Rapport R63:1974

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

CM

Rapport R63:1974

TEKNISKA HOGSKOLAN I LUND SEKTIONEN FOX VÄG- OCH VATTEN

BISUOTEKET

Bostadssanering

Problem och forskningsbehov

Byggforskningen

Bostadssanering

Problem och forskningsbehov

År 1968 tillkallade Kungl Maj:t sju sakkunniga "med uppdrag att utreda frågan om åtgärder för sanering av det äldre bostadsbeståndet". De sakkunni­

ga antog namnet saneringsutredningen.

Samtidigt med denna parlamentariska saneringsutredning tillsattes inom Sta­

tens råd för byggnadsforskning (BFR) en särskild saneringsgrupp. Det fram­

hölls därvid hur inställningen till sane­

ring förändrats, från bostadssociala ut­

redningens betoning av behovet att i förs­

ta hand bvgga nytt till uppfattningen att behovet av tillfredsställande bostä­

der till betydande de! måste tillgodoses genom att bygga om det befintliga bo­

stadsbeståndet. Det var därför nödvän­

digt att öka forskningen om sanering.

Kan forskningen ge ändamålsenliga re­

sultat, användbara i praktisk verksam­

het, så banas därmed väg för bättre tek­

niska och ekonomiska åtgärder för att upprusta nedslitna bostäder och bo­

stadsmiljöer. Insatta resurser får där­

igenom större verkningsgrad.

Gruppen hade till uppgift att samverka med den parlamentariska utredningen, vilket också underströks i direktiven till denna. Detta innebar i praktiken att ar.- betet till en början i hög grad dikterades av utredningens behov och bl a därför kom att koncentreras till flerfamiljshus och till begreppet "ombyggnad”. Sam­

manfattningsvis kom arbetet inom sane- ringsgruppen att avse följande uppgif­

ter:

— Insamla erforderligt bakgrundsmate­

rial om faktiska förhållanden

— Insamla uppgifter om genomfört och pågående forskningsarbete

— Analysera föreliggande saneringsbe- hov

— Studera vilken saneringsverksamhet som kommer att bedrivas eller som behöver bedrivas samt vilka former den kan tänkas ta

— Ange de områden där forskningsbe­

hov föreligger och klarlägga de olika forskningsuppgifter som rimligen blir aktuella samt ange riktlinjer för en prioritering

— Samordna program från olika forsk- ningsinstanser

— Initiera forsknings- och utvecklings­

arbete

Den parlamentariska saneringsutred- ningens arbete ledde fram till tre betän- kanden. De två första "Sanering I"

(SOU 1971:64) och "Sanering II"

(SOU 1971:65) kom ut 1971 och be­

handlade i första hand frågor rörande fi­

nansiering. bostadsstandard, sociala problem samt metoder att förverkliga en bostadssanering. Det tredje betänkandet

"Sanering III” (SOU 1973:27) utkom 1973 och behandlade frågor rörande kulturhistorisk byggnadsmiljö.

På grundval av huvudsakligen sane- ringsutredningens arbete har en rad nya bestämmelser trätt i kraft. Sedan den 1 juli 1973 har sålunda kommunerna skyldighet att — i anslutning till sina bo- stadsbyggnadsprogram — upprätta sär­

skilda bostadssaneringsprogram. De är avsedda som underlag för att styra sa­

neringen i tiden och i rummet. Vid ge­

nomförandet av sanering bör samver­

kan mellan kommun och fastighetsäga­

re eftersträvas. Kommunen har genom en ny bostadssaneringslag från den 1 ja­

nuari 1974 fått vissa tvångsmedel till förfogande för att tillse att en viss "läg­

sta godtagbara standard" upprätthålles i bostadsbeståndet. Vissa ändringar har också genomförts ifråga om det statliga kreditstödet till moderniseringar.

Arbetet inom den parlamentariska ut­

redningen var i vissa väsentliga delar avslutat år 1971. och ytterligare direkt samarbete med BFRs saneringsgrupp befanns inte längre nödvändigt. Grup­

pen upplöstes i juni 1972.

Många väsentliga arbetsuppgifter kvarstod dock. Den FoU-verksamhet (forskning och utveckling) som gruppen initierat krävde en fortsatt kontakt med aktuella forskare, och inom flera områ­

den behövde kompletteringar göras. Det material som samlats in skulle vidare sammanställas som underlag för fort­

satt saneringsforskning och till hjälp för dem som sysslar med bostadssanering.

Mot denna bakgrund och med denna målsättning beslöt rådet 1972 att re­

konstruera saneringsgruppen.

Föreliggande skrift är en sammanfatt­

ning av saneringsgruppernas arbete.

Ansvaret för det som framförs i skriften

Byggforskningen Sammanfattningar

R63:1974

Nyckelord:

sanering, bostad. FoU-verksamhet. pro­

blemanalys

Rapport R63:1974 hänför sig till anslag E49U1-9 från Statens råd för bygg­

nadsforskning till Byggforskningsrådets saneringsgrupp. Stockholm.

UDK 711.16 69.056.35 69.001.5 SfB A

ISBN 91-540-2391 2 Sammanfattning av:

Bostadsanering. Problem och forsk­

ningsbehov. (Statens institut för bygg­

nadsforskning) Stockholm. Rapport R63:1974. 125 s.. ill. 23 kr + moms.

Rapporten är skriven på svenska med svensk och engelsk sammanfattning.

Distribution:

Svensk Byggtjänst

Box 1403. 111 84 Stockholm

Telefon 08-24 28 60

Grupp: produktion

faller dock helt på den senare gruppen.

En kort beskrivning av innehållet läm­

nas här.

1 kapitel I ”Saneringens bakgrund och förutsättningar” förs ett principiellt re­

sonemang om saneringens orsaker, dess särdrag och behov i dag och i morgon.

Det bygger delvis på sammanställningar i forskningsprojekt men också på annan tillgänglig litteratur. Vidare innefattas synpunkter som kommit fram i den all­

männa debatten under senare år och vid diskussioner i de båda saneringsgrup- perna. Det är ett försök att analysera problematiken bakom ”bostadssane- ring”, att gå bakom yttre företeelser som teknisk förslitning och social misär genom att diskutera orsaken till att de uppkommit. Därigenom åsyftas att be­

lysa möjligheter att hindra att sådana missförhållanden uppträder i framtiden.

i sammanhanget redovisas vilka parter som uppträder inom saneringsområdet, vilka mål de har för sina verksamheter och vilka målkonflikter som är för han­

den och som kan hindra att angelägen bostadssanering genomföres.

I kapitlet belyses hur sanering, dvs om­

byggnad, skiljer sig från nyproduktion och vilka särdrag som leder till andra lösningar och metoder än dem som finns inom nyproduktion. Framtidens bostadsbehov bör lösas genom både ny­

produktion och ombyggnad. Hur av­

vägningen mellan dessa skall göras be­

ror på förhållanden inom det totala bo­

stadsbeståndet i en kommun.

I kapitel 2, ”Genomförd och pågående forskning/utveckling”, lämnas en sam­

manställning av den FoU-verksamhet som initierats genom saneringsgrupper- na och som till en del fortfarande pågår.

I kapitlet redovisas även synpunkter från två träffar (hearings) som arrange­

rats med gruppens forskare. Avsikten med dessa möten har varit att forskarna utifrån sina FoU-erfarenheter skulle dis­

kutera egna och andras saneringspro- blem och stimuleras att ta upp angeläg­

na FoU-uppgifter i ett längre tidsper­

spektiv. Den ena träffen omfattade sam­

hällsplanerare och den andra byggnads- och produktionstekniker.

