care sicknesses. Caring for easily cedar patients created opportunities for care relationships between patients and nurses through

communication. At the same time as lack of human resources risked patient safety.

Keywords: Intensive care nurse, light sedation, intensive care nurse` experience, nursing, qualitative content analysis, demending, communication, patient safety.

Tack

Jag vill tacka alla intensivvårdsjuksköterskor som deltog i studien. Vidare vill jag

framföra ett stort tack till Ulla Tegsten och Thorleif Rosander som varit till stor hjälp

har stöttat och väglett mig hela vägen genom detta arbete vill jag framföra ett stort tack

till. Jag vill också tacka min man och mina döttrar som stöttat mig under min utbildning.

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 6

2 Bakgrund ___________________________________________________________ 7 2.1 Intensivvårdssjuksköterskans ansvar och kompetensområde. _______________ 7 2.2 Sederingsnivå och mätinstrument _____________________________________ 9 2.3 Att vårda lätt sederade patienter _____________________________________ 11 2.4 Kommunikation _________________________________________________ 12 3 Teoretisk referensram ________________________________________________ 13 3.1 Vårdande relation med patienten ____________________________________ 13 4 Problemformulering _________________________________________________ 15 5 Syfte ______________________________________________________________ 15

6 Metod _____________________________________________________________ 16

6.1 Design _________________________________________________________ 16

6.2 Urval __________________________________________________________ 17

6.3 Datainsamling ___________________________________________________ 18

6.4 Dataanalys _____________________________________________________ 19

6.5 Förförståelse ____________________________________________________ 22

6.6 Etiska aspekter __________________________________________________ 23

7 Resultat ____________________________________________________________ 24

7.1 Ökade krav på sjuksköterskan ______________________________________ 25

7.1.1 Ökad närvaro och kompetens ___________________________________ 25

7.1.2 Tidskrävande vård ____________________________________________ 26

7.2 Kommunikation i vårdarbetet _______________________________________ 27

7.2.1 Verbal kommunikation _________________________________________ 27

7.2.2 Icke-verbal kommunikation _____________________________________ 28

7.3 Att lyfta fram den enskilde individen _________________________________ 29

7.3.1 Att se och lära känna patienten __________________________________ 29

7.3.2 Empati, bemöta och vårda med respekt ___________________________ 30

7.3.3 Att skapa trygghet ____________________________________________ 30

7.4 När vårdarbetet kan leda fram till stress _______________________________ 31

7.4.1 Upplevelsen av frustration______________________________________ 31

7.4.2 Ångest och oro _______________________________________________ 32

7.4.3 Känslomässig utmattning ______________________________________ 32

8 Diskussion __________________________________________________________ 32

8.1 Metoddiskussion _________________________________________________ 33

8.2 Resultatdiskussion _______________________________________________ 37

9 Slutsats ____________________________________________________________ 41

Bilagor _______________________________________________________________ I

11 Projekttitel: _______________________________________________________ V

1 Inledning

På en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas ofta kritiskt sjuka patienter, vilket innebär ett mycket högt arbetstempot för sjuksköterskorna. Samtidigt förekommer det att de får vårda patienter med assisterad andning. Intuberade patienter kan sederas i olika grad beroende på patientens hälsotillstånd. Det var förr i tiden vanligt att intuberade patienter på IVA sederades djupt. Effeketen var ofta negativ för patienten i form av

posttraumatiskt stressyndrom och lång sjukhusvård och så vidare. Ny forskning visar på att lätt sedering har positiva effekter på patienter, framförallt ger det kortare sjukhusvård Treggiari et al. (2009). Sjukvården strävar därför nu mera efter att endast ha lätt

sederade patienter på IVA. En del forskning om intensivvårdssjuksköterskors

upplevelser visar emellertid på att lätt sederade patienter oftast kräver stor närvaro av sjuksköterskan (Croxall, Tyoxall och Garside (2014). Detta berodde på att många lätt sederade patienter var förvirrade och bland annat försökte att avlägsna olika slangar och respiratorn och i många fall försökte resa sig upp ur sängen.

Under mina fyra veckors verksamhetsförlagda utbildning på en IVA i Stockholm observerade författaren intensivårdssjuksköterskornas arbete med lätt sederade patienter och fick delta i vårdandet av dessa patienter. Arbetsbelastning var stor vid vårdandet av dessa patienter relaterat till personalresuser. Till följd av personalbrist ökade stressen kraftigt hos intensivvårdssjuksköterskorna vilket gjorde att vårdrelationen kunde

kommar ur balans. Det krävs därför ytterligare kunskap och en djupare förståelse för hur

intensivvårdssjuksköterskan egentligen upplever att vårda lätt sederade patienter, för att

kunna förbättra omvårdnaden och för att erbjuda patienterna kvalitetsvård i enlighet

med hälso- och sjukvårdslagen (Patientlag, 2014: 821). Författaren menar därför att det

är nödvändigt att undersöka grundligare och lyfta fram intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda lätt sederade patienter.

2 Bakgrund

2.1 Intensivvårdssjuksköterskans ansvar och kompetensområde.

På en intensivvårdsavdelning vårdas kritiskt sjuka patienter av olika anledningar. Ofta kräver dessa patienter avancerad vård dygnet runt, både medicinskt och

omvårdnadsmässig. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HLS, SFS 1982:763) ska all sjukvård bedrivas så att de uppfyller kraven på god vård. Vården ska även ha god kvalitet och uppfylla patientens behov av trygghet, säkerhet och kontinuitet och uppfylla patientens behov av integritet och autonomi. Det är vårdgivarens skyldighet attt utföra vårdarbetet på ett säkert och tryggt sätt, det vill säga att skydda patienterna från vårdskador (a.a). Det är ett stort ansvar och det krävs speciella kompentenser för att vårda de kritiskt sjuka patienterna. Även Riksföreningen för anestesi och intensvivvård

& svensk sjuksköterskeförening (2012) anger i kompetensbeskrivningen för

intensivvårdssjuksköterskor att vården ska utföras med respekt för patientens integritet och värdighet. Sjuksköterskan ska dessutom i omvårdnadsarbetet stödja och möta den enskilde patientens behov. Vidare ingår också att kunna övervaka, identifiera, bedöma och utvärdera lämpliga omvårdnadsåtgärder anpassade till varje patient.

Intensivvårdssjuksköterskan skall dessutom kunna främja hälsa och förebygga ohälsa

(a.a). Vidare beskriver Stubberud (2009) att en intensivvårdssjuksköterska behöver en

hög kompentens som innefattar kunskaper, förhållningssätt och färdigheter. En

intensivvårdssjuksköterska måste ha förståelse för och kunskap om patofysiologi, fysiologi och dess förändringar vid diverse sjukdomstillstånd i alla åldrar.

En intenstivvårdssjuksköterskan måste också kunna bedöma vilka åtgärder som behövs vid vårdande av instabila patienter, brister i denna kompentens kan riskerar att leda till patientskada. Att värna om patientens värdighet, integritet och autonomi är ytterligare kompetenser en intensivvårdssjuksköterska måste besitta. Intensivvårdssjuksköterskor bör vidare ha en förmåga att kunna anpassa sig till olika komplexa situationer och möta kraven från omgivningen på ett skapande och förpliktande sätt samt att klara av de givna arbetsuppgifterna (a.a.). Patienterna på en intensivvårdsavdelning lider dessutom ofta av smärta och ångest som förknippas med den bakomliggande sjukdomen menar Berggren (2012). Därmed blir intensivvårdssjuksköterskans mest förekommande vårdarbete smärtlindring och ångestdämpning (Stubberud, 2009; Wallin, 2012).

