Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Markus Holmstedt och Oskar Eriksson
Att vara "container" för patienten
En studie om hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet
Being a "container" for the patient
A study how hospital social workers feel they are affected by the patient- care
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: HT 2014 Handledare: Arja Tyrkkö
Examinerande lärare: Ulla Rantakeisu
2
Förord
Vi vill tacka vår handledare Arja Tyrkkö, som under arbetets gång kommit med synpunkter på uppsatsen. Vidare vill vi tacka våra respondenter, som gjort uppsatsen möjlig. Vi har i den här uppsatsen tagit gemensamt ansvar för uppsatsen alla delar.
Karlstad, 2015-01-07, Oskar Eriksson och Markus Holmstedt
3
Sammanfattning
Titel: Att vara "container" för patienten – En studie om hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet
Författare: Markus Holmstedt och Oskar Eriksson
Nyckelord: Sjukhuskurator, härbärgering, främre regionen, bakre regionen, emotionellt lönearbete
Sjukhuskuratorer har samtal med patienter som lider till exempel av depression, ångest eller andra besvär orsakade av psykosociala faktorer så som stress, livskriser eller alkohol. I denna studie ställdes frågan vilka effekter det patientnära arbetet kan ha för sjukhuskuratorn. Syftet var att utifrån ett emotionsteoretiskt perspektiv undersöka hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet. I studien ställdes frågan vad sjukhuskuratorer upplever att det patientnära arbetet har för effekter för dem själva och hur sjukhuskuratorer hanterar det som uppkommer i det patientnära arbetet. Tidigare forskning har visat att andra yrkesgrupper på området, exempelvis sjuksköterskor och terapeuter i allmänhet, påverkas av att använda ett härbärgerande förhållningsätt. I denna studie intervjuades fyra sjukhuskuratorer om deras tankar och känslor kring arbetets effekter. Resultatet analyserades med hjälp av Hochschilds begrepp emotionellt lönearbete och Goffmans begrepp om främre och bakre region. Resultatet visar att det patientnära arbetet hade effekter. Sjukhuskuratorerna tog med sig tankar och känslor från det patientnära arbetet i den främre till den bakre regionen. Sjukhuskuratorerna hanterade det som uppkommit i det patientnära arbetet vid samtal med kollegor och
handledning och när de fick stunder för sig själva. Samtliga sjukhuskuratorer ansåg att det patientnära arbetet har gjort dem mindre sociala, samt att det skapat ett behov av ensamhet och självreflektion.
4
Abstract
Title: Being a "container" for the patient– A study how hospital social workers feel they are affected by the patient-care
Authors: Markus Holmstedt and Oskar Eriksson
Key words: Hosptial social workers, harbouring, front stage, back stage, emotional labour
Hospital social workers have patients suffering from a range of symptoms, amongst these are depression, distress or other disorders caused by psychosocial factors, such as stress, a life crisis or alcohol. In this study the question was asked what effects the patient-care can have for the hospital social worker. The purpose of this research study was to examine from the
perspective of emotion theory, how hospital social workers felt they were affected by the patient-care. Our research questions were what effects the hospital social workers see that the patient-care have for themselves, and how the hospital social workers deal with what emerges from the patient-care. Earlier research has shown that other occupational groups, such as nurses and therapists in general, are affected by harbouring what arises in the patient-care.
Four interviews with hospital social workers conducted about their thoughts and feelings on the effects of the job. The result has been analyzed with Hochschild’s notion of emotional labour and Goffman’s concepts front stage and back stage. The results show that the job does affect the worker. The hospital workers harbour thoughts and feelings that emerge in the patient-care on the front stage, until they are able to deal with it in different regions on the back stage through colleges, guidance and by themselves. All of our interviewed hospital social workers deemed that they had become less social due to the nature of the patient care. In addition they also thought that it had created a need of seclusion and self-reflection.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Problemformulering ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
1.3 Centrala begrepp ... 8
2. Bakgrund ... 9
3. Tidigare forskning ... 11
3.1 Härbärgering ... 11
3.2 Emotionellt lönearbete och sjukhuskuratorer ... 12
4. Teoretisk referensram ... 14
4.1 Emotionellt lönearbete ... 14
4.2 Arbetet som en teaterscen ... 15
5. Metod och material ... 17
5.1 Metodval ... 17
5.2 Litteraturgenomgång ... 17
5.3 Urval ... 18
5.4 Intervju och intervjuguide ... 18
5.5 Bearbetning och analysmetod... 19
5.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 20
6. Resultat ... 23
6.1 Representanter för hälso- och sjukvård ... 23
6.2 Då känner man sig verkligen maktlös ... 24
6.3 Är sällan tipp topp trekvart senare ... 26
6.4 Samtal med kollegorna är det som räddar en faktiskt ... 27
6.5 Kvoten är fylld ... 29
7. Analys ... 32
7.1 Hur ser det patientnära arbetet ut ... 32
7.2 På vilket sätt det patientnära arbetet påverkar ... 32
7.3 Vilka effekter har det patientnära arbetet på sjukhuskuratorerna... 34
7.4 Hur hanterar sjukhuskuratorerna det som uppkommer i det patientnära arbetet under arbetstid ... 35
7.5 Hur hanterar sjukhuskuratorerna effekterna utanför arbetstid, på sin fritid och i familjen ... 36
7.6 Sammanfattning resultat och analys ... 37
8. Diskussion ... 39
6
8.1 Metoddiskussion ... 40
8.2 Resultatdiskussion ... 41
8.3 Vad har vi bidragit med? ... 42
Litteraturlista ... 43
Bilaga 1 ... 46
7
1. Inledning
Inom hälso- och sjukvården är det långa vårdköer, stor arbetsbelastning och en miljö där arbetet ständigt behöver omprioriteras och detta ställer krav på vård- och omsorgspersonalen att klara av dessa utmaningar. I en studie om sjuksköterskor och utbrändhet, visar resultatet att deras arbetsförhållanden kan ge upphov till stressreaktioner, och i sin tur emotionell
utbrändhet om de överskrider sina personliga gränser och förmågor (Sundin et al. 2007). Det har påvisats inom hälso- och sjukvården att trygga sociala relationer, så väl på arbetsplatsen som i privatlivet, kan vara avgörande för huruvida den anställde vill fortsätta på arbetsplatsen eller inte. Vidare kan också ett arbete där personalen empatiskt engagerar sig i patientens traumatiska upplevelser, orsaka psykisk belastning för behandlaren (Olsson 2008).
Vi har valt att undersöka hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet. Det här då vi har ett intresse för det patientnära arbetet och det sociala arbetets konsekvenser för hjälparen. Vi har båda arbetat inom serviceyrken med människor och själva upplevt att vi blivit påverkade av arbetet med kunder. Ett arbete som ibland påverkat oss mer än andra gånger. Ibland har också känslan följt med hem. Känslan har varit av både positiv och negativ karaktär. En av oss (M.H) har också gjort sin verksamhetsförlagda utbildning som kurator. Utifrån detta framkom intresset att utforska detta område vidare, hur patienten
påverkar kuratorn.