I kapitel 3, ”Aktuella problem — enkät bland bostadssaneringens intressenter”, redovisas hur de parter som är inblan­

dade i saneringsverksamhet upplever si­

na problem.

Bakom enkäten har legat en strävan att få FoU-åtgärder förankrade i ett verkligt behov, ett behov som inblanda­

de intressenter själva bedömt vara ange­

läget att få åtgärdat. Detta ökar möjlig­

heten att göra forskningen avnämarin- riktad. I inbjudan till enkäten framhålls dock att FoU-åtgärder inte är något

universalmedel för alla förekommande problem. Dagsaktuella problem måste angripas i huvudsak genom organisato­

riska åtgärder. Möjligheten att lösa ett problem är ofta helt låst vid situationens yttre förutsättningar och de resurser — kvalitativa och kvantitativa — som finns i det aktuella ögonblicket.

På längre sikt kan man ha möjlighet att successivt förändra såväl de yttre förutsättningarna som kvaliteten och/

eller kvantiteten i de resurser som sätts in. Genom en sådan anpassning kan man förbereda sig för kommande pro­

blem och förhindra en upprepning av ti­

digare misstag. Åtgärderna blir mer ge­

nomtänkta och kan baseras på kvalifi­

cerad kunskap. Det blir då såväl en or­

ganisations- som en planeringsfråga.

Men det finns olika tidsperspektiv. På kort sikt är det möjligt att satsa på in­

formation/utbildning. Därigenom kan den egna verksamheten baseras på kun­

skap som redan finns tillgänglig på an­

nat håll.

Nya FoU-insatser avser däremot i re­

gel problem som får lösas på längre sikt.

Man måste vara beredd att vänta på re­

sultaten. Väl i bruk kan de emellertid få en lång giltighetstid.

Det är viktigt att klarlägga dessa för­

hållanden, eftersom det inte är ovanligt att en intressent tror att alla hans pro­

blem kan lösas genom FoU. Det är att lägga en för stor uppgift på forskningen.

Det är genom samarbete mellan forska­

re, praktiker och politiker som problem kan lösas och utvecklingen gå framåt.

Ett sådant samarbete kan också för­

hindra att forskarkåren blir isolerad och medverka till att förankra forskarna i samhällets praktiska verklighet.

I kapitel 4, ”Framtida forskning/

utveckling”, ges synpunkter som bygger på vad som redovisats i tidigare kapitel.

Som underlag ligger också den kunskap som kommit fram i olika utredningar inom och utom BFR samt synpunkter från den allmänna debatten.

Kapitlet tar i huvudsak upp åtgärder som är möjliga att genomföra genom FoU-arbete. Emellertid finns dessutom problem som kan eller måste lösas ge­

nom andra medel, framför allt genom information och utbildning samt trans- formering av teoretisk kunskap inom landet och utomlands till praktiska an­

visningar. Till dessa medel hör också politiska beslut som bygger på ett lång­

siktigt politiskt program och på en sam- manvägning av aktuell kunskap.

I både kapitel 3 och 4 diskuteras struk­

tureringen av framtida FoU. Den metod som valts innebär att tre nivåer fram­

hålls, nämligen nivåerna samhälle, före­

tag och individ.

Denna indelning har givit underlag för att koppla samman de olika typerna av problem med den kategori som närmast bör ha ansvaret för att lösa problemet ifråga, bl a genom att programmera FoU-arbete. Det har visat sig vara lätta­

re att koppla både problem och åtgärds- synpunkter till ”åtgärderna" på olika ni­

våer, än att strukturera frågorna efter exempelvis ett fysiskt hierarkimönster från stadsplanen ned till den minsta byggnadskomponenten. Förhoppningen är att denna indelning också är ända­

målsenlig för läsaren.

Kapitel 5, ”Prioritering av forsknings­

uppgifter", är ett koncentrat av sane- ringsgruppens synpunkter på särskilt angelägna FoU- och informationsåtgär­

der rörande framtida bostadssanering.

Det utgör en sammanställning av grup­

pens samlade uppfattning om vilka åt­

gärder som bör prioriteras. Det avviker därigenom från kapitel 4, som utgör ett bredare resonemang om framtida åtgär­

der utan inbördes värdering. Upplägg­

ningen i kapitel 5 har också lett till en annan indelningsgrund än den som tidi­

gare använts i både kapitel 3 och 4.

Förslagen till åtgärder har grupperats efter BFRs tre ämnesområden, nämli­

gen:

A Byggd miljö B Tekniska system C Byggnadsproduktion

Därigenom kan saneringsgruppens samlade resultat lättare samordnas med rådets normala programverksamhet.

Skriften har ju utarbetats inom Bygg- forskningsrådet för att i första hand ge underlag för att initiera framtida FoU- verksamhet och för att bedöma inkom­

na anslagsansökningars angelägenhet.

Skriften har emellertid, som nämnts, utformats för att också kunna vara av intresse för en vidare krets. Stor vikt har därför lagts vid att formulera den all­

männa problematiken kring bostadssa­

nering, så att skriften kan medverka till förståelse för hithörande problem. Kun­

skap och förståelse ger en god grund för FoU-verksamhet. Denna behöver vara förankrad i en bred omvärld och vara ett resultat av en dialog mellan omvärl­

den och forskarna. I ett längre tidsper­

spektiv blir analyser och beskrivningar mer bestående än presentationer av FoU-insatser. Samhällets utveckling och nya FoU-resultat ger anledning till att ständigt ompröva ställningstagan­

den. Det vore därför fel om skriften be­

traktades som en fastlagd ”smörgåslis­

ta”, som successivt skall betas av.

Gruppen vill i stället betona vikten av att skriften förnyas i framtiden, allt efter som kunskapen ökar och perspektivet förskjuts.

Utgivare: Statens råd för byggnadsforskning

Modernisation of dwellings

Problems and research requirements

In 1968 the Government appointed seven experts "to examine what measures are to be taken to modernise the older slock of dwellings". These experts assumed the name ’Modernisation Commission’.

At the same time as this parliamentary modernisation commission was appoint­

ed, the National Swedish Council for Building Research (BFR) set up a spe­

cial modernisation group. It was point­

ed out in this connection that the atti­

tude to modernisation had undergone a change, from the time that the Social Housing Commission emphasised that the primary need was to build new dwel­

lings, to the realisation that the need for satisfactory housing must to a consider­

able extent be met by reconstruction of the existing stock of dwellings. For this reason, it was essential that research in­

to modernisation measures should be expanded, since if research can yield appropriate results that can be used in practical work, this will open the way for better technical and economic mea­

sures for the modernisation of delapidat- ed dwellings and housing environments.

The resources employed will in this way be more effectively utilised.

The Group was instructed to cooperate with the parliamentary Commission, and this was also laid down in the terms of reference of the Commission. In practice, this meant that work was ini­

tially dictated to a large extent by the needs of the Commission, and this was one of the reasons why it concentrated on blocks of flats and the concept of

”reconstruction”. To sum up, the work of the Modernisation Group became concentrated on the following:

— Collection of the necessary back­

ground material concerning actual conditions

— Collection of information on complet­

ed and current research

— Analysis of modernisation require­

ments

— Study of the modernisation work which will, or will have to be, carried out, and the forms which this is likely to take

— Indication of the areas where there is a need of research and clarification of the various research tasks which can reasonably be expected to become ne­

cessary, as well as the indication of guidelines concerning priorities

— Coordination of the programmes drawn up by different research bodies

— Initiation of research and develop­

ment work

The work of the parliamentary Modern­

isation Commission resulted in three reports. The first two of these. Modern­

isation I (SOU 1971:64) and Modernisa­

tion II (SOU 1971:65) were published in 1971 and dealt, primarily, with the provision of finance, housing standards, social problems and methods of bring­

ing about modernisation of dwellings.