Berggren (2012) menar att inom intensivvårdssjuksköterskans ansvarsområde ingår att tillgodose patientens grundläggande behov av medmänsklig kontakt, information och kommunikationsmöjligheter. Även Wallin’s, (2012) lyfter fram vikten av att

omvårdnadsarbetet skall utgå från varje enskild patients behov och situation och

utförandet av omvårdnaden skall vara omsorgsfullt, respektfullt och bevara integriteten.

Vidare tar Tingsvik, Bexell, Andersson och Henricson (2013) upp att ge individuellt anpassad vård, skapa en mänsklig relation, att ha en dialog, kommunikation och att uppmuntra patientmedverkan i vården kan bli en utmaning för

intensivvårdssjuksköterskor och det krävs både kunskap och tålamod.

Bland annat spelar intensivvårdssjuksköterskornas bemötande, kommunikation,

information och närvaro stor roll för att bevara patientens identitet. Patienter som vårdas

på IVA har oftast endast en begränsad möjligheten att kommunicera på grund av

ångest, oro och förvirring. Det är därför viktigt att alla patienter skall informeras om sitt tillstånd oavsett sederingsgrad, genom upprepande information för att öka möjligheten till patientdelatktighet i vårdandet (Wallin, 2012). Stubberud (2009) och Wallin (2012) beskriver att på grund av patientens kritiska sjukdomstillstånd på

intensivvårdsavdelningar är ofta patientens närstående närvarande och de behöver information och stöd. Intensivvårdssjuksköterskan bör underlätta närståendes situation genom att lyssna och närvara. Om detta inte räcker till skall professionell hjälp erbjudas såsom kurator eller psykologer (a.a.).

Stubberud (2009) anser att intensivvårdsjuksköterskans kompetens och erfarenheter har stor betydelse för utfallet av en behandling och dess kvalitet både medicinskt och omvårdnadsmässigt. Det handlar inte bara om vad som görs utan hur och varför det görs.

2.2 Sederingsnivå och mätinstrument

Sedering kan definieras som ett läkemedelsframkallat tillstånd som beroende på

sederingsgrad ger en lugnande sömnighet och avslappnande effekt hos en patient

(Guldbrandsen, 2009). Författarna Morita, Tsuneto & Shima (2002) beskriver i sin

studie att sedering sänker patienternas medvetande och minskar ångesten. Patienterna på

en IVA sederas antingen djupt eller lätt beroende på patientens hälsotillstånd. En djupt

sederad patient reagerar inte på tilltal medan en lätt sederad patient kan reagera på

fysisk beröring och tilltal men fortfarande behöva assisterade andning (Guldbrandsen,

2009). Syftet med sedering av patienter är att lindra smärta, dämpa obehaglig känslor

och ångest (Morita, Tsuneto & Shima, 2002). Santos, Martins och Goncalves (2016) tar

även upp att kritiskt sjuka patienter på IVA ofta är oroliga, förvirrade, upprörda och har smärta vilket nödvändigör lindring av smärtan och sedering.

Idag är respiratorn en av de mest högteknologiska produkter som mest används inom intensivvård. Indikation för behandling med respirator kan vara när patienten inte längre kan säkerställa sin egen syresättning såsom för kritiskt sjuka patienter, vilket innebär att luft tillförs via en så kallad endotrakealtub. Detta innebär att en slang förs in i patientens luftrör vilket medför en obehgaglig känsla och smärta. Patienterna behöver därför behandlas med sederingsläkemedel för att kunna tolerera detta. Bristande

sedering kan leda till allvarliga konsekvenser för patienten och försvåra behandlingen.

Det kan bland annat medföra ökad oro, obehag och ökad stress som sin tur kan leda till ökad metabolism och förändringar i immunsystemet. För mycket sederingsläkemedel kan å andra sidan leda bland annat hypoxi, hypotoni och minskad hjärtminutvolym. Den idealiska sederingen beror på patientens behov enligt Guldbrandsen (2009).

Enligt Narkosguiden (2018) kan intensivvårdssjuksköterskan bedöma patienters sederingsnivåer med hjälp av mätningsinstrumenten MAAS (Motor Activity

Assessment Scale) och RASS ((Richmond Agitation and Sedation Score). Enligt en studie av Svenningsen, (2015) utvecklades RASS mätningsistrument genom ett samarbete mellan sjukvårdspersonal, sjuksköterskor och apotekare. RASS mätningsinstrumentet var det mest använda av intensivvårdssjuksköterskor för bedömning av sederingsgrad och bedömning av delirium (bilaga 5).

Intensivvårdssjuksköterskors kompetens varierar varför de har olika uppfattning om vad

som är god sedering vilket därmed får till följd att de gör olika bedömningar. Om alla

intensivvårdssjuksköterskor utgår från samma mätningsinstrument ger det en möjlighet

att göra en systematisk bedmöning och det blir mindre godtycke i bedömningen (Gulbrandsen, 2009).

2.3 Att vårda lätt sederade patienter

Enligt tidigare forskning som rör intensivvårdssjuksköterskans arbete med att vårda lätt sederade patienter så beskriver Everingham, Fawcett & Walsh (2012) i sin studie att detta är mer krävande för sjuksköterskan. Patienterna krävde konstant uppmärksamhet och närvaro av sjuksköterskan för att förhindra olika typer av komplikationer.

Förekomsten av agitation var signifikant hos lätt sederade patienter och det förelåg en stor risk att de omedvetet skulle göra sig illa genom att exempelvis extubera sig eller dra ut olika behandlingsslangar. Studien visade även att sjuksköterskan blev både fysiskt och psykiskt trötta av att vårda upprörda patienter under många timmar. De kände sig också skyldiga, hjälplösa och misslyckade när de inte kunde förhindra exempelvis att patienten extuberade sig. Den största utmaningen för sjuksköterskan var att behöva vara nära upprörda, agiterade patienter och konstant oroa sig för att patienten skulle extubera sig. Sjuksköterskorna kände att det var deras ansvar att förhindra att patienter skadar sig. Vidare visade studien att vårdkvaliteten tillslut också riskeras att påverkas (a.a.).

Tingsvik et al. (2013) beskriver i sin studie att lätt sederade patienter löpte större risk

för extubation. Detta bekräftas i en annan studie som visade att 95 procent av de

oplanerade extubationerna inträffade när en intensivvårdssjuksköterska vårdade 2

patienter medan endast endast 5 procent inträffade vid vård av en patient (Tanios,

Epstein, Grzeskowiak, Nguyen, Park och Leo, 2014).

2.4 Kommunikation

Kommunikation innebär överföring av information mellan människor, växter, djur och apparater. Människor har ett stort behov av att kommunicera med andra och det är en grundförutsättning för människornas utveckling socialt, kulturellt och psykiskt (Nationalecyklopedin, 2018). Fossum (2007) anser att det finns två olika sätt att kommunicera, verbal och icke-verbal kommunikation. Kommunikationen speglar människors sociala värld men många patienter i kritiskt tillstånd har begränsad kommunikationsförmåga. Detta bland annat på grund av begränsad rörlighet och sederingsläkemedlens påverkan. Oförmågan att kommunicera verbalt innebär

svårigheter för patienten att tydligt framföra sina behov, önskningar, tankar och känslor till andra (Alasad & Ahmad, 2005). Eide & Eide (2009) beskriver den icke-verbala kommunikationen som olika tecken, som sällan är entydiga och som kan vara svåra att fånga upp för sjuksköterskan. Bemötande är en annan viktig del inom kommunikationen enligt Fossum (2007). Vidare möjliggör verbal kommunikationen att patienternas behåller sin självkänsla och självständighet vilket i sin tur kan förbättra deras välbefinnande (Alasad & Ahmad, 2005).