1.1 Problemformulering
Vad innebär det för sjukhuskuratorn i det patientnära arbetet att vara lyhörd för patienten, att visa empati och medkänsla? Vilka effekter har det patientnära arbetet på kuratorns tankar och känslor samt hur hanterar kuratorn det som uppkommer i det patientnära arbetet?Utifrån terapeutens perspektiv är det allmänt känt att arbete med den enskilde även kan ha effekter för hjälparen, dels i forskning (Lindgren 2005), men också att psykoterapeuter själva får i
handledning för att hantera det de utsätts för i sitt arbete. Svensson et al. (2008) menar att handledning är en tid för reflektion över det egna arbetet och att det kan fungera som ett tillfälle där individen får fördjupad kunskap om sig själv.
Det finns forskning som visar att socialarbetare som yrkesgrupp står ut med mycket stress, dåliga resurser, begränsad hjälp och hög personalomsättning (Collins 2007). Vidare hävdar Söderfeldt et al. (1995) att human-service-karaktären inom socialt arbete innebär en något större risk för utbrändhet. Vi har därför valt att undersöka hur sjukhuskuratorer anser att de själva påverkas av de olika situationer som de möter i sitt patientnära arbete. Det handlar dels om kuratorns psykiska välmående men även om att de också fortsättningsvis skall mäkta med att ge en bra behandling till patienten. Sjukhuskuratorerna har lagen och de etiska riktlinjerna att förhålla sig till, där det ställs krav på sjukhuskuratorn att tillgodose god kvalité i det patientnära arbetet. Det är därför av vikt att sjukhuskuratorn som hjälpare tar hand om sig själv, för att kunna tillgodose god kvalité i det patientnära arbetet. Därför är det centralt att
8 sjukhuskuratorn har möjlighet att hantera det som uppkommit i det patientnära arbetet,
exempelvis genom handledning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att utifrån ett emotionsteoretiskt perspektiv undersöka hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet. Detta syfta besvaras genom följande frågeställningar:
Vad upplever sjukhuskuratorer att det patientnära arbetet har för effekter för dem själva?
Hur hanterar sjukhuskuratorer det som uppkommer i det patientnära arbetet?
1.3 Centrala begrepp
Patient: Med patient menar vi den enskilde, kunden eller brukaren. Vi använder oss av
begreppet patient då det är norm inom hälso- och sjukvården. Segesten (2014) förklarar patient som en person som på grund av sjukdom eller jämförbart tillstånd har kontakt med hälso- och sjukvården för att få råd, behandling eller omvårdnad.
Sjukhuskurator och kurator: Socialarbetare i tjänst inom hälso- och sjukvården som arbetar med psykosociala samtal med så väl patienter som anhöriga. Sjukhuskuratorer ger även information och utför behandling i samband med kriser av psykisk, familjesocial och praktisk- ekonomisk natur (Hessle 2014).
Handledning: Praktiskt-pedagogiskt arbete med syfte att dels öka förmåga att ge god behandling, men också fungera som stödjande funktion i krävande situationer, vid etiska dilemman samt för att motverka stress (Selander 2014).
9
2. Bakgrund
Sjukhuskuratorer har vanligtvis en socionomexamen i botten. Kuratorerna är verksamma inom flera olika områden. De vanligaste är somatisk vård (28 procent), primärvård (21 procent), vuxenpsykiatri (19 procent), habilitering (16 procent) och barnpsykiatri (13 procent)
(Socialstyrelsen 2014). Arbetsuppgifterna för en sjukhuskurator kan skilja sig från dag till dag.
Framförallt består sjukhuskuratorers arbete utav psykosociala samtal men också bearbetande samtal samt stödsamtal. Ett Psykosocialt förhållningssätt eller psykosociala samtal går ut på att förstå patienten i relation till dennes personliga läggning, samt i förhållande till familj,
arbetsmiljö och samhälle (Rosén 2014). Inom dessa samtal berör kuratorn många olika ämnen, några exempel är familj, nätverk, ekonomi, boende, sysselsättning eller tanke- och
känslomässiga reaktioner. Förutom detta arbetar sjukhuskuratorer också med rådgivning och att informera patienterna kring olika myndigheter och regelsystem, exempelvis överklagan av beslut (Lundin et al. 2009).
Utifrån samtalet med patienten är det kuratorns uppgift att ta ställning till när i tiden åtgärder ska göras, hur varaktig eller lång kontakten med patienten skall vara. Kuratorn skall också bedöma om problemet är avgränsat eller om det är flera problem att ta i tu med samt vilka resurser patienten har för att hantera situationen. Det här ställer krav på kunskaper i psykologi, sociologi och pedagogik, förutom detta behöver en sjukhuskurator också ha kunskap om sjukdomar och samband mellan kropp och själ, psykosomatik (Landstinget i Värmland 2012).
En tredjedel utav primärvårdens patienter har någon form av depression, ångest eller andra besvär orsakade av psykosociala faktorer så som stress, livskriser eller alkohol. Inom hälso- och sjukvården är kuratorn ensam som yrkesgrupp att vara utbildad i hur det offentliga systemet är uppbyggt, och har kunskaper om lagar och regelsystem samt innehar en teoretisk grund i det akademiska ämnet socialt arbete (Akademikerförbundet SSR 2011a).
Utifrån antalet patienter med psykosociala problem har kuratorn en viktig roll i utredningen och planeringen av patienternas behandling. Kuratorn kan också ha en samordnande och informativ funktion i sociala frågor, en länk mellan hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten (Akademikerförbundet SSR 2011b). Förutom detta utför kuratorn också självständig rådgivning och behandling, exempelvis i samband med kriser av psykisk-, familj-, social- och praktisk-ekonomisk natur (Nationalencyklopedin 2014). Arbetet kan ske både i öppen- och slutenvård, både med patienter och anhöriga, enskilt och i grupp.
Vidare arbetar kuratorer på alla nivåer. Från individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivå (Lundin et al. 2009).
Sjukhuskuratorer är en yrkesgrupp som arbetar utifrån sociala frågor och socialtjänstlagen men inom en hälso- och sjukvårdskontext. På så vis har de inte enbart att förhålla sig till en
socialarbetares utmaningar, utan också till Hälso- och sjukvårdslagen.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska sjukvården bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Det här är något som innebär att vården ska vara av god kvalité, främja
10 goda kontakter mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonalen. Sjukvårdspersonalen skall även tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Sjukhuskuratorer har även skyldigheter gentemot patientens anhöriga. Det kan exempelvis handla om barn till patienter som mottar någon form av behandling. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) skall ett barns behov av information, råd och stöd särskilt beaktas. Detta gäller för barn till patienter med såväl psykisk störning eller funktionsnedsättning som allvarlig fysisk sjukdom eller skada och för missbruksproblematik. Vidare omfattas sjukhuskuratorer och övrig personal inom hälso- och sjukvården utav tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400). Detta innebär att de inte får lämna ut uppgifter utan den enskilde patientens godkännande.
Enligt de etiska riktlinjerna för socialt arbete, framarbetat av Akademikerförbundet SSR (2011a), kräver arbetet som sjukhuskurator och socionom en etisk observans. Att
socialarbetaren är medveten om det sociala arbetets värderingar och hur det här arbetet påverkar människors liv. Och att detta är viktigt för att möta patienten med empati, lyhördhet och medkänsla.