The third report, Modernisation III (SOU 1973:27) was published in 1973 and dealt with the problems associated with housing environments of cultural and historical value.

Mainly as a result of the work done by the Modernisation Commission, a num­

ber of new regulations have come into force. For instance, the local authorities now have an obligation— since 1 July 73 to draw up separate housing modern­

isation programmes in conjunction with their housing construction programmes.

These modernisation programmes are intended to provide the broad outlines whereby modernisation will be governed in time and space. In implementing the modernisation programme, an endeav­

our must be made to establish cooper­

ation between the local authority and the property owner. A new Flousing Modernisation Act which came into force on 1 Januari 1974 gives the local authorities certain powers of compul­

sion in order that they may be in a posi­

tion to ensure that a certain ”minimum acceptable standard" is maintained in the stock of dwellings. There have also been certain changes conserning State credits for modernisation schemes.

Certain essential aspects of the work of the parliamentary Commission were completed in 1971, and there was no longer a need of direct collaboration with the BFR modernisation group. The Group was disbanded in June 1972.

A lot of important tasks remained, how­

ever. The R&D work which the Group had initiated necessitated continuous contact with the research workers concerned, and additional work was needed in several areas. Furthermore, the material which had been collect­

ed was to be compiled to serve as the basis of further research into modern­

isation and as an aid to those engaged on housing modernisation.

In the light of this, and with the objects outlined above, the Council resolved in

1972 to reconstitute the Group.

National Swedish Building Research Summaries

R63:1974

Key words:

modernisation, housing. R&D activity, problem analysis

Report R63T974 refers to research grant E 491:1-9 from the Swedish Council for Building Research to the Swedish Building Research Council’s Modernisation Group.

UDC 711.16 69.056.35 SfB 69.001.5 SfB A

ISBN 91-540-2391-2 Summary of:

Bostadssanering. Problem och forsk­

ningsbehov. Modernisation of dwellings.

Problems and research requirements.

(Statens institut för byggnadsforskning) Stockholm. Report R63T974. 125 p., ill. 23 Sw. Cr.

Distribution:

Svensk Byggtjänst

Box 1403. S-l 11 84 Stockholm

Sweden

The present report is a summary of the work done by the Modernisation Group. The responsibility for the mate­

rial in the report is however borne enti­

rely by the second Group. A brief de­

scription of the contents will be given below.

Chapter 1, ”The background to mo­

dernisation measures and the conditions governing these”, contains a general dis­

cussion of the causes of modernisation measures, their special features and the needs of today and tomorrow. It is part­

ly based on summaries of research pro­

jects and also on other available litera­

ture. It also contains opinions expressed in the general debate of recent years and during discussions in the two modern­

isation groups. It is an attempt to analyse the problems underlying housing mo­

dernisation, to penetrate the external manifestations such as technical delapi- dation and social misery, by discussing the causes of their occurrence. The ob­

ject of this is to find ways whereby the occurence of such evils can be prevent­

ed in the future.

In this context, there is also a descrip­

tion of the various parties involved in the field of modernisation, the goals they have for their work, and the con­

flict of goals which can arise and hinder implementation of a desirable modern­

isation scheme.

The Chapter describes how modern­

isation, i.e. reconstruction, differs from new production and the special features which necessitate methods and solu­

tions which are different from those employed in new production. The hous­

ing needs of the future should be met both by new production and reconstruc­

tion. The way in which these two me­

thods are balanced in relation to one another depends on the condition of the total housing stock in a municipality.

Chapter 2, ”Completed and current re­

search/development”, gives a summary of R&D work initiated by the modern­

isation groups, some of which is still in progress.

The Chapter also gives details of views put forward during two hearings arrang­

ed with the researchers of the Group.

The object of these hearings was that re­

searchers should discuss their own and others’ modernisation problems in the light of their R&D experience, and should thus be given a stimulus to become engaged on urgent R&D tasks over a longer period of time. One of these hearings comprised social planners and the other building and production engi­

neers.

Chapter 3, ”Current problems — a sur­

vey among those interested in housing modernisation”, describes the way in which those involved in modernisation

work see their problems.

The endeavour underlying this survey had been to get R&D measures firmly associated with a real need, a need which the interested parties involved, themselves considered must be urgently seen to. This improves the chances of getting research user-oriented. It was however emphasised in the invitation to take part in the survey that R&D mea­

sures are not a universal remedy where­

by all problems can be solved. Problems of topical urgency must be tackled mainly by organisational measures. The chances of solving a certain problem are often completely governed by the exter­

nal circumstances relating to the situa­

tion concerned, and by the resources — qualitative and quantitative ones — which are available at the time in ques­

tion.

In the longer term, it may be possible to change gradually both the external circumstances and the quality and/or quantity of the resources which are employed. It is possible by such an adaptation process to prepare for future problems and to prevent a repetition of previous mistakes. The measures can be planned more soundly and can be based on sophisticated know-how. It is thus a matter of organisation as well as plan­

ning.

But there are also other time perspec­

tives. In the short term, effort can be di­

rected at information/training. In this way, work done by one person can be based on knowledge which is already available somewhere else.

On the other hand, new R&D effort is generally concerned with problems which are to be solved in the longer term. One must be prepared to wait for the results. Once in use, however, these results can remain valid for a long time.

It is important that this should be made clear, since it is not unusual for an in­

terested party to think that all his pro­

blems can be solved by R&D. This pla­

ces far too great a burden on research.

It is by means of collaboration between researchers, practical men and politi­

cians that problems can be solved and progress continue. Such collaboration can also prevent researchers from be­

coming isolated and be instrumental in giving researchers a firm basis in the realities of society.

Chapter 4, ”Future research/develop­

ment”, gives views based on material in the previous chapters. The knowledge gained in different investigations inside and outside the BFR, and the opinions expressed in public debate, also form the basis of this chapter.

The chapter deals mainly with mea­

sures which can be implemented by means of R&D work. However, there are also other problems which canormust be

solved by other means, primarily infor­

mation and training and the transforma­

tion of theoretical knowledge inside and outside the country into practical in­

structions. Political decisions based on a longterm political programme and on a consideration of available knowledge al­

so form part of these means.

Both Chapter 3 and 4 discuss the structure of future R&D. The method selected entails three levels, the commu­

nity, the company and the individual.

This classification has provided the ba­

sis whereby the different types of pro­

blems are associated with the category which should have the immediate re­

sponsibility for solving the problem in question, e.g. by drawing up a pro­

gramme for R&D work. It has been found that it is easier to relate both problems and opinions concerning the measures to be taken to ”measures” at different levels, than to structurise the problems on the basis of, for instance, a hierarchi­

cal physical pattern, ranging from the town plan down to the smallest building component. It is to be hoped that this classification is also appropriate from the point of view of the reader.