För de flesta människor är talet det primära sättet att uttrycka sig men det här

alternativet är ofta inte tillgängligt för många patienter som vårdas på IVA, särskilt för dem med assisterad andning och är sederade. En studie visar på att ha röst var

grundläggande för patienters personlighet och de kände sig ofullständiga utan sina

röster (Caroll, 2007). Vidare framkom att patienter som inte hade möjlighet att tala på

grund av assisterad andningsbehandling upplevde negativa känslor i form av ångest,

maktlöshet och frustration (a.a). Dahlberg (1994) betonar att det finns risk för att

vårdpersonal undervärderar vikten av att tala med patienter när patienterna själva inte

kan använda talet. Vidare finns det brister i genomförandet av god och vårdande

kommunikation inom hälso- och sjukvården (a.a). Det finns alltid en risk för

envägskommunikation där vårdaren pratar till istället för med patienten (Dahlberg &

Segersten, 2010). Intensivvårdssjuksköterskans kommunikation med patienter på IVA skall vara informativ och stödjande (Alasad & Ahmad, 2005). Enligt hälso- och sjukvårdslagen har patienter rätt att få den information som berör deras hälsotillstånd, den skall vara individuellt anpassad och upprepas ofta eftersom patienter många gånger har försämrat minne på grund av olika läkemedelsbehandlingar (Patientlag, 2014:821;

Gulbrandsen & Stubberud, 2009). Ytterligare patientbehov och önskningar måste tillmötesgås av intensivvårdssjuksköterskorna trots att patienter många gånger inte har möjlighet att uttrycka sina behov och önskningar (Wojnicki-Johansson, 2001).

3 Teoretisk referensram

3.1 Vårdande relation med patienten

En vårdrelation kan beskrivas som att en lidande patient får lindring. Enligt Kasén (2012) förkommer en vårdrelation mellan patient och sjuksköterska inom den professionella vården. Travelbee (1971) menar att lidande är en gemensam livserfarenhet för männsikor och att vårdrelationer hjälper människor att hantera

lidandet. I grund och botten är omvårdnad ett mänskligt förhållande till människan. I en

studie framkom att patienter uppfattade vårdrelationen som korta möten med ett antal

olika sjuksköterskor medan sjuksköterskor relaterade till vårdrelationen som krävande

och givande (Berg och Danielson, 2007). En vårdande relation kan också förekomma

utanför en vårdkontext och kan vara mellan människor i allmänhet. Den kännetecknas

av ”tyst kunskap” det vill säga att den är ett naturligt förhållningssätt med inflytande

från den personliga förståelsen. Den professionella relationen mellan patient och

vårdare kännetecknas av att det finns ett professionellt engagemang som innebär att

vårdaren inte förväntar sig att få ut något för sin egen del. God vård betyder att vårdaren kan erbjuda välbefinnande och ett lindrat lidande, såsom ett fungerande

livsvärldsperspektiv där det finns öppenhet för patienten. Att det finns någon form av fungerande mellanmänsklig relation mellan patient och vårdare. I den professionella vårdrelationen tillåts inte ”den tysta kunskapen” och det ”svängrum” som tillåts i den naturligt vårdande relationen (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003).

Det finns en del faktorer som hindrar vårdaren från att skapa en vårdande relation med patienten. Vårdaren kan vara tidsmässigt pressad på grund av arbetssituationen och därmed inte ha möjlighet att skapa en god vårdrelation (Dahlberg et al., 2003). Att skapa en god vårdande relation kräver mänsklig närvaro och engagemang från

vårdpersonalen. I en studie kände många patienter att det var brist på genuin närkontakt med vårdpersonalen. Brist på ögonkontakt och engagemang från vårdpersonalen var exempel på bristande mänsklig närvaro som patienterna uppfattade (Karhe &

Kaunonen, 2015). Vidare kan patienten göra så att vårdaren blir osäker och förhindras från utvecklandet av en vårdrelation. Vårdarens rädsla för att involvera sig alltför mycket kan också vara ett hinder för att utveckla en vårdrelation med patienten. En vårdelation kan vara både bra och dålig och den kan vara icke-vårdande eller vårdande.

Det är emellertid vårdarens ansvar att vårdrelationen blir positiv och förhindrar det

vårdlidande som kan uppstå ur en vårdrelation. Vårdlidande kan vara förödande, särskilt

för sårbara patienter som vårdas på en intensivårdsavdelning. Det är därför mycket

viktigt att skapa en bra vårdrelation mellan patient och vårdpersonal. Vid bristande

vårdrelation finns risk för att patienten inte uppmärksammas med följden att inte bli

sedd eller hörd (Dahlberg et al., 2003).

4 Problemformulering

Vårdvetenskapen strävar hela tiden efter att ge kvalitetsvård med god patientsäkerhet som utgår från senaste evidens . Den senaste forskningen visar samtidigt att lätt

sedering gynnar patienter genom mindre komplikationer och förkortade sjukhusvistelser (Croxall, Tyoxall & Garside, 2014) . Det innebär dock kraftigt ökad stress och ökad arbetsbelastning hos intensivvårdssjuksköterskor och den obalanserade

arbetessituationen kan därför riskera patientsäkerheten och omvårdnadens kvalitet.

Vidare kan detta medföra svårigheter med att uppfylla Hälso- och sjukvårdslagens (SFS 1982:763) intentioner som betonar vikten av att patienten ska få god kvalitet av omsorg, uppfylla patientens behov av trygghet och att all vård ska ges med respekt för patientens autonomi och integritet.

Intensivvårdsjuksköterskor vårdar normalt en patient tillsammans med en

undersköterska men det förekommer på vissa IVA att en intesivvårdssjuksköterska tillsammans med en undersköterksa vårdar två patienter. Arbetstempot är generellt högt vid vård av kritiskt sjuka patienter som kräver anvancerad medicinsk omvårdnad. De kritiskt sjuka patienterna är ofta sederade i olika grad och beroende på sederingsnivå krävs olika mycket av sjuksköterskornas närvaro och observationer. Idag saknas det forskning som rör sjuksköterskors upplevelser av att arbeta under dessa krävande förhållanden och vilka konsekvenser det får, därför är denna studie av stor vikt och värde.

5 Syfte

Syftet med studie var att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda

lätt sederade patienter på en intensivvårdsavdelning.

6 Metod

6.1 Design

Denna studie genomfördes med hjälp av en kvalitativ design. Att tillämpa en kvalitativ ansats är enligt författaren den mest lämpliga metoden för att beskriva olika människors upplevelser av ett specifikt fenomen (Kvale & Brinkmann, 2014). I denna studie var fokuset på belysa intensivvårdssjuksköterskan upplevelse av att vårda en lätt sederad patient. Den kvalitativa forskningsdesignen har sitt ursprung i den holitiska traditionen och har för avsikt att studera människornas upplevda erfarenheter av ett fenomen varför studien utspelas i fenomenets naturliga miljö. Det finns vare sig någon absolut sanning och eller något fel i människornas erfarenheter menar (Henricson & Billhult, 2012).

Valet av den kvalitativa ansatsen anses därför lämplig för att få svar på denna studies syfte och för att uppnå den nyansering som önskades för att beskriva

intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser.

Denna studie utgår även från en induktiv design. Henricson och Billhult (2012) och Danielson (2012) menar att induktion innebär att forskaren utgår från empirin dvs informanternas upplevda erfarenheter. Med en induktiv ansats ska då forskaren så förutsättningslöst som möjligt observera och studera det utmärkande fenomenet och därefter beskriva fenomenet på ett så korrekt sätt som möjligt. Deduktion design är däremot motsatsen till induktion och utgångspunkten är då från en vetenskaplig teori och den logiska argumentationen. Författaren till denna studie anser därför att

tillämpning av induktiv ansats är lämpligast för denna studies syfte. För analys av den

insamlade datan kommer kvalitativ innehållsanalys att tillämpas.