11
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet kommer vi att presentera forskningsfältet som berör vår studie. Detta för att skapa en bild och introducera läsaren till ämnesområdet. Forskningen om hur
sjukhuskuratorers arbete påverkar dem emotionellt är mycket sparsam. Detta har gjort att vi breddat litteratursökning på forskningsområdet till att även leta efter avhandlingar och artiklar som berör professioner som sjuksköterskor, vård- och omsorgspersonal, socialarbetare och terapeuter i allmänhet. Vi har använt oss utav både svensk som internationell forsking. Den svenska forskningen utgör dock endast en liten del. Det vi framförallt sett är empirisk
forskning och litteraturstudier på området. Forskningen är entydig: arbetet med patienten har även effekter för hjälparen. De negativa effekter det kan ha för hjälparen är bland annat en ökad risk att utveckla stressymptom, emotionell utmattning och utbrändhet. Rollen som hjälpare kan även föra med sig positiva effekter, effekter som mindre risk att drabbas av depressiva symtom.
3.1 Härbärgering
Det uppstår ett emotionellt tomrum för den anställde om det inte finns någon emotionell kultur på arbetsplatsen. Begreppet emotionell kultur innebär att på arbetsplatsen ge stöd till både patienter och arbetskamrater, detta gör att det inte är lika troligt att ta med sig tankar om arbetet hem till familjen (Olsson 2008). Kulturen måste då ersättas med något annat, vilket den anställde själv får hantera och ersätta. Detta är en hanteringsstrategi som Olsson (2008)
beskriver med hjälp av begreppen balansering och social inbäddning.
Begreppet balansering handlar om hur människor balanserar yrkesarbetet mot familjeliv och hur de försöker få tiden att räcka till för både arbete och privatliv. Arbetslivet får inte ta tid av privatlivet och vice versa, då det kan skapa obalans för den anställde. Balansering är en form av emotionell hantering vilket innebär att utföra ett emotionellt lönearbete på olika vis, i olika kontexter. Begreppet social inbäddning kan kopplas samman med sociala relationer, som i allmänhet vanligen består av familj, släktingar, arbetskamrater, vänner och bekanta (Olsson 2008).
Härbärgera är ett begrepp som förklarar att hjälparen kan få och hålla kvar tankar och känslor som uppstår hos den enskilde. Det kan innebära en psykisk belastning för dem som arbetar med ett härbärgerade förhållningssätt (Olsson 2008). Härbärgeringsarbetet beskrivs som en del av det emotionella lönearbetet och den emotionella hanteringen som utförs av
sjukvårdspersonal. Det här arbetet diskuteras inte ofta trots att det finns en utbredd medvetenhet om det. Härbärgering som fenomen diskuteras dock, både som terapeutisk egenskap och som ett arbetsmiljöproblem. Det kan vara en psykisk belastning för dem som arbetar med ett härbärgerande förhållningssätt (ibid.).
12
3.2 Emotionellt lönearbete och sjukhuskuratorer
Socialt arbete är ett av de mest belönande yrkena (Collins 2007). En socialarbetare som anser sig kunna göra skillnad för andra människors liv har också mer troligt möjlighet att uppnå en hög tillfredsställelse med sitt arbete. Å andra sidan har Collins (2007) påvisat att socialarbetare är ett yrke med mycket stress, dåliga resurser, begränsad hjälp och hög personalomsättning.
Enligt Holm (2009) finns det dock inget tydligt samband mellan typ eller mängd av klienter och utbrändhet. Vad som dock visats leda till utbrändhet är faktorer relaterade till
arbetssituationen eller arbete med patienter som har multiproblem. Holm (2009) spekulerar kring karriärval, att drag i personligheten gör att de som är mer lämpade för vissa
arbetsuppgifter, exempelvis socialt arbete, söker sig också dit. Vidare hävdar hon att arbetsuppgifterna i sin tur vidareutvecklar individens förmågor och förhållningssätt. Det professionella förhållningssättet är viktigt för en socialarbetare. En del av detta
förhållningssätt är att ha kännedom och kontroll över sina känslor samt sitt agerande (ibid.).
Rønnestad och Skovholt (2003) studie visar att en kurators förmåga att hantera sitt emotionella engagemang är en viktig del i verkställigheten av den professionella empatin. Vidare visar Rønnestad och Skovholt (2003) studie att den terapeutiska relationen mellan kuratorn och patienten, får en avgörande roll för att hjälpa klienten. Ahn och Wampold (2001) är på samma spår i deras metastudie, då de visar att terapeuten är en framgångsfaktor i behandlingen, som kan spela större roll än metoden. Lindgrens studie (2005) visar att en psykoterapeut utsätter sig för betydligt fler separationer från nära och betydelsefulla relationer, som en del av sin
yrkesutövning, än i kanske något annat yrke. När fritiden kommer verkar erfarenheten av de upprepade separationerna att minska lusten till att söka nya relationer och kanske till och med bidrar till att förkorta eller förytliga existerande relationsmöjligheter av inpräntad vana.
Terapeuter lånar i arbetet ut sin egen person vid samtal med lidande och bristfälligt fungerande människor. Detta leder till en tyngd för hjälparen och att denne blir sliten och använd
(Lindgren 2005). På så sätt skiljer sig det så kallade härbärgeringsarbetet från andra typer av emotionella arbeten. I härbärgeringsarbete behöver personalen fokusera på patientens känslor, att bry sig om och uppleva medkänsla för denne (Barron & West 2007). Den emotionella investeringen som kuratorn gör i den terapeutiska relationen har effekter för terapeuten. För att klara arbetet, menar Gregorian (2005), behöver sjukhuskuratorer ha välutvecklade personliga och professionella gränser, samt kontroll över sina känslor då jobbet är väldigt utmattande. En av skyddsfaktorerna för att överleva i denna miljö är humor, förmågan att kunna skratta åt sig själv och uppskatta absurda situationer.
En studie av Ducharme et al. (2007) visar att den emotionella investeringen leder till högre arbetsstress och emotionell utmattning än strukturella faktorer som finns på arbetsplatsen, exempelvis antalet arbetstimmar och patienter eller dokumentation. Arbetet som kurator innebär att kontinuerligt skapa en förtroendekontext i den terapeutiska relationen med varje patient. Detta är ett arbetssätt som är en emotionell investering för kuratorn, något som är en
13 källa till arbetsstress. En avgörande skyddsfaktor i arbetet är kollegerna, de stödjer och
skyddar varandra i situationer som påverkar den mentala hälsan (ibid.).
Socialt stöd kan agera som både skydds- och riskfaktor för depressiva symptom. Som
skyddsfaktor ger processen att skapa positiva känslor i andra människor en minskad risk, detta sker genom att visa värme och tillhörighet. Och i motsats fungerar det som en riskfaktor när individer lyssnar och tröstar oroliga, ingriper eller skyddar folk som är arga eller i konflikt med sig själva (Strazdins & Broom 2007).
Arbetet som sjukhuskurator sker sällan på ett och samma ställe. Det kan handla om möten med diverse professioner, patientmöten på deras respektive rum och rond med läkaren. Dagarna är på så sätt oförutsägbara, vilket kan göra det svårt att ha en fast planering eller schema. Vidare ställs det även krav på att detta arbete skall ske snabbt, effektivt och direkt (Gregorian 2005).