Chapter 5, ”Priority ranking of re­

search tasks”, is a digest of the views of the modernisation group concerning particularly urgent R&D and informa­

tion measures relating to future housing modernisation. It is a summary of the collected views of the group concerning the measures which should be given priority. It deviates in this way from Chapter 4 which gives a broader-based reasoning concerning future measures without any mutual evaluation. The ar­

rangement of Chapter 5 has also result­

ed in a basis of classification different from that previously employed in both Chapters 3 and 4. The proposed mea­

sures have been grouped on the basis of the three subject areas of the BFR, viz.

A. The built environment B. Technical systems C. Building production.

In this way, the assembled results of the modernisation group can be more easily coordinated with the normal pro­

gramming activity of the Council. After all, the report was drawn up in the Council with the primary object of pro­

viding the basis on which future R&D work can be initiated, and the urgency of grant applications can be assessed.

However, as mentioned, the report has also been formulated in such a way that it may be of interest for a broader circle.

Great care has therefore been taken to formulate the general problems relating to housing modernisation in such a way that the report can bring about better understanding of the problems involved.

Utgivare: Statens råd for byggnadsforskning

Rapport R

63

: 1 97*+

BOSTADSSANERING -

problem och forskningsbehov

Denna rapport hänför sig till forskningsanslag E 1+91:1 —9 från

Statens råd för byggnadsforskning till Byggforskningsrådets

Saneringsgrupp, Stockholm.

Statens institut för "byggnadsforskning, Stockholm ISBN 91-540-2391-2

LiberTryck Stockholm 1975

FÖRORD

Samtidigt med den parlamentariska saneringsutredningen tillsat­

tes inom Statens råd för byggnadsforskning (BFR) en särskild sa- neringsgrupp. Det framhölls därvid hur inställningen till sane­

ring förändrats, från bostadssociala utredningens betoning av behovet att i första hand bygga nytt till uppfattningen att be­

hovet av tillfredsställande bostäder till betydande del måste till­

godoses genom att bygga om det befintliga bostadsbeståndet. Det var därför nödvändigt att öka forskningen om sanering. Kan forsk­

ningen ge ändamålsenliga resultat, användbara i praktisk verksam­

het, så banas därmed väg för bättre tekniska och ekonomiska åt­

gärder för att upprusta nedslitna bostäder och bostadsmiljöer.

Insatta resurser får därigenom större verkningsgrad.

Till ordförande i BFRs saneringsgrupp utsågs Harry Bernhard, över­

ingenjör vid Bostadsstyrelsen i Stockholm och ledamot i BFR.

Övriga ledamöter blev följande:

Bertil Andréasson Sven Andersson Gösta Blücher Anna Borelius Louis Campanello Marie-Louise Ek Åsel Floderus

Reinhold Gustafsson Åke Hedtjärn

Östen Hernbäck Lennart Holm Jan Jer ström Stig Johnson

direktör vid AB Familjebostäder i Göteborg byggmästare i Bro

arkitekt vid Statens planverk i Stockholm överingenjör vid Bostadsstyrelsen i Stock­

holm

fastighetsdirektör i Göteborg

sekreterare på Svenska Kommunförbundet i Stockholm

arkitekt vid Statens institut för byggnads­

forskning

byggmästare i Stockholm

teknisk direktör vid Stockholms stads fas­

tighetskontor i Stockholm

avdelningsdirektör vid Bostadsstyrelsen i Stockholm

generaldirektör vid Statens planverk i Stockholm

direktör i SVR i Stockholm

överingenjör vid Stockholms stads fastighets­

kontor i Stockholm

Gruppen hade till uppgift att samverka med den parlamentariska utredningen, vilket också underströks i direktiven till denna.

Detta innebar i praktiken att arbetet till en början i hög grad dikterades av utredningens behov och bl a därför kom att koncent­

reras till flerfamiljshus och till begreppet "ombyggnad".

Det betonades vikten av att den forskning som initierades av sa- neringsgruppen kontinuerligt presenterades för den parlamentaris­

ka saneringsutredningen.

Arbetet inom den parlamentariska utredningen var i vissa väsent­

liga delar avslutat år 1971, och ytterligare direkt samarbete med BFRs saneringsgrupp befanns inte längre nödvändigt. Gruppen upplöstes i juni 1972.

Många väsentliga arbetsuppgifter kvarstod dock. Den FoU-verksam-

het (forskning och utveckling) som gruppen initierat krävde en

fortsatt kontakt med aktuella forskare, och inom flera områden

vidare sammanställas som underlag för fortsatt saneringsforskning och till hjälp för den som sysslar med bostadssanering.

Mot denna bakgrund och med denna målsättning beslöt rådet 1972 att rekonstruera saneringsgruppen. Till även i etapp 2 utsågs Harry Bernhard. I övrigt ingick i den nya gruppen följande ledamöter, varav tre även ingick i etapp 1 :

Bertil Andréasson Gunnar Essunger Åsel Floderus Stig Johnson Bertil Lagerås Ulf Rengholt Hans Rösing Kaj Fagberg

direktör i AB Familjebostäder i Göteborg överingenjör vid Statens planverk i Stockholm arkitekt vid Statens institut för byggnads­

forskning i Stockholm

direktör vid Stockholms stads fastighetskon­

tor i Stockholm

arkitekt vid Svenska Riksbyggen i Stockholm direktör vid Fosselius & Alpen AB i Göteborg direktör vid Byggnadsfirma Gösta Gadd AB i Helsingborg

ombudsman vid Svenska Byggnadsarbetareför­

bundet i Göteborg

Föreliggande skrift är en sammanfattning av saneringsgruppernas arbete. Ansvaret för det som framförs i skriften faller dock helt på den senare gruppen.

Skriften har som nämnts, utformats för att kunna vara av intres­

se för en vidare krets. Stor vikt har därför lagts vid att formu­

lera den allmänna problematiken kring bostadssanering, så att skriften kan medverka till förståelsen för hithörande problem.

Kunskap och förståelse ger en god grund för FoU-verksamhet. Den­

na behöver vara förankrad i en bred omvärld och vara ett resultat av en dialog mellan omvärlden och forskarna. I ett längre tids­

perspektiv blir analyser och beskrivningar mer bestående än pre­

sentationer av FoU-insatser. Samhällets utveckling och nya FoU- resultat ger anledning till att ständigt ompröva ställningstagan­

den. Det vore därför fel om skriften betraktades som en fastlagd

"smörgåslista", som successivt skall betas av. Gruppen vill i stället betona vikten av att skriften förnyas i framtiden, allt efter som kunskapen ökar och perspektivet förskjuts.

I sekretariatet har under båda etapperna ingått Gillis Edholm. I etapp 1 har dessutom Jan Hagvall medverkat i sekretariatet och i etapp 2 Göran Hellsten. Annika Bergmark, Barbro Elving och Margit Dahlquist har tjänstgjort som korrespondenter. Erna Gustavsson har svarat för den slutliga redigeringen.

Därutöver har i viss utsträckning utomstående konsulter använts för att ta fram denna skrift. Särskilt må nämnas Torbjörn Björkman, som strukturerat och sammanställt forskarnas - och intressenternas synpunkter i kortfattad och läsbar form (kapitel 1 och 3} och ut­

arbetat underlag för den framtida FoU-verksamheten i kapitel 4.

Björn Linn har skrivit avsnittet om "Bebyggelseformens och tekni­

kens förändringar" i kapitel J.