6.2 Urval

Denna studie genomfördes utifrån strategiskt urval av informanter utifrån framtagna inklusionskriterier såsom utbildning, ålder, civilstånd och viss yrkesgrupp i enlighet med Polit & Beck, (2012). Inklusionskriterierna till denna studie var att informanterna skulle vara legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom intensvivvård samt ha arbetserfarenhet på minst ett år av att vårda vakna eller lätt sederade patienter på en intensivvårdsavdelning. Hartman (1998) menar att informanterna väljs ut för studiens syfte, det vill säga att informanterna väljs ut utifrån deras arbetserfarenhet inom området vilket har för avsikt att studeras. För att kunna få en berikad berättelse av arbetserfarenheterns av att vårda sederade patienter ansåg författaren det lämplig att informanterna hade minst ett års arbetserfarenhet.

För att få tillgång till informanter och godkännande av intervjuer kontaktades först verksamhetscheferna på intensivvårdsavdelningarna på två olika sjukhus i Stockholm via e-post. Informationsbrev som innehöll studiens syfte och etiska principer skickades också till verksamhetscheferna via e-post för skriftligt godkännande. Efter att det skriftligt godkänts av verksamhetscheferna (Bilaga 1), kontaktades avdelningscheferna via e.mail för rekrytering av informanter. Totalt 11 informanter från två olika

intensivvårdsavdelningar valde att medverka i intervjuerna. Samtliga deltagare var

legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom intensivård. Åldern varierade

från 34 till 69 år och yrkeserfarenheterna varierade mellan 2 och 35 år. Det förekom ett

bortfall på grund av tekniska fel med inspelningen vilket upptäcktes vid transkribering

av datan. Därmed medverkade 10 informanter i studien, av dessa var 9 kvinnor och en

man.

6.3 Datainsamling

Data samlades in genom intervjuer med totalt 9 intensivvårdssjuksköterskor samt en pilotintervju som inkluderades i studien. Samtliga informanter fick bestämma tid och plats för intevjun vilket ledde till att intervjuerna ägde rum på olika dagar och platser.

Informanterna informerades både muntligt och skriftligt vid varje intervjutillfälle om studiens syfte och de etiska principerna. Därefter skrev informanterna under

samtycktesformuläret som ingick i informationsbrevet (Bilaga 2). Intervjun

genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor (Bilaga 3 ). Danielson (2012) beskriver att intervjuguiden har sina fördelar och ger forskaren möjlighet att strama upp intervjun med frågor som rör studiens syfte inom den tidsram som finns. Forskaren behöver inte ställa frågorna i samma ordning varje gång utan anpassar sig till vad som kommer upp vid intervjutillfället.

Först genomfördes en pilotintervju och författaren till denna studie ansåg att

huvudfrågorna var relevanta för studiens syfte, dock tillades några följdfrågor i syfte att

få en bättre beskrivning av deltagarnas upplevelser av att vårda sederade patienter. De

tillagda följdfrågorna visade sig dock inte tillföra någon ytterligare information från

informanterna. Olsson och Sörensen (2011) beskriver att pilotstudien syftar till att pröva

undersökningsinstrumentet, exempelvis frågorna till en intervju. Intervjuerna tog mellan

ca 25 – 30 minuter. Intervjuerna ägde rum på två olika intensivvårdsavdelningar och

varje intervju genomfördes i ett särskilt rum med informationen ”upptagen” på dörren så

att de kunde genomföras ostört. Innan intervjun påbörjades inleddes med en personlig

presentation och en beskrivning av studiens syfte och de etisks principerna. Deltagarna

gavs tid att läsa informationsformuläret noga innan de skrev under samtycket. Diktafon

användes vid inspelning av intervjuerna och de inspelade intervjuerna överfördes till en

persondator för transkribering.

Tabell 1. Bakgrundsbeskrivning av informanterna (n=10).

Informanter Kön (Kvinna/Man)

Ålder (år) Arbeteserfarenhet i IVA (år)

1 K 34 2

2 K 53 7

3 K 37 11

4 K 45 8

5 K 69 19

6 K 65 28

7 M 60 32

8 K 54 5

9 K 41 3,5

10 K 46 19

6.4 Dataanalys

I denna studie tillämpades kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Lundman &

Hällgren Graneheim (2012). Kvalitativ innehållsanalys är en lämplig analysmetod för

denna studie ansåg författaren. Detta då denna analysmetod används för att granska och

tolka texter av inspelade intervjuer som är baserade på erfarenhetskunskap. I varje text

finns både manifest- och latent innehåll. Manifest innehållanalys innebär att forskaren

beskriver och uttrycker fenomenet på en beskrivande nivå i form av kategorier och det

ska vara textnära och latent innehållsanalys, vilket innebär att lyfta fram textens

underliggande budskap, det som finns mellan raderna, på en tolkande nivå i form av

teman på abstraktionsnivåer beskriver Lundman & Hällgren Graneheim (2012). I denna studie har författaren tillämpade en Manifest innehållanalys.

Enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2012) innefattar den kvalitativa

innehållsanalysen centrala begrepp såsom exempelvis; meningsbärande enheter, kondensering, kodning, subkategorier och kategorier. I denna studie har författaren utgått från nedanstående steg (Tabell 2)

Tabell 2. Exempel på analysprocessen.

Meningsbärande enheter

Kondenserin Kod Subkategori Kategori

”en patient som är vaken och kan kommunicera kan liksom uttrycka om den har ont eller om det är något annat, ångest, oro eller något annat som känns obehagligt”

1

En vaken patient kan kommunicera obehag

Kommunitionsförmåga ger ökad

patientinfomation

Verbal

kommunikation

Icke-verbal kommunikation

Kommunikation ger underlag för delaktighet i vårdarbetet

”oavsett hur bra den

kommunikationen går så blir frågeställningarna lättare och dessutom blir mitt arbete roligare när jag kan kommunicera med de jag jobbar med” 6

IVA miljön är komplex, viktigt med

kommunikationen för att säkerställa vårdarbetet

All kommunikation är viktig för att fånga patientens behov

” Ja, fast samtidigt får du ju en patient som är nöjd om man pratar med dem”

8

Att informera patienten fortlöpande

Ökad delaktighet ger en nöjdare patienter

” Det krävs ju närvaro. Det är väl det som är det stora bekymret, man måste ju vara där. ” Så det

Lätt sederade patienter är närvarokrävande vilket är ett stort bekymer

Personalresurskrävande Krav på ökad närvaro

Ökade krav på

sjuksköterskan

lätt sederade patienter. 7

” Ja, då är det ju svårare. Då måste jag ju vara mer närvarande passa, jag måste vara beredd och hela tiden tänka att patienten kan vakna upp så att det kräver ju mer av mig som sjuksköterska när de är lätt

sederade. För då måste jag ju verkligen passa”

2

Lätt sederade patienter kräver ständig beredskap och

uppmärksamhet

Kräver ständig beredskap

” Har man två patienter och man är en

undersköterska och en

sjuksköterska och man som

sköterska har mycket mediciner man måste ordna till båda och undersköterskan har inte tid att sitta hos båda utan de kan sitta hos en kanske.” 4

Vård av två lätt sederade patienter är tidskrävande

Utamande att hinna med alla

arbetsuppgifter

Tidskrävande

Steg 1. Varje genomförd inspelad intervju kodades med ett nummer för att avidentifiera materialet. Danielson (2012) menar att numrering av intervjun har till syfte att

avidentifiera materialet (a.a.). Samtliga inspelade interjuer lyssnades igenom flera gånger av studiens författare, för att inte missa något som sagts, och transkriberades ordagrant. Malterud (1998) beskriver att transkribering innebär att den muntliga informationen översättas till skriftspråk.