Ovanstående faktorer kan ses som en ökad risk för stress. Negativ stress kan framkallas när kraven överstiger individens förmåga alternativt när individen känner höga krav och låg grad av kontroll, det vill säga individens förmåga att ha medinflytande över sina arbetsuppgifter och arbetsmetoder (Frankenhaeuser & Malmquist 2014). Tiden räcker inte alltid till för både arbete och privatliv. Det finns också en känd konflikt mellan dessa två, att få både en önskad karriär och önskat privatliv. Det kan då hända att personalen sysslar med arbetet även på fritiden (Olsson 2008).
14
4. Teoretisk referensram
I det här kapitlet presenteras de teoretiska perspektiven som ligger till grund för vår analys. Vi har dels använt oss av Hochschilds (2003) begrepp emotionellt lönearbete för att undersöka hur arbetet som sjukhuskurator påverkar sjukhuskuratorn emotionellt. Vidare har vi också använt oss av två av Goffmans (1959) begrepp från teaterscenen, nämligen begreppen främre och bakre region. Med hjälp av begreppen vill vi analysera hur sjukhuskuratorn blir påverkad av att gå in i en yrkesroll och i vilka regioner påverkan sker.
4.1 Emotionellt lönearbete
Hochschild är kanske mest känd för sin teori om emotionellt lönearbete som hon i sin bok, The managed heart: commercialization of the human feeling (2003), förklarar som de
förväntningar i bemötande som exempelvis sätts på en bra flygvärdinna och hennes största tillgång, leendet. Enligt Hochschild (2003) är leendet tänkt förkroppsliga flygbolagets självförtroende i sig självt: Planet kommer inte att krascha, det kommer att vara i tid och du som resenär skall känna dig välkommen och inbjuden att åter resa med bolaget. Det
emotionella sättet att utföra arbetet, genom positivitet och med ett leende på läpparna, har blivit en del av den förväntade service de ska ge sina resenärer. De flesta av oss har liknande krav på oss. På ett eller annat sätt i vårt arbete hanterar vi våra egna eller andras känslor exempelvis som socialarbetare, vars uppriktiga hjälpande uttryck kan inbringa klienten en känsla om att vara väl omhändertagen (ibid.).
Utifrån exemplet med flygvärdinnan definierar Hochschild (2003) ett nytt begrepp,
emotionellt lönearbete. Begreppet definieras som ett arbete där individer behöver framkalla eller förtrycka känslor, så att de utåt kan hålla “skenet” uppe. Detta så det inbringar en viss känsla hos andra. Vidare menar hon, att den gamla tanken på arbetaren som känner sig alienerad med arbetet av fysisk produktion, som en del i det löpande bandet, är utdaterad. I dagens tjänstesamhälle kan vi också känna oss alienerade när vi ger service, precis som förr vid löpande bandet. Våra emotioner har blivit ett instrument i dagens servicesamhälle. Istället för att styra maskinerna genom våra armar och ben, lånar vi mot betalning istället ut vårt emotionella tillstånd, ett arbete som ställer vissa krav.
Hochschilds användning av alienationsbegrepp tar utgångspunkt i Marx, det ligger i
människans natur att förverkliga sig själv. Det här är något som hindras av det kapitalistiska systemet, den vetenskapliga arbetsdelningen har gjort att arbetet skall effektiviseras genom mekanisering och specialisering. Risken med detta är att arbetarna känner att de förlorar kontroll över arbetsprocessen. Att verktygen, maskinerna och föremålen framstår som något yttre och främmande (Gesser 2014). I emotionellt lönearbete är det känslorna och jaget som är verktyget. Hochschild (2003) menar att en av effekterna av att använda sina känslor som ett verktyg är att känslorna kan kännas främmande för en.
Det finns många avlönade arbeten som kan definieras som emotionellt lönearbete, men för att uppfylla kriterierna för emotionellt lönearbete krävs det, att arbetet för det första karaktäriseras
15 av möten mellan människor, ansikte mot ansikte eller röst mot röst (Hochschild 2003). Det andra kriteriet, är att det krävs att arbetaren producerar ett emotionellt tillstånd i en annan person, exempelvis tacksamhet, glädje, sorg. Det tredje kriteriet, är att genom utbildning lära medarbetaren hantera och kontrollera sitt emotionella tillstånd. Detta är något som också indirekt fungerar som en form av kontroll av de anställdas emotionella tillstånd. Hochschild uppger att socialarbetare har personlig kontakt och att de försöker påverka ett emotionellt tillstånd i andra. Men att de inte arbetar strikt under kontroll av andra, utan i stället övervakar de sitt eget emotionella lönearbete. Detta sker exempelvis genom att själv konsultera andra om normer och patientens förväntningar. Socialarbetaren/kuratorns arbete uppfyller egentligen bara två första av de tre kriterierna (ibid.). Vår studie har avgränsats till det emotionella
lönearbetets effekter för sjukhuskuratorer. Därför kommer ingen större uppmärksamhet ges till Hochschilds tredje kriterium för emotionellt lönearbete.
Emotionellt lönearbete kan innebära kostnader för människan. Hochschild (2003) beskriver tre potentiella risker. Den första, där arbetaren identifierar sig helhjärtat med sitt arbete, och på så vis riskerar att bli utbränd. Den andra, där personen tydligt tar avstånd från sitt arbete vilket visserligen genererar en låg risk för utbrändhet, men å andra sidan kan arbetaren få
skuldkänslor för att ha tagit avstånd från sitt arbete. Den tredje risken, är att utövaren blir cynisk över arbetet i sig. Att personen tar avstånd från sitt skådespel och inte känner någon skuld i detta. Något Hochschild anser förebygger alla dessa tre risker är om personalen känner en större känsla av kontroll över sina arbetsförhållanden.
4.2 Arbetet som en teaterscen
Goffman (1959) har för avsikt i sin bok The presentation of self in everyday att observera arbetslivet ur ett sociologiskt perspektiv. I boken används teaterföreställningen som en metafor och de principer som följer med den som är av dramaturgisk art. Han har haft för avsikt att undersöka hur individer presenterar sig själva och sin aktivitet inför andra i vanliga
arbetssituationer. När individer kommer i kontakt med varandra söker de i allmänhet skaffa upplysningar om den andre, vilket kan vara den socioekonomiska statusen, motpartens
uppfattning om en själv, trovärdigheten eller kompetens som den andre innehar. Informationen om den andra hjälper individen till att definiera den aktuella situationen och vad som kan förväntas av mötet. Mötet beskrivs som all den interaktion som förekommer mellan några individer vid ett givet tillfälle (ibid.).
Individer spelar olika roller i sina liv, dessa roller utspelar sig olika beroende på kontexten.
När vi spelar vår roll förväntar vi att de individer som är runt om oss ska ta oss på allvar, för de roller vi spelar. De individer som finns runt aktören för tillfället kan ses som publiken eller observatörer. När en individ spelar ut rollen inför en publik, kan det uppstå ett socialt
samband. Rollerna är även knutna till vissa rättigheter och skyldigheter och given status, en roll kan även inbegripa flera roller (Goffman 1959).
16 Rollerna kan utspelas av olika aktörer i olika regioner. En region kan definieras som vilken plats som helst som är bunden till någon form av uppfattning, iakttagelse. Regionerna kan även variera beroende på utformning och utseende samt placering. Den främre regionen kan definieras enligt Goffman (1959) som den plats där föreställningen utspelar sig. När aktören spelar ut detta framträdande inför andra individer i den främre regionen, framträder vissa synpunkter och åsikter. Vissa synpunkter och åsikter hålls helt tillbaka i den främre regionen för att inte ge dåligt anseende till rollen.