Stockholm den 1 oktober 1974

BYGGFORSKHINGSRÂDETS SAUERINGSGRUPP Harry Bernhard

Gillis Edholm Göran Hellsten

INNEHÅLL

Sid

1 SANERINGENS BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR T

Saneringens orsaker 7

Ombyggandets särdrag 19

Dagens saneringsbehov 29

2 GENOMFÖRD OCH PÅGÅENDE FORSKNING/UTVECKLING 39 Beskrivande och analyserande studier 1+0

Samhällsplanering 1+5

Normer och riktlinjer för ombyggnad 1+8 Metoder för besiktningar och inventeringar 51

Produktionsteknik 55

De boendes roll i saneringen 58

Synpunkter från forskare om aktuella problem

och framtida forskning 61

3 AKTUELLA PROBLEM - ENKÄT BLAND BOSTADS-

SANERINGENS INTRESSENTER 69

Enkätens omfattning och inriktning 69

Samhällets intresseområde 72

Företagets intresseområde 79

Individens intresseområde 83

4 FRAMTIDA FORSKNING/UTVECKLING 85

Individens intresseområde 8j

Samhällets intresseområde 90

Företagets intresseområde 98

5 PRIORITERING AV FORSKNINGSUPPGIFTER 103

Saneringens orsaker 103

Bostadssociala behov 103

Byggnadsteknisk utveckling 105

Fastighetsekonomiska förhållanden 107

Erfarenhetsåterföring 110

6 LITTERATUR 111

Lagar och bestämmelser 111

Statliga utredningar 111

Kommunala utredningar 112

Byggforskningsrapporter och

inlämnade forskningsredovisningar 114

Övrig litteratur i bok- och rapportform 116

Tidskriftsartiklar 121

7

1 SANERINGENS BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR

SANERINGENS ORSAKER

Saneringens orsaker är till stor del förknippade med begreppen utveckling och tid. I ett kort perspektiv utgör vissa grundläg­

gande värderingar basförutsättningarna för att ett samhälle Ut­

vecklas. I ett längre perspektiv innebär själva utvecklingen att grundläggande värderingar - vår samhällssyn - successivt föränd­

ras. Positionerna skjuts fram. Nya behov och förändrade preferen­

ser innebär att vi ställer andra krav t ex på vår miljö och vår bostad. Samhällsutvecklingen leder därmed till skillnader i funk­

tion och utformning mellan det nya och det gamla, Ett förnyelse­

behov uppstår med krav på anpassning och förändring, alltefter­

som gapet mellan dagens och gårdagens krav växer.

Utvecklingstakten avgör hur snabbt vi överger de gamla kraven och blir därmed ett av måtten på saneringsbehovets omfattning.

Samspelet mellan samhällsutveckling och den byggda miljön fungerar i båda riktningarna. Vi påverkas av den miljö vi lever i. Be­

byggelsens utformning och funktion utgör ramar för människors aktiviteter och påverkar därmed också värderingar och förutsätt­

ningarna för utveckling.

Den byggda miljöns utformning och innehåll är ett resultat av sin tid. De allmänna förutsättningarna, gällande värderingar och upp­

fattningar om framtiden, konkretiseras på ritbordet till produk­

ter som antas motsvara behoven och förväntningarna. Nya faktorer och utvecklingsmönster dyker upp, vilket leder till revideringar av gällande uppfattningar och därmed också till förändringar i synsättet på den fysiska miljöns utformning och innehåll. Det är fråga om en kontinuerlig process, där det ena förändringsmönstret griper in i det andra och där samhällsbyggandet successivt an­

passar sig till den Överordnade drivkraften: samhällsutvecklingen.

Den byggda miljön är ingen "slit och släng"-produkt. Den har lång livslängd, och vi måste ibland leva med den fastän den inte längre motsvarar våra behov och önskemål. I stället måste vi inrikta oss på att förändra och anpassa bebyggelsen så att den ligger i fas med utvecklingen. Detta kan ske antingen genom att "riva och bygga nytt" eller genom att "bygga om". Tyngdpunkten förskjuts av olika skäl mellan dessa båda alternativ, men i detta sammanhang läggs den helt på "ombyggnad".

Genomgripande förändringar är emellertid ofta tekniskt kompli­

cerade och kostsamma. Vi kan därför inte ständigt anpassa be­

byggelsen till de krav som aktualiseras vid varje förändring i utvecklingsskeendet. Det blir snarare fråga om att avväga om- byggnadsinsatserna med hänsyn till förutsättningarna för fort­

satt användning och bristerna i förhållande till dagens krav.

Tidsfaktorn bidrar också på andra sätt till att skapa ett sane-

ringsbehov. Liksom andra varaktiga produkter är den fysiska miljön

utsatt för åldrande och förslitning. Det är dels fråga om den för­

slitning som hänger samman med byggnadens användning, dels den kemiska eller biologiska nedbrytning som orsakas av byggnadstek- niska brister eller av en naturlig sönderfallsprocess,

Åldrande och förslitning behöver emellertid ej bli något hot mot byggnadens fortbestånd, om förebyggande åtgärder vidtas i form av skötsel, reparationer och utbyte av skadade byggnadsdelar.

Ett eftersatt underhåll leder däremot till allvarliga funktions­

störningar, som så småningom tvingar fram genomgripande sanerings­

åtgärder.

Det praktiska resultatet av olika underhållsåtgärder innebär inte bara ett vidmakthållande av den befintliga byggnaden. I många fall förbättras också den bostadstekniska och/eller den byggnadstek- niska funktionen genom att man använder sig av nya produkter och material med bättre egenskaper.

Aven om det föreligger ett nära samband mellan sanering och under­

håll kommer vi här inte närmare att ta upp de frågeställningar som hänger samman med underhållsaspekten.

Hur olika utvecklingsfaktörer påverkar den fysiska miljön kan starkt förenklat beskrivas enligt följande figur. Syftet är att försöka fånga upp vissa orsakssammanhang för att ge en bild av vad som ligger bakom vår nuvarande saneringssituation.

Socialt utvecklings­

mönster Ekonomiskt utvecklings­

mönster

Teknologiskt utvecklings­

mönster

Stadsplane- teknisk standard

Bostads- teknisk standard

Byggnads- teknisk standard FIGUR 1.

Samhällsutvecklingens faktorer kan lämpligen grupperas i ett ekonomiskt, socialt och teknologiskt utvecklingsmönster. Denna gruppering bygger inte på någon entydig avgränsning. Det ena ut- vecklingsmönstret är en förutsättning för det andra. Resultatet av den växelverkan som uppstår bestäms av de samhälleliga målen och de styrmedel som står till samhällets förfogande.

Inom ramen för samhällsekonomin strävar man efter att tillhanda­

hålla en produkt, dvs en bostad och en miljö, som motsvarar be­

hoven och förväntningarna. Detta tar sig uttryck i:

- den stadsplanetekniska standarden, t ex avvägningen mellan

bostäder, bostadskomplement, arbetsplatser, servicestandard och trafikfunktioner

- den bostadstekniska standarden, dvs tillgång på och disposition av utrymme, tillgång på tekniska system för att tillgodose krav på bekvämlighet, allt mot bakgrund av hushållssammansättning och betalningsförmåga

- den byggnadstekniska standarden, som i första hand är ett re­

sultat av de byggmaterial och produktionsmetoder som finns tillgängliga, men där också sociala och ekonomiska värderingar kommer in i bilden. Vi ställer krav på exempelvis byggnadens säkerhet och hygienförhållanden. Likaså måste hänsyn tas till den fastighetsekonomiska avvägningen mellan byggnadsteknisk kvalitet och fastighetens driftsekonomi.