Steg 2. De transkriberade texterna lästes noga flera gånger för att fånga upp

intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda lätt sederade patienter. Därefter

lyftes meningsbärande enheter ut ur texten för studiens syfte. I dessa beskrevs det

väsentliga av informanternas upplevelser av att vårda lätt sederade patienter. De texter som inte svarade mot studiens syfte utelämnades. (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012) beskriver att de texter som inte svarar till studiens syfte utesluts. En

meningsbärande enhet kan bestå av ett stycke, en mening eller ett ord, men innehållet ska vara likartat och dessa kommer sedan att utgöra grunden för analysen (a.a).

Steg 3. Därefter kondenserades de meningsbärande enheterna i studien. En

kondensering av texten innebär att man gör texten kortare och mer lättläst. Malterud (1998) tar upp att kondensering av meningsbärande enheter kan vara lång eller kort.

Steg 4. Nästa steg i analysen var att genom att abstrahera den kondensreade texten där centrala delar av textens innehåll lyfts fram, så skapas en kod.

Steg 5. I studien fanns det sedan koder med liknande innehåll som skapade

subkategorier och kategorier. Efter noggrann analys av de fenomen som lyfts fram till studiens syfte kategoriserades de i subkategorier och huvudkategorier. 10 subkategorier och fyra huvudkategorier skapades av de fenomen som analyserats.

6.5 Förförståelse

Priebe och Landström (2012) menar att det finns en relativistisk medvetenhet hos

forskaren som innebär att forskaren har kunskaper om eller förstår fenomenet redan

innan studien påbörjats. Därmed kan forskarens erfarenheter och värderingar influera

studien (a.a.). Författaren till denna studie har ingen arbetserfarenhet av att vårda lätt

sederade patienter men har dock skapat sig en bild av intensivvårdssjuksköterskornas

arbete med sederade patienter under den korta praktiken. Vidare har även teoretiska

kunskaper om ämnet via litteratur och ventenskapliga artiklar intagits före utförande av intervjuerna. Vid intervjuerna försökte författaren lägga sin egen förförståelse och sina värderingar åt sidan och försökte inta en neutral hållning. Detta för att informanterna skulle kunna berätta fritt om sina upplevelser inom studiens ram. Granskär & höglund- Nielsen (2012) menar att författaren måste kunna lägga sin förförståelse åt sidan för att lyfta fram de viktiga fenomen till studien.

6.6 Etiska aspekter

Denna studie genomfördes i enlighet med Helsingforsdeklarationens riktlinjer rörande medicinsk forskning som involverar människor (Helsingforsdeklaration, 2013).

Författaren Kjellström (2012) lyfter fram att de fyra grundläggande etiska principerna, autonomiprincipen, godhetsprincipen, icke skada principen och rättviseprincipen skall tas hänsyn till vid forskning som inkluderar människor. All forskning som involverar människor skall granskas av en etisk kommitté och forskningsresultat som inte följt Helsingforsdeklarationens riktlinjer får inte publiceras (Forsman, 1997). Varje människa som deltar i forskningen skall skyddas mot sociala, psykiska, ekonomiska, fysiska och integritetsskador. Hantering av känsliga personuppgifter och

forskningsinnehåll i studien skall etikprövas. Samtidigt ska viktig forskning inte förhindras. Forskningsprojekt och risker för forskningspersonerna skall avvägas för att hitta en rimlig balans mellan forskningsintresse och deltagarna (Helgesson, 2015).

Inför denna studie gjorde författaren en etisk självgranskning enligt det etiska

självgranskningsformulär som finns på Etikkommitté Sydosts hemsida på internet

(Bilaga 4). Informanterna fick information både skriftligt och muntligt om studiens

syfte vid intervjutillfället. De fick vidare information om att deltagandet i studien var

frivilligt och att de hade rätt att avbryta sitt deltagande när som helst utan skyldighet att

förklara varför. Deltagarna informerades också om att deras identitet skulle vara

konfidentiell. Kjellström (2012) menar att konfidentialitet innebär att forskaren förvarar forskningsmaterialet så att ingen obehörig får del av känsliga personliga uppgifter.

Vidare informerades deltagarna om hur insamlad data skulle hanteras så att ingen obehörig skulle komma åt den. Deltagarna kunde kontakta författaren om de hade några frågor angående studien eller om de inte ville att deras intervjudata skulle ingå i studien efter avslutad intervju. Informanterna skrev under efter att de tagit del av både den muntliga och skriftliga informationen. I denna studie kodades deltagarna med nummer för att minska risken för identitetspårbarhet. Danielson (2012) beskriver att det är viktigt att förklara för deltagarna hur intervjumaterialet skulle bevaras, under och efter studien.

Inspelad data förvarade författaren till studien i en säkerhetslåda i författarens hem till dess att all data överförts till författarens persondator som har lås med lösenord. Efter avklarad transkribering raderades all inspelad data, både på diktafonen och i

personadatorn. Textdokumenten bevaras i en säkerhetslåda tillsammans med

samtycktesformuläret så att ingen förutom författaren till studien kunde komma åt dem.

För att minska risken för spårbarhet kommer informanterna i studien benämnas som deltagare med nummer. Författaren till denna studie bedömde att den negativa inverkan på deltagarna, såväl psykisk som fysisk var låg.

7 Resultat

Analysen av intervjuerna resulterade i 4 huvudkategorier med respektive subkategori

som beskriver intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda lätt sederade

patienter.

Subkategorier Kategorier

Ökad närvaro och kompetens Tidskrävande vård

Ökade krav på sjuksköterskan

Verbal kommunikation Icke-verbal kommunikation

Kommunikation i vårdarbetet

Att se och lära känna patienten

Empati, bemöta och vårda med respekt Att skapa trygghet

Att lyfta fram den enskilde individen

Upplevelsen av frustration Ångest och oro

Känslomässig utmattning

När vårdarbetet kan leda fram till stress

7.1 Ökade krav på sjuksköterskan

Analysen av intervjuerna visade att samtliga informater upplevde att vid vårdande av lätt sederade patienter ökade behovet av både deras kompentens och närvaro, detta upplevde sjuksköterskorna som mer tidskrävande.

7.1.1 Ökad närvaro och kompetens

Samtliga informanter upplevde att det krävdes konstant närvaro av sjuksköterkan vid

vård av en lätt sederad patient. De angav bland annat att detta kunde bero på att lätt

sederade patienter ofta är mer oroliga för att vara ensamma. De angav även att detta i

sin tur kräver att någon ständigt måste vara hos patienten vilket gjort att personalen

kännde sig otillräcklig. Ständig uppsikt över patienter som vårdas med lätt sedering för

att de inte ska göra sig illa, särskilt intuberade patienter, upplevdes speciellt krävande

och svårt av flera informanter. Detta eftersom det inte alltid finns tillräckligt med

personal för att ständigt vara hos en patient. Det fanns ett undermedvetande hos samtliga informanter till denna studie att vid vård av lätt sederade patienter måste man både ha god kompetens och en stark närvaro för att kunna bemöta patientens behov.

” Ja, då är det ju svårare. Då måste jag ju vara mer närvarande passa, jag måste vara beredd och hela tiden tänka att patienten kan vakna upp så att det kräver ju mer av mig som sjuksköterska när de är lätt sederade.

För då måste jag ju verkligen passa” (informant 2)

7.1.2 Tidskrävande vård

I intervjuerna framkom också att sjuksköterskorna upplevde att det var tidskrävande att vårda lätt sederade patienter. Detta eftersom patienterna krävde mer närvaro,

uppmärksamhet och ville bestämma över sitt eget vårdande. Patienten kan då lättare tala om hur och vad de vill ha vilket leder till en mer individanpassad omvårdnad.