Goffman (1959) beskriver även en annan region förutom den främre som han kallar den bakre regionen. I den bakre regionen framkommer de synpunkter och åsikter som undanhållits eller förtryckts i den främre regionen. Den bakre regionen, eller ”backstage” som den också benämns, kan definieras som den plats där intryck som skapats i framträdandet i den främre regionen ges plats i den bakre regionen. Det finns många karaktäristiska funktioner för en bakre region, aktörerna får möjlighet att kliva ut ur sin roll för en stund. Den bakre regionen kan även vara en plats där aktörerna kan förvänta sig att inte publiken kommer att infinna sig till eller ha insikt i. Hemligheter synliggörs ofta i den bakre regionen eftersom aktörerna har klivit ur rollen i den bakre regionen. Den bakre regionen kan sägas vara mer privat än den andra regionen. I den bakre regionen kan exempelvis arbetslaget gå igenom utförandet av arbetet, utan att någon publik är närvarande. Goffman (1959) uppger att den bakre regionen ofta ligger i en annan ände av lokalen än den främre regionen. När regionerna ligger nära varandra kan aktörer för ett ögonblick gå ifrån den främre regionen för att gå till den bakre regionen för att få hjälp av andra aktörer. Den bakre regionen fungerar även som en tillfällig plats för återhämtning, för en kortare tid.
17
5. Metod och material
I det här kapitlet presenteras våra metodval och vårt tillvägagångsätt under studien .
5.1 Metodval
Vi har valt att undersöka hur sjukhuskuratorer upplever att de påverkas av det patientnära arbetet. Därför har kvalitativa intervjuer valts till undersökningen framför kvantitativ undersökning, då tyngdpunkten har lagts på respondenternas egna uppfattningar och upplevelser i det patientnära arbetet (Kvale & Brinkmann 2014). Kvale och Brinkmann betonar att vid den kvalitativa intervjun är intresset inriktat på respondentens livsvärld och hållning till det aktuella ämnet. Vid kvalitativ forskning kan intervjuaren avvika i större grad från intervjuguiden, vilket möjliggör för intervjuaren att ställa motfrågor och följdfrågor.
Fördelen med att välja kvalitativ metod är att i forskarrollen närma sig de miljöer och
människor som forskningen handlar om. Det här gör att forskaren får en ökad kännedom om föremålen för forskningen (Svensson & Ahrne 2011). Kvantitativ metod har valts bort eftersom det är den subjektiva upplevelsen hos respondenterna som undersökts. Vid en kvantitativ undersökning är forskaren mer intresserad av hur resultatet kan generaliseras i stor skala till andra grupper och situationer. Urvalet av respondenter är då av vikt så att det är så representativt som möjligt för hela populationen. Detta för att kunna hävda att resultaten inte är unika för den grupp som undersökts (ibid).
Tolkningen av materialet som har samlats in till undersökningen har inspirerats av
hermeneutiken. Enligt Alvesson och Sköldberg (2008) kan meningen hos en del endast förstås om den sätts i samband med helheten. Detta betyder att hermeneutiken är en tolkningslära utifrån forskarens förförståelse och vi avser att tolka våra resultat utifrån denna
grundförutsättning.
5.2 Litteraturgenomgång
Inledningsvis söktes vetenskapligartiklar samt avhandlingar inom och kring området vi önskade undersöka. Sökningarna fokuserades på ett antal databaser, framför allt Social services abstracts, Libris och Swepub. Några av sökorden som användes ensamma och i olika konstellationer var emotioner, emotion och emotions, caregiver, helper, impact, mental health, social worker, socialarbetare, kurator, sjukhuskurator, emotional labour, burn out.
Det fanns ingen artikel som direkt passade in, dock ett flertal artiklar som berörde området.
När det gällde avhandling var det svårare att hitta något som direkt berörde det aktuella ämnet.
Därför breddades sökningen ytterligare från vårt undersökningsområde för att titta på andra professioner inom omsorg samt hälso- och sjukvård. Till sist hittades också en avhandling av Olsson (2008) som kom väldigt nära, då den handlade om emotionellt arbete hos
sjukvårdspersonal. Avhandlingen har sedan utgjort en grund i vårt forskningsområde och något vi arbetat vidare på.
18
5.3 Urval
I denna studie har vi använt oss av en kombination av snöbollsmetod när vi kontaktade de tre första kuratorerna till studien och strategiskt urval när vi kontaktade den fjärde kuratorn.
Kontakt togs med en sjukhuskurator verksam på ett sjukhus i Mellansverige. Sjukhuskuratorn som medverkade vid den första intervjun, använde sedan sitt kontaktnät för att kontakta andra kuratorer på vår förfrågan. Den första respondenten förmedlade kontakt med ytterligare två sjukhuskuratorer. Vi tog kontakt med dessa sjukhuskuratorer och de accepterade att också medverka i undersökningen. Den här typen av urval beskrivs av Ahrne och Svensson (2011) som ett snöbollsurval. Snöbollsurval innebär att forskaren inledningsvis intervjuar en person vars erfarenheter eller upplysningar denne anser intressanta. I samband med intervjun frågar forskaren om namn på andra personer som kan ge ytterligare information och synpunkter (Ahrne & Svensson 2011). Och på så vis “rullar” snöbollen vidare. Risker med
snöbollsmetoden är att materialet från intervjupersonerna inte blir tillräckligt allsidigt, att de redan har kontaktat varandra och att de kan ha gemensamma erfarenheter eller attityder (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011). Detta anses inte ha alltför stor påverkan, då det är just den subjektiva upplevelsen som studerar.
Ytterligare en sjukhuskurator kontaktades. Det här har gjorts genom att ringa till landstingets växel, för att komma i kontakt med en fjärde sjukhuskurator. Urvalet som har gjorts för att få tag på den fjärde kuratorn kan beskrivas som ett strategiskt urval, där vi aktivt sökt just en sjukhuskurator till vår undersökning. Detta för att få ökad variation från vårt första urval av intervjupersoner. Ett strategiskt urval är ett hjälpmedel som används för att uppnå variation bland de intervjuade, urvalet är här styrt av definierade kriterier (Trost 2010).
Samtliga respondenter har socionomexamen, två av fyra respondenter har någon form av vidareutbildning inom ämnet socialt arbete. Tre av fyra respondenter har femton års erfarenhet eller mer av kuratorsarbete. Och en av fyra har fem års erfarenhet eller mindre. Samtliga intervjuade sjukhuskuratorer uppgav att de har tre till fyra patientmöten per dag.
Sjukhuskuratorerna är alla anställda av samma arbetsgivare, men arbetar på olika arbetsplatser inom samma landsting. I denna studie har vi valt att inte redogöra för respondenternas
arbetsplats, vilken avdelning eller sjukhus de arbetar på eller respondenternas riktiga namn.
Det här valet har gjorts med hänsyn till de frågor som ställts om intervjupersonernas privat- och arbetsliv, då vårt valda ämne kan uppfattas som känsligt. De fiktiva namn som används för att benämna intervjupersonerna är Anna, Bella, Cajsa och Doris.