Ekonomiskt utvecklingsmönster

Sverige har upplevt en snabb ekonomisk tillväxt under 1900-talet.

Sedan första världskrigets utbrott har konsumtionsvolymen per per­

son stigit med mer än 150 %. Den ekonomiska tillväxttakten har varit särskilt markant under tiden efter andra världskriget.

Industrisamhället med krav på ekonomisk tillväxt och ständiga pro­

duktivitetsförbättringar har lett till en allt kraftigare expan­

sion av näringslivet och den offentliga sektorn, vilket varit grunden till vår välståndsutveckling. För närvarande är det ser­

vicesektorn som växer snabbast, vilket bl a varit gynnsamt för orter med ett differentierat näringsliv.

Den kraftiga ekonomiska tillväxten har haft stor betydelse för bostadsbyggandets inriktning och omfattning. Strukturella för­

ändringar inom industrin har resulterat i en koncentration av arbetstillfällena till expansiva industriorter. Jämsides med denna utveckling har en rationalisering inom jordbruk, skogsbruk och fiske minskat behovet av arbetskraft på landsbygden. Följden har blivit stora inflyttningsöverskott till de större tätorterna.

Industriorternas tillväxttakt har skapat ett tryck på bostads­

marknaden som under lång tid inneburit en akut bristsituation.

Bostadsbyggandet har i hög grad inriktats på att undanröja denna brist och att tillgodose den kvantitativa efterfrågan.

Den ekonomiska utvecklingen och befolkningstrycket mot städerna har också resulterat i betydande värdestegringar på tomtmark och bostadsfastigheter.

För hushållens del har det ökade konsumtionsutrymmet tagit sig uttryck i efterfrågan på större bostäder med högre standard.

Befolkningsomflyttningens effekter

Satsningen på nybyggande har varit en viktig faktor för att under­

lätta arbetskraftens rörlighet.

Tillgången på resurser för bostadsförsörjning har inte medgett

tillräckliga insatser för att förbättra standarden i det äldre

bostadsbeståndet. Inflyttningstryeket på de större tätorterna har

inneburit funktionella påfrestningar av i första hand kommersiell

och trafikteknisk natur. Tätorternas tillväxt och utveckling vad

gäller varudistribution har i de allra flesta städer lett till

10

en omfattande kommersialisering av city-kärnan. Följden har blivit att delar av det äldre bostadsbeståndet rivits. I stället har byggts nya butiker, varuhus och kontor. Befolkningskoncentrationen, city­

kärnans kommersialisering och bilismens explosionsartade utveckling har medfört ett hårt tryck på city-områdets äldre randbebyggelse.

Vid sidan av den kommersiella omdaningen har många saneringsin- satser under 1950- och 60-talen motiverats av trafiktekniska regleringar.

Utglesningen av landsbygden har å andra sidan inneburit en viss självsanering. Bostäder har övergått till fritidsbebyggelse eller lämnats öde. Resurser för bostadsförsörjning har i hög grad kunnat användas för förbättringsåtgärder inom det befintliga beståndet.

Ett resultat av detta utvecklingsmönster har blivit en viss ut­

jämning av skillnaderna i bostadsstandard mellan landsbygden och de expansiva regionerna. (Se dock avsnittet "Dagens sanerings- behov", figur 5.)

För storstädernas del har på senare år en delvis ny situation in­

trätt. Inflyttningsströmmen har bromsats upp, och i en del fall har utflyttningen tom varit större än inflyttningen. Aven viss industriverksamhet har i ökad utsträckning flyttat ut från stor­

stadsområdena. Från saneringssynpunkt kan denna utveckling ses som positiv, eftersom den minskar trycket i de regioner där sanerings- problemet är mest koncentrerat och därför också svårhanterligt.

Den "gröna vågen" är emellertid en ny företeelse. Det är därför svårt att idag bedöma varaktigheten och konsekvenserna av denna trend.

Bostadsefterfrågan

I ett mep långsiktigt ekonomiskt utvecklingsmönster är i första hand faktorerna inkomstutveckling och prisutveckling av särskilt intresse för att diskutera förändringar i bostadsefterfrågan. Den ekonomiska tillväxten har inneburit ständigt ökade inkomster. I olika studier har man också påvisat att en stor del av dessa inkomsthöjningar använts för bostadskonsumtion, vilket inneburit att bostadsefterfrågan ökat. Bostadskostnadens andel av den to­

tala konsumtionen har under lång tid varit i stort sett konstant.

Under perioden 1939-1965 ökade den reala disponibla inkomsten per capita med 120

I,

samtidigt som bostadskonsumtionen per capita ökade med 132

%,

Det har också påvisats att man tycks vara mer benägen att använda inkomstökningen till en satsning på ökad utrustningsstandard än på höjd utrymmesstandard. Detta skulle leda till att det vore mer angeläget att inrikta saneringsinsatserna på höjd bostads­

kvalitet än på förändringar i lägenhetssammansättningen.

Under efterkrigstiden som helhet har priserna på bostäder inte stigit snabbare än priserna på andra produkter, trots att vi under lång tid upplevt en stark bristsituation på bostadsmarknaden. En förklaring ligger i att bostadspolitiken i hög grad varit inrik­

tad på att hålla ned boendekostnaderna. Ett viktigt instrument

i detta syfte har varit den reglering av hyrorna som infördes

i början av 1940-talet. Åtgärden innebar i princip att de fria

marknadshyrorna för den del av bostadsbeståndet som uppförts före

andra världskriget låstes fast. I bostäder som tillkom efter hyresregleringens införande fastställdes hyrorna med utgångspunkt från produktionskostnaderna.

Under 1950- och 60-talen avvecklade man efter hand hyresregle­

ringen i de kommuner som bedömdes ha en balanserad hyresmarknad.

Nu har man också avvecklat hyresregleringen på bristorterna i hus som är byggda eller ombyggda till nybyggnadsstandard fr o m 1958. I flertalet av de kommuner som är av intresse från sane- ringssynpunkt ligger alltså hyresregleringen kvar för de privat­

ägda flerfamiljshus som är byggda före 1958.

Sambanden mellan dagens saneringssituation och hyresreglerings­

lagen är omtvistade. I sin tillämpning har regleringen inneburit att fastighetsägarna fått sina lägenheter uthyrda - till fast­

ställd hyra - utan att behöva prestera någon större underhålls- insats. Detta har successivt lett till ett eftersatt underhåll i vissa delar av det reglerade bostadsbeståndet.

En annan konsekvens av lagstiftningen är att hyressplittring in­

trätt i det bostadsbestånd som uppförts innan hyresregleringslagen trädde i kraft. Genom att hyreshöjningarna sedan dess skett genom procentuella påslag har smålägenheterna fått en hög hyresnivå i förhållande till de större lägenheterna.

För den del av det hyresreglerade beståndet som är byggd under efterkrigstiden har hyresnivån på grund av inflationsutvecklingen blivit starkt korrelerad med fastighetens byggnadsår. Ju nyare fastighet, desto högre hyra.

Hyressplittringen har sannolikt haft en dämpande effekt på bo- stadsefterfrågan genom att motverka en naturlig omflyttning inom bostadsbeståndet. Hushåll i det äldre beståndet har tvekat att flytta till en ny och modern bostad med tanke på skillnaderna i hyresnivå. Krav på förbättringar och vidmakthållande har tonats ned med tanke på den låga hyresnivån.