Sjuksköterskorna upplevde därför att var svårt att hinna med andra arbetsuppgifter såsom till exempelvis att ordna mediciner. Det framkom även att de som vårdade två patienter upplevde arbetsbelastningen som för hög och att det inte fanns möjlighet att göra andra arbetsuppgifter om de inte ökade sederingsnivån på en av patienterna.

Sjuksköterskorna angav att de även upplevde att vården var mer tidskrävande att vårda en lätt sederad patient än vård av en djupt sederade patient eftersom de kräver mer av sjuksköterskan. Sjuksköterskorna ägnade mest tid åt att hålla eller försöka förhindra patienter från att göra sig illa, till exempel genom att dra ur tuben och andra slangar.

” Ja, det är mer krävande att vårda en vaken patient. För sover de och är

nöjda med att sova på den nivån som de gör då är det ju ganska lugnt och

man har tid och göra allt annat som ska göras och …Men har man två

7.2 Kommunikation i vårdarbetet

Kommunikationen ansågs vara en annan väsentlig del i mötet med patienten för att kunna skapa ett gott vårdarbete. Många sjuksköterskor lyfte vikten av att beakta både den verbala och den icke-verbala kommunikationen olika fördelar för att kunna tillgodose patientens olika behov.

7.2.1 Verbal kommunikation

I många intervjuer framkom det att arbeta med lätt sederade patienter möjliggör den verbala kommunikationen och detta upplevdes vara positivt. Det positiva med den verbala kommunikationen var att det går att ha en god vårdande relation mellan patient och sjuksköterska. Där patienten kan berätta om sina inre och yttre upplevelser så att sjuksköterskan har möjlighet att förstå och därmed möta patientens behov. Vikten av den verbala kommunikationen lyftes fram av flera informanter. Sjuksköterskorna ansåg att det var av stor vikt att fortlöpande hålla patienten informedad avseende sin egen vård, den ökade delaktigheten upplevdes positivt hos både patient och sjuksköterskor.

Kommunikationen underlättade för att få fram nödvändig information vid vårdandet av lätt sederade patienter oavsett kommunikationens kvalitet angav flera informanter.

Vidare tog de upp att vårdande av lätt sederade patienter möjliggjorde verbal

kommunikation som gav nödvändiga informationer om exempelvis smärta och komfort.

De uttryckte även att den verbala kommunikationen krävde att sjuksköterskan ständigt

måste tänka på att ställa de rätta frågorna som kan besvaras med enkla svar, exempelvis

ja eller nej. Detta med anledning av patienternas begränsade möjligheter att tala, dels på

grund av en tub i halsen och dels som en följd av sederingen.

En del informater uppgav att den verbala kommunikationen upplevs svår, särskilt när sjukssköterskan inte förstår och följdeffekten blir en upprörd patient. Upprörda patienterna omöjliggör kommunition och sjuksköterskan känner sig tvungen att lugna ner patienten genom ökad sederingsnivå. Sjuksköterskan kännde sig då misslyckad av att ha tvingats ge upp utan att ha förstått patientens önskan. Det upplevs som en svårighet när kommunikationen inte fungerade mellan patienten och sjuksköterskan.

” Och man ser ibland också att de blir irriterade, de blir arga för att vi inte förstår dem. Och ibland måste man ge upp utan att man har kommit fram till vad de vill tyvärr” (informant 10)

7.2.2 Icke-verbal kommunikation

Flera informanter tydliggjorde vikten av den icke-verbala kommunitionen i vårdarbetet.

Här handlar det om att observera patientens kroppsspråk och att vara lyhörd, tolka och analysera olika tecken från patienten. En del lätt sederade patienter hade möjlighet att använda sin kropp som kommunikationsmedel. De kunde röra lite på sig och därmed nicka och skaka på huvudet som svar, vifta på händerna eller tummen upp och ner. Men sjuksköterskan behövde ställa väldigt många frågor för att få svar och det har visat sig vara en stor utmaning för sjuksköterskan och patienten att kummunicera med varandra.

Vidare andvände många patienter sig av penna för att skriva ner sina tankar och

önskningar till sjuksköterskan, de hade emellertid sämre motorik än de trodde. Den

skriftliga kommunikationen upplevdes svår av intensivvårdssjuksköterskan eftersom det

inte var lätt att förstå vad det stod och oftast inte gick att läsa berättade nedanstående

” Många patienter vill väldigt gärna skriva där de tror att de har en bättre kontroll över sin motorik än vad de egentligen har, och det går nästan aldrig att läsa det de vill” (informant 10)

7.3 Att lyfta fram den enskilde individen

Av intervjuerna framkom det att sjuksköterskorna ansåg det extra viktigt att lära känna den enskilde individen bakom patienten som de vårdar så bra som möjligt för att kunna ge en optimal vård. Att vårdas på en intensivvårdsavdelning innebär att man måste vistas i en väldigt speciell och annorlunda vårdmiljö. Sjuksköterskorna beskrev det som en utmaning att få till en bra vårdrelation och vägleda patienten tillbaks till vardagen.

Sjuksköterskorna lyfte även vikten av kontinuitet med vårdarbetet, vilket utgör grunden för att lära känna patienten och få en god vårdande relation.

7.3.1 Att se och lära känna patienten

En del sjuksköterskor ansåg att det fanns en möjlighet att upptäcka delirium hos lätt sederade patienter. Men för att kunna upptäcka delirium måste sjuksköterskan lära sig att känna igen patientens kroppsspråk för att förebygga onödigt lidande. Genom att observera patientens kroppsliga uttryck såsom ansiksuttryck gick det lättare att bedöma patientens smärtintensitet. Detta underlättade sjuksköterskans arbete för behandling och förebyggande av patientens smärta.

” Det handlar ju mycket om att titta och se till att patienten inte lider i

onödan…”(informant 5)

7.3.2 Empati, bemöta och vårda med respekt

Sjuksköterskorna betonade att i deras profession ingår att visa stor förståelse för patienters obehagliga upplevelser. Att ha en slang i halsen och andra slangar kopplade till kroppen som måste vara jättejobbigt beskrev flera av sjuksköterskorna och visade sin medkänsla gentemot patienterna. Vidare upplevde sjuksköterskan att bemötandet gav så mycket mer, det blev en människa och inte endast en patient.

” Det är obehag att ha den där tuben och så tror jag också att de kanske just det här, för vissa, då när de vaknar till, när man inte har tänkt till riktigt utan vaknar till känner att det är något som ligger och skaver, det är ju som en reaktion bara att man vill ta bort det det är inget konstigt”

(informant 2)

7.3.3 Att skapa trygghet

Sjuksköterskan ansåg att skapa trygghet hos patienterna genom att sitta brevid oroliga lätt sederade patienter var absolut nödvändigt ur ett patientsäkerhetsperspektiv. De höll patienternas händer och pratade så att patienten skulle känna sig lugn samt förhindrad från att göra sig illa. Behov av sjuksköterskans närvaro hos patientern var stor men inte alltid möjlig att tillgodoses.

”Så att man försöker hålla den så sederad att den inte gör sig själv illa

genom att dra tuben eller klättra ur sängen eller vad det nu är”

7.4 När vårdarbetet kan leda fram till stress

En återkommande ämne som många sjuksöterskor lyfte under intervjuerna var att de upplevde en stor frustration i vårdarbetet, vilket i sin tur bland annat kunde leda till både oro och ångest och som slutligen även skulle kunna orsaka en känslomässig utmattning.