5.4 Intervju och intervjuguide
Vi har genomfört halvstrukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide, där specifika teman valdes ut som alla berördes under intervjuerna (se bilaga 1). Att ha en halvstrukturerad intervju menar Kvale och Brinkmann (2014) ger respondenten stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Vår förförståelse låg till grund för skapandet av intervjuguiden. Frågorna i
intervjuguiden konstruerades utan inbördes ordning, detta för att ställa frågor som anknyter till
19 respondentens svar. Frågor ställdes hur sjukhuskuratorn upplevde hur hon påverkades av arbetet under arbetstid och efter arbetstid. Vid intervjuerna ställdes även frågor om hur
kollegerna kunde hjälpa kuratorn i det patientnära arbetet. Intervjuerna spelades in på diktafon med respondenternas godkännande. Detta dels för att underlätta under själva intervjun, dels för att kunna lägga vår fulla koncentration på själva intervjun, istället för att anteckna under tiden.
Eftersom intervjuerna spelades in kunde de transkriberas. Kvale och Brinkmann (2014) menar att transkribering av intervjuerna förenklar och strukturerar analysarbetet. Det gav oss också möjligheten att efter transkriberingen av intervjuerna jämföra respondenternas svar sida vid sida.
Först utförde vi en pilotintervju där vi upptäckte brister i intervjuguiden i hur sjukhuskuratorn upplevde att hon påverkades av sitt arbete. Vår intervjuguide var inte tillräckligt förfinad för att besvara syftet. Intervjuguiden justerades också en andra gång mellan andra och tredje intervjun, Justeringen gjordes då för att ta reda på mer hur sjukhuskuratorerna upplevde sitt arbete. Efter den andra intervjun utfördes mindre justeringar på intervjuguiden för att frågorna ytterligare skulle komma närmare studiens syfte (se bilaga 1).
Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) pekar på flera faktorer som kan påverka den
intervjuade, bland annat var intervjuerna hålls. Intervjuerna i den här studien varade mellan fyrtiofem till sjuttiofem minuter och ägde rum avskilt på respondenternas arbetsplats samt under arbetstid. Detta gjordes för att öka sannolikheten för att respondenterna skulle ställa upp på att bli intervjuade (ibid.). Något att vara vaksam för är intervjueffekten. Det har gjorts genom att tänka på hur frågorna formulerades under intervjun, för att inte påverka utfallet av intervjun. Ahrne och Svensson (2011) förklarar intervjuareffekten som, situationen då intervjuaren påverkar utfallet av intervjun genom formuleringen av frågor, följdfrågor och responser. Vi närvarade båda under samtliga intervjuer och ställde båda frågor till
respondenterna.
5.5 Bearbetning och analysmetod
Den transkriberade datan anlyserades med hjälp av innehållsanalys och med inspiration från hermeneutiken. Inspirationen från hermeneutiken användes vid utförandet av analysen genom att analysera hur sjukhuskuratorerna upplever det patientnära arbetet och hur detta påverkar sjukhuskuratorn under samt efter arbetstid. Vid analysen av resultatet tolkades sambandet mellan del och helhet. Det som påverkar tolkningen mellan del och helhet kommer enligt Alvesson och Sköldberg (2008) att vara den historiskt och kulturellt betingade livsvärld, som vi sedan tidigare är medlemmar i. Vidare menar Kieffer (2014) samt Kvale och Brinkmann (2014) att det inte går att göra en helt objektiv tolkning vid en analys av data, då den påverkas av tolkarens förförståelse.
En innehållsanalys är ett sätt att analysera text, att hitta meningsbärande enheter som
återkommer i texten och dela in dessa i kategorier (Silverman 2014). Kategorierna skapades
20 och skrevs in i ett kodningsschema, detta gjorde det möjligt att få en överblick av de kategorier som vuxit fram ur materialet. De kategorier som först skapades i kodningsschemat var
emotionellt, patient, handledning, fritid, nu och då, kolleger samt personlig och privat. Dessa kategorier valdes utifrån vårt syfte och de två frågeställningarna samt utifrån den teoretiska referensramen. Det var inga problem att se dessa kategorier i det transkriberade datamaterialet.
Det här är något som har varit bra för studiens reliabilitet, då kategorierna skall vara så pass specifika så olika analyser med samma material, skall komma till samma resultat (Silverman 2014). Efter att kodningen av intervjuerna var avslutad såg vi över kategorierna på nytt.
Kategorierna gick ihop i tre kategorier i stället för sju kategorier. Kategorierna sågs över på nytt ännu en gång, på grund av att det fortfarande var mycket datamaterial som behövde sorteras ytterligare. I nästa steg av kodningen blev dessa tre kategorier fem, detta för att underlätta presentationen av resultatet utifrån syfte och frågeställningar. De fem nya
kategorierna blev Det patientnära arbetet, där en av sjukhuskuratorernas arbete beskrivs, Då känner man sig verkligen maktlös, där vi beskriver vad i det patientnära arbetet som påverkar sjukhuskuratorn, Är sällan tipp topp en trekvart senare, där vi skrivit om hur
sjukhuskuratorerna påverkas av det patientnära arbetet, Samtala med kollegerna är nog det som räddar en faktiskt, där vi beskriver hur respondenterna hanterar det som uppkommit i det patientnära arbetet, samt slutligen Kvoten är fylld, där vi beskriver hur sjukhuskuratorerna hanterar det som uppkommit i det patientnära arbetet efter arbetstid.
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) finns det flera fördelar med kodningsarbetet av en innehållsanalys. Dels tvingar det undersökaren att sätta sig in i materialet grundligt.
Kodningen hjälper även till att bryta ner materialet i delar och identifiera liknande material i de andra utskrifterna. God kännedom av materialet har varit grunden för att dela in resultatet i kategorier i vår studie. Innehållsanalys möjliggör upprepningar eller uppföljningar av studien vid ett senare tillfälle. Några av nackdelarna med innehållsanalys, är att innehållsanalysen bara är lika bra som det dokument som det baseras på. Innehållsanalysen ställer på så vis krav på intervjuguiden, och att forskaren lyckats samla ett bra material utifrån studiens syfte och frågeställning. Detta har vi förhållit oss till genom att intervjuguiden förblev ett levande dokument som förbättrats allt eftersom brister upptäckts under studiens gång. En annan nackdel är att det alltid sker någon form av tolkning i upprättandet av ett kodningsschema (Kvale & Brinkmann 2014). Det är dock något som bedöms som oundvikligt i en kvalitativ forskningsstudie.
5.6 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Begreppet reliabilitet används enligt Kvale och Brinkmann (2014) som mått för att diskutera forskningsresultatets tillförlitlighet. Hur väl undersökningen eller mätningen är genomförd och huruvida ett resultat kan reproduceras vid andra tidpunkter och av andra forskare? För att öka tillförlitligheten i undersökningen har vi dels haft en genomarbetad intervjuguide för att undvika att ställa ledande frågor. Inom kvalitativ metod behöver intervjuaren vara vaksam på att inte omedvetet ställa ledande frågor under intervjuerna. Intervjupersonerna skulle då kunna ge olika svar till olika intervjuare (ibid). Ledande frågor har i möjligaste mån undvikits vid
21 intervjuerna med respondenterna. Det var viktigt för oss att tänka på intervjutekniken, hur frågorna formuleras och ställs till respondenten (jfr. Kvale & Brinkman 2014). Som stöd för att undvika att ställa ledande frågor har vi använt en intervjuguide.