Socialt utvecklingsmönster

Som tidigare påpekats kan inte den sociala utvecklingen ses som en isolerad företeelse. Den samverkar med alla övriga faktorer i samhällsutvecklingen. Utbildning, arbete och inkomst anger några förutsättningar som påverkar varje människa.

Det är den enskilda människan (eller familjen/gruppen) som måste stå i centrum för samhällsbyggandet. Att utvecklingen går i den riktningen understryks av att debatten kring bostadsförsörjningen fått en allt bredare inriktning. Vi talar t ex idag om den handi- kappanpassade bostaden och bostadsmiljön. Även barnens behov har uppmärksammats alltmer, inte bara som en grupp, utan idag också med hänsyn till olika nivåer i utvecklingen. Denna breddning av

intressesfären har i hög grad påverkat den stadsplanetekniska och bostadstekniska utvecklingen.

I en kortfattad diskussion omkring det sociala utvecklingsmönstret och dess inverkan på behovet av saneringsåtgärder måste vissa ge­

neraliseringar göras. Syftet är ju främst att genom exemplifie­

ringar ange några utvecklingstendenser.

Hushållssammansättning

Jämsides med den industriella expansionen och det ökade välståndet har den genomsnittliga hushållsstorleken minskat. Utvecklingen går mot större andel småhushåll och mindre andel barnfamiljer.

Denna utvecklingstendens har till viss del motverkat den ökade efterfrågan på stora lägenheter. Med tanke på att det äldre be­

ståndet av flerfamiljshus till övervägande del utgörs av smålägen­

heter, har den hittillsvarande utvecklingen med allt mindre hus­

håll varit en faktor som från saneringssynpunkt lindrat en besvä­

rande situation.

Segregation

De sociala skillnaderna anses generellt sett ha minskat i det svenska samhället, bl a som en följd av en allt mer utbyggd pla­

neringsverksamhet. Inflyttningen till nya stadsdelar och bostads­

områden kan i viss mån styras genom val av hustyper, lägenhetsför- delning, bostadsstandard, servicenivå och tillgång till kommuni­

kationer. Den långvariga bostadsbristen som inskränkt hushållens valmöjligheter har lett till att bostadssökande "blandats" vid tilldelning av lägenheter. Den sociala sortering som kan kopplas till ett bostadsområdes eller en stadsdels utveckling har antag­

ligen "bromsats upp". Den omgruppering och omsortering som sedan fyra-fem år pågår tenderar emellertid att drabba vissa områden hårdare än andra. Om den sociala segregationen blir påtaglig finns det risk för att området drivs in i en slags självgenereran­

de förslumningsprocess.

Utpräglade slumområden är, i jämförelse med utländska förhållan­

den, en ovanlig företeelse i vårt land. Det pågår dock ständigt en omflyttning inom det befintliga bostadsbeståndet. Kunskapen om dess orsaker och dess inverkan på det sociala segregationsmönstret är emellertid bristfällig.

En stor del av det äldre befintliga bostadsbeståndet är uppfört under helt andra förutsättningar än dem som idag ligger till grund för planeringen av nya bostadsområden. Den sociala skikt­

ningen var mer markant och utgjorde ofta en ingångs förutsättning i utformningen av bostadsområdet. Arbetarbostäder byggdes ofta i efter dåtida förhållanden perifera lägen, intill industriområden och med hög befolkningstäthet, Högreståndsbostäder byggdes i attraktiva lägen och med tillgång till ljus och luft, Fördelnings- mönstret varierar dock starkt mellan olika städer.

Enligt dåtida förhållanden var en lägenhet med 1 rum och kök eller mindre en "normal" standard för en arbetarfamilj. Därför har många äldre bostadsområden och stadsdelar en hög koncentration av små lägenheter med låg utrustningsteknisk standard. Den ojämna lägen- hetsfördelningen mellan olika stadsdelar är emellertid inte önsk­

värd, då den innebär risk för social segregation. Det är därför angeläget att saneringsinsatser inriktas på att slå samman små­

lägenheter eller att komplettera befintlig bebyggelse med nypro­

duktion i syfte att åstadkomma en mer balanserad lägenhetsfördel­

ning.

13

Bebyggelseformens och teknikens förändringar

Produkten byggnad skiljer sig från de flesta andra produkter ge­

nom att den normalt är bunden till en viss plats och har stor livslängd. En byggnad kan i regel hållas i bruk mer än femtio år.

Om den är uppförd på ett tekniskt korrekt sätt och underhålls kon­

tinuerligt, är livslängden praktiskt taget obegränsad.

En byggnad är aldrig en helt fristående skapelse utan står i in­

timt samband med de sociala, fysiska, ekonomiska och tekniska strukturerna i det samhälle som producerat den. Genom senare för­

ändringar i dessa strukturer kan byggnaden med tiden komma att ingå i andra sammanhang och brukas på andra sätt än vad som ur­

sprungligen gällde.

Avgörande för byggnadens möjligheter att fortsätta att spela en positiv roll i sin omgivning är att relationerna till denna allt­

jämt kan uppfattas som sammanhängande. Bryts de, genom totala förändringar av miljö och användningssätt runt omkring, kan en gammal byggnad bevarad på sin ursprungliga plats till sist upp­

fattas som främmande där.

För att en äldre byggnad skall bibehålla sin brukbarhet fordras dels att den hindras från att förfalla, dels att den anpassas till de anspråk på teknisk utrustning m m som samtiden ställer.

Båda villkoren kan fyllas på olika sätt och i varierande grad.

Förfallet beror dels på inverkan av normala naturkrafter, dels på slitning till följd av användning. Förfallet motverkas bäst genom regelbundet underhåll. Om detta eftersätts, försämras grad­

vis tillståndet tills större åtgärder blir nödvändiga. Eftersatt underhåll betyder vanligen också att byggnaden inte får del i den förbättrade tekniska utrustning som efter hand blir tillgänglig i marknaden och installeras i nybyggen. Skillnaden i både teknisk kvalitet och brukskvalitet mellan den gamla byggnaden och nypro­

ducerade hus blir på detta sätt med tiden allt större.

Sanering innebär att avhjälpa de bruksmässiga bristerna i en gammal byggnad. Ordet sanering finns belagt i denna betydelse i svenskan sedan 1928 och är lånat från hygienens område. Begreppet sanering har en flytande gräns mot restaurering, som snarare av­

ser att återställa en byggnad i gott skick i primärt kulturhisto­

riskt syfte.

Den principiella skillnaden mellan å ena sidan sanering eller restaurering, å andra sidan nybyggnad är att i det förra fallet måste befintliga byggnader tas till utgångspunkt och forma en del av förutsättningarna för arbetet, medan man i nybyggnadsfal- let mer fritt kan låta byggnadens användning bilda huvudförut­

sättning. Bristande hänsynstagande till gamla byggnader - med andra ord alltför stor bundenhet till nybyggandets praxis och normer - kan försämra resultatet av en sanering både ekonomiskt och miljömässigt genom att framtvinga många ingrepp, som ändå inte leder till en produkt likvärdig med en total nybyggnad utan lämnar kvar en karaktär av kompromiss. Man har därmed offrat många av de värden den gamla bebyggelsen hade och som låg i att den var annorlunda än det konventionella nybyggandet. Tekniskt sett kan dessutom ingrepp utförda i en för gamla byggnader främ­

mande modern teknik leda till nya skador efter hand.