7.4.1 Upplevelsen av frustration

Det framkom tydligt att flera av sjuksköterskorna upplevde en frustration över att de inte räcker till vid vårdandet av lätt sederade patienter. De som vårdar två lätt sederade patienter upplevde mer frustration eftersom de inte har möjlighet att vara hos två patienter och vårda dem samtidigt. Detta upplevs som en okontrollerbar arbetssituation och de såg som en tillfällig lösning, för att få kontroll, att sedera den ena patienten djupt. Det är bra för de lätt sederade patientera då vårdtiden blir kortare, det underlättar dock inte sjuksköterkans arbete berättar informanten. Lätt sederade patienter är inte informationsmottagliga. Detta visade sig genom att de snabbt glömde vad

intensivvårdssjuksköterskan förklarat och informerat om, till exempel varför de inte skulle ta tuben. Det finns en underliggande frustration hos intensivvårdssjuksköterskan när informationen inte når fram till patienten och de upprepande måste förklara.

” Och då pratar man med dem och förklarar… med tuben att de inte får ta den och..och de är ju med på det men sedan är det ju med den här

sederingen är de ju, kommmer de inte ihåg. Efter 10 minuter kanske de

inte kommer ihåg vad jag har sagt, och då….” (informant 2)

7.4.2 Ångest och oro

I intervjuerna framkom det att många av informanterna upplevde ångest och oro inför att vårda lätt sederade patienter. Sjuksköterskorna antydde att de ororade sig ständigt för patienterna och hade ångest om patienterna skulle dra ur tuben och andra slangar.

Särskilt vid vård av lätt sederade patienter som är intuberade. En informant beskriver det som att vårda en lätt sederad patient är inte bara en psykisk utmaning utan också en fysisk. Patienterna kan bli aggresiva vilket innebär att sjuksköterskan ständig måste vara på sin vakt för att exempelvis inte få en smäll, samtidigt som arbetsuppgifterna måste utföras.

” Ja, en sak som jag kanske inte tog upp som problem med att ha lätt sederade kan ju också vara att de blir aggresiva. Det har jag också varit med om att man får någon smäll och sådär, det är otrevligt” (informant 9)

7.4.3 Känslomässig utmattning

Det framkom att sjuksköterskan upplevde sig känslomässigt utmattad och att de inte orkade engagera sig i att hålla patienten vaken. Detta innebar att sjuksköterskan sederade patienterna djupare när det blev för kämpigt att ta hand om patienterna.

”Ibland tycker jag att det är skönt att låta de vara sederade, jag orkar inte engagera mig. Andra dagar har jag bättre dagar då jag säger, nej nu lättar vi på sederingen så får vi jobba lite….” (informant 6)

8 Diskussion

Resultatet av denna studie visade att intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att

bland annat kommunikationsmöjligheten med patienterna och möjligheten till klinisk bedömning, det vill säga att lättare upptäcka exempelvis smärta och delirium. En negativ upplevelse var behovet av konstant närvaro hos patienterna, vilket innebar svårigheter med att hinna med andra arbetsuppgifter såsom medicinering.

8.1 Metoddiskussion

Författaren valde att göra djupintervjuer för att nå studiens syfte för att beskriva intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda lätt sederade patienter.

Malterud, (1998) menar att med kvalitativ forskning ges möjlighet att skapa djupare förståelse för människornas agerande och handlingar. Vidare möjligör det att studera samspelet mellan människorna (a.a.). Författaren skulle även kunna valt att samla in data med hjälp av fokusgruppsintervjuer. Wibeck (2012) menar att

fokusgruppsintervjuer ger större möjlighet till diskussioner kring det specifika ämnet och att man även kan nå ett större antal informanter. Men samtidigt kan det upplevas som känsligare att diksutera vissa saker i en fokusgrupp än att delta i en djupintervju (a.a). Författarens slutsats var därför att samla in data med hjälp av djupintervjuer vilket ansågs som det mest relevanta för att nå studiens syfte.

Wallgren och Henricson (2012) anser att det finns olika aspekter att beakta i en kvalitativ studie som gör om en studie håller god kvalitet, som exempelvis pålitlighet, trovärdighet, och överförbarhet (a.a).

Informanterna till denna studie valdes strategiskt utifrån framtagna inklusionskriterier.

De tillfrågade informanterna som inkluderades intensivvårdsjuksköterskor med specifik

arbetserfarenhet av att vårda lätt sederade patienter, dessutom hade de minst ett års

arbetserfarenhet vilket stärker studiens trovärdighet. Enligt Elo, Kääriäinen, Kansle,

Pölkki, Utranen och Kyngäs (2014) studie så är ett strategiskt urval av informanter det mest användbar och högst trovärdiga vid studier av människors specifika egenskaper menar författarna. Författarens slutsats är att studien omfattar ett brett urval avseende ålder och arbetserfarenhet, men däremot inte vad gäller könsfördelning. Trots detta så kan man anse att detta ger studien en styrka.

Wallgren och Henricson (2012) menar att studiens pålitlighet är av stor vikt för att uppnå god kvalitatet vid kvalitativa studier. Det kan då handla om att författaren noga beskriver sin förförståelse och hur denna kan ha påverkat reultatet i studien. Författaren har noga beaktat detta i studien genom att beskriva sin förförståelse och tidigare

arbetserfarenheter. Dessutom beskriver författaren de olika analysstegen i

arbetsprocessen väldigt noga så att man tydligt kan förstå hur analysen gått till, vilket bör anses vara en styrka i studien. Författarens tillvägagångsätt stärker pålitligheten i denna studie.

Författaren använde semistrukturerade intervuguide som datainsamlingsmetod vilket är en styrka i denna studie eftersom informanterna då hade möjlighet att berätta om sina upplevelser utifrån studiens syfte. Polit och Back (2006) tar upp att personliga intervjuer ökar kvaliteten på datamaterialet. Vidare menar Kvale (1997) att intervjuer är en unik, känslig och kraftfull metod som kan lyfta fram människors erfarenheter. Genom

intervjuer kan människor förmedla sina erfarenheter och situationer till andra människor med egna ord och ur ett eget perspektiv.

Författarens begränsade kunskap om intervjuteknik var bakgrunden till att en

pilotintervju genomfördes för att säkerställa intervjufrågornas lämplighet för att få fram

ändrades inte efter pilotintervjun men några följdfrågor lades till. Danielson (2012) tar upp att inför intervjuer behöver frågorna och den tekniska utrustningen för inspelning av intervjuerna testas. Elo, et al. (2014) menar att pilotintervjuer tillämpas för att avgöra om intervjufrågorna är lämpliga för att få en rik data som svarar på forskningens frågor (a.a). Trots att både en pilotintervju och kontroll av inspelningsutrustningen

genomfördes blev det bortall av en intervju på grund av ett teknisk fel. Författarens slutsats är att detta bortfall inte borde påverkat kvaliteten på resultat eftersom 10 intervjuer gav tillräckligt med information. Elo, et al. (2014) beskriver att datamättnad uppstår när det finns tillräckligt med data för att skapa kategorier som kan länka samman data till en helhet utifrån studiens syfte.

Överförbarhet är ett annat centralt begrepp när man bedömmer en kvalitativ stuides kvalitet Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Här handlar det framför allt om hur denna studies resultat kan överföras till andra kontexter. Författaren anser att trots att datamaterialet endast är insamlat på två intensvivvårdsavdelningar i mellan sverige, så kan resultatet troligtvis ändå vara överförbart till andra delar av landet, där man vårdar liknande patienter. Även Lundman och Hällgren Graneheim (2012) påtalar att det är upp till författaren att avgöra om man anser att resultatet är överförbart eller ej. Men resultatet kan också tillämpas på andra grupper eller vara överförbart, läsaren avgör.

Informanternas ålder och erfarenheter i studien har bred variation vilket kan vara en

fördel. Kvinnliga informanter dominerade emelleritd och kan vara svaghet. Detta var

inte ett avsiktligt urval, det fanns bara en manlig informant tillgänglig till denna studie

vilket återspeglar hur könsfördelningen inom vården ser ut idag. Det är svårt att

spekulera i om datans resultat skulle påverkats om flera manliga informanter deltagit

men författaren till studien hade önskat att informanternas könsfördelningen varit

jämnare. Graneheim och Lundman (2004) menar att olika kön, åldrar och erfarenheter bidrar till rikare variation av fenomenen som studeras. Polit och Beck (2012) lyfter fram att rikare variation ökar trovärdigheten av studien.