Validiteten i en undersökning innebär huruvida bedömningen av de slutsatser som uppkommit av undersökningen hänger ihop eller inte, att undersökningen mäter det den är avsedd att mäta.
Ett sätt att öka överensstämmelsen mellan de observationer och de teoretiska idéer som forskaren utvecklar, är att ha en kritisk syn på sin egen analys och forskningen som helhet under hela processen (Kvale & Brinkmann 2014). Validiteten har eftersträvats genom att använda en intervjuguide vid samtliga intervjuer och genom att ha vårt syfte till hands. Det här för att i möjligaste mån kunna ställa följdfrågor som har med den aktuella undersökningen att göra och på så vis öka validiteten i vår undersökning. För att ytterligare säkerställa validiteten har intervjuguiden förändrats under arbetets gång. En svaghet i kvalitativ undersökning är dess generaliserbarhet. Generaliserbarhet beskriver i vilken utsträckning resultaten kan
generaliseras till andra sociala miljöer och situationer. Analytisk generalisering är däremot ett begrepp som kan användas i intervjuundersökningar. Analytisk generalisering är om studien kan ge vägledning i vad som kan hända i en annan situation (ibid). Därför går det inte i kvalitativa studier utifrån fyra intervjuer att generalisera till en hel grupp, i det här fallet sjukhuskuratorer. Studier ger istället en möjlighet till en analytisk generalisering genom att vara tydlig med hur vi i vår studie hanterat intervjuprocessen och genomfört analysen. Då är det läsaren som gör generaliseringen genom att bedöma om i vad mån våra resultat kan ge förståelse för vad som händer i en annan situation. Denna bedömning bygger på en analys av likheter och skillnader mellan de båda situationerna (ibid.).
5.7 Etiska överväganden
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) kan en vetenskaplig studie få effekter för dem som intervjuats och därför bör forskarna reflektera kring olika moraliska frågor. De
ställningstaganden vi tagit i undersökningen har varit i relation till Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Dessa
forskningsetiska principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
För att uppfylla informationskravet har vi i kontakten med respondenterna redogjort för syftet och frågeställningarna med undersökningen, de fick även information om att de kunde ta del av vår intervjuguide. Respondenterna har fått information om att deltagandet varit frivilligt och att den insamlade datan enbart kommer att användas till undersökningens syfte (jfr.
Vetenskapsrådet 2002). Det är också viktigt att informera respondenterna om att studien kommer att publiceras (Kvale & Brinkmann 2014), respondenterna gav muntligt samtycke till detta. Samtyckeskravet innebär att deltagandet i studien har varit frivilligt, samt att det sker på deltagarens villkor (Vetenskapsrådet 2002). Detta har uppfyllts då vi informerat
respondenterna om att de har kunnat avbryta intervjun när som helst oavsett orsak, om de så önskat. Enligt Vetenskapsrådet innebär konfidentialitetskravet att respondenternas identitet
22 skall behandlas konfidentiellt. Vi har varit noga med att informera respondenterna om detta krav och att vi hanterar deras identitet konfidentiellt. Detta för att respondenterna skall känna sig trygga med informationen de lämnat ut. Vi har också valt att koda om respondenternas namn och arbetsplats, detta för att värna om respondenternas privatliv då ämnet kan uppfattas som känsligt (se Kvale & Brinkmann 2014). Nyttjandekravet innebär att materialet inte får användas i kommersiellt bruk, utan endast till forskningsändamål. Detta har uppfyllts då vi varit de enda som tagit del av det inspelade materialet från respondenterna (Vetenskapsrådet 2002).
23
6. Resultat
Resultatet presenteras i detta kapitel utifrån vårt syfte och frågeställningar för att ge en bild av hur sjukhuskuratorerna upplever att de påverkas av sitt arbete och hur de hanterar det, dock utan koppling till det emotionsteoretiska perspektivet.
6.1 Representanter för hälso- och sjukvård
En sjukhuskurators arbete består framförallt av psykosociala samtal, men också en mindre del av krisstöd och socialrådgivning (Socialstyrelsen 2014). Förenklat är det sjukhuskuratorns uppgift att stärka patienten så denne blir medveten om hans eller hennes egna resurser och möjligheter att påverka sin situation samt hantera påfrestningar. Förutom arbetet med
patienten har kuratorn också en viktig roll i relation till patientens anhöriga, samt hjälpa vård- och omsorgspersonal att medvetandegöra den sociala situationens betydelse för den
medicinska behandlingens resultat (ibid).
Utifrån vår studie kunde vi även kunnat uppmärksamma att sjukhuskuratorer som en del i sitt uppdrag också kunde få ta emot frustration kring patientens behandling. Att sjukvården inte lyssnat på dem, eller att de inte fått den behandling eller hjälp de trodde sig skulle få. Det här är något som Doris beskriver genom att säga att det är hennes jobb att få ta den här skiten, att vara containern för patienten och att hon är ett verktyg i patientsamtalet. Vid dessa tillfällen får hon vara redskapet för att klienten ska få ur sig de tankar och känslor som uppkommer i samtalsrummet.
Det patientnära arbetet
Samtliga respondenter berättade att ett patientsamtal vanligtvis varade mellan 60 till 70 minuter. Framförallt var samtalen av psykosocial karaktär, men också krisstöd och social rådgivning, med patienter och anhöriga. I patientsamtalen berättade exempelvis Anna att det var viktigt att bygga upp den terapeutiska alliansen så tidigt som möjligt. Alliansen, menade Anna, bygger på förtroende, att personen vågar öppna upp sig. Vidare berättar Anna att hon i det patientnära arbetet både reflekterar samt använder sig av en blandning av olika teorier och tidigare erfarenheter från andra samtalskontakter. Patientsamtalen kan vara på olika platser, Cajsa berättar att samtalen kan vara hos patienten på avdelningen eller på hennes kontor på mottagningen.
Utöver de tre till fyra patientsamtalen som respondenterna har i snitt per dag, berättar Bella att det även är mycket arbete runtomkring. Det kan handla om information om rättigheter, vilka bidrag eller fonder patienterna kan ansöka medel från eller att hjälpa till i kontakten med andra myndigheter.
24
6.2 Då känner man sig verkligen maktlös
Livserfarenhet
Samtliga intervjuade sjukhuskuratorer uppger att livserfarenhet och arbetslivserfarenhet kan vara till nytta i arbetet som kurator. Bella och Cajsa uppger att dessa erfarenheter kan göra så att de får andra perspektiv som kan vara till nytta i patientmötet. Anna uppger:
Jag tror att alla livserfarenheter man har med sig i ett sådant här jobb är till godo. Det gör att man kan relatera till andra personer, att man kan ha vissa minsta gemensamma nämnare. Med hjälp av dessa kanske man kan knyta an till, och skapa en allians med en person i samtalet. Detta är något man bör försöka göra så tidigt som möjlighet i en samtalskontakt.