Det är därför av väsentlig betydelse att sanerings- och restaure- ringsarbeten grundas på kännedom om egenskaperna hos äldre bebyg­

gelse, såväl vad gäller sättet att ordna byggnader och enheter i förhållande till varandra (bebyggelsemönstret) som själva det tek­

niska utförandet. Den följande korta översikten avser i huvudsak bostadsbebyggelse i stad med tyngdpunkt.på det senaste århundra­

dets utveckling fram till omkring 1940. '

Bebyggelsemönster och stadsplanetyp

Före ungefär 1930 dominerades stadsbebyggelsen av det slutna be­

byggelsemönstret med kringbyggda kvarter. I förindustriell tid, då varje fastighet normalt tjänade som både bostad och arbets­

plats för ett hushåll, spelade gården rollen av "finsida" och ute­

rum. Stadsplanerna präglades av detta mönster, vare sig de till­

hörde den medeltida typen som var utlagd direkt på platsen i an­

passning till den lokala topografin, eller de var av den senare, mer schablonmässigt projekterade rutnätstypen som blev karakte­

ristisk för det svenska stadsbyggandet från 1600- till 1800-talet.

I dessa städer var alltså bebyggelsen sammanhängande men i all­

mänhet måttligt tät, med betydande friytor i kvarterens inre.

Med industrisamhället och det spekulativa hyreshusbyggandet in­

trädde i de mer hårdexploaterade städerna en nedvärdering av går­

den. Kvarterets innerytor blev alltmer bebyggda, tills bara små ljusgårdar återstod. I stället blev gatan finsida. De mindre in­

dustriorterna i Sverige följde dock snarare de gamla brukssam­

hällenas öppna bebyggelsemönster med fristående bostadslängor.

Under det tidiga 1900-talet söker man i reaktion mot de trånga kvartersinteriörerna återupprätta gården i det slutna kvarteret som rum med egenvärde. Höjdpunkten nås i 1910-20-talens "stor- gårdskvarter" med planterade gårdar omgivna av en randbebyggelse som i princip utgör ett enda hus under en förvaltare. Miljön har vanligen en klart stadsmässig karaktär men med god avvägning mel­

lan bebyggelse och grönska. Stadsrummen har rikare nyanserade former än i den enkla rutnätsstaden. Detta uppnås genom krökta gatudragningar, mer slutna platsrum m m. De samtida småhusområ­

dena visar ofta motsvarande drag: enhetlig arkitektur med starkt rumsbildande gruppering av husen, som ligger samlade längs gatorna så att stora friytor bildas i kvarterens inre.

Omkring 1930 förändras det dominerande bebyggelsemönstret under intryck av en rationalistisk ideologi. Den slutna kvartersformen överges, och husen fördelas i ett öppet mönster som friliggande kroppar - ofta parallella lameller, senare också punkthus (om­

kring 1940). Den klara indelningen av stadsrummen i gator, gårdar och platser efterträds av ett svagare differentierat "totalt rum", där ambitionen oftast varit att bibehålla landskapet orubbat vid sidan av byggnaderna. Småhusområdena förändras på motsvarande sätt med mer "utströdda" husgrupperingar.

Beträffande byggnadstekniken hänvisas till handboken Bygg, kapitel 625, "Äldre husbyggnadsteknik". En översikt över be­

byggelsemönstrets förändringar finns i Linn, B, 1974, Stor-

gårdskvarteret. (Byggforskningen.) Stockholm.

188 3 /tv. Geten

1915 /&. Djursborg

FIGUR 2. Typiska bostadskvarter i Stockholm. De slutna kvarteren från tiden intill 1930-talet hade år 1939 ersatts av öppna, bebyggda med punkthus eller lamellhus. Gårdsut­

rymmet, som år 1883 disponerades av ett särskilt hus, utnyttjades år 1913 genom utbyggnader på gathuset.

(från Danielsson-Jacobsson)

Den utveckling av motortrafiken som efter hand skett har varit mer ofördelaktig för många av de öppna bebyggelsemönstren än för de äldre slutna. I öppen bebyggelse finns inga kringbyggda ute­

rum som är skyddade för störningar. När dessa växer, förvandlas allt större ytor till oanvändbara impediment. Både den för­

industriella stadstypen och många 1920-talsområden, med måttlig exploateringsgrad och stora, planterade och kringbyggda gårds- ytor, visar däremot sådana miljöegenskaper som idag är eftersträ­

vansvärda. I sena 1800-talskvarter är ofta en förbättring av gårds kvaliteterna möjlig.

Försök som gjorts att avvika från givna bebyggelsemönster vid punkt- eller kvartersförnyelser inom äldre stadsdelar har däremot knappast någonsin gett miljömässigt goda resultat. Stadsplan och bebyggelsemönster konstituerar tillsammans systemet för ordningen i en stadsbebyggelse. Bryter man denna ordning på någon punkt, får det ofrånkomligen konsekvenser också för helheten. En vanlig sådan följd är att det skapas förväntningar på en radikal förny­

else även på andra punkter än den hittills drabbade, och följakt­

ligen sker en nedvärdering av den befintliga bebyggelsen.

Det förindustriella byggandet är präglat av begränsade tekniska resurser. Materialen var förhållandevis dyrare än arbetskraften och hämtades i allmänhet så nära byggplatsen som möjligt. Åter- användning av material från rivna hus var vanlig, Byggnadsmåtten bestämdes av materialen, främst av tillgängliga virkesdimensioner.

Byggandet medförde oftast inga större ingrepp i befintliga mark­

förhållanden. Grunden till ett vanligt hus nedfördes föga under markytan. I den förindustriella bebyggelsen framstod varje hus

i stort sett som en separat enhet, med andra ord existerade ännu inga sammanbindande ledningsnät - lika litet som tekniska instal­

lationer i husen, med undantag för enkla uppvärmningsanordningar.

Byggnadskonstruktionerna var likaså enkla. Samma material var i allmänhet både bärande och isolerande. Reparationer och ombygg­

nader var inte särskilt komplicerade, förutsatt att man följde samma principer som från början fanns underförstådda (t ex att trähus var uppförda med viss flexibilitet, så att insättande av helt stela byggnadsdelar i sådana kunde leda till skador).

Med industrialiseringen förändras byggnadstekniken i många av­

seenden. Materialsortimentet växer, både genom nya former för produktion av hävdvunna material (maskinslagning av tegel, vals- ning av plåt) och genom helt nya typer (cement och betong). Ma­

terialpriserna sjunker i förhållande till arbetskostnaderna. Mark­

naden blir mindre lokalt bunden.

Ett ledmotiv för förändringarna kan över huvud taget sägas vara att specialiseringen ökar. Byggnadsmaterial utvecklas för att fylla speciella funktioner: bärning, avskärmning eller isolering.

Husens planlösningar förlorar sin gamla generella karaktär och blir alltmer uppdelade i rum för olika ändamål. Husdjupen växer.

Tekniska installationer utvecklas för vatten och avlopp, gas och elektricitet. Husen infogas i kommunala ledningsnät. Tillsammans med det faktum att grunderna börjar nedföras till djupare nivå

innebär detta allt större ingrepp under markytan.

%

Köksinredning Övrig inredning El. inslallahon V.S installation

Fasadarbeten Dörrar, fönster

Beklädnad

E/ bärande väggar Bjälklag

Bärande murade väggar Murar av sten el betong

1885 1915 1926 1959

FIGUR 3. Kostnadernas fördelning på olika byggnadsdelar. Diagram­

met är baserat på typhusens verkliga kostnader.

(från Danielsson-Jacobsson)