Ytterligare en styrka i denna studie är att författaren inte hade någon tidigare erfarenhet av intensivvård eller av att vårda lätt sederade patienter och hade därför inga

förutfattade meningar. Olsson och Sörensen (2011) menar att med den kvalitativa forskningansatsen strävar forskaren efter en förutsättningslös bild och en

helhetsförståelse för att få en fullständig bild av en situation. Författaren till studien kände inte informanterna och hade inte någon koppling till dem vilket gjorde att informanterna inte riskerade känna att de var tvugna att berätta sina upplevelser på något specellt sätt. Detta ökar trovärdiheten av studien. Eventuellt påverkades

informanterna omedvetet och kände att de borde berätta sina upplevelser på ett speciellt sätt. Flannery (2016) lyfter fram förhållandet mellan forskaren och forskningen och att forskaren inte är fristående eller en förblindad objektiv observatör. Forskaren är

medveten om att dennes närvaro påverkar deltagarna eller sammanhanget av de kliniska problem som de söker att förstå (a.a.).

Dataanalys tilllämpades enligt kvalitativ latent innehållsanalys vilket författaren ansåg vara mest passande för att tolka de nedskrivna intervjutexterna. Med latent

innehållsanalys skapas möjligheter att lyfta fram de underliggande budskapen som sägs

mellan raderna på en djupt tolkande nivå (Graneheim och Lundman, 2004). Olsson och

Sörenssen (2011) menar att egna uppfattningar och värderingar av resultatet måste

läggas åt sidan vid forskningen. Flannery (2016) Detta eftersom forskarens tankar och

känslor kan påverka tolkningen av den insamlade datan. Forskaren måste ständigt

fenomenet (a.a). Det finns emellertid alltid en risk för att författarens förförståelse, egna tankar och värderingar om fenomenet omedvetet kan ha färgats av under

dataanalysprocessen. För att inte påverka datan försökte därför författaren lägga egna tankar och känslor åt sidan och förhålla sig neutralt till fenomentet.

8.2 Resultatdiskussion

Studiens resultat visar på att kommunikation är en viktig del vid skapandet av en vårdrelation mellan patienter och sjuksköterskor oavsett kvaliteten på

kommunikationen. Sjuksköterskorna visade ett stort engagemang för att skapa en god vårdrelation med patienterna. (Fossum, 2013) beskriver att kommunikation är

livsnödvändigt inom vården för att möjliggöra behandling och tillgodose patienters behov. Att förstå vad patienter säger är många gånger mycket svårt (a.a). Att

kommunicera med lätt sederade patienter som dessutom har en slang i halsen innebär extra utmaningar när det gäller att förstå vad de försöker förmedla. Flertalet

sjuksköterskor angav att kommunikationskvaliteten varierade men det fanns en vilja att förstå varandra vilket möjliggjorde en god vård. Detta bidrog också till att skapa en bättre vårdrelation mellan patienter och sjuksköterskor. (Kasén, 2012) menar att

patienters och sjuksköterskors samspel bidrar till skapandet av goda vårdrelationer. Det

är en grundläggande förutsättning för mänskligt vårdande (a.a). Vidare menar Travelbee

(1971) att vårdrelationen är den innersta kärnan i patientens vård och det krävs hög

kompetens och kraft för skapandet av vårdrelationen (a.a). Fossum (2013) lyfter fram att

kommunikationsproblemen inom vården oftast grundar sig i att vårdaren fokuserar på

sjukdomar och behandlingsmetoder istället för att se patienten som en person och

fokusera på deras livssituation och hälsoproblem (a.a). En studie visade på att många

patienters lidande bland annat berodde på att det saknades möjlighet att dela med sig av sina känslor och att de kännde sig inte bemötta som en mänsklig varelse av

vårdpersonalen (Karhe & Kaunonen, 2015). En god kommunikation ger patienten möjlighet till att bland annat berätta sina känslor och behov vilket leder till en god vårdrelation. Författarens slutsats sammanfaller med informanterna i studien som upplevde att detta underlättade deras arbete som också blev roligare. Detta

överenstämmer även med Dahlberg (1994) som menar att vid mötet mellan patient och vårdare uppstår en vårdrelation vilket ger kraft och en möjlighet att uttrycka sig och sina behov och problem.

Vidare angav informanterna att det blev möjligt att skapa en god vårdrelation genom kommunikationen och detta hade stor betydelse för både patienten och sjuksköterskan.

De uttryckte det som att för patienten innebar detta en möjlighet att bli sedd som en individ istället för som en patient. Genom en öppen kommunikation skapas möjligheter för utbyte av känslor, värme, närhet och tankar vilket förstärker relationen mellan patienten och vårdaren. Vidare har den ömsesidiga relationen mellan vårdaren och patienten en betydelse för vårdaren, för att förhindra utbrändhet (Dahlberg, 1994). Att kommunicera med patienter är en konst, särskilt när de är sederade, vilket informanterna i denna studie lyfte fram. Det krävdes hela tiden att de tänkte på att ställa de rätta

frågorna så att patienterna kunde ge enkla svar. Boyle et al. (2018) lyfter också fram i en studie vikten av kommunikation och att det är en av sjuksköterskornas

kärnkompetenser. Författaren anser att en öppen kommunikation gör det möjligt för

dem att att skapa en optimal vårdmiljö där man bland annat kan bedöma, rådfråga och

och validera problem som har en direkt kompling till patientens hälsa.

Många informanterna i studien brättade om att patienterna blev glada när de pratade med dem. Tingsvik et al. (2013) lyfter fram att lätt sederade patienter har behov av att kommunicera och göra sig själva förstådda. I den icke-verbala kommunikationen

betonas andra mått att uttrycka sig såsom beröring, ögonkontakt och andra kroppstecken enligt Dahlberg och Segersten (2010). Men McCabe och Timmins (2015) beskriver att sjuksköterskorna inte alltid är empatiska lyssnare och att det beror på ouppmärksamhet eller att de har egna förutfattande meningar. Sjuksköterskorna kan också vara upptagna av sig själva under kommunikationen, exempelvis att de funderar på sina kommande arbetsuppgifter. Detta kan avleda patientens fokus från berättande eller informerande (a.a.). Utifrån studiens resultat upplever författaren att även icke-verbal kommunikation ger möjligheter att uppfylla patienters behov och skapa vårdrelationer mellan patienter och sjuksköterskor. Det krävs emellertid att sjuksköterskan alltid måste vara

uppmärksam och en empatisk lyssnare.

Denna studies resultat visar också att intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda lätt sederade patienter var krävande tidsmässigt och ökade närvarobehovet hos sjuksköterskan. Samtliga informanter berättade om deras konstanta oro över om patienterna skulle göra sig illa genom att dra emxempelvis en tub eller andra slangar.

Detta ledde till ett ökat närvarobehov och att de inte hann med andra arbetsuppgifter. De som vårdade två intensivvårdspatienter upplevde att det inte var en hållbar

arbetessituation i längden. För att kunna att ha kontroll över sin arbetessituation kännde de sig tvugna att ibland sedera den ena patienten djupare. Tanios, Epstein, Grzeskowiak, Nguyen, Park och Leo (2014) beskriver att i 95 procent av fallen där patienterna drar ur en tub, det vill säga oplanerade extubationen, inträffade när en

intensivvårdssjuksköterska vårdade två patienter, medan 5 procent extubation inträffade

när en intensivvårdssjuksköterska vårdade en patient. Detta upplevs väldigt stressigt,