Alliansen bygger på förtroende, att personen vågar öppna upp sig. Därför kan det alltid vara bra att ha viss livserfarenhet, det tror jag man har nytta utav. (Anna)
Patienter över längre tid
Samtliga respondenter uttrycker att patienter påverkar dem mer eller mindre. Cajsa uttrycker att det är “ofrånkomligt”, dels beroende på hur lång kontakten har varit, dels hur välutvecklad den terapeutiska alliansen är. Vidare uttryckte sjukhuskuratorerna att de påverkades mer av vissa grupper vilket illustreras av Bella:
Jag kan nog känna att de patienter som har stora ekonomiska problem, som man inte kan hjälpa. Till exempel de som har väldigt mycket skulder hos kronofogden och som då inte har pengar till medicin. Det går liksom inte att göra någonting åt, då känner man sig verkligen maktlös. (Bella)
Anna berättar att det är svårt att alltid veta exakt vad det är som påverkar i det patientnära arbetet. Det kan delvis bero på hur lång kontakten har varit med patienten samt om hon kan identifiera sig med personen i rummet. Anna säger att kortare kontakter inte påverkar lika mycket om det är enstaka samtal. Cajsa säger att kontakter som pågått under flera års tid påverkar mer än enstaka samtalskontakter. Bella berättar att patienter som hon har haft över en längre tid både kan vara en tillgång och en belastning: “I alla relationer förr eller senare, tar ju smekmånaden slut.” Vidare uppger Bella att kuratorn och patienten har olika åsikter eller olika förväntningar om vad som skall ske i det patientnära arbetet, och att detta kan vara mer
påtagligt vid längre kontakter.
Doris berättar att vissa patienter påverkar mer än andra, och att det inte går att komma ifrån.
Doris ger exempel på detta genom att beskriva när hon följt en patient ända från det att patienten kliver in i samtalsrummet, till att patienten får medicinsk behandling. Patienten kan sedan vara borta för att sedan komma tillbaka efter några år: “Dom lämnar en kanske aldrig, man har följt dem under en lång period.” Doris beskriver även hur hon kan påverkas av de fantastiska livsberättelser hon kan få av patienter, hon beskriver det som otroligt, och att det är
25 sådant som hon bär med sig. Cajsa uppger att hon kan bli påverkad av hela livssituationer och händelser som uppstår i ärenden där hon följt patienten under en längre tid.
Patienterna finns med fast de är avlidna, för det har varit speciellt under resans gång. Mycket kontakt med anhöriga. Man ser förbättringen eller man ser försämringen, man ser de närstående. (Cajsa)
Cajsa fortsätter sedan och berättar att tankar om en patient kan återkomma flera år efter att personen har avlidit. Cajsa berättar att dessa möten kunde påverka henne känslomässigt när de var i livet, fast det nuförtiden mer handlar om minnen som gör sig påminda i olika situationer.
Att dessa minnen följer med henne anser hon är positivt, att de varit med om många resor tillsammans och fått ta del av patienternas livsberättelser och “missöden”.
Besvärliga möten
På frågan om en del patientmöten känns besvärliga på något sätt, uppger Cajsa att det uppstår när det är komplicerade situationer samt när hon upplever att det inte var patientens önskan att få prata med en kurator, utan att det kan ha varit någon annan professions önskan. Vidare uppger Cajsa att det som gör att hon tar med sig tankar eller känslor ut från samtalsrummet, kan vara allt från när patienter varit aggressiva till att de har varit jätteförtvivlade och ledsna.
När Doris får frågan, reflekterar hon kring hur hon reagerar när besvärliga fall uppkommer, exempelvis när en patient stått för stabiliteten i familjen och så rasar den. Doris berättar:
Då känner jag att de fallen är besvärliga, då får ju jag verkligen tänka efter, hur mycket mer remisser kan jag ha nu när jag har några sådana här fall i systemet. De är inte besvärliga så utan de tar mer utav mig, kräver lite mer kraft. (Doris)
Doris berättar vidare att hon själv kan styra antalet patientbesök, att hon vissa dagar kanske bara har 1-2 möten om de är av en tyngre karaktär.
Samtliga respondenter uttrycker att patienter har förväntningar och krav på hälso- och
sjukvården. Det kan handla om att patienter tycker att sjukvårdspersonalen aldrig lyssnar, och då tömmer ibland patienten ut sin ilska i samtalet med kuratorn. Doris uttrycker att hon är ett verktyg i patientsamtalet, och att vid dessa tillfällen får hon vara redskapet för att klienten ska få ur sig de tankar och känslor som uppkommer i samtalsrummet. Hon uttrycker vidare att hon i samtalen behöver vara personlig. “Patienten märker av om man försöker vara en robot som försöker hålla en fasad för dem, exempelvis om man inte vill kramas eller komma dem för nära”.
26
6.3 Är sällan tipp topp trekvart senare
Samtliga respondenter uttrycker att de efter patientsamtalet bär med sig tankar, och i vissa fall känslor ut ur samtalsrummet. Anna säger att de både kan finnas med under dagen och över en längre tid, att hon kanske inte bär med sig det precis efter det har hänt utan att det dyker upp vid ett senare tillfälle. Detta kan uppstå när Anna pratar med andra personer, eller sitter hemma och tittar på TV. Dessa tankar kan då handla om vad hon skulle gjort annorlunda, om det är en aktiv patient hur hon skall gå vidare med ärendet. Bella uttrycker att starka tankar och känslor som uppkommer ur det patientnära arbetet kan återkomma dagligen. Tillfällen när dessa tankar och känslor förekommer glesas ut, men återkommer över tid.
På arbetstid
Vi frågar Cajsa om det kan vara jobbigt med ett patientsamtal kring en döende patient Och Cajsa svarar:
Jo, men det kan det vara. Och hur länge man än jobbar så tror jag man tycker att det är svåra samtal att ha. Men jätte, jätteviktiga samtal och det kan ju vara stunder som man tar med sig jobbet tillbaka efter samtalet, eller känner att nu behöver jag en liten paus för att komma ikapp med mig själv lite grann. Så är det absolut. (Cajsa)
Cajsa uttrycker vidare att det kan vara tvära kast mellan patientmötena, att de kan ha olika karaktär. Efter ett tungt möte säger hon att hon “är sällan tipp topp trekvart senare”, när tankarna dyker upp uttrycker hon, att hon behöver sitta på sitt rum och tänka lite grann. Anna spinner vidare på samma spår, och uttrycker ett behov av att samla sig efter ett möte.
När man har avslutat en patient brukar jag gå till mitt rum och försöka samla tankarna. Jag går igenom om jag skrivit några stödnoteringar och så formulerar jag journalanteckningen. Ibland kan jag då läsa mellan raderna om det är något speciellt viktigt som jag behöver tänka på. Det blir ett sätt att bearbeta det man har gjort, ett sätt att reflektera och kanske planera inför nästa samtal. Så det är också en del av
bearbetningsprocessen. (Anna)
Doris uttrycker att hon alltid tar tankar och känslor ur mötet. Doris anser därför att det är viktigt att få en stund för sig själv. För då hinner hon lägga det åt sidan, reflektera och bearbeta det som skett. Vid frågan hur länge dessa tankar och känslor stannar kvar svarar Doris:
Det är väldigt olika. Tankarna kan ju vara kvar under hela den här tiden som jag har en patient. Men känslorna är oftast direkt kopplade till det som hände i mötet. Men tankarna, de kan ju vara hur länge som helst. Det är därför som det är viktigt att inte ha för många patienter i huvudet, för jag måste ju få plats med dem allihop. (Doris